Blogg · Utmattning

Medan vägen läggs…

Just nu går jag vägen under tiden den läggs. Jag vet inte riktigt vart den kommer leda, vad själva slutmålet blir, mer än att jag förhoppningsvis kommer fram till ett fungerande och hållbart yrkesliv igen. Det har varit tyst från mig här på bloggen ett tag. Tid, fokus och energi har lagts på att lägga bit för bit av pusslet. Det pussel som handlar om att bygga hållbar hälsa och ett hållbart liv.the-road-815297_640Min resa har fortsatt med hjälp av kosten. Det har varit fokus en längre tid nu och jag har landat i en kosthållning som jag märker att jag mår mycket bättre av. Huden börjar nu sakta bli bättre. Magen mår mycket bättre än någonsin förut. Hjärnan orkar lite mer. Numera orkar den med att jag läser lite längre stunder, om jag har lugnt omkring mig. Orken räcker till mer än en sak på en dag. Till mer än att enbart laga mat. Och på den vägen har jag nu börjat arbetsträna.adventure-1868817_1920Jag känner att jag har haft tur som fått den här möjligheten som jag nu har. Att få börja arbetsträna på ett företag som har som idé att alla kan bidra utifrån sina förutsättningar. Ett socialt företagande som handlar om att se människors resurser. Här arbetar jag bland annat tillsammans med andra som också arbetstränar av olika anledningar. Företaget heter Initcia. Här finns flera olika typer av projekt och uppdrag. En del arbeten är på uppdrag av olika föreningar och organisationer.

Jag har turen att få arbeta med skrivande. Just nu lär jag mig att skriva med hjälp av olika program kring olika event i Uppsala som riktar sig till barn, unga och familjer. Det är en webbplats som är en guldgruva om du vill hitta event, få tips på saker att göra eller ställen att besöka. Där finns också olika artiklar och recensioner kring flera evenemang. Om du är nyfiken och vill kika in den så heter den Barn i Uppsala: http://www.barniuppsala.se/ twine-4069468_640Jag får alltså möjlighet att använda mitt intresse för att skriva samtidigt som jag får lära mig att arbeta i olika program för skrivande. Att både få syssla med något jag verkligen tycker om och att få lära mig mer inom det området är ju helt fantastiskt! Miljön är dessutom utformad så att jag får sitta på en plats där jag har relativt lugnt omkring mig. Det är ju bland annat det som annars är den stora utmaningen för mig nu. Att vara i miljöer där det är mycket ljud och rörelse, mycket sinnesintryck. Det tröttar mer än något annat.blog-3428667_640Trots den här miljön och trots att jag får göra något jag verkligen tycker om, så blir jag trött. Jag vet att många tänker att trött blir alla efter en arbetsdag, det är naturligt. Och det stämmer. Men min trötthet är av en karaktär som innebär att jag inte orkar göra något mer resten av dagen. Den är av en karaktär att jag varje onsdag när jag är ledig inte orkar annat än att vara hemma i soffan. Den påverkar mig både med trötthet och huvudvärk. Ändå arbetar jag nu alltså bara tio timmar i veckan. Som ni förstår så är det här en process som tar tid. Det tar tid att bygga upp hälsan och orken efter en utmattning. Det går framåt nu men fortfarande väldigt långsamt.20181108_110241Jag hoppas att jag ska få ta den tid som behövs. Hoppas att få chans att bygga upp hälsan hållbart. Så att jag sedan ska kunna hålla mig frisk och behålla en energi som gör att jag kan ha ett fungerande yrkesliv och liv. Det är mitt eget mål. Att bygga hållbar hälsa. Bygga ett hållbart liv. Där ingår alla de pusselbitar som jag försöker jobba med. De är de stenar som jag lägger och tar mina steg på bit för bit medan jag går vägen.

De olika stenarna som jag lägger min väg med handlar om flera olika saker som påverkar. Saker som innefattar kosten, rörelse utomhus och fysisk träning ihop med mental träning, mindfullness och olika verktyg som berör att arbeta med det inre. Steg för steg har jag kommit en bit på den vägen men fortsätter att bygga vidare. Jag vet nu att jag behöver omskapa mitt liv på ett sätt som innefattar en ny livsstil och ett annat sätt att leva än tidigare. Det är enda vägen mot hälsa.hiker-918473_1920Stressfaktorer finns givetvis även utanför arbetslivet. Så är det för de flesta. Många kan jag numera hantera relativt bra. Jag har strategier som jag använder. Men vissa stressfaktorer är svårare än andra att hantera. Det är alltid ett stort stresspåslag att ha möten kring min rehabilitering. Det gäller oavsett om det är hos min arbetsgivare, läkare eller ihop med försäkringskassan. Att själv inte ha någon kontroll över hur framtiden ser ut, utan enbart veta ett par månader framåt i bästa fall, är otroligt påfrestande.

Att aldrig veta vad som ska beslutas, inte kunna känna en trygghet i att få chansen att bygga upp hälsan i lugn och ro. Att aldrig våga lita på att andra ser till mitt bästa, till en hållbar hälsa utan veta att det ofta finns kortsiktiga ekonomiska och politiska intressen som får dominera. Det skapar en underliggande oro som ständigt finns där och blir stor inför varje möte.handshake-2056023_1920Ekonomin är den andra stressfaktorn som nog är den allra största. Det är ju som ni vet så att ekonomin inte alls går ihop. Som sjukskriven och ensamstående så är det en ständig kamp. Räkningar som läggs på hög och måste skjutas upp. Vända på varje krona så att de räcker till mat och annat som behövs. De räcker aldrig. Om ett behov uppstår som går utöver det allra nödvändigaste så hamnar ännu fler räkningar på den obetalda högen.

Denna stress påverkar givetvis även min förmåga att bygga hälsa. Ändå gör jag mitt bästa för att hantera oron. Varje dag. Och försöker få livet att fungera så gott jag kan i övrigt med mina barn och i att kunna finnas där någorlunda för min närmaste familj då och då. Men jag känner ofta att jag inte räcker till, inte ens i närheten.dandelion-4172139_640Jag vet att jag behöver få ta det lugnt nu i att bygga upp ett fungerande arbetsliv så att det verkligen håller. Förra gången höll det inte. Det blev en ny krasch och en ännu längre period av sjukskrivning. Ändå vet jag att en av anledningarna till att jag förra gången själv pressade på och var angelägen om att börja jobba igen så fort som möjligt var för att ekonomin stressande mig enormt.

Hur balanserar man det? Det är som att välja mellan pest eller kolera. Jag behöver ju egentligen både en god ekonomi och möjligheten att få bygga upp ett fungerande yrkesliv i lugn takt för att på bästa sätt kunna bygga en hållbar hälsa. Jag behöver båda för att jag inte ska krascha igen utan kunna bygga ett hållbart yrkesliv och liv. Ett liv där jag känner att jag kan bidra till andra.heart-1986105_1920Jag skriver om det här för att visa på komplexiteten i det här. Det är så många faktorer som påverkar oss. Alla är inte heller lika och allas livssituation är inte lika. En väg som fungerar för en person fungerar kanske inte lika väl för en annan. Vägen går inte alltid spikrakt uppåt. Den går upp två steg, ner ett steg eller ibland flera steg neråt. Ibland tar den en sväng som man inte kunde förutse.

Jag skriver om min väg för att visa på hur det kan vara. Kanske det kan öka förståelsen för hur utmattning påverkar livet för så många. Det är många som drabbas och det verkar öka ständigt. Kanske kan jag också genom det jag skriver på något sätt få en del att bromsa i tid och börja bygga de där friskstrategierna innan det går för långt.time-for-a-change-897441_1920Det tar tid att ta sig tillbaka när man kraschat hårt. Tillbaka är inte heller rätt, för det går oftast inte att gå tillbaka till där du var helt och hållet. Du är inte densamma som du var innan. Du måste göra annorlunda nu än tidigare. Så det är nog mer rätt att säga att du måste bygga upp och omskapa ditt liv. Inifrån och ut. Du bygger något nytt, en ny väg. Och det tar tid.

Det skulle definitivt hjälpa att få ett större lugn och en större trygghet på vägen. Trygghet kring ekonomin och kring möjligheten att vara på en plats längre och mer sammanhängande, så att du får vila i ett yttre lugn medan du bygger hälsan och det nya. Men när det inte är på det sättet så måste du försöka bygga ändå så gott du kan. Det är det jag gör nu. Varje dag. Inom flera områden av mitt liv.forest-438432_640Det var länge sedan jag skrev här på bloggen och nu blev det ett långt inlägg, igen. Framöver får vi se hur ofta jag skriver. Om det blir långt eller kort. Viljan att skriva i bloggen är stark.  Jag ska försöka få en fungerande rutin för återkommande inlägg kring olika saker. Men ibland behövs orken till annat och då dröjer inläggen. Då och då återkommer jag tills det kanske kan bli mer regelbundet och hållbart. Pusselbitar till hållbarhet i alla områden. Ett steg i taget medan vägen läggs.

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s