Nu har jag ägnat flera veckor till att bit för bit få ordning på min kost. Satsat på att etablera de vanor jag behöver kring maten, ta bort sådant som min kropp kan reagera mot och lägga till sådant som läker. Fyllt på med näring i massor. Maten har varit en av de första byggstenarna. Bara att avstå från allt socker och alla tillsatser är ganska stort. Bara det i sig själv är förmodligen den allra största hälsovinsten. Min psoriasis finns fortfarande men just i ansiktet har den börjat blekna alltmer. Det får ta tid. Jag har inte bråttom. Att må bra är min prioritet framför allt annat. Maten kommer säkert på sikt att också hjälpa mig i att bygga upp mig från utmattningen. Jag tror alltmer på sambandet mellan inflammation och utmattningssjukdomar. En växelverkan där det ena påverkar det andra. Ingen vet vilket som är den utlösande faktorn men jag är övertygad om att de hänger ihop.
Den här veckan vill jag lägga till träning. Jag promenerar, ibland kort och ibland lite längre. Mycket mer har jag inte haft ork till. Många menar också att det är bra att lyssna på kroppen i det här. Om det är så att jag går runt med en inflammation i kroppen så behöver den dämpas och bli bättre innan det är lämpligt att träna. Egentligen sker det naturligt av sig själv eftersom orken inte finns i och med utmattningen. Men nu börjar jag skönja en gnutta mer energi vissa dagar. Jag behöver dessutom få lite muskler på min slappa, svaga kropp. Att vara så pass inaktiv som jag varit de senaste tre åren syns och känns i kroppen. Jag vill framför allt bli starkare i musklerna och få mer ork och energi i dem. Det är en viktig aspekt i att bygga hälsa. Att inte få ont eller riskera att skada mig för att musklerna är så svaga.
Den här veckan tänkte jag börja med ett träningsprogram hemma. Enkla grundläggande övningar för att få upp styrkan i kroppen. Det finns många olika träningstips att hitta om man letar på nätet. Appar finns det också. Träning på olika vis och på olika nivåer. Jag har valt ett väldigt enkelt och basalt från Actic. Jag vet att jag behöver att det är enkelt för hjärnan orkar inte med om det blir för komplicerat. Om jag ska orka hålla fast vid det får det heller inte vara för långt och tröttande. Det måste rymmas på en nivå som passar den ork jag har just nu. Så småningom kan jag alltid utöka. Allteftersom orken ökar. Kanske jag en dag tittar mig i spegeln och upptäcker att jag faktiskt har muskler! 🙂
Det viktiga för att skapa en vana som jag håller fast vid tror jag är att börja enkelt. Inte ta i för mycket på en gång. Börja väldigt enkelt och inte köra slut på mig. Jag tror att det är bra att avsluta medan det fortfarande känns kul för att ha motivation till nästa gång. Så det optimala just nu är ett kort enkelt träningspass. Bättre med den träning som blir av än ingen alls. Chansen att den blir av ökar om den är relativt kort och okomplicerad.
Vi är alla olika och blir motiverade på olika sätt. Vi är också i olika skick i vårt utgångsläge. Därför tänker jag att vi inte ska snegla på varandra utan istället leta efter det som kan passa oss själva bäst just nu. Jag vill nu bit för bit bygga upp min kropps muskler på samma sätt som jag börjat bygga upp maghälsan med kostens hjälp. Ett litet steg i taget. En byggsten i taget. Bit för bit i lugn takt. Så att det blir hållbart nu och i längden.
Kategori: Rörelse
Naturen är min religion
För mig är naturen en av de största källorna till glädje och inre ro. Tänk att jag som tyckte det var så jobbigt med alla insekter när jag var barn, idag känner den här stora längtan ut i naturen dagligen. Jag kan nog inte påstå att jag älskar insekter fortfarande men jag kan oftast samexistera med de flesta. Jag kan till och med uppskatta en del av dem. Men fortfarande finns det några som jag helst undviker. Trots det så älskar jag verkligen att vara ute i naturen. Vandra eller bara vistas där.
Jag älskar skönheten som möter mig där. Älskar att känna vinden, solen eller för den delen snön. Älskar regnet. Bara jag är rätt klädd så älskar jag att vara ute oavsett väder. Jag älskade att hålla min undervisning ute när jag var lärare. En varm anhängare av att undervisa ute i naturen oavsett ämne. Som förskollärare tyckte jag också om att vara ute med barnen. Jag skulle nog kunna tänka mig att vara utepedagog om jag skulle vara kvar i skola och förskola.
Jag drömmer om att vandra de 80 milen på El Camino. Någon gång ska jag göra det. Att vandra är bra för kroppen men också för själen. Jag laddar alla mina inre batterier då och fyller på glädje och energi. Inget kan få saker i livet i perspektiv som en vandring. Det är den ultimata stresshanteraren. Åtminstone för mig. Ändå har jag inte alltid gett mig ut. Prioriterat bort det i allt annat som känts viktigt. Men alltmer börjar jag inse att naturen är min religion. Den fyller på min själ och ingjuter kärlek i mig. Där möter jag elementen och alla sinnena får sitt. Det finns inget vackrare. Vem kunde tro det när jag var barn? Vem kunde tro att jag en dag skulle säga att naturen är min religion?
Fylla på…
Morgon med utsikt som sträcker sig till landet bortanför fotbollsplanen. Intensiva färger som ger glädje. Morgon med kaffekoppen och de tända ljusen. Älskade favoritkoppen som jag fått av barnen. Små glädjekorn i vardagen.
Ett par dagar har jag behövt ha lite extra omsorg om mig själv. Jag fick ladda inför och praktisera mitt mod. Det tog på de begränsade krafterna. Då behövs de där verktygen och strategierna som jag samlat på mig. Strategier i att ta hand om mig, minska oron och stressen och fokusera på sådant som jag mår bra av. Andas. Min meditation för att släppa saker. Hela och släppa gammalt skräp. Omigen. Tacksamhet och uppskattning av det som finns i mitt liv här och nu. Närvaro. Här och nu. Något av det som jag mår allra bäst av är att vara ute och röra på mig i naturen. Så en lång tur ute igår var underbart.
Vissa dagar behöver vi vara extra omtänksamma om oss själva. När vi har tagit ett stort kliv inom något område som är en stor utmaning så behövs det ibland extra mycket omsorg och omtanke. Allt behöver på något vis få landa efteråt. För att kunna ge till andra så behöver vi också kunna ge till oss själva. Fylla på. Så att vi inte tömmer oss och kör slut på allt. Att vara ute och röra på mig är ett av mina sätt att fylla på.
Helhetssyn
Tänk om det är så att jag är en helhet och inte ett huvud med olika delar som är oberoende av varandra? Tänk om det är så att våra fysiska delar i kroppen både är i ett komplicerat samspel med varandra men också med den omgivning vi befinner oss i, i vår miljö? Ja inte låter det särskilt otroligt eller konstigt egentligen. Ändå beter sig ofta vårt samhälle som om varje del är fristående från en annan del. Utifrån det behandlas varje del för sig, t ex inom sjukvården. Ibland erkänner man samband som är större men ofta inte. Man använder sig av mediciner som minskar symptom när man inte har några förklaringar till vad en åkomma beror på. Det tas tacksamt emot av de flesta för man vill ju minska sina obehag och symptom och fortsätta fungera i det stora hela.
Jag är inte emot symptomlindring. Inte heller är jag emot mediciner. Men jag tänker att vi alla skulle kunna ha mycket att vinna på om det fanns en balans i den ekonomiska vinsten i medicintillverkningen i relation till en större vinst i att forska på samband och orsaker. Orsaker och samband som kanske kan göra oss mer friska och oberoende av mediciner. Visst finns det sådan forskning. Men jag önskar mycket mer av det. Oberoende forskning utan egenintresse. Det skulle samhället tjäna på tror jag.
Den diagnos som kallas utmattningssyndrom är en sådan diagnos som skulle behöva ordentlig forskning. Allt fler drabbas och den behandling som erbjuds är inte särskilt hjälpsam. Många som har hand om behandlingen och rehabiliteringen har ingen kunskap alls om den lilla forskning som finns. Jag tror att vi skulle behöva ta ett mycket större helhetsgrepp här. Forska på många olika saker i relation till det här. Men kanske är det också så att samhället inte vill ha vilka svar som helst? Kanske är vi rädda för vad det kan innebära? Det kan ju innebära att samhället i stort behöver förändras. För även här tror jag på en helhet. Jag tror inte att den enskilda människan är fristående från samhället. Det kommer behövas förändring såväl på samhällsnivå som på enskild nivå.
Jag tror att vi skulle behöva titta på hur samhället ser ur i sina olika delar och på hur vi skapar ett samhälle där människor är friska. Vi behöver titta på arbetsmiljö och vad som bygger hälsa för att sedan göra de förändringar som krävs och göra dem obligatoriska. Inte börja i andra änden i att släcka bränder som redan uppstått. Utgå ifrån vad som bygger hälsa och inte enbart på att undvika ohälsa. Utbilda människor i mycket högre utsträckning i vad som bygger hälsa och göra det till ett av de viktigaste skolämnena i skolan. Hälsa har så många fler aspekter än enbart idrott. Låt ämnet hälsa bygga på forskning och beprövad erfarenhet.
Ge en konkret utbildning och erfarenhet i hur en lever ett hälsosamt liv. Schemalägg olika friskstrategier på skolor och arbetsplatser. Rolig och omväxlande rörelse utomhus. Konditionsträning och muskelträning. Andningsövningar och meditation för avspänning. Mental träning, teoretisk och praktisk kunskap för att påverka sinnesstämningen och för att lära sig strategier i livet. Den tid som detta skulle ta från arbetstiden tror jag skulle betala sig i längden. Den tid vi sedan arbetar skulle vi förmodligen har en högre kapacitet och vara mer effektiva. Jag tror också att samspel och kommunikation skulle påverkas positivt.
Överallt skulle vi behöva se över olika miljöfaktorer och kostfaktorer som skapar hälsa och satsa på att åtgärda dem. Från förskolan till åldringsvården. Jag tänker att det skulle vara mer hållbart för hela vårt samhälle på alla vis. Kostnader för sjukvård och frånvaro från skolan och arbetslivet skulle förmodligen minska. Människor skulle hålla sig friskare och starkare och på så vis bidra mer till samhället än vad de kostar. Om vi nu tänker enbart ekonomiskt. Och för människors livskvalitet skulle det göra en enorm skillnad.
Jag försöker på egen hand nu fundera över helheten för mig själv. Tänk om utmattningen även interagerar med inflammation i kroppen på något vis? Är det därför jag har fått stora besvär med psoriasis nu? Kan känslorna av nedstämdhet som kommer ibland när tröttheten är stor både ha med stress att göra och med inflammation i kroppen att göra? Vad händer om jag tar ett helhetsperspektiv kring dessa saker? Jag arbetar med strategier för stresshantering och återhämtning samtidigt som jag bit för bit försöker hitta i andra hälsostrategier. Kosten, rörelse och träning, miljön i min närhet och mycket mer.
Att enbart vara hemma och få återhämtning är en nödvändig start eftersom kroppen är så slutkörd. Att få en rehabiliteringsplan som fungerar är nödvändig för att inte få bakslag. Hjärnan är ju en av de delar i kroppen som påverkas mycket. Den behöver ofta lång tid att återhämta sig och byggas upp igen. Men alla andra saker utöver den återhämtningen som kanske kan inverka vill jag själv försöka hitta i. För i det finns väldigt lite stöd ifrån sjukvården eller ifrån de som har hand om rehabiliteringen. Däremot finns det andra resurser man kan titta på och undersöka. Jag vill hitta vägar till ett så friskt liv som möjligt och jag vill gärna bidra till att andra ska hitta sina vägar. Jag forskar just nu på mig själv. Om det sedan kan hjälpa någon annan så är det en bonus.
Ute i rörelse
Hösten är här med växlande väder. Regn och blåst ena dagen för att sedan vara sol och krispigt kyligt andra dagen. Sent igår skulle jag iväg med bilen och hämta ena dottern vid tåget och blev försenad för att jag inte hade räknat med att jag skulle behöva skrapa rutorna från is. Men jag tycker verkligen om årstidernas skiftningar. De berikar var och en på sitt sätt. På hösten är det härligt att vara ute och röra på sig för att sedan komma hem, tända ljus och dricka något varmt.
Att vara ute och röra på sig är härligt. Det är också något jag vill göra dagligen för att må så bra som möjligt. Det är en av de strategier som är betydelsefulla i ett bygga hälsa. Det påverkar inte bara kroppen i sig själv utan också det psykiska måendet. Det påverkar hjärnan på en mängd positiva sätt. Vilken tur att jag verkligen tycker om det!
Ibland får man lite extra bonusar i sin vardag som berikar. Idag mötte jag en väldigt söt liten bekantskap mitt inne bland kolonilotterna som jag promenerade igenom. När jag satte mig ner på huk hoppad sötnosen direkt upp i mitt knä. En stund av glädje och kärlek.
Hur blir man pigg?
Hur bekämpar man tröttheten och känslan av utmattning som gör att man inte orkar mer än nätt och jämnt jobba? Det är en fråga som varit central för mig länge nu. Jag fick många bra verktyg under tiden jag var sjukskriven i utmattningssyndrom. Nummer ett är att få ordning på sömnen. För ofta blir sömnen sönderhackad när stressnivå är hög och det bidrar till en ökande utmattning.
Utöver det fick jag olika verktyg med mig som är bra att bit för bit anamma. Vistas i naturen. Röra på mig, promenera i början och sedan öka på med annan fysisk träning. Fysisk träning är också en grundbult för att motverka skadeverkningarna av stress. Den kan både verka förebyggande och den har visat sig vara bra inte bara för musklerna i kroppen utan också för hjärnan.
För mig har det också varit till hjälp att jobba med att minska på kraven på mig själv. Att dela upp sådant jag ska göra i mindre mer hanterbara delar. Pausa med annat emellan. Bestämma mig för att jobba med en sak en viss tid och sedan får det vara tillräckligt bra. Annars är det lätt att perfektionisten i mig aldrig blir tillräckligt nöjd med resultatet och jobbar dygnet runt.
Här hemma har jag också fått släppa på mina egna krav på ordning och städnivå. Jag har nog aldrig varit pedant men ändå haft en viss nivå som jag har velat hålla. Det fick jag ganska snart skrota under min sjukskrivning. Det gick helt enkelt inte. Och fortfarande syns det hemma hos mig. Det är något jag försöker förhålla mig till så att det inte blir alltför stressande. Jag har helt enkelt fått släppa på mycket och istället försöka prioritera återhämtning och sådant som kan fylla på mig med energi. Det är fortfarande något jag kämpar med. En livstid av att inte prioritera sådant tar tid att fixa.
Alla dessa olika pusselbitar kan hjälpa till i att skapa en hållbar tillvaro och hälsa för mig. Det är det här och flera andra saker kring ett hållbart liv som jag nu utforskar och skriver om här på bloggen.
En pusselbit som just nu är lite mer i förgrunden är mat och näring. Att se till så att jag äter sådant jag mår bra av nu och på sikt. Att avstå eller minska sådant som inte är bra för min hälsa. För optimalt med näring borde ju rimligtvis också vara en grund för att bygga en hållbar hälsa med ork och energi.
Något som kanske inte är så sexigt men ändå viktigt är att vara medveten om tarmen och de bakterier som lever där. Vara medveten om hur de påverkar hälsan. Forskning har visat att grunden för att det vi äter ska tas upp och tillgodogöras på ett bra sätt är att vi har en variation av goda tarmbakterier. En kosthållning som utarmar variationen av goda tarmbakterier kan göra att näringen inte tas upp hur mycket kosttillskott vi än stoppar i oss. Så grunden för hälsan startar i tarmen.
Genom att äta näringsrik mat göder vi de goda tarmbakterierna. Näring i form av olika grönsaker, protein och bra fett. Sockerrik mat med tomma kalorier utarmar de goda tarmbakterierna och kan istället skada tarmen. Det i sin tur kan orsaka större problem. Det kan vara en av de saker som triggar igång sjukdomar, bland annat autoimmuna sjukdomar. Tarmen och dess bakterier påverkar immunsystemet och näringsupptaget på ett väsentligt sätt. Men de går att påverka och förändra genom det vi äter och genom vår livsstil.
Grunden för hälsa har alltså flera grundpelare. Maten är en stor del. Några andra pelare är fysisk träning, frisk luft och stresshantering.
Alla dessa pelare har varit långt bak i mina livsprioriteringar under många år. Jag har inte prioriterat min egen hälsa alls. Det vill jag ändra på nu. Det är inte lätt att ändra sin livsstil. Det jag skriver om nu i min blogg är idéer och teorier som jag utforskar men också hur det går för mig i min vardag när jag försöker tillämpa dem. Det kommer att utvecklas mer och mer här på bloggen.
Ny livsresa
Igår rörde jag på mig riktigt ordentligt. Jag gick hem från jobbet. 5 km. Första impulsen var att ta bussen för jag kände mig rejält trött. Zombietrött efter att ha sovit för lite natten innan. Men jag tänkte att det är inte farligt att vara trött. Att röra på mig bygger upp kroppen, hälsan och orken på sikt. Det avgjorde det för mig. Så jag gick hela vägen trots tröttheten.
Senare på eftermiddagen hörde min syster av sig och undrade om jag ville ta en promenad i skogen vid sjön. En kort stund kände jag efter att jag fortfarande var trött. Men längtan ut i den vackra naturen och det härliga i våra vandringar när vi pratar om allt möjligt i livet tog över. Så jag sa ja. Och det var härligt. Riktigt trött var jag på kvällen men det kändes värt det. Fina samtal och vacker natur. Det fyller på själen.
Sist jag var hos psykologen så pratade vi om just det där med belöning på kort sikt och på lång sikt. Han sa att vi rent biologiskt är utrustade så att vi ser de kortsiktiga vinsterna som viktigast. Vi tittade på ett exempel från hur jag gjorde innan jag kraschade.
Jag kände stress över jobbet och allt som behövde göras, allt jag behövde hinna som jag inte hann på min arbetstid. Så jag tog hem jobb och jobbade hemma på kvällar och helger. Det gav en kortsiktig vinst och belöning. Stressen fick en liten lättnad. För stunden. Men på lång sikt var det en riktigt dålig strategi. För det innebar att jag aldrig fick tillräckligt med återhämtning.
Sedan tittade vi tillsammans framåt kring hur jag skulle forma långsiktigt hållbara strategier. Strategier som kanske inte gav en belöning eller lättnad i stunden. Att öva mig på att lägga större vikt vid de långsiktiga vinsterna istället.
Eftersom jag har velat komma igång med att röra mer på mig och velat komma igång med träning av kroppen så bestämde vi att jag skulle öva de nya strategierna på det området. Alltså inte längre tänka kortsiktigt. Jag är trött och därför tar jag bussen. Utan tänka långsiktigt. Jag vill bygga upp min ork och min styrka i kroppen alltså går jag trots tröttheten. Jag kan vila när jag kommer hem.
Vad som har varit och är svårt för mig är att hitta en balans så att jag inte ska trötta ut mig för mycket. Jag är helt enkelt rädd att hamna i utmattning igen. Det är där jag har hjälp av psykologen i att sortera i det. Hitta en lagom nivå. Få verktyg och strategier. Titta på vad jag gjorde innan som ledde till utmattning och titta på friskstrategier.
Det är inte lätt att känna sin kropp och dess signaler när man har blundat för dem så länge. För att fixa allt i livet har jag i många år låtit bli att känna efter och istället bara kört på. Jag har varit rädd att om jag känner efter så kommer jag att lägga mig ner och inte orka resa mig igen. Problemet var att det ändå blev slutresultatet eftersom kroppen tog stopp.
Det går inte att blunda för kroppen och själen. Förr eller senare blir man tvungen att öppna ögonen och öronen, att börja se och lyssna. Då börjar en ny livsresa. En resa mot ökad helhet. Mot att reparera och bygga upp. För att kunna fortsätta livet. Fortsätta leva, fungera och börja må bra.
