Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

En inre trygghet

Lycklig. Tillfreds med livet. Det är en skön känsla som många av oss strävar efter. Ingen kan vara lycklig jämt. Livet är inte alltid lätt. Tvärtom innehåller det ofta utmaningar och uppförsbackar.
Jag strävar inte efter en konstant känsla av lycka för jag tror inte att det är möjligt. Däremot försöker jag hitta och använda strategier för att hantera uppförsbackarna på ett bättre sätt. Strategier för att uppleva glädje och känna mig tillfreds allt oftare.
Att öva mig i att varje dag fokusera på några av de små saker i livet som är fina hjälper mig i att känna glädje, kärlek och uppskattning i livet. Det gör det lättare att hitta glädjeämnena. Det gör det lite lättare att klara av uppförsbackarna. Det kan vara så små saker som en god och näringsrik sallad. Att känna uppskattning för det lilla i livet.
Så jag vet, av egen erfarenhet, att man själv kan öka sin känsla av glädje i livet. Jag vet att det inte alltid är lätt när motgångarna haglar tätt. Men jag vet att det går att steg för steg ta sig upp och vidare med hjälp av bra strategier.
Efter att ha varit ett tag i känslorna av sorg, frustration och efter att ha levt igenom dem ordentligt så finns det redskap att använda för att börja ta sig upp och framåt igen. Det är en trygghet att ha den vetskapen. Att veta att jag kan ta hand om mig själv. Jag kan ta mig igenom svårigheter. Och jag kan ta mig upp och börja må bra igen hur tufft det än har varit.
Livet innehåller en hel del utmaningar och ibland kan det gå långa perioder när det verkar som om det aldrig ska bli bättre. Att då ha verktyg och strategier som hjälper i att ta sig framåt en dag i taget tills man är igenom det mesta är en stor tillgång. Det är en rikedom som jag har samlat ihop genom åren.
Jag inser att jag på det sättet känner att jag har skapat en egen trygghet. Den tryggheten har jag byggt upp själv. Genom att öva mig om och om igen på verktyg och strategier när livet har varit som tuffast. Jag trillar ner i svårigheter men jag vet att jag kan ta hand om mig och ta mig igenom. Ett steg i taget. En dag i taget. Genom att ta nya tag varje dag.
Idag är en dag med nya tag. Jag har sovit oroligt av någon anledning. Känner stress inombords utan att riktigt veta varför. Är trött. Men strategierna har jag. Och idag försöker jag fokusera på dem. En stund i taget. Jag vet att jag kan. Det skapar en inre trygghet.
Livsstil · Rörelse · Utmattning

Ny livsresa

Igår rörde jag på mig riktigt ordentligt. Jag gick hem från jobbet. 5 km. Första impulsen var att ta bussen för jag kände mig rejält trött. Zombietrött efter att ha sovit för lite natten innan. Men jag tänkte att det är inte farligt att vara trött. Att röra på mig bygger upp kroppen, hälsan och orken på sikt. Det avgjorde det för mig. Så jag gick hela vägen trots tröttheten.
Senare på eftermiddagen hörde min syster av sig och undrade om jag ville ta en promenad i skogen vid sjön. En kort stund kände jag efter att jag fortfarande var trött. Men längtan ut i den vackra naturen och det härliga i våra vandringar när vi pratar om allt möjligt i livet tog över. Så jag sa ja. Och det var härligt. Riktigt trött var jag på kvällen men det kändes värt det. Fina samtal och vacker natur. Det fyller på själen.
Sist jag var hos psykologen så pratade vi om just det där med belöning på kort sikt och på lång sikt. Han sa att vi rent biologiskt är utrustade så att vi ser de kortsiktiga vinsterna som viktigast. Vi tittade på ett exempel från hur jag gjorde innan jag kraschade.
Jag kände stress över jobbet och allt som behövde göras, allt jag behövde hinna som jag inte hann på min arbetstid. Så jag tog hem jobb och jobbade hemma på kvällar och helger. Det gav en kortsiktig vinst och belöning. Stressen fick en liten lättnad. För stunden. Men på lång sikt var det en riktigt dålig strategi. För det innebar att jag aldrig fick tillräckligt med återhämtning.
Sedan tittade vi tillsammans framåt kring hur jag skulle forma långsiktigt hållbara strategier. Strategier som kanske inte gav en belöning eller lättnad i stunden. Att öva mig på att lägga större vikt vid de långsiktiga vinsterna istället.
Eftersom jag har velat komma igång med att röra mer på mig och velat komma igång med träning av kroppen så bestämde vi att jag skulle öva de nya strategierna på det området. Alltså inte längre tänka kortsiktigt. Jag är trött och därför tar jag bussen. Utan tänka långsiktigt. Jag vill bygga upp min ork och min styrka i kroppen alltså går jag trots tröttheten. Jag kan vila när jag kommer hem.
Vad som har varit och är svårt för mig är att hitta en balans så att jag inte ska trötta ut mig för mycket. Jag är helt enkelt rädd att hamna i utmattning igen. Det är där jag har hjälp av psykologen i att sortera i det. Hitta en lagom nivå. Få verktyg och strategier. Titta på vad jag gjorde innan som ledde till utmattning och titta på friskstrategier.
Det är inte lätt att känna sin kropp och dess signaler när man har blundat för dem så länge. För att fixa allt i livet har jag i många år låtit bli att känna efter och istället bara kört på. Jag har varit rädd att om jag känner efter så kommer jag att lägga mig ner och inte orka resa mig igen. Problemet var att det ändå blev slutresultatet eftersom kroppen tog stopp.
Det går inte att blunda för kroppen och själen. Förr eller senare blir man tvungen att öppna ögonen och öronen, att börja se och lyssna. Då börjar en ny livsresa. En resa mot ökad helhet. Mot att reparera och bygga upp. För att kunna fortsätta livet. Fortsätta leva, fungera och börja må bra.
Kost · Livsstil · Utmattning

Steg mot hälsa

Livsstilsfaktorer påverkar hälsan en hel del. Stresshantering på olika sätt är en sådan faktor. Den är viktig för stress kan skada oss på många sätt om vi inte får ordentlig återhämtning och om vi inte lär oss att hantera den på ett bra sätt. Det är något jag håller på att lära mig nu.
Min son har en kronisk inflammationssjukdom. Bechterews sjukdom. Den yttrar sig genom att immunförsvaret attackerar den egna vävnaden i kroppen. I hans fall får han svår värk i höften. Under en period var smärtan så kraftig att det var svårt att komma upp och ur sängen på morgonen.
Genom att vi själva inte gav oss utan sökte all information vi överhuvudtaget kunde finna så förstod vi att livsstilsfaktorer även påverkade det här. Vi upptäckte att han var lactosintolerant. När han slutade använda lactos så minskade värken väsentligt.
Efter det har resan fortsatt. Vi har hittat mer om kostens betydelse men också kring andra faktorer. Även här är det viktigt med stresshantering och att röra på kroppen. Läkarvetenskapen har förstått att just fysisk träning är mycket bra för att motverka sjukdomen. Kostens betydelse benämns tyvärr väldigt sällan inom läkarvetenskapen.
Men det finns många som provar själv och det sprider sig kunskap från person till person. Det finns forum för människor med autoimmuna sjukdomar och kostråd som människor har provat. Sonen provar nu och lär sig mer och mer. Han är ihärdig med att söka information och lära sig mer.
Mycket av de kostrekommendationer vi har hittat stämmer in på många människors erfarenheter kring en mängd sjukdomar. Massor av autoimmuna sjukdomar, allergier, IBS, Cancer osv behandlas med ungefär samma typ av kost. Och det ger resultat. Och egentligen är det ju inte konstigt. Det vi stoppar i oss måste ju påverka vår hälsa. Hur vi lever påverkar vår hälsa.
Det är ju goda nyheter för då finns det ju saker man kan göra för att försöka förbättra sin hälsa på olika sätt. Det tycker jag är en härlig känsla. Att leta efter och finna möjligheter att kunna må bättre. Att göra vad man kan för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för hälsa. Det ger kraft och energi.
Jag själv äter autoimmun kost sedan några månader tillbaka. Min mage har aldrig mått så bra som nu. Tidigare var det väldigt svårt att tänka mig att göra kostförändringar. Bara tanken gjorde mig trött och skapade motstånd. Och de två första månaderna var ganska motiga innan jag började känna förbättringarna. Men jag fortsatte och höll ut. Och nu kan jag inte tänka mig att gå tillbaka för jag mår mycket, mycket bättre med den här kosthållningen.
Nu vill jag få igång den fysiska träningen också tills även den blir en vana som jag inte vill vara utan. För jag vet att det är bra för mig. Och jag vill nu hitta vägar att må så bra som möjligt. I kropp och själ. Jag har påbörjat resan mot ökad hälsa och den fortsätter bit för bit och ett steg i taget. Jag är nöjd med att jag har tagit ett steg i taget nu för det är därför det har gått så bra. Tidigare när jag har försökt förändra har jag velat göra allt på en gång. Och då har det inte hållt.
Så steg för steg går jag mot ökad hälsa. Och det gör mig faktiskt riktigt glad!
Sinnesfrid · Utmattning

Livet är en gåva

När orken bit för bit börjar komma tillbaka blir jag riktigt glad och tacksam. Under så lång tid har jag kämpat med stress och en allt större trötthet. I flera år innan jag kraschade. Nu när jag märker kontrasten till tröttheten så känner jag mig ofta lycklig.
Jag har en bra bit kvar på min väg till tillfrisknande helt och hållet. Men att känna att jag bottnar i att vara på jobbet 25 procent och börjar bottna lite mer i att ha lite mer ork kvar även när jag är hemma är stort. Det är en så stor kontrast till hur det har varit. Tröttheten har varit som en skugga i många år som blev allt större. Och nu börjar den minska mer och mer. Det är fantastiskt!
Igår orkade jag gå hem från jobbet. Hela vägen. 5 km. Det gör mig lycklig. Att känna att kraften sakta kommer. Att veta att jag är på rätt väg. Att kroppen kommer att återhämta sig. Att jag bit för bit kan bygga upp den.
Jag är tacksam över att jag får ta det i en lugn takt med jobbet. För då hinner jag nå dithän att jag märker en skillnad. Att orken ökar. Innan jag ökar min arbetstid. För när arbetstiden ökar så ökar ju tröttheten igen en period. Då är det bra att ha fått en liten tid emellan med mer ork och en vetskap om att det kommer bli bättre igen om en tid.
Jag minns inte hur det kändes att ha energi. Det känns nästan som en helt ny erfarenhet. Jag blir trött fortfarande när det blir för mycket. Gränsen är lätt att gå över. Men den energi jag nu börjar förnimma mer och mer känns underbar. Och ny. Tänk att det pågick i så många år. Jag pressade mig själv mer och mer för att hålla huvudet ovanför. För att orka en vecka till, en dag till. Intalade mig att det skulle bli bättre snart. Men det blev bara svårare och svårare. Tills jag kraschade.
Nu vill jag vara rädd om mig. Jag vill ta hand om mig på ett bättre sätt. Ta tillvara hälsan och energin. Njuta mer av livet. Göra sådant som ger glädje. Inte låta åren gå i ständig kamp. Utan styra livet dit jag vill mer medvetet. Hälsan är inget att ta för givet. Varje ny dag är en gåva. Den vill jag förvalta bättre nu. Göra val varje dag som jag mår bra av. Inte dras med i stressvirveln och säga ja utan att tänka efter om jag verkligen vill. Ta mig tid att fatta beslut som jag mår bra av. På jobbet och privat.
Jag är tacksam över att jag fått de insikterna. Att livet är dyrbart och att ta tillvara tiden så gott jag kan. Prioritera det som är viktigt. Inse vad som är mindre viktigt och släppa det. Insikterna gör att jag har en ökad möjlighet att göra lite bättre val framöver. Just nu njuter jag av att ha släppt mycket av det gamla. Alla krav jag hade på mig själv har plötsligt minskat i styrka. Det finns annat som är viktigare. Det vill jag fortsätta minnas.
När man blir riktigt sjuk så inser man att hälsan inte är något att ta för givet. Livet är inte något att ta för givet. De är en gåva. Varje dag är en gåva. Att få leva en dag till, till fullo. Det är något att vara tacksam över. Att få möjligheten. Vad vi gör av vår möjlighet är vårt eget ansvar. Inte alltid lätt. Men trots allt en stor gåva.
Jag vill ta vara på varje ny dag så gott jag kan. Njuta. Älska. Känna tacksamhet och glädje. Fokusera på de människor som är viktigast för mig. Fokusera på det i mitt liv som är viktigast. Leva så som min själ längtar efter. En dag i taget.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Gränser

De senaste månaderna har varit en resa. Och resan tar nog inte slut. Den fortsätter på olika vis. Man blir liksom aldrig färdig. Det är så livet är. Det är inte perfekt. Jag är inte perfekt. Det flyter sällan på helt friktionsfritt. Det är både en process i att acceptera livet och en själv som man är och en process i att förändra det som inte är bra. Förändra det man inte mår bra av.
Under de senaste månaderna har jag blivit mer medveten om vad som är viktigt att förändra. Viktigt att jobba med för att må bra. Jag har påbörjat ett arbete på flera plan för att hitta strategier i att skapa ökad hälsa. Skapa stresshantering som fungerar för mig. Lära känna mig själv, min historia och det som triggar min stress. Och jag har sett att det har funnits flera områden som har behövt förändras. Gammalt har behövt tas bort för att kunna ersättas av något nytt.
Sedan jag gick in i väggen i oktober har mycket hänt. Framför allt kring min självkännedom. Men också kring sökandet efter strategier och verktyg. Jag har provat en del och tagit hjälp på olika sätt. Hittat vissa saker att hålla fast vid och fortsätta använda. För det är inget som blir färdigt snabbt. Min inre identitet har börjat förändras. Mina mål framåt i livet har förändrats eller tagit en fastare form. Jag känner mig själv bättre nu och vet mer säkert vad jag värdesätter och vill.
Jag vet också vad jag ofta brottas med. Vad som ofta återkommer på olika sätt. Vad som är ett hinder för mig i att må bra. Att bli medveten är första steget. Att förändra det tar tid. Där gäller det att odla tålamod och medkänsla med sig själv.
Något som jag har brottats med hela livet är gränssättning på olika sätt. Att sätta gränser på jobbet men också i en del privata relationer. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är något som väldigt många brottas med.
Jag har också erfarenhet av några riktigt dåliga relationer där min oförmåga att sätta tydliga gränser ledde till att jag mådde riktigt dåligt. Det var en växelverkan mellan min oförmåga att sätta gränser och den andres förmåga att manipulera och utöva makt. Den erfarenheten har jag tyvärr haft både i barndom och vuxenliv.
Jag har blivit bättre på att sätta gränser. Det går lite lättare nu, framför allt inom vissa områden. Men fortfarande har jag en bit kvar. Idag kom insikten att en anledning till att jag på många sätt har dragit mig undan och prioriterat egen tid framför att skapa relationer handlar om min oro över att inte kunna sätta gränser. Att inte kunna värna mig själv på ett sunt sätt ihop med andra.
Rädsla för att återigen tillåta att någon annan går över mina gränser har lite grand gjort att jag undvikit att släppa in människor. Känt att jag inte orkar gå igenom det fler gånger. Det var jag inte medveten om tidigare. Inte medveten om att den rädslan påverkar mig i att undvika att skapa nya relationer. Att den avhåller mig från att umgås med andra i större utsträckning. Den rädslan får mig att hålla mig på min kant.
Jag är medveten om att jag lämnar ut mig lite grand nu. Men jag tänker att förmodligen fler känner igen sig i olika hög grad. För en del handlar det om gränssättning enbart i relation till jobbet. För en del i kärleksrelationen. För andra i relation till sina barn. Några till en vän. Vi brottas alla med detta mer eller mindre någon gång i livet. En del av oss lär sig och klarar det bättre och bättre. Och det kräver övning.
Jag har blivit bättre på det inom några områden men inte i alla. Insikten om att jag håller distans till andra av rädsla för att de ska gå över mina gränser innebär att jag på allvar vill jobba med det här. Att öva på att sätta sunda gränser så att jag i högre grad vågar känna mig fri att släppa in andra. Men också öva på att släppa rädslan. Stå ut med den och ändå ta klivet. För det är ju sant att mod inte är frånvaro av rädsla. Mod är att känna rädsla och ändå ta klivet.
Så jag vill öva upp mitt mod. Våga öva mig i att känna tillit till min egen förmåga att ta hand om mig. Tillit till att jag kan sätta sunda gränser nu. Att mitt förflutna inte bestämmer min framtid.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Skapa mellanrum

Att skapa mellanrum är något jag vill göra aktivt nu . Att lämna tomma stunder under veckan och helst under dagen. Stunder då inget är planerat eller uttänkt i förväg. Stunder utan en agenda. Utan några krav. Stunder som jag bara kan vara i.
Det är många som känner sig kvävda av att all tid är uppbokad. Det finns alltid så oändligt mycket att göra. Och inte bara på jobbet eller i det egna livet. Det finns alltid andra som behöver oss också. Att finna rum emellan är inte alltid lätt.
Det är bra att vi finns för andra ibland. Relationer och andra människor omkring oss är något av det mest värdefulla vi har. Men när all tid blir uppbokad så ökar stressen inombords. Så vi behöver finna en balans som vi mår bra i.
Det kanske ser olika ut för olika människor. En del har ett större behov av egen tid än andra. Behöver ett eget mellanrum på egen hand. Andra kanske mår bättre av att ha mindre tid på egen hand men istället njuta av mellanrummet ihop med någon annan.
Att skapa mellanrum ger plats för tankar, känslor, att komma ifatt sig själv och hålla den riktning man vill i sitt liv. Mellanrummet ger också utrymme för njutning och glädje. Av att bara vara utan prestation. Mellanrummet behöver inte vara tomt. Men det måste vara tomt i början. Lämna ett utrymme som kan fyllas under tiden. Här och nu. Som inte är förplanerat.
Idag ska jag bära med mig de tankarna. Hur kan jag skapa mellanrum i en vanlig vardag? Så att kropp och själ får återhämtning.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.
Kost · Livsstil · Rörelse · Sinnesfrid

Byggstenar för hälsa

Att skapa ökad hälsa innebär att aktivt göra förändringar. Tiden är förbi när det enbart var vila och återhämtning som gällde. Det behövdes då. I stor mängd. För att börja läka.
Men nu är det dags att börja bygga upp fler friskfaktorer. Basen är lagd. Jorden är på plats som skapar grunden att växa i. Ramen som jag ska hålla fast vid har börjat komma på plats. Den ram som är gjord av alla verktyg jag har fått. Nu ska jag ta avstamp i jorden, i basen. Jag ska hålla fast i ramen, verktygen. Fröna ska planteras. Det blir det första steget.
Fröna som jag sätter är min hälsohandlingsplan. När jag börjar agera och följa planen steg för steg så kommer fröna börja växa. Bli allt starkare och starkare. Tills de en dag står där fulla av hälsa och liv.
Sanna Ehdin skriver om konsten att hålla balansen. Att ha en sorts buffertzon. Om man befinner sig i den zonen så kan man i grunden må bra även om livet går lite upp eller ner. Och det gör ju livet för oss alla. Hennes idé är att om vi gör och tillför plussaker så bidrar vi till att hålla oss inom buffertzonen.
Plussaker kan till exempel vara:
– God och näringsrik mat.
– Varma och närande relationer.
– Aktiv avslappning (massage, meditation, vila).
– Att vistas i naturen.
– Glädje och positiva upplevelser.
– Det som ger dig andlig näring och inre tillfredsställelse.
Tanken är att själv komma fram till vad som är plussaker för en själv. Det kan vara individuellt.
Det är en lista som tagits ur boken ”12 veckor till ett självläkande liv” av Sanna Ehdin.
En annan tänkvärd lista från samma bok handlar om att fundera över följande frågor:
– Vad tillför dig energi?
– Vad får dig att lyfta som människa?
– När mår du bäst?
– Upplever du att det är du som styr ditt liv? Om inte, vem är det då?
– Om du fick välja bort något i ditt liv, vad skulle det vara?
– Om du fick välja att få mer av något i ditt liv, vad skulle det vara?
Jag har funderat över de här frågorna ganska länge. Ibland har jag hittat några svar. Så har livet fortsatt och jag har av olika anledningar behövt tänka kring det här igen. Och ibland hittat nya svar. Eller fördjupade svar. Vi förändras. Livet förändras. Därför blir vi inte färdiga en gång för alla. Men vi kanske kommer en bit på väg. Växer en liten bit i taget ovanför jorden. Vissa delar av livet går bra, skjuter i höjden och kommer längre. Annat i livet kämpar vi med och det växer sakta och det fortsätter att vara en återkommande fråga att brottas med. Livet är sådant.
Sist jag var hos psykologen fick jag med mig en lista hem. Den innehöll en massa olika återhämtningsaktiviteter som var listade under följande rubriker:
– Aktiviteter som ger avbrott.
– Aktiviteter där hjärnan får vila.
– Friluftsliv, motion och avslappning.
– Stimulera sinnena.
– Återhämtning under aktivitet.
Den har jag också tittat på för att få tankar kring vilka saker jag kan tillföra i mitt liv nu för att öka min hälsa och mitt välmående. För att bygga grunden som jag sedan kan stå fast på.
Jag har sedan januari månad ändrat min kost helt och hållet. Jag har helt tagit bort socker, gluten och även glutenfria mjölprodukter. Det var sådant jag redan märkt att jag inte mådde bra av. Jag har även tagit bort en del annat för att komma tillrätta med riktigt jobbiga magproblem. Nu mår magen bra. Jag lever på en kost som innehåller mycket grönsaker och rotfrukter. Kött och fisk. Nyttiga fetter. Lite frukt och bär. Kokosmjölk och kokosgrädde. Sakta återintroducerar jag vissa matvaror för att landa i en kost som är optimal för mig.
Motion är något som har gått upp i rök de här månaderna när jag varit sjukskriven. Så planen nu är att börja promenera till jobbet varje morgon. Det är några kilometer att gå. Tidigare gjorde jag det nästan dagligen. Jag ska också styrketräna här hemma. Det finns en hel del bra appar som man kan hitta träningsprogram i. Kroppen behöver bli starkare bit för bit nu. Så att jag också kan göra allt jag älskar. Välja vägar fritt. Tillföra sådant jag tycker om.
Själen ska också få sitt tillsammans med kroppen varje måndag och onsdag då jag ska gå på yoga utomhus. Det blir en strategi för återhämtning. Att vara i rörelse och andning. Mediterar gör jag redan sporadiskt på mitt eget vis. Med yogan kanske även meditationen kan bli lite mer regelbunden.
De tre sakerna blir en start i att lägga en hälsosammare grund som jag sedan kan bygga på. Kost, träning och yoga.
Jag har också listat sådant som ger mig glädje och påfyllning. Sådant som stimulerar sinnena. Att vistas i naturen är en av dessa. Skriva, fotografera, umgås med de som står mig nära, lyssna på musik, se en bra film och få massage är andra saker som finns på listan. Varje dag ska innehålla minst en sak som fyller på utöver kost, motion och yoga.
Det är de små sakerna i vardagen varje dag som gör skillnad. De små byggstenarna är starten.
Det är mina första steg i min hälsohandlingsplan. Från de första byggstenarna kan jag sedan bygga en hel trädgård med variation, färger, kontraster och djup.
Nu börjar jag på allvar bygga basen som ska bli min egen väg till hälsa och välmående. Jag har hittat verktyg. Fått tankehjälp. Men planen är min egen, stegen är mina och till slut kommer grunden att vara på plats och trädgården kan blomma.
Livsstil · Utmattning

Hälsohandlingsplan

Förändringens tid. Det är det jag och mitt liv är i nu på många sätt. Det gamla sättet att leva, den gamla identiteten som jag hade håller på att förändras. Ibland är det skrämmande. Att se att jag har förändrats, att det sker förändringar i det yttre livet omkring mig, att livet förändras för andra. Att inte ha hela svaret kring vart jag kommer landa. Vart livet kommet att landa. För mig. Och för andra omkring mig.
Det kan också kännas spännande. Som att vara på ett äventyr. Att bara veta vad som finns här och nu. Att ta ett steg i taget utan att riktigt veta vart jag i slutändan hamnar. Att ha önskemål och mål om vart jag vill underlättar i att hitta vägen någorlunda. Då får mina steg en riktning. Då kanske jag inte går i cirklar. Men var jag till slut hamnar är liksom ganska öppet. Ovisst. För även om jag har mål så tar ibland livet andra vägar.
Igår funderade jag på hur min identitet på många sätt suttit ihop med prestationerna på jobbet eller i privatlivet. Det skakar om att börja inse att jag inte är den personen längre. Vem är jag då? Är jag tillräcklig? Kommer mina relationer att förändras nu? Hur? Vi speglar oss på olika sätt i varandra och formas ihop med andra. När någon tar ett nytt steg så påverkar det.
Mer och mer blir jag klar över att jag är färdig med att passa in. Att forma mitt liv efter andras syn på vad som är bra eller inte bra. Att forma mitt liv efter att bli uppskattad och godkänd. Att forma livet efter den person som andra har vant sig vid att jag är. Kärnan i mig är ju den jag alltid har varit. Men livet och människorna omkring formar oss. Vi gör val. Vi fattar beslut. Vi följer vägar. Vi sätter mål.
Men mitt liv har skakats om. Jag är inte riktigt densamma. Jag har insett vad som är viktigt. Och jag vill inte låta tiden gå utan att vara medveten. Jag vill fatta beslut utifrån en fast grund i mig själv. Jag vill veta vem jag är och vad jag verkligen värdesätter och vill leva. Jag vill inte slösa tid på annat. Det blir alltmer viktigt.
Livet är värdefullt. Jag vill ta tillvara det. Förändringens tid innebär en möjlighet att skapa om. Att börja gå en ny väg. En väg som stämmer mer med den identitet som nu sakta växer fram. Vad andra tycker om det blir mindre viktigt. För den skull är det inte lätt. Att förändra tar tid. Tar tålamod. Tar kraft. Det kräver medkänsla med sig själv och andra.
Mycket av den omvälvande förändring som sker finns inuti. Den är kanske inte synlig för andra. Men den pågår därinne. Som ett frö som sakta växer i det dolda. Tills det är dags att låta det spira i det yttre. När det är tillräckligt färdigt. Starkt nog att kunna leva och ta sig fram.
Jag får ständigt fina gåvor av fina människor omkring mig. Gåvor som ger nya tankar eller väcker gammal kunskap. Gåvor av kärlek och bekräftelse i en egen igenkänning av det jag går igenom nu. Det är härligt! Det bidrar till det som sker inuti. Det ger näring och skapar ökad klarhet. Tack.
Jag håller nu på att skapa en egen hälsohandlingsplan. Den innefattar flera områden. I både kropp och själ. Jag har skrivit ner de stora områdena och målen inom olika kategorier för att öka på hälsa och välmående. Idag ska jag bryta ner dem i mindre delmål. Jag har lärt mig att jag behöver ha riktigt små delmål för att inte bli överväldigad. När planen är färdig ska jag berätta om den här.
Dela upp i hanterbara delar har KBT lärt mig. KBT har också lärt mig att inte göra allt eller inget. Utan istället medvetet planera in korta stunder av målinriktat arbete och sedan växla med annat som fyller på mig. Att hitta en annan sorts rytm i det jag gör under en dag eller en vecka. För att det ska bli sunt och bra. För att jag ska må bra och få de saker gjorda som jag vill få gjorda.
Jag har fått strategier för att sänka kraven på mig själv. Gå i en värderad riktning mer än mot absoluta mål. Att ha mer medkänsla med mig själv utan att för den skull undvika att agera.
Jag har verktygen och strategierna. Jag har en värderad riktning och framtida mål. Nu är det dags att använda det jag redan har. För att följa den identitet som nu växer fram. För att följa de nya vägar som ska hjälpa mig framåt mot det jag vill leva. Och kunna leva det varje dag.
Förändringens tid är här. I det inre och i det yttre. På många olika sätt. Viktigast just nu att bygga är hälsa och välmående. Det är grunden för allt annat. Det är mitt fokus det här året.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.