Tröttheten sitter i. Sova och återhämta mig är det enda nu. Jag vill inte gå tillbaka där jag var. I utmattningen som gjorde mig helt utslagen. Jag vill gå framåt mot ökad hälsa. Bara jag kan ta hand om mig. Bara jag vet hur det är. Den som inte har varit i det här själv kan inte riktigt sätta sig in i hur det är. Vidden av det och hur det påverkar allt.
Min törst efter mer information och mer kunskap har ökat. Jag vill förstå hur det här fungerar. Jag vill veta om det är normalt. Jag vill ha svar! Jag vill ha kunskap som gör att jag kan skapa ökad hälsa. Svaren hittar jag inte i sjukvården. Jag hittar den inte hos försäkringskassan. Inte hos någon instans som är de som fattar beslut om mig.
Men det finns de som har mer kunskap. Alla de som har en egen erfarenhet av det här. Där hittar jag igenkänning och känner att jag kan andas. Att det jag upplever är en naturlig del i utmattningssyndromet. Att det inte är konstigt.
Jag har också beställt några böcker nu om utmattningssyndrom på olika sätt. En av dem är skriven av en läkare på stressmottagningen. Jag ser fram emot att få dem. Att kanske hitta förståelse för mig själv och det som hänt och händer. Att få veta hur jag kan ta mig framåt.
Jag läste en artikel om det här där Dan Stiwnes, docent i psykologi vid Linköpings universitet, uttalat sig. Några rader gick rakt in i mig.
”Något absolut har hänt och livet kan aldrig bli detsamma.”
”En fas i livet är över och en ny har börjat. Man måste blicka framåt.”
Många pratar om att det är väldigt svårt att gå tillbaka. Man behöver gå framåt mot något nytt för man själv är inte riktigt densamma. Man fungerar på ett nytt sätt nu. Man måste fungera på ett nytt sätt nu. För att inte riskera att trilla dit igen.
Fortsatt vila och återhämtning nu. För alla sinnen. Nästa vecka kanske orken har kommit tillbaka lite mer igen.
Läkande Liv 