De senaste månaderna har jag funderat mycket på vad som är viktigast i livet. För mig. I mitt personliga liv. Vad är det som jag värdesätter mer än något annat i mitt liv? Vad och vilka är viktigast? Hur vill jag leva mitt liv?
När jag är i slutet av mitt liv och tänker tillbaka, vad kommer då att kännas viktigast? Vad kommer jag då att vara stolt över? Må bra av och vara nöjd med?
Vad kommer jag att ångra? Vad vill jag ha hunnit leva? Vilka relationer vill jag ha vårdat och känna att jag har gett allt det som jag ville ge? Vilka vill jag ha omkring mig?
Jag har verkligen gått på djupet med de här frågorna. Och nu vet jag vad och vilka som är viktigast. Jag vet exakt vad jag vill leva, göra och vara. Jag vet var jag vill leva och hur. Jag känner mig själv på djupet nu. Och jag har börjat ta mina steg i den riktning som jag vill leva.
Bara för att man vet är det inte enkelt. Det är så lätt att fångas av sina gamla och invanda mönster. Det är så lätt att irra bort sig och engagera sig i andra saker. Och så går tiden utan att man följer den riktning man egentligen längtar mest efter.
Jag vill hitta strategier att hålla kvar fokus på det viktiga. Att föra tillbaka min uppmärksamhet på det när jag irrat bort mig.
Det jag vill leva ville jag leva redan när jag var 25 år. Men sedan kom livet emellan på olika sätt och jag irrade bort mig. Jag provade mig fram och levde andra liv. Ibland kändes det bra.
Men efter några år började ett hål växa inombords. Det fanns där och jag visste inte vad det var eller hur jag skulle fylla det. Provade att fylla det med olika saker, strävade på i det yttre och i det inre. Men hålet fanns där och värkte.
Det blev mer och mer klart att jag inte levde ett liv som jag mådde bra av. Att något fattades. Men jag visste inte vad.
En nära vän har sagt till mig att jag under många år har arbetat på det som till sist ledde till sjukskrivning och utmattningssyndrom. Stress i olika livsområden under många år ledde fram till det. Under de senaste tio åren har jag haft symptom av olika slag som kanske kunde ha varit en varningssignal. Om jag då fått stanna upp och lyssna inåt och förstå de saker som jag förstår nu så kanske jag inte hade kommit dithän att jag blev utbränd.
Men det som har varit har varit. Och det har ju bidragit till den jag är nu. Kanske blir de erfarenheterna till nytta. Jag grämer mig egentligen inte över det förflutna. Jag bara ser tillbaka för att förstå hur jag hamnade här. Det blir något att lära sig av för att kunna gå framåt. Mot något annat. Något friskare.
Hålet inombords har jag redan fyllt. Det fylldes av att börja förstå vem jag är och vad jag vill leva. Av att verkligen på djupet veta vad och vilka som är viktigast. Av att börja ta hand om mig själv. Så jag har kommit en bit på väg.
Nu börjar nästa steg. Att bit för bit sätta planerna i verket. Att börja skapa det liv jag verkligen vill leva. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet exakt vad jag vill. Jag vet vad som är viktigast. Jag vet vilka som är viktigast.
Nu handlar det om att lära mig fokus. Lära mig att inte irra bort mig. Prioritera det som är viktigast. Leva det allt vad jag kan här och nu med det jag har här och nu. Men också ta steg framåt mot de mål jag har.
Att verkligen lyssna till och lära sig förstå vad den där inre längtan betyder är något av det viktigaste. Så att man inte lever sitt liv omedvetet och efter vart omständigheterna tar en. Så att man inte låter livet passera och gå utan att man någonsin levt det som varit viktigast.
Så att man inte styrs av andras ideal eller det kollektiva samhällets tryck på en att leva ett visst sorts liv. Det är livsviktigt att fråga sig själv vad som är viktigast. Vad och hur vill jag leva? Vad känns meningsfullt och glädjefyllt för mig? Vilka är viktigast och hur gör jag för att prioritera dem?
Vad vill jag se tillbaka på när jag blir riktigt gammal? Vad kommer då att ge mig en känsla av glädje, kärlek, meningsfullhet och ro? Genom livet kan det meningsfulla och det viktiga skifta. Det viktiga är inte att ha nått fram till det ultimata målet för hela livet.
Det viktiga är att veta att jag själv styr dit jag vill just nu och jag vet just nu vad och vilka som är viktigast. Att veta inombords och inte låta andras visioner för en bli viktigare. Inte låta andras uppskattning, beröm eller godkännande vara det som styr oss. Inte låta yttre belöningar lura oss att sträva vidare på jakt efter nya belöningar utan att vara medveten om vart det för oss.
För ibland upptäcker man då att man plötsligt lever ett liv som man egentligen inte trivs med eller mår bra i. Det är aldrig för sent att ändra på sitt liv. Det är aldrig för sent att ta nya steg och välja nya riktningar. Det enda som kan stoppa oss är vår egen rädsla.
Så nu börjar jag ta mina steg mot det liv jag vill leva. Jag kastar mig inte utför stup. Jag tar ett litet steg i taget. Men bit för bit når jag dit om jag håller fokus och lever det så mycket jag kan här och nu. Det vet jag säkert!
Läkande Liv 