Blogg · Livsstil

Hållbarhet

Härlig morgon idag med frost och gryningen som gick i guld och rosa utanför fönstret. De tända ljusen på bordet, kaffekoppen och en närande frukost. Läste texter hos andra bloggare som inspirerar och berikar. Känner mig just nu rik i själ och hjärta.

20181026_072833

Igår städades alla dammtussar bort och hemmet röjdes på lite bråte som vi lätt får för mycket av eftersom vi bor på liten yta. Vi bor i 3 rum och kokvrå på 67 kvm. Jag och mina tre barn som alla nu i princip är vuxna. Min yngsta är 17 år. 

Jag var iväg och handlade lite och har ganska  nyligen upptäckt en mindre butik som ofta har väldigt bra priser på grönsaker. Inte alltid supersnygga men prisvärda. Igår köpte jag till exempel två kilo sötpotatis för tio kronor. Normalt så brukar kilopriset annars vara 33 kronor ungefär. Den här affären sänker kraftigt priset på matvaror istället för att slänga dem som andra butiker gör. När jag kom hem med mina sötpotatisar så fick jag skära bort lite grand på sina ställen men ca 90 procent av dem var fina. 

20181018_173102

Den typen av affär vill jag stödja så att de inte går under ekonomiskt bland alla stormarknader. Det slängs så mycket mat som är fullt ätbar. Idag läste jag några blogginlägg om dumpstring på en blogg som heter Vildvittring. En klok person med glimten i ögat är det som är författare till den bloggen. Inspirerande läsning som kan rekommenderas! Den som inte vet vad dumpstring är kan med fördel gå in och läsa om det på Vildvittring.wordpress.com

Ett annat gott exempel på fina tankar kring hållbarhet är något som finns inom promenadavstånd från mitt hem. Det är en sorts kollektiv trädgård. De har kolonilotter som är mer för privat odling men också allmänna områden där vem som helst kan odla och skörda. Inget är privat utan det som finns där tillhör alla. De har även tillverkat ett litet skåp där vem som helst kan ställa in saker som någon annan kan hämta ut. Sådant gör mig varm i hjärtat och skapar en tro på framtiden. Varje gång jag går förbi den här platsen så blir jag glad. 

20181003_125118

Det här med livsstilen och vad som ingår i den är något som intresserar mig en hel del. Att hitta sätt att leva som är hållbara på olika vis. För mig personligen men också i ett större perspektiv. Det är också ett ämne som jag kommer skriva mer om framöver allteftersom jag själv utforskar det. Det är ytterligare en av byggstenarna till ett läkande liv. 

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Skapa vägen genom att gå den.

Idag känner jag nytt liv i mig lite grand. Oron över hur min framtid ska formas finns där framför allt när jag vaknar på morgonen. Men jag använder de strategier jag har för att låta orostankarna flyta bort så mycket jag kan. Vänder fokus mot här och nu allt vad jag förmår. Och så dyker det ganska ofta upp saker som inspirerar mig. Bit för bit hittar jag då tillbaka till lite mer liv igen. Det kan vara mina barn som står för inspiration och klokskap, en vän eller familjemedlem. Men det kan också vara något jag läser som ger mig det där lilla extra som ger en ton av hopp och glädje.

sunflower-3623331_1920

Ibland undrar jag vad det är för mening med all kamp i livet. Allt är ju inte en kamp men ibland blir saker så övermäktiga att det känns så. Men så får jag ibland en glimt av ett lite större perspektiv och hittar en sorts meningsfullhet mitt i alltihop. Jag tror att de svårigheter jag går igenom på något vis kommer generera något som kan vara till nytta. För mig och om jag har tur även för andra. De tankarna håller jag fast vid så ofta jag kan. Inspiration och glädje kan komma ur så många olika källor. Det är trots allt en rikedom att bli medveten om alla små möjligheter till glädje och kärlek i livet. Det är ju sann rikedom.

malham-cove-3196076_1920

Om jag kan vara mitt uppe i alla svårigheter, vakna med oro på morgnarna och ändå hitta glädje, kärlek och rikedom i livet genom små källor i min vardag så är jag nog rikare än de flesta. Det är trots allt något stort som jag får med mig ifrån det här. Så idag känner jag en glädje och ett hopp inför framtiden igen. Oavsett hur det ser ut det närmaste året så kommer det att bli bättre så småningom. Det har jag en tro på därför att jag vet vilka vägar jag vill gå framöver. Och även om det tar tid att ta mig dit jag vill så kommer jag att gå de vägarna på de sätt jag kan. Varje dag tar jag ett litet steg. Till slut har jag skapat vägen genom att gå den.

Blogg · Sinnesfrid · Utmattning

Vägen framåt!

Utanför fönstret strömmar barn och ungdomar till förskolan och skolan bredvid mitt hus. Jag sitter med tända ljus och kaffet som värmer mot händerna. Min stund. Dottern har redan gett sig iväg till sin skola. Vi åt frukost ihop som vi brukar. Idag är en ny dag. Saker upprepar sig och är invanda rutiner medan annat är nytt. Som det ska vara. Det bor något skönt i det. En sorts naturlig balans.

Igår ägnade jag några timmar åt att känna alla känslor som dök upp efter rehabmötet. Känna, låta tankarna komma och gå, tillåta mig att för en stund tycka lite synd om mig själv. Fundera över alla katastrofer som min hjärna spelade upp. Bli än tröttare. Sätta på tv:n och fly från allt. Lämna bekymmerna en stund och hitta spänning och skratt. Känna hur hjärnan till slut var för trött för att skapa fler bilder eller tankar. Sömnen som behövs för lugn och ro. För läkning.

book-759873_1920

Idag är en ny dag. Dags att gå vidare. Igen. Använda verktyg som tar udden av katastroftankarna. The work som jag skrivit om tidigare. Det är effektivt mot berättelserna som spinner oro i huvudet. Att syna tankarna för att kunna släppa dem. För att behålla den ömtåliga energin i mig. Försöka låta bli att måla upp bilder om framtiden för jag vet ju ännu inte helt hur den kommer bli. Istället se det fina som finns här och nu. 

Problemlösa det som går att problemlösa. Försöka släppa det jag inte kan förändra. Leta efter solglimtarna. Fokusera på det ljusa som är här och nu. Inte tänka för långt fram. Bara här och nu. På det sättet tar jag mig framåt en dag i taget. Till slut har jag kanske kommit en bit på min resa. Resan i ett läkande och hållbart liv. En stund i taget. En dag i taget. Tro och hoppas på det bästa. Det är vägen framåt.

Blogg · Utmattning

Sätta ihop bitarna…

Livet är ett äventyr, en resa, där vi inte alltid vet vart den tar oss. Vi kan planera och jobba mot mål. Vi kan göra vårt allra bästa och mer därtill för att resa dit vi vill. Men ibland hamnar vi ändå på ett ställe som vi inte trott från början. Ibland kanske det blir till det bättre. Men inte nödvändigtvis alltid. Livet kan inte styras i detalj även om vi försöker. Ibland behöver vi jobba hårt för förändring eller för acceptans. 

Idag funderar jag över vart jag nu är på väg? Min resa tog stopp på den väg som jag trott jag skulle ta. De mål jag brann för gjorde att jag brann ut. Arbetsbelastningen och arbetsmiljön tog ut sin rätt. Nu handlar allt om livets grundläggande beståndsdelar. Hälsa. Trygg ekonomi. Det grundläggande. Varje dag försöker jag hitta vägar att lägga den grunden. Det är just nu det enda. Vägarna framåt kan jag inte styra. Jag är utlämnad till andras beslut och till att bli dribblad mellan stolarna för att inte vara en kostnad för någon. Att få arbetsträna och få en arbetslivsinriktad rehabilitering är inte enkelt. En plats och en plan som är hållbar. 

20181011_150801

Idag låter jag mörk i tonen men det beror på att det just nu känns ganska mörkt. Efter rehabmötet idag gick jag därifrån med en känsla av att inte vara värd särskilt mycket. Mitt värde fanns när jag arbetade och hade ett stort engagemang för mitt jobb. Nu vill man slippa ansvaret. Slippa anstränga sig för att hitta nya vägar och möjligheter. De ser inget värde i mig längre och trots att de är medansvariga till att jag är där jag är så kan de inte göra något. Det är inte deras policy säger de.

Tänk på det alla ni som engagerar er och jobbar hårt. Den dagen som de slitit ut dig finns de inte där. Då är det inte deras ansvar. Då är du en kostnad. Jag låter bitter idag. Och just idag tillåter jag mig att vara det. Att uttrycka det. För jag är så innerligt trött. Trött på att vara ensam om att kämpa. Just idag.

sparkler-839831_1920

Så just nu försöker jag återigen för hundramiljonte gången samla ihop skärvorna av mig själv och gör mitt bästa för att återställa mitt värde. Jag vet att mitt värde inte sitter i mitt yrkesliv eller i någon annans ögon. Men man ska ha ganska hård hud om den hanteringen inte påverkar en. Jag har mina verktyg och strategier och jag tar snart nya tag med dem. Men just nu. Just här och nu så vill jag bara ta hand om såren en stund. Och försöka dämpa paniken över hur i all världen min ekonomi ska fungera överhuvudtaget.

Just så är min verklighet. Det är den jag varje dag jobbar med. Försöker göra allt jag själv kan för att bygga upp. Min hälsa. Min ekonomi. Mitt yrkesliv. Det är det jag skriver om. Därför jag skriver. Bloggen är berättelsen om hur jag försöker bygga upp mitt liv sten efter sten. Bygga min väg en liten, liten bit i taget. Försöka hitta nya mål att resa mot. Fast på ett annat sätt. Utan att brinna ut. På den resan vill jag ha sällskap. Jag gör resan för mig men om jag kan bidra till andras resa så är det fantastiskt. 

connect-20333_1920

Idag tog orken slut för en stund. Men den kommer tillbaka. Jag vet det för jag har mina strategier och mina olika verktyg. Jag har mina sätt att sätta ihop bitarna igen och läka. Idag är ett läkande liv att låta mig få känna alla de känslor jag känner och ta hand om dem. Imorgon tar jag nya steg.

Blogg · Livsstil · Utmattning

Beslut som formar livet

Hur kommer livet se ut om tio år? Var kommer jag då att befinna mig? Vad gör jag och vad lever jag då? Var bor jag och vilken resa har jag gjort innan dess? Just nu har jag en bild av hur jag vill att det ska vara. Under de sista åren har den bilden klarnat alltmer. Resan dit kommer ur vad jag gör varje dag. Kommer ur vilka vägar jag kommer välja att ta. Kommer ur vad jag gör just nu idag. Just i denna stund. Varje stund och varje dag. Just nu. Och just nu. Just nu kan jag göra val som tar mig vidare i min resa. Ibland kanske valen inte är lätta att göra. Ibland kanske jag väljer något som tar mig på andra vägar. Då kan det vara bra att emellanåt stanna upp och fundera över vart den här vägen tar mig. Ska jag justera eller fortsätta?

autumnal-1868944_1920

För ungefär tio år sedan levde jag ett annat liv. Jag var gift och hade ett annat hem. Barnen var fortfarande ganska små, min äldsta hade nyss fyllt tonåring. Jag arbetade som lärare i skolan. Ett arbete jag haft sedan jag gick min utbildning. Bakom mig låg år av studier ihop med ett liv som småbarnsförälder. Ett liv som varit rikt och härligt men också tufft på olika vis. Ungefär då, för tio år sedan, valde vi att skilja oss. Det blev flytt till annan bostad och ganska snart byte av arbete. Fokus framför allt annat var att få ekonomin och livet att gå ihop som ensamstående. 

De senaste tio åren har jag skilt mig, bytt arbete två gånger och varit långtidssjukskriven i två perioder. Jag har arbetat hårt. Engagemanget har varit stort. Pedagogiskt utvecklingsarbete har legat mig varmt om hjärtat. Att skapa något bra i skola och förskola har varit en stark drivkraft. Livet kretsade kring barnen, jobbet och ekonomin. När jag började känna av att jag inte mådde riktigt bra så försökte jag lägga till olika saker som skulle fylla på mitt må bra konto. När inte det hjälpte så minskade jag det mesta runtomkring för att orka. Minskade på sociala kontakter och alla aktiviteter som inte hade med barn och arbete att göra. Jag tänkte att det skulle hjälpa. Om bara det här ordnar sig så blir det bättre sen… Men det ordnade sig aldrig. Det fanns alltid mer som behövde göras. Det tog aldrig slut. Tills jag kraschade i utmattningssyndrom.

fire-and-water-2354583_1920

De senaste tre åren har varit en annan sorts resa. En resa i att hitta läkande. Att hitta i hur jag behöver leva för att må bra. Att hitta i hur jag har omsorg om mig själv för att hålla. En resa i att prova olika verktyg och strategier för att sedan använda dem regelbundet eller när de behövs. En läkande resa. Ibland två steg fram och ett tillbaka. Mitt i förra resan kom ytterligare en krasch emellan. Nu är mitt mål att skapa mig själv ett hållbart liv. Ett liv där jag mår bra. Det innefattar allt som ingår i livet. Här är jag nu. Mitt uppe i min egen resa i ett läkande liv. Varje dag ett beslut att ta stegen på den resan.

stones-451329_1920

Om tio år, var kommer jag att vara då? Jag kan ju inte säkert veta. Livet tar ju oss ibland på vägar som vi inte kunnat tänka ut i förväg. Men det jag vet är att jag här och nu varje dag ska göra allt vad jag kan för att leva ett läkande och hållbart liv. Det jag hoppas på är att jag kanske i det även ska kunna bidra till andra. Det är min vision om framtiden. De beslut jag tar här och nu, i varje stund och varje dag, är de som lägger grunden för var jag kommer vara om tio år. Var vill du vara om tio år? Vilka beslut tar du här och nu, i varje stund och varje dag som kan ha potential att ta dig dit? Beslut som formar ditt liv genom den resa de tar dig på.

Blogg

10 år och deprimerad.

Stress och oro ökar i vårt samhälle. Det läste jag om senast idag i allt nyhetsflöde. Det ökar så mycket i alla åldersgrupper att man har ökat förskrivningen av antidepressiva läkemedel. Barn i åldern 10 – 14 år tillhör en av dessa åldersgrupper där det har ökat de senaste tio åren. Det är med bestörtning jag läser det. Det är ju inte klokt! Det borde resultera i ett massivt arbete för att hitta orsaker på bred front och försöka göra något åt det. Men istället verkar vi i vårt samhälle istället hellre göra något åt symptomen. Vi medicinerar. Om människor kan fungera som vanligt med medicin i kroppen så finns inte problemet längre för då är vi ändå produktiva i samhället. Det är åtminstone så jag tolkar det. Detta totala ointresse i att titta på orsaker. Framför allt orsaker som inte enbart har med individen själv att göra.

dandelion-3416140_1920

Vårt samhälle är så fokuserat på att se oss som öar som inte påverkas av miljön omkring oss eller av hur vi lever våra liv. Det är bekvämt. Att blunda och stoppa huvudet i sanden som en struts. Om vi ser problemen som något fel i varje individ som man kan medicinera bort så behöver vi ju inte som samhälle ta något ansvar. Det är fruktansvärt sorgligt! Det gör mig arg! Hur länge ska det fortgå och öka? När ska vi börja titta på hur vårt samhälle ser ut? Vad är det som gör att så många människor blir sjuka i utmattning, depression och psykiskt relaterad ohälsa? Vad är det i förskola, skola, yrkesliv och livsomständigheter som påverkar oss så att vi blir sjuka? Hur inverkar andra faktorer som mat, näring och alla dessa tillsatser och mängden socker som vi öser i oss. Socker och tillsatser som gör oss sjuka men som samhället tjänar pengar på i andra änden. Som vi får i oss även när vi är inlagda på sjukhuset. Som cancerfonden får in pengar ifrån genom rosa godis. Tjäna pengar verkar vara det enda som driver vårt samhälle. Men som det ser ut så är det ett extremt kortsiktigt sätt att se på ekonomi och på liv.

macarons-2548810_1920

Allt mer forskning verkar tyda på att olika typer av sjukdomar har en samverkan med inflammation på olika vis. Alltmer verkar tyda på att stressrelaterad ohälsa ökar i skolan och yrkeslivet. Ändå tar vi inte krafttag kring att försöka gräva djupare i det och göra något åt det. Varje gång vi istället väljer att döva symptomen i vårt samhälle genom mediciner så kommer vi ju i slutändan bli allt sjukare. Om inte annat så borde det få katastrofklockor att ringa även samhällsekonomiskt. Eller tänker vi enbart kortsiktigt?

Jag är som jag sagt tidigare inte motståndare till medicin om vi behöver det. Men vi behöver även titta på orsakerna och göra något åt dem. Det är alarmerande att allt yngre människor blir sjuka i depressioner och stressrelaterad ohälsa. Ska våra barn och ungdomar slås ut redan i tidig ålder? Vad bygger vi för sorts samhälle? Finns det någon politiker därute som tar det här på allvar och driver det som en av de viktigaste frågorna idag? Eller är alla bara intresserade av att vinna i frågan om vilka som ska få bo i vårt land eller inte? I vårt land som ändå är en av de rikaste länderna globalt sett. I vårt land där de flesta trots allt har det förhållandevis bra materiellt sett. Sverige och Schweiz är de två länder i Europa som har lägst andel materiell fattigdom. Ändå blir den viktigaste frågan för människor och politiker i vårt land att säkra att inga fler kommer hit och får ta del av ett bättre liv. I den frågan satsas det massor.

hand-1917895_1920

Vi har utmaningar i vårt land på flera sätt. Men när ska vi vakna upp och se att vi trots allt har det bättre än många andra rent materiellt. Och i det inte enbart tänka egoistiskt. Jag tror inte på att ett land som är så pass rikt som vårt land trots allt är, ska behöva tro att det är fler människor som skapar de problem vi har. Det är hur vi tar hand om människorna och hur pengar och resurser fördelas som är det centrala. Hur bygger vi trygghet, hälsa, hopp, glädje och hållbarhet i våra bostadsområden. Hur bygger vi det i förskola, skola och arbetsliv? Utan ett helhetstänk och ett omfattande hållbarhetstänk så kommer vi inte nå särskilt långt.

Det är verkligen hög tid att vi börjar titta på hur hållbart vårt samhälle är ur hälsosynpunkt. Hur bygger vi ett hållbart samhälle på alla plan och för alla. Hållbart i ett längre perspektiv än till nästa val. Det borde vara den största prioriteringen för våra politiker. Inte vi och dem. Utan vi alla på ett hållbart sätt. Ett hållbart samhälle ur många olika perspektiv. Det är våra barn som är framtiden. Det är vårt ansvar att börja bygga framtiden sund och hållbar. Det börjar med oss själva personligen. Det börjar med chefer och huvudmän på alla ställen. Det börjar med var och en av oss. Där ingår varenda politiker. Det är dags att börja ta eget ansvar där vi är. Inte fortsätta att stoppa huvudet i sanden medan vi medicinerar bort symptomen!

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Vad vill du skapa?

Balans mellan visioner och nu. Visionerna är viktiga för mig. De är en drivkraft och en källa till glädje. Det är vår föreställningsförmåga och vårt kreativa sinne som får skapa. Det är glädjefyllt och härligt. Visionerna ger mig riktningen som jag vill gå i. Det måste inte vara ett absolut mål utan snarare en riktning dit jag siktar. Så att jag går dit mitt innersta vill och inte kommer vilse. Inte står där vid livets slut utan att ha försökt göra det mesta av det jag ville. 

paddle-839814_1920

Nu är den andra balanspunkten. Nu är det enda jag egentligen har. Det är i nuet allt utspelar sig och allt sker här. Det är nu jag lever, inte sen och inte då. Imorgon är alltid ett nytt nu. Varje sekund pågår ett nytt nu. Därför är det viktigt att ha balans. Att inte vara i livet som det var och inte vara i visionerna mer än stundvis. Besöka dem ibland. Men leva här och nu så fullt jag bara kan. Om nu är fyllt av glädje och kärlek, av djup meningsfullhet och liv, så lever jag ju egentligen de yttersta målen med mina visioner. Därför är alltid det viktigaste att ha fokus på nu så mycket som möjligt.

apple-1122537_1920

Att uppskatta det som finns nu. Det som omger mig och mitt liv nu. Att leva hälsosamt och i glädje så mycket jag förmår nu. Att vara närvarande i livet här och nu. Att känna kärlek och meningsfullhet här och nu, i det som är. Det är en konst som är värdefull att lära. Om vi går den vägen så tror jag att vi varje dag lever våra visioner i sin essens. Därför vill jag lägga fokus på det fina, på glädjen, på kärleken, på allt det jag vill ska växa. För här och nu skapar jag livet som jag vill leva. Vad vill du skapa?