Blogg · Sinnesfrid

Stilla glädje…

Ljuset väckte mig imorse. Annars brukar jag vakna innan det ljusnar. När jag kom upp såg jag att den första snön hade kommit under natten. Vacker ligger den där och förstärker ljuset. När barnen kom upp och såg blev de upprymda och glada. Vuxna nu men plötsligt såg jag hur deras glädje förde mig tillbaka till när de var små och knappt hann att få i sig frukost innan de ville ut och åka pulka på den första snön. Samma upprymda glädje.

20181028_082316

Den bubblande glädjen över det lilla behöver inte försvinna bara för att vi blir lite äldre. Jag tror att vi många gånger har så många tankar, måsten och sådant vi vill hinna under dagen att vi inte ens lägger märke till de små källorna till glädje. Som vi gjorde när vi var barn. Då fanns här och nu mer närvarande är sen.

Sinnena upplever mer intensivt när vi låter oss vara här och nu. När vi inte trubbar av dem med sen. När vi är här och nu och lägger märke till de små sakerna omkring oss och tillåter oss att känna uppskattning för dem så föds glädjen. Prova det idag. Vi kan påverka vår sinnesstämning. Det är något som är värdefullt att träna oss i. När det sedan är som tuffast så kan vi ändå hitta stilla glädje i det lilla.

 

Blogg · Sinnesfrid

Dansa i regnet…

Livet handlar inte om

att vänta på att stormen ska passera.

Det handlar om

att lära sig dansa i regnet.

barefoot-1835661_1920

Vem det här citatet tillhör vet jag tyvärr inte men det väcker något i mig. Jag menar inte att det är fel på oss om vi ibland inte orkar annat än att vänta ut stormen. Det har nog sin tid och sin funktion. Att någonstans hitta en acceptans. Att vara i det och leva igenom det. Var och en har sin process och den behöver vi respektera. Jag har ibland väntat ut stormen. Inte orkat kämpa utan bara försökt hålla huvudet ovanför ytan. Ingen ork. 

Men efter en tid har jag alltid sökt vägar. Bearbetat om det har behövts. Jobbat med det som har behövt jobbas med. Letat verktyg och strategier. Försökt lära mig och använda det jag lärt mig. Tagit mig framåt även om det stormat intensivt. Trots motvind. Ibland ett steg fram och två tillbaka. 

Hur ser det ut när man lär sig dansa i regnet? Jag tror att det är det jag har gjort när jag mitt i stormen och motvinden har lagt märke till det lilla fina i min vardag. När jag mitt i den virvlande oron har blickat ut genom fönstret och känt glädjen sprida sig när jag sett skuggornas spel på husfasaden mittemot. Eller när jag låtit de stressfyllda tankarna glida iväg i utandningen och tänkt tanke efter tanke på allt jag uppskattar i mitt liv. Låtit de tankarna generera glädje, kärlek och lusten att dansa. Dansa mitt i regnet.