Livet har pågått och jag har inte skrivit här på väldigt länge nu. Jag har tagit nya steg framåt och därför håller jag nu på att bygga en ny hemsida som är mer i linje med det jag vill skapa framöver. Jag kommer alltså inte att fortsätta här.
Att bidra till att bygga personlig hållbarhet och ett mer hållbart samhälle genomsyrar den nya hemsidan. Så småningom kommer jag att erbjuda olika tjänster. Ni är välkomna att kika in där i fortsättningen. Snart är den klar! Namnet är detsamma men med ny ändelse: http://www.lakandeliv.se
Min resa har fortsatt med hjälp av kosten. Det har varit fokus en längre tid nu och jag har landat i en kosthållning som jag märker att jag mår mycket bättre av. Huden börjar nu sakta bli bättre. Magen mår mycket bättre än någonsin förut. Hjärnan orkar lite mer. Numera orkar den med att jag läser lite längre stunder, om jag har lugnt omkring mig. Orken räcker till mer än en sak på en dag. Till mer än att enbart laga mat. Och på den vägen har jag nu börjat arbetsträna.
Jag känner att jag har haft tur som fått den här möjligheten som jag nu har. Att få börja arbetsträna på ett företag som har som idé att alla kan bidra utifrån sina förutsättningar. Ett socialt företagande som handlar om att se människors resurser. Här arbetar jag bland annat tillsammans med andra som också arbetstränar av olika anledningar. Företaget heter Initcia. Här finns flera olika typer av projekt och uppdrag. En del arbeten är på uppdrag av olika föreningar och organisationer.
Jag får alltså möjlighet att använda mitt intresse för att skriva samtidigt som jag får lära mig att arbeta i olika program för skrivande. Att både få syssla med något jag verkligen tycker om och att få lära mig mer inom det området är ju helt fantastiskt! Miljön är dessutom utformad så att jag får sitta på en plats där jag har relativt lugnt omkring mig. Det är ju bland annat det som annars är den stora utmaningen för mig nu. Att vara i miljöer där det är mycket ljud och rörelse, mycket sinnesintryck. Det tröttar mer än något annat.
Trots den här miljön och trots att jag får göra något jag verkligen tycker om, så blir jag trött. Jag vet att många tänker att trött blir alla efter en arbetsdag, det är naturligt. Och det stämmer. Men min trötthet är av en karaktär som innebär att jag inte orkar göra något mer resten av dagen. Den är av en karaktär att jag varje onsdag när jag är ledig inte orkar annat än att vara hemma i soffan. Den påverkar mig både med trötthet och huvudvärk. Ändå arbetar jag nu alltså bara tio timmar i veckan. Som ni förstår så är det här en process som tar tid. Det tar tid att bygga upp hälsan och orken efter en utmattning. Det går framåt nu men fortfarande väldigt långsamt.
Jag hoppas att jag ska få ta den tid som behövs. Hoppas att få chans att bygga upp hälsan hållbart. Så att jag sedan ska kunna hålla mig frisk och behålla en energi som gör att jag kan ha ett fungerande yrkesliv och liv. Det är mitt eget mål. Att bygga hållbar hälsa. Bygga ett hållbart liv. Där ingår alla de pusselbitar som jag försöker jobba med. De är de stenar som jag lägger och tar mina steg på bit för bit medan jag går vägen.
Stressfaktorer finns givetvis även utanför arbetslivet. Så är det för de flesta. Många kan jag numera hantera relativt bra. Jag har strategier som jag använder. Men vissa stressfaktorer är svårare än andra att hantera. Det är alltid ett stort stresspåslag att ha möten kring min rehabilitering. Det gäller oavsett om det är hos min arbetsgivare, läkare eller ihop med försäkringskassan. Att själv inte ha någon kontroll över hur framtiden ser ut, utan enbart veta ett par månader framåt i bästa fall, är otroligt påfrestande.
Ekonomin är den andra stressfaktorn som nog är den allra största. Det är ju som ni vet så att ekonomin inte alls går ihop. Som sjukskriven och ensamstående så är det en ständig kamp. Räkningar som läggs på hög och måste skjutas upp. Vända på varje krona så att de räcker till mat och annat som behövs. De räcker aldrig. Om ett behov uppstår som går utöver det allra nödvändigaste så hamnar ännu fler räkningar på den obetalda högen.
Jag vet att jag behöver få ta det lugnt nu i att bygga upp ett fungerande arbetsliv så att det verkligen håller. Förra gången höll det inte. Det blev en ny krasch och en ännu längre period av sjukskrivning. Ändå vet jag att en av anledningarna till att jag förra gången själv pressade på och var angelägen om att börja jobba igen så fort som möjligt var för att ekonomin stressande mig enormt.
Jag skriver om det här för att visa på komplexiteten i det här. Det är så många faktorer som påverkar oss. Alla är inte heller lika och allas livssituation är inte lika. En väg som fungerar för en person fungerar kanske inte lika väl för en annan. Vägen går inte alltid spikrakt uppåt. Den går upp två steg, ner ett steg eller ibland flera steg neråt. Ibland tar den en sväng som man inte kunde förutse.
Det tar tid att ta sig tillbaka när man kraschat hårt. Tillbaka är inte heller rätt, för det går oftast inte att gå tillbaka till där du var helt och hållet. Du är inte densamma som du var innan. Du måste göra annorlunda nu än tidigare. Så det är nog mer rätt att säga att du måste bygga upp och omskapa ditt liv. Inifrån och ut. Du bygger något nytt, en ny väg. Och det tar tid.
Det var länge sedan jag skrev här på bloggen och nu blev det ett långt inlägg, igen. Framöver får vi se hur ofta jag skriver. Om det blir långt eller kort. Viljan att skriva i bloggen är stark. Jag ska försöka få en fungerande rutin för återkommande inlägg kring olika saker. Men ibland behövs orken till annat och då dröjer inläggen. Då och då återkommer jag tills det kanske kan bli mer regelbundet och hållbart. Pusselbitar till hållbarhet i alla områden. Ett steg i taget medan vägen läggs.
Läkande Liv 