Livsstil · Utmattning

Olikhet är härligt!

Jag vaknar tidigt. Numera ofta vid fyra. Men ligger kvar och försöker somna om ett tag. Till sist ger jag upp och kliver ur sängen. Gör iordning en lättare frukost. Bara för mig. Om en stund ska jag förbereda frukost på sängen till ena dottern som fyller 17 år idag. Idag firar vi hennes dag.
Men just nu har jag min lugna stund. Ofta gillar jag tystnaden vid frukosten. De stunder jag vaknar före alla andra. En stund av mindfullness där jag känner dofter och smaker. Upplever med sinnena och uppskattar det jag har här och nu.
Men jag älskar också frukostarna när vi alla är lediga. När alla tre barnen är här. Då hjälps vi åt att göra frukostbuffé med lite allt möjligt som vi gillar. Varm mat och kall mat. Vi sitter ett par timmar och äter och pratar. De stunderna älskar jag. De är dyrbara och härliga.
Eller sommarens frukostar med storfamilj. Min ena syster och hennes familj tillsammans med min i Ystad. I radhuset vid havet. Där startar dagen lite lugnare med att vi vuxna kommer ner en i taget, hämtar det vi vill ha i kylen och äter frukost i lugn och ro. Efter en stund dyker en efter en av tonåringarna upp. Frukosten blir mer livlig, med prat och skratt. Alla gör iordning sin lunchmatsäck som ska tas med när vi ger oss av till stranden. Febril aktivitet och kö till badrummena.
Jag älskar dessa olika frukostar. Lugnet och tankeutrymmet ibland. Liv och rörelse, samtal och skratt ibland. Jag känner mig tacksam över att jag får uppleva dessa ytterligheter.
Men just nu är det skönt med lugnet. Just nu behöver jag mycket av det för att må bra. Återhämta kraft. Nu tankar jag lite ro. Jag har det bra här och nu.
Om några timmar firar vi dottern i min ena systers trädgård. De erbjöd oss att fira där nu när vädret är så fint. Det blir så varmt inne i min lägenhet. Solen står på in genom fönsterna hela eftermiddagen och kvällen. Termometern inne visar på närmare 30 grader.  Då är det svårt att vara här och fira.
Barnen och jag hade planerat att samla våra gäster och gå iväg till en liten park i närheten. Där tänkte vi att vi kunde ha picknick och fira. Men erbjudandet om att vara i lugn och ro i min systers trädgård togs med glädje emot.
Jag har bit för bit skapat ett hem jag trivs i nu igen. Små steg. Men nu är det klart och jag känner glädje över att se mig omkring här hemma. Nu kan jag trivas, få återhämtning och känna lugn här. Att ta lite i taget var bra. Det tog tid men nu är det färdigt. Och jag körde inte slut på mig själv.
Att försöka hålla en balans mellan att göra och att vara som jag mår bra av är viktigt. Att ta lite i taget. Att våga be om hjälp ibland. Att visa mig själv medkänsla. Att inte ställa för höga krav på mig själv och ryckas med och gå in i gamla mönster. Det är viktigt. Och det är en process att komma ihåg och öva på varje dag.
En lugn start med min frukost i tystnaden och närvaron är en bra början. En start med flera tankar kring hur härligt det är med olikhet. Att det inte alltid är samma. Frukostar, möblering, göra och vara. En dag och flera tankar. Minnen som är härliga. Tacksamhet över här och nu. Snart firar vi dottern och samlas med den större familjen. Mina systrar och deras familjer. Kärlek.
Livsstil · Utmattning

Rensa ut, förändring och acceptans

Orken smyger sakta tillbaka igen. Den kommer inte med dunder och brak. Igår eftermiddag kunde jag märka en liten skiftning. Det verkar som just sömn och vila utan sinnesintryck var det som behövdes. Det behövdes flera dagar. Men att orken i alla fall kommer lite i taget känns positivt. Då trillade jag inte helt tillbaka. Kroppen visade bara tydligt att jag gick för fort fram.
Idag skiner solen in genom fönsterna. Lyser upp alla högar av böcker och saker överallt. De saker som legat kvar efter att tjejerna bytte rum och hela huset hamnade i kaos. När orken nu kommer tillbaka ska jag försöka ta lite i taget. Så att det till slut blir klart.
Jag bor i en liten trea med kokvrå. Jag och mina två tonårstjejer. De har varsitt sovrum. Jag sover i bäddsoffan i vardagsrummet. Det fungerar bra. Lägenheten är ljus och fräsch. Just ljuset är viktigt för mig. Och utsikten från fönstret mot landet därbortanför.
tea-plantation-3358870_640
Där ser jag dimmslöjor samlas på kvällen och solen färga himlen röd. Där syns trädens mörka silhuetter mot himlen. Det är den lilla skärva av längtan till landet och naturen som förgyller min vardag. Så därför trivs jag här. Min lilla lägenhet är mysig och den har skapat en närhet mellan oss som var bra efter skilsmässan. I vardagsrummet bor och lever vi.
Det lilla rummet rymmer matsal, bibliotek, tv rum och sovrum. Det är där vi umgås, spelar spel, pratar, skriver, surfar, ser film, läser, gör läxor, lyssnar på musik, diskuterar, myser, äter, fikar, busar med katten. Det är i det rummet vi lever den mesta tiden.
Det vi brottas med är att få plats för allas tillhörigheter. Det finns få garderober och skåp. Liten yta gör det svårt att få rum med fler förvaringsmöbler. Det blir snabbt rörigt. Det kan också skapa en känsla av stress. När det blir för mycket.
Ändå är jag en person som tycker om att det syns att levande människor bor i huset. Jag vill inte ha det kliniskt. Och trots att jag ibland kan känna en längtan efter ett avskalat zenliknande hem så är det inte riktigt jag. Jag tycker om färger och kan blanda rätt friskt. Och jag gillar när det blir mysfaktor i mitt hem. Möbler, saker som jag tycker om, bilder på de jag älskar, böcker, färger, ljus, filtar, kuddar, tyger.
Problem uppstår när det blir för mycket saker. När det inte längre får plats. För jag behöver också lite luft. Lite mellanrum att andas och leva på. Just nu är det alldeles för lite mellanrum och alldeles för mycket saker som inte får plats. Då tynger de. Därför vill jag rensa ut. Jag vill bara omge mig med sådant jag älskar, uppskattar och använder.
Men att rensa tar tid. Det tar kraft. Därför går det väldigt långsamt just nu. För jag behöver ta lite i taget för att inte köra slut på orken. Jag som i grunden har varit en person som kör järnet tills det är klart har väldigt svårt att ha tålamod med att ta det bit för bit. Jag har alltid kört på utan att lyssna på om jag orkat eller inte. Allt eller inget. Så att det blir färdigt.
Jag får verkligen jobba med mig själv att stå ut. Att acceptera att det är så här nu. Att jag inte längre kan göra som förut. Att något absolut har hänt som gör att jag framöver måste lära mig hantera saker på ett nytt sätt. Att stå ut med känslorna av frustration och att jobba med skamkänslorna. Försöka hitta till en acceptans av den jag är nu och jobba med att minska på mina egna höga krav på mig själv.
Livsstil · Utmattning

Brinna för utan att brinna ut…

En dag emellan är det idag. En ledig dag mitt i veckan. Två dagar jobb och sedan ledig följt av två dagar jobb. För att få en återhämtningsdag och orka. Jag är tacksam över att jag har det så. Annars hade jag förmodligen inte orkat arbeta hela veckan utan kraschat de sista dagarna. Två dagar efter varandra är ändå på gränsen för vad jag orkar.
Det som kräver mest är att vara i sammanhang med mycket sinnesintryck.  Mycket ljud, mycket liv och rörelse och att förhålla mig till flera människor på en gång i samtal och samvaro. Huvudet tar stopp. Det blir svårare att tänka och fokusera. Svårare att följa en röd tråd och att minnas. Tröttheten sprider sig i hela mig.
Så att vara i barngrupp på förskolan är egentligen det som är mest krävande. Om jag hade haft ett kontorsjobb där jag kunde ta en uppgift i taget i en miljö utan så mycket ljud och rörelse runtomkring så skulle jag förmodligen orka bättre. Inte bli lika trött lika snabbt. Om jag mötte en människa i taget i samtal eller en grupp vuxna i lugnare möten under en del av en dag så skulle jag förmodligen fungera bättre. Men så ser inte min verklighet ut just nu. Därför blir jag intensivt trött redan efter en förmiddag på jobbet.
Jag tycker om att jobba med människor, stora och små. Jag gillar mötena och att få syn på den andra människan. Vara närvarande, lyssnande och upptäcka den andre. Kanske kunna följa en bit på vägen i utforskande och utveckling.
Jag är intresserad av miljö och relationer. Kommunikation människa till människa men också mellan miljö och människa. Jag tycket om att hjälpa andra att växa i självkänsla och självförtroende och genom det blomstra. Genom växandet i självförtroende och självkänsla vågar många ge mer av det de har att bidra med till andra. Det sprider härliga ringar.
Jag brinner för just de sakerna. Växande, utveckling, relationer, kommunikation, hälsa, människor och miljö. Och jag brinner för det både när det gäller barn och vuxna. Det är också det jag ständigt läser och lär mig mer om. Det är det jag skriver om. Det är det som fyller mig. Ger meningsfullhet.
Men hur fortsätter jag nu? För att göra de saker jag älskar och som engagerar mig utan att brinna ut? Och var gör jag det? I vilka sammanhang? Dessa saker funderar jag mycket på.
Idag blir en dag av återhämtning. Lugn takt. Utan ljud. Bara jag och katten hemma. Kanske flytta böckerna från golvet till bokhyllan? De har legat där sedan vi började röja och möblera om. Orken har inte räckt till att fixa här hemma när jag jobbat. Får se hur det blir. Behöver lyssna på kroppens behov. Men kanske lite i taget. Balans mellan att göra och att vara.
Livsstil · Utmattning

Intern kurs i självkännedom

Igår lyckades jag ta lite i taget i röjningen här hemma. Promenera en stund. Se ett avsnitt av en serie ihop med dottern. Röja lite till. Fixa middag och koppla av i soffhörnan. Jag gjorde så som jag behöver lära mig. Att ta lite i taget. Få påfyllning emellan. Vila emellan. Inte köra järnet och sedan stupa.
Så det finns en hel del kvar att göra här hemma innan det är i ordning. Men så får det vara nu. En balans i hur mycket jag gör så att jag mår bra. Till slut blir det ju ändå klart. Bit för bit.
Nu frukost och en bra start på dagen.
Jag behöver ordentligt med påfyllning och bra energi för att orka. Idag ökar jag på mina arbetstimmar.
Målet är att ha ork både att jobba och fungera hemma. Att ha ork kvar att fixa mat eller annat. Helst så småningom också orka hålla igång någon form av träning för kroppen. Orka träffa vänner och släkt ibland. Orka hitta på något kul emellanåt.
Innan min sjukskrivning skalade jag bort mer och mer eftersom jag inte orkade. Till slut var det bara jobba och sova. Orkade inte ens prata i telefon.
Under sjukskrivningen var det bara vila och återhämtning större delen av tiden under fyra månader. Efter det började jag sakta komma igång lite mer. Energin ökade lite i taget de sista två månaderna.
Nu känns det som att ha tagit flera steg bakåt med orken. Nu när jag börjat jobba igen. Men jag hoppas att det bara ska vara för att det är ovant. Att energin ska öka allteftersom igen. Under tiden behöver jag finna balans på olika sätt i att lyssna på kropp och själ.
Jag går en intern utbildning i självkännedom. Den är livsviktig för att bli återställd och må bra.
Nu är frukosten snart uppäten. Fokus på några saker i mitt liv som jag är tacksam över och uppskattar. Sedan iväg till jobbet.
Livsstil · Utmattning

Sömn, arbete och stora projekt

Jag har börjat vakna tidigt igen och kan inte somna om. Så var det innan min sjukskrivning också. Sömnen tog ett tag att få ordning på. Efter fyra månaders sjukskrivning började jag sova bättre. Utan att vakna på natten eller tidigt, tidigt på morgnarna med tankarna snurrande och stress i bröstet.
Problemet när jag nu börjar vakna tidigt igen är att jag blir trött fortare på dagen. Sömnen är viktig för återhämtningen. Det är det som läkaren verkade tycka var viktigast att få ordning på först. Jag hoppas att det bara är tillfälligt nu. Att det blir bättre igen.
coffee-690349_640
Igår blev det förändring här hemma. Ommöblering och mina tjejer bytte rum. Saken är den att när man i en liten lägenhet börjar förändra och fixa på ett ställe så blir det en kedjereaktion. Alla andra områden i huset påverkas. För att fixa det ena måste man fixa det andra, som i sin tur påverkar det tredje. Så till slut står man där med röra och kaos i hela bostaden.
Vi lyckades få någorlunda ordning i deras rum igår. Men nu är resten kvar. Så idag blir det också en hel del att fixa här hemma. Så att det går att vara här. Så att det blir en viss grund. Sedan får det bli att fixa resten lite i taget. Just nu blir jag nöjd bara det blir beboeligt igen.
Veckan som kommer ökar jag min arbetstid till 50 %. Så den veckan blir det fokus på vila när jag kommer hem. Har jag en hyfsad ordning som grund så kan jag släppa och koppla av när jag behöver det. Därför blir det idag en dag av att skapa en hyfsad grund.
Det där att ha en balans i det man gör under en dag är inte så himla lätt. Enligt den KBT behandling jag deltog i så skulle man försöka dela upp saker att göra i hanterbara delar. Ta en sak i taget och också se till att få påfyllning genom att göra sådant man tycker om. Detta tillsammans med återhämtning skulle kunna vara en bra balans. Det tror jag är jättebra. Men hur gör man när man har satt igång ett projekt som växer över ens huvud?
Jag borde vara vis av erfarenheten och veta att det knappt går att ändra en sak i mitt hem utan att det blir nödvändigt med total makeover. Så nu får jag helt enkelt gilla läget och stå ut med kaoset ett tag. Försöka fylla på och återhämta mig ändå. Med kaoset runtomkring. Dela upp resten i hanterbara delar och ta en liten bit i taget. Från och med nu.
Livsstil

Formatering i det inre och i det yttre

Rensa ut. Skala bort. Få luft. Just nu känner jag ett starkt behov av det. Det känns som om livet är överbelamrat. Jag behöver utrymme. Mellanrum. Att kunna andas. Kunna tänka. Kunna skapa.
När det inre behöver utrymme så behöver det yttre livet också det. Åtminstone är det så för mig. När det inre känner stress för det ena efter det andra då blir behovet av att rensa ut och förenkla livet stort. På alla plan.
Det känns som om mitt inre håller på med en stor rensning ifrån det gamla. Försöker plocka bort det som inte fungerar och börja tänka och leva annorlunda mot förut. En sorts ny formatering av den inre hårddisken. Steg för steg.
När jag varit utmattad och sjukskriven så har orken inte funnits till mer än det allra nödvändigaste. Så mitt hem har blivit allt mer överbelamrat. Jag bor ganska litet och när det då samlas för mycket saker så krymper utrymmet mer och mer.
Nu när jag fått tillbaka lite mer ork så kliar det i mig att rensa i mitt hem. Men orken är fortfarande väldigt begränsad så det blir inga stora saker. Jag behöver ta lite i taget. Dela upp. Så att jag inte kör slut på mig själv. Men även här är viljan lätt större än orken. Jag vill. Jag känner det som om jag inte står ut om jag inte får det gjort.
Jag vill få bort allt som bara ligger och inte används. Jag vill spara bara de saker som jag eller barnen älskar eller behöver. Vinden behöver tömmas. Jag behöver att vinden töms. För ro inombords. Jag vill inte bära runt på sådant som inte ger energi och liv längre. För jag vill känna mig levande och lätt. Vill kunna leva, andas och blomma nu.
Jag vill kunna packa ihop de saker jag värdesätter och behöver och ha möjlighet att flytta när jag vill. Utan att behöva flytta med mig ett förråd. Utan att då i den stunden behöva rensa. Jag vill ha enbart det jag behöver och det som jag använder och tycker om.
Men behovet stannar inte bara vid det. Jag känner ett intensivt behov av förnyelse också. Att byta ut det gamla, förnya och få in ny frisk energi. Byta ut alla tavlor och bilder på väggarna. Ha nya färger i min inredning. Möblera om. Ta bort och ändra. Skapa lite mer rymd och luft trots att det är trångt.
Det inre och det yttre i mitt liv är inne i förändring. Och de går lite i otakt. Det är en process av genomgripande förändring av mitt liv. Det gamla är slut nu. Jag vill bara ta med det som känns viktigt och sedan avsluta och gå framåt mot något annat. Mot ett nytt liv och nya skapelser som bygger ett annat liv. Det liv som redan finns inom mig. Mitt inre är redan där på många sätt men det yttre ligger efter.
Det är just så all förändring i mitt liv har gått till. När det inre skriker efter att det yttre ska hålla jämna steg med den förändring som äger rum då blir det till slut omöjligt att inte sätta bollen i rullning även i det yttre.
I fortsättningen av mitt liv vill jag ha ett lite lättare bagage. I mitt inre har jag kommit en bra bit på den vägen. Nu ska det yttre snart få följa. Så att jag kan leva det viktiga. Det jag vill och värdesätter. Det finns fler områden i det yttre som behöver förändring. Men ett steg i taget är enda vägen dit.