Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Andas

Idag behöver jag andas. Fokusera på andningen och här och nu under dagens gång. För nu snurrar stresskänslorna inombords. Jag vet inte riktigt varför eftersom mitt liv egentligen inte innehåller särskilt mycket stress om man ser till det yttre.
Jobbet flyter på. Ekonomin flyter på. Livet i det stora hela flyter på utan särskilt mycket svårigheter. Men inombords ökar stressen. Jag tror det hänger ihop med att det finns saker som behöver göras. Saker jag vill göra. I vardagen. Inför midsommar. Inför semestern. Saker jag vill bli färdig med.
Orken ökar ju inte i den takt jag vill. Det är väldigt frustrerande. Jag vill orka göra. Jag vill få gjort. Jag vill bli färdig med saker. Vill, vill, vill…
Men prioritet ligger på att orka jobba först och främst. Och efter det finns inte så mycket ork kvar.
Orken har dock ökat. Det är stor skillnad på orken nu och på hur det var för sex månader sedan. Det är det jag måste försöka minnas när frustrationen håller på att ta över. Att öva mig i tålamod verkar vara min livsläxa. Att stå ut med en annan identitet är också något jag behöver acceptera. Att börja acceptera att jag fungrare annorlunda nu. Acceptera ett annat sätt att leva.
Jag är innerligt trött på att vara trött! Trött på att det går så långsamt framåt. Tycker att jag har tagit all hjälp jag har kunnat få. Försöker göra de saker jag ska för att öka på hälsan och orken. Men jag vill se snabbare resultat. Vill inte känna mig avtrubbad och orkeslös inför sociala situationer. Vill, vill, vill. Så därför blir det idag att försöka bara att ta djupa andetag. Bara vara. Andas. Acceptera just här och nu.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Igång istället för att kliva av

Det blev ett annat innehåll på helgen. Mina tjejer bestämde sig för att komma hem i fredags. Så jag har haft en härlig helg med dem istället. Inte alls klivit av, tvärtom.
Gått på stan och kollat efter kläder, köpt present, lagat mat, handlat mat, tittat på filmer och varit på födelsedagsfirande för systerdottern. Härligt. Socialt. Mysigt med prat och att få vara med de jag älskar.
Behöver fortfarande få ta någon dag då jag bara kliver av allt och är i mig själv. Men det får bli en annan dag. Nu börjar jobbveckan igen. Onsdag ledig men då behöver jag handla inför midsommar och fixa lite. På torsdag kommer tjejerna igen och så firar vi midsommar ihop.
Försöker hitta återhämtning mitt i alltihop. Så gott jag kan. Men det är en utmaning. Märker att stressen inombords lätt ökar så fort jag ska göra något extra. Fortfarande räcker det med väldigt lite för att jag ska bli rejält trött. Svårt att ha ett helt fungerande liv fortfarande. Jobbar 25 procent den här veckan ut. Sedan ökar jag till 50 procent.
Vill hitta sätt att få vågskålarna att fungera. Att orka jobba men också orka hemma med ett normalt liv. Blir lätt frustrerad när jag märker att orken försvinner väldigt snabbt. Vill mer än jag kan just nu. Det är svårt att ha tålamod med det.
Sinnesfrid · Utmattning

Livet är en gåva

När orken bit för bit börjar komma tillbaka blir jag riktigt glad och tacksam. Under så lång tid har jag kämpat med stress och en allt större trötthet. I flera år innan jag kraschade. Nu när jag märker kontrasten till tröttheten så känner jag mig ofta lycklig.
Jag har en bra bit kvar på min väg till tillfrisknande helt och hållet. Men att känna att jag bottnar i att vara på jobbet 25 procent och börjar bottna lite mer i att ha lite mer ork kvar även när jag är hemma är stort. Det är en så stor kontrast till hur det har varit. Tröttheten har varit som en skugga i många år som blev allt större. Och nu börjar den minska mer och mer. Det är fantastiskt!
Igår orkade jag gå hem från jobbet. Hela vägen. 5 km. Det gör mig lycklig. Att känna att kraften sakta kommer. Att veta att jag är på rätt väg. Att kroppen kommer att återhämta sig. Att jag bit för bit kan bygga upp den.
Jag är tacksam över att jag får ta det i en lugn takt med jobbet. För då hinner jag nå dithän att jag märker en skillnad. Att orken ökar. Innan jag ökar min arbetstid. För när arbetstiden ökar så ökar ju tröttheten igen en period. Då är det bra att ha fått en liten tid emellan med mer ork och en vetskap om att det kommer bli bättre igen om en tid.
Jag minns inte hur det kändes att ha energi. Det känns nästan som en helt ny erfarenhet. Jag blir trött fortfarande när det blir för mycket. Gränsen är lätt att gå över. Men den energi jag nu börjar förnimma mer och mer känns underbar. Och ny. Tänk att det pågick i så många år. Jag pressade mig själv mer och mer för att hålla huvudet ovanför. För att orka en vecka till, en dag till. Intalade mig att det skulle bli bättre snart. Men det blev bara svårare och svårare. Tills jag kraschade.
Nu vill jag vara rädd om mig. Jag vill ta hand om mig på ett bättre sätt. Ta tillvara hälsan och energin. Njuta mer av livet. Göra sådant som ger glädje. Inte låta åren gå i ständig kamp. Utan styra livet dit jag vill mer medvetet. Hälsan är inget att ta för givet. Varje ny dag är en gåva. Den vill jag förvalta bättre nu. Göra val varje dag som jag mår bra av. Inte dras med i stressvirveln och säga ja utan att tänka efter om jag verkligen vill. Ta mig tid att fatta beslut som jag mår bra av. På jobbet och privat.
Jag är tacksam över att jag fått de insikterna. Att livet är dyrbart och att ta tillvara tiden så gott jag kan. Prioritera det som är viktigt. Inse vad som är mindre viktigt och släppa det. Insikterna gör att jag har en ökad möjlighet att göra lite bättre val framöver. Just nu njuter jag av att ha släppt mycket av det gamla. Alla krav jag hade på mig själv har plötsligt minskat i styrka. Det finns annat som är viktigare. Det vill jag fortsätta minnas.
När man blir riktigt sjuk så inser man att hälsan inte är något att ta för givet. Livet är inte något att ta för givet. De är en gåva. Varje dag är en gåva. Att få leva en dag till, till fullo. Det är något att vara tacksam över. Att få möjligheten. Vad vi gör av vår möjlighet är vårt eget ansvar. Inte alltid lätt. Men trots allt en stor gåva.
Jag vill ta vara på varje ny dag så gott jag kan. Njuta. Älska. Känna tacksamhet och glädje. Fokusera på de människor som är viktigast för mig. Fokusera på det i mitt liv som är viktigast. Leva så som min själ längtar efter. En dag i taget.
Livsstil · Sinnesfrid

Njuta av livet

Bara vara. Koppla av. Promenera. Umgås med mina tonåringar. Sitta i solen på en bänk i stan. Utsikt över ån och de vackra husen. Samtal. Hemma. Soffan. En bra serie ihop med tjejerna. Laga mat ihop. Njuta av livet ihop med två av mina barn, hela dagen och kvällen. Så såg dagen ut igår.
Förmiddag. Frukost. Fortsatt umgänge och samtal. Skratt. Småplanering ihop om semestern. Börjar få lite förkänning om sommarledighet. Skolavslutningar den här veckan och nästa. Snart är vi i Skåne vid havet. Vi längtar. Ser fram emot stranden, havet och lata dagar. Utflykter och att umgås med nära och kära där.
Så igår blev det inget blogginlägg. Dagen ägnades helt åt mina barn. Idag åker äldsta dottern tillbaka till sin pappa för att fortsätta skolan en vecka till. Yngsta dottern har två dagar kvar i skolan och sedan åker även hon till sin pappa. Efter det dröjer det några veckor tills vi åker till Skåne. Fram till dess är de hos sin pappa. Så även idag ska jag njuta av mina tonåringars sällskap. Ta vara på tiden ihop. Det är härligt att umgås med dem. Jag vill vara närvarande i det.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Skapa mellanrum

Att skapa mellanrum är något jag vill göra aktivt nu . Att lämna tomma stunder under veckan och helst under dagen. Stunder då inget är planerat eller uttänkt i förväg. Stunder utan en agenda. Utan några krav. Stunder som jag bara kan vara i.
Det är många som känner sig kvävda av att all tid är uppbokad. Det finns alltid så oändligt mycket att göra. Och inte bara på jobbet eller i det egna livet. Det finns alltid andra som behöver oss också. Att finna rum emellan är inte alltid lätt.
Det är bra att vi finns för andra ibland. Relationer och andra människor omkring oss är något av det mest värdefulla vi har. Men när all tid blir uppbokad så ökar stressen inombords. Så vi behöver finna en balans som vi mår bra i.
Det kanske ser olika ut för olika människor. En del har ett större behov av egen tid än andra. Behöver ett eget mellanrum på egen hand. Andra kanske mår bättre av att ha mindre tid på egen hand men istället njuta av mellanrummet ihop med någon annan.
Att skapa mellanrum ger plats för tankar, känslor, att komma ifatt sig själv och hålla den riktning man vill i sitt liv. Mellanrummet ger också utrymme för njutning och glädje. Av att bara vara utan prestation. Mellanrummet behöver inte vara tomt. Men det måste vara tomt i början. Lämna ett utrymme som kan fyllas under tiden. Här och nu. Som inte är förplanerat.
Idag ska jag bära med mig de tankarna. Hur kan jag skapa mellanrum i en vanlig vardag? Så att kropp och själ får återhämtning.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.
Livsstil · Utmattning

Hälsohandlingsplan

Förändringens tid. Det är det jag och mitt liv är i nu på många sätt. Det gamla sättet att leva, den gamla identiteten som jag hade håller på att förändras. Ibland är det skrämmande. Att se att jag har förändrats, att det sker förändringar i det yttre livet omkring mig, att livet förändras för andra. Att inte ha hela svaret kring vart jag kommer landa. Vart livet kommet att landa. För mig. Och för andra omkring mig.
Det kan också kännas spännande. Som att vara på ett äventyr. Att bara veta vad som finns här och nu. Att ta ett steg i taget utan att riktigt veta vart jag i slutändan hamnar. Att ha önskemål och mål om vart jag vill underlättar i att hitta vägen någorlunda. Då får mina steg en riktning. Då kanske jag inte går i cirklar. Men var jag till slut hamnar är liksom ganska öppet. Ovisst. För även om jag har mål så tar ibland livet andra vägar.
Igår funderade jag på hur min identitet på många sätt suttit ihop med prestationerna på jobbet eller i privatlivet. Det skakar om att börja inse att jag inte är den personen längre. Vem är jag då? Är jag tillräcklig? Kommer mina relationer att förändras nu? Hur? Vi speglar oss på olika sätt i varandra och formas ihop med andra. När någon tar ett nytt steg så påverkar det.
Mer och mer blir jag klar över att jag är färdig med att passa in. Att forma mitt liv efter andras syn på vad som är bra eller inte bra. Att forma mitt liv efter att bli uppskattad och godkänd. Att forma livet efter den person som andra har vant sig vid att jag är. Kärnan i mig är ju den jag alltid har varit. Men livet och människorna omkring formar oss. Vi gör val. Vi fattar beslut. Vi följer vägar. Vi sätter mål.
Men mitt liv har skakats om. Jag är inte riktigt densamma. Jag har insett vad som är viktigt. Och jag vill inte låta tiden gå utan att vara medveten. Jag vill fatta beslut utifrån en fast grund i mig själv. Jag vill veta vem jag är och vad jag verkligen värdesätter och vill leva. Jag vill inte slösa tid på annat. Det blir alltmer viktigt.
Livet är värdefullt. Jag vill ta tillvara det. Förändringens tid innebär en möjlighet att skapa om. Att börja gå en ny väg. En väg som stämmer mer med den identitet som nu sakta växer fram. Vad andra tycker om det blir mindre viktigt. För den skull är det inte lätt. Att förändra tar tid. Tar tålamod. Tar kraft. Det kräver medkänsla med sig själv och andra.
Mycket av den omvälvande förändring som sker finns inuti. Den är kanske inte synlig för andra. Men den pågår därinne. Som ett frö som sakta växer i det dolda. Tills det är dags att låta det spira i det yttre. När det är tillräckligt färdigt. Starkt nog att kunna leva och ta sig fram.
Jag får ständigt fina gåvor av fina människor omkring mig. Gåvor som ger nya tankar eller väcker gammal kunskap. Gåvor av kärlek och bekräftelse i en egen igenkänning av det jag går igenom nu. Det är härligt! Det bidrar till det som sker inuti. Det ger näring och skapar ökad klarhet. Tack.
Jag håller nu på att skapa en egen hälsohandlingsplan. Den innefattar flera områden. I både kropp och själ. Jag har skrivit ner de stora områdena och målen inom olika kategorier för att öka på hälsa och välmående. Idag ska jag bryta ner dem i mindre delmål. Jag har lärt mig att jag behöver ha riktigt små delmål för att inte bli överväldigad. När planen är färdig ska jag berätta om den här.
Dela upp i hanterbara delar har KBT lärt mig. KBT har också lärt mig att inte göra allt eller inget. Utan istället medvetet planera in korta stunder av målinriktat arbete och sedan växla med annat som fyller på mig. Att hitta en annan sorts rytm i det jag gör under en dag eller en vecka. För att det ska bli sunt och bra. För att jag ska må bra och få de saker gjorda som jag vill få gjorda.
Jag har fått strategier för att sänka kraven på mig själv. Gå i en värderad riktning mer än mot absoluta mål. Att ha mer medkänsla med mig själv utan att för den skull undvika att agera.
Jag har verktygen och strategierna. Jag har en värderad riktning och framtida mål. Nu är det dags att använda det jag redan har. För att följa den identitet som nu växer fram. För att följa de nya vägar som ska hjälpa mig framåt mot det jag vill leva. Och kunna leva det varje dag.
Förändringens tid är här. I det inre och i det yttre. På många olika sätt. Viktigast just nu att bygga är hälsa och välmående. Det är grunden för allt annat. Det är mitt fokus det här året.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tillåta oss att känna

Att tillåta sig själv att känna det man känner är viktigt. Jag tror på att vi kan ha nytta av olika verktyg för att lyfta oss själva och börja må bättre. Men att också tillåta sig att känna sina känslor och leva igenom dem ordentligt är viktigt. Man kan inte lägga en positiv attityd ovanpå och tro att de försvinner. Ofta behöver vi få gå in i känslan och vara där ett tag innan vi känner att det är dags att gå vidare.
Vi behöver ha medkänsla med oss själva och med andra när vi inte är på topp. Tillåta oss att vara svaga ibland. Tillåta oss att ha en låg dag. Tillåta oss att sörja, vara arg, besviken eller ledsen. Att också ibland känna oss låga utan att riktigt veta varför.
Livet är verkligen inte alltid på topp och ibland är det rejält tufft. Att då känna ett krav på sig att tänka positivt eller ta hänsyn till andra genom att bespara dem de egna jobbiga känslorna lägger mer sten på bördan. Vi behöver ha tålamod med oss själva och varandra att livet ibland är en stor uppförsbacke. Och då tillåta oss och andra att få känna alla de känslor som är förknippade med det.
Jag tror att man behöver vara mer sann mot sig själv och acceptera att det är så. Att det är okej. Och att veta att det oftast blir bättre men just nu är det okej att känna precis det jag känner. Vi är många som vill visa hänsyn till andra och inte tynga dem med våra svårigheter. Men då får ju relationerna heller inget djup. Om vi vet hur den andre har det så kan vi få möjlighet att finnas där för varandra. Det är en gåva. Vi måste inte alltid stå starka och ensamma. När det är mörkt behöver vi lyfta blicken och se att det ofta finns någon annan där om vi bara vågar visa vår sårbarhet.
Om man varit nere en längre tid kanske man kan börja ta hjälp för att hitta upp igen. Då finns det många verktyg som är bra. Man kan också ta hjälp från andra. Ensam är inte alltid stark. Men när vi känner att det är dags att gå vidare, att få kraft att ta sig upp och framåt, då har vi användning för att kunna styra tankarna lite. Då kan det vara bra med mental träning och att öva sig i tacksamhet. De är verktyg som är bra att ha med sig i livet.
shoes-2216498_1280
Ibland kan verktyg i personlig utveckling och de hurtiga råden kännas cyniska. De kan kännas som ett krav som gör att man aldrig är riktigt äkta. Det är kanske bara i vår ensamhet som vi verkligen känner våra känslor på riktigt. Och ibland inte ens då.
För mig har det varit viktigt att tillåta mig att gå på djupet med mina känslor. Bara då har jag fått lära känna mig själv. Bara då har jag fått veta vem jag verkligen är, vad jag vill och vad jag mår bra av. Jag har också lärt mig att även om jag når botten så kan jag ta mig upp. Jag har lärt känna mig själv ordentligt. Utmaningen är att ha medkänsla med den jag är.
Jag har letat efter verktyg och hittat massor. En del har inte passat mig. Men en del har varit värdefulla för mig och hjälpt mig att kunna ta mig upp. De har hjälpt mig i att medvetet på djupet kunna öka känslan av glädje och kärlek. De verktygen är värdefulla för mig och jag använder dem ofta. Det betyder inte att jag då aldrig mer hamnar i svackor. Det är en del av livet att det ibland också går neråt.
Var och en av oss behöver hitta sina egna vägar. Det som fungerar för en kanske inte fungerar för en annan. En persons sanning behöver inte vara en annan persons sanning. Det viktiga är att vi själva hittar det som fungerar för oss. I det kan vi stödja varandra. Inte ställa krav på att den andre måste göra det på vårt sätt. Vi är olika på många vis. Vi behöver respektera olikheten och vars och ens egen väg.
Positivt tänkande för mig handlar inte om något som ska skyla över de jobbiga känslorna. Det handlar om att när jag gått igenom de jobbiga känslorna och är redo att börja gå framåt och upp igen så har jag verktyg till min hjälp. Verktyg som kan ge kraft och energi. Verktyg som bidrar till att jag mår bättre.
Jag har sorterat fram några verktyg som känns bra för mig. Det är de jag använder. Jag köper inte allt. Jag provar och utvärderar om jag har glädje av det. Så jag behöver heller inte fördöma andras strategier eller göra mig löjlig över positivt tänkande som helhet.
Det har blivit en sorts kollektiv grej att förlöjliga andras sätt och vägar för att visa sig själv duktig och smart. Ett sorts högfärdigt från ovan perspektiv på andra människor och deras försök att hitta vägar till hälsa.
Bättre är då att prova och utvärdera innan man uttalar sig. Och att ha respekt för att alla har sina egna vägar att gå.
Här berättar jag om mina tankar. Mina strategier. Det jag provar och övar på. Det jag känner. Det jag upplever och brottas med. Det jag gläds åt. Det är min väg. Andra provar sig fram till sin väg. Om det jag berättar eller skriver om kan inspirera eller ge tankar som leder framåt hos andra så är det härligt. Men framför allt är det här min väg.
Livsstil · Utmattning

En dag inklusive allt

Igår var en dag med inklusive allt! Lugn och vila men också fixa och vara i ett större socialt sammanhang.
Fixande här hemma. Sedan promenad i riktigt lugnt tempo till stan. Genom de grönskande kyrkogårdarna och parkerna längs vägen. Då är jag här och nu. Njuter av allt det vackra. Lugn och ro. Tomt på folk i parken så tidigt på dagen.
Behövde göra lite bankärenden och handla. I stan liv och rörelse. Folk och ljud. Försöka fokusera och inte glömma hälften. Minnet påverkas av för många intryck. För mycket liv och rörelse runtomkring.
Kom hem trött. Åt lunch. Sov en stund för att återhämta mig och samla kraft inför kvällen.
Kvällen kom och vi åkte till Stockholm i rusningstrafik. Stressigt att sitta fast i trafiken medan klockan tickar. Men vi hann! En riktigt fin konsert med min dotter och hennes klasskamrater. Nervösa och ändå så modiga äntrade de scenen en efter en och sjöng sin låt. Jag blir så imponerad.
En stark önskan att leva sin dröm och sin passion kan övervinna rädslan. Dottern riktigt nervös igår kväll eftersom allergin påverkade rösten. Nervositeten släppte med glädjen i att få sjunga. Det hon älskar mest. Att få göra det man älskar kan öppna stängda portar in till fantastiska trädgårdar. Livet får färg och energi.
 Det var mycket folk och härlig stämning. Stöttande klasskamrater som peppade varandra och jublade för var och en. Förebilder i att lyfta varandra. Så härligt att få vara med om.
Dagen blev en dag som innehöll det mesta. Lugn och ro, vila och återhämtning. Aktivitet, fixa och sociala sammanhang. Tystnad och livfullhet. Glädje över att få uppleva det. Glädje över att se lite levnadskonst hos härliga ungdomar.
Underbart och härligt! Trött men glad. Jag hoppas på att öka orken bit för bit så att fler dagar kan bli inklusive allt i en bra balans. Igår blev en utmaning och jag blev trött. Men det var också härligt att uppleva. Om en tid kanske tröttheten ger vika mer och mer. Då kan livet få breda ut sig lite mer
Viktigt att ta vara på det fina. På glädjen. På de fina relationer som finns i ens liv. När livet stöter emot tuffa motgångar så behöver man ibland ha en reserv att ta av. Och man behöver ha strategier och verktyg för att ta hand om sig på sätt som ger kraft. Att ta hjälp när man behöver. För ensam är inte alltid starkast.
Vissa vänskapsband finns med hela livet. Ibland kan det bli uppehåll på flera år i kontakten. Man hörs sporadiskt. Men relationen finns kvar i hjärtat och själen. Och så kommer en tid när den återknyts igen. Det är en gåva. Jag har en speciell barndomsvän som blev min bästis när vi var åtta år. Jag är så glad att hon finns kvar i mitt liv. Idag är hon speciellt i mina tankar.