En dag emellan är det idag. En ledig dag mitt i veckan. Två dagar jobb och sedan ledig följt av två dagar jobb. För att få en återhämtningsdag och orka. Jag är tacksam över att jag har det så. Annars hade jag förmodligen inte orkat arbeta hela veckan utan kraschat de sista dagarna. Två dagar efter varandra är ändå på gränsen för vad jag orkar.
Det som kräver mest är att vara i sammanhang med mycket sinnesintryck. Mycket ljud, mycket liv och rörelse och att förhålla mig till flera människor på en gång i samtal och samvaro. Huvudet tar stopp. Det blir svårare att tänka och fokusera. Svårare att följa en röd tråd och att minnas. Tröttheten sprider sig i hela mig.
Så att vara i barngrupp på förskolan är egentligen det som är mest krävande. Om jag hade haft ett kontorsjobb där jag kunde ta en uppgift i taget i en miljö utan så mycket ljud och rörelse runtomkring så skulle jag förmodligen orka bättre. Inte bli lika trött lika snabbt. Om jag mötte en människa i taget i samtal eller en grupp vuxna i lugnare möten under en del av en dag så skulle jag förmodligen fungera bättre. Men så ser inte min verklighet ut just nu. Därför blir jag intensivt trött redan efter en förmiddag på jobbet.
Jag tycker om att jobba med människor, stora och små. Jag gillar mötena och att få syn på den andra människan. Vara närvarande, lyssnande och upptäcka den andre. Kanske kunna följa en bit på vägen i utforskande och utveckling.
Jag är intresserad av miljö och relationer. Kommunikation människa till människa men också mellan miljö och människa. Jag tycket om att hjälpa andra att växa i självkänsla och självförtroende och genom det blomstra. Genom växandet i självförtroende och självkänsla vågar många ge mer av det de har att bidra med till andra. Det sprider härliga ringar.
Jag brinner för just de sakerna. Växande, utveckling, relationer, kommunikation, hälsa, människor och miljö. Och jag brinner för det både när det gäller barn och vuxna. Det är också det jag ständigt läser och lär mig mer om. Det är det jag skriver om. Det är det som fyller mig. Ger meningsfullhet.
Men hur fortsätter jag nu? För att göra de saker jag älskar och som engagerar mig utan att brinna ut? Och var gör jag det? I vilka sammanhang? Dessa saker funderar jag mycket på.
Idag blir en dag av återhämtning. Lugn takt. Utan ljud. Bara jag och katten hemma. Kanske flytta böckerna från golvet till bokhyllan? De har legat där sedan vi började röja och möblera om. Orken har inte räckt till att fixa här hemma när jag jobbat. Får se hur det blir. Behöver lyssna på kroppens behov. Men kanske lite i taget. Balans mellan att göra och att vara.
Läkande Liv 