Nukär

Det är lätt att dagarna fylls av allt man vill hinna med. Mycket i livet handlar om att göra och prestera. Det kan gå så långt att man inte kan tillåta sig själv att sitta ner och koppla av. Att tillåta sig själv återhämtning regelbundet är något som vi ofta skjuter framför oss. Jag ska bara…

Återhämtning kan vara mycket. Det kan vara att göra sådant som ger glädje och energi. Det är inte alltid passivitet som är den enda källan till återhämtning.

Men om det nu är så att vi aldrig eller väldigt sällan tillåter oss själva att bara vara? Är det inte då lättare att vi tappar bort oss själva och våra inre behov? Att vi till slut inte minns vad vi själva behöver för att må bra? Att vi låter livet fara iväg slumpmässigt utan att vi egentligen styr dit vi vill?

Jag har genom åren haft mina downperioder. Perioder då jag inte orkat vara igång mer. Då har jag landat i soffan och inte orkat göra något. Ägnat en helg åt att bara kolla på serier och slappa. Och så har jag samtidigt känt mig som en sämre person för att jag inte orkat. För att jag inte är igång och fixar och donar utan låter helgen gå utan att göra något.

Så läste jag ett blogginlägg hos en annan bloggare. Esmaralda. Det handlade just om det här att vi ibland hamnar i downperioder. Och om man gör det tillfälligt, ibland, så tyckte hon att man ska tillåta sig att gotta sig i det. Gotta sig i att kolla på serier, film, läsa, äta choklad eller vad man nu gör. För ibland behöver vi det. För att få återhämtning. Vi ska inte få panik eller känna skuld utan tillåta oss det då.

Och det gick rakt in hos mig. Jag har haft mina tillfälliga downperioder men alltid känt skuld eller skämts över dem. I själva verket har det ju varit kroppens och själens sätt att säga åt mig att nu är det dags att ta hand om dig. Inte fortsätta prestera och göra. Utan bara vara ett litet tag. Och jag vet ju att efter ett par dagar brukar jag vara uppe igen.