Vanor för balans

Morgonen och förmiddagen är min bästa stund. Då känner jag mer energi och livsglädjen är större. Det är då jag tycker om att skriva, får kreativa idéer och gärna sätter igång med projekt som kan växa mig över huvudet. Efter lunch avtar oftast orken. Då har jag varit igång några timmar.

Det är då jag behöver göra avslappning eller meditation, yoga eller något annat som ger återhämtning. Ladda batterierna. Ta det i ett lugnare tempo. I tystnad en stund. Träna kroppen behöver jag också.

Att hitta de där vanorna som ger balans är inte så lätt när man aldrig gjort det. Jag har provat lite olika saker genom åren men ingenting har blivit en vana som jag gör regelbundet. När barnen var små gick jag på Qi gong en gång i veckan. Det var riktigt skönt. Men jag fick liksom inte till det i min vardag hemma. Det hade jag behövt.

Jag har en vana av att skjuta upp sådant som jag behöver göra bara för mig. Dagarna fylls med sådant som gagnar fler och andra. Så har jag alltid levt. Det är i det jag har känt mig värdefull och känt glädje. Det handlar inte om att jag offrar mig. Det ger mig själv något också.

Jag kan tankemässigt förstå att det skulle vara bra för mig att t ex lära mig yoga och ägna en stund åt det varje dag. Men den dagen jag sätter igång med det känner jag mest motstånd. Motstånd mot att ta mig tid varje dag för det. Inruta mitt liv. Gå in i mig själv.

Det är egentligen konstigt att jag känner så för jag går ju in i mig själv mycket i mitt skrivande. Jag mediterar sporadiskt, inte regelbundet, och då går jag också in i mig själv. Så jag vet inte riktigt vad det är som gör så stort motstånd i mig vid tanken på en regelbunden vana som är välgörande för mig själv. Det är som om en otålig del av mig tycker att jag inte har tid. Att jag har viktigare saker att göra.

Hur gör man det viktigt? Tankemässigt vet jag att det är viktigt för mig. Viktigt för att jag ska må bra och också orka finnas för andra. Ändå skjuter jag det framför mig. Prioriterar annat. Ett starkt motstånd inombords mot nya regelbundna vanor.

Kanske det är något jag kan få hjälp med i KBT? Hjälp att skapa vanor som bygger upp min hälsa på olika sätt. Hjälp att inombords känna att jag är viktig. På riktigt. Att inte bara tänka utan verkligen förstå att precis som när man flyger så behöver man sätta på sig själv syrgasmasken först för att överhuvudtaget kunna hjälpa någon annan.

I huvudet förstår jag det. Men i kroppen och själen är jag inte där. År av andra sätt att fungera, ända sedan barnsben, är svåra att förändra. Men jag vet att det går. Med lite hjälp kanske det går lättare.