Sinnesfrid · Utmattning

Livet är en gåva

När orken bit för bit börjar komma tillbaka blir jag riktigt glad och tacksam. Under så lång tid har jag kämpat med stress och en allt större trötthet. I flera år innan jag kraschade. Nu när jag märker kontrasten till tröttheten så känner jag mig ofta lycklig.
Jag har en bra bit kvar på min väg till tillfrisknande helt och hållet. Men att känna att jag bottnar i att vara på jobbet 25 procent och börjar bottna lite mer i att ha lite mer ork kvar även när jag är hemma är stort. Det är en så stor kontrast till hur det har varit. Tröttheten har varit som en skugga i många år som blev allt större. Och nu börjar den minska mer och mer. Det är fantastiskt!
Igår orkade jag gå hem från jobbet. Hela vägen. 5 km. Det gör mig lycklig. Att känna att kraften sakta kommer. Att veta att jag är på rätt väg. Att kroppen kommer att återhämta sig. Att jag bit för bit kan bygga upp den.
Jag är tacksam över att jag får ta det i en lugn takt med jobbet. För då hinner jag nå dithän att jag märker en skillnad. Att orken ökar. Innan jag ökar min arbetstid. För när arbetstiden ökar så ökar ju tröttheten igen en period. Då är det bra att ha fått en liten tid emellan med mer ork och en vetskap om att det kommer bli bättre igen om en tid.
Jag minns inte hur det kändes att ha energi. Det känns nästan som en helt ny erfarenhet. Jag blir trött fortfarande när det blir för mycket. Gränsen är lätt att gå över. Men den energi jag nu börjar förnimma mer och mer känns underbar. Och ny. Tänk att det pågick i så många år. Jag pressade mig själv mer och mer för att hålla huvudet ovanför. För att orka en vecka till, en dag till. Intalade mig att det skulle bli bättre snart. Men det blev bara svårare och svårare. Tills jag kraschade.
Nu vill jag vara rädd om mig. Jag vill ta hand om mig på ett bättre sätt. Ta tillvara hälsan och energin. Njuta mer av livet. Göra sådant som ger glädje. Inte låta åren gå i ständig kamp. Utan styra livet dit jag vill mer medvetet. Hälsan är inget att ta för givet. Varje ny dag är en gåva. Den vill jag förvalta bättre nu. Göra val varje dag som jag mår bra av. Inte dras med i stressvirveln och säga ja utan att tänka efter om jag verkligen vill. Ta mig tid att fatta beslut som jag mår bra av. På jobbet och privat.
Jag är tacksam över att jag fått de insikterna. Att livet är dyrbart och att ta tillvara tiden så gott jag kan. Prioritera det som är viktigt. Inse vad som är mindre viktigt och släppa det. Insikterna gör att jag har en ökad möjlighet att göra lite bättre val framöver. Just nu njuter jag av att ha släppt mycket av det gamla. Alla krav jag hade på mig själv har plötsligt minskat i styrka. Det finns annat som är viktigare. Det vill jag fortsätta minnas.
När man blir riktigt sjuk så inser man att hälsan inte är något att ta för givet. Livet är inte något att ta för givet. De är en gåva. Varje dag är en gåva. Att få leva en dag till, till fullo. Det är något att vara tacksam över. Att få möjligheten. Vad vi gör av vår möjlighet är vårt eget ansvar. Inte alltid lätt. Men trots allt en stor gåva.
Jag vill ta vara på varje ny dag så gott jag kan. Njuta. Älska. Känna tacksamhet och glädje. Fokusera på de människor som är viktigast för mig. Fokusera på det i mitt liv som är viktigast. Leva så som min själ längtar efter. En dag i taget.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.
Kost · Livsstil · Rörelse · Sinnesfrid

Byggstenar för hälsa

Att skapa ökad hälsa innebär att aktivt göra förändringar. Tiden är förbi när det enbart var vila och återhämtning som gällde. Det behövdes då. I stor mängd. För att börja läka.
Men nu är det dags att börja bygga upp fler friskfaktorer. Basen är lagd. Jorden är på plats som skapar grunden att växa i. Ramen som jag ska hålla fast vid har börjat komma på plats. Den ram som är gjord av alla verktyg jag har fått. Nu ska jag ta avstamp i jorden, i basen. Jag ska hålla fast i ramen, verktygen. Fröna ska planteras. Det blir det första steget.
Fröna som jag sätter är min hälsohandlingsplan. När jag börjar agera och följa planen steg för steg så kommer fröna börja växa. Bli allt starkare och starkare. Tills de en dag står där fulla av hälsa och liv.
Sanna Ehdin skriver om konsten att hålla balansen. Att ha en sorts buffertzon. Om man befinner sig i den zonen så kan man i grunden må bra även om livet går lite upp eller ner. Och det gör ju livet för oss alla. Hennes idé är att om vi gör och tillför plussaker så bidrar vi till att hålla oss inom buffertzonen.
Plussaker kan till exempel vara:
– God och näringsrik mat.
– Varma och närande relationer.
– Aktiv avslappning (massage, meditation, vila).
– Att vistas i naturen.
– Glädje och positiva upplevelser.
– Det som ger dig andlig näring och inre tillfredsställelse.
Tanken är att själv komma fram till vad som är plussaker för en själv. Det kan vara individuellt.
Det är en lista som tagits ur boken ”12 veckor till ett självläkande liv” av Sanna Ehdin.
En annan tänkvärd lista från samma bok handlar om att fundera över följande frågor:
– Vad tillför dig energi?
– Vad får dig att lyfta som människa?
– När mår du bäst?
– Upplever du att det är du som styr ditt liv? Om inte, vem är det då?
– Om du fick välja bort något i ditt liv, vad skulle det vara?
– Om du fick välja att få mer av något i ditt liv, vad skulle det vara?
Jag har funderat över de här frågorna ganska länge. Ibland har jag hittat några svar. Så har livet fortsatt och jag har av olika anledningar behövt tänka kring det här igen. Och ibland hittat nya svar. Eller fördjupade svar. Vi förändras. Livet förändras. Därför blir vi inte färdiga en gång för alla. Men vi kanske kommer en bit på väg. Växer en liten bit i taget ovanför jorden. Vissa delar av livet går bra, skjuter i höjden och kommer längre. Annat i livet kämpar vi med och det växer sakta och det fortsätter att vara en återkommande fråga att brottas med. Livet är sådant.
Sist jag var hos psykologen fick jag med mig en lista hem. Den innehöll en massa olika återhämtningsaktiviteter som var listade under följande rubriker:
– Aktiviteter som ger avbrott.
– Aktiviteter där hjärnan får vila.
– Friluftsliv, motion och avslappning.
– Stimulera sinnena.
– Återhämtning under aktivitet.
Den har jag också tittat på för att få tankar kring vilka saker jag kan tillföra i mitt liv nu för att öka min hälsa och mitt välmående. För att bygga grunden som jag sedan kan stå fast på.
Jag har sedan januari månad ändrat min kost helt och hållet. Jag har helt tagit bort socker, gluten och även glutenfria mjölprodukter. Det var sådant jag redan märkt att jag inte mådde bra av. Jag har även tagit bort en del annat för att komma tillrätta med riktigt jobbiga magproblem. Nu mår magen bra. Jag lever på en kost som innehåller mycket grönsaker och rotfrukter. Kött och fisk. Nyttiga fetter. Lite frukt och bär. Kokosmjölk och kokosgrädde. Sakta återintroducerar jag vissa matvaror för att landa i en kost som är optimal för mig.
Motion är något som har gått upp i rök de här månaderna när jag varit sjukskriven. Så planen nu är att börja promenera till jobbet varje morgon. Det är några kilometer att gå. Tidigare gjorde jag det nästan dagligen. Jag ska också styrketräna här hemma. Det finns en hel del bra appar som man kan hitta träningsprogram i. Kroppen behöver bli starkare bit för bit nu. Så att jag också kan göra allt jag älskar. Välja vägar fritt. Tillföra sådant jag tycker om.
Själen ska också få sitt tillsammans med kroppen varje måndag och onsdag då jag ska gå på yoga utomhus. Det blir en strategi för återhämtning. Att vara i rörelse och andning. Mediterar gör jag redan sporadiskt på mitt eget vis. Med yogan kanske även meditationen kan bli lite mer regelbunden.
De tre sakerna blir en start i att lägga en hälsosammare grund som jag sedan kan bygga på. Kost, träning och yoga.
Jag har också listat sådant som ger mig glädje och påfyllning. Sådant som stimulerar sinnena. Att vistas i naturen är en av dessa. Skriva, fotografera, umgås med de som står mig nära, lyssna på musik, se en bra film och få massage är andra saker som finns på listan. Varje dag ska innehålla minst en sak som fyller på utöver kost, motion och yoga.
Det är de små sakerna i vardagen varje dag som gör skillnad. De små byggstenarna är starten.
Det är mina första steg i min hälsohandlingsplan. Från de första byggstenarna kan jag sedan bygga en hel trädgård med variation, färger, kontraster och djup.
Nu börjar jag på allvar bygga basen som ska bli min egen väg till hälsa och välmående. Jag har hittat verktyg. Fått tankehjälp. Men planen är min egen, stegen är mina och till slut kommer grunden att vara på plats och trädgården kan blomma.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.
Livsstil · Utmattning

En dag inklusive allt

Igår var en dag med inklusive allt! Lugn och vila men också fixa och vara i ett större socialt sammanhang.
Fixande här hemma. Sedan promenad i riktigt lugnt tempo till stan. Genom de grönskande kyrkogårdarna och parkerna längs vägen. Då är jag här och nu. Njuter av allt det vackra. Lugn och ro. Tomt på folk i parken så tidigt på dagen.
Behövde göra lite bankärenden och handla. I stan liv och rörelse. Folk och ljud. Försöka fokusera och inte glömma hälften. Minnet påverkas av för många intryck. För mycket liv och rörelse runtomkring.
Kom hem trött. Åt lunch. Sov en stund för att återhämta mig och samla kraft inför kvällen.
Kvällen kom och vi åkte till Stockholm i rusningstrafik. Stressigt att sitta fast i trafiken medan klockan tickar. Men vi hann! En riktigt fin konsert med min dotter och hennes klasskamrater. Nervösa och ändå så modiga äntrade de scenen en efter en och sjöng sin låt. Jag blir så imponerad.
En stark önskan att leva sin dröm och sin passion kan övervinna rädslan. Dottern riktigt nervös igår kväll eftersom allergin påverkade rösten. Nervositeten släppte med glädjen i att få sjunga. Det hon älskar mest. Att få göra det man älskar kan öppna stängda portar in till fantastiska trädgårdar. Livet får färg och energi.
 Det var mycket folk och härlig stämning. Stöttande klasskamrater som peppade varandra och jublade för var och en. Förebilder i att lyfta varandra. Så härligt att få vara med om.
Dagen blev en dag som innehöll det mesta. Lugn och ro, vila och återhämtning. Aktivitet, fixa och sociala sammanhang. Tystnad och livfullhet. Glädje över att få uppleva det. Glädje över att se lite levnadskonst hos härliga ungdomar.
Underbart och härligt! Trött men glad. Jag hoppas på att öka orken bit för bit så att fler dagar kan bli inklusive allt i en bra balans. Igår blev en utmaning och jag blev trött. Men det var också härligt att uppleva. Om en tid kanske tröttheten ger vika mer och mer. Då kan livet få breda ut sig lite mer
Viktigt att ta vara på det fina. På glädjen. På de fina relationer som finns i ens liv. När livet stöter emot tuffa motgångar så behöver man ibland ha en reserv att ta av. Och man behöver ha strategier och verktyg för att ta hand om sig på sätt som ger kraft. Att ta hjälp när man behöver. För ensam är inte alltid starkast.
Vissa vänskapsband finns med hela livet. Ibland kan det bli uppehåll på flera år i kontakten. Man hörs sporadiskt. Men relationen finns kvar i hjärtat och själen. Och så kommer en tid när den återknyts igen. Det är en gåva. Jag har en speciell barndomsvän som blev min bästis när vi var åtta år. Jag är så glad att hon finns kvar i mitt liv. Idag är hon speciellt i mina tankar.
Livsstil · Sinnesfrid

Här, i livet.

Att vara mitt emellan. Ena foten i idag. Andra foten i framtiden. Att må bra och glädjas här och nu. Men också planera för och arbeta mot det jag vill framåt. Att ha visioner men inte fångas så i dem att man inte mår bra här och nu. Att hitta en sund balans som man mår bra i.
Vi kämpar nog alla mer eller mindre med det här. I yrkeslivet såväl som i privatlivet. Om vi är för mycket i framtidens visioner och längtan så tappar vi kanske lusten och orken för här och nu. Om vi bara är här och nu så kanske vi tappar riktningen dit vi innerst inne vill gå.
Vara rotad men låta oss sträcka oss mot det vi önskar och behöver. Hitta vår egen väg när vi kommer till vägskäl där vi behöver välja.
Jag tänker mig en balansvåg där här och nu alltid väger lite tyngre än visionerna. Inte tyngre för att det tynger oss mer utan tyngre för att det ändå behöver vara viktigast. För det är i här och nu vi lever och känner, relaterar till andra, älskar och sörjer, skrattar och gråter. Det är här och nu vi skapar och lägger grunden för det som kan bli framtiden.
Anledningen till att jag tänker och skriver om det här är att för mig blir det lätt ett ständigt strävade framåt. Framför allt när jag inte riktigt trivs och mår bra. Det är bra att sträva framåt och jobba för att skapa förändring när det behövs. Men jag kämpar en hel del med mitt tålamod. Att ha tålamod med att saker tar lite tid. Att allt kanske inte kan förändras på en gång.
Och jag behöver varje dag föra tillbaka fokus på här och nu. Ta ett steg i taget. Dela upp och inte köra järnet. Vara närvarande i de människor som är viktiga. Vara närvarande här och nu och känna glädjen som redan finns här. Hur gör ni andra för att hitta en sund balans i livet? Det skulle vara härligt att få höra lite ifrån er som läser. Så välkomna att kommentera och skriva era tankar.
Jag har läsare från olika delar av Sverige och från olika delar av USA. Jag har läsare från Irland, England, Tyskland, Indien, Spanien och Schweiz. Det är härligt! Det skulle vara kul att höra lite tankar ifrån er. Hur som helst är ni alla mycket välkomna! Det är fantastiskt att dela tankar med andra.
Idag blir en dag av att försöka vara här och nu. En del behöver fixas i det praktiska livet. Jag vill gärna komma ut och röra lite på mig. Kanske läsa lite. Får se vad orken räcker till. Ikväll blir det sångföreställning i Stockholm. Ena dottern och hennes klass ger en liten föreställning. Hon går på en gymnasieskola med sånginriktning. Det ska bli kul att få lyssna på henne och de andra!
Idag vill jag ha båda fötterna i här och nu. Vara här i livet. I det praktiska just nu. Uppleva och leva här och nu. Vara rotad.
Utmattning

Solgula glimtar av hopp

Dagen på jobbet idag var riktigt bra. Skratt och värme, tillsammans med kollegor och barn. Jag känner hopp nu att det går åt rätt håll. Arbetslaget kommer nu förhoppningsvis bit för bit bli mer stabilt. Vi är många som varit sjukskrivna. Tungt för de få som var kvar. Men nu kanske det snart blir bättre. Allteftersom.
Tröttheten finns där. Men imorgon är jag ledig. Jag kan vila i att jag får återhämtning. Det känns skönt. Tryggt. Jag ser en möjlighet att sakta bygga upp kraft och ork. Om det finns lite stabilitet på jobbet. Då kanske det också blir lite lättare att fokusera på att bygga upp friskfaktorer. Små solgula glimtar av hopp.
Jag försöker oavsett så gott jag kan att fokusera på min del. På mitt ansvar. På det jag kan göra själv för att må bättre. I tankarna och i beteendet. Jag tar hjälp. Det andra kan jag inte påverka så mycket. Men det känns bra när det fungerar. Då märker jag en skillnad i mig. Att det påverkar mig.
Så idag var en fin dag. En dag som värmde hjärtat och själen lite. Kollegor och barn. Fina.