Utmattning

Trött igen…

Intensivt trött efter två och en halv timmes arbete. Hur är det möjligt? Hur kan man bli trött bara av att vistas tillsammans med andra människor? På förskolan? Det känns liksom ofattbart och konstigt. Men så är det.
På väg hem i bussen, vid lunch, höll jag nästan på att somna. Huvudet känns dubbelt så stort. Tomt. Jag kan inte fokusera eller följa en tråd i ett samtal. Orkar inte. Kan inte. Fastän jag vill. Fastän jag verkligen försöker.
Och om en vecka ska jag öka från 25 % arbete till 50 %. Hur kommer det att vara då? Tidigare sa läkaren att jag behövde få vila och återhämtning. Att mitt huvud och min kropp behövde det för att läka. Till slut blev jag bättre och orkade lite mer.
Så nu efter sex månaders sjukskrivning har jag börjat jobba. 25 % bara. Och återigen orkar jag knappt stå upp och laga mat här hemma. Vill bara sova. Vila. Så vad betyder det? Behöver huvudet precis som innan vila och återhämtning fortfarande? Eller blir det automatiskt så att huvudet efter en viss tid kan öva upp sin ork och sin förmåga att fungera igen?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag vill må bra. Jag vill ha ork och energi. Jag vill kunna göra allt jag älskar. Jag vill kunna jobba. Jag vill ha en bra ekonomi. Och jag gör allt jag kan komma på för att kunna må så bra som möjligt.
Jag har förändrat kosten så att magen och kroppen mår bättre. Jag övar mig i mindfullness och olika tankeverktyg för att inte ställa för höga krav på mig själv. Jag promenerar utomhus för att jag mår bra av det. Åtminstone gjorde jag det innan jag började jobba igen. Nu orkar jag inte, återigen. Jag försöker lyssna på kroppen och själen så mycket som möjligt. Men det räcker inte fullt ut.
Jag behöver acceptera att det är så här det är just nu. Att orken fortfarande inte hållet jämna steg med viljan. Men vad jag undrar är just nu om det kommer att bli bättre? Går det att öva upp orken medan man jobbar när man har varit i ett utmattningssyndrom? Går jag rätt väg i ett tillfrisknande genom att jobba och öka min arbetstid trots att tröttheten är så stor?
Läkaren verkar i alla fall tänka så. Arbetsgivaren också. Så då är det nog så. Eller?
Om två veckor är det nytt läkarbesök. Då ska jag ställa lite fler frågor. Men just nu kan jag mest bara vila.
Jobba och sedan vila. En dag i taget. Det blir nog bättre.
Kost

Kropp och själ

Att må bra handlar ju om både kroppen och själen. Man behöver lyssna på båda och göra vad man kan för att de ska må så bra som möjligt. Jag fyller 50 år nästa år och mitt mål är ju att må bra i kropp och själ länge, länge. Jag vill kunna göra allt jag älskar att göra. Leva, upptäcka, dansa, vandra, paddla och kanske lite längre fram kunna leka med barnbarn.

Ett steg i den riktningen har varit att ta de tecken min kropp ger mig på allvar. I många år har jag haft en krånglande mage. Det senaste året värre än tidigare. Huden fick plötsligt psoriasisliknande utslag som läkaren inte visste vad de var. Min arm började värka och det visade sig att jag fått tennisarm. Symptom på symptom.

I januari bestämde jag mig för att försöka ändra på vad jag äter. För att undersöka om det kan göra skillnad. Jag började äta autoimmun kost. Det innebär att man utesluter flera matvaror som man eventuellt kan reagera på. Efter en tid på den kosten märker man om man mår bättre. För mig blev det en skillnad. Framför allt blev magen bra. Från att ha haft problem med magen i större delen av mitt liv, till en lugn mage som fungerar.

Det är enkel mat. Kött, fisk, grönsaker, frukt och bra fetter. Minus vissa saker som man utesluter under en tid och sedan undersöker om man tål.

vegetables-1212845_640

Nu när jag mår bra ska jag sakta börja introducera några av de matvaror som jag har avstått ifrån. En sak i taget för att kunna utvärdera hur jag tål varje sak. Till slut når jag fram till en kost som jag vet att jag tål och mår bra av. Och då vet jag vilka matvaror det är som jag ska avstå ifrån för att må riktigt bra.

Jag kan varmt rekommendera Karl Hultén som skriver om det här på http://karlhultén.se
Han har själv använt sig av det här för att bli symptomfri från en autoimmun sjukdom och nu jobbar han med att hjälpa andra i sin kostomläggning. Han är en av dem som har inspirerat mig.

Vi är inte alla lika. Därför kanske ett sätt att leva eller äta inte passar alla. Jag tror att man måste hitta det som fungerar för en själv. Det man trivs med och mår bra i. Man får prova sig fram helt enkelt. Och så måste man ju känna att man vill ändra något annars går det inte. Motivation till förändring och att ha nått till en punkt när det inom en inte finns någon annan väg än att ta itu med det.

I många år har jag haft människor omkring mig med kunskap kring kost och hälsa, bland annat min mamma. Men det i sig skapar ju inte förändring. Lika lite som att läsa böcker skapar förändring. Kunskap är bra och en grund till förändring. Men förändring sker inte förrän man nått en viss punkt. När det är näst intill oundvikligt.

Så har det varit för mig åtminstone. Inom områden som har känts svåra att förändra. Inom flera områden i livet. Allt ifrån att bryta upp ifrån relationer till att byta jobb. Man behöver nå en punkt då det inte känns som om det finns något annat än att förändra. Och den punkten nådde jag i januari kring min kost och hur jag mår i kroppen.

Nu flyter det på ganska bra med maten. Det har blivit en vana. Nästa steg är att ta hand om kroppen genom träning. Men eftersom jag lätt gör allt eller inget och när det blir allt så kraschar det så håller jag nu på att lära mig att ta en sak i taget. Låta en sak få etablera sig ordentligt innan jag börjar på en ny sak som är stor för mig.

Men snart kommer jag att skriva om mina första stapplande steg i träning av kroppen på olika sätt. Så den här bloggen kommer inte längre bara handla om det mentala och själsliga utan om helheten. Hela kroppen och själen behöver ju må bra. Och det här året har för mig sitt fokus i hälsa. Att må bra. För att kunna göra allt jag älskar. För att långt fram i tiden ha kraft och energi att hoppa i lövhögarna med barnbarnen.

Så nu lägger jag en ny grund för min framtid. För mitt liv. När grunden sedan är på plats och flyter på så blir det dags för nya steg framåt i livet. Och då kommer jag nog att skriva om det också.

Sinnesfrid

Tacksamhet

Att regelbundet påminna sig själv om vad man uppskattar i sitt liv är ett enkelt sätt att uppleva glädje på. Det är något som jag har märkt gör skillnad i mitt liv. När jag varje morgon ägnar en stund åt att verkligen känna glädje och uppskattning och tacka för några saker i mitt liv så känner jag mig oftast gladare och mår bättre. Det hjälper mig också att få syn på de små saker i livet som är en glädje, men som vi kanske tar för givet. En god kopp kaffe och en tonfiskomelett på morgonen till exempel.
Jag strävar efter att varje morgon skriva ner minst tre saker som jag är tacksam över i mitt liv. Finns det mer som jag vill skriva så gör jag det. Det blir en bra start på dagen. Då lägger jag medvetet fokus på det som redan finns i mitt liv och på det som jag uppskattar.
Innan min sjukskrivning brukade jag ofta gå till jobbet på morgnarna. Det tog ungefär 45 minuter. Då försökte jag också använda tiden till att känna glädje och tacksamhet över det jag såg och upplevde på vägen. Då blev det en närvaro i upplevelserna samtidigt. Jag kände mig mer levande. Upplevde med glädje duggregnet mot ansiktet och kände tacksamhet över att vara frisk och stark och kunna gå. Kunna uppleva allt det fina längs vägen. De dagar som jag gjorde det här kände jag oftast en ökad känsla av glädje och energi. Och jag kände mig mer glad över det liv jag har här och nu.
leaf-1001679_1280
Det betyder inte att det inte finns saker jag vill förändra. Det betyder bara att det blir en ökad balans i hur jag mår inombords. Istället för att älta och vara upptagen av allt som inte fungerar och alla brister som finns i mitt liv så valde jag under dessa stunder att fokusera på det som faktiskt var bra i mitt liv.
För att orka och kunna förändra behöver man ha ork, kraft och energi. Om man då dränerar sig själv från morgon till kväll med att älta bekymmer och jobbiga relationer så tappar man till slut energin och orken att förändra. Det börjar lätt kännas hopplöst och omöjligt när man inom sig radar upp allt dåligt som händer. Så jag tror på att medvetet försöka fylla på sig själv med glädje och energi för att både må så bra man kan här och nu och för att ha tillräcklig kraft att ta de steg man kanske behöver för att förändra.
Jag tror inte på att skyla över allt negativt med positivt tänkande. Ibland behöver man gå in i sina jobbiga känslor och reda ut saker. Man behöver också, tror jag, acceptera att allt inte är på topp alltid. Tillåta sig att känna sina känslor av sorg och frustration. Acceptera att livet är på det sättet. Och sen ta nya tag och gå vidare. Men jag tror också att många av oss har lätt att fastna där. Att fortsätta älta och gräva ner oss. Att klaga över hur andra beter sig, över samhället, politiken, chefen, partnern och allt som uppstår i livet. Och det leder oftast inte oss framåt i livet. Det gör bara att vi mår dåligt.
Därför tror jag på att en väg bort ifrån det är att någon gång under dagen tänka på de saker som vi verkligen uppskattar att ha i våra liv. Verkligen känna känslan av glädje över det. Då fyller vi på oss själva med ny kraft. Då påverkar vi vårt eget liv och mående på ett sätt som gör skillnad.
Sinnesfrid

Nukär

Det är lätt att dagarna fylls av allt man vill hinna med. Mycket i livet handlar om att göra och prestera. Det kan gå så långt att man inte kan tillåta sig själv att sitta ner och koppla av. Att tillåta sig själv återhämtning regelbundet är något som vi ofta skjuter framför oss. Jag ska bara…
Återhämtning kan vara mycket. Det kan vara att göra sådant som ger glädje och energi. Det är inte alltid passivitet som är den enda källan till återhämtning.
Men om det nu är så att vi aldrig eller väldigt sällan tillåter oss själva att bara vara? Är det inte då lättare att vi tappar bort oss själva och våra inre behov? Att vi till slut inte minns vad vi själva behöver för att må bra? Att vi låter livet fara iväg slumpmässigt utan att vi egentligen styr dit vi vill?
tea-381235_1920
Jag har genom åren haft mina downperioder. Perioder då jag inte orkat vara igång mer. Då har jag landat i soffan och inte orkat göra något. Ägnat en helg åt att bara kolla på serier och slappa. Och så har jag samtidigt känt mig som en sämre person för att jag inte orkat. För att jag inte är igång och fixar och donar utan låter helgen gå utan att göra något.
Så läste jag ett blogginlägg hos en annan bloggare. Esmaralda. Det handlade just om det här att vi ibland hamnar i downperioder. Och om man gör det tillfälligt, ibland, så tyckte hon att man ska tillåta sig att gotta sig i det. Gotta sig i att kolla på serier, film, läsa, äta choklad eller vad man nu gör. För ibland behöver vi det. För att få återhämtning. Vi ska inte få panik eller känna skuld utan tillåta oss det då.
Och det gick rakt in hos mig. Jag har haft mina tillfälliga downperioder men alltid känt skuld eller skämts över dem. I själva verket har det ju varit kroppens och själens sätt att säga åt mig att nu är det dags att ta hand om dig. Inte fortsätta prestera och göra. Utan bara vara ett litet tag. Och jag vet ju att efter ett par dagar brukar jag vara uppe igen.
Utmattning

Utmattningssyndrom

Efter mer än ett års uppehåll i bloggandet är jag igång igen. Året som har gått, 2015 – 2016, har varit tufft. Förra våren ökade stressen i mitt liv mer och mer trots mina försök att använda verktyg för stresshantering. Sommarens ledighet räckte inte till för den återhämtning jag behövde. När hösten kom blev det allt svårare att orka. I oktober kraschade jag.
relax-569318_640
Efter det har sex månaders sjukskrivning följt. Utmattningssyndrom. I början orkade jag knappt stå på benen. Men bit för bit kom orken tillbaka lite i taget. Efter fyra månader anmälde jag mig till en internetbaserad KBT behandling för att arbeta med mina egna höga krav på mig själv. För jag inser att en del av problemet ligger i just det. Att jag ställer höga krav på mig själv både yrkesmässigt och privat.
Det är givetvis inte den enda faktorn. En annan faktor har varit situationen på mitt jobb. Ytterligare en faktor har funnits i mitt privatliv. Alla dessa tillsammans körde slut på mig.
Jag ville ta itu med det jag själv kunde göra något åt för att tillfriskna och för att förhoppningsvis inte hamna där igen. Så KBT var en sak jag själv kunde ta tag i.
KBT handlar om att lära sig mer om sitt problem. Bli medveten om mekanismerna, vilka konsekvenser de får för mig och vilka fördelar de kanske ger. Efter det får man hjälp med olika verktyg för att förändra sitt beteende och sina tankar. Man får verktyg för att öva sig på olika saker för att komma tillrätta med sitt problem.
Så jag gick den här behandlingen i två månader. Den har varit jättebra. Jag har börjat förstå mer av hur jag fungerar och jag har fått verktyg för att komma tillrätta med de höga krav jag har på mig själv. Jag har fått öva på olika sätt i olika situationer. Nu är behandlingen slut och nu börjar arbetet med att fortsätta på egen hand.
beach-394503_640
Jag har precis börjat komma tillbaka till jobbet igen på 25 procent. Bit för bit ska arbetstiden trappas upp. Fortfarande är jag väldigt trött. Efter en förmiddag i barngrupp är jag ganska slut. Och det värsta är huvudet. Det är huvudet som blir trött fortast. Det tar liksom stopp och det går inte att fokusera eller tänka mer. Efter ett par dagar på jobbet får jag huvudvärk.
Så jag vet inte var det här ska landa riktigt. Jag hoppas att det ska bli bättre med huvudet och orken. Så att jag mer och mer klarar att jobba igen. När jag kommer hem blir det nu mest vila. Men att röra på sig ute är bra så det försöker jag få till.
Bloggen får alltså nu en liten nystart igen. Den kommer att fortsätta på samma tema som innan. För jag är ju fortfarande här i processen att finna vägar att må så bra som möjligt i livet. Men nu får den kanske ett lite större innehåll av olika strategier och verktyg som jag provar ihop med min egen process. Inte bara mindfullness som nog var det största innehållet tidigare.
Just nu provar jag flera verktyg mot ökad hälsa och välmående. Och det är de och min process i detta som jag kommer att skriva om. Jag vet ännu inte hur ofta jag kommer att skriva inlägg. Det får växa fram.
Välkommen att kika in om du vill följa min process. Kanske får du lite inspiration och idéer till din egen process. I så fall är det ju underbart. Skriv gärna en kommentar. Oavsett så är du välkommen hit.