Att gå igenom kriser i livet innebär utveckling. En utveckling som man kanske inte hade frågat efter men den kom oavsett vi ville eller inte. Det finns många olika anledningar till livskriser. Det kan vara skilsmässa, olika förändringar i livet eller sjukdomar som startar krisen. Men gemensamt är att det innebär att man skakas om i sina grundvalar.
Det finns litteratur om krisens olika stadier och mycket man kan ha nytta av för att förstå mer själv om vad som händer i en. Mycket litteratur och mycket kunskap. Det som sker inom en är något omvälvande. Många gånger förändrar det vilka vi är på djupet. Förändrar vilka liv vi lever eller vill leva i fortsättningen.
Jag har kommit till en punkt i livet. En kris som på många sätt har satt punkt. En punkt för hur jag levt tidigare. En punkt för den jag var och det jag gjorde. Hur jag gjorde saker. Vissa grundläggande saker finns kvar. Det är den jag är. Men livet kan inte längre fortsätta som förut. Allt kommer till sin spets. Mycket i mitt sätt att leva och vara ifrågasätts och omvärderas. Nya frön sätts i jorden, nya knoppar kommer och gör det möjligt att blomma igen på andra sätt.

Jag tror att utveckling blir nödvändig. Att fortsätta som förut blir omöjligt. Om man gör det så tror jag att man hamnar i en ny kris igen efter ett tag. Ibland hamnar man i kriser som man omöjligt själv har kunnat påverka särskilt mycket. Men många gånger tror jag att krisen har något viktigt att lära oss.
Det låter som en klyscha. Men det är det jag upplever just nu. Att jag har något att lära. Något som i grunden förändrar mitt liv. Jag känner djupt i mig att jag är mitt inne i den processen. Mitt inne i en resa som håller på att förändra mitt sätt att leva mitt liv. Mitt sätt att vara i livet. Det är omvälvande och omskakande på många vis. Men också lite grand av ett äventyr. Något nytt är på väg att växa fram. Nya grindar visar sig som kan öppna nya vägar in till nya livsrum.

Det blir tydligare och tydligare vad som är viktigt i livet. Jag vill inte längre låta tiden gå och livet hända mig. Jag vill aktivt välja. Vara tydlig för mig själv och andra. Inte kompromissa om de saker som är viktiga. Börja leva den jag är i grunden och på djupet. Det som nu växer fram och blir allt tydligare.
Kanske andra kommer att ha synpunkter på de förändringar jag genomgår. Men det är faktiskt inte särskilt viktigt längre. Det viktiga är att leva så autentiskt som möjligt. Leva det som ger näring, liv, mening, glädje och njutning. Ta tillvara de relationer som är viktiga så gott jag kan. För livet är ändligt. Och jag vill leva de dagar jag har på sätt som jag mår bra i. Varje dag.
Det är inte lätt alltid att forma sin väg aktivt. Vissa saker råder vi inte över. Men mycket kan vi göra själva. Ibland tror vi oss mer hjälplösa än vi egentligen är. Vi kanske behöver göra avkall på vissa saker för att kunna leva på de sätt som vi mår bättre av. Det är en del i utvecklingen och förändringen vi går igenom om vi tar tillvara krisen och lyssnar inåt.
Kriser är inget vi väljer och de är riktigt tuffa att gå igenom. Men ibland kan de sätta igång en viktig förändring som på sikt kan skapa ett bättre liv för oss. Det är den vägen jag väljer att ta nu. Att ta tillvara det jag nu lär om mig själv på djupet. För att skapa mitt liv mer aktivt på ett sätt som jag mår bra i.