Igår rörde jag på mig riktigt ordentligt. Jag gick hem från jobbet. 5 km. Första impulsen var att ta bussen för jag kände mig rejält trött. Zombietrött efter att ha sovit för lite natten innan. Men jag tänkte att det är inte farligt att vara trött. Att röra på mig bygger upp kroppen, hälsan och orken på sikt. Det avgjorde det för mig. Så jag gick hela vägen trots tröttheten.
Senare på eftermiddagen hörde min syster av sig och undrade om jag ville ta en promenad i skogen vid sjön. En kort stund kände jag efter att jag fortfarande var trött. Men längtan ut i den vackra naturen och det härliga i våra vandringar när vi pratar om allt möjligt i livet tog över. Så jag sa ja. Och det var härligt. Riktigt trött var jag på kvällen men det kändes värt det. Fina samtal och vacker natur. Det fyller på själen.
Sist jag var hos psykologen så pratade vi om just det där med belöning på kort sikt och på lång sikt. Han sa att vi rent biologiskt är utrustade så att vi ser de kortsiktiga vinsterna som viktigast. Vi tittade på ett exempel från hur jag gjorde innan jag kraschade.
Jag kände stress över jobbet och allt som behövde göras, allt jag behövde hinna som jag inte hann på min arbetstid. Så jag tog hem jobb och jobbade hemma på kvällar och helger. Det gav en kortsiktig vinst och belöning. Stressen fick en liten lättnad. För stunden. Men på lång sikt var det en riktigt dålig strategi. För det innebar att jag aldrig fick tillräckligt med återhämtning.
Sedan tittade vi tillsammans framåt kring hur jag skulle forma långsiktigt hållbara strategier. Strategier som kanske inte gav en belöning eller lättnad i stunden. Att öva mig på att lägga större vikt vid de långsiktiga vinsterna istället.
Eftersom jag har velat komma igång med att röra mer på mig och velat komma igång med träning av kroppen så bestämde vi att jag skulle öva de nya strategierna på det området. Alltså inte längre tänka kortsiktigt. Jag är trött och därför tar jag bussen. Utan tänka långsiktigt. Jag vill bygga upp min ork och min styrka i kroppen alltså går jag trots tröttheten. Jag kan vila när jag kommer hem.
Vad som har varit och är svårt för mig är att hitta en balans så att jag inte ska trötta ut mig för mycket. Jag är helt enkelt rädd att hamna i utmattning igen. Det är där jag har hjälp av psykologen i att sortera i det. Hitta en lagom nivå. Få verktyg och strategier. Titta på vad jag gjorde innan som ledde till utmattning och titta på friskstrategier.
Det är inte lätt att känna sin kropp och dess signaler när man har blundat för dem så länge. För att fixa allt i livet har jag i många år låtit bli att känna efter och istället bara kört på. Jag har varit rädd att om jag känner efter så kommer jag att lägga mig ner och inte orka resa mig igen. Problemet var att det ändå blev slutresultatet eftersom kroppen tog stopp.
Det går inte att blunda för kroppen och själen. Förr eller senare blir man tvungen att öppna ögonen och öronen, att börja se och lyssna. Då börjar en ny livsresa. En resa mot ökad helhet. Mot att reparera och bygga upp. För att kunna fortsätta livet. Fortsätta leva, fungera och börja må bra.
Läkande Liv 