Jag är lite splittrad i tankarna nu på morgonen. Funderar över acceptans och uppskattning av det som är här och nu och å andra sidan visioner och planer för framtiden. Jag behöver båda.
Inte så att gräset nödvändigtvis är bättre på andra sidan. Jag är noga med att inte bara sträva vidare utan verkligen försöka ta mig tid att uppskatta här och nu och ta reda på vad som är viktigt för mig på riktigt.
Men vissa visioner har funnits med länge och bleknar inte. En inre längtan som funnits där i många år. Det är de vägarna jag vill utforska. Se om de är möjliga att leva. Att så nya fröer som kanske kan blomma.
Jag är medveten om att livet är ändligt. Inte så att jag är rädd att dö. Men jag har den senaste tiden blivit mer och mer medveten om att jag vill ta vara på tiden. Inte bara låta den gå. Leva den på de sätt som jag längtar efter.
Kanske hänger det också ihop med att barnen snart är flyttfärdiga. Sonen bor sedan flera år själv. Just nu utomlands. Ena dottern flyttar i slutet på maj. Snart är det bara yngsta dottern kvar hemma. Om ett år vill även hon söka gymnasium i Stockholm. Kanske pendla en tid. Men det är jobbigt att pendla så förmodligen dröjer det inte länge förrän även hon flyttar.
Det är ju så det ska vara. De ska bli flygfärdiga och ge sig iväg på egna äventyr. Jag älskar dem över allt annat. Jag älskar att ha dem omkring mig. Men samtidigt håller jag på att förbereda mig för mitt eget fortsatta liv. Tankarna har startat på hur jag själv vill leva resten av mitt liv.
Det är bra tankar. För jag vill ta mina steg framåt medvetet. Inte bara flyta med och sedan känna besvikelse över att jag inte gjorde de saker jag kanske velat. Så just idag är tankarna lite mer i framtiden än här och nu.
Läkande Liv 