Livsstil · Utmattning

En dag inklusive allt

Igår var en dag med inklusive allt! Lugn och vila men också fixa och vara i ett större socialt sammanhang.
Fixande här hemma. Sedan promenad i riktigt lugnt tempo till stan. Genom de grönskande kyrkogårdarna och parkerna längs vägen. Då är jag här och nu. Njuter av allt det vackra. Lugn och ro. Tomt på folk i parken så tidigt på dagen.
Behövde göra lite bankärenden och handla. I stan liv och rörelse. Folk och ljud. Försöka fokusera och inte glömma hälften. Minnet påverkas av för många intryck. För mycket liv och rörelse runtomkring.
Kom hem trött. Åt lunch. Sov en stund för att återhämta mig och samla kraft inför kvällen.
Kvällen kom och vi åkte till Stockholm i rusningstrafik. Stressigt att sitta fast i trafiken medan klockan tickar. Men vi hann! En riktigt fin konsert med min dotter och hennes klasskamrater. Nervösa och ändå så modiga äntrade de scenen en efter en och sjöng sin låt. Jag blir så imponerad.
En stark önskan att leva sin dröm och sin passion kan övervinna rädslan. Dottern riktigt nervös igår kväll eftersom allergin påverkade rösten. Nervositeten släppte med glädjen i att få sjunga. Det hon älskar mest. Att få göra det man älskar kan öppna stängda portar in till fantastiska trädgårdar. Livet får färg och energi.
 Det var mycket folk och härlig stämning. Stöttande klasskamrater som peppade varandra och jublade för var och en. Förebilder i att lyfta varandra. Så härligt att få vara med om.
Dagen blev en dag som innehöll det mesta. Lugn och ro, vila och återhämtning. Aktivitet, fixa och sociala sammanhang. Tystnad och livfullhet. Glädje över att få uppleva det. Glädje över att se lite levnadskonst hos härliga ungdomar.
Underbart och härligt! Trött men glad. Jag hoppas på att öka orken bit för bit så att fler dagar kan bli inklusive allt i en bra balans. Igår blev en utmaning och jag blev trött. Men det var också härligt att uppleva. Om en tid kanske tröttheten ger vika mer och mer. Då kan livet få breda ut sig lite mer
Viktigt att ta vara på det fina. På glädjen. På de fina relationer som finns i ens liv. När livet stöter emot tuffa motgångar så behöver man ibland ha en reserv att ta av. Och man behöver ha strategier och verktyg för att ta hand om sig på sätt som ger kraft. Att ta hjälp när man behöver. För ensam är inte alltid starkast.
Vissa vänskapsband finns med hela livet. Ibland kan det bli uppehåll på flera år i kontakten. Man hörs sporadiskt. Men relationen finns kvar i hjärtat och själen. Och så kommer en tid när den återknyts igen. Det är en gåva. Jag har en speciell barndomsvän som blev min bästis när vi var åtta år. Jag är så glad att hon finns kvar i mitt liv. Idag är hon speciellt i mina tankar.
Livsstil · Sinnesfrid

Här, i livet.

Att vara mitt emellan. Ena foten i idag. Andra foten i framtiden. Att må bra och glädjas här och nu. Men också planera för och arbeta mot det jag vill framåt. Att ha visioner men inte fångas så i dem att man inte mår bra här och nu. Att hitta en sund balans som man mår bra i.
Vi kämpar nog alla mer eller mindre med det här. I yrkeslivet såväl som i privatlivet. Om vi är för mycket i framtidens visioner och längtan så tappar vi kanske lusten och orken för här och nu. Om vi bara är här och nu så kanske vi tappar riktningen dit vi innerst inne vill gå.
Vara rotad men låta oss sträcka oss mot det vi önskar och behöver. Hitta vår egen väg när vi kommer till vägskäl där vi behöver välja.
Jag tänker mig en balansvåg där här och nu alltid väger lite tyngre än visionerna. Inte tyngre för att det tynger oss mer utan tyngre för att det ändå behöver vara viktigast. För det är i här och nu vi lever och känner, relaterar till andra, älskar och sörjer, skrattar och gråter. Det är här och nu vi skapar och lägger grunden för det som kan bli framtiden.
Anledningen till att jag tänker och skriver om det här är att för mig blir det lätt ett ständigt strävade framåt. Framför allt när jag inte riktigt trivs och mår bra. Det är bra att sträva framåt och jobba för att skapa förändring när det behövs. Men jag kämpar en hel del med mitt tålamod. Att ha tålamod med att saker tar lite tid. Att allt kanske inte kan förändras på en gång.
Och jag behöver varje dag föra tillbaka fokus på här och nu. Ta ett steg i taget. Dela upp och inte köra järnet. Vara närvarande i de människor som är viktiga. Vara närvarande här och nu och känna glädjen som redan finns här. Hur gör ni andra för att hitta en sund balans i livet? Det skulle vara härligt att få höra lite ifrån er som läser. Så välkomna att kommentera och skriva era tankar.
Jag har läsare från olika delar av Sverige och från olika delar av USA. Jag har läsare från Irland, England, Tyskland, Indien, Spanien och Schweiz. Det är härligt! Det skulle vara kul att höra lite tankar ifrån er. Hur som helst är ni alla mycket välkomna! Det är fantastiskt att dela tankar med andra.
Idag blir en dag av att försöka vara här och nu. En del behöver fixas i det praktiska livet. Jag vill gärna komma ut och röra lite på mig. Kanske läsa lite. Får se vad orken räcker till. Ikväll blir det sångföreställning i Stockholm. Ena dottern och hennes klass ger en liten föreställning. Hon går på en gymnasieskola med sånginriktning. Det ska bli kul att få lyssna på henne och de andra!
Idag vill jag ha båda fötterna i här och nu. Vara här i livet. I det praktiska just nu. Uppleva och leva här och nu. Vara rotad.
Utmattning

Solgula glimtar av hopp

Dagen på jobbet idag var riktigt bra. Skratt och värme, tillsammans med kollegor och barn. Jag känner hopp nu att det går åt rätt håll. Arbetslaget kommer nu förhoppningsvis bit för bit bli mer stabilt. Vi är många som varit sjukskrivna. Tungt för de få som var kvar. Men nu kanske det snart blir bättre. Allteftersom.
Tröttheten finns där. Men imorgon är jag ledig. Jag kan vila i att jag får återhämtning. Det känns skönt. Tryggt. Jag ser en möjlighet att sakta bygga upp kraft och ork. Om det finns lite stabilitet på jobbet. Då kanske det också blir lite lättare att fokusera på att bygga upp friskfaktorer. Små solgula glimtar av hopp.
Jag försöker oavsett så gott jag kan att fokusera på min del. På mitt ansvar. På det jag kan göra själv för att må bättre. I tankarna och i beteendet. Jag tar hjälp. Det andra kan jag inte påverka så mycket. Men det känns bra när det fungerar. Då märker jag en skillnad i mig. Att det påverkar mig.
Så idag var en fin dag. En dag som värmde hjärtat och själen lite. Kollegor och barn. Fina.
Livsstil · Utmattning

Liv igen…

Jag känner en längtan efter lite mer liv i livet. Att bit för bit fylla det med sådant jag tycker om och trivs med. Sådant jag mår bra av. Det blev tydligt igår när jag träffade psykologen för första gången. Det är just det jag vill få stöd i, från honom. Stöd i att hitta en balans mellan aktivitet och vila. En balans som för mig framåt mot ökad hälsa och ork. Att hitta min stig framåt.
Det finns så mycket jag tycker om att göra. Det finns människor jag tycker om att prata med och umgås med. Det finns saker som engagerar mig. Under en tid var jag så trött att jag inte kände att något alls var kul. Jag önskade inget annat än att få vara själv, i tystnad och vila.
Nu har lusten kommit tillbaka. Men orken hänger fortfarande inte med riktigt. Det är där jag vill få hjälp i att bygga upp på en lagom nivå, bit för bit. Få hjälp att hitta och hålla en balans som är bra på jobbet och privat. En balans där jag bit för bit kommer tillbaka till mer liv. Där de aktiviteter och människor jag tycker om blir en påfyllning igen. Där även det kan bli en sorts återhämtning.
Livsstil · Utmattning

Energibalans

Hur skapar man en okej energibalans? En nivå där man orkar både på jobbet och hemma? Där man orkar bygga upp friskfaktorer och inte bara vila?
Dessa frågor vill jag jobba med nu när jag börjar på KBT. Jag hoppas få stöd och strategier. Så att jag hittar en sund balans. Så att jag på bättre sätt kan hantera den oundvikliga stressen i livet.
Återigen sov jag dåligt i natt med tankarna snurrande i huvudet. Jag vill komma tillrätta med det. Så att det går framåt med ork och energi. Så att jag kan engagera mig och ändå må bra. På ett sätt som är sunt.
Idag blir första mötet med psykologen. Jag är lite nervös. Det är nog en av de saker som påverkat min sömn. Men det finns annat också. Kring jobbet, som snurrar i huvudet på mig.
Den där nivån av stress och oro som nästan går igång av sig själv vill jag hitta sätt att hantera. Kanske kan jag hitta de vägarna? Hitta strategier och öva genom stöd i KBT. Genom att öva och öva. Träna mig i verktygen.
Lära mig ett större mått av acceptans. Acceptans kring de saker jag inte kan förändra. Och få energi och kraft att förändra det jag kan. Bit för bit skapa energibalans.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Att leva det som är viktigt

De senaste månaderna har jag funderat mycket på vad som är viktigast i livet. För mig. I mitt personliga liv. Vad är det som jag värdesätter mer än något annat i mitt liv? Vad och vilka är viktigast? Hur vill jag leva mitt liv?
När jag är i slutet av mitt liv och tänker tillbaka, vad kommer då att kännas viktigast? Vad kommer jag då att vara stolt över? Må bra av och vara nöjd med?
Vad kommer jag att ångra? Vad vill jag ha hunnit leva? Vilka relationer vill jag ha vårdat och känna att jag har gett allt det som jag ville ge? Vilka vill jag ha omkring mig?
Jag har verkligen gått på djupet med de här frågorna. Och nu vet jag vad och vilka som är viktigast. Jag vet exakt vad jag vill leva, göra och vara. Jag vet var jag vill leva och hur. Jag känner mig själv på djupet nu. Och jag har börjat ta mina steg i den riktning som jag vill leva.
Bara för att man vet är det inte enkelt. Det är så lätt att fångas av sina gamla och invanda mönster. Det är så lätt att irra bort sig och engagera sig i andra saker. Och så går tiden utan att man följer den riktning man egentligen längtar mest efter.
Jag vill hitta strategier att hålla kvar fokus på det viktiga. Att föra tillbaka min uppmärksamhet på det när jag irrat bort mig.
Det jag vill leva ville jag leva redan när jag var 25 år. Men sedan kom livet emellan på olika sätt och jag irrade bort mig. Jag provade mig fram och levde andra liv. Ibland kändes det bra.
Men efter några år började ett hål växa inombords. Det fanns där och jag visste inte vad det var eller hur jag skulle fylla det. Provade att fylla det med olika saker, strävade på i det yttre och i det inre. Men hålet fanns där och värkte.
Det blev mer och mer klart att jag inte levde ett liv som jag mådde bra av. Att något fattades. Men jag visste inte vad.
En nära vän har sagt till mig att jag under många år har arbetat på det som till sist ledde till sjukskrivning och utmattningssyndrom. Stress i olika livsområden under många år ledde fram till det. Under de senaste tio åren har jag haft symptom av olika slag som kanske kunde ha varit en varningssignal. Om jag då fått stanna upp och lyssna inåt och förstå de saker som jag förstår nu så kanske jag inte hade kommit dithän att jag blev utbränd.
Men det som har varit har varit. Och det har ju bidragit till den jag är nu. Kanske blir de erfarenheterna till nytta. Jag grämer mig egentligen inte över det förflutna. Jag bara ser tillbaka för att förstå hur jag hamnade här. Det blir något att lära sig av för att kunna gå framåt. Mot något annat. Något friskare.
Hålet inombords har jag redan fyllt. Det fylldes av att börja förstå vem jag är och vad jag vill leva. Av att verkligen på djupet veta vad och vilka som är viktigast. Av att börja ta hand om mig själv. Så jag har kommit en bit på väg.
Nu börjar nästa steg. Att bit för bit sätta planerna i verket. Att börja skapa det liv jag verkligen vill leva. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet exakt vad jag vill. Jag vet vad som är viktigast. Jag vet vilka som är viktigast.
Nu handlar det om att lära mig fokus. Lära mig att inte irra bort mig. Prioritera det som är viktigast. Leva det allt vad jag kan här och nu med det jag har här och nu. Men också ta steg framåt mot de mål jag har.
Att verkligen lyssna till och lära sig förstå vad den där inre längtan betyder är något av det viktigaste. Så att man inte lever sitt liv omedvetet och efter vart omständigheterna tar en. Så att man inte låter livet passera och gå utan att man någonsin levt det som varit viktigast.
Så att man inte styrs av andras ideal eller det kollektiva samhällets tryck på en att leva ett visst sorts liv. Det är livsviktigt att fråga sig själv vad som är viktigast. Vad och hur vill jag leva? Vad känns meningsfullt och glädjefyllt för mig? Vilka är viktigast och hur gör jag för att prioritera dem?
Vad vill jag se tillbaka på när jag blir riktigt gammal? Vad kommer då att ge mig en känsla av glädje, kärlek, meningsfullhet och ro? Genom livet kan det meningsfulla och det viktiga skifta. Det viktiga är inte att ha nått fram till det ultimata målet för hela livet.
Det viktiga är att veta att jag själv styr dit jag vill just nu och jag vet just nu vad och vilka som är viktigast. Att veta inombords och inte låta andras visioner för en bli viktigare. Inte låta andras uppskattning, beröm eller godkännande vara det som styr oss. Inte låta yttre belöningar lura oss att sträva vidare på jakt efter nya belöningar utan att vara medveten om vart det för oss.
För ibland upptäcker man då att man plötsligt lever ett liv som man egentligen inte trivs med eller mår bra i. Det är aldrig för sent att ändra på sitt liv. Det är aldrig för sent att ta nya steg och välja nya riktningar. Det enda som kan stoppa oss är vår egen rädsla.
Så nu börjar jag ta mina steg mot det liv jag vill leva. Jag kastar mig inte utför stup. Jag tar ett litet steg i taget. Men bit för bit når jag dit om jag håller fokus och lever det så mycket jag kan här och nu. Det vet jag säkert!
Sinnesfrid · Utmattning

Dags att gå vidare

Dags att gå vidare. I tankarna. I vad jag lägger vikt vid. I planerna framåt. I friskfaktorerna. Inte vara kvar i frustration över sådant jag inte kan påverka eller förändra.
Jag måste släppa. Måste lära mig att acceptera att verkligheten ser ut precis så och gå vidare. Inte lägga energi på frustration och sorg över sådant jag inte kan förändra.
Inte låta all skog skymma sikten så att jag inte lägger märke till det som är viktigast. Inte lägger märke till att det finns annat som jag ska lägga fokus på nu. Se träden, vart och ett, istället för hela skogen på en gång.
Hitta stigen framåt däremellan. Inte låta mig överväldigas utan se de små detaljerna som kan skapa en bra väg framåt. Låta skogen vara där. Som den är. Men finna mina stigar.
Visst behöver man acceptera att man har de här känslorna och låga perioderna också ibland. Men jag känner ett behov av att komma vidare nu.
Om en miljö eller omständighet ständigt påverkar mig på det sättet och ingenting jag gör kan förändra det så är det dags att släppa och gå vidare.
Det börjar med att försöka släppa det i tankarna. Forma nya tankar och nya planer framåt. Till slut är jag på väg. Jag behöver verkligen fokusera på friskfaktorer.
Försöka engagera mig i bara det just nu. Inte engagera mig så starkt i något annat. Det tar för mycket kraft och energi. En kraft och energi som behövs till att skapa hälsa.
Jag behöver stålsätta mig. Låta saker rinna av mig. Inte lägga så stor vikt vid något annat än att fokusera på att bli starkare. Andra säger det till mig. Att jag ska skaffa ett pansar där jag inte engagerar mig så mycket. Just nu är det nog tyvärr så.
Det engagemang jag känner för mitt jobb behöver vara på ett minimum just nu. Jag behöver fokusera på hälsan före allt annat. Gå dit. Göra jobbet. Gå hem. Inte gå igång. För det kör slut på mig. Jag behöver öva på det. Mycket. Just nu är det så.