Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s