Livsstil · Utmattning

Liv igen…

Jag känner en längtan efter lite mer liv i livet. Att bit för bit fylla det med sådant jag tycker om och trivs med. Sådant jag mår bra av. Det blev tydligt igår när jag träffade psykologen för första gången. Det är just det jag vill få stöd i, från honom. Stöd i att hitta en balans mellan aktivitet och vila. En balans som för mig framåt mot ökad hälsa och ork. Att hitta min stig framåt.
Det finns så mycket jag tycker om att göra. Det finns människor jag tycker om att prata med och umgås med. Det finns saker som engagerar mig. Under en tid var jag så trött att jag inte kände att något alls var kul. Jag önskade inget annat än att få vara själv, i tystnad och vila.
Nu har lusten kommit tillbaka. Men orken hänger fortfarande inte med riktigt. Det är där jag vill få hjälp i att bygga upp på en lagom nivå, bit för bit. Få hjälp att hitta och hålla en balans som är bra på jobbet och privat. En balans där jag bit för bit kommer tillbaka till mer liv. Där de aktiviteter och människor jag tycker om blir en påfyllning igen. Där även det kan bli en sorts återhämtning.
Livsstil · Utmattning

Energibalans

Hur skapar man en okej energibalans? En nivå där man orkar både på jobbet och hemma? Där man orkar bygga upp friskfaktorer och inte bara vila?
Dessa frågor vill jag jobba med nu när jag börjar på KBT. Jag hoppas få stöd och strategier. Så att jag hittar en sund balans. Så att jag på bättre sätt kan hantera den oundvikliga stressen i livet.
Återigen sov jag dåligt i natt med tankarna snurrande i huvudet. Jag vill komma tillrätta med det. Så att det går framåt med ork och energi. Så att jag kan engagera mig och ändå må bra. På ett sätt som är sunt.
Idag blir första mötet med psykologen. Jag är lite nervös. Det är nog en av de saker som påverkat min sömn. Men det finns annat också. Kring jobbet, som snurrar i huvudet på mig.
Den där nivån av stress och oro som nästan går igång av sig själv vill jag hitta sätt att hantera. Kanske kan jag hitta de vägarna? Hitta strategier och öva genom stöd i KBT. Genom att öva och öva. Träna mig i verktygen.
Lära mig ett större mått av acceptans. Acceptans kring de saker jag inte kan förändra. Och få energi och kraft att förändra det jag kan. Bit för bit skapa energibalans.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Att leva det som är viktigt

De senaste månaderna har jag funderat mycket på vad som är viktigast i livet. För mig. I mitt personliga liv. Vad är det som jag värdesätter mer än något annat i mitt liv? Vad och vilka är viktigast? Hur vill jag leva mitt liv?
När jag är i slutet av mitt liv och tänker tillbaka, vad kommer då att kännas viktigast? Vad kommer jag då att vara stolt över? Må bra av och vara nöjd med?
Vad kommer jag att ångra? Vad vill jag ha hunnit leva? Vilka relationer vill jag ha vårdat och känna att jag har gett allt det som jag ville ge? Vilka vill jag ha omkring mig?
Jag har verkligen gått på djupet med de här frågorna. Och nu vet jag vad och vilka som är viktigast. Jag vet exakt vad jag vill leva, göra och vara. Jag vet var jag vill leva och hur. Jag känner mig själv på djupet nu. Och jag har börjat ta mina steg i den riktning som jag vill leva.
Bara för att man vet är det inte enkelt. Det är så lätt att fångas av sina gamla och invanda mönster. Det är så lätt att irra bort sig och engagera sig i andra saker. Och så går tiden utan att man följer den riktning man egentligen längtar mest efter.
Jag vill hitta strategier att hålla kvar fokus på det viktiga. Att föra tillbaka min uppmärksamhet på det när jag irrat bort mig.
Det jag vill leva ville jag leva redan när jag var 25 år. Men sedan kom livet emellan på olika sätt och jag irrade bort mig. Jag provade mig fram och levde andra liv. Ibland kändes det bra.
Men efter några år började ett hål växa inombords. Det fanns där och jag visste inte vad det var eller hur jag skulle fylla det. Provade att fylla det med olika saker, strävade på i det yttre och i det inre. Men hålet fanns där och värkte.
Det blev mer och mer klart att jag inte levde ett liv som jag mådde bra av. Att något fattades. Men jag visste inte vad.
En nära vän har sagt till mig att jag under många år har arbetat på det som till sist ledde till sjukskrivning och utmattningssyndrom. Stress i olika livsområden under många år ledde fram till det. Under de senaste tio åren har jag haft symptom av olika slag som kanske kunde ha varit en varningssignal. Om jag då fått stanna upp och lyssna inåt och förstå de saker som jag förstår nu så kanske jag inte hade kommit dithän att jag blev utbränd.
Men det som har varit har varit. Och det har ju bidragit till den jag är nu. Kanske blir de erfarenheterna till nytta. Jag grämer mig egentligen inte över det förflutna. Jag bara ser tillbaka för att förstå hur jag hamnade här. Det blir något att lära sig av för att kunna gå framåt. Mot något annat. Något friskare.
Hålet inombords har jag redan fyllt. Det fylldes av att börja förstå vem jag är och vad jag vill leva. Av att verkligen på djupet veta vad och vilka som är viktigast. Av att börja ta hand om mig själv. Så jag har kommit en bit på väg.
Nu börjar nästa steg. Att bit för bit sätta planerna i verket. Att börja skapa det liv jag verkligen vill leva. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet exakt vad jag vill. Jag vet vad som är viktigast. Jag vet vilka som är viktigast.
Nu handlar det om att lära mig fokus. Lära mig att inte irra bort mig. Prioritera det som är viktigast. Leva det allt vad jag kan här och nu med det jag har här och nu. Men också ta steg framåt mot de mål jag har.
Att verkligen lyssna till och lära sig förstå vad den där inre längtan betyder är något av det viktigaste. Så att man inte lever sitt liv omedvetet och efter vart omständigheterna tar en. Så att man inte låter livet passera och gå utan att man någonsin levt det som varit viktigast.
Så att man inte styrs av andras ideal eller det kollektiva samhällets tryck på en att leva ett visst sorts liv. Det är livsviktigt att fråga sig själv vad som är viktigast. Vad och hur vill jag leva? Vad känns meningsfullt och glädjefyllt för mig? Vilka är viktigast och hur gör jag för att prioritera dem?
Vad vill jag se tillbaka på när jag blir riktigt gammal? Vad kommer då att ge mig en känsla av glädje, kärlek, meningsfullhet och ro? Genom livet kan det meningsfulla och det viktiga skifta. Det viktiga är inte att ha nått fram till det ultimata målet för hela livet.
Det viktiga är att veta att jag själv styr dit jag vill just nu och jag vet just nu vad och vilka som är viktigast. Att veta inombords och inte låta andras visioner för en bli viktigare. Inte låta andras uppskattning, beröm eller godkännande vara det som styr oss. Inte låta yttre belöningar lura oss att sträva vidare på jakt efter nya belöningar utan att vara medveten om vart det för oss.
För ibland upptäcker man då att man plötsligt lever ett liv som man egentligen inte trivs med eller mår bra i. Det är aldrig för sent att ändra på sitt liv. Det är aldrig för sent att ta nya steg och välja nya riktningar. Det enda som kan stoppa oss är vår egen rädsla.
Så nu börjar jag ta mina steg mot det liv jag vill leva. Jag kastar mig inte utför stup. Jag tar ett litet steg i taget. Men bit för bit når jag dit om jag håller fokus och lever det så mycket jag kan här och nu. Det vet jag säkert!
Sinnesfrid · Utmattning

Dags att gå vidare

Dags att gå vidare. I tankarna. I vad jag lägger vikt vid. I planerna framåt. I friskfaktorerna. Inte vara kvar i frustration över sådant jag inte kan påverka eller förändra.
Jag måste släppa. Måste lära mig att acceptera att verkligheten ser ut precis så och gå vidare. Inte lägga energi på frustration och sorg över sådant jag inte kan förändra.
Inte låta all skog skymma sikten så att jag inte lägger märke till det som är viktigast. Inte lägger märke till att det finns annat som jag ska lägga fokus på nu. Se träden, vart och ett, istället för hela skogen på en gång.
Hitta stigen framåt däremellan. Inte låta mig överväldigas utan se de små detaljerna som kan skapa en bra väg framåt. Låta skogen vara där. Som den är. Men finna mina stigar.
Visst behöver man acceptera att man har de här känslorna och låga perioderna också ibland. Men jag känner ett behov av att komma vidare nu.
Om en miljö eller omständighet ständigt påverkar mig på det sättet och ingenting jag gör kan förändra det så är det dags att släppa och gå vidare.
Det börjar med att försöka släppa det i tankarna. Forma nya tankar och nya planer framåt. Till slut är jag på väg. Jag behöver verkligen fokusera på friskfaktorer.
Försöka engagera mig i bara det just nu. Inte engagera mig så starkt i något annat. Det tar för mycket kraft och energi. En kraft och energi som behövs till att skapa hälsa.
Jag behöver stålsätta mig. Låta saker rinna av mig. Inte lägga så stor vikt vid något annat än att fokusera på att bli starkare. Andra säger det till mig. Att jag ska skaffa ett pansar där jag inte engagerar mig så mycket. Just nu är det nog tyvärr så.
Det engagemang jag känner för mitt jobb behöver vara på ett minimum just nu. Jag behöver fokusera på hälsan före allt annat. Gå dit. Göra jobbet. Gå hem. Inte gå igång. För det kör slut på mig. Jag behöver öva på det. Mycket. Just nu är det så.
Livsstil · Utmattning

Fröer för framtiden

I några år nu har jag haft en längtan att bo i hus på landet. Att ha en uppväxt härlig trädgård att köra fingrarna i. Fixa och dona i mitt eget hus. Lära mig att fixa. Lära mig odla lite grönsaker och örter, sköta om blommor och växter. Lära mig måla och snickra. Handfast, konkret och jordnära.
Kanske är det på grund av att livet har varit fyllt av stress och trötthet. Jag har under det senaste året haft en rent fysisk längtan efter att sticka ner fingrarna i jorden, känna med händerna strukturen på trädens bark. Jag promenerade förra hösten ner till en park och lät händerna känna på löv och barr, på buskar och träd. En stark längtan i kropp och själ.
Jag älskar skönheten i naturen. Det vackra även i det som inte är perfekt. De knotiga träden. Maskrosorna. Ljuset och skuggorna.
Längtan växer istället för avtar. Kanske är det en av de nya vägar jag vill gå. Något av det jag vill leva framåt. Just nu är det inte möjligt. Men kanske om några år. Planer och idéer börjar ta form. Jag provar tankarna, visionerna och känner efter i kropp och själ. Provar dem då och då för att se om de fortfarande finns där.
Jag blir sugen på att lära mig saker kring att ta hand om ett hus. Bygga och renovera. Ta hand om trädgård. Olika lösningar och olika tekniker. Jag längtar efter att få göra de sakerna.
Kanske en längtan efter att leva livet både jordnära, praktiskt och med själsligt, andligt djup. Att göra och använda min kreativitet på flera sätt. Att vara här och nu i mindfullness och närvaro. Att skriva. Att skapa hem och trädgård, en egen oas.
Det är egentligen ingen ny längtan. Den har funnits där i 20 – 30 år på olika sätt. Men nu har den ökat i intensitet. Som om kropp och själ nu vill poängtera att det är dags. Nu eller aldrig. Att leva livet på de sätt som stämmer med mig och det jag vill leva.
Någonstans djupt därinne vet jag att jag kommer leva detta. En stark visshet. Jag vet bara inte när eller hur än. Men det gör inget. Jag förbereder mig nu. I tankarna och i det praktiska livet. Jag sår fröer nu.
Livsstil · Utmattning

I framtiden…

Jag är lite splittrad i tankarna nu på morgonen. Funderar över acceptans och uppskattning av det som är här och nu och å andra sidan visioner och planer för framtiden. Jag behöver båda.
Inte så att gräset nödvändigtvis är bättre på andra sidan. Jag är noga med att inte bara sträva vidare utan verkligen försöka ta mig tid att uppskatta här och nu och ta reda på vad som är viktigt för mig på riktigt.
Men vissa visioner har funnits med länge och bleknar inte. En inre längtan som funnits där i många år. Det är de vägarna jag vill utforska. Se om de är möjliga att leva. Att så nya fröer som kanske kan blomma.
Jag är medveten om att livet är ändligt. Inte så att jag är rädd att dö. Men jag har den senaste tiden blivit mer och mer medveten om att jag vill ta vara på tiden. Inte bara låta den gå. Leva den på de sätt som jag längtar efter.
Kanske hänger det också ihop med att barnen snart är flyttfärdiga. Sonen bor sedan flera år själv. Just nu utomlands. Ena dottern flyttar i slutet på maj. Snart är det bara yngsta dottern kvar hemma. Om ett år vill även hon söka gymnasium i Stockholm. Kanske pendla en tid. Men det är jobbigt att pendla så förmodligen dröjer det inte länge förrän även hon flyttar.
Det är ju så det ska vara. De ska bli flygfärdiga och ge sig iväg på egna äventyr. Jag älskar dem över allt annat. Jag älskar att ha dem omkring mig. Men samtidigt håller jag på att förbereda mig för mitt eget fortsatta liv. Tankarna har startat på hur jag själv vill leva resten av mitt liv.
Det är bra tankar. För jag vill ta mina steg framåt medvetet. Inte bara flyta med och sedan känna besvikelse över att jag inte gjorde de saker jag kanske velat. Så just idag är tankarna lite mer i framtiden än här och nu.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Mars och Venus

Igår var en dag med lite mer balans. Jag var ute i solen och njöt av allt det vackra som blommar och frodas överallt.
Jag promenerade men satt också en stund i lugn och ro i gröngräset. Växlade mellan aktivitet och vila. Mellan rörelse och stillhet. Båda behövs. Att hitta balans för att inte trötta ut men inte heller vila för mycket. Kroppen och själen behöver vara igång också. Inte lätt att känna var gränserna går just nu.
Det finns olika verktyg och strategier man kan använda för att hantera livet och må bättre på olika sätt.
Å ena sidan kan man lära sig förändra sina tankemönster och beteenden genom till exempel KBT och å andra sidan kan man öva sig i acceptans genom ACT. Det finns många fler verktyg och strategier men de här intresserar mig lite extra just nu.
Det kan tyckas motsägelsefullt men jag tror att man i olika lägen behöver olika strategier. Därför är de inte motpoler i mina ögon. Jag tror att man behöver en verktygslåda ibland i livet. Man behöver ibland ta hjälp av det ena och ibland av det andra.
Men det svåra kan vara att veta när det är lämpligt att använda det ena eller det andra. Lika svårt är det för mig att veta vad det innebär att lyssna på kroppen när jag inte är riktigt van att göra det. Vad är det egentligen den behöver nu?
Behövs mer vila eller behöver kroppen träning nu? Vad betyder tröttheten? Ska jag utmana den nu genom aktivitet eller ska jag vila mer för återhämtning? Jag måste helt enkelt prova mig fram. Tills jag lär mig att förstå min kropps signaler lite bättre.
Det är ingen annan som vet vad jag behöver så jag behöver lära mig förstå det själv. När en annan behöver vila kanske jag behöver röra på mig och tvärtom. Vi fungerar olika i olika lägen i livet och utifrån var vi är just nu i kropp och själ.
Att lära mig att lyssna på min kropp och själ och försöka följa dem lite mer är något av det svåraste jag har gjort. Det är som om hjärnan har ett annat språk än kroppen och själen. Som om hjärnan är från Mars medan kropp och själ är från Venus.
Kost · Livsstil · Utmattning

Vanor för balans

Bananpannkakor, gott kaffe, avocado, gurka, kalkonskinka och rökt lax. En frukost fylld med härliga smaker. Solen skiner och jag har sommarkänsla.
Morgonen och förmiddagen är min bästa stund. Då känner jag mer energi och livsglädjen är större. Det är då jag tycker om att skriva, får kreativa idéer och gärna sätter igång med projekt som kan växa mig över huvudet. Efter lunch avtar oftast orken. Då har jag varit igång några timmar.
Det är då jag behöver göra avslappning eller meditation, yoga eller något annat som ger återhämtning. Ladda batterierna. Ta det i ett lugnare tempo. I tystnad en stund. Träna kroppen behöver jag också.
Att hitta de där vanorna som ger balans är inte så lätt när man aldrig gjort det. Jag har provat lite olika saker genom åren men ingenting har blivit en vana som jag gör regelbundet. När barnen var små gick jag på Qi gong en gång i veckan. Det var riktigt skönt. Men jag fick liksom inte till det i min vardag hemma. Det hade jag behövt.
Jag har en vana av att skjuta upp sådant som jag behöver göra bara för mig. Dagarna fylls med sådant som gagnar fler och andra. Så har jag alltid levt. Det är i det jag har känt mig värdefull och känt glädje. Det handlar inte om att jag offrar mig. Det ger mig själv något också.
Jag kan tankemässigt förstå att det skulle vara bra för mig att t ex lära mig yoga och ägna en stund åt det varje dag. Men den dagen jag sätter igång med det känner jag mest motstånd. Motstånd mot att ta mig tid varje dag för det. Inruta mitt liv. Gå in i mig själv.
Det är egentligen konstigt att jag känner så för jag går ju in i mig själv mycket i mitt skrivande. Jag mediterar sporadiskt, inte regelbundet, och då går jag också in i mig själv. Så jag vet inte riktigt vad det är som gör så stort motstånd i mig vid tanken på en regelbunden vana som är välgörande för mig själv. Det är som om en otålig del av mig tycker att jag inte har tid. Att jag har viktigare saker att göra.
Hur gör man det viktigt? Tankemässigt vet jag att det är viktigt för mig. Viktigt för att jag ska må bra och också orka finnas för andra. Ändå skjuter jag det framför mig. Prioriterar annat. Ett starkt motstånd inombords mot nya regelbundna vanor.
Kanske det är något jag kan få hjälp med i KBT? Hjälp att skapa vanor som bygger upp min hälsa på olika sätt. Hjälp att inombords känna att jag är viktig. På riktigt. Att inte bara tänka utan verkligen förstå att precis som när man flyger så behöver man sätta på sig själv syrgasmasken först för att överhuvudtaget kunna hjälpa någon annan.
I huvudet förstår jag det. Men i kroppen och själen är jag inte där. År av andra sätt att fungera, ända sedan barnsben, är svåra att förändra. Men jag vet att det går. Med lite hjälp kanske det går lättare.
Livsstil · Utmattning

Olikhet är härligt!

Jag vaknar tidigt. Numera ofta vid fyra. Men ligger kvar och försöker somna om ett tag. Till sist ger jag upp och kliver ur sängen. Gör iordning en lättare frukost. Bara för mig. Om en stund ska jag förbereda frukost på sängen till ena dottern som fyller 17 år idag. Idag firar vi hennes dag.
Men just nu har jag min lugna stund. Ofta gillar jag tystnaden vid frukosten. De stunder jag vaknar före alla andra. En stund av mindfullness där jag känner dofter och smaker. Upplever med sinnena och uppskattar det jag har här och nu.
Men jag älskar också frukostarna när vi alla är lediga. När alla tre barnen är här. Då hjälps vi åt att göra frukostbuffé med lite allt möjligt som vi gillar. Varm mat och kall mat. Vi sitter ett par timmar och äter och pratar. De stunderna älskar jag. De är dyrbara och härliga.
Eller sommarens frukostar med storfamilj. Min ena syster och hennes familj tillsammans med min i Ystad. I radhuset vid havet. Där startar dagen lite lugnare med att vi vuxna kommer ner en i taget, hämtar det vi vill ha i kylen och äter frukost i lugn och ro. Efter en stund dyker en efter en av tonåringarna upp. Frukosten blir mer livlig, med prat och skratt. Alla gör iordning sin lunchmatsäck som ska tas med när vi ger oss av till stranden. Febril aktivitet och kö till badrummena.
Jag älskar dessa olika frukostar. Lugnet och tankeutrymmet ibland. Liv och rörelse, samtal och skratt ibland. Jag känner mig tacksam över att jag får uppleva dessa ytterligheter.
Men just nu är det skönt med lugnet. Just nu behöver jag mycket av det för att må bra. Återhämta kraft. Nu tankar jag lite ro. Jag har det bra här och nu.
Om några timmar firar vi dottern i min ena systers trädgård. De erbjöd oss att fira där nu när vädret är så fint. Det blir så varmt inne i min lägenhet. Solen står på in genom fönsterna hela eftermiddagen och kvällen. Termometern inne visar på närmare 30 grader.  Då är det svårt att vara här och fira.
Barnen och jag hade planerat att samla våra gäster och gå iväg till en liten park i närheten. Där tänkte vi att vi kunde ha picknick och fira. Men erbjudandet om att vara i lugn och ro i min systers trädgård togs med glädje emot.
Jag har bit för bit skapat ett hem jag trivs i nu igen. Små steg. Men nu är det klart och jag känner glädje över att se mig omkring här hemma. Nu kan jag trivas, få återhämtning och känna lugn här. Att ta lite i taget var bra. Det tog tid men nu är det färdigt. Och jag körde inte slut på mig själv.
Att försöka hålla en balans mellan att göra och att vara som jag mår bra av är viktigt. Att ta lite i taget. Att våga be om hjälp ibland. Att visa mig själv medkänsla. Att inte ställa för höga krav på mig själv och ryckas med och gå in i gamla mönster. Det är viktigt. Och det är en process att komma ihåg och öva på varje dag.
En lugn start med min frukost i tystnaden och närvaron är en bra början. En start med flera tankar kring hur härligt det är med olikhet. Att det inte alltid är samma. Frukostar, möblering, göra och vara. En dag och flera tankar. Minnen som är härliga. Tacksamhet över här och nu. Snart firar vi dottern och samlas med den större familjen. Mina systrar och deras familjer. Kärlek.