Blogg · Livsstil

Leva i 116 år!

Jag brukar säga till mina barn att jag ska leva minst tills jag är 116 år! 🙂 Ett friskt liv resten av livet, med start nu. För att öka den möjligheten, i den delen av tillvaron som jag själv har makt över, så finns det vissa saker att tänka på. Här och nu är mitt mål att öka min hälsa och bli fri från utmattningen. Att bli frisk och ha energi. Det finns så mycket jag vill leva och göra! Därför slår jag mig inte till ro och väntar på sjukvården eller forskningen. Jag utforskar själv och provar på mig själv. 

Just nu pågår den egna forskningen via autoimmun kost och genom att följa program i Utmattningsskolan som Lena Holfve har skapat. Det som är gemensamt för dessa är att komma tillrätta med inflammation och sådant som skapar ohälsa i kroppen som kan ha olika orsaker. Gå till grunden med dem, hitta orsaker, åtgärda dem och hitta till en kosthållning som bygger upp kroppen med optimalt med näring. Hitta sådant jag inte tål och utesluta det så att det inte triggar inflammation. Genom det här har jag möjlighet att lägga en mer stabil grund i min kropp för hälsa. Läka mage, tarm och kroppen i sin helhet så att den kan ta tillvara all den näring som jag sedan tillför.

basket-918416_1920

Egen forskning pågår också via olika sätt att hantera stress. Olika strategier som jag använder regelbundet eller som jag provar för att se om de hjälper mig. Jag forskar också kring olika typer av livsstil. Vilken livsstil och sätt att leva mitt liv är mest optimalt för att jag ska må bra? Det är grunden. Plattformen för att sedan kunna verka utåt och bidra till andra. För att sedan landa i frågor som går utåt. Vilken livsstil kan bidra till andra? Vilken livsstil är inte bara bra för mig utan även för samhället i stort? Frågor som handlar om meningsfullhet och att bidra till andra. 

Att röra på mig är ytterligare en faktor som jag vet är viktig. Hittills har det mest betytt promenader. Orken har ännu inte kommit dithän att jag får ihop något mer. Men jag hoppas på att mina andra strategier om ett tag ska kunna lägga en bättre grund för att energin och orken ska öka något. Promenader är inte att förakta. De är bra. Men jag vet att jag skulle behöva lite annat också. Och det kommer så småningom bit för bit.

De flesta har nog hört talas om de blå zonerna? Det är områden i världen där människor lever längre än på andra ställen. Dessutom lever friskare i högre utsträckning. De har studerats och utifrån det har slutsatser dragits kring vilka som är de gemensamma faktorerna.

hand-1549145_1920

Alla lever relativt lugna liv, utan så mycket yttre stress. De lever ute på landet eller i mindre samhällen där tempot är lugnare. Där har de också en social gemenskap och fler nära relationer. Dessa två är några faktorer som anses viktiga. I vårt samhälle lever vi allt längre ifrån det här. Vi bygger ett samhälle som bränner ut barn och ungdomar redan i skolan. Samhället bygger också på att de flesta måste bo i stan för att ha jobb och försörjning. På arbetsplatserna söks personal som ska kunna hålla många bollar i luften samtidigt och som ska trivas när det är fart. Individuell lönesättning bidrar också till att varje arbetare ständigt behöver gå utöver sitt yttersta för att få en löneökning eller få chanser att avancera. Samhällsekonomin bygger på konkurrens som påverkar alla människors liv. Både i skola och arbetsliv. Det genomsyrar allt.

I de blå zonerna finns en känsla av meningsfullhet i människors liv. Det anses också vara en faktor till hälsa och långt liv. Det kan handla om andlighet, religion eller annat. Att känna att livet har en mening utöver en själv är nog viktigt för de flesta. Om det inte finns så tror jag att det är viktigt att försöka finna den. Inte ge sig förrän den finns. Ofta verkar det även finnas ett större socialt engangemang i dessa zoner. Det är ju något som kan göra livet mer meningsfullt för de flesta. Att känna att vi bidrar till andra. Bidrar, hjälper, stöttar, bygger upp, lyfter och har omsorg om andra. En ekonomi och ett liv som handlar om att bygga hållbara relationer både i smått och i stort. Jag tror att orken till det och viljan till det ökar om vi lever liv som inte är så stressfyllda och hela tiden balanserar på gränsen till vad vi orkar med. Hela samhället skulle ha nytta av ett skifte mot ett samhälle som mer sneglar på värdena i de blå zonerna. Istället för att fortsätta på inslagen väg och ständigt ligga steget efter och desperat försöka döva alla symptom medan människor inte blir friskare.

people-2557399_1920

Människorna i de blå zonerna rör ofta mycket på sig. De arbetar med kroppen. Vandrar, arbetar i trädgård eller i jordbruk större delen av sin dag. Så inte nödvändigtvis högintensiv träning med massiv styrketräning utan en mer lågintensiv daglig rörelse. Lite grand som stenåldersmänniskan. Det som vår kropp är skapad för.

Maten de äter i de här zonerna är till stor del växtbaserad men innehåller också kött, fisk, baljväxter och fett i huvudsak i form av olivolja eller animaliskt fett. Det verkar vara störst betoning på grönsaker och örter av olika slag. I Okinawa kunde det se ut så att de varje dag fick i sig minst 18 olika örter. Den animaliska maten och fett fanns där, men i betydligt mindre mängd än grönsakerna. Olika former av fermenterad mat äts också i de här zonerna vilket kanske bidrar till goda tarmbakterier som påverkar kroppen på ett bra sätt. Paleokosten och livsstilen verkar vara ganska bra i linje med det här men det finns säkert andra fullgoda varianter också.

Att odla sin mat själv i stor utsträckning som de gör i de här zonerna gör också att de förmodligen har grönsaker med ett högre näringsinnehåll samt i princip inga tillsatser. De verkar heller inte överäta, utan äter en måttlig mängd av det mesta. De får inte i sig stora mängder socker eller tillsatser som vi andra får via maten vi köper i affären. De sötsaker som äts verkar vara honung och frukt.

honey-823614_1920

Jag känner nog att jag genom den väg jag går just nu ökar mina chanser att bli frisk och också ökar mina chanser att leva ett friskt och bra liv tills jag är minst 116 år 🙂 Men än är det en bit kvar. Jag är bara i början av min resa. En dag i taget. Ett steg i taget.

Livsstil · Rörelse · Utmattning

Ny livsresa

Igår rörde jag på mig riktigt ordentligt. Jag gick hem från jobbet. 5 km. Första impulsen var att ta bussen för jag kände mig rejält trött. Zombietrött efter att ha sovit för lite natten innan. Men jag tänkte att det är inte farligt att vara trött. Att röra på mig bygger upp kroppen, hälsan och orken på sikt. Det avgjorde det för mig. Så jag gick hela vägen trots tröttheten.
Senare på eftermiddagen hörde min syster av sig och undrade om jag ville ta en promenad i skogen vid sjön. En kort stund kände jag efter att jag fortfarande var trött. Men längtan ut i den vackra naturen och det härliga i våra vandringar när vi pratar om allt möjligt i livet tog över. Så jag sa ja. Och det var härligt. Riktigt trött var jag på kvällen men det kändes värt det. Fina samtal och vacker natur. Det fyller på själen.
Sist jag var hos psykologen så pratade vi om just det där med belöning på kort sikt och på lång sikt. Han sa att vi rent biologiskt är utrustade så att vi ser de kortsiktiga vinsterna som viktigast. Vi tittade på ett exempel från hur jag gjorde innan jag kraschade.
Jag kände stress över jobbet och allt som behövde göras, allt jag behövde hinna som jag inte hann på min arbetstid. Så jag tog hem jobb och jobbade hemma på kvällar och helger. Det gav en kortsiktig vinst och belöning. Stressen fick en liten lättnad. För stunden. Men på lång sikt var det en riktigt dålig strategi. För det innebar att jag aldrig fick tillräckligt med återhämtning.
Sedan tittade vi tillsammans framåt kring hur jag skulle forma långsiktigt hållbara strategier. Strategier som kanske inte gav en belöning eller lättnad i stunden. Att öva mig på att lägga större vikt vid de långsiktiga vinsterna istället.
Eftersom jag har velat komma igång med att röra mer på mig och velat komma igång med träning av kroppen så bestämde vi att jag skulle öva de nya strategierna på det området. Alltså inte längre tänka kortsiktigt. Jag är trött och därför tar jag bussen. Utan tänka långsiktigt. Jag vill bygga upp min ork och min styrka i kroppen alltså går jag trots tröttheten. Jag kan vila när jag kommer hem.
Vad som har varit och är svårt för mig är att hitta en balans så att jag inte ska trötta ut mig för mycket. Jag är helt enkelt rädd att hamna i utmattning igen. Det är där jag har hjälp av psykologen i att sortera i det. Hitta en lagom nivå. Få verktyg och strategier. Titta på vad jag gjorde innan som ledde till utmattning och titta på friskstrategier.
Det är inte lätt att känna sin kropp och dess signaler när man har blundat för dem så länge. För att fixa allt i livet har jag i många år låtit bli att känna efter och istället bara kört på. Jag har varit rädd att om jag känner efter så kommer jag att lägga mig ner och inte orka resa mig igen. Problemet var att det ändå blev slutresultatet eftersom kroppen tog stopp.
Det går inte att blunda för kroppen och själen. Förr eller senare blir man tvungen att öppna ögonen och öronen, att börja se och lyssna. Då börjar en ny livsresa. En resa mot ökad helhet. Mot att reparera och bygga upp. För att kunna fortsätta livet. Fortsätta leva, fungera och börja må bra.