Dagen på jobbet idag var riktigt bra. Skratt och värme, tillsammans med kollegor och barn. Jag känner hopp nu att det går åt rätt håll. Arbetslaget kommer nu förhoppningsvis bit för bit bli mer stabilt. Vi är många som varit sjukskrivna. Tungt för de få som var kvar. Men nu kanske det snart blir bättre. Allteftersom.
Tröttheten finns där. Men imorgon är jag ledig. Jag kan vila i att jag får återhämtning. Det känns skönt. Tryggt. Jag ser en möjlighet att sakta bygga upp kraft och ork. Om det finns lite stabilitet på jobbet. Då kanske det också blir lite lättare att fokusera på att bygga upp friskfaktorer. Små solgula glimtar av hopp.

Jag försöker oavsett så gott jag kan att fokusera på min del. På mitt ansvar. På det jag kan göra själv för att må bättre. I tankarna och i beteendet. Jag tar hjälp. Det andra kan jag inte påverka så mycket. Men det känns bra när det fungerar. Då märker jag en skillnad i mig. Att det påverkar mig.
Så idag var en fin dag. En dag som värmde hjärtat och själen lite. Kollegor och barn. Fina.