Idag vill jag tacka alla härliga läsare av bloggen!! Jag är så tacksam över att få så mycket fina kommentarer, gillamarkeringar och olika samtal kring min blogg. Det ger mig otroligt mycket glädje och energi. Jag blir lika glad varje gång jag upptäcker att någon läser det jag skriver och tar sig tid att kommunicera med mig på olika vis. Tack till var och en av er. Jag vill ge ett speciellt tack till ett speciellt fint hjärta. Tack till dig I. Det är en nära vän till min familj som är i samma ålder som min yngsta dotter och som genom henne skickar fina kommentarer om min blogg. Tack finaste I!
Det känns ju helt fantastiskt att det jag skriver kan berika någon annan. Fantastiskt att det dessutom verkar berika personer i olika åldrar. Det ger mig stor motivation att fortsätta och att även fortsätta att bygga vidare på arbetet med mina olika bokidéer. Tack så innerligt allihop!
Idag ser jag tillbaka på en fin och lugn julafton ihop med några av de jag älskar mest. Några kunde av olika anledningar inte vara med i år och de var saknade. Jag ser fram emot andra möjligheter att träffas istället lite längre fram. Jag känner stor tacksamhet inför att jag hittade julklappar till mina nära som ändå blev bra, med min begränsade budget. Jag tycker det är kul att leta klappar och att ge. Därför kändes det fint att det gick ganska bra trots allt.
Ekonomin är ju ett område som är fortsatt kämpigt i och med min sjukskrivning, men varje dag gör jag mitt bästa för att fokusera på glädjen och rikedomen som finns i livet på så många vis. Det är en del i att arbeta för att öka glädjen i mitt liv. Att till exempel känna den stora glädjen som kommer ur att vara ute i naturen och lägga märke till allt vackert som är helt gratis omkring mig. Den glädjen upplevde jag härom kvällen ihop med ena dottern på en promenad ute på landet. En kväll när himlen färgades i olika härliga nyanser och det enda som hördes runtomkring var tystnaden, vinden och några fåglar som flög över himlen.
Nu är snart 2018 till ända. Ett nytt år närmar sig. Det är en tid då jag brukar ägna mig åt en del arbete med avslut och att skapa nya intentioner framåt. Min syster skickade mig en länk till en annan blogg som jag vill dela med mig av till er. Jag brukar som sagt själv i slutet av varje år göra en sorts bokslut över hur året har varit på olika vis. Och så brukar jag fundera över vilka intentioner jag har för nästa år. Intentionen för 2018 var att ha fokus på min hälsa. Det skulle bli ett år då den av absolut nödvändighet fick vara i förgrunden och då jag på olika sätt skulle arbeta för att hälsan skulle öka.
Det har jag också gjort. Under det här året har jag haft fullt fokus på min hälsa på olika vis. Återhämtning på olika vis, ändrat kosten, tanketräning, promenader och inre arbete med mig själv för att komma tillrätta med saker. Det har resulterat i att jag nu mer än någonsin vet vem jag är och vad jag vill leva. Jag känner mig själv djupt i grunden och vet vilka mina djupaste värderingar och värdegrund är, de som jag absolut aldrig kompromissar bort. Jag vet vad och vilka som är viktiga för mig. Det som också blivit kristallklart är vad jag vill ägna mig åt i livet. Min hälsa blir sakta allt bättre och där har kosten bidragit men även andra strategier som jag praktiserat.
Det här året har jag också startat upp den här bloggen. Jag har mål och planer för den och för mitt yrkesliv i längden. Min riktning i livet är mer klar även om det kanske kommer ta lite tid och gå i omvägar ibland. Själva grunden i mig själv och i vad jag vill är på plats och det är där allt startar. Det är där jag kan ta sats för att gå framåt, även om allt inte automatiskt faller på plats i och med det. Jag är medveten om att livet ibland tar oss på vägar som vi just där och då inte förstår vitsen med men som i slutändan ofta ändå visar sig fylla en funktion. Det ligger ett visst lugn i den förvissningen. Och förvissningen kommer ur min egen livserfarenhet.
Bloggen som min syster delade med mig har jag redan tidigare varit inne på. Den kan jag rekommendera. Den länk som jag fick av min syster handlar om just det där att gå igenom ett antal frågor för att göra ett bra bokslut över 2018 och sätta intentioner för 2019. Jag satt en stund med den igår och ska fortsätta idag. Den är riktigt bra. Därför vill jag dela den här: Https://blimeradu.se/land2019/
Kanske även ni kan ha glädje av den. Och om inte alla frågor är av en karaktär som känns intressanta just nu så kan man ju välja ut de som känns relevanta för en själv. Jag tror på att det är bra att ibland stanna upp en stund i livet och se var man är, vad man har skapat hittills och vart man vill. Men också se de saker som man är stolt över, sådant man har åstadkommit och fullföljt.
Det man inte har fullföljt eller lyckats fullt ut med är bra att lägga märke till och fundera över varför det blev som det blev. Kanske var motivationen inte riktigt där eller är det något som du vill ta med dig även till nästa år? Finns det saker du känner skuld eller skam över som kan vara bra att klargöra för dig själv och kanske komma tillrätta med? Ibland kan just de sakerna påverka livet mer än vi är medvetna om. Kanske hindrar de oss på olika sätt från att gå framåt. Hindrar oss från glädjen och från att verkligen ge oss hän och våga leva fullt ut. Då kan det vara bra att titta på dem på olika vis för att kanske frigöra och därmed ge mer luft till det nya. Kanske försöka förlåta oss själva i lite högre grad för att vi inte är så perfekta som vi skulle önska alltid. Lite grand försöka komma till ro, acceptans och avslut. När vi gjort det så kan det kanske ge ny kraft till nya intentioner framåt.
Jag är medveten om att alla inte är som jag 🙂 Alla vill inte gå in i sådana saker och det behöver man ju inte om man inte vill. Jag delar med mig av sådant som jag tycker är hjälpsamt i livet. Sedan kan du välja om det är något för dig.
Att öka glädjen i livet med hjälp av tankens kraft innebär för mig också att inte förneka känslor som dyker upp. Det är där jag tänker att det ibland är bra att gå in i de känslorna och tankarna och ta reda på vad de grundar sig i. Då kan de där frågorna kanske vara till viss hjälp. Eller andra typer av frågor. Hur som helst tror jag på att det är bra att arbeta med sig själv på olika plan emellanåt. Men ändå på en hyfsat lagom nivå. Vi får ju inte gå så in i projekt självförbättring eller livsförbättring att vi inte är närvarande och lever livet här och nu. För det är ju egentligen bara i här och nu vi verkligen kan leva.
Jag tror att det kan vara hjälpsamt med strategier och tekniker som man gör, men gör dem då och då eller under en avsatt tid under dagen. Resten av tiden är till för att levas! Det är i här och nu som glädjen finns. Det bästa sättet att öka glädjen är att lägga märke till allt fint som du uppskattar här och nu. Just idag. Lista inombords så mycket du bara kan hitta i din vardag. Njut av hur rikt livet faktiskt kan vara. Här och nu. Och tack ännu en gång för att ni fina läsare finns i mitt liv och så generöst bjuder på er själva.
Kategori: Sinnesfrid
Glädje!
I många år har jag varit på det klara med att mina tankar påverkar mina känslor. Jag har vetat att när jag tänker stressfyllda tankar så påverkar det mig även känslomässigt på olika sätt. När jag ältar, tänker eller talar om andra eller om olika saker i livet oavsett om det hör till det förflutna eller nuet i min vardag så påverkar det mina känslor och hur jag mår. Det vet nog egentligen de flesta att det är så. Ändå kan vi ofta känna oss lite som offer för omständigheterna och för andras beteende. Visst är det så att andra påverkar oss, att livet påverkar oss på olika sätt. Men en hel del kan vi också påverka själva. Om vi verkligen vill.
Jag vill. Av och till har jag försökt på olika sätt. Jag vet att det går att påverka en hel del i mig själv hur jag mår känslomässigt. För ungefär en vecka sedan bestämde jag mig för att på riktigt ta det här till en riktigt test. Nu undersöker jag om jag med hjälp av olika strategier kan öka glädjen i mitt liv. Jag forskar på mig själv och använder de strategier och verktyg som jag har i min kunskapsbank. Går det att med hjälp av de där strategierna öka glädjen och hur påverkar detta mitt liv på olika vis? Under tiden skriver jag om vad jag gör, om det påverkar något eller inte och i så fall hur.
Att forska på sig själv är en bra källa till självkännedom och också till att prova olika strategier. Det är ju det enda sättet att egentligen veta om de fungerar. För mig. Om de fungerar för dig kan bara du vet. Då måste du själv testa. Det är inte alltid så att alla strategier passar alla. Det är därför det är så bra att det faktiskt finns en uppsjö av dem 🙂 Då kan du välja de som tilltalar dig och prova dem. Om du vill.
Många gånger har jag märkt att människor är så snabba att döma ut saker utan att prova om de är verksamma. Ett annat sätt är att förminska de som har skrivit om dem eller förminska de som försöker använda dem. Jag vet egentligen inte varför. Handlar det om rädsla? Är man så inriktad på att allt måste vara väl prövat rent vetenskapligt innan man tillåter sig att testa eller ens acceptera att de får finnas? Då tror jag att man ibland kan gå miste om sådant som är riktigt bra. Visst kan man även gå på nitar men det är ju erfarenheter i livet. Vissa saker går inte att bevisa rent vetenskapligt och annat kan ta tid att bevisa. Forskning kostar pengar och det satsas inte forskning på allt. Ska vi då förkasta allt som det inte forskats på? Många saker som tidigare sågats har efter flera år till slut forskats på och blivit allmänt accepterat. Det bygger ju på att det finns några som vågar prova.
Givetvis ska man inte utsätta sig för saker som kan vara direkt skadliga. Men ofta är vi rädda även för sådant som vi rimligtvis inte behöver vara rädda för. Jag välkomnar mångfalden. Välkomnar att det finns en uppsjö av strategier, verktyg, synsätt och mycket mer i vårt samhälle. Jag tycker att det är intressant att ta del av. Och jag känner mig fri att prova det jag vill prova. Jag provar en massa olika saker för att öka min hälsa och mitt välmående på olika sätt. Kosten är en del i de strategier jag provar.
Nu utforskar jag alltså också hur jag på olika vis kan öka glädjen i mitt liv. Jag utforskar om och hur det i sin tur påverkar mig och mitt liv. I 90 dagar ska jag helhjärtat ägna mig åt detta och skriva om det. Ni kommer säkert få läsa mer om det här men framför allt skriver jag om det i bokform. Jag får se om det blir något som sedan kanske kan vara intressant att ge ut.
Tacksamhet och uppskattning av det som finns i mitt liv här och nu är en av de strategier som fungerar i mitt liv för att öka glädjen. Det ägnar jag mig åt varje dag, flera gånger under dagen. Välkommen att prova det. Skriv gärna hur det går eller om du har andra sätt att öka glädjen i ditt liv. Det skulle vara kul att få ta del av hur du brukar göra!
När dagen gryr…
Utanför mitt fönster har snön färgat allt vitt. Det ger lite ljus i den mörka vintern. I fönsterna lyser adventsljusstakar och julstjärnor. På bordet tänder jag levande ljus och njuter av den vackra tysta morgonen. Ro med mina tankar och med det varma doftande kaffet i älsklingsmuggen. Den värmer mina händer. De andra sover. Jag har min egen lilla stund här och nu. Tacksam.
Den senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på välmående och glädje. Tankar kring hur jag själv kan skapa det i mitt liv. Som vanligt skriver jag. Det är mitt sätt att tänka och reda ut saker inombords men också för att fästa och spara sådant som jag vill komma ihåg och ta med mig vidare. Just nu är det kanske början till en bok. Vi får se vad det mynnar ut i.
Jag har i många år varit medveten om att jag kan påverka mitt eget mående med hjälp av mina tankar. Det är mina tankar och orden jag uttalar till mig själv och andra som skapar på olika sätt i mitt liv. De skapar mitt mående eftersom de påverkar mina känslor. De skapar hur jag interagerar med andra och påverkar därmed mina relationer. Så i slutändan kan man mycket väl säga att våra tankar skapar våra liv. För de skapar våra känslor men också de ord som vi uttalar till oss själva och andra. Det vi uttalar påverkar. Oss själva och andra. Det skapar ringar på vattnet i våra liv.
Om jag talar om andra med ironi och med lite från ovanperspektiv så påverkar det både min egen syn på den andre, men också andras syn på dem. Vi skapar en samsyn kring den andres brister. Vi väljer att reducera den andre i andras ögon och skapa en gemenskap kring det. Både när den vi pratar om är där eller när den inte är där så påverkar vi. Det påverkar andra på en mängd sätt och det gör att den andre förminskas och känner sig utsatt. Men det gör också något med oss själva. För jag tror inte att vi själva är opåverkade av hur vi uttrycker oss om andra. Det skapar inga fina och behagliga känslor i oss om vi inte uttrycker oss med kärleksfullhet och respekt. Det vi uttalar om andra speglas tillbaka till oss själva i form av respektlöshet och höga krav på perfektion även i oss själva.
Jag tror att om vi vill skapa mer av kärlek, respekt och glädje i våra liv så börjar det med våra tankar och med våra ord. Tankarna inom oss och orden som vi uttalar själva eller ihop med andra. De har makt att skapa närhet, gemenskap, kärlek, respekt och glädje. Men de har också makt att skapa avstånd, motvilja, misstro och en känsla av ensamhet. Ibland känner jag att vi tar alldeles för lite ansvar för vad vi uttrycker till andra. För det påverkar på så många sätt. Påverkar den andre men också alla runtomkring. Och det påverkar oss själva.
Det är klart att ingen av oss är perfekt och det är inte heller önskvärt. Vi kan inte vakta på oss själva hela tiden eller sträva efter att aldrig uttala något negativt. Det är liksom inte heller min poäng. Det jag menar är att vi ofta skulle kunna välja att hålla inne med sådant som förminskar andra. Vi skulle kunna välja att istället lyfta varandra i högre grad. Att uttala sådant vi är stolta över och uppskattar. Vi skulle i högre grad kunna välja att se på andra utifrån ett respektfullt och nyfiket sätt. Tänka mer att nu har jag en möjlighet att verkligen få lära mig nya saker av den här människan jag har framför mig. Bli mer nyfiken på andra, hur de tänker och upplever världen. Vad de har för livssyn och erfarenheter. Inte vara så snabba att döma utifrån vår egen begränsade erfarenhet. För även om vi har levt i fler år ibland så behöver det inte betyda att vi vet mer. Bara för att vi har läst på universitet eller högskola ett antal år så behöver det inte betyda att vi sitter inne med all kunskap om livet.
Jag mår inte bra ihop med alltför kategoriska människor. Människor som ser allt i svart eller vitt, i rätt eller fel och verkar tro att de själva alltid vet vilket som är rätt val. Vilket de gärna berättar om för alla andra. Jag trivs inte i sammanhang där nästan alla samtal handlar om att klaga på eller förminska andra. Visst kan vi ibland ha behov av att ventilera sådant som är jobbigt i relation till andra men det är något annat. Det kan vi göra i våra nära relationer för att det behövs just då, inte ständigt och jämt ihop med var och varannan människa. Självdistans, lite självironi och humor är däremot något jag gillar. Att ventilera olika saker med lite ironi, kritik eller humor är inte samma sak som att ständigt klaga eller förminska andra på olika sätt. Men ibland verkar vi blanda ihop dessa olikheter. Vi kan märka skillnaden genom att vi känner om vår energi minskar eller ökar. Det ska dock inte förväxlas med att vi lättar på vår egen inre oro genom fokusera på andras brister. Hur vi bemöter barn och gamla är ofta en bra mätare på var vi befinner oss i respektfullhet och kärleksfullhet. Men det finns också de som gör skillnad där och inte översätter samma värdegrund i bemötandet av andra människor. Det syns på många sätt på olika arbetsplatser till exempel. En värdegrund ska tillämpas i relation till barnen i förskolan men den syns inte alltid i relation till vuxna omkring oss. Det finns många yrkesgrupper som gör samma åtskillnad. Och återigen börjar det ju med oss själva. Var befinner vi oss i det här?
Vad skulle det göra med vårt eget mående och med våra relationer om majoriteten av våra samtal handlade om nyfikenhet på den andre och allt som finns i livet? Om de handlade lite mer om att lära oss mer och utvecklas? Mer om frågor istället för absoluta svar? Om de handlade mer om intresserat, närvarande lyssnande än om att hitta egna svar och framhålla sin egen expertis? Om de handlade lite mer om att lyfta andra och visa uppskattning? Om vi strävade efter att samtala om saker som skapar gemenskap utifrån en mer kärleksfull grund? Skulle inte det kunna skapa enorm energi och glädje i oss att få upptäcka nya världar i gemenskap med andra?
Jag tror att en nyckel till att leva mer i glädje och välmående handlar om just dessa saker. Att ge andra och oss själva energi och uppskattning. Att lyfta varandra och vara mer nyfikna på vem den andre är nu, oavsett hur länge vi känt varandra. Att utgå ifrån ett respektfullt, vänligt och kärleksfullt bemötande oavsett vem vi har framför oss. Det skulle ju revolutionera världen om alla levde mer så. Men vi kan inte förändra något som vi själva inte har. Därför börjar det alltid med oss själva.
Vad kan jag göra idag för att skifta mina tankar, ord och känslor till mer glädje, kärlek och respekt? Till mer genuin nyfikenhet och till att lyfta både mig själv och andra på ett äkta sätt? Hur kan jag gå bort ifrån att tänka att det är min uppgift att berätta för andra hur de borde leva sina liv och utgå ifrån att jag vet bäst? Hur kan jag istället hitta mer ödmjukhet i mig själv och då upptäcka att andra har otroligt mycket att lära mig?
Världen ser annorlunda ut nu än för bara tio år sedan. Utvecklingen går i rasande fart. Ungdomar och barn som startar sina liv lever i en annan tidsålder än vi gör. Det manar till en stor ödmjukhet inför att vi inte vet särskilt mycket. Det finns en hel värld som de känner och kan, helt andra möjligheter som vi knappt vet existerar. Vi kan vandra bredvid och stödja med respekt och göra vårt bästa för att nyfiket lära oss om dem och den nya värld som ständigt skapas omkring oss. Vi har våra erfarenheter att bidra med ifall de behövs eller efterfrågas men vi ska aldrig tro att vi är de enda som sitter inne med sanningen. Vår egen värld skulle växa betydligt om vi istället var lite mer ödmjuka och villiga att lära. Att arbeta med vår egen rädsla för det okända och ovana är långt mycket viktigare än att försöka berätta hur andra eller världen därutanför borde fungera. För ibland fungerar den alldeles utmärkt och kanske bättre än vad vi kan tänka oss. Vi ser det bara inte.
Jag vill leva mitt liv mer så. Jag vill förhålla mig till andra och till världen på ett nyfiket sätt och utgå ifrån att den som är framför mig har något att lära mig. Jag vill lyfta andra och se dem växa. Jag vill ge kärlek, glädje och respekt. Det vi ger till andra ska vi också ge oss själva. Om vi inte ger oss själva detsamma så finns ju ingenting att ge ur. Och allt hänger ihop. Det vi ger ut, det vi tänker och uttalar utåt, det går också inåt i oss själva. Vi är inte opåverkade. Så jag vet vad jag vill öva på och öka i mitt liv.
Vet du vilka tankar, känslor och ord du vill öka i ditt liv? Vet du vad du vill mata och ge näring i dig själv och ge ut till andra? Hur ser dina samtal med andra ut? Vad är det du ger näring i ditt liv?
Nu har dagen fått gry ute. Barnen på skolgården utanför mitt fönster leker. Jag hör hur fler i huset har vaknat. Nu startar dagen i relation till andra. Att få börja med de egna tankarna och ställa in dem mer på vad jag vill skapa idag är värdefullt. Att få ställa in min inre kompass lite mer mot glädje, kärlek och hälsa just på morgonen behövs för att öka möjligheten att fylla min dag med de sakerna. Några gånger under dagen försöker jag återkomma till den här inre kompassen. Innan jag går och lägger mig finns den också där.
Bit för bit skapar jag mitt liv på det här sättet. Ibland går det bättre och ibland blir det bakslag. Men det viktiga är att jag vet vad jag vill leva och att jag aktivt försöker skapa det. Jag väntar inte på att något mirakel ska ske som förändrar i mitt liv. Jag vill arbeta med de bitarna jag kan själv. Det är min väg. Det är de spår som jag vill göra i livet och jag hoppas att jag på olika sätt kan ge det vidare till mina barn och till andra. Ge vidare förvissningen om att vi själva faktiskt kan påverka hur vi mår och hur vi väljer att leva våra liv. Vi kan inte styra andra eller deras väg men vi kan välja att styra oss själva och ge de saker vi vill ge ur det som vi själva har. Varje dag har vi det valet. När dagen gryr kan vi fatta nya beslut.
Inre resurser
Kaffet som värmer mot händerna och de levande ljusen som jag tänder varje morgon är några av de små saker som ger mig glädje. Att blicka ut över landsbygden bortanför fotbollsplanen utanför mitt fönster och se årstidernas växlingar är ytterligare ett glädjeämne. Skuggor och ljus som spelar mot fasaderna på byggnaderna mittemot är ofta så vackra att de fångar mig och gör mig glad. I min vardag, sittande vid mitt köksbord hittar jag redan på morgonen några saker som genererar glädje i mig. En känsla av tacksamhet och stilla glädje i det lilla. Det är rikedom.
Igår vid middagen flöt samtalen vid bordet som det ofta brukar göra i min lilla familj. Olika tankar och projekt ventilerades och diskuterades. Ena dottern berättade om jobb hon sökt under dagen. Vad de efterfrågat och vad hon skrivit om sig själv. Andra dottern diskuterade med sonen om filmning, klippning, färgjustering och redigering av de filmer som de ska ha med i en konstutställning. Så kom vi in på att prata om sinnena och hur vi upplever saker på olika sätt. Det blev många skratt. Sådana där skratt som gör att tårarna kommer fram och du kippar efter luft 🙂 Det är stor rikedom.
Senare valde vi en film som vi ville se tillsammans. Valet blev också något som gav oss många skratt. Levande ljus på soffbordet, mina tre barn omkring mig, katten ihopkrupen intill och en film som fick oss att skratta. Ytterligare rikedom.
De där små källorna till glädje, stilla eller i kiknande skratt, är så värdefulla. Det viktigaste jag bär med mig igenom alla prövningar är att lägga märke till de små glädjeämnena i livet. Leta aktivt efter dem och känna inom mig den uppskattning och tacksamhet jag känner över dem och låta de känslorna fylla mig. Det är en av de bästa strategier jag har för att ta mig igenom nästan allting i livet. Det gör att jag oftast inte ser allt i svart när det är som tuffast. Det gör att jag till och med kanske ibland kan lyfta mig själv helt och hållet.
Att se de små rikedomarna i livet, i vardagen, är att vara rik på riktigt. Om du övar upp din förmåga att ständigt leta efter den lilla glädjen och den lilla kärleken i allt så har du det viktigaste i livet. Då kommer du att känna dig rik på sätt som skapar ett större mått av välmående än någonting annat. Om du ser och verkligen känner de små glädjeämnena i vardagen så ökar du chanserna att orka ta dig igenom det som är tufft. Då får du de extra resurser du kan behöva när du behöver det som mest. Resurser som tar dig framåt steg för steg även om du ibland faller.
Stilla glädje…
Ljuset väckte mig imorse. Annars brukar jag vakna innan det ljusnar. När jag kom upp såg jag att den första snön hade kommit under natten. Vacker ligger den där och förstärker ljuset. När barnen kom upp och såg blev de upprymda och glada. Vuxna nu men plötsligt såg jag hur deras glädje förde mig tillbaka till när de var små och knappt hann att få i sig frukost innan de ville ut och åka pulka på den första snön. Samma upprymda glädje.
Den bubblande glädjen över det lilla behöver inte försvinna bara för att vi blir lite äldre. Jag tror att vi många gånger har så många tankar, måsten och sådant vi vill hinna under dagen att vi inte ens lägger märke till de små källorna till glädje. Som vi gjorde när vi var barn. Då fanns här och nu mer närvarande är sen.
Sinnena upplever mer intensivt när vi låter oss vara här och nu. När vi inte trubbar av dem med sen. När vi är här och nu och lägger märke till de små sakerna omkring oss och tillåter oss att känna uppskattning för dem så föds glädjen. Prova det idag. Vi kan påverka vår sinnesstämning. Det är något som är värdefullt att träna oss i. När det sedan är som tuffast så kan vi ändå hitta stilla glädje i det lilla.
Skapa vägen genom att gå den.
Idag känner jag nytt liv i mig lite grand. Oron över hur min framtid ska formas finns där framför allt när jag vaknar på morgonen. Men jag använder de strategier jag har för att låta orostankarna flyta bort så mycket jag kan. Vänder fokus mot här och nu allt vad jag förmår. Och så dyker det ganska ofta upp saker som inspirerar mig. Bit för bit hittar jag då tillbaka till lite mer liv igen. Det kan vara mina barn som står för inspiration och klokskap, en vän eller familjemedlem. Men det kan också vara något jag läser som ger mig det där lilla extra som ger en ton av hopp och glädje.
Ibland undrar jag vad det är för mening med all kamp i livet. Allt är ju inte en kamp men ibland blir saker så övermäktiga att det känns så. Men så får jag ibland en glimt av ett lite större perspektiv och hittar en sorts meningsfullhet mitt i alltihop. Jag tror att de svårigheter jag går igenom på något vis kommer generera något som kan vara till nytta. För mig och om jag har tur även för andra. De tankarna håller jag fast vid så ofta jag kan. Inspiration och glädje kan komma ur så många olika källor. Det är trots allt en rikedom att bli medveten om alla små möjligheter till glädje och kärlek i livet. Det är ju sann rikedom.
Om jag kan vara mitt uppe i alla svårigheter, vakna med oro på morgnarna och ändå hitta glädje, kärlek och rikedom i livet genom små källor i min vardag så är jag nog rikare än de flesta. Det är trots allt något stort som jag får med mig ifrån det här. Så idag känner jag en glädje och ett hopp inför framtiden igen. Oavsett hur det ser ut det närmaste året så kommer det att bli bättre så småningom. Det har jag en tro på därför att jag vet vilka vägar jag vill gå framöver. Och även om det tar tid att ta mig dit jag vill så kommer jag att gå de vägarna på de sätt jag kan. Varje dag tar jag ett litet steg. Till slut har jag skapat vägen genom att gå den.
Vägen framåt!
Utanför fönstret strömmar barn och ungdomar till förskolan och skolan bredvid mitt hus. Jag sitter med tända ljus och kaffet som värmer mot händerna. Min stund. Dottern har redan gett sig iväg till sin skola. Vi åt frukost ihop som vi brukar. Idag är en ny dag. Saker upprepar sig och är invanda rutiner medan annat är nytt. Som det ska vara. Det bor något skönt i det. En sorts naturlig balans.
Igår ägnade jag några timmar åt att känna alla känslor som dök upp efter rehabmötet. Känna, låta tankarna komma och gå, tillåta mig att för en stund tycka lite synd om mig själv. Fundera över alla katastrofer som min hjärna spelade upp. Bli än tröttare. Sätta på tv:n och fly från allt. Lämna bekymmerna en stund och hitta spänning och skratt. Känna hur hjärnan till slut var för trött för att skapa fler bilder eller tankar. Sömnen som behövs för lugn och ro. För läkning.
Idag är en ny dag. Dags att gå vidare. Igen. Använda verktyg som tar udden av katastroftankarna. The work som jag skrivit om tidigare. Det är effektivt mot berättelserna som spinner oro i huvudet. Att syna tankarna för att kunna släppa dem. För att behålla den ömtåliga energin i mig. Försöka låta bli att måla upp bilder om framtiden för jag vet ju ännu inte helt hur den kommer bli. Istället se det fina som finns här och nu.
Problemlösa det som går att problemlösa. Försöka släppa det jag inte kan förändra. Leta efter solglimtarna. Fokusera på det ljusa som är här och nu. Inte tänka för långt fram. Bara här och nu. På det sättet tar jag mig framåt en dag i taget. Till slut har jag kanske kommit en bit på min resa. Resan i ett läkande och hållbart liv. En stund i taget. En dag i taget. Tro och hoppas på det bästa. Det är vägen framåt.
Ljus
Ljus är det som skingrar mörker. När du vaknar på morgonen av att oro eller problem far omkring i huvudet så kan du börja med att lägga märke till att de finns där. Det är de som gör dig trött innan du ens har stigit upp. Det är de som gör dig rastlös, irriterad och frustrerad redan innan du fått i dig morgonkaffet. Andas. Se de där tankarna som mörka moln som du andas ut. Känn hur axlarna sänkts lite för varje gång du andas ut molnen. Känn avslappningen i kroppen.
För in ljus. Andas in och föreställ dig att du andas in ljus. Ett härligt soligt ljus som sprider gott i dig. Ljuset genomsyrar dig och fyller dig. Känn hur det känns gott i dig. Låt det ta lite tid. Andas. Andas. Och andas. Ut i mörka moln som glider långt bort. In i soligt vitt ljus som genomsyrar dig.
För in ljusa tankar. Tacka för en skön sömn. Känn uppskattning för den nya dagen, att du har vaknat till en ny dag. Att du får möjlighet att fylla den med något fint. Känn uppskattning över den varma morgonrocken som omsluter dig, hur skön den känns mot huden.
I badrummet kan du välja att verkligen känna vattnet mot din hud och både i tanke och känsla uppleva uppskattning över att du har rinnande vatten och att det känns fantastiskt mot huden. Att det rengör och friskar upp eller att det värmer och känns skönt.
I köket njuter du av att frukosten smakar gott, den varma muggen mot dina händer och känner uppskattning över dem. Ser dig omkring, tänker och känner tacksamhet och uppskattning över olika små saker omkring dig.
Innan du kommer till jobbet så kan du välja att tänka på några saker du verkligen uppskattar med ditt jobb, med dina kollegor och chefer. Ställa in dig på att idag blir en fantastisk dag. En dag som kommer bjuda på en kavalkad av glädje, utmaningar och lärdomar. Dagen idag är unik och kommer aldrig tillbaka. Du kan välja att försöka uppskatta så många stunder som möjligt av den dagen. Stanna upp och lägg märke till små, små saker som du uppskattar och är tacksam över.
På väg hem kan du välja att lyfta de fina och bra sakerna ur din dag. Tacka för dem och känn uppskattningen inom dig. Välj medvetet att lägga märke till det som varit bra eller som har fungerat. När du var på jobbet försökte du hantera ditt arbete på bästa sätt. Du problemlöste efter bästa förmåga där. Nu är du på väg hem. Arbetsdagen är slut och den problemlösning som hör till den. Vad var bra idag? Känn glädje och tacksamhet över det och låt de känslorna ta över utrymmet i dig.
Se framför dig att du nu ska hem. Vad är det du uppskattar med att komma hem? Vilka små saker är det som skänker dig glädje där? Vad är det du uppskattar och tycker om hos de andra som du bor ihop med. Tänk på de sakerna och känn uppskattningen över dem. Låt det du tycker om genomsyra dina känslor så gott du kan.
Att medvetet försöka föra in mer ljus i form av tankar, känslor och genom att se inom sig (visualisera) är mycket hjälpsamt om vi vill förändra hur vi mår. Om vi vill förändra våra stresstankar eller hjälpa oss själva i att bidra till att skapa bättre relationer. Vi kan medvetet påverka hur vi känner oss och hur vi möter andra. Det i sin tur påverkar vår interaktion med andra och hur vår dag utspelar sig. Men framför allt påverkar det oss själva. Hur vi känner och upplever vår morgon, vår dag och vårt liv.
Jag vet att livet inte går i slow motion. Det går ibland så fort att vi inte hinner registrera vad vi tänker eller känner. Vi bara åker med. Rätt som det är känner vi irritation, ilska eller glädje och brister ut i skratt. Det finns ingen möjlighet att ha kontroll över hur vi tänker och känner eller hur vi upplever och lever livet i varje sekund. Det är inte meningen heller. Vi ska ju leva med allt vad det innebär. Inte kontrollera livet in i minsta detalj. Det är inte meningen heller att förneka och trycka undan känslor.
Men om vi vill uppleva lite mer ljus och glädje, om vi vill minska på oro och stressfulla tankar så finns det verktyg som vi kan bli hjälpta av. De kan vi välja att använda emellanåt under vår dag för att mer och mer föra in ljus och skingra mörker. Ljus och mörker är naturliga ingredienser i ett levande liv. Och alla nyanser däremellan. Men lite i taget kan vi öva oss i tekniker för att mer medvetet föra in mer ljus om vi behöver och önskar det.
Kommunikation
Att starta med det som är bra. Tankarna spann vidare på inlägget från imorse. Att starta med det som är bra när vi pratar med andra. Imorse skrev jag om att starta med att berätta om det positiva som hänt under dagen när någon fråga oss hur dagen har varit.
Det här med kommunikation är inte alltid så himla lätt. Jag är definitivt ingen expert på det ämnet men det intresserar mig. Det är intressant hur vi pratar med varandra. Samtalen med andra påverkar oss ganska mycket. Hemma såväl som på jobbet.
Hårda, vassa, irriterade ord. Ironiska, milt överseende och förminskande. Kommunikation som vi inte alltid är fullt medvetna om att vi ger ut. Misstro, självhävdelse och konflikt. Eller att vi börjar våra samtal med det vi vill korrigera i den andre. Andras fel och brister. Något vi inte uppskattar. Något som oroar oss. Saker som stör oss och gör att vi pyser missnöje och klagar. Listan kan göras lång.
Kommunikation sker ju inte heller enbart med ord. Det skiner ofta igenom, det vi känner. Vi kanske försöker kamouflera vår oro eller misstro men den andre märker ändå av den. Tankar inom oss och ord påverkar våra känslor. Känslorna lyser ofta igenom på olika sätt.
Det är många som brottas med kommunikationsproblem. Hemma eller på arbetsplatsen. Även om vi inte känner av så stora problem så kanske vi ändå vill undersöka vad en annan sorts kommunikation skulle kunna ge? Det finns mycket skrivet om olika sätt att kommunicera. Det kan vi alla fördjupa oss mer i om vi vill. Det finns egentligen inga ursäkter att inte göra något åt en dålig kommunikation. Det finns hjälp att hitta. Men kan vi själva ändra på kommunikationen så att det blir en ordentlig skillnad? Behöver vi inte vara med på det allihop i så fall?
Jag tror inte att någon av oss kan förändra någon annan. Vi kan föreslå saker och hoppas på att den andre också ska tycka att det är en bra idé men om den andre inte nappar på det så kan vi inte göra något åt det. Däremot kan vi själva välja att göra annorlunda. Vi kan själva öva oss i att kommunicera på ett annat sätt. Vi behöver inte delta i en dålig kommunikation och spä på den. Vi kan göra annorlunda själv. Om det inte hjälper i den relation vi är i, trots att vi verkligen försökt på flera sätt eller försökt söka hjälp, så kanske vi behöver lämna den. Dålig kommunikation har makt att förstöra mycket. Både hemma och på jobbet.
Morgonens inlägg om att börja med det som är bra fick tankarna att spinna vidare på att försöka börja ändra en sak. En enda sak. Längre fram kan vi lägga till fler men all förändring börjar ju med ett steg. Vad skulle hända om vi alltid i alla samtal börjar med det som är bra? Börjar med något positivt om den andre? Något som är positivt i relationen? Något som den andre gjort bra? Något som vi ser som värdefullt i den andre? Eller på jobbet börjar med något som är bra på arbetsplatsen? Något som vi uppskattar där? Lyfter fram det som är bra hos kollegor, chefer och arbetsplats. I varje samtal. Alltid börjar med det.
Skulle det förändra något? Om vi vägrar delta i vanan att alltid först börja med det som inte fungerar eller det vi vill förändra och istället tar för vana att alltid börja med det som är bra. Överger den första impulsen att alltid klaga och istället väljer att framhålla det som är bra. Övar på att i förväg tänka ut fem positiva saker att starta med och ständigt leta efter fler? Vad skulle hända då? Skulle samtalen då bli annorlunda? Skulle de leda till något annat? Hur skulle det då bli i fikarummet på jobbet? Hur skulle det bli i våra relationer med vår partner eller med våra barn?
Självklart ska vi ta tag i problem och säga vad vi tycker. Självklart ska vi sätta gränser och göra vad vi kan för att förändra saker som inte fungerar. Men om vi alltid först fokuserar på det som fungerar och är bra så tror jag att vi genom det skulle kunna förändra på ett annat sätt. Det skulle ge en annan sorts energi i relationen och på arbetsplatsen. Den person som först blir lyft och får känna sig värdefull är mer intresserad av att lyssna och möta upp tror jag. Den arbetsplats som har personal och chefer som alltid börjar med att lyfta de bra sakerna, lyfta varandras goda sidor och ser varandra som värdefulla i första hand, har en större möjlighet att lösa eventuella problem. Det tror jag på.
Om vi möter varandra på ett respektfullt sätt med vänlighet och lyfter varandra det första vi gör så tror jag att vi många gånger skulle kunna revolutionera våra relationer. Både hemma och på arbetet. Med vår partner, våra barn, vänner, kollegor eller chefer. Tänk om det faktiskt skulle kunna göra skillnad? Tänk om vi skulle ge det åtminstone ett par månader då vi övar oss i det här? Skulle något förändras? Skulle vi känna annorlunda eller må annorlunda? För att utmana oss själva ännu mer kan vi ju försöka lista minst fem positiva saker om någon som utmanar oss riktigt ordentlig 🙂 Kan vi inte undersöka det?
Räkna de lyckliga stunderna…
När du kommer hem från jobbet, skolan eller var du än har tillbringat din tid, vad är det då du berättar om? När du möter din partner, vän eller någon annan och de undrar hur din dag har varit, vad svarar du då? Vilka saker väljer du att först berätta om?
Det var en litet klipp av Olof Röhlander som jag såg på Instagram igår som satte igång de tankarna. Han uppmanade till att alltid räkna de lyckliga stunderna först. När vi ska summera året så tyckte han att det är en god idé att börja med att räkna upp de lyckliga stunderna.
Jag funderade på det och mina tankar gick i banorna om vilka tankar jag vill vara kvar i när jag slutat min uppräkning. Ska jag börja med de lyckliga stunderna och sedan gå över till de stunder som varit olyckliga? Vilka tankar är det då som dröjer sig kvar? Vilka känslor? Vill jag avsluta dagen med de olyckliga stunderna i huvudet? Borde det inte vara tvärtom i så fall?
Men efter en stund så insåg jag att poängen förmodligen är att om vi börjar med de lyckliga stunderna så kanske vi också kan se de mindre lyckliga i ett annat ljus. Kanske de heller inte upplevs lika olyckliga längre? Kanske de istället kan börja betraktas som något annat? Som utvecklingssteg eller läromästare i våra liv? Jag vet inte. Jag undersöker i mig själv om det kan vara så. Och om vi börjar med de lyckliga stunderna så skapar vi en vana att se dem, att leta efter dem och lägga märke till dem. Det påverkar oss förmodligen till att känna oss lyckligare överlag.
Utifrån det gick tankarna till vad vi uttrycker till andra. När vi berättar för andra om vår dag. När någon frågar om hur vi haft det. Ibland kanske vi säger bra för att det är det som de flesta gör. Döljer hur det egentligen känns. Eller så berättar vi exakt hur vi upplevt dagen och hur vi mår. Det kanske beror på vem vi pratar med?
Att kunna berätta på riktigt hur vi mår och hur vi upplevt vår dag är viktigt i nära relationer tycker jag. Men jag undrar också om vi av vana ibland radar upp allt som gick fel, de underliga och jobbiga möten vi haft med andra eller alla motgångar som uppstått under dagen? En vana kring vad vi först berättar när vi kommer hem. Ett vanlig sätt att prata om dagen, livet och oss själva ihop med andra. Jag vet inte ifall det är så för dig. Jag rannsakar mig själv och funderar på hur jag gör.
Tänk om jag alltid skulle ta för vana att börja med att berätta om det positiva som hänt under dagen? Tänk om jag skulle ta för vana att börja med att berätta om det som fungerade bra och de möten som gick bra. Att alltid ha som vana att starta med det. Undrar om det skulle förändra något?
Hur skulle kommunikationen då se ut när vi kommer hem? Skulle den påverka oss och de andra på något annat vis? Vi behöver ju inte förneka det jobbiga eller avstå att berätta om det utan bara starta med att berätta om det som varit bra. Kan det göra någon skillnad? Vad tror du? Kommer energin i dig själv eller i de andra kännas annorlunda då? Hur skulle det se ut i familjen, i vänkretsen och på arbetsplatsen om vi alltid startade med det som var bra? Det kanske är värt att undersöka?
Läkande Liv 