Idag…

Hur gör man för att få få plats med den extra tid det tar att lägga en grund för hälsa? Visst låter det som en paradox att tänka så? Vi vet alla att vi borde prioritera vår hälsa före allt annat för att överhuvudtaget ha ett liv. Ändå kommer det oftast allra sist. För så länge vi inte känner oss sjuka eller så länge vi tycker att våra krämpor inte är värre än någon annans, så länge fortsätter vi ofta att skjuta upp oss själva. Det finns så mycket vi behöver göra först. Och sedan orkar vi inte.

Tiden dyker inte upp längre fram. Orken blir inte större så länge vi fortsätter som förut. Livet är ju just nu. För min del så är den grundläggande känslan fortfarande trötthet. Jag försöker finna en sorts balans nu när arbetstiden ökat. Om två veckor är jag uppe på heltid igen i jobbet. Arbetsuppgifter och engagemang ökar varje dag. Och jag vaknar tidigt nu igen med tankarna snurrande kring jobbet.

Att vilja mycket men inte orka är jobbigt. Att känna att kraven ökar när andra tror att man nu ska fungera till hundra procent igen känns svårt att hantera. Alla är trötta och känner att de inte hinner. Varför ska just jag ha mindre krav på mig än de har? Det är så lätt att säga ja och så svårt att säga nej. Och hur ska de förstå hur det känns om de inte varit där? Om man inte själv varit i utmattningssyndrom så är det svårt att greppa vidden av hur det påverkar en och hur lång tid det tar att ta sig tillbaka.

Orken har ökat och även arbetstiden. Men det betyder inte att jag är som förut. Jag vet inte ens om jag helt och hållet kommer kunna bli som förut. Jag vill men kroppen vill inte riktigt hänga med på det. Det är därför jag försöker hitta i att på olika vis öka min energi och min hälsa. Jag vet egentligen vad som är bra för mig. Men hur får jag ihop tiden, orken och livspusslet? Jag vill men orken räcker inte. Samtidigt ökar inte orken om jag inte förändrar något. En paradox som lätt blir ett moment 22.

Så varje dag försöker jag ta nya tag. Varje dag fattar jag ett beslut. En dag i taget och en stund i taget. En sak i taget. Hållbart. Inte överdrivet mycket. Men ändå förändringar som ska göra skillnad. Det är så jag behöver tänka. Varje dag är ny. Idag fattar jag mina beslut och gör mina val så mycket jag kan utifrån att prioritera min hälsa. Jag behöver inte tänka så långt framåt. Idag bara. Idag.