Idag vill jag tacka alla härliga läsare av bloggen!! Jag är så tacksam över att få så mycket fina kommentarer, gillamarkeringar och olika samtal kring min blogg. Det ger mig otroligt mycket glädje och energi. Jag blir lika glad varje gång jag upptäcker att någon läser det jag skriver och tar sig tid att kommunicera med mig på olika vis. Tack till var och en av er. Jag vill ge ett speciellt tack till ett speciellt fint hjärta. Tack till dig I. Det är en nära vän till min familj som är i samma ålder som min yngsta dotter och som genom henne skickar fina kommentarer om min blogg. Tack finaste I!
Det känns ju helt fantastiskt att det jag skriver kan berika någon annan. Fantastiskt att det dessutom verkar berika personer i olika åldrar. Det ger mig stor motivation att fortsätta och att även fortsätta att bygga vidare på arbetet med mina olika bokidéer. Tack så innerligt allihop!
Idag ser jag tillbaka på en fin och lugn julafton ihop med några av de jag älskar mest. Några kunde av olika anledningar inte vara med i år och de var saknade. Jag ser fram emot andra möjligheter att träffas istället lite längre fram. Jag känner stor tacksamhet inför att jag hittade julklappar till mina nära som ändå blev bra, med min begränsade budget. Jag tycker det är kul att leta klappar och att ge. Därför kändes det fint att det gick ganska bra trots allt.
Ekonomin är ju ett område som är fortsatt kämpigt i och med min sjukskrivning, men varje dag gör jag mitt bästa för att fokusera på glädjen och rikedomen som finns i livet på så många vis. Det är en del i att arbeta för att öka glädjen i mitt liv. Att till exempel känna den stora glädjen som kommer ur att vara ute i naturen och lägga märke till allt vackert som är helt gratis omkring mig. Den glädjen upplevde jag härom kvällen ihop med ena dottern på en promenad ute på landet. En kväll när himlen färgades i olika härliga nyanser och det enda som hördes runtomkring var tystnaden, vinden och några fåglar som flög över himlen.
Nu är snart 2018 till ända. Ett nytt år närmar sig. Det är en tid då jag brukar ägna mig åt en del arbete med avslut och att skapa nya intentioner framåt. Min syster skickade mig en länk till en annan blogg som jag vill dela med mig av till er. Jag brukar som sagt själv i slutet av varje år göra en sorts bokslut över hur året har varit på olika vis. Och så brukar jag fundera över vilka intentioner jag har för nästa år. Intentionen för 2018 var att ha fokus på min hälsa. Det skulle bli ett år då den av absolut nödvändighet fick vara i förgrunden och då jag på olika sätt skulle arbeta för att hälsan skulle öka.
Det har jag också gjort. Under det här året har jag haft fullt fokus på min hälsa på olika vis. Återhämtning på olika vis, ändrat kosten, tanketräning, promenader och inre arbete med mig själv för att komma tillrätta med saker. Det har resulterat i att jag nu mer än någonsin vet vem jag är och vad jag vill leva. Jag känner mig själv djupt i grunden och vet vilka mina djupaste värderingar och värdegrund är, de som jag absolut aldrig kompromissar bort. Jag vet vad och vilka som är viktiga för mig. Det som också blivit kristallklart är vad jag vill ägna mig åt i livet. Min hälsa blir sakta allt bättre och där har kosten bidragit men även andra strategier som jag praktiserat.
Det här året har jag också startat upp den här bloggen. Jag har mål och planer för den och för mitt yrkesliv i längden. Min riktning i livet är mer klar även om det kanske kommer ta lite tid och gå i omvägar ibland. Själva grunden i mig själv och i vad jag vill är på plats och det är där allt startar. Det är där jag kan ta sats för att gå framåt, även om allt inte automatiskt faller på plats i och med det. Jag är medveten om att livet ibland tar oss på vägar som vi just där och då inte förstår vitsen med men som i slutändan ofta ändå visar sig fylla en funktion. Det ligger ett visst lugn i den förvissningen. Och förvissningen kommer ur min egen livserfarenhet.
Bloggen som min syster delade med mig har jag redan tidigare varit inne på. Den kan jag rekommendera. Den länk som jag fick av min syster handlar om just det där att gå igenom ett antal frågor för att göra ett bra bokslut över 2018 och sätta intentioner för 2019. Jag satt en stund med den igår och ska fortsätta idag. Den är riktigt bra. Därför vill jag dela den här: Https://blimeradu.se/land2019/
Kanske även ni kan ha glädje av den. Och om inte alla frågor är av en karaktär som känns intressanta just nu så kan man ju välja ut de som känns relevanta för en själv. Jag tror på att det är bra att ibland stanna upp en stund i livet och se var man är, vad man har skapat hittills och vart man vill. Men också se de saker som man är stolt över, sådant man har åstadkommit och fullföljt.
Det man inte har fullföljt eller lyckats fullt ut med är bra att lägga märke till och fundera över varför det blev som det blev. Kanske var motivationen inte riktigt där eller är det något som du vill ta med dig även till nästa år? Finns det saker du känner skuld eller skam över som kan vara bra att klargöra för dig själv och kanske komma tillrätta med? Ibland kan just de sakerna påverka livet mer än vi är medvetna om. Kanske hindrar de oss på olika sätt från att gå framåt. Hindrar oss från glädjen och från att verkligen ge oss hän och våga leva fullt ut. Då kan det vara bra att titta på dem på olika vis för att kanske frigöra och därmed ge mer luft till det nya. Kanske försöka förlåta oss själva i lite högre grad för att vi inte är så perfekta som vi skulle önska alltid. Lite grand försöka komma till ro, acceptans och avslut. När vi gjort det så kan det kanske ge ny kraft till nya intentioner framåt.
Jag är medveten om att alla inte är som jag 🙂 Alla vill inte gå in i sådana saker och det behöver man ju inte om man inte vill. Jag delar med mig av sådant som jag tycker är hjälpsamt i livet. Sedan kan du välja om det är något för dig.
Att öka glädjen i livet med hjälp av tankens kraft innebär för mig också att inte förneka känslor som dyker upp. Det är där jag tänker att det ibland är bra att gå in i de känslorna och tankarna och ta reda på vad de grundar sig i. Då kan de där frågorna kanske vara till viss hjälp. Eller andra typer av frågor. Hur som helst tror jag på att det är bra att arbeta med sig själv på olika plan emellanåt. Men ändå på en hyfsat lagom nivå. Vi får ju inte gå så in i projekt självförbättring eller livsförbättring att vi inte är närvarande och lever livet här och nu. För det är ju egentligen bara i här och nu vi verkligen kan leva.
Jag tror att det kan vara hjälpsamt med strategier och tekniker som man gör, men gör dem då och då eller under en avsatt tid under dagen. Resten av tiden är till för att levas! Det är i här och nu som glädjen finns. Det bästa sättet att öka glädjen är att lägga märke till allt fint som du uppskattar här och nu. Just idag. Lista inombords så mycket du bara kan hitta i din vardag. Njut av hur rikt livet faktiskt kan vara. Här och nu. Och tack ännu en gång för att ni fina läsare finns i mitt liv och så generöst bjuder på er själva.
Månad: december 2018
Glädje!
I många år har jag varit på det klara med att mina tankar påverkar mina känslor. Jag har vetat att när jag tänker stressfyllda tankar så påverkar det mig även känslomässigt på olika sätt. När jag ältar, tänker eller talar om andra eller om olika saker i livet oavsett om det hör till det förflutna eller nuet i min vardag så påverkar det mina känslor och hur jag mår. Det vet nog egentligen de flesta att det är så. Ändå kan vi ofta känna oss lite som offer för omständigheterna och för andras beteende. Visst är det så att andra påverkar oss, att livet påverkar oss på olika sätt. Men en hel del kan vi också påverka själva. Om vi verkligen vill.
Jag vill. Av och till har jag försökt på olika sätt. Jag vet att det går att påverka en hel del i mig själv hur jag mår känslomässigt. För ungefär en vecka sedan bestämde jag mig för att på riktigt ta det här till en riktigt test. Nu undersöker jag om jag med hjälp av olika strategier kan öka glädjen i mitt liv. Jag forskar på mig själv och använder de strategier och verktyg som jag har i min kunskapsbank. Går det att med hjälp av de där strategierna öka glädjen och hur påverkar detta mitt liv på olika vis? Under tiden skriver jag om vad jag gör, om det påverkar något eller inte och i så fall hur.
Att forska på sig själv är en bra källa till självkännedom och också till att prova olika strategier. Det är ju det enda sättet att egentligen veta om de fungerar. För mig. Om de fungerar för dig kan bara du vet. Då måste du själv testa. Det är inte alltid så att alla strategier passar alla. Det är därför det är så bra att det faktiskt finns en uppsjö av dem 🙂 Då kan du välja de som tilltalar dig och prova dem. Om du vill.
Många gånger har jag märkt att människor är så snabba att döma ut saker utan att prova om de är verksamma. Ett annat sätt är att förminska de som har skrivit om dem eller förminska de som försöker använda dem. Jag vet egentligen inte varför. Handlar det om rädsla? Är man så inriktad på att allt måste vara väl prövat rent vetenskapligt innan man tillåter sig att testa eller ens acceptera att de får finnas? Då tror jag att man ibland kan gå miste om sådant som är riktigt bra. Visst kan man även gå på nitar men det är ju erfarenheter i livet. Vissa saker går inte att bevisa rent vetenskapligt och annat kan ta tid att bevisa. Forskning kostar pengar och det satsas inte forskning på allt. Ska vi då förkasta allt som det inte forskats på? Många saker som tidigare sågats har efter flera år till slut forskats på och blivit allmänt accepterat. Det bygger ju på att det finns några som vågar prova.
Givetvis ska man inte utsätta sig för saker som kan vara direkt skadliga. Men ofta är vi rädda även för sådant som vi rimligtvis inte behöver vara rädda för. Jag välkomnar mångfalden. Välkomnar att det finns en uppsjö av strategier, verktyg, synsätt och mycket mer i vårt samhälle. Jag tycker att det är intressant att ta del av. Och jag känner mig fri att prova det jag vill prova. Jag provar en massa olika saker för att öka min hälsa och mitt välmående på olika sätt. Kosten är en del i de strategier jag provar.
Nu utforskar jag alltså också hur jag på olika vis kan öka glädjen i mitt liv. Jag utforskar om och hur det i sin tur påverkar mig och mitt liv. I 90 dagar ska jag helhjärtat ägna mig åt detta och skriva om det. Ni kommer säkert få läsa mer om det här men framför allt skriver jag om det i bokform. Jag får se om det blir något som sedan kanske kan vara intressant att ge ut.
Tacksamhet och uppskattning av det som finns i mitt liv här och nu är en av de strategier som fungerar i mitt liv för att öka glädjen. Det ägnar jag mig åt varje dag, flera gånger under dagen. Välkommen att prova det. Skriv gärna hur det går eller om du har andra sätt att öka glädjen i ditt liv. Det skulle vara kul att få ta del av hur du brukar göra!
När dagen gryr…
Utanför mitt fönster har snön färgat allt vitt. Det ger lite ljus i den mörka vintern. I fönsterna lyser adventsljusstakar och julstjärnor. På bordet tänder jag levande ljus och njuter av den vackra tysta morgonen. Ro med mina tankar och med det varma doftande kaffet i älsklingsmuggen. Den värmer mina händer. De andra sover. Jag har min egen lilla stund här och nu. Tacksam.
Den senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på välmående och glädje. Tankar kring hur jag själv kan skapa det i mitt liv. Som vanligt skriver jag. Det är mitt sätt att tänka och reda ut saker inombords men också för att fästa och spara sådant som jag vill komma ihåg och ta med mig vidare. Just nu är det kanske början till en bok. Vi får se vad det mynnar ut i.
Jag har i många år varit medveten om att jag kan påverka mitt eget mående med hjälp av mina tankar. Det är mina tankar och orden jag uttalar till mig själv och andra som skapar på olika sätt i mitt liv. De skapar mitt mående eftersom de påverkar mina känslor. De skapar hur jag interagerar med andra och påverkar därmed mina relationer. Så i slutändan kan man mycket väl säga att våra tankar skapar våra liv. För de skapar våra känslor men också de ord som vi uttalar till oss själva och andra. Det vi uttalar påverkar. Oss själva och andra. Det skapar ringar på vattnet i våra liv.
Om jag talar om andra med ironi och med lite från ovanperspektiv så påverkar det både min egen syn på den andre, men också andras syn på dem. Vi skapar en samsyn kring den andres brister. Vi väljer att reducera den andre i andras ögon och skapa en gemenskap kring det. Både när den vi pratar om är där eller när den inte är där så påverkar vi. Det påverkar andra på en mängd sätt och det gör att den andre förminskas och känner sig utsatt. Men det gör också något med oss själva. För jag tror inte att vi själva är opåverkade av hur vi uttrycker oss om andra. Det skapar inga fina och behagliga känslor i oss om vi inte uttrycker oss med kärleksfullhet och respekt. Det vi uttalar om andra speglas tillbaka till oss själva i form av respektlöshet och höga krav på perfektion även i oss själva.
Jag tror att om vi vill skapa mer av kärlek, respekt och glädje i våra liv så börjar det med våra tankar och med våra ord. Tankarna inom oss och orden som vi uttalar själva eller ihop med andra. De har makt att skapa närhet, gemenskap, kärlek, respekt och glädje. Men de har också makt att skapa avstånd, motvilja, misstro och en känsla av ensamhet. Ibland känner jag att vi tar alldeles för lite ansvar för vad vi uttrycker till andra. För det påverkar på så många sätt. Påverkar den andre men också alla runtomkring. Och det påverkar oss själva.
Det är klart att ingen av oss är perfekt och det är inte heller önskvärt. Vi kan inte vakta på oss själva hela tiden eller sträva efter att aldrig uttala något negativt. Det är liksom inte heller min poäng. Det jag menar är att vi ofta skulle kunna välja att hålla inne med sådant som förminskar andra. Vi skulle kunna välja att istället lyfta varandra i högre grad. Att uttala sådant vi är stolta över och uppskattar. Vi skulle i högre grad kunna välja att se på andra utifrån ett respektfullt och nyfiket sätt. Tänka mer att nu har jag en möjlighet att verkligen få lära mig nya saker av den här människan jag har framför mig. Bli mer nyfiken på andra, hur de tänker och upplever världen. Vad de har för livssyn och erfarenheter. Inte vara så snabba att döma utifrån vår egen begränsade erfarenhet. För även om vi har levt i fler år ibland så behöver det inte betyda att vi vet mer. Bara för att vi har läst på universitet eller högskola ett antal år så behöver det inte betyda att vi sitter inne med all kunskap om livet.
Jag mår inte bra ihop med alltför kategoriska människor. Människor som ser allt i svart eller vitt, i rätt eller fel och verkar tro att de själva alltid vet vilket som är rätt val. Vilket de gärna berättar om för alla andra. Jag trivs inte i sammanhang där nästan alla samtal handlar om att klaga på eller förminska andra. Visst kan vi ibland ha behov av att ventilera sådant som är jobbigt i relation till andra men det är något annat. Det kan vi göra i våra nära relationer för att det behövs just då, inte ständigt och jämt ihop med var och varannan människa. Självdistans, lite självironi och humor är däremot något jag gillar. Att ventilera olika saker med lite ironi, kritik eller humor är inte samma sak som att ständigt klaga eller förminska andra på olika sätt. Men ibland verkar vi blanda ihop dessa olikheter. Vi kan märka skillnaden genom att vi känner om vår energi minskar eller ökar. Det ska dock inte förväxlas med att vi lättar på vår egen inre oro genom fokusera på andras brister. Hur vi bemöter barn och gamla är ofta en bra mätare på var vi befinner oss i respektfullhet och kärleksfullhet. Men det finns också de som gör skillnad där och inte översätter samma värdegrund i bemötandet av andra människor. Det syns på många sätt på olika arbetsplatser till exempel. En värdegrund ska tillämpas i relation till barnen i förskolan men den syns inte alltid i relation till vuxna omkring oss. Det finns många yrkesgrupper som gör samma åtskillnad. Och återigen börjar det ju med oss själva. Var befinner vi oss i det här?
Vad skulle det göra med vårt eget mående och med våra relationer om majoriteten av våra samtal handlade om nyfikenhet på den andre och allt som finns i livet? Om de handlade lite mer om att lära oss mer och utvecklas? Mer om frågor istället för absoluta svar? Om de handlade mer om intresserat, närvarande lyssnande än om att hitta egna svar och framhålla sin egen expertis? Om de handlade lite mer om att lyfta andra och visa uppskattning? Om vi strävade efter att samtala om saker som skapar gemenskap utifrån en mer kärleksfull grund? Skulle inte det kunna skapa enorm energi och glädje i oss att få upptäcka nya världar i gemenskap med andra?
Jag tror att en nyckel till att leva mer i glädje och välmående handlar om just dessa saker. Att ge andra och oss själva energi och uppskattning. Att lyfta varandra och vara mer nyfikna på vem den andre är nu, oavsett hur länge vi känt varandra. Att utgå ifrån ett respektfullt, vänligt och kärleksfullt bemötande oavsett vem vi har framför oss. Det skulle ju revolutionera världen om alla levde mer så. Men vi kan inte förändra något som vi själva inte har. Därför börjar det alltid med oss själva.
Vad kan jag göra idag för att skifta mina tankar, ord och känslor till mer glädje, kärlek och respekt? Till mer genuin nyfikenhet och till att lyfta både mig själv och andra på ett äkta sätt? Hur kan jag gå bort ifrån att tänka att det är min uppgift att berätta för andra hur de borde leva sina liv och utgå ifrån att jag vet bäst? Hur kan jag istället hitta mer ödmjukhet i mig själv och då upptäcka att andra har otroligt mycket att lära mig?
Världen ser annorlunda ut nu än för bara tio år sedan. Utvecklingen går i rasande fart. Ungdomar och barn som startar sina liv lever i en annan tidsålder än vi gör. Det manar till en stor ödmjukhet inför att vi inte vet särskilt mycket. Det finns en hel värld som de känner och kan, helt andra möjligheter som vi knappt vet existerar. Vi kan vandra bredvid och stödja med respekt och göra vårt bästa för att nyfiket lära oss om dem och den nya värld som ständigt skapas omkring oss. Vi har våra erfarenheter att bidra med ifall de behövs eller efterfrågas men vi ska aldrig tro att vi är de enda som sitter inne med sanningen. Vår egen värld skulle växa betydligt om vi istället var lite mer ödmjuka och villiga att lära. Att arbeta med vår egen rädsla för det okända och ovana är långt mycket viktigare än att försöka berätta hur andra eller världen därutanför borde fungera. För ibland fungerar den alldeles utmärkt och kanske bättre än vad vi kan tänka oss. Vi ser det bara inte.
Jag vill leva mitt liv mer så. Jag vill förhålla mig till andra och till världen på ett nyfiket sätt och utgå ifrån att den som är framför mig har något att lära mig. Jag vill lyfta andra och se dem växa. Jag vill ge kärlek, glädje och respekt. Det vi ger till andra ska vi också ge oss själva. Om vi inte ger oss själva detsamma så finns ju ingenting att ge ur. Och allt hänger ihop. Det vi ger ut, det vi tänker och uttalar utåt, det går också inåt i oss själva. Vi är inte opåverkade. Så jag vet vad jag vill öva på och öka i mitt liv.
Vet du vilka tankar, känslor och ord du vill öka i ditt liv? Vet du vad du vill mata och ge näring i dig själv och ge ut till andra? Hur ser dina samtal med andra ut? Vad är det du ger näring i ditt liv?
Nu har dagen fått gry ute. Barnen på skolgården utanför mitt fönster leker. Jag hör hur fler i huset har vaknat. Nu startar dagen i relation till andra. Att få börja med de egna tankarna och ställa in dem mer på vad jag vill skapa idag är värdefullt. Att få ställa in min inre kompass lite mer mot glädje, kärlek och hälsa just på morgonen behövs för att öka möjligheten att fylla min dag med de sakerna. Några gånger under dagen försöker jag återkomma till den här inre kompassen. Innan jag går och lägger mig finns den också där.
Bit för bit skapar jag mitt liv på det här sättet. Ibland går det bättre och ibland blir det bakslag. Men det viktiga är att jag vet vad jag vill leva och att jag aktivt försöker skapa det. Jag väntar inte på att något mirakel ska ske som förändrar i mitt liv. Jag vill arbeta med de bitarna jag kan själv. Det är min väg. Det är de spår som jag vill göra i livet och jag hoppas att jag på olika sätt kan ge det vidare till mina barn och till andra. Ge vidare förvissningen om att vi själva faktiskt kan påverka hur vi mår och hur vi väljer att leva våra liv. Vi kan inte styra andra eller deras väg men vi kan välja att styra oss själva och ge de saker vi vill ge ur det som vi själva har. Varje dag har vi det valet. När dagen gryr kan vi fatta nya beslut.
En salig blandning av allt…
Julen närmar sig och det jag tycker allra mest om med den här tiden är känslan av magi i luften. Det är nog något jag burit med mig sedan jag var barn och de känslorna har liksom inte försvunnit. Trots att jularna inte alltid varit särskilt perfekta. De har varierat precis som livet varierar. Men att tända adventsljusstaken och pynta hemma med tomtar och annat som hör julen till ger mig glädje.
Hemma hos mig är ingenting särskilt heligt. Jag blandar friskt och tar det jag tycker om från höger och vänster. Jag har inga problem med att blanda in andra religiösa eller andliga symboler och firar också gärna andra traditioner än de som jag växt upp med. För varför ska jag inte ta alla tillfällen jag kan till glädje och magi i livet? För mig är andlighet och magi ständigt närvarande och har inget med religion att göra.
Jag har utforskat religion och livsåskådningsfrågor i hela mitt liv för det intresserar mig. Det jag har kommit fram till för egen del är att jag är en troende människa. Men jag tror på mitt eget vis och genom en egen inre andlig känsla och övertygelse. Min tro tillhör ingen specifik religion. Men det hindrar inte att jag inte kan njuta av traditioner som är förknippade med olika religioner eller se värdet i olika andliga praktiker. Det hindrar inte att jag tycker om att vara i religiösa byggnader och tycker om både muslimska böneutrop och kyrkklockornas ringning.
Förmodligen är jag väl en sådan där irriterande människa som plockar russinen ur kakan. Som väljer att leta efter guldkornen. Som till varje pris försöker fokusera på att hitta guldkanten, det som är positivt och som ger näring och glädje. Det betyder inte att jag alltid lyckas hitta det. Men det betyder att jag alltid, alltid försöker leta efter det och många gånger så hittar jag det. Jag vet att det kan sticka i ögonen på en del. Vet att några kanske tror att jag lever i det blå. Att jag inte ser verkligheten. Men jag skulle nog säga att det är precis tvärtom. Det är för att jag ser den krassa verkligheten som jag också ser värdet i att leta efter guldkanten. För när du lägger märke till det mörka, det svåra och det påverkar dig djupt så behöver du hitta kraft att ta dig uppåt och framåt. I mitt liv letar jag efter alla de resurserna och försöker lära mig mer och använda den kunskapen för att må bra, göra bra och leva på sätt som känns bra.
Så det här är jag. Carina. Den där irriterande människan som tror att hon kan blanda och ge kring religion, andlighet, vetenskap och magi. Som i andras ögon ibland verkar leva i det blå. Carina som en del ibland oroar sig över. Trots en ålder av 51 år och ett långt liv med en del uppförsbackar. Som tagit sig upp och vidare åtskilliga gånger i livet. Det här är jag. En del av den jag är. Och ingen av oss är en enda. Vi är ofta många olika saker och har många olika sidor och aspekter. Många facetter i en och samma person. Det är ju det som är så spännande i mötet med en annan människa. Att var och en av oss faktiskt kan vara en annan nästa gång vi möts. För mellan mötena kan det ha hänt mycket inom en människa. Så tänk om vi istället för att låta varje möte färgas av förutfattade meningar och en tro på en egen sanning om den andre skulle möta den andre med nyfikenhet? På nytt varje gång. För vi är alla en sammansättning av det gamla och en del nytt som vi möter dag för dag.
Idag är jag alltså tillbaka med mina lååånga inlägg här igen 🙂 Det har varit en period av att ta hand om mig och göra de saker som behöver göras. Fokus i mig är alltid att hitta min egen riktning och på vägen leta efter alla guldkorn jag kan hitta. Livet har lärt mig att det är mina viktigaste strategier. Jag är ärlig om vem jag är här på bloggen och om vad jag är i just här och nu i livet för att kanske på något vis få andra att se både sin egen styrka och sina egna möjligheter såväl som andras. Att visa på mina strategier och verktyg, min väg och mina tankar för att kanske bidra till att någon annan kan hitta något som leder dem vidare i sina egna liv. Därför innehåller bloggen både en del av mina svårigheter och motgångar men också de verktyg, strategier och den inställning jag har. Den innehåller både det som är tufft och det som ger glädje. Så som livet är.
Livet är inte alltid på topp. Men det betyder sällan att jag är helt under isen. Det betyder att så här är livet just nu. Det betyder att jag då går in extra mycket i mina strategier och verktyg. Det betyder att jag lägger all kraft där, i det och fokuserar på guldkornen. Då finns ingen plats att bära andras oro kring mig. Jag är inte orolig för mig själv och mitt liv. Det finns oro kring olika saker just nu och det är de jag hanterar på de sätt som jag av erfarenhet vet fungerar bäst för mig. De sätt som också är starkt färgade av min inre värdegrund. Det är den där djupa värdegrunden och inre tron som ibland krockar med andras övertygelser. Och det är de olikheterna som kan skapa oro. Vi växer när andra tror på vår förmåga och våra egna resurser på olika sätt och det är där vi också bäst visar vår kärlek för varandra. Det är viktigt för varje människa att få känna sig kompetent och kapabel. Det är viktigt att få känna att vi bidrar till någon annan på ett bra sätt. Det bästa vi kan göra för varandra är att ha en tilltro till den andres förmåga. Hjälpa om vi kan och vill men framför allt ha en tilltro till den andre. För när andra tror på oss och vi själva tror på oss så ger det kraft.
Vi bidrar allra bäst till andra genom att själva leva på sätt som kan inspirera. Det är långt mer verkningsfullt än att berätta för andra hur de borde göra. Bättre då att leva vår egen sanning och i så stor utsträckning vi kan berätta om vilka vi själva är och vad vi lever, vad som fungerar för oss i våra liv. Men ha en tilltro till den andre att leva sitt liv och sina erfarenheter utan att de behöver vara så som vi själva skulle önska eller som vi själva tror är rätt.
Det är en del av min värdegrund som jag gör mitt bästa i att försöka leva. Att var och en måste få följa sin väg i livet. Det viktiga är att hitta glädjen och guldkornen. Att hitta kärleken inombords. Att bidra till andra på sätt som stärker dem i deras egen kraft. Att leva och låta leva. Att vara den jag vill vara och låta andra vara det som de vill vara. Det är den sortens människa jag är inuti och försöker leva så gott jag kan. Det är nog det som syns i mitt hem också. Den som blandar friskt och försöker leva mitt liv i min egen sanning, efter min värdegrund. Som försöker leta efter guldkornen och leva ett liv som jag mår bra i. Som inte vill döma eller bedöma andra och deras val. Som vill vara nyfiken i varje möte med en annan människa. Som alltid vill lära mig mer och utvecklas. En människa som inte ger upp när livet är tufft utan istället letar efter sina egna inre resurser och använder verktyg och strategier för att ta mig framåt.
Jag är långt ifrån perfekt och jag gör misstag, beter mig på sätt som jag inte är stolt över eller misslyckas i livet på olika vis. Precis som alla andra. Men jag tror på möjligheten att förändras och förändra. Jag tror på lärande och växande. Mer och mer börjar jag få en sorts självdistans till den jag är och kapitulera inför att jag alltid kommer vara den som blandar friskt och ger ett osammanhängande intryck. För jag är osammanhängande men också sammanhängande på vissa sätt. Så mitt hem speglar den jag är på många vis.
Julpynt, tomtar, änglar och buddhafigurer i en salig blandning. Färger och former i överflöd. Böcker om vetenskap, andlighet, religion, pedagogik, biografier, personlig utvecking, romaner i olika genrer blandat med Lp-skivor, cd-skivor, färgpennor och papper, spel och dvd:er. Ljushållare, lyktor och levande ljus. Tavlor på väggarna som barn och vänner har skapat. Trångt men vi gör ändå alltid plats för fler som vill komma. Vi kan picknicka på golvet eller hämta ner en madrass från vinden. Finns det hjärterum så finns det stjärterum är ett motto hos oss.
Ett långt inlägg om den osammanhängande och oprecisa person jag är men som också kan vara skärpt och fokuserad. På sistone har hjärnan inte varit lika fokuserad på grund av utmattningen och då har de andra sidorna fått fritt spelrum ett tag vilket märks i min hemmiljö på mer än ett sätt 🙂
Läkande Liv 