Orken smyger sakta tillbaka igen. Den kommer inte med dunder och brak. Igår eftermiddag kunde jag märka en liten skiftning. Det verkar som just sömn och vila utan sinnesintryck var det som behövdes. Det behövdes flera dagar. Men att orken i alla fall kommer lite i taget känns positivt. Då trillade jag inte helt tillbaka. Kroppen visade bara tydligt att jag gick för fort fram.
Idag skiner solen in genom fönsterna. Lyser upp alla högar av böcker och saker överallt. De saker som legat kvar efter att tjejerna bytte rum och hela huset hamnade i kaos. När orken nu kommer tillbaka ska jag försöka ta lite i taget. Så att det till slut blir klart.
Jag bor i en liten trea med kokvrå. Jag och mina två tonårstjejer. De har varsitt sovrum. Jag sover i bäddsoffan i vardagsrummet. Det fungerar bra. Lägenheten är ljus och fräsch. Just ljuset är viktigt för mig. Och utsikten från fönstret mot landet därbortanför.
Där ser jag dimmslöjor samlas på kvällen och solen färga himlen röd. Där syns trädens mörka silhuetter mot himlen. Det är den lilla skärva av längtan till landet och naturen som förgyller min vardag. Så därför trivs jag här. Min lilla lägenhet är mysig och den har skapat en närhet mellan oss som var bra efter skilsmässan. I vardagsrummet bor och lever vi.
Det lilla rummet rymmer matsal, bibliotek, tv rum och sovrum. Det är där vi umgås, spelar spel, pratar, skriver, surfar, ser film, läser, gör läxor, lyssnar på musik, diskuterar, myser, äter, fikar, busar med katten. Det är i det rummet vi lever den mesta tiden.
Det vi brottas med är att få plats för allas tillhörigheter. Det finns få garderober och skåp. Liten yta gör det svårt att få rum med fler förvaringsmöbler. Det blir snabbt rörigt. Det kan också skapa en känsla av stress. När det blir för mycket.
Ändå är jag en person som tycker om att det syns att levande människor bor i huset. Jag vill inte ha det kliniskt. Och trots att jag ibland kan känna en längtan efter ett avskalat zenliknande hem så är det inte riktigt jag. Jag tycker om färger och kan blanda rätt friskt. Och jag gillar när det blir mysfaktor i mitt hem. Möbler, saker som jag tycker om, bilder på de jag älskar, böcker, färger, ljus, filtar, kuddar, tyger.
Problem uppstår när det blir för mycket saker. När det inte längre får plats. För jag behöver också lite luft. Lite mellanrum att andas och leva på. Just nu är det alldeles för lite mellanrum och alldeles för mycket saker som inte får plats. Då tynger de. Därför vill jag rensa ut. Jag vill bara omge mig med sådant jag älskar, uppskattar och använder.
Men att rensa tar tid. Det tar kraft. Därför går det väldigt långsamt just nu. För jag behöver ta lite i taget för att inte köra slut på orken. Jag som i grunden har varit en person som kör järnet tills det är klart har väldigt svårt att ha tålamod med att ta det bit för bit. Jag har alltid kört på utan att lyssna på om jag orkat eller inte. Allt eller inget. Så att det blir färdigt.
Jag får verkligen jobba med mig själv att stå ut. Att acceptera att det är så här nu. Att jag inte längre kan göra som förut. Att något absolut har hänt som gör att jag framöver måste lära mig hantera saker på ett nytt sätt. Att stå ut med känslorna av frustration och att jobba med skamkänslorna. Försöka hitta till en acceptans av den jag är nu och jobba med att minska på mina egna höga krav på mig själv.
Läkande Liv 