Blogg · Sinnesfrid

Dansa i regnet…

Livet handlar inte om

att vänta på att stormen ska passera.

Det handlar om

att lära sig dansa i regnet.

barefoot-1835661_1920

Vem det här citatet tillhör vet jag tyvärr inte men det väcker något i mig. Jag menar inte att det är fel på oss om vi ibland inte orkar annat än att vänta ut stormen. Det har nog sin tid och sin funktion. Att någonstans hitta en acceptans. Att vara i det och leva igenom det. Var och en har sin process och den behöver vi respektera. Jag har ibland väntat ut stormen. Inte orkat kämpa utan bara försökt hålla huvudet ovanför ytan. Ingen ork. 

Men efter en tid har jag alltid sökt vägar. Bearbetat om det har behövts. Jobbat med det som har behövt jobbas med. Letat verktyg och strategier. Försökt lära mig och använda det jag lärt mig. Tagit mig framåt även om det stormat intensivt. Trots motvind. Ibland ett steg fram och två tillbaka. 

Hur ser det ut när man lär sig dansa i regnet? Jag tror att det är det jag har gjort när jag mitt i stormen och motvinden har lagt märke till det lilla fina i min vardag. När jag mitt i den virvlande oron har blickat ut genom fönstret och känt glädjen sprida sig när jag sett skuggornas spel på husfasaden mittemot. Eller när jag låtit de stressfyllda tankarna glida iväg i utandningen och tänkt tanke efter tanke på allt jag uppskattar i mitt liv. Låtit de tankarna generera glädje, kärlek och lusten att dansa. Dansa mitt i regnet. 

Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Igång istället för att kliva av

Det blev ett annat innehåll på helgen. Mina tjejer bestämde sig för att komma hem i fredags. Så jag har haft en härlig helg med dem istället. Inte alls klivit av, tvärtom.
Gått på stan och kollat efter kläder, köpt present, lagat mat, handlat mat, tittat på filmer och varit på födelsedagsfirande för systerdottern. Härligt. Socialt. Mysigt med prat och att få vara med de jag älskar.
Behöver fortfarande få ta någon dag då jag bara kliver av allt och är i mig själv. Men det får bli en annan dag. Nu börjar jobbveckan igen. Onsdag ledig men då behöver jag handla inför midsommar och fixa lite. På torsdag kommer tjejerna igen och så firar vi midsommar ihop.
Försöker hitta återhämtning mitt i alltihop. Så gott jag kan. Men det är en utmaning. Märker att stressen inombords lätt ökar så fort jag ska göra något extra. Fortfarande räcker det med väldigt lite för att jag ska bli rejält trött. Svårt att ha ett helt fungerande liv fortfarande. Jobbar 25 procent den här veckan ut. Sedan ökar jag till 50 procent.
Vill hitta sätt att få vågskålarna att fungera. Att orka jobba men också orka hemma med ett normalt liv. Blir lätt frustrerad när jag märker att orken försvinner väldigt snabbt. Vill mer än jag kan just nu. Det är svårt att ha tålamod med det.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Hjärtats väg

Vad är det som fyller hjärtat och själen med glädje, engagemang och liv? När vaknar jag fylld av nyfikenhet inför en ny dag? När är kropp och själ igång, vaken och fyllda med energi?
De tankarna går jag med idag. Några dagar nu har jag varit väldigt trött. Känt mig lite låg. Ändå har det varit fina dagar både på jobbet och hemma. Ändå har jag träffat två fina vänner i fina samtal. Både på tisdagen och igår. Igår hade jag också en ledig dag då jag tog det lite lugnare.
Det är ibland som om min själ längtar efter något annat så starkt att det överskuggar det som är. Jag behöver leva mitt liv på ett nytt sätt. Själen och hjärta vet men den praktiska verkligheten hänger inte med än. Inom mig har det skett förändringar. Men den yttre verkligheten är inte i samklang med det. Kanske är det därför jag varit extra trött?
Igår började jag läsa Kajsa Ingemarssons Hjärtats väg. Kanske den kan ge lite nya tankar som behövs just nu?
Livet är också sådant. Man är inte pigg, full av liv och engagemang alltid. Dagarna ser olika ut. Hormoner, mat och träning spelar också en roll i hur vi mår fysiskt och psykiskt. Så ibland får man också bara ha tålamod med dessa dagar och försöka ta hand om sig själv så gott man kan.
Jag försöker bit för bit lära mig de här sakerna. Acceptera livets uppförsbackar och nerförsbackar. Hitta sätt att ta hand om mig på olika vis. Lära mer om hälsa. Men också lära känna mig själv och vad jag värdesätter och vill. Och bit för bit skapa förändring. Mer och mer följa hjärtats väg.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

En inre trygghet

Lycklig. Tillfreds med livet. Det är en skön känsla som många av oss strävar efter. Ingen kan vara lycklig jämt. Livet är inte alltid lätt. Tvärtom innehåller det ofta utmaningar och uppförsbackar.
Jag strävar inte efter en konstant känsla av lycka för jag tror inte att det är möjligt. Däremot försöker jag hitta och använda strategier för att hantera uppförsbackarna på ett bättre sätt. Strategier för att uppleva glädje och känna mig tillfreds allt oftare.
Att öva mig i att varje dag fokusera på några av de små saker i livet som är fina hjälper mig i att känna glädje, kärlek och uppskattning i livet. Det gör det lättare att hitta glädjeämnena. Det gör det lite lättare att klara av uppförsbackarna. Det kan vara så små saker som en god och näringsrik sallad. Att känna uppskattning för det lilla i livet.
Så jag vet, av egen erfarenhet, att man själv kan öka sin känsla av glädje i livet. Jag vet att det inte alltid är lätt när motgångarna haglar tätt. Men jag vet att det går att steg för steg ta sig upp och vidare med hjälp av bra strategier.
Efter att ha varit ett tag i känslorna av sorg, frustration och efter att ha levt igenom dem ordentligt så finns det redskap att använda för att börja ta sig upp och framåt igen. Det är en trygghet att ha den vetskapen. Att veta att jag kan ta hand om mig själv. Jag kan ta mig igenom svårigheter. Och jag kan ta mig upp och börja må bra igen hur tufft det än har varit.
Livet innehåller en hel del utmaningar och ibland kan det gå långa perioder när det verkar som om det aldrig ska bli bättre. Att då ha verktyg och strategier som hjälper i att ta sig framåt en dag i taget tills man är igenom det mesta är en stor tillgång. Det är en rikedom som jag har samlat ihop genom åren.
Jag inser att jag på det sättet känner att jag har skapat en egen trygghet. Den tryggheten har jag byggt upp själv. Genom att öva mig om och om igen på verktyg och strategier när livet har varit som tuffast. Jag trillar ner i svårigheter men jag vet att jag kan ta hand om mig och ta mig igenom. Ett steg i taget. En dag i taget. Genom att ta nya tag varje dag.
Idag är en dag med nya tag. Jag har sovit oroligt av någon anledning. Känner stress inombords utan att riktigt veta varför. Är trött. Men strategierna har jag. Och idag försöker jag fokusera på dem. En stund i taget. Jag vet att jag kan. Det skapar en inre trygghet.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.
Sinnesfrid

Här och nu

Att längta och vänta till imorgon. Nästa vecka. Nästa månad eller år då något speciellt ska hända. Vänta på något viktigt. Vänta på en framtid vi målar inre bilder av. Det är ofta så mycket mer underbart i den där målade framtiden. Oavsett om den infaller imorgon eller längre fram.
Det är härligt att planera och drömma framåt. Att måla upp underbara bilder och att bit för bit försöka sätta dem i verket. När vi gör just det att vi försöker sätta dem i verket så är det ju gott. För då försöker vi aktivt skapa något framåt. Vi drömmer inte bara. Även om drömmar också behövs innan de kan bli klara mål. Drömmarna som vi målar kan ge kraft för att ta stegen framåt.
Men just idag, här vid min frukost, blev jag medveten om att livet pågår nu. Att det flyter fram just här och nu. Att det redan finns så mycket fint, just här och nu. Det är lätt att missa det eller ta det för givet när man väntar, drömmer och längtar till någonting.
Var jag än kommer att befinna mig i framtiden så har jag ju ändå bara här och nu när jag är där. Så om jag inte kan stanna upp och verkligen njuta här och nu så kommer livet att vara ett evigt väntande och längtande.
Om livet levs i väntan och längtan efter en viss framtid eller en viss händelse så lever vi ju inte riktigt. Då finns vi någon annanstans. Medan livet som pågår just nu går oss förbi. Så att försöka vara närvarande och fokuserad på just här och just nu är viktigt för mig att öva på. Idag ska jag fortsätta öva.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tillåta oss att känna

Att tillåta sig själv att känna det man känner är viktigt. Jag tror på att vi kan ha nytta av olika verktyg för att lyfta oss själva och börja må bättre. Men att också tillåta sig att känna sina känslor och leva igenom dem ordentligt är viktigt. Man kan inte lägga en positiv attityd ovanpå och tro att de försvinner. Ofta behöver vi få gå in i känslan och vara där ett tag innan vi känner att det är dags att gå vidare.
Vi behöver ha medkänsla med oss själva och med andra när vi inte är på topp. Tillåta oss att vara svaga ibland. Tillåta oss att ha en låg dag. Tillåta oss att sörja, vara arg, besviken eller ledsen. Att också ibland känna oss låga utan att riktigt veta varför.
Livet är verkligen inte alltid på topp och ibland är det rejält tufft. Att då känna ett krav på sig att tänka positivt eller ta hänsyn till andra genom att bespara dem de egna jobbiga känslorna lägger mer sten på bördan. Vi behöver ha tålamod med oss själva och varandra att livet ibland är en stor uppförsbacke. Och då tillåta oss och andra att få känna alla de känslor som är förknippade med det.
Jag tror att man behöver vara mer sann mot sig själv och acceptera att det är så. Att det är okej. Och att veta att det oftast blir bättre men just nu är det okej att känna precis det jag känner. Vi är många som vill visa hänsyn till andra och inte tynga dem med våra svårigheter. Men då får ju relationerna heller inget djup. Om vi vet hur den andre har det så kan vi få möjlighet att finnas där för varandra. Det är en gåva. Vi måste inte alltid stå starka och ensamma. När det är mörkt behöver vi lyfta blicken och se att det ofta finns någon annan där om vi bara vågar visa vår sårbarhet.
Om man varit nere en längre tid kanske man kan börja ta hjälp för att hitta upp igen. Då finns det många verktyg som är bra. Man kan också ta hjälp från andra. Ensam är inte alltid stark. Men när vi känner att det är dags att gå vidare, att få kraft att ta sig upp och framåt, då har vi användning för att kunna styra tankarna lite. Då kan det vara bra med mental träning och att öva sig i tacksamhet. De är verktyg som är bra att ha med sig i livet.
shoes-2216498_1280
Ibland kan verktyg i personlig utveckling och de hurtiga råden kännas cyniska. De kan kännas som ett krav som gör att man aldrig är riktigt äkta. Det är kanske bara i vår ensamhet som vi verkligen känner våra känslor på riktigt. Och ibland inte ens då.
För mig har det varit viktigt att tillåta mig att gå på djupet med mina känslor. Bara då har jag fått lära känna mig själv. Bara då har jag fått veta vem jag verkligen är, vad jag vill och vad jag mår bra av. Jag har också lärt mig att även om jag når botten så kan jag ta mig upp. Jag har lärt känna mig själv ordentligt. Utmaningen är att ha medkänsla med den jag är.
Jag har letat efter verktyg och hittat massor. En del har inte passat mig. Men en del har varit värdefulla för mig och hjälpt mig att kunna ta mig upp. De har hjälpt mig i att medvetet på djupet kunna öka känslan av glädje och kärlek. De verktygen är värdefulla för mig och jag använder dem ofta. Det betyder inte att jag då aldrig mer hamnar i svackor. Det är en del av livet att det ibland också går neråt.
Var och en av oss behöver hitta sina egna vägar. Det som fungerar för en kanske inte fungerar för en annan. En persons sanning behöver inte vara en annan persons sanning. Det viktiga är att vi själva hittar det som fungerar för oss. I det kan vi stödja varandra. Inte ställa krav på att den andre måste göra det på vårt sätt. Vi är olika på många vis. Vi behöver respektera olikheten och vars och ens egen väg.
Positivt tänkande för mig handlar inte om något som ska skyla över de jobbiga känslorna. Det handlar om att när jag gått igenom de jobbiga känslorna och är redo att börja gå framåt och upp igen så har jag verktyg till min hjälp. Verktyg som kan ge kraft och energi. Verktyg som bidrar till att jag mår bättre.
Jag har sorterat fram några verktyg som känns bra för mig. Det är de jag använder. Jag köper inte allt. Jag provar och utvärderar om jag har glädje av det. Så jag behöver heller inte fördöma andras strategier eller göra mig löjlig över positivt tänkande som helhet.
Det har blivit en sorts kollektiv grej att förlöjliga andras sätt och vägar för att visa sig själv duktig och smart. Ett sorts högfärdigt från ovan perspektiv på andra människor och deras försök att hitta vägar till hälsa.
Bättre är då att prova och utvärdera innan man uttalar sig. Och att ha respekt för att alla har sina egna vägar att gå.
Här berättar jag om mina tankar. Mina strategier. Det jag provar och övar på. Det jag känner. Det jag upplever och brottas med. Det jag gläds åt. Det är min väg. Andra provar sig fram till sin väg. Om det jag berättar eller skriver om kan inspirera eller ge tankar som leder framåt hos andra så är det härligt. Men framför allt är det här min väg.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Kriser utvecklar

Att gå igenom kriser i livet innebär utveckling. En utveckling som man kanske inte hade frågat efter men den kom oavsett vi ville eller inte. Det finns många olika anledningar till livskriser. Det kan vara skilsmässa, olika förändringar i livet eller sjukdomar som startar krisen. Men gemensamt är att det innebär att man skakas om i sina grundvalar.
Det finns litteratur om krisens olika stadier och mycket man kan ha nytta av för att förstå mer själv om vad som händer i en. Mycket litteratur och mycket kunskap. Det som sker inom en är något omvälvande. Många gånger förändrar det vilka vi är på djupet. Förändrar vilka liv vi lever eller vill leva i fortsättningen.
Jag har kommit till en punkt i livet. En kris som på många sätt har satt punkt. En punkt för hur jag levt tidigare. En punkt för den jag var och det jag gjorde. Hur jag gjorde saker. Vissa grundläggande saker finns kvar. Det är den jag är. Men livet kan inte längre fortsätta som förut. Allt kommer till sin spets. Mycket i mitt sätt att leva och vara ifrågasätts och omvärderas. Nya frön sätts i jorden, nya knoppar kommer och gör det möjligt att blomma igen på andra sätt.
Jag tror att utveckling blir nödvändig. Att fortsätta som förut blir omöjligt. Om man gör det så tror jag att man hamnar i en ny kris igen efter ett tag. Ibland hamnar man i kriser som man omöjligt själv har kunnat påverka särskilt mycket. Men många gånger tror jag att krisen har något viktigt att lära oss.
Det låter som en klyscha. Men det är det jag upplever just nu. Att jag har något att lära. Något som i grunden förändrar mitt liv. Jag känner djupt i mig att jag är mitt inne i den processen. Mitt inne i en resa som håller på att förändra mitt sätt att leva mitt liv. Mitt sätt att vara i livet. Det är omvälvande och omskakande på många vis. Men också lite grand av ett äventyr. Något nytt är på väg att växa fram. Nya grindar visar sig som kan öppna nya vägar in till nya livsrum.
Det blir tydligare och tydligare vad som är viktigt i livet. Jag vill inte längre låta tiden gå och livet hända mig. Jag vill aktivt välja. Vara tydlig för mig själv och andra. Inte kompromissa om de saker som är viktiga. Börja leva den jag är i grunden och på djupet. Det som nu växer fram och blir allt tydligare.
Kanske andra kommer att ha synpunkter på de förändringar jag genomgår. Men det är faktiskt inte särskilt viktigt längre. Det viktiga är att leva så autentiskt som möjligt. Leva det som ger näring, liv, mening, glädje och njutning. Ta tillvara de relationer som är viktiga så gott jag kan. För livet är ändligt. Och jag vill leva de dagar jag har på sätt som jag mår bra i. Varje dag.
Det är inte lätt alltid att forma sin väg aktivt. Vissa saker råder vi inte över. Men mycket kan vi göra själva. Ibland tror vi oss mer hjälplösa än vi egentligen är. Vi kanske behöver göra avkall på vissa saker för att kunna leva på de sätt som vi mår bättre av. Det är en del i utvecklingen och förändringen vi går igenom om vi tar tillvara krisen och lyssnar inåt.
Kriser är inget vi väljer och de är riktigt tuffa att gå igenom. Men ibland kan de sätta igång en viktig förändring som på sikt kan skapa ett bättre liv för oss. Det är den vägen jag väljer att ta nu. Att ta tillvara det jag nu lär om mig själv på djupet. För att skapa mitt liv mer aktivt på ett sätt som jag mår bra i.
Livsstil · Sinnesfrid

Här, i livet.

Att vara mitt emellan. Ena foten i idag. Andra foten i framtiden. Att må bra och glädjas här och nu. Men också planera för och arbeta mot det jag vill framåt. Att ha visioner men inte fångas så i dem att man inte mår bra här och nu. Att hitta en sund balans som man mår bra i.
Vi kämpar nog alla mer eller mindre med det här. I yrkeslivet såväl som i privatlivet. Om vi är för mycket i framtidens visioner och längtan så tappar vi kanske lusten och orken för här och nu. Om vi bara är här och nu så kanske vi tappar riktningen dit vi innerst inne vill gå.
Vara rotad men låta oss sträcka oss mot det vi önskar och behöver. Hitta vår egen väg när vi kommer till vägskäl där vi behöver välja.
Jag tänker mig en balansvåg där här och nu alltid väger lite tyngre än visionerna. Inte tyngre för att det tynger oss mer utan tyngre för att det ändå behöver vara viktigast. För det är i här och nu vi lever och känner, relaterar till andra, älskar och sörjer, skrattar och gråter. Det är här och nu vi skapar och lägger grunden för det som kan bli framtiden.
Anledningen till att jag tänker och skriver om det här är att för mig blir det lätt ett ständigt strävade framåt. Framför allt när jag inte riktigt trivs och mår bra. Det är bra att sträva framåt och jobba för att skapa förändring när det behövs. Men jag kämpar en hel del med mitt tålamod. Att ha tålamod med att saker tar lite tid. Att allt kanske inte kan förändras på en gång.
Och jag behöver varje dag föra tillbaka fokus på här och nu. Ta ett steg i taget. Dela upp och inte köra järnet. Vara närvarande i de människor som är viktiga. Vara närvarande här och nu och känna glädjen som redan finns här. Hur gör ni andra för att hitta en sund balans i livet? Det skulle vara härligt att få höra lite ifrån er som läser. Så välkomna att kommentera och skriva era tankar.
Jag har läsare från olika delar av Sverige och från olika delar av USA. Jag har läsare från Irland, England, Tyskland, Indien, Spanien och Schweiz. Det är härligt! Det skulle vara kul att höra lite tankar ifrån er. Hur som helst är ni alla mycket välkomna! Det är fantastiskt att dela tankar med andra.
Idag blir en dag av att försöka vara här och nu. En del behöver fixas i det praktiska livet. Jag vill gärna komma ut och röra lite på mig. Kanske läsa lite. Får se vad orken räcker till. Ikväll blir det sångföreställning i Stockholm. Ena dottern och hennes klass ger en liten föreställning. Hon går på en gymnasieskola med sånginriktning. Det ska bli kul att få lyssna på henne och de andra!
Idag vill jag ha båda fötterna i här och nu. Vara här i livet. I det praktiska just nu. Uppleva och leva här och nu. Vara rotad.