Blogg · Utmattning

Medan vägen läggs…

Just nu går jag vägen under tiden den läggs. Jag vet inte riktigt vart den kommer leda, vad själva slutmålet blir, mer än att jag förhoppningsvis kommer fram till ett fungerande och hållbart yrkesliv igen. Det har varit tyst från mig här på bloggen ett tag. Tid, fokus och energi har lagts på att lägga bit för bit av pusslet. Det pussel som handlar om att bygga hållbar hälsa och ett hållbart liv.the-road-815297_640Min resa har fortsatt med hjälp av kosten. Det har varit fokus en längre tid nu och jag har landat i en kosthållning som jag märker att jag mår mycket bättre av. Huden börjar nu sakta bli bättre. Magen mår mycket bättre än någonsin förut. Hjärnan orkar lite mer. Numera orkar den med att jag läser lite längre stunder, om jag har lugnt omkring mig. Orken räcker till mer än en sak på en dag. Till mer än att enbart laga mat. Och på den vägen har jag nu börjat arbetsträna.adventure-1868817_1920Jag känner att jag har haft tur som fått den här möjligheten som jag nu har. Att få börja arbetsträna på ett företag som har som idé att alla kan bidra utifrån sina förutsättningar. Ett socialt företagande som handlar om att se människors resurser. Här arbetar jag bland annat tillsammans med andra som också arbetstränar av olika anledningar. Företaget heter Initcia. Här finns flera olika typer av projekt och uppdrag. En del arbeten är på uppdrag av olika föreningar och organisationer.

Jag har turen att få arbeta med skrivande. Just nu lär jag mig att skriva med hjälp av olika program kring olika event i Uppsala som riktar sig till barn, unga och familjer. Det är en webbplats som är en guldgruva om du vill hitta event, få tips på saker att göra eller ställen att besöka. Där finns också olika artiklar och recensioner kring flera evenemang. Om du är nyfiken och vill kika in den så heter den Barn i Uppsala: http://www.barniuppsala.se/ twine-4069468_640Jag får alltså möjlighet att använda mitt intresse för att skriva samtidigt som jag får lära mig att arbeta i olika program för skrivande. Att både få syssla med något jag verkligen tycker om och att få lära mig mer inom det området är ju helt fantastiskt! Miljön är dessutom utformad så att jag får sitta på en plats där jag har relativt lugnt omkring mig. Det är ju bland annat det som annars är den stora utmaningen för mig nu. Att vara i miljöer där det är mycket ljud och rörelse, mycket sinnesintryck. Det tröttar mer än något annat.blog-3428667_640Trots den här miljön och trots att jag får göra något jag verkligen tycker om, så blir jag trött. Jag vet att många tänker att trött blir alla efter en arbetsdag, det är naturligt. Och det stämmer. Men min trötthet är av en karaktär som innebär att jag inte orkar göra något mer resten av dagen. Den är av en karaktär att jag varje onsdag när jag är ledig inte orkar annat än att vara hemma i soffan. Den påverkar mig både med trötthet och huvudvärk. Ändå arbetar jag nu alltså bara tio timmar i veckan. Som ni förstår så är det här en process som tar tid. Det tar tid att bygga upp hälsan och orken efter en utmattning. Det går framåt nu men fortfarande väldigt långsamt.20181108_110241Jag hoppas att jag ska få ta den tid som behövs. Hoppas att få chans att bygga upp hälsan hållbart. Så att jag sedan ska kunna hålla mig frisk och behålla en energi som gör att jag kan ha ett fungerande yrkesliv och liv. Det är mitt eget mål. Att bygga hållbar hälsa. Bygga ett hållbart liv. Där ingår alla de pusselbitar som jag försöker jobba med. De är de stenar som jag lägger och tar mina steg på bit för bit medan jag går vägen.

De olika stenarna som jag lägger min väg med handlar om flera olika saker som påverkar. Saker som innefattar kosten, rörelse utomhus och fysisk träning ihop med mental träning, mindfullness och olika verktyg som berör att arbeta med det inre. Steg för steg har jag kommit en bit på den vägen men fortsätter att bygga vidare. Jag vet nu att jag behöver omskapa mitt liv på ett sätt som innefattar en ny livsstil och ett annat sätt att leva än tidigare. Det är enda vägen mot hälsa.hiker-918473_1920Stressfaktorer finns givetvis även utanför arbetslivet. Så är det för de flesta. Många kan jag numera hantera relativt bra. Jag har strategier som jag använder. Men vissa stressfaktorer är svårare än andra att hantera. Det är alltid ett stort stresspåslag att ha möten kring min rehabilitering. Det gäller oavsett om det är hos min arbetsgivare, läkare eller ihop med försäkringskassan. Att själv inte ha någon kontroll över hur framtiden ser ut, utan enbart veta ett par månader framåt i bästa fall, är otroligt påfrestande.

Att aldrig veta vad som ska beslutas, inte kunna känna en trygghet i att få chansen att bygga upp hälsan i lugn och ro. Att aldrig våga lita på att andra ser till mitt bästa, till en hållbar hälsa utan veta att det ofta finns kortsiktiga ekonomiska och politiska intressen som får dominera. Det skapar en underliggande oro som ständigt finns där och blir stor inför varje möte.handshake-2056023_1920Ekonomin är den andra stressfaktorn som nog är den allra största. Det är ju som ni vet så att ekonomin inte alls går ihop. Som sjukskriven och ensamstående så är det en ständig kamp. Räkningar som läggs på hög och måste skjutas upp. Vända på varje krona så att de räcker till mat och annat som behövs. De räcker aldrig. Om ett behov uppstår som går utöver det allra nödvändigaste så hamnar ännu fler räkningar på den obetalda högen.

Denna stress påverkar givetvis även min förmåga att bygga hälsa. Ändå gör jag mitt bästa för att hantera oron. Varje dag. Och försöker få livet att fungera så gott jag kan i övrigt med mina barn och i att kunna finnas där någorlunda för min närmaste familj då och då. Men jag känner ofta att jag inte räcker till, inte ens i närheten.dandelion-4172139_640Jag vet att jag behöver få ta det lugnt nu i att bygga upp ett fungerande arbetsliv så att det verkligen håller. Förra gången höll det inte. Det blev en ny krasch och en ännu längre period av sjukskrivning. Ändå vet jag att en av anledningarna till att jag förra gången själv pressade på och var angelägen om att börja jobba igen så fort som möjligt var för att ekonomin stressande mig enormt.

Hur balanserar man det? Det är som att välja mellan pest eller kolera. Jag behöver ju egentligen både en god ekonomi och möjligheten att få bygga upp ett fungerande yrkesliv i lugn takt för att på bästa sätt kunna bygga en hållbar hälsa. Jag behöver båda för att jag inte ska krascha igen utan kunna bygga ett hållbart yrkesliv och liv. Ett liv där jag känner att jag kan bidra till andra.heart-1986105_1920Jag skriver om det här för att visa på komplexiteten i det här. Det är så många faktorer som påverkar oss. Alla är inte heller lika och allas livssituation är inte lika. En väg som fungerar för en person fungerar kanske inte lika väl för en annan. Vägen går inte alltid spikrakt uppåt. Den går upp två steg, ner ett steg eller ibland flera steg neråt. Ibland tar den en sväng som man inte kunde förutse.

Jag skriver om min väg för att visa på hur det kan vara. Kanske det kan öka förståelsen för hur utmattning påverkar livet för så många. Det är många som drabbas och det verkar öka ständigt. Kanske kan jag också genom det jag skriver på något sätt få en del att bromsa i tid och börja bygga de där friskstrategierna innan det går för långt.time-for-a-change-897441_1920Det tar tid att ta sig tillbaka när man kraschat hårt. Tillbaka är inte heller rätt, för det går oftast inte att gå tillbaka till där du var helt och hållet. Du är inte densamma som du var innan. Du måste göra annorlunda nu än tidigare. Så det är nog mer rätt att säga att du måste bygga upp och omskapa ditt liv. Inifrån och ut. Du bygger något nytt, en ny väg. Och det tar tid.

Det skulle definitivt hjälpa att få ett större lugn och en större trygghet på vägen. Trygghet kring ekonomin och kring möjligheten att vara på en plats längre och mer sammanhängande, så att du får vila i ett yttre lugn medan du bygger hälsan och det nya. Men när det inte är på det sättet så måste du försöka bygga ändå så gott du kan. Det är det jag gör nu. Varje dag. Inom flera områden av mitt liv.forest-438432_640Det var länge sedan jag skrev här på bloggen och nu blev det ett långt inlägg, igen. Framöver får vi se hur ofta jag skriver. Om det blir långt eller kort. Viljan att skriva i bloggen är stark.  Jag ska försöka få en fungerande rutin för återkommande inlägg kring olika saker. Men ibland behövs orken till annat och då dröjer inläggen. Då och då återkommer jag tills det kanske kan bli mer regelbundet och hållbart. Pusselbitar till hållbarhet i alla områden. Ett steg i taget medan vägen läggs.

 

 

 

 

 

 

 

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Tack till er.

Idag vill jag tacka alla härliga läsare av bloggen!! Jag är så tacksam över att få så mycket fina kommentarer, gillamarkeringar och olika samtal kring min blogg. Det ger mig otroligt mycket glädje och energi. Jag blir lika glad varje gång jag upptäcker att någon läser det jag skriver och tar sig tid att kommunicera med mig på olika vis. Tack till var och en av er. Jag vill ge ett speciellt tack till ett speciellt fint hjärta. Tack till dig I. Det är en nära vän till min familj som är i samma ålder som min yngsta dotter och som genom henne skickar fina kommentarer om min blogg. Tack finaste I! 

heart-1450300_1920

Det känns ju helt fantastiskt att det jag skriver kan berika någon annan. Fantastiskt att det dessutom verkar berika personer i olika åldrar. Det ger mig stor motivation att fortsätta och att även fortsätta att bygga vidare på arbetet med mina olika bokidéer. Tack så innerligt allihop!

Idag ser jag tillbaka på en fin och lugn julafton ihop med några av de jag älskar mest. Några kunde av olika anledningar inte vara med i år och de var saknade. Jag ser fram emot andra möjligheter att träffas istället lite längre fram. Jag känner stor tacksamhet inför att jag hittade julklappar till mina nära som ändå blev bra, med min begränsade budget. Jag tycker det är kul att leta klappar och att ge. Därför kändes det fint att det gick ganska bra trots allt.

christmas-2926962_1920

Ekonomin är ju ett område som är fortsatt kämpigt i och med min sjukskrivning, men varje dag gör jag mitt bästa för att fokusera på glädjen och rikedomen som finns i livet på så många vis. Det är en del i att arbeta för att öka glädjen i mitt liv. Att till exempel känna den stora glädjen som kommer ur att vara ute i naturen och lägga märke till allt vackert som är helt gratis omkring mig. Den glädjen upplevde jag härom kvällen ihop med ena dottern på en promenad ute på landet. En kväll när himlen färgades i olika härliga nyanser och det enda som hördes runtomkring var tystnaden, vinden och några fåglar som flög över himlen.

20181225_150721

Nu är snart 2018 till ända. Ett nytt år närmar sig. Det är en tid då jag brukar ägna mig åt en del arbete med avslut och att skapa nya intentioner framåt. Min syster skickade mig en länk till en annan blogg som jag vill dela med mig av till er. Jag brukar som sagt själv i slutet av varje år göra en sorts bokslut över hur året har varit på olika vis. Och så brukar jag fundera över vilka intentioner jag har för nästa år. Intentionen för 2018 var att ha fokus på min hälsa. Det skulle bli ett år då den av absolut nödvändighet fick vara i förgrunden och då jag på olika sätt skulle arbeta för att hälsan skulle öka.

balance-110850_1280

Det har jag också gjort. Under det här året har jag haft fullt fokus på min hälsa på olika vis. Återhämtning på olika vis, ändrat kosten, tanketräning, promenader och inre arbete med mig själv för att komma tillrätta med saker. Det har resulterat i att jag nu mer än någonsin vet vem jag är och vad jag vill leva. Jag känner mig själv djupt i grunden och vet vilka mina djupaste värderingar och värdegrund är, de som jag absolut aldrig kompromissar bort. Jag vet vad och vilka som är viktiga för mig. Det som också blivit kristallklart är vad jag vill ägna mig åt i livet. Min hälsa blir sakta allt bättre och där har kosten bidragit men även andra strategier som jag praktiserat. 

coffee-1974841_1920

Det här året har jag också startat upp den här bloggen. Jag har mål och planer för den och för mitt yrkesliv i längden. Min riktning i livet är mer klar även om det kanske kommer ta lite tid och gå i omvägar ibland. Själva grunden i mig själv och i vad jag vill är på plats och det är där allt startar. Det är där jag kan ta sats för att gå framåt, även om allt inte automatiskt faller på plats i och med det. Jag är medveten om att livet ibland tar oss på vägar som vi just där och då inte förstår vitsen med men som i slutändan ofta ändå visar sig fylla en funktion. Det ligger ett visst lugn i den förvissningen. Och förvissningen kommer ur min egen livserfarenhet. 

arm-1284248_1920

Bloggen som min syster delade med mig har jag redan tidigare varit inne på. Den kan jag rekommendera. Den länk som jag fick av min syster handlar om just det där att gå igenom ett antal frågor för att göra ett bra bokslut över 2018 och sätta intentioner för 2019. Jag satt en stund med den igår och ska fortsätta idag. Den är riktigt bra. Därför vill jag dela den här: Https://blimeradu.se/land2019/

Kanske även ni kan ha glädje av den. Och om inte alla frågor är av en karaktär som känns intressanta just nu så kan man ju välja ut de som känns relevanta för en själv. Jag tror på att det är bra att ibland stanna upp en stund i livet och se var man är, vad man har skapat hittills och vart man vill. Men också se de saker som man är stolt över, sådant man har åstadkommit och fullföljt.

heart-1986105_1920

Det man inte har fullföljt eller lyckats fullt ut med är bra att lägga märke till och fundera över varför det blev som det blev. Kanske var motivationen inte riktigt där eller är det något som du vill ta med dig även till nästa år? Finns det saker du känner skuld eller skam över som kan vara bra att klargöra för dig själv och kanske komma tillrätta med? Ibland kan just de sakerna påverka livet mer än vi är medvetna om. Kanske hindrar de oss på olika sätt från att gå framåt. Hindrar oss från glädjen och från att verkligen ge oss hän och våga leva fullt ut. Då kan det vara bra att titta på dem på olika vis för att kanske frigöra och därmed ge mer luft till det nya. Kanske försöka förlåta oss själva i lite högre grad för att vi inte är så perfekta som vi skulle önska alltid. Lite grand försöka komma till ro, acceptans och avslut. När vi gjort det så kan det kanske ge ny kraft till nya intentioner framåt.

balloon-3206530_1920

Jag är medveten om att alla inte är som jag 🙂 Alla vill inte gå in i sådana saker och det behöver man ju inte om man inte vill. Jag delar med mig av sådant som jag tycker är hjälpsamt i livet. Sedan kan du välja om det är något för dig. 

Att öka glädjen i livet med hjälp av tankens kraft innebär för mig också att inte förneka känslor som dyker upp. Det är där jag tänker att det ibland är bra att gå in i de känslorna och tankarna och ta reda på vad de grundar sig i. Då kan de där frågorna kanske vara till viss hjälp. Eller andra typer av frågor. Hur som helst tror jag på att det är bra att arbeta med sig själv på olika plan emellanåt. Men ändå på en hyfsat lagom nivå.  Vi får ju inte gå så in i projekt självförbättring eller livsförbättring att vi inte är närvarande och lever livet här och nu. För det är ju egentligen bara i här och nu vi verkligen kan leva.

friends-1149841_1920

Jag tror att det kan vara hjälpsamt med strategier och tekniker som man gör, men gör dem då och då eller under en avsatt tid under dagen. Resten av tiden är till för att levas! Det är i här och nu som glädjen finns. Det bästa sättet att öka glädjen är att lägga märke till allt fint som du uppskattar här och nu. Just idag. Lista inombords så mycket du bara kan hitta i din vardag. Njut av hur rikt livet faktiskt kan vara. Här och nu. Och tack ännu en gång för att ni fina läsare finns i mitt liv och så generöst bjuder på er själva. 

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

När dagen gryr…

Utanför mitt fönster har snön färgat allt vitt. Det ger lite ljus i den mörka vintern. I fönsterna lyser adventsljusstakar och julstjärnor. På bordet tänder jag levande ljus och njuter av den vackra tysta morgonen. Ro med mina tankar och med det varma doftande kaffet i älsklingsmuggen. Den värmer mina händer. De andra sover. Jag har min egen lilla stund här och nu. Tacksam. 

20181217_075537

Den senaste tiden har jag tänkt mer än vanligt på välmående och glädje. Tankar kring hur jag själv kan skapa det i mitt liv. Som vanligt skriver jag. Det är mitt sätt att tänka och reda ut saker inombords men också för att fästa och spara sådant som jag vill komma ihåg och ta med mig vidare. Just nu är det kanske början till en bok. Vi får se vad det mynnar ut i. 

Jag har i många år varit medveten om att jag kan påverka mitt eget mående med hjälp av mina tankar. Det är mina tankar och orden jag uttalar till mig själv och andra som skapar på olika sätt i mitt liv. De skapar mitt mående eftersom de påverkar mina känslor. De skapar hur jag interagerar med andra och påverkar därmed mina relationer. Så i slutändan kan man mycket väl säga att våra tankar skapar våra liv. För de skapar våra känslor men också de ord som vi uttalar till oss själva och andra. Det vi uttalar påverkar. Oss själva och andra. Det skapar ringar på vattnet i våra liv.

drop-3698073_1920

Om jag talar om andra med ironi och med lite från ovanperspektiv så påverkar det både min egen syn på den andre, men också andras syn på dem. Vi skapar en samsyn kring den andres brister. Vi väljer att reducera den andre i andras ögon och skapa en gemenskap kring det. Både när den vi pratar om är där eller när den inte är där så påverkar vi. Det påverkar andra på en mängd sätt och det gör att den andre förminskas och känner sig utsatt. Men det gör också något med oss själva. För jag tror inte att vi själva är opåverkade av hur vi uttrycker oss om andra. Det skapar inga fina och behagliga känslor i oss om vi inte uttrycker oss med kärleksfullhet och respekt. Det vi uttalar om andra speglas tillbaka till oss själva i form av respektlöshet och höga krav på perfektion även i oss själva. 

adult-1822449_1920

Jag tror att om vi vill skapa mer av kärlek, respekt och glädje i våra liv så börjar det med våra tankar och med våra ord. Tankarna inom oss och orden som vi uttalar själva eller ihop med andra. De har makt att skapa närhet, gemenskap, kärlek, respekt och glädje. Men de har också makt att skapa avstånd, motvilja, misstro och en känsla av ensamhet. Ibland känner jag att vi tar alldeles för lite ansvar för vad vi uttrycker till andra. För det påverkar på så många sätt. Påverkar den andre men också alla runtomkring. Och det påverkar oss själva. 

Det är klart att ingen av oss är perfekt och det är inte heller önskvärt. Vi kan inte vakta på oss själva hela tiden eller sträva efter att aldrig uttala något negativt. Det är liksom inte heller min poäng. Det jag menar är att vi ofta skulle kunna välja att hålla inne med sådant som förminskar andra. Vi skulle kunna välja att istället lyfta varandra i högre grad. Att uttala sådant vi är stolta över och uppskattar. Vi skulle i högre grad kunna välja att se på andra utifrån ett respektfullt och nyfiket sätt. Tänka mer att nu har jag en möjlighet att verkligen få lära mig nya saker av den här människan jag har framför mig. Bli mer nyfiken på andra, hur de tänker och upplever världen. Vad de har för livssyn och erfarenheter. Inte vara så snabba att döma utifrån vår egen begränsade erfarenhet. För även om vi har levt i fler år ibland så behöver det inte betyda att vi vet mer. Bara för att vi har läst på universitet eller högskola ett antal år så behöver det inte betyda att vi sitter inne med all kunskap om livet. 

freedom-2768515_1920

Jag mår inte bra ihop med alltför kategoriska människor. Människor som ser allt i svart eller vitt, i rätt eller fel och verkar tro att de själva alltid vet vilket som är rätt val. Vilket de gärna berättar om för alla andra. Jag trivs inte i sammanhang där nästan alla samtal handlar om att klaga på eller förminska andra. Visst kan vi ibland ha behov av att ventilera sådant som är jobbigt i relation till andra men det är något annat. Det kan vi göra i våra nära relationer för att det behövs just då, inte ständigt och jämt ihop med var och varannan människa. Självdistans, lite självironi och humor är däremot något jag gillar. Att ventilera olika saker med lite ironi, kritik eller humor är inte samma sak som att ständigt klaga eller förminska andra på olika sätt. Men ibland verkar vi blanda ihop dessa olikheter. Vi kan märka skillnaden genom att vi känner om vår energi minskar eller ökar. Det ska dock inte förväxlas med att vi lättar på vår egen inre oro genom fokusera på andras brister. Hur vi bemöter barn och gamla är ofta en bra mätare på var vi befinner oss i respektfullhet och kärleksfullhet. Men det finns också de som gör skillnad där och inte översätter samma värdegrund i bemötandet av andra människor. Det syns på många sätt på olika arbetsplatser till exempel. En värdegrund ska tillämpas i relation till barnen i förskolan men den syns inte alltid i relation till vuxna omkring oss. Det finns många yrkesgrupper som gör samma åtskillnad. Och återigen börjar det ju med oss själva. Var befinner vi oss i det här?

girls-462072_1920

Vad skulle det göra med vårt eget mående och med våra relationer om majoriteten av våra samtal handlade om nyfikenhet på den andre och allt som finns i livet? Om de handlade lite mer om att lära oss mer och utvecklas? Mer om frågor istället för absoluta svar? Om de handlade mer om intresserat, närvarande lyssnande än om att hitta egna svar och framhålla sin egen expertis? Om de handlade lite mer om att lyfta andra och visa uppskattning? Om vi strävade efter att samtala om saker som skapar gemenskap utifrån en mer kärleksfull grund? Skulle inte det kunna skapa enorm energi och glädje i oss att få upptäcka nya världar i gemenskap med andra?

Jag tror att en nyckel till att leva mer i glädje och välmående handlar om just dessa saker. Att ge andra och oss själva energi och uppskattning. Att lyfta varandra och vara mer nyfikna på vem den andre är nu, oavsett hur länge vi känt varandra. Att utgå ifrån ett respektfullt, vänligt och kärleksfullt bemötande oavsett vem vi har framför oss. Det skulle ju revolutionera världen om alla levde mer så. Men vi kan inte förändra något som vi själva inte har. Därför börjar det alltid med oss själva.

denys-nevozhai-191635-unsplash

Vad kan jag göra idag för att skifta mina tankar, ord och känslor till mer glädje, kärlek och respekt? Till mer genuin nyfikenhet och till att lyfta både mig själv och andra på ett äkta sätt? Hur kan jag gå bort ifrån att tänka att det är min uppgift att berätta för andra hur de borde leva sina liv och utgå ifrån att jag vet bäst? Hur kan jag istället hitta mer ödmjukhet i mig själv och då upptäcka att andra har otroligt mycket att lära mig?

Världen ser annorlunda ut nu än för bara tio år sedan. Utvecklingen går i rasande fart. Ungdomar och barn som startar sina liv lever i en annan tidsålder än vi gör. Det manar till en stor ödmjukhet inför att vi inte vet särskilt mycket. Det finns en hel värld som de känner och kan, helt andra möjligheter som vi knappt vet existerar. Vi kan vandra bredvid och stödja med respekt och göra vårt bästa för att nyfiket lära oss om dem och den nya värld som ständigt skapas omkring oss. Vi har våra erfarenheter att bidra med ifall de behövs eller efterfrågas men vi ska aldrig tro att vi är de enda som sitter inne med sanningen. Vår egen värld skulle växa betydligt om vi istället var lite mer ödmjuka och villiga att lära. Att arbeta med vår egen rädsla för det okända och ovana är långt mycket viktigare än att försöka berätta hur andra eller världen därutanför borde fungera. För ibland fungerar den alldeles utmärkt och kanske bättre än vad vi kan tänka oss. Vi ser det bara inte.

alejandro-alvarez-150148-unsplash

Jag vill leva mitt liv mer så. Jag vill förhålla mig till andra och till världen på ett nyfiket sätt och utgå ifrån att den som är framför mig har något att lära mig. Jag vill lyfta andra och se dem växa. Jag vill ge kärlek, glädje och respekt. Det vi ger till andra ska vi också ge oss själva. Om vi inte ger oss själva detsamma så finns ju ingenting att ge ur. Och allt hänger ihop. Det vi ger ut, det vi tänker och uttalar utåt, det går också inåt i oss själva. Vi är inte opåverkade. Så jag vet vad jag vill öva på och öka i mitt liv.

Vet du vilka tankar, känslor och ord du vill öka i ditt liv? Vet du vad du vill mata och ge näring i dig själv och ge ut till andra? Hur ser dina samtal med andra ut? Vad är det du ger näring i ditt liv?

lid-1376563_1920

Nu har dagen fått gry ute. Barnen på skolgården utanför mitt fönster leker. Jag hör hur fler i huset har vaknat. Nu startar dagen i relation till andra. Att få börja med de egna tankarna och ställa in dem mer på vad jag vill skapa idag är värdefullt. Att få ställa in min inre kompass lite mer mot glädje, kärlek och hälsa just på morgonen behövs för att öka möjligheten att fylla min dag med de sakerna. Några gånger under dagen försöker jag återkomma till den här inre kompassen. Innan jag går och lägger mig finns den också där.

animesh-basnet-492080-unsplash

Bit för bit skapar jag mitt liv på det här sättet. Ibland går det bättre och ibland blir det bakslag. Men det viktiga är att jag vet vad jag vill leva och att jag aktivt försöker skapa det. Jag väntar inte på att något mirakel ska ske som förändrar i mitt liv. Jag vill arbeta med de bitarna jag kan själv. Det är min väg. Det är de spår som jag vill göra i livet och jag hoppas att jag på olika sätt kan ge det vidare till mina barn och till andra. Ge vidare förvissningen om att vi själva faktiskt kan påverka hur vi mår och hur vi väljer att leva våra liv. Vi kan inte styra andra eller deras väg men vi kan välja att styra oss själva och ge de saker vi vill ge ur det som vi själva har. Varje dag har vi det valet. När dagen gryr kan vi fatta nya beslut.

Blogg · Kost · Livsstil · Utmattning

En spännande resa

Just nu går jag en spännande väg. Utforskar och vänder på stenar. Provar mig fram och ser vad som ger effekt och vad som inte fungerar för mig. Jag är inte en person som nöjer mig. Vägrar finna mig i att vara sjuk och utan energi. Vägrar sitta och vänta på att vila, sömn och eventuell antidepressiv medicin ska vara lösningen. Efter mer än ett års sjukskrivning den här gången och andra gången i utmattning så vet jag att det inte gör mig frisk. Det ger mig vila och på så vis ork att fungera hjälpligt i det privata. Men det räcker inte till att göra mig frisk. Hittills har det i alla fall inte gjort det. Kanske är det olika. Vi har förmodligen olika orsaker och olika botemedel, vi som är utmattade. Men sjukvården är enkelspårig och villrådig.

Det är anmärkningsvärt tycker jag att majoriteten som är utmattade får förslag på att äta antidepressiv medicin och att få psykologhjälp. Jag menar inte att det inte kan behövas ibland. Psykologhjälp är väl egentligen aldrig fel. Det kan man alltid ha nytta av. Men hur kommer det sig att den behandling man erbjuder enbart utgår ifrån tanken att allt handlar om psykisk ohälsa? Man vill dessutom i första hand rehabilitera tillbaka till en arbetsplats där man från början blev sjuk utan att det görs förändringar där. Tänk om det är så att utmattning även har en fysisk aspekt? Och tänk om det sattes lite större press på företag, kommuner och skolor kring en sund arbetsmiljö? Inte bara nya papper att fylla i utan faktiska insatser. Skulle utvecklingen då se annorlunda ut? Den utveckling som visar på en uppåtgående kurva i antal utmattade i alla åldrar.

holzfigur-980784_1920

Jag har märkt skillnad efter att jag började äta enligt AIP. Skillnad i att min psoriasis börjat bli lite bättre. Skillnad i att min mage mått betydligt bättre. Jag tror också att den absolut största faktorn är att jag inte äter socker, tillsatser, spannmål och mjölkprodukter. Jag märker skillnad. 

Men hjärndimman och tröttheten har kosthållningen inte kunnat ta udden av än, mer än lite grand. Kanske är det för att det gått för kort tid sedan jag startade upp det? Två och en halv månad har jag ätit AIP-kost. Det tar tid att läka. Det är ingen snabb lösning. En del verkar bli mycket bättre på väldigt kort tid. Men i min familj, även för min son som har Ankyloserande spondylit, har det tagit många månader innan en riktigt stor skillnad har märkts. Numera är han symptomfri men det tog tid. Så nyckeln är att inte ge upp, utan ha tålamod med att det kan ta tid.

pocket-watches-436567_1280

Jag har lagt till Utmattningsskolans program av Lena Holfve. Det är ytterligare ett verktyg i arsenalen mot utmattningen. Jag har redan sedan en tid tillbaka gått första kursen där. Det är den kurs där vi får lära oss om guldmjölkens funktion och varför den är viktig plus andra livsmedel att lägga till i kosten. Jag startade den i februari. Nu har jag nyligen gått vidare till en kur mot en rot som jag misstänker att jag har. I Utmattningsskolan letar vi efter roten till utmattningen. Stress är en faktor, men inte den enda roten. Sedan en vecka tillbaka kör jag alltså nu den här kuren. Redan märker jag skillnad. Hjärndimman verkar lätta lite och orken räcker lite längre. Jag vågar inte ropa hej än. Är rädd att det bara ska vara en tillfällig uppgång. Men det verkar faktiskt lovande. 

AIP och Utmattningsskolan är en ganska bra kombination. Det är ett liknande synsätt som finns bakom. Det enda som kan vara lite klurigt är att det i Utmattningsskolan finns vissa kryddor och livsmedel som vi utesluter i AIP för att utröna ifall vi tål dem eller inte. Så det kan ju vara en fördel att ha kommit en bit i introduceringen av livsmedel i AIP så att du vet vad du inte ska använda och vad du kan använda. Eller så tänker du tvärtom och börjar med Utmattningsskolan och ser ifall det är så att du faktiskt tål saker bättre allteftersom du tar bort roten till inflammationen och utmattningen. Det måste var och en bedöma vad som passar dem bäst. 

light-bulbs-1125016_1920

Jag har tyckt att det har varit en fördel att ha grundat med Paleo/AIP eftersom då har jag redan tagit bort socker och annat som också är bra att avstå ifrån när du påbörjar programmen i Utmattningsskolan. Jag tror att det har hjälpt till i att jag inte får så kraftiga utrensningsreaktioner. För när man rensar kroppen på saker som inte är bra för en och när man avstår till exempel socker och annat så får man reaktioner i kroppen. Genom att jag tagit det ena först så belastas jag inte av allt samtidigt. Men många som är sjuka orkar inte lägga om kost och livsstil vilket är förståeligt. Utmattningsskolan säger att vi inte ska ta bort utan istället lägga till. Däremot vill man gärna ta bort socker eftersom det driver mycket inflammation och göder sådant som inte är bra i kroppen.

Jag är alltså inne i något spännande nu. Något som jag nu börjar få hopp om att det faktiskt ska kunna vända min utmattning så att hälsan kan byggas upp mer. Två verktyg som samverkar. Det engagerar mig och jag behöver ha fokus på det. Därför blir skrivandet här lite mer sporadiskt just nu. Jag skriver istället i min  skrivbok för att föra dagbok över framsteg och bakslag. På det sättet ser jag vad som fungerar och vad som inte fungerar. Lite längre fram kommer jag kanske att skriva mer om det.

stairs-3614468_1920

För er som är intresserade av kost och hälsa så kan jag rekommendera en dokumentär som bland annat finns på Netflix. Den heter The magic pill. Dokumentären handlar om hur kosten påverkar människors hälsa på olika sätt. Den visar också några personer som får hjälp att lägga om kosten och efter några veckor görs en utvärdering kring hur hälsan har påverkats. Den är mycket intressant och jag rekommenderar den starkt. Den behandlar LCHF kosten men även om man har en annan kosthållning så är den intressant. Även om man inte är beredd att lägga om sin kost till LCHF eller Paleo så kan man finna andra faktorer som man tar till sig som kan ha en stor påverkan på hälsan. Det är aldrig fel att leta, lära och hitta små korn som du kan använda dig av. Aldrig för sent att påbörja din egen spännande resa. På ditt sätt och i din takt men genom att ta del av andras erfarenheter och hitta vägar som kan fungera för dig. 

 

Blogg · Utmattning

Hälsokur

Hej alla fina följare och vänner som kikar in här på min blogg. Jag har de senaste dagarna inte skrivit riktigt lika ofta och inte heller interagerat lika mycket som vanligt. Det beror på att jag just nu är inne i en lite mer intensiv insats för min hälsa. Då har fokus fått hamna mer där och orken räcker ännu inte till allt. Men jag är kvar här och jag kommer bli mer aktiv igen i interaktionerna här ganska snart. 

Igår startade jag en speciell sorts kur som jag gör utifrån Lena Holfves Utmattningsskola. Jag har berättat tidigare om den. Som ni vet så vänder jag på varje sten. Det är så när en vill bli frisk. Sjukskrivning och vila har inte gjort mig frisk. Det har bara hjälpt mig i att få lite mer lugn omkring mig så att orken räcker till lite bättre. Orken kommer heller inte tillbaka i en sakta uppåtgående kurva. Tröttheten finns där hela tiden, ökar mer vissa perioder och minskar vissa perioder. Därför gör jag allt det jag gör och som jag skriver om här på bloggen. Jag vill bli frisk. Jag nöjer mig inte förrän jag är det. 

adult-education-3258944_1920

Jag jobbar med kosthållningen för att försöka skapa ökad hälsa och ork. Förutom det jobbar jag med mina tankar och mitt förhållningssätt. Verktyg och strategier för tanketräning, mindfullness såväl som bearbetning av saker som kan behöva bearbetas. Återhämtning, promenader och påfyllning i en nivå som jag ständigt provar mig fram i. Orken räcker för det mesta till matlagning och i bästa fall även till att handla. Fler saker än så på en dag skapar ökad trötthet.

Jag kan fortfarande inte läsa böcker mer än korta avsnitt av lättare faktaböcker kring tanketräning, mindfullness eller kosthållning. Kortare och enklare artiklar kan jag klara. Men ofta tappar jag tråden och sammanhanget om det blir för långa utläggningar eller för komplicerat. När jag tittar på tv är det likadant. Jag tappar ofta delar av handlingen för att jag inte riktigt kan hålla tråden. Minnet är nedsatt. Jag hade kanske hoppats och trott att det efter mer än ett års sjukskrivning skulle vara bättre än så här men det är det inte. Fortfarande blir jag väldigt trött av för mycket ljud eller sinnesintryck.

flower-887443_1920 (1)

Därför vänder jag nu på nästa sten och vill ge det en ordentlig chans. Jag vet ju inte om det hjälper om jag inte provar. Enligt Utmattningsskolan så kan utmattning ha många olika orsaker. Det kan handla om att kroppen först brutits ner av saker som omger oss eller som vi fått i oss och därefter har all annan yttre belastning bidragit. Inom den autoimmuna kosten är det en liknande tanke. Det är därför vi lever efter ett strikt protokoll för att se om vi upplever en förbättring för att sedan successivt introducera tills vi hittar orsaker och kan nå fram till en kosthållning som fungerar för oss. 

vegetables-2338824_1920

I Utmattningsskolan har flera blivit friska sedan de upptäckt andra orsaker som till exempel mögel, parasiter, tungmetaller och en hel del annat. Kurerna kommer från Ayurveda som hjälpte Utmattningsskolans grundare Lena Holfve att blir frisk från sin utmattning. Guldmjölken som jag har lagt upp ett recept på här på bloggen är det första vi börjar med i skolan. Därefter kommer fler saker som vi sätter in och sedan går vi steg för steg i skolan för att hitta vår rot eller flera rötter till vår utmattning. Många har blivit hjälpta. Jag tänker att jag är beredd att prova allt som inte är direkt skadligt för att hitta vägar att bli frisk. Ayurveda, olika livsmedel och örter plus andra livsstilsfaktorer kanske kan hjälpa? 

cinnamon-316435_1280

Igår startade jag alltså en av dessa kurer som ska pågå i sex veckor framåt. Jag behövde få ägna all energi och tid åt det igår, därför skrev jag inget här på bloggen. På kvällen igår upplevde jag ett starkt skifte i min energinivå. På kvällen! Då, när jag brukar vara som allra tröttast och hjärndimman som tätast! Plötsligt fick jag massiv energi, det bubblade i mig och hjärnan var skarpare än på länge. Det kändes fullständigt fantastiskt! Jag undrade om det verkligen kunde vara möjligt att jag kanske hade hittat min rot och så direkt började märka en skillnad? Lena bekräftade att det mycket väl kunde vara så. I hennes eget fall hade hon märkt en skillnad efter några timmar. Nu fortsätter jag och låter hela kuren ha sin gång för att se hur det utvecklar sig.

sunflower-3550693_1920

Idag känner jag inte samma energi som igår kväll men det kan ju bero på att det är en kur som behöver fortsättas med. Den går till så att jag var femte dag kör en sorts utrensning med olika hjälpmedel. Det var det jag gjorde igår. Däremellan kör jag en kur då jag tillför olika saker som ska hjälpa till. Det kan kanske förklara att enerinivån inte är stadigt förändrad, för kuren är ju inte färdig än? Jag vet inte säkert. Det får tiden utvisa. Men jag ger det en riktig och ärlig chans. Om jag verkligen märker att det hjälper så ska jag definitivt berätta för er! 

Jag hoppas att ni har tålamod med mig om jag inte skriver lika ofta under den här perioden, kanske jag skriver och kanske inte, det beror på mitt friskarbete. Men jag kommer definitivt tillbaka i mer eller mindre tätt skrivande. Målet är ett inlägg om dagen minst, men vissa dagar blir det kanske inte alls. Vid närmare eftertanke kanske det är en välgärning eftersom jag absolut inte kan skriva korta inlägg! 🙂 Jag är så glad över att få kommunicera med er som följer bloggen. Det ger mig otroligt mycket både att få kommentarer och gillamarkeringar här, och att kommunicera på min Facebooksida eller på era bloggar då jag kommenterar där. Tack till er!!

Blogg · Livsstil · Utmattning

Tack

Om det är något jag är tacksam över kring den här resan med utmattning och sjukskrivning så är det att jag har förstått vad som är viktigt. Viktigt för mig. Jag har blivit tvungen att nå till djupet. Hittat de minsta nämnarna för glädje i mitt liv. Det minsta och viktigaste. Jag har undersökt på djupet vad jag värdesätter allra mest. Tänkt på riktigt kring tanken om vad som skulle vara allra viktigast om jag visste att jag hade en begränsad tid att leva. Inte för att jag på något sätt varit i närheten av döden eller liknande, utan för att jag behövt fundera ut de sakerna för att hitta glädjen i tillvaron när det har varit tungt.

sunflower-3759285_1920

Jag har inte varit i depression utan i utmattning men med utmattningen kommer också deppighet emellanåt. Det är tufft att märka av att du inte orkar som förut. Knappt orkar det mest grundläggande som att stiga upp och ta en dusch, i början. Det är lätt att tänka i banor där du ifrågasätter vem du är. Frågor som: vem är jag nu när jag inte kan prestera som förut? Vem är jag när jag inte är min yrkesidentitet? Vem är jag när jag inte orkar laga mat och fixa ett normalt vardagsliv? Vem är jag när jag inte orkar umgås och knappt prata i telefon? Vem är jag när jag inte orkar med ljud och inte kan läsa en bok längre? Vem är jag när allt som jag tyckt varit glädjeämnen också tröttar ut mig? Vem är jag när jag sitter där i min soffa och inte orkar någonting? 

dandelion-3597681_1920

Tankarna spinner lätt vidare i vad jag har för värde då. Vad ska andra då ha för nytta av mig? Vad är jag bra för egentligen om jag inte kan ge och inte prestera? De tankarna har jag suttit med, skrivit om och försökt komma tillrätta med. Till sist har det mynnat ut i andra värden. Jag har upptäckt nya saker om mig själv och om vad jag vill leva. Jag har upptäckt vilka saker som är allra viktigast för mig i livet. Vad som ger mig en känsla av mening och syfte. Det jag har upptäckt är att det jag värdesätter allra mest är inga stora saker. De är stora för mig i mitt liv men det är ingenting som har med pengar, prylar eller yttre upplevelser att göra.

grass-3765172_1920Jag har förstått att det räcker för mig att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. För mig och mina barn. Det är de grundläggande behoven för att känna trygghet och för att må bra. Allt utöver det är en trevlig bonus som kan ge guldkant i tillvaron men ingenting som jag upplever att jag behöver för att må bra eller vara lycklig. Det är när den här grundtryggheten hotas som det skapar stress och oro som påverkar mig.

Jag har alltid vetat om att mina tre barn är de allra viktigaste i mitt liv. Det kommer de alltid vara. De är så obeskrivligt värdefulla och genererar så mycket kärlek och glädje i mitt liv. De är mina bästa lärare och att ha den gåva som det är att ha dem i mitt liv är något otroligt stort. IMG_20170729_180830_284Det finns fler omkring mig som är viktiga för mig i mitt liv. Människor som står mig nära och som jag verkligen vill ha i mitt liv. Det är människorna och relationerna som är de viktigaste. Ändå har inte min ork alltid räckt till att hålla så tät kontakt som jag kanske egentligen skulle ha velat. Men jag hoppas att tiden ska stå på min sida och räcka till den dagen som orken ökar mer och mer. 

Utöver dessa grundläggande saker i livet så finns min glädje i naturen, i det vackra som finns runtomkring i vardagen. Den finns i de små sakerna i livet och i vardagen. Att lära mig att lägga märke till dem har varit en av de allra bästa lärdomarna som kommit ur min utmattning. Det skapar glädje och kärlek i mig varje dag.20180711_174915

Skrivandet är ytterligare något som betyder en hel del för mig och det har ökat i betydelse under min utmattning. Det ihop med intresset för att bygga hållbar hälsa har varit de två saker jag ägnat min tid åt under sjukskrivningen. Intresset för hållbar hälsa har genom det jag själv har gått igenom växt mer och mer. Så pass att jag börjat brinna för alla olika aspekter av det både för min egen del och för andra. Det är något som nu engagerar mig även i ett större samhällsperspektiv. Hållbar hälsa både mentalt och fysiskt. Hållbar livsstil för att förebygga ohälsa och för att skapa hälsa.vegetables-790022_1920Min utmattning har alltså lärt mig vad jag värdesätter allra mest i livet och vad jag helst vill syssla med och bidra med till andra. Pengar, prestige eller att prestera för att känna mig värdefull är något som inte intresserar mig. Att passa in i en mall intresserar mig inte heller. Det har blivit helt och hållet nödvändigt att mer och mer vara nöjd med den jag är och det jag har här och nu. Att veta exakt vad jag vill ägna min tid åt och inte leva sådant som jag inte mår bra i. Att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker längre.

Vinsten med utmattningen och den självkännedom som av nödvändighet kommit ur den är att jag blivit tvungen att koka ner allt till det mest väsentliga för mig. Så om bara basen, själva grundtryggheten kommer på plats, så vet jag att jag är en person som för det mesta är ganska lycklig i mitt liv. Jag vet för jag upplevde det under en period i somras när den ekonomiska tryggheten fanns där en kort stund. Då hade jag allt som jag upplever skapar lycka och välmående i mitt liv. Trots att jag ännu inte är helt frisk från min utmattning.20180722_204032Så just idag känner jag trots allt en stor tacksamhet. Tacksamhet över att jag fått lära mig vad som är allra viktigast i livet och fått möjligheten att verkligen kunna vara lycklig, fylld av glädje och kärlek här och nu i det lilla. För i det lilla som blivit kvar när jag kokat ner vad som är viktigast, ligger det riktigt stora. Så tack.

 

Blogg · Livsstil

Min djupaste värdegrund

Att skriva är bland det roligaste jag vet! När jag sätter mig ner vid tangenterna på datorn eller med penna och skrivbok så dröjer det ofta inte länge förrän jag kommer in i ett flöde som känns som om det bär sig själv. Om jag behöver tänka och reda ut saker så är skrivandet mitt allra bästa verktyg. I skrivandet kan både min egen verklighet bli tydligare, finna lösningar och komma framåt som en fiktiv historia växa fram. Jag känner ofta att skrivandet för mig är nära likställt med att andas. Det är där jag andas ut och det är där jag andas in. Det berikar mitt liv på sätt som inte går att beskriva riktigt.

diary-968592_1920

Bloggen ger mig otroligt mycket glädje. Här växer mina strategier och verktyg för hälsa fram en dag i taget. Här kommunicerar jag med andra. Här märks både när det går upp och när det går ner. Så som livet är. Det är inte alltid fantastiskt. Men jag hittar för det mesta vägar upp och vidare. Alla delar av livet behöver få synas ibland. Inte bara de vackra som vi gärna vill visa. Om vi ska kunna skapa närhet och äkthet i våra relationer och interaktioner med andra så behövs hela spektrat.

Alla går igenom sådant som är tufft någon gång i livet. Jag läste hos någon som skriver om psykisk hälsa och ohälsa att alla någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa. Ändå går vi ofta runt och tror att det handlar om en speciell sorts person som är extra skör. Eller så känner vi skam och skuld för att våra liv inte är så perfekta som vi tror att andras liv är. För att vi inte mår bra eller har det bra. Hanteringen av myndigheter eller personer i vår närhet kan på lika sätt förstärka det. För det mesta helt omedvetet.

leaf-3685707_1920

Alla behöver få känna att de är kapabla och kompetenta. Att de har resurser och kapacitet. Uppleva att andra har tilltro till dem.  Att de är värdefulla och har något att bidra med. Både till sig själva och till andra. Jag tror att om vi i hög utsträckning möter varandra på det sättet så växer vi. Till skillnad från om vi ser varandra som sköra och i behov av hjälp. 

Visst ska vi ge hjälp där det behövs. Men då behöver också hjälpen ske på ett respektfullt sätt. En hjälp som inte förminskar eller på något vis omyndigförklarar även om det är i välmening. Jag tror på att i alla lägen försöka fokusera på människors inre resurser. Lyfta människor och ge dem stöd i att tro på sig själva och på sin egen förmåga. Ge dem stöd i att våga utforska nya vägar och våga prova sig fram utan rädsla att misslyckas.

Den hjälp vi väljer att ge, väljer vi själva och ger utan skuld och skam som följer med. Att välja att hjälpa är något fint. Men bara om vi är medvetna om att det är vårt eget val och inte sker med villkor. Att ge hjälp och stöd till andra på vägen att hitta sitt eget fotfäste är något som kan ge båda något otroligt värdefullt om det sker utan förväntningar. Den kärlek som skapas i det är vacker. Då kanske vi vågar släppa kanten och låter livet ta oss framåt på en ny resa även om den är oviss. Så kan magi skapas. Och vi är med om att skapa den magin.

clipboards-924044_1920

Ofta pratar vi om dessa saker när det handlar om barn men sedan kan vi agera helt annorlunda i mötet med vuxna. När jag jobbade i skola och förskola upplevde jag att vi ofta i pedagogiska sammanhang har så kloka idéer kring bemötande och förhållningssätt när det kommer till barn, men sedan kan vi gå utanför rummet och agera mot vuxna på sätt som inte stämmer med den värdegrunden. Vi pratar till exempel om att olikhet har ett värde och vi ska arbeta med detta ihop med barnen. Men hur lever vi det värdet ihop med andra vuxna?

Hur kom jag nu in på allt det här utifrån att jag började med att skrivandet ger så mycket i mitt liv? Jo för när jag skriver, både i bloggen och på andra sätt, så vill jag inte hålla inne med de olika aspekterna av att vara människa och de olika aspekterna av livet. Jag vill dessutom ha äkta relationer i mitt liv. Äkta i betydelsen att inte bara vilja se varandras yta utan också vilja lära känna hela människan och hur livet är för den jag just där och då möter. Vi lär oss själva så otroligt mycket genom att på riktigt möta en annan människa. Det är den bästa skolan i livet. Det finns inget som kan ta oss på en mer fantastisk resa än just det.

forest-1345747_1920

Något av det som engagerat mig allra mest i mitt yrkesliv är just frågor kring värdegrund och kring hur vi får andra att växa, små och stora. Det är verkligen något jag brinner för. Om vi inte vågar vara äkta så har vi heller ingen möjlighet att växa. Om vi inte möter varandra på ett sätt som ger den andre näring att växa på ett respektfullt sätt så kommer vi skapa distanserade relationer.

Det börjar med dig själv. Det börjar med att våga vara äkta med allt vad det innebär utan att för den skull använda andra som soptunnor för allt. Det är inte alltid lätt. Det gör dig sårbar, men det ger dig också en möjlighet att skapa närhet. Jag övar mig i det varje dag med mer eller mindre framgång. För mig är det viktigt. Det är det jag försöker vara i den här bloggen. Så äkta och autentisk som jag kan vara. Genom det kanske jag kan vara till hjälp för andra på deras resa i livet på olika sätt. Jag berättar om min egen resa, mina verktyg och strategier. Fortsätter att i mitt liv försöka lyfta andra och deras inre resurser och till att våga tro på sig själva. Det är min djupaste värdegrund.