Dansa i regnet…

Livet handlar inte om

att vänta på att stormen ska passera.

Det handlar om

att lära sig dansa i regnet.

Vem det här citatet tillhör vet jag tyvärr inte men det väcker något i mig. Jag menar inte att det är fel på oss om vi ibland inte orkar annat än att vänta ut stormen. Det har nog sin tid och sin funktion. Att någonstans hitta en acceptans. Att vara i det och leva igenom det. Var och en har sin process och den behöver vi respektera. Jag har ibland väntat ut stormen. Inte orkat kämpa utan bara försökt hålla huvudet ovanför ytan. Ingen ork. 

Men efter en tid har jag alltid sökt vägar. Bearbetat om det har behövts. Jobbat med det som har behövt jobbas med. Letat verktyg och strategier. Försökt lära mig och använda det jag lärt mig. Tagit mig framåt även om det stormat intensivt. Trots motvind. Ibland ett steg fram och två tillbaka. 

Hur ser det ut när man lär sig dansa i regnet? Jag tror att det är det jag har gjort när jag mitt i stormen och motvinden har lagt märke till det lilla fina i min vardag. När jag mitt i den virvlande oron har blickat ut genom fönstret och känt glädjen sprida sig när jag sett skuggornas spel på husfasaden mittemot. Eller när jag låtit de stressfyllda tankarna glida iväg i utandningen och tänkt tanke efter tanke på allt jag uppskattar i mitt liv. Låtit de tankarna generera glädje, kärlek och lusten att dansa. Dansa mitt i regnet.