Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

En inre trygghet

Lycklig. Tillfreds med livet. Det är en skön känsla som många av oss strävar efter. Ingen kan vara lycklig jämt. Livet är inte alltid lätt. Tvärtom innehåller det ofta utmaningar och uppförsbackar.
Jag strävar inte efter en konstant känsla av lycka för jag tror inte att det är möjligt. Däremot försöker jag hitta och använda strategier för att hantera uppförsbackarna på ett bättre sätt. Strategier för att uppleva glädje och känna mig tillfreds allt oftare.
Att öva mig i att varje dag fokusera på några av de små saker i livet som är fina hjälper mig i att känna glädje, kärlek och uppskattning i livet. Det gör det lättare att hitta glädjeämnena. Det gör det lite lättare att klara av uppförsbackarna. Det kan vara så små saker som en god och näringsrik sallad. Att känna uppskattning för det lilla i livet.
Så jag vet, av egen erfarenhet, att man själv kan öka sin känsla av glädje i livet. Jag vet att det inte alltid är lätt när motgångarna haglar tätt. Men jag vet att det går att steg för steg ta sig upp och vidare med hjälp av bra strategier.
Efter att ha varit ett tag i känslorna av sorg, frustration och efter att ha levt igenom dem ordentligt så finns det redskap att använda för att börja ta sig upp och framåt igen. Det är en trygghet att ha den vetskapen. Att veta att jag kan ta hand om mig själv. Jag kan ta mig igenom svårigheter. Och jag kan ta mig upp och börja må bra igen hur tufft det än har varit.
Livet innehåller en hel del utmaningar och ibland kan det gå långa perioder när det verkar som om det aldrig ska bli bättre. Att då ha verktyg och strategier som hjälper i att ta sig framåt en dag i taget tills man är igenom det mesta är en stor tillgång. Det är en rikedom som jag har samlat ihop genom åren.
Jag inser att jag på det sättet känner att jag har skapat en egen trygghet. Den tryggheten har jag byggt upp själv. Genom att öva mig om och om igen på verktyg och strategier när livet har varit som tuffast. Jag trillar ner i svårigheter men jag vet att jag kan ta hand om mig och ta mig igenom. Ett steg i taget. En dag i taget. Genom att ta nya tag varje dag.
Idag är en dag med nya tag. Jag har sovit oroligt av någon anledning. Känner stress inombords utan att riktigt veta varför. Är trött. Men strategierna har jag. Och idag försöker jag fokusera på dem. En stund i taget. Jag vet att jag kan. Det skapar en inre trygghet.
Livsstil · Rörelse · Utmattning

Ny livsresa

Igår rörde jag på mig riktigt ordentligt. Jag gick hem från jobbet. 5 km. Första impulsen var att ta bussen för jag kände mig rejält trött. Zombietrött efter att ha sovit för lite natten innan. Men jag tänkte att det är inte farligt att vara trött. Att röra på mig bygger upp kroppen, hälsan och orken på sikt. Det avgjorde det för mig. Så jag gick hela vägen trots tröttheten.
Senare på eftermiddagen hörde min syster av sig och undrade om jag ville ta en promenad i skogen vid sjön. En kort stund kände jag efter att jag fortfarande var trött. Men längtan ut i den vackra naturen och det härliga i våra vandringar när vi pratar om allt möjligt i livet tog över. Så jag sa ja. Och det var härligt. Riktigt trött var jag på kvällen men det kändes värt det. Fina samtal och vacker natur. Det fyller på själen.
Sist jag var hos psykologen så pratade vi om just det där med belöning på kort sikt och på lång sikt. Han sa att vi rent biologiskt är utrustade så att vi ser de kortsiktiga vinsterna som viktigast. Vi tittade på ett exempel från hur jag gjorde innan jag kraschade.
Jag kände stress över jobbet och allt som behövde göras, allt jag behövde hinna som jag inte hann på min arbetstid. Så jag tog hem jobb och jobbade hemma på kvällar och helger. Det gav en kortsiktig vinst och belöning. Stressen fick en liten lättnad. För stunden. Men på lång sikt var det en riktigt dålig strategi. För det innebar att jag aldrig fick tillräckligt med återhämtning.
Sedan tittade vi tillsammans framåt kring hur jag skulle forma långsiktigt hållbara strategier. Strategier som kanske inte gav en belöning eller lättnad i stunden. Att öva mig på att lägga större vikt vid de långsiktiga vinsterna istället.
Eftersom jag har velat komma igång med att röra mer på mig och velat komma igång med träning av kroppen så bestämde vi att jag skulle öva de nya strategierna på det området. Alltså inte längre tänka kortsiktigt. Jag är trött och därför tar jag bussen. Utan tänka långsiktigt. Jag vill bygga upp min ork och min styrka i kroppen alltså går jag trots tröttheten. Jag kan vila när jag kommer hem.
Vad som har varit och är svårt för mig är att hitta en balans så att jag inte ska trötta ut mig för mycket. Jag är helt enkelt rädd att hamna i utmattning igen. Det är där jag har hjälp av psykologen i att sortera i det. Hitta en lagom nivå. Få verktyg och strategier. Titta på vad jag gjorde innan som ledde till utmattning och titta på friskstrategier.
Det är inte lätt att känna sin kropp och dess signaler när man har blundat för dem så länge. För att fixa allt i livet har jag i många år låtit bli att känna efter och istället bara kört på. Jag har varit rädd att om jag känner efter så kommer jag att lägga mig ner och inte orka resa mig igen. Problemet var att det ändå blev slutresultatet eftersom kroppen tog stopp.
Det går inte att blunda för kroppen och själen. Förr eller senare blir man tvungen att öppna ögonen och öronen, att börja se och lyssna. Då börjar en ny livsresa. En resa mot ökad helhet. Mot att reparera och bygga upp. För att kunna fortsätta livet. Fortsätta leva, fungera och börja må bra.
Kost · Livsstil · Utmattning

Steg mot hälsa

Livsstilsfaktorer påverkar hälsan en hel del. Stresshantering på olika sätt är en sådan faktor. Den är viktig för stress kan skada oss på många sätt om vi inte får ordentlig återhämtning och om vi inte lär oss att hantera den på ett bra sätt. Det är något jag håller på att lära mig nu.
Min son har en kronisk inflammationssjukdom. Bechterews sjukdom. Den yttrar sig genom att immunförsvaret attackerar den egna vävnaden i kroppen. I hans fall får han svår värk i höften. Under en period var smärtan så kraftig att det var svårt att komma upp och ur sängen på morgonen.
Genom att vi själva inte gav oss utan sökte all information vi överhuvudtaget kunde finna så förstod vi att livsstilsfaktorer även påverkade det här. Vi upptäckte att han var lactosintolerant. När han slutade använda lactos så minskade värken väsentligt.
Efter det har resan fortsatt. Vi har hittat mer om kostens betydelse men också kring andra faktorer. Även här är det viktigt med stresshantering och att röra på kroppen. Läkarvetenskapen har förstått att just fysisk träning är mycket bra för att motverka sjukdomen. Kostens betydelse benämns tyvärr väldigt sällan inom läkarvetenskapen.
Men det finns många som provar själv och det sprider sig kunskap från person till person. Det finns forum för människor med autoimmuna sjukdomar och kostråd som människor har provat. Sonen provar nu och lär sig mer och mer. Han är ihärdig med att söka information och lära sig mer.
Mycket av de kostrekommendationer vi har hittat stämmer in på många människors erfarenheter kring en mängd sjukdomar. Massor av autoimmuna sjukdomar, allergier, IBS, Cancer osv behandlas med ungefär samma typ av kost. Och det ger resultat. Och egentligen är det ju inte konstigt. Det vi stoppar i oss måste ju påverka vår hälsa. Hur vi lever påverkar vår hälsa.
Det är ju goda nyheter för då finns det ju saker man kan göra för att försöka förbättra sin hälsa på olika sätt. Det tycker jag är en härlig känsla. Att leta efter och finna möjligheter att kunna må bättre. Att göra vad man kan för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för hälsa. Det ger kraft och energi.
Jag själv äter autoimmun kost sedan några månader tillbaka. Min mage har aldrig mått så bra som nu. Tidigare var det väldigt svårt att tänka mig att göra kostförändringar. Bara tanken gjorde mig trött och skapade motstånd. Och de två första månaderna var ganska motiga innan jag började känna förbättringarna. Men jag fortsatte och höll ut. Och nu kan jag inte tänka mig att gå tillbaka för jag mår mycket, mycket bättre med den här kosthållningen.
Nu vill jag få igång den fysiska träningen också tills även den blir en vana som jag inte vill vara utan. För jag vet att det är bra för mig. Och jag vill nu hitta vägar att må så bra som möjligt. I kropp och själ. Jag har påbörjat resan mot ökad hälsa och den fortsätter bit för bit och ett steg i taget. Jag är nöjd med att jag har tagit ett steg i taget nu för det är därför det har gått så bra. Tidigare när jag har försökt förändra har jag velat göra allt på en gång. Och då har det inte hållt.
Så steg för steg går jag mot ökad hälsa. Och det gör mig faktiskt riktigt glad!
Sinnesfrid · Utmattning

Livet är en gåva

När orken bit för bit börjar komma tillbaka blir jag riktigt glad och tacksam. Under så lång tid har jag kämpat med stress och en allt större trötthet. I flera år innan jag kraschade. Nu när jag märker kontrasten till tröttheten så känner jag mig ofta lycklig.
Jag har en bra bit kvar på min väg till tillfrisknande helt och hållet. Men att känna att jag bottnar i att vara på jobbet 25 procent och börjar bottna lite mer i att ha lite mer ork kvar även när jag är hemma är stort. Det är en så stor kontrast till hur det har varit. Tröttheten har varit som en skugga i många år som blev allt större. Och nu börjar den minska mer och mer. Det är fantastiskt!
Igår orkade jag gå hem från jobbet. Hela vägen. 5 km. Det gör mig lycklig. Att känna att kraften sakta kommer. Att veta att jag är på rätt väg. Att kroppen kommer att återhämta sig. Att jag bit för bit kan bygga upp den.
Jag är tacksam över att jag får ta det i en lugn takt med jobbet. För då hinner jag nå dithän att jag märker en skillnad. Att orken ökar. Innan jag ökar min arbetstid. För när arbetstiden ökar så ökar ju tröttheten igen en period. Då är det bra att ha fått en liten tid emellan med mer ork och en vetskap om att det kommer bli bättre igen om en tid.
Jag minns inte hur det kändes att ha energi. Det känns nästan som en helt ny erfarenhet. Jag blir trött fortfarande när det blir för mycket. Gränsen är lätt att gå över. Men den energi jag nu börjar förnimma mer och mer känns underbar. Och ny. Tänk att det pågick i så många år. Jag pressade mig själv mer och mer för att hålla huvudet ovanför. För att orka en vecka till, en dag till. Intalade mig att det skulle bli bättre snart. Men det blev bara svårare och svårare. Tills jag kraschade.
Nu vill jag vara rädd om mig. Jag vill ta hand om mig på ett bättre sätt. Ta tillvara hälsan och energin. Njuta mer av livet. Göra sådant som ger glädje. Inte låta åren gå i ständig kamp. Utan styra livet dit jag vill mer medvetet. Hälsan är inget att ta för givet. Varje ny dag är en gåva. Den vill jag förvalta bättre nu. Göra val varje dag som jag mår bra av. Inte dras med i stressvirveln och säga ja utan att tänka efter om jag verkligen vill. Ta mig tid att fatta beslut som jag mår bra av. På jobbet och privat.
Jag är tacksam över att jag fått de insikterna. Att livet är dyrbart och att ta tillvara tiden så gott jag kan. Prioritera det som är viktigt. Inse vad som är mindre viktigt och släppa det. Insikterna gör att jag har en ökad möjlighet att göra lite bättre val framöver. Just nu njuter jag av att ha släppt mycket av det gamla. Alla krav jag hade på mig själv har plötsligt minskat i styrka. Det finns annat som är viktigare. Det vill jag fortsätta minnas.
När man blir riktigt sjuk så inser man att hälsan inte är något att ta för givet. Livet är inte något att ta för givet. De är en gåva. Varje dag är en gåva. Att få leva en dag till, till fullo. Det är något att vara tacksam över. Att få möjligheten. Vad vi gör av vår möjlighet är vårt eget ansvar. Inte alltid lätt. Men trots allt en stor gåva.
Jag vill ta vara på varje ny dag så gott jag kan. Njuta. Älska. Känna tacksamhet och glädje. Fokusera på de människor som är viktigast för mig. Fokusera på det i mitt liv som är viktigast. Leva så som min själ längtar efter. En dag i taget.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Gränser

De senaste månaderna har varit en resa. Och resan tar nog inte slut. Den fortsätter på olika vis. Man blir liksom aldrig färdig. Det är så livet är. Det är inte perfekt. Jag är inte perfekt. Det flyter sällan på helt friktionsfritt. Det är både en process i att acceptera livet och en själv som man är och en process i att förändra det som inte är bra. Förändra det man inte mår bra av.
Under de senaste månaderna har jag blivit mer medveten om vad som är viktigt att förändra. Viktigt att jobba med för att må bra. Jag har påbörjat ett arbete på flera plan för att hitta strategier i att skapa ökad hälsa. Skapa stresshantering som fungerar för mig. Lära känna mig själv, min historia och det som triggar min stress. Och jag har sett att det har funnits flera områden som har behövt förändras. Gammalt har behövt tas bort för att kunna ersättas av något nytt.
Sedan jag gick in i väggen i oktober har mycket hänt. Framför allt kring min självkännedom. Men också kring sökandet efter strategier och verktyg. Jag har provat en del och tagit hjälp på olika sätt. Hittat vissa saker att hålla fast vid och fortsätta använda. För det är inget som blir färdigt snabbt. Min inre identitet har börjat förändras. Mina mål framåt i livet har förändrats eller tagit en fastare form. Jag känner mig själv bättre nu och vet mer säkert vad jag värdesätter och vill.
Jag vet också vad jag ofta brottas med. Vad som ofta återkommer på olika sätt. Vad som är ett hinder för mig i att må bra. Att bli medveten är första steget. Att förändra det tar tid. Där gäller det att odla tålamod och medkänsla med sig själv.
Något som jag har brottats med hela livet är gränssättning på olika sätt. Att sätta gränser på jobbet men också i en del privata relationer. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är något som väldigt många brottas med.
Jag har också erfarenhet av några riktigt dåliga relationer där min oförmåga att sätta tydliga gränser ledde till att jag mådde riktigt dåligt. Det var en växelverkan mellan min oförmåga att sätta gränser och den andres förmåga att manipulera och utöva makt. Den erfarenheten har jag tyvärr haft både i barndom och vuxenliv.
Jag har blivit bättre på att sätta gränser. Det går lite lättare nu, framför allt inom vissa områden. Men fortfarande har jag en bit kvar. Idag kom insikten att en anledning till att jag på många sätt har dragit mig undan och prioriterat egen tid framför att skapa relationer handlar om min oro över att inte kunna sätta gränser. Att inte kunna värna mig själv på ett sunt sätt ihop med andra.
Rädsla för att återigen tillåta att någon annan går över mina gränser har lite grand gjort att jag undvikit att släppa in människor. Känt att jag inte orkar gå igenom det fler gånger. Det var jag inte medveten om tidigare. Inte medveten om att den rädslan påverkar mig i att undvika att skapa nya relationer. Att den avhåller mig från att umgås med andra i större utsträckning. Den rädslan får mig att hålla mig på min kant.
Jag är medveten om att jag lämnar ut mig lite grand nu. Men jag tänker att förmodligen fler känner igen sig i olika hög grad. För en del handlar det om gränssättning enbart i relation till jobbet. För en del i kärleksrelationen. För andra i relation till sina barn. Några till en vän. Vi brottas alla med detta mer eller mindre någon gång i livet. En del av oss lär sig och klarar det bättre och bättre. Och det kräver övning.
Jag har blivit bättre på det inom några områden men inte i alla. Insikten om att jag håller distans till andra av rädsla för att de ska gå över mina gränser innebär att jag på allvar vill jobba med det här. Att öva på att sätta sunda gränser så att jag i högre grad vågar känna mig fri att släppa in andra. Men också öva på att släppa rädslan. Stå ut med den och ändå ta klivet. För det är ju sant att mod inte är frånvaro av rädsla. Mod är att känna rädsla och ändå ta klivet.
Så jag vill öva upp mitt mod. Våga öva mig i att känna tillit till min egen förmåga att ta hand om mig. Tillit till att jag kan sätta sunda gränser nu. Att mitt förflutna inte bestämmer min framtid.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Skapa mellanrum

Att skapa mellanrum är något jag vill göra aktivt nu . Att lämna tomma stunder under veckan och helst under dagen. Stunder då inget är planerat eller uttänkt i förväg. Stunder utan en agenda. Utan några krav. Stunder som jag bara kan vara i.
Det är många som känner sig kvävda av att all tid är uppbokad. Det finns alltid så oändligt mycket att göra. Och inte bara på jobbet eller i det egna livet. Det finns alltid andra som behöver oss också. Att finna rum emellan är inte alltid lätt.
Det är bra att vi finns för andra ibland. Relationer och andra människor omkring oss är något av det mest värdefulla vi har. Men när all tid blir uppbokad så ökar stressen inombords. Så vi behöver finna en balans som vi mår bra i.
Det kanske ser olika ut för olika människor. En del har ett större behov av egen tid än andra. Behöver ett eget mellanrum på egen hand. Andra kanske mår bättre av att ha mindre tid på egen hand men istället njuta av mellanrummet ihop med någon annan.
Att skapa mellanrum ger plats för tankar, känslor, att komma ifatt sig själv och hålla den riktning man vill i sitt liv. Mellanrummet ger också utrymme för njutning och glädje. Av att bara vara utan prestation. Mellanrummet behöver inte vara tomt. Men det måste vara tomt i början. Lämna ett utrymme som kan fyllas under tiden. Här och nu. Som inte är förplanerat.
Idag ska jag bära med mig de tankarna. Hur kan jag skapa mellanrum i en vanlig vardag? Så att kropp och själ får återhämtning.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.