Livsstil · Utmattning

En paus

En vecka med uppehåll här på bloggen. Mitt mål är att göra nya inlägg varje dag. Men ibland fungerar det inte av olika anledningar. Man blir sjuk eller något annat kommer emellan som är viktigt att hantera. Även då försöker jag ändå skriva här eftersom bloggen är viktig för mig. Att skriva är för mig ett tankeverktyg. Ett kommunikationsverktyg. Så även om jag är sjuk försöker jag om det är möjligt att få ner några rader. När det går. Ibland är orken för liten och då går det inte.
Att ta en paus när orken tar slut eller att stanna hemma tillräckligt länge när man blir sjuk är sunt. Ändå är vi många som får dåligt samvete eller pressar på och går till jobbet ändå. Man vet hur slitigt det blir för de andra. Ekonomin tar stryk. Det finns flera anledningar. Olika anledningar. Men ändå egentligen ingen anledning som är tillräcklig. För den dagen vi kraschar så kraschar vi rejält. Och då spelar ingenting annat någon roll utom att försöka bli frisk igen. Då handlar målet för dagen om att försöka orka kliva ur sängen. Eller om att orka fixa något att äta.
Så det är klokt att ta hand om kroppen och hälsan. Att stanna hemma när man är sjuk. Att ta en paus när man märker att det behövs. Försöka dämpa det dåliga samvetet med att man kommer tillbaka igen istället för att krascha och bli borta i månader. Det är mer hållbart för alla. För mig och min hälsa. För de andra. För ekonomin. Att sluta slå på sig själv och istället lyssna i tid är inte lätt. Att välja att fokusera på en hållbar hälsa och inte bara finnas där för andras omedelbara behov är inte lätt. Inte lätt när vi är skolade i att andra alltid är viktigare. Men lite i taget kan vi lära oss. Om vi vill. Om vi bestämmer oss. Om vi inte vill krascha. För då kan vi inte alls finnas där för någon. Jag vet för det hände mig.
Katter är mästare på att lyssna på sina behov. De är väl inga förebilder i omtanke om andra men de kan ses som en påminnelse i att lyssna på sin egen kropp och vad den behöver. Sova, vila, röra på sig på olika vis, umgås med tillgivenhet, leka och njuta av livet. Om vi tog till oss en liten del av det så skulle det räcka.
Hållbarhet är att lyssna på kroppens och själens behov. Utan att för den skull låta det gå ut över någon annan. Men en sund omtanke om oss själva bygger en starkare och stabilare grund för en hållbar hälsa på sikt. Så inget mer dåligt samvete för att stanna hemma om du är sjuk. Du är viktig. För om du tar hand om dig själv bra så har du större möjlighet att sedan finnas där för andra när det behövs.
Tänk om samhället var uppbyggt mer på de värderingarna? Att hälsa fick vara viktigare än ekonomi och effektivitet. Jag tror att det egentligen då paradoxalt nog skulle bli både mer ekonomiskt hållbart och effektivare, i hela samhället såväl som för varje enskild människa.
Sinnesfrid · Utmattning

Lyfta huvudet

Snön har färgat morgonen vit. Igen. Våren tog paus. Sängen kändes skönare än vanligt. Ville helst snurra in mig i täcket och somna om.
Trött. Den där slöjan av huvudvärk som funnits med några dagar ligger kvar. Igår var en dag då hjärnan kändes som mos. Jag hade svårare att fokusera och tappade tråden. Ganska likt hur det var för några månader sedan.
Vet inte riktigt varför. Beror det på att den ökade arbetstiden börjar kännas? Är det någon sorts vårtrötthet? Håller jag på att bli sjuk igen? Frågorna i mig kommer men just nu känns det bäst att inte fundera så mycket. Bättre att försöka vara här och nu så mycket som möjligt.
Samtal igår kväll satte igång tankar. Hade nog extra svårt att sortera i tankarna genom den där hjärndimman. Tankar och känslor kring nära och kära. Kring livet. Kring livskvalitet och integritet. Kring oro kontra rimlighet. Kring vad som är viktigt och för vem. Kring kärlek och omtanke. Kring känslan av otillräcklighet och till vad som är min plats. Tills jag bestämde mig för att sova. Dags att stänga ner hjärnan och vila.
Nu är en ny dag. Snö. Doftande kaffe. Frukosten smakar bra. Dags att lyfta huvudet igen mot tacksamhet. Inte veckla in mig i tankarna med blicken enbart inåt eller fastna i ändlös problemlösning. Det finns så mycket att vara tacksam över. Jag väljer idag att fokusera på det. Kanske tröttheten skingras något.
Livsstil · Utmattning

Idag…

Hur gör man för att få få plats med den extra tid det tar att lägga en grund för hälsa? Visst låter det som en paradox att tänka så? Vi vet alla att vi borde prioritera vår hälsa före allt annat för att överhuvudtaget ha ett liv. Ändå kommer det oftast allra sist. För så länge vi inte känner oss sjuka eller så länge vi tycker att våra krämpor inte är värre än någon annans, så länge fortsätter vi ofta att skjuta upp oss själva. Det finns så mycket vi behöver göra först. Och sedan orkar vi inte.
Tiden dyker inte upp längre fram. Orken blir inte större så länge vi fortsätter som förut. Livet är ju just nu. För min del så är den grundläggande känslan fortfarande trötthet. Jag försöker finna en sorts balans nu när arbetstiden ökat. Om två veckor är jag uppe på heltid igen i jobbet. Arbetsuppgifter och engagemang ökar varje dag. Och jag vaknar tidigt nu igen med tankarna snurrande kring jobbet.
Att vilja mycket men inte orka är jobbigt. Att känna att kraven ökar när andra tror att man nu ska fungera till hundra procent igen känns svårt att hantera. Alla är trötta och känner att de inte hinner. Varför ska just jag ha mindre krav på mig än de har? Det är så lätt att säga ja och så svårt att säga nej. Och hur ska de förstå hur det känns om de inte varit där? Om man inte själv varit i utmattningssyndrom så är det svårt att greppa vidden av hur det påverkar en och hur lång tid det tar att ta sig tillbaka.
Orken har ökat och även arbetstiden. Men det betyder inte att jag är som förut. Jag vet inte ens om jag helt och hållet kommer kunna bli som förut. Jag vill men kroppen vill inte riktigt hänga med på det. Det är därför jag försöker hitta i att på olika vis öka min energi och min hälsa. Jag vet egentligen vad som är bra för mig. Men hur får jag ihop tiden, orken och livspusslet? Jag vill men orken räcker inte. Samtidigt ökar inte orken om jag inte förändrar något. En paradox som lätt blir ett moment 22.
Så varje dag försöker jag ta nya tag. Varje dag fattar jag ett beslut. En dag i taget och en stund i taget. En sak i taget. Hållbart. Inte överdrivet mycket. Men ändå förändringar som ska göra skillnad. Det är så jag behöver tänka. Varje dag är ny. Idag fattar jag mina beslut och gör mina val så mycket jag kan utifrån att prioritera min hälsa. Jag behöver inte tänka så långt framåt. Idag bara. Idag.
Livsstil

Livspusslet

Pusselbitarna i livet. Hur får man ihop dem? Allt man måste göra och hinna i sitt familjeliv och på jobbet. I liv som bara snurrar fortare och fortare. Många runtomkring verkar jonglera allt så perfekt. Jobb, familj, aktiviteter, socialt liv, träning, resor och ekonomi. Många verkar ha allt och kunna göra allt när man läser statusuppdateringar, bloggar och hör folk berätta. Det perfekta livet och den senaste outfiten.
Men så finns det också många som verkligen inte har allt men de visar inte upp det. De kämpar i tysthet och försöker få livet att gå ihop. Medan de precis som jag undrar hur man får ihop allt. Får de som verkar så lyckade och fulla av energi verkligen ihop allt så perfekt eller är det bara en yttre bild de visar? Deras liv såväl som deras välvårdade yttre verkar så perfekt. Jag vet inte. Det är ju härligt om man verkligen lever ett liv där man på riktigt mår bra och känner att allt flyter på med lätthet. Men jag tror nog att alla går igenom tuffa saker i sina liv förr eller senare. Även om det inte syns utåt.
Ett hållbart liv i mitt personliga liv är ett liv där grundtonen är att jag och mina närmaste mår bra. Man är inte ständigt lycklig, fylld av energi och optimal hälsa. Men ett hållbart liv innefattar för mig att leva på ett sätt som gör att jag gör det jag kan för att kunna må bra för det mesta.
Hållbarhet innefattar att inte ha krav på mig att få ihop hundra pusselbitar och hetsa vidare i allt snabbare takt. Det handlar om grunderna för hälsa och för att kunna må bra. Att leva livet på en nivå som jag mår bra i, inte snegla på andra och försöka leva upp till det som de lever eller de ideal som verkar genomsyra hela samhället. Hållbarhet för mig är att lyssna inåt och försöka leva utifrån det jag mår bra av.
På samhällsnivå handlar det också om att lyssna inåt. Vad händer i miljön, vad händer politiskt i Sverige och i världen? Hur kan vi bidra till att hela det på ett hållbart sätt. Att lyssna inåt på riktigt och inte bara välja det som ger mest pengar eller flest röster. En hållbar värld. Inte bara Sveriges lilla privata damm utan hela världen. För vi är inte frikopplade från andra. Vi hänger ihop. Det vi gör påverkar andra.
I mitt utforskande av ett hållbart liv för mig ingår ju också de som finns omkring mig. Jag lever inte ensam på en ö. Det jag gör påverkar min familj, mina arbetskamrater, vännerna och i allt vidare cirklar fler människor. Därför är hållbarhet inte att köra mitt eget race.
Egentligen är det ingen av oss som mår bra på någon annans bekostnad. Så hållbarhet handlar både om mig själv och om mig i ett sammanhang. Det är därför jag är intresserad av pusselbitarna. Det är därför jag undrar hur andra gör. För pusselbitarna är hela livet, vardagen, mina närmaste, jobbet och ekonomin. Att få ihop allt det samtidigt som jag tar hand om mig själv.
För att få ihop mitt livspussel måste jag börja med det mest grundläggande. Att bygga en stabil hälsa och hitta någon sorts balans i livet för att energin ska räcka. Det är därför jag vill fokusera på maten, den fysiska träningen såväl som den mentala och på att hitta en hållbar nivå i allt jag gör.
En stark och stabil grund för att få ihop hela livspusslet och för att leva andra halvan av mitt liv på ett mer hållbart sätt. Från den plattformen kan jag sedan också bättre bidra till andra och till samhället i stort. Utifrån den plattformen kan jag engagera mig mer i hållbarhet i större sammanhang. Men det börjar här, i mitt eget liv just nu.
Sinnesfrid · Utmattning

Käftsmällar i livet

Hur ska man göra för att behålla sin självrespekt när man får käftsmällar av själva livet? Den frågan läste jag i en annan blogg och den satte igång mina tankar. Hur behåller man sitt självförtroende och sin självkänsla, sin respekt för sig själv, när det känns som om livet rasar ihop? När det är så tufft att man knappt orkar en dag till.
En nära vän till mig uttryckte något liknande häromdagen. Från att ha känt att hon är rätt okej så kom tvivlet på det egna värdet när hon nu står i begrepp att byta livsspår. Självrespekt och känslan av värde påverkas av smått och stort i våra liv.
Jag är ju ingen guru som sitter inne med svar på alla livsfrågor men vad är min egen erfarenhet? Det slog mig när jag läste frågan i bloggen att jag har varit på botten och vänt flera gånger i mitt liv. Just nu känner jag att jag har en stabilare grund i mig själv än vad jag någonsin har haft. Hur kommer det sig? Vad gjorde jag för att landa i det? Det är inte så att jag inte får svackor nu utan mer att jag har en stabilare grundton i mig nu.
Jag har under de senaste tio åren av mitt liv gått igenom en hel del som slagit undan fötterna under mig och som har gjort att jag fått kämpa. Min skilsmässa som var ett fruktansvärt jobbigt beslut. En ny tillvaro där jag försökte bygga mitt eget liv med mina barn varannan vecka. En ekonomi som totalkraschade och som har varit extremt tuff under många år. Den är fortfarande i en fas av successiv återhämtning.
Jag böt jobb framför allt på grund av ekonomin och hamnade i en jobbsituation där all personal slutade efter tre månader. Efter ytterligare en kort tid slutade även arbetsplatsledaren. Som relativt nyanställd fick jag ta över hela ledningsansvaret för helt nya kollegor och driva verksamheten så att barn och familjer skulle känna sig trygga. Det var utmanande och stimulerande på många sätt men också en extremt tuff tid. Då pendlade jag också runt fyra timmar per dag.
Jag fick nytt jobb och slapp pendla. Jobbet kändes roligt, utvecklande och jag trivdes. Engagemanget tog fart och det var roligt att vara delaktig i utvecklingsarbete. Jag lade ner väldigt mycket engagemang och kraft i att göra ett bra jobb. Så blev det omorganisation och ombyggnad. En ganska rörig period som krävde mycket av mig. Nya kollegor i flera omgångar, nya familjer, ny organisation, ny som utvecklingsgruppsledare med allt vad det innebar av att sätta mig in i nya saker och försöka leda utvecklingsarbetet på förskolan.
När jag ser tillbaka så är det inte konstigt att jag till slut kraschade i utmattningssyndrom. Under de senaste tio åren har det varit många kriser och många förändringar i mitt liv. Detta parallellt med en fruktansvärt jobbig ekonomi.
Jag har varit nere på botten många gånger och kämpat mig upp igen. Ofta har jag fått tänka en dag i taget, ett steg i taget, för att orka. Det har också gjort att jag numera vet att jag kan ta mig upp. Det är en styrka och en trygghet i mig att veta att jag kan ta mig upp igen. Jag har verktyg för det på olika vis. Men under perioder har jag nästan varit redo att helt ge upp. Stunder när jag inte kunnat se några utvägar eller vägar upp.
Många gånger har min trassliga och kämpiga ekonomi gjort att jag har känt mig värdelös. Jag har inte haft problem med att leva på havregrynsgröt när barnen inte varit hos mig. Det som har brutit ner mig är stunder då barnen inte velat fråga mig om de kan ta en fika på stan med sina vänner. Inte velat fråga för att de vet hur tufft det har varit. Att inte bjuda hem vänner och familj för att pengarna inte räcker. Skammen har varit stor. Att ständigt behöva säga att jag inte har råd eller att behöva be om hjälp ständigt och jämnt. Att inte få ihop sin ekonomi känns som en fruktansvärd skam inombords.
Så jag vet hur det är att tappa respekten för sig själv. Jag vet hur det är att skämmas. Jag vet hur det är att vända på slantarna och inte få det att gå ihop. Jag vet hur det är att drabbas av käftsmällar i livet. Att kämpa allt vad du förmår för att leva upp till de krav du har på dig själv kring att göra ett tillräckligt bra jobb, kring att vara en bra förälder, kring att vara en god vän och familjemedlem, kring att få ihop livet. Tills du inte orkar kämpa längre. Tills all kraft har brunnit ut.
Jag tror att det jag har haft störst nytta av är att jag alltid har känt att det är bara jag som kan skapa förändring i mitt liv. Det tillsammans med att jag alltid har varit en som söker. Jag har i hela livet intresserat mig för livsstrategier. Jag har sökt information och hjälp kring hur jag själv kan förhålla mig för att må bättre. Jag har övat på saker för att må bättre. Ett exempel är att jag övat på att regelbundet sätta mig ner och skriva ner sådant som finns i mitt liv som jag är tacksam över.
Genom åren har jag samlat strategier som har hjälpt mig. Strategier som tagit mig upp ett litet snäpp när det varit som värst. Strategier som förändrat saker inom mig mer än utanför mig. Det är det som lagt grunden till att jag nu känner en annan sorts trygghet och stabilitet i mig själv. Det har lagt grunden för att låta självrespekten växa igen. Sakta, sakta har den växt och det har tagit tid. Det har tagit arbete. Som att träna sin kropp. Man får inga resultat om man ligger på soffan. Det kräver ständig träning.
Grunden för självrespekten och hur jag mår inombords trots de yttre omständigheterna har jag byggt själv genom att leta strategier och öva, ständigt öva på dem. Jag är inte fri från svackor men då vet jag att jag kan ta nya tag igen med mina strategier. Allt börjar med att visa sig själv omtanke. Att vara snällare mot sig själv i tankar, ord och handling. Att vara tacksam över sina egna inre kvaliteter såväl som tacksam över det som finns i våra yttre liv. Även om man har svårt att hitta det när man är nere så finns det ofta något litet att börja med.
Det jag också har lärt mig är att jag inte är ensam. Att det finns hjälp att få. Men jag måste öppna mig och våga släppa in andra. Jag måste själv vara öppen för att ta emot hjälp. Jag måste inte fixa allt själv alltid. Och det är inget att skämmas över. Hjälp kan man söka i samhället på olika sätt. Jag tog till exempel hjälp av psykolog under min utbrändhet för att hitta strategier att bli frisk.
De som älskar dig och bryr sig om dig blir också ofta glada över att kunna bidra. Den som ger får ju tillbaka i form av glädjen att ge till någon man bryr sig om. Det största hindret här är oftast vår egen stolthet och att vi gärna tolkar in saker hos andra som kanske inte ens finns. Vi tror att de tänker och tycker saker som de kanske inte alls gör.
Det är också en balansgång. Att söka hjälp är bra. Många gånger väntar vi för länge med det. Men vi kommer inte ifrån det inre jobbet. Det största jobbet är det jobb du behöver göra i dig själv. Ingen annan kan förvandla ditt liv. Självrespekten är något som byggs inifrån.
Kost · Livsstil · Rörelse · Utmattning

Hur blir man pigg?

Hur bekämpar man tröttheten och känslan av utmattning som gör att man inte orkar mer än nätt och jämnt jobba? Det är en fråga som varit central för mig länge nu. Jag fick många bra verktyg under tiden jag var sjukskriven i utmattningssyndrom. Nummer ett är att få ordning på sömnen. För ofta blir sömnen sönderhackad när stressnivå är hög och det bidrar till en ökande utmattning.
Utöver det fick jag olika verktyg med mig som är bra att bit för bit anamma. Vistas i naturen. Röra på mig, promenera i början och sedan öka på med annan fysisk träning. Fysisk träning är också en grundbult för att motverka skadeverkningarna av stress. Den kan både verka förebyggande och den har visat sig vara bra inte bara för musklerna i kroppen utan också för hjärnan.
För mig har det också varit till hjälp att jobba med att minska på kraven på mig själv. Att dela upp sådant jag ska göra i mindre mer hanterbara delar. Pausa med annat emellan. Bestämma mig för att jobba med en sak en viss tid och sedan får det vara tillräckligt bra. Annars är det lätt att perfektionisten i mig aldrig blir tillräckligt nöjd med resultatet och jobbar dygnet runt.
Här hemma har jag också fått släppa på mina egna krav på ordning och städnivå. Jag har nog aldrig varit pedant men ändå haft en viss nivå som jag har velat hålla. Det fick jag ganska snart skrota under min sjukskrivning. Det gick helt enkelt inte. Och fortfarande syns det hemma hos mig. Det är något jag försöker förhålla mig till så att det inte blir alltför stressande. Jag har helt enkelt fått släppa på mycket och istället försöka prioritera återhämtning och sådant som kan fylla på mig med energi. Det är fortfarande något jag kämpar med. En livstid av att inte prioritera sådant tar tid att fixa.
Alla dessa olika pusselbitar kan hjälpa till i att skapa en hållbar tillvaro och hälsa för mig. Det är det här och flera andra saker kring ett hållbart liv som jag nu utforskar och skriver om här på bloggen.
En pusselbit som just nu är lite mer i förgrunden är mat och näring. Att se till så att jag äter sådant jag mår bra av nu och på sikt. Att avstå eller minska sådant som inte är bra för min hälsa. För optimalt med näring borde ju rimligtvis också vara en grund för att bygga en hållbar hälsa med ork och energi.
Något som kanske inte är så sexigt men ändå viktigt är att vara medveten om tarmen och de bakterier som lever där. Vara medveten om hur de påverkar hälsan. Forskning har visat att grunden för att det vi äter ska tas upp och tillgodogöras på ett bra sätt är att vi har en variation av goda tarmbakterier. En kosthållning som utarmar variationen av goda tarmbakterier kan göra att näringen inte tas upp hur mycket kosttillskott vi än stoppar i oss. Så grunden för hälsan startar i tarmen.
Genom att äta näringsrik mat göder vi de goda tarmbakterierna. Näring i form av olika grönsaker, protein och bra fett. Sockerrik mat med tomma kalorier utarmar de goda tarmbakterierna och kan istället skada tarmen. Det i sin tur kan orsaka större problem. Det kan vara en av de saker som triggar igång sjukdomar, bland annat autoimmuna sjukdomar. Tarmen och dess bakterier påverkar immunsystemet och näringsupptaget på ett väsentligt sätt. Men de går att påverka och förändra genom det vi äter och genom vår livsstil.
Grunden för hälsa har alltså flera grundpelare. Maten är en stor del. Några andra pelare är fysisk träning, frisk luft och stresshantering.
Alla dessa pelare har varit långt bak i mina livsprioriteringar under många år. Jag har inte prioriterat min egen hälsa alls. Det vill jag ändra på nu. Det är inte lätt att ändra sin livsstil. Det jag skriver om nu i min blogg är idéer och teorier som jag utforskar men också hur det går för mig i min vardag när jag försöker tillämpa dem. Det kommer att utvecklas mer och mer här på bloggen.
Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Hur förhåller jag mig…

Hur ska man förhålla sig till livet när döden finns omkring oss? Hur ska man förhålla sig till sig själv och sitt liv när andra lever i misär? Jag sitter här och funderar på ett hållbart liv i min lilla bubbla, i förhållandevis trygghet här i Sverige. Så läser jag Magdalena Gads inlägg där hon rapporterar från kriget i Syrien. Det gör fysiskt ont att se bilderna därifrån och läsa hennes rapporter. Så fruktansvärd vardagen är där. Barn som lever mitt i krig och svälter, förlorar sina närmaste och bor granne med dagligt bombande och skjutande.
Här i min stad finns det barn som hamnar i narkotikamissbruk och misär bland annat av rädsla att skickas tillbaka till den plats de kom ifrån och för att de inte fått det stöd de behövt för att kunna bygga upp sig sig själva och sitt liv.
Hur förhåller man sig? Blundar, bläddrar förbi för att det är för smärtsamt? Det gör jag ibland för att det är så fruktansvärt det jag läser om att det blir för mycket att ta in. Det blir så starkt i mig och sorgen sprider sig. Men ändå följer jag ofta Magda Gads rapportering för jag vill inte vara en som blundar. Jag vill vara informerad och kunna känna att de som flyr från krig har rätt till en plats här hos oss i trygghet. Har rätt till att få all hjälp de behöver för att kunna hamna på fötter igen.
Jag vill vara informerad och försöka förstå alla politiska spel bakom alltihop. Få syn på de ekonomiska, strategiska, bakomliggande orsakerna att det ser ut på det sättet i många länder. Samma aktörer i olika länder som har sin agenda. Jag vill veta. Jag vill inte blunda. Det är medmänniskor som bor och lever mitt uppe i alltihop. Medmänniskor som vi sedan här i Sverige säger att vi inte har möjlighet att ta emot. Som vi försöker hitta sätt att stänga ute.
Jag vill veta för att få perspektiv på mina bekymmer och deras. Inte simma runt i min egen lilla damm och tänka att vi inte har råd att hjälpa. För om vi verkligen ser hur människor där har det så kan vi inte stänga vår dörr. Vad är vi då för sorts människor? Visst är det mycket att tänka på när vi tar emot människor som flytt. Det är väldigt viktigt att vi har ett bra mottagande så att det blir så bra det bara går för dem och för vårt samhälle. Det finns mycket som just nu inte fungerar tillräckligt bra. Min önskan är att vi ska jobba stenhårt på ett bra mottagande och en bra fortsättning här i Sverige. Där ingår också traumahjälp. Så länge som det ser ut som det gör i världen så behöver vi göra det vi kan för att hjälpa.
Givetvis skulle det vara bäst om vi kunde få stopp på de där krigen. Men det handlar om stora bakomliggande orsaker som stora aktörer är inblandade i. Det finns inga enkla lösningar inom en snar framtid. Under tiden vill åtminstone jag inte stänga min dörr och vända ryggen till.
Hur får man ihop bitarna av att ta hand om sig själv men också finnas där för andra, i det lilla och i det stora? Det är viktiga frågor. För om vi inte finns där för oss själva så kommet vi inte heller kunna finnas där fullt ut för andra. Båda bitarna behövs både i det privata och i samhället i stort.
I mitt arbete kan jag få ta emot just det där barnet som kommer från en traumatisk krigssituation. Jag kan behöva förhålla mig till traumatiserade vuxna som har fullt upp med att få ihop sin nya tillvaro medan de lider av vad de varit med om och oroar sig för nära och kära som finns kvar där. För att kunna förhålla mig på ett bra sätt och för att orka med det jobbet samtidigt som jag tar hand om mina egna barn och mitt eget liv så behöver jag tänka kring just det jag gör just nu. Hållbarhet.
Vad behöver jag för att leva mitt liv i min vardag på ett hållbart sätt? Hur håller jag mig så frisk och stark som möjligt? Hur får jag min egen tillvaro så hållbar som möjligt? Utifrån det kan jag stå mer stadigt när jag möter andra med behov av min hjälp och mitt stöd på olika vis. Det gäller både inom familjen och i större sammanhang. Hållbarhet i det lilla och i det stora.