Blogg · Kost · Livsstil · Rörelse · Sinnesfrid · Utmattning

Helhetssyn

Tänk om det är så att jag är en helhet och inte ett huvud med olika delar som är oberoende av varandra? Tänk om det är så att våra fysiska delar i kroppen både är i ett komplicerat samspel med varandra men också med den omgivning vi befinner oss i, i vår miljö? Ja inte låter det särskilt otroligt eller konstigt egentligen. Ändå beter sig ofta vårt samhälle som om varje del är fristående från en annan del. Utifrån det behandlas varje del för sig, t ex inom sjukvården. Ibland erkänner man samband som är större men ofta inte. Man använder sig av mediciner som minskar symptom när man inte har några förklaringar till vad en åkomma beror på. Det tas tacksamt emot av de flesta för man vill ju minska sina obehag och symptom och fortsätta fungera i det stora hela. 

Jag är inte emot symptomlindring. Inte heller är jag emot mediciner. Men jag tänker att vi alla skulle kunna ha mycket att vinna på om det fanns en balans i  den ekonomiska vinsten i medicintillverkningen i relation till en större vinst i att forska på samband och orsaker. Orsaker och samband som kanske kan göra oss mer friska och oberoende av mediciner. Visst finns det sådan forskning. Men jag önskar mycket mer av det. Oberoende forskning utan egenintresse. Det skulle samhället tjäna på tror jag.

brain-3168269_1920

 

Den diagnos som kallas utmattningssyndrom är en sådan diagnos som skulle behöva ordentlig forskning. Allt fler drabbas och den behandling som erbjuds är inte särskilt hjälpsam. Många som har hand om behandlingen och rehabiliteringen har ingen kunskap alls om den lilla forskning som finns. Jag tror att vi skulle behöva ta ett mycket större helhetsgrepp här. Forska på många olika saker i relation till det här. Men kanske är det också så att samhället inte vill ha vilka svar som helst? Kanske är vi rädda för vad det kan innebära? Det kan ju innebära att samhället i stort behöver förändras. För även här tror jag på en helhet. Jag tror inte att den enskilda människan är fristående från samhället. Det kommer behövas förändring såväl på samhällsnivå som på enskild nivå.

Jag tror att vi skulle behöva titta på hur samhället ser ur i sina olika delar och på hur vi skapar ett samhälle där människor är friska. Vi behöver titta på arbetsmiljö och vad som bygger hälsa för att sedan göra de förändringar som krävs och göra dem obligatoriska. Inte börja i andra änden i att släcka bränder som redan uppstått. Utgå ifrån vad som bygger hälsa och inte enbart på att undvika ohälsa. Utbilda människor i mycket högre utsträckning i vad som bygger hälsa och göra det till ett av de viktigaste skolämnena i skolan. Hälsa har så många fler aspekter än enbart idrott. Låt ämnet hälsa bygga på forskning och beprövad erfarenhet.

Ge en konkret utbildning och erfarenhet i hur en lever ett hälsosamt liv. Schemalägg olika friskstrategier på skolor och arbetsplatser. Rolig och omväxlande rörelse utomhus. Konditionsträning och muskelträning. Andningsövningar och meditation för avspänning. Mental träning, teoretisk och praktisk kunskap för att påverka sinnesstämningen och för att lära sig strategier i livet. Den tid som detta skulle ta från arbetstiden tror jag skulle betala sig i längden. Den tid vi sedan arbetar skulle vi förmodligen har en högre kapacitet och vara mer effektiva. Jag tror också att samspel och kommunikation skulle påverkas positivt.

meditation-1384758_1920

Överallt skulle vi behöva se över olika miljöfaktorer och kostfaktorer som skapar hälsa och satsa på att åtgärda dem. Från förskolan till åldringsvården. Jag tänker att det skulle vara mer hållbart för hela vårt samhälle på alla vis. Kostnader för sjukvård och frånvaro från skolan och arbetslivet skulle förmodligen minska. Människor skulle hålla sig friskare och starkare och på så vis bidra mer till samhället än vad de kostar. Om vi nu tänker enbart ekonomiskt. Och för människors livskvalitet skulle det göra en enorm skillnad. 

Jag försöker på egen hand nu fundera över helheten för mig själv. Tänk om utmattningen även interagerar med inflammation i kroppen på något vis? Är det därför jag har fått stora besvär med psoriasis nu? Kan känslorna av nedstämdhet som kommer ibland när tröttheten är stor både ha med stress att göra och med inflammation i kroppen att göra? Vad händer om jag tar ett helhetsperspektiv kring dessa saker? Jag arbetar med strategier för stresshantering och återhämtning samtidigt som jag bit för bit försöker hitta i andra hälsostrategier. Kosten, rörelse och träning, miljön i min närhet och mycket mer.

herbs-906140_1920

Att enbart vara hemma och få återhämtning är en nödvändig start eftersom kroppen är så slutkörd. Att få en rehabiliteringsplan som fungerar är nödvändig för att inte få bakslag. Hjärnan är ju en av de delar i kroppen som påverkas mycket. Den behöver ofta lång tid att återhämta sig och byggas upp igen. Men alla andra saker utöver den återhämtningen som kanske kan inverka vill jag själv försöka hitta i. För i det finns väldigt lite stöd ifrån sjukvården eller ifrån de som har hand om rehabiliteringen. Däremot finns det andra resurser man kan titta på och undersöka. Jag vill hitta vägar till ett så friskt liv som möjligt och jag vill gärna bidra till att andra ska hitta sina vägar. Jag forskar just nu på mig själv. Om det sedan kan hjälpa någon annan så är det en bonus.

 

Blogg · Sinnesfrid · Utmattning

Realistisk oro

Stormen och regnet väckte mig tidigt idag. Men det var okej för jag hade lagt mig tidigt igår. Lite extra trött efter två dagar av möten kring min hälsa och rehabilitering. Mötet igår gick bra. Så bra man kan förvänta sig i den här situationen. Så bra man kan förvänta sig när mötet planerades in med extremt kort varsel. Kort varsel innebar att alla som hade behövt vara med inte kunde vara där. Så resultatet blev att tid för ett nytt möte har bokats då alla ska vara med. Mötet igår förde ändå det positiva med sig att det klargjordes vilka möjliga vägar framåt som kan finnas. En diskussion om vilken av dem som skulle vara bäst för mig ledde fram till en slutsats. Det är den slutsatsen som nu inte kan sättas i verket förrän alla inblandade kan vara med i ett nytt möte och fatta beslut. 

Ibland är det frustrerande när människor omkring en gärna vill tro att man själv som sjukskriven inte vill komma tillbaka till ett yrkesliv. Jag vill. Men jag behöver ha ett yrkesliv som håller. Så rehabiliteringen behöver vara inriktad mot att hitta ett hållbart alternativ för mig att arbeta under tiden som jag också bygger upp min hälsa. Jag vill inte hamna i utmattning en tredje gång. Jag vill bygga en hållbar hälsa och sedan kunna leva ett fungerande liv.

nature-3061486_1920

Men om inte andra aktörer som har hand om min rehabilitering ger mig möjligheterna att arbeta på ett hållbart sätt så blir det näst intill omöjligt. Det jag vill säga är att vi som är sjukskrivna i mångt och mycket är tvungna att lägga vår framtid i andras händer. Om vi inte har lyxen av att ha så pass goda ekonomiska förutsättningar att vi själva kan bestämma. Då är det viktigt att de händerna är extremt kompetenta och vet vad som krävs. Att de har kunskap om vår sjukdomsbild, resurser att hitta lämpliga vägar och tar tag i de bitar som är deras ansvar. Men tyvärr är ofta okunskapen stor. Okunskapen kring utmattning är ett problem och fördomarna är många. Ibland tar olika aktörer heller inte sitt ansvar på allvar utan drar ut på tiden eller försöker skjuta över det på någon annan.

deadline-2636259_1280

En del har svårt att förstå min oro kring allt det här. De tycker att vi i Sverige inte har någon anledning att oroa oss för vi har ju alltid allt vi behöver. Därför borde jag vara mer realistisk och tänka annorlunda. Om min oro och stressnivå skjuter i höjden på grund av att jag oroar mig för dessa saker så är det mig det är fel på. Då måste jag ändra på det sättet att tänka eftersom det i princip är påhittad oro. Hur får man någon att förstå som inte är intresserad av att lyssna? Någon som inte själv varit i min situation? Någon som aldrig har upplevt hur det är att inte kunna betala sina räkningar eller vara tvungen att inte betala dem för att kunna köpa mat.

Det finns så många i vårt samhälle som hamnar mellan stolarna och inte får den hjälp de skulle behöva. Det finns många som slåss för sina rättigheter och är nära att hamna på gatan för att de inte kan fixa sin ekonomi. Det är inte sant att vi i Sverige alltid är så skyddade och trygga. Vi var kanske det förr, men inte längre. Många lever i sin egen värld av hur verkligheten ser ut, utan insikt i hur det ser ut på riktigt för väldigt många. I det frodas också fördomarna.

Så min oro är inte orealistisk. Och min stress kring ekonomin är verkligen inte heller orealistisk när jag varje månad som sjukskriven inte kan betala alla mina räkningar och kämpar för att få ihop det med matkostnaderna. Om man själv inte varit där kanske det är svårt att förstå. Men de som har hand om vår rehabilitering borde ha en större kunskap, insikt och framför allt ett empatiskt sätt att bemöta människor på. Det är tyvärr inte alla som har det. 

Jag skriver själv en hel del om tankens kraft och att fokusera på det vi mår bra av på olika sätt. Det tror jag på. Det är hjälpsamt. Men det betyder inte att man alltid kan gå runt i livet utan motgångar, känslor av oro, sorg eller stress. Livet pågår och det händer saker som vi inte alltid har kontroll över. Visst kan vi i mångt och mycket försöka jobba med oss själva och försöka hantera motgångar vi möter. Men vi är inte helt befriade från ”negativa” känslor. Det är en del i att vara människa. Vi skulle inte frivilligt stoppa in handen i eld och tänka att om jag bara tänker positiva tankar och andas så gör det inte ont och skadar mig inte. Vi är människor som tänker och problemlöser för att undvika den där elden eller något annat som kan vara potentiellt riskfyllt för oss. Det är naturligt och viktigt. Man behöver skilja på adekvat oro och oro som man skapar utan att det nödvändigtvis är sant. 

cropped-zen-2040340_1920.jpg

Det kanske är så att jag oroar mig i onödan. De scenarier som jag målar upp har ju inte hänt än. Då är det definitivt knasigt att ta ut det i förskott. Men att logiskt tänka det är skilt från att faktiskt uppleva det rent känslomässigt. Jag vet att jag mår bättre om jag styr mina tankar mot annat som är bra och som jag mår bra av här och nu. De strategierna använder jag dagligen. Men när jag går runt i ovisshet kring min framtid och ska beskriva för andra eller för någon som är inblandad i min rehabilitering hur mina tankar går och hur jag mår så är det ett faktum att jag har en gnagande oro som ligger där eftersom jag inte vet hur mitt liv ser ut om en månad. Att då bli bemött med att det är dig det är fel på och du borde ändra på ditt sätt att tänka är både okänsligt och kränkande. 

En del i min friskresa innefattar att hitta ökad sinnesro genom mindfullness och medveten närvaro. Att finna ökad sinnesro genom acceptans och att uppskatta de små glädjeämnena i livet. Att arbeta med mina tankar på olika sätt är verktyg som jag har funnit hjälpsamma. Men att tro att man kan gå genom livet utan att känna oro, rädsla, sorg eller stress är orealistiskt. Att tro att tuffa omständigheter inte ska beröra och ibland skaka om en rejält är orealistiskt. Konsten ligger snarare i att så småningom använda sig av strategier att ta sig upp igen.  Kanske bearbeta, arbeta med och hitta verktyg som tar oss framåt. 

Jag fortsätter min egen friskresa i allt det här. Försöker balansera i att ta hand om mig på alla de sätt jag kan samtidigt som jag ska förhålla mig till alla runt omkring och alla som är inblandade i min rehabilitering. Det är ett äventyr och en process. Men jag tror på mig själv och min förmåga att till sist nå fram till ett friskt och hållbart liv.

Blogg · Utmattning

Starkare än…

Ibland möter vi människor som på olika sätt får oss att känna oss som små skitar. Som om vi inte har någon egen förmåga eller kompetens och som om vi inte klarar någonting. Människor som gärna vill berätta hur du ska göra och om du inte gör det så kommer det inte att gå bra. Människor som till varje pris vill ha rätt och därför inte lyssnar alls på dig utan är så investerade i sin egen sanning. Igår mötte jag en sådan person. En person som på många sätt har makt över min omedelbara framtid på grund av min sjukskrivning. Jag gick ifrån det mötet med känslan av att ha blivit utsatt för en missilattack där jag knappt fick en chans att yttra mig. Och jag fick verkligen veta att jag inte klarade någonting själv tillräckligt bra. Det är anmärkningsvärt att en sådan person har en position för att ta hand om människor som är sjuka och behöver rehabilitering. 

hands-2667461_640

Hittills under min sjukskrivning har jag tack och lov varit förskonad från den typen av människor. Jag har nog haft tur, har jag förstått. Många andra har riktigt dåliga erfarenheter. Hittills har jag haft människor omkring mig som har varit lyssnande och samtalande. Personer som jag har kunnat bolla med kring olika strategier och som har trott på mig och min förmåga. Personer som har förstått vad utmattning är. Som jag själv har kunnat lyssna på med respekt. Men igår kände jag mig mest sparkad på.

När jag gick ifrån mötet var jag gråtfärdig och kände mig värdelös. En intressant grund att bygga på när man ska bygga upp sin hälsa och kraft att ta sig tillbaka till ett yrkesliv. Men jag bestämde mig ändå relativt snabbt för att jag inte är ett offer. Jag ska titta på hela situationen och vad personen sa och se om det finns något där som jag kan ha nytta av, något sanningens korn, något som tar mig vidare. Efter att ha granskat samtalet så såg jag att det fortfarande var ett uselt bemötande och bedömanden, ett samtal som var mer av en attack än av ett samtal. Men jag såg också att det fanns vissa punkter som vi var överens om och som jag tog fasta på. Punkter som handlade om hur jag ska gå vidare nu.

boots-181744_1280

Idag är ett nytt möte med fler inblandade i min rehabilitering. Till det mötet tar jag med mig de få punkterna och tänker att jag är färdig med att låta andra diktera vem jag är eller vad jag kan och inte kan. Jag vet ju vem jag är. Och jag vet vilka kompetenser jag har. Jag vet att jag har klarat av en hel del tuffa saker i livet och tagit mig upp och framåt. De tar jag fasta på nu. De är min styrka. Jag är mycket starkare än man kanske kan tro.

Att bli utmattad handlar inte om svaghet. Det handlar tvärtom om att en har varit stark alldeles för länge. Att en har kämpat på i ett allt högre tempo och med alltför stora påfrestningar under för lång tid. Ofta är det vi som jobbar med människor som går in i väggen. Jag tror att det handlar om att vi lägger hela vår själ i att göra ett så bra arbete som möjligt för att vi vill andra människor väl. Men ofta finns inte de resurser och den grund som behövs på arbetsplatsen eller i organisationen och arbetsmiljön för att vi ska kunna göra ett jobb som känns tillräckligt. Vi är engagerade och gör vårt yttersta men kan jobba hur mycket som helst utan att det någonsin blir färdigt. Det finns alltid mer att göra. Tiden är alltid för kort. Arbetsuppgifterna är många och vi är för få om dem. Det kommer ständigt nya saker som läggs till. Arbetsbördan växer men tiden att göra dem ökar inte. Kraven ökar men tid och resurser att genomföra dem saknas. Allt detta ihop med att vi så gärna vill göra ett bra jobb gör att vi arbetar ut oss. När man arbetar med människor så bryr man sig om att de ska ha det bra och att det man gör blir så bra som möjligt. Många av oss kämpar och kämpar för att göra ett bra jobb, är engagerade och gör vårt yttersta. Ofta fler timmar än de vi har på pappret. Tills den dagen det inte går längre. Så lata och svaga är vi inte. Tvärtom.

hands-1950985_640

Jag ska idag gå på mötet med min egen kraft intakt. För det här handlar om min framtid. Mitt fokus är att bygga upp min hälsa. Det är nummer ett. På den vägen ska jag också komma tillbaka ut i ett yrkesliv. Det vill jag. Kanske den vägen kommer bli lite vinglig och krokig och inte vara perfekt på något vis under tiden jag bygger mig själv allt starkare. Men med fokus på min egen hälsa så tar jag mig framåt på den vägen tills jag är där jag behöver vara för att kunna börja gå mot mina egna visioner. Och jag tänker inte låta någon som enbart har träffat mig i 45 minuter få mig att tro att jag inte är tillräcklig. Det betyder inte att jag är självtillräcklig. Jag behöver andra i lika hög grad som de flesta människor gör. Men jag är långt ifrån värdelös. Och trots att jag trillat dit i utmattning för andra gången så är jag inte helt inkapabel att lära mig nya sätt att ta hand om mig i framtiden. Det är ju det jag undersöker här i bloggen nu och letar reda på de verktyg som ska bli min bas.

tools-690038_640

Trots utmattningen och allt som den för med sig så har jag en inre styrka som alltid är med mig. Jag har mina strategier och verktyg som jag ska hålla mig till för att bygga upp min hälsa. Och jag vet att jag kan. Även om det inte kommer bli lätt. Även om det kanske blir ett steg fram och två tillbaka. Jag vet att jag kommer nå fram till slut. För jag är starkare än en del tror!

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Guldkornen här och nu…

Om jag kunde behålla fokus på här och nu oftare så skulle jag öka min sinnesro väsentligt. Om jag skulle vara närvarande både i görandet och i tanken kring det som är just nu så skulle jag förmodligen både må bättre och vara mer effektiv. För här och nu är ju allt som egentligen spelar roll. När jag kommer till framtiden så är jag ju också i här och nu, varje sekund av framtiden skapas av här och nu. Om jag inte är i här och nu så är det ju som att leva ett blekt liv. Ett liv där jag större delen av tiden är diffust medveten om den verklighet jag lever i medan tankarna sysselsätter sig i framtiden eller i det som redan hänt. 

roller-skates-381216_640

Vi är ju konstruerade så att våra tankar inte går att styra helt och det finns väl en mening med det också. Men jag blir mer och mer medveten om hur nära förknippad min hälsa och min sinnesro är med min förmåga att mer leva närvarande i nuet. Det är där den största glädjen går att hitta. I det lilla som pågår om jag lägger märke till det. Jag går miste om så mycket liv när jag inte är närvarande. När oro, frustration och irritation tar över och tankarna är i saker som har hänt och spinner på i berättelser där jag tolkar olika saker så spiller jag värdefull tid. Mina berättelser är inte nödvändigtvis sanna. Jag tolkar utifrån min världsbild och utifrån den jag är. Om jag kunde släppa tankarna kring det som varit i större utsträckning så skulle jag vara mer fri och förmodligen mycket lyckligare. Vem har egentligen förändrat något genom att älta det förflutna? Det går ju inte att ändra något som redan har hänt. 

leaves-1030816_640

Att bearbeta sådant som varit svårt är en annan sak. Det fyller sin plats. Men att ständigt älta är något annat. Likadant är det när vi ständigt sysselsätter oss i tankarna kring vad vi saknar och längtar efter. Risken är att vi inte ser vad vi redan har. Att vi inte värdesätter det fina som redan finns i våra liv. För vi är hela tiden någon annanstans och på väg. Att ha mål och visioner att sträva mot är inte negativt men om en bara sysselsätter sitt sinne med framtiden så lever en ju inte. För livet pågår ju nu.

Så hur hittar jag i det? Hur hittar jag en sund balans i att bearbeta det som kanske behöver bearbetas, att planera för framtiden och de mål jag vill nå men samtidigt ändå leva närvarande och till fullo här och nu? Det är väl något som de flesta skulle vilja ha svar på. Och det finns kanske inga absoluta svar. Var och en behöver hitta sin väg dit. Det som de känner får dem att må så bra som möjligt. Som ger dem ett större mått av sinnesro. Av närvaro.

shoes-2216498_1280

Ett sätt är kanske att verkligen försöka återföra uppmärksamheten på just här och nu, i det vi gör eller den människa vi har framför oss här och nu, varje gång tankarna vandrar iväg. Att bli medveten om att tankarna faktiskt vandrar är första steget. Att sedan aktivt försöka återföra dem är nästa steg.

Vi är oftast som mest närvarande när vi gör saker vi älskar. Då känner vi oss också mest levande och fyllda med glädje. Energin fyller oss. Men det är ju inte alltid vi är i det vi älskar mest. Hur gör vi då? Det är där jag tror vi har nytta av just det där att anstränga oss i att vara mer närvarande för då tror jag att vi kan öka på känslan av glädje och energi. Att här och nu försöka lägga märke till det jag uppskattar. Att här och nu försöka lägga märke till något vänligt och sympatiskt hos den andre. Att här och nu försöka känna smakerna, dofterna, känslan mot händerna och huden. Att här och nu uppleva mer av det som är. Inte sysselsätta tankarna med bedömningar eller tolkningar utan försöka låta dem passera och återföra uppmärksamheten på det som är.

Dessa saker vill jag öva mig i. Det är en strategi som jag verkligen behöver. När livet är tufft är det lätt att drömma om en bättre framtid, att längta dit. Det behövs också. Det behövs visioner för att ta oss framåt. Det behövs hopp om något bättre. Men även i det svåra går det att hitta guldkorn. Och de tror jag är minst lika viktiga att leta efter och lägga märke till. För att må så bra jag kan här och nu även om det är tufft. Om jag kan hitta guldkorn när det är som tuffast så klarar jag allt. Och då har livet större förutsättningar att vara rikt. Då väntar jag inte på glädjen och meningsfullheten utan den finns redan här och nu. Då blir livet en resa i att leva mer än en resa i att överleva och ta sig framåt mot något annat.

sunflowers-3640938_640

Vad jag vill säga är nog egentligen att mål, visioner och planer för framtiden är en viktig del i livet. Att hitta sätt att ta sig dit man vill. Att hitta strategier för att skapa sig det liv man helst vill leva. Men det behöver vara i en balans med att leva just här och nu också. För här och nu är allt vi har i varje stund. Därför skriver jag om strategier, verktyg och olika sätt att ta oss framåt till att leva våra liv så som vi vill och mår som bäst av men också om livet här och nu. Om de små sakerna som ger glädje. Om närvaro och sinnesro här och nu. För det är där den riktigt glädjen finns. Det är där vi hittar vår energi här och nu. Det är där vi lämnar ilska, frustration och kamp och ser det fina som finns mitt framför oss. Just här och nu.

Blogg · Livsstil · Utmattning

Berika och coacha varandra

Jag tror att jag är relativt bra på att coacha andra i olika saker som de brottas med eller bara i att våga tro mer på sig själva. Att lyfta fram andras kompetenser och positiva egenskaper som gör att de lyfter lite. Så att de ser sig själva som lite mer kompetenta och att de ser att de har en hel del att bidra med till andra. På så sätt har de sedan kunnat våga gå framåt på sin arbetsplats eller i övriga livet. Vågat gå utanför sin bekvämlighetszon. Jag är ofta noga med att lyfta mina kollegor inför chefer och andra, visa på deras positiva egenskaper och kompetenser men också berätta om bra saker som de har uträttat. Det är så jag fungerar utan att tänka så mycket på det och jag har förstått att det många gånger har hjälpt andra att komma framåt.

elephant-2380009_640

Jag är nog också relativt bra på att coacha mina barn i att följa sitt hjärta. Att göra de saker i livet som fyller dem med glädje och meningsfullhet. Det är viktigt tycker jag. Det är inte alltid lätt när många runtomkring kan ha åsikter som de frikostigt delar med sig av. Andras rädslor speglar ofta vad de ger uttryck för. Oro som en luftar genom de råd en ger. Men där har jag så mycket som möjligt försökt stärka dem i att lyssna inåt på sina egna hjärtan. På sin egen magkänsla och på det som de själva innerst inne vill. Det har gjort att de många gånger har vågat gå sina egna vägar trots att de stött på en hel del motstånd i form av andras misstro eller oro. Det har varit kämpigt för dem stundtals när de blivit ledsna över andras farhågor och misstro men i slutändan har de varit glada över att de har lyssnat på sig själva. Jag vill mest av allt att de ska, så mycket de förmår, våga prova sina drömmar och visioner i livet. Här och nu så är det ju det här livet en har. Att leva det så fullt som möjligt är viktigt.

Jag försöker numera också stärka dem i att försöka prioritera hälsan och ett liv i sund balans. Det beror så klart på mina egna erfarenheter av att inte ha gjort det. Erfarenheten av att har bränt ut mig och den långa vägen tillbaka till hälsa. Erfarenheten av att uppleva att hjärnan inte fungerar som tidigare, att orken inte fungerar som tidigare, att det begränsar livet. Att det tar långt tid att hämta tillbaka det, om det alls är möjligt. Så jag pratar med dem om hur viktigt det är att ha en rimlig nivå på olika saker i sitt liv. Hur ohjälpsamt det kan vara att sträva efter perfektionism i allt i livet. Att försöka hitta en sund balans kring arbete/skola, träning, socialt liv och återhämtning. Betona hur viktigt det är att försöka hitta en sund balans och inte ägna tolv timmar av dygnet till arbete eller skola, hela tiden. Ingenting är viktigare än hälsan. Utan den finns inget liv. 

seal-2469335_640

Numera är mina barn bättre på det än vad jag är, för det mesta. De gör planeringar som innefattar alla olika delar så att veckan har en hyfsad balans. Sedan är det ju inte alltid så enkelt ändå. Det kommer ibland saker emellan eller en har olika deadlines som en måste hålla. Men i det stora hela så är det bra att försöka hålla den balansen så gott en kan. Just nu jonglerar två av mina vuxna barn flera saker som de vill. De vill satsa på sina egna projekt samtidigt som de arbetar med annat eftersom det behövs en försörjning. Det ställer ännu högre krav på balans. Så de har avsatt tid för olika saker under veckan och försöker hålla balansen genom att hålla sig till sitt veckoschema. Inte jobba längre för att bli färdig eller för att det är så intressant med ett visst projekt för då blir resten lidande. Inte ta på sig för mycket andra jobb och gå för mycket in i det för då försvinner tiden till de egna projekten. Ibland kanske det pendlar stort men efter en tid så tror jag att de på det här sättet kan hitta sin balans. Finjustera när de märker om det inte fungerar. En får prova sig fram till hur det fungerar bäst för en. 

Om en har visioner och mål för saker i sitt liv så tror jag att det är hjälpsamt att på det här sättet hitta strategier till att avsätta tid för de olika delarna och samtidigt avsätta tid för annat som behövs för ett hållbart liv. Att jonglera flera saker samtidigt kan annars lätt ta en bort från det man helst vill för att man inte har en tidsplan eller plan för hur en ska arbeta för nå dit en önskar. 

key-3087900_640

Just nu är jag själv i ett läge där jag har visioner och egna mål kring hälsan och livet. Samtidigt ska en sorts rehabiliteringsplan upprättas där jag hittar till ett fungerande yrkesliv. Min ork ska räcka till både ett yrkesliv och ett liv i sund hälsa och balans. Till ett privatliv med glädjeämnen och återhämtning samtidigt som jag arbetar. Förra gången jag efter sjukskrivningen gick tillbaka till jobbet så fanns ingen balans. Orken räckte enbart till att jobba. Jag vet nu att det inte fungerar. Så jag behöver själv vara noga med att hitta en rimlig balans i livet samtidigt som jag hoppas att de som är med om att ta fram min rehabiliteringsplan också ska se att det behövs en balans om det ska bli hållbart i längden. Annars kommer jag förmodligen att trilla dit igen.

stained-glass-1181864_640

Mina barn lär mig så mycket! De är kloka, roliga och utmanar mig i mina invanda tankemönster och sätt att vara. Många gånger har jag varit pinsamt okunnig men trots det haft en vilja att försöka lyssna och förstå. De är en stor rikedom. Och ibland så kommer saker tillbaka till mig som jag själv har försökt ge mina barn. Kommer tillbaka i form av att de fixar det som jag inte fixat än och de blir mina nya förebilder. Jag älskar dem så mycket och är så stolt över dem. Just för att de är precis så som de är. Alla tre är olika varandra men också lika. Unika var och en. De berikar mitt liv på så många sätt!

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

När ingenting är säkert…

”Trust the wait.

Embrace the uncertainty.

Enjoy the beauty of becoming.

When nothing is certain, anything is possible.”

hills-2836301_640

Att lita på väntan. Att omfamna det ovissa. Att njuta av det vackra i att bli till. När ingenting är säkert så är allting möjligt.

Att leva i ovisshet om hur framtiden kommer gestalta sig är en utmaning. Att leva i ovisshet kring hur ekonomin ska gå ihop är en ännu större utmaning. Ändå, efter allt som varit och alla utmaningar så infinner sig stunder av inre ro. Av acceptans. Av att jag står mitt på ett stort fält där ingenting är säkert, inga tydliga vägar syns, och ändå någonstans inombords känner att jag är på rätt plats just nu.

Jag vet att jag inte kan gå tillbaka. Det har jag provat. Jag vet bara att jag kan gå framåt och försöka skapa ett nytt liv. Jag är inte densamma som tidigare. Det är som om de partiklar som utgör mig har skiftat frekvens. De upplever och är annorlunda än förut. Något absolut har hänt. Och förändring av det yttre är nödvändig och drivs av den jag har blivit. Det låter flummigt och underligt. Men jag hittar inga andra ord för det.

Och mitt i allt ovisst är jag viss om att något nytt är nödvändigt. Ett annat liv. Hur det kommer se ut är ovisst och osäkert men innebär också att allt är möjligt.

Jag känner stundtals den där lilla förnimmelsen av att eftersom ingenting är säkert så är allt möjligt. Det ger en försiktig känsla av hopp.

Blogg · Livsstil · Utmattning

Resan fortsätter!

Idag startar jag upp min blogg här! Det är snart ett och ett halvt år sedan jag gjorde uppehåll i mitt bloggande. Jag  hade nyss börjat arbeta heltid igen efter en längre sjukskrivning och rehabiliteringsperiod. Det gick ungefär i två månader innan jag kraschade igen. Utmattningssyndrom igen. Jag har förstått att det inte är ovanligt att man trillar dit igen. Men jag tyckte nog att jag verkligen gjort allt jag kunnat för att hitta och använda verktyg för att bygga upp mig själv. Under tiden jag gjorde det så skrev jag om det i den blogg jag då hade på blogg.se. Det mesta av det jag skrev då har jag nu flyttat hit för att ha bakgrunden med mig. Det går att hitta i arkivet.

Under den tid som har gått sedan dess har jag enbart fokuserat på att återigen försöka bygga upp mig själv. Det har tagit längre tid den här gången. Jag är fortfarande sjukskriven på heltid. Förra gången ville jag komma igång så fort som möjligt. Ingen annan runt mig visste ju heller hur mycket tid jag kanske skulle ha behövt för att bygga upp mig mer stabilt. Kunskapen kring utmattningssyndrom är inte särskilt stor i samhället. Eftersom vi människor är olika, lever olika typer av liv och också reagerar olika på livets påfrestningar så finns det förmodligen inte en mall som passar alla. Därför får vi alla prova oss fram.

cup-829527_1920

Det jag gör nu är att prova mig fram. Försöker hitta i att bygga min hälsa på en så stabil grund som möjligt. Jag har med mig mycket kunskap från förra gången. Kunskap och erfarenhet. En erfarenhet är att inte stoppa in för många saker för snabbt. Hur gärna jag än vill så behöver jag gå sakta framåt när jag lägger till nya saker i livet. Fortfarande vet jag vilka ingredienser jag behöver i mitt liv för att må så bra som möjligt. Men det tar tid att få in dem i livet och lägga en fast grund där de ingår naturligt. Ingredienserna för ett hållbart liv för mig har jag klart för mig. Jag känner mig själv och det jag vet att jag behöver leva. Men att veta och att kunna genomföra är inte alltid samma sak. Det kan ta olika lång tid att bygga.

Så här på bloggen fortsätter jag nu min resa. Min resa i att bygga upp min hälsa och mitt liv med hjälp av olika verktyg och strategier. Jag delar med mig av erfarenheter, min vardag, men samlar också på de saker som jag vill öva på och som jag försöker använda mig av i mitt liv för att må bra. Ni som följt mig tidigare kommer känna igen er. Men bit för bit hoppas jag att jag ska kunna skriva om nya vägar framåt.

wind-rose-1209398_640

Det jag vet nu är att det hjälper inte att enbart bygga upp sig själv för att komma tillbaka till en arbetssituation som inte har förändrats. Det räcker inte att ha hittat egna strategier och verktyg när situationen runt omkring fortsätter på samma vis. Arbetsplatser och hela samhället behöver uppgraderas mot hälsa. Hälsan är grunden för varje enskild människas liv men också för hur samhället i stort kan fungera. Om inte en hälsosam och stabil grund finns så rasar till slut hela bygget.

Min resa nu handlar alltså inte enbart om min kropp och mitt inre liv utan också om hur jag ska bygga ett yttre liv som fungerar på ett sätt som stödjer min hälsa. Vilka vägar behöver jag ta? Vad behöver jag leva för att må så bra som möjligt? Därför kommer bloggen att ha ett innehåll som handlar om byggstenar för ökad hälsa såväl som att fundera över olika typer av livsstil. Jag tänker att bloggen kommer att utvecklas utefter var jag själv befinner mig och de saker som intresserar mig att undersöka. Välkommen att följa med!

Livsstil · Utmattning

Så att jag håller

Första dagen då jag börjar jobba 100 %. Jag vet att jag kommer vara tröttare än vanligt en tid framåt nu. Att jag börjar jobba heltid betyder inte att jag är helt och hållet tillbaka med full kraft. Det betyder att jag kanske nätt och jämnt kan orka vara på jobbet den tiden men behöver massiv återhämtning all tid däremellan. Så har det varit varje gång jag har ökat på min arbetstid. Det tar tid innan orken hänger med. Hjärnan tar fortfarande slut ganska fort.
Jag har redan planerat att gå och lägga mig extremt tidigt en tid framöver nu. Det kommer behövas för att få ordentlig vila för hjärnan. Återigen behöver jag minnas att jag ska minska kraven på mig själv. Inte ta på mig för mycket. Varken på jobbet eller hemma. Hemma får högarna växa och jag måste acceptera att det är så just nu. Ambitionsnivån kring olika saker behöver vara väldigt låg ett tag nu, tills jag bottnar i att vara fler timmar på jobbet.
Det är väldigt lätt att hamna i deppighet över att inte orka mer än jobba och sova. Livet blir ju gråare då. Lätt att känna sig värdelös när man måste sätta ner fötterna och bromsa på jobbet och hemma. När man måste säga nej trots att andra kanske tycker att man har tid och borde kunna göra mer. Jag förstår att det är svårt att förstå för den som inte varit utbränd. Att förstå hela vidden av vad det gör med hjärnan och orken. Att förstå hur lång tid det tar att sakta, sakta bygga upp lite ork. Att förstå hur små saker kan trigga stort stresspåslag igen. Jag brottas med det varje dag.
Så nu kommer en tid då balans och hållbarhet blir ännu viktigare. Att hålla fast vid de nycklar jag har. Så att jag inte trillar dit igen. Jag vill försöka hålla fast vid grunderna för att bygga mer ork. Sömn, fysisk träning, näringsrik mat och mental återhämtning och träning. Dessa saker på en hållbar nivå blir den enda prioriteringen för mig nu. Detta ihop med en lagom kravnivå på jobbet och hemma kan sakta bygga upp mig igen.
Så jag bara hoppas att alla ska förstå det. På jobbet och hemma. När jag bromsar i vad jag tar på mig så gör jag det för att kunna få chans att bygga upp mig igen. Med tiden hoppas jag ha kunnat bygga upp mig så mycket att jag återigen kan leva ett fullt liv. Just nu behöver jag i varje stund tänka hållbarhet. Så att jag håller.
Livsstil · Träning

Lagom mål

Jag har länge vetat att fysisk träning är bra för att moverka stress och främja hälsan. Det vet nog de flesta. Ändå har det kommit allra längst bak i prioriteringen. Jag har haft ett massivt motstånd mot det inombords. Jag har alltid älskat att dansa och jag tycker mycket om att promenera och vandra. Det är ju bra. Men jag har gjort väldigt lite av det också sedan jag blev sjukskriven. Och jag har hittills inte lyckats komma igång med någon träning trots att jag verkligen har försökt sätta lagom mål. Förrän nu!
Idag startade jag något som jag verkligen ska försöka hålla fast vid nu. Egentligen var det min ena dotter som lyckades få igång mig. Hon har velat börja löpträna men vill ha sällskap. Och jag vill ju komma till skott med träning nu. Så idag gav vi oss ut. Dottern har en totalt annorlunda kondition än vad jag har så hon försvann framför mig. Till min förvåning var det härligt att springa! Jag hade redan innan bestämt att springa så långt jag orkade i lagom takt. Sedan skulle jag gå snabbt. Målet är att vi ska ge oss ut några gånger varje vecka och då vill jag inte ta i så mycket att jag inte har lust fler gånger. Så jag började så här. Sedan är målet att springa lite längre varje gång.
När vi kom hem körde jag lite styrketräning också. Med kroppen som motstånd, men också hantlar. Så nu känner jag sådan tillfredsställelse över att ha tagit steg 1 i träningen. Det här får vara starten och ett sätt att lägga en grund på en lagom nivå som blir hållbart för mig i min vardag.
Imorgon ökar jag min arbetstid till att börja arbeta på heltid igen. Jag avslutar min sjukskrivning och hoppas nu att det ska fungera bra.
Det blir ännu viktigare att bygga en livsstil som håller nu. För jag vill ju inte hamna i utmattning igen. Nu vill jag bygga upp ork, energi och hälsa. Träningen är nu igångsatt. Jag kommer att skriva om den här på bloggen för att ha vittnen som håller mig på banan 🙂 Det sporrar mig att hålla fast vid den.
Träningen av kroppen, den mentala träningen och återhämtningen, ordentligt med näringsrik och bra mat och bra sömn är själva grunden för hälsan. Det är dessa saker jag vill få till på ett bra och hållbart sätt i mitt liv. Det är framför allt de sakerna som är fokus för mig det här året. Det är det jag bloggar om under året. Hur jag bygger upp en hållbar hälsa på olika sätt. Ett hållbart liv.
Livsstil

Glädje, meningsfullhet, harmoni

Lycka. Glädje. Välmående. Harmoni. Meningsfullhet. Ord som jag har haft med mig under det senaste året mer än någonsin. När jag var som mest utmattad var jag som bedövad. Ingenting smakade längre. Jag kände ingen lust till något. Men i början brann engagemanget med eldfängd styrka och jag kämpade med ilska och frustration mot hur det var och allt som jag ville förändra.

När det hade brunnit ut fanns bara den där bedövningen kvar. Jag försökte tänka ut vad jag tyckte om men hade väldigt svårt att hitta någonting alls. Mina barn och mina närmaste har alltid varit de viktigaste i mitt liv och där fanns inga tvivel om att jag älskade dem. Det jag menar är att jag inte kunde hitta något annat runt omkring mig som gav mig lust. Det mesta var mest trött gråhet.

Det är givetvis en naturlig del i utmattningen att vara så intensivt trött att det inte finns någon lust och smak för annat än att vila. Det är just det som man behöver börja med. Att få ordning på sömnen och på alla vis få den återhämtning man behöver. Det är först efter det som lusten sakta kommer tillbaka. Den kommer med den ökade orken. Sakta. Men den kommer. Livet får mer och mer kontur igen. Det jag kände först och allra mest intensivt var en längtan efter naturen. Efter jorden, träden och det gröna. Efter att luta pannan mot ett träd, låta händerna känna barken och fingrarna jorden. Det var som ett intensivt inre behov som bredde ut sig inom mig som en naturkraft.

Jag kunde dagdrömma om att få leva mitt liv nära naturen. Att bo på landet, kunna se horisonten åt alla håll och ha en trädgård att köra ner fingrarna i. Att sitta med kaffekoppen i mina händer och blicka ut över ängarna och åkrarna där utanför. Att gå långa promenader i regnet med vinden piskande mot ansiktet. Jag längtade efter att uppleva naturen inpå bara skinnet. Ett sätt att känna mig mer levande och närvarande. Ett sätt att grunda mig och landa i här och nu. Inga strävanden mer. Bara här och nu. Fortfarande finns denna längtan inom mig. Jag vet att det här är så som jag vill leva mitt liv. Det har skett en sorts djupare förändring inom mig som gör att jag vill leva mitt liv på andra sätt än vad jag har gjort tidigare.
Den här förändringen handlar om att jag under det senaste året har fått hitta min bas. Ifrån grunden har jag fått lära känna mig själv på nytt. Den jag är. Mina värderingar och min värdegrund på djupet. Vad jag vill leva. Min inre längtan. Vad som är viktigast för mig. Jag har hittat grunden i vem jag är och vad jag vill leva. Det är en skön känsla. Glädjen är verkligen något som kommer inifrån. Det går inte att lägga på utifrån. Meningsfullheten och harmonin handlar om att få leva den jag är. Relationerna är en stor källa till glädje i mitt liv men jag har mer och mer insett att livet börjar inifrån. Relationerna och allt annat runtomkring bidrar till glädjen, harmonin och meningsfullheten. Men det är genom att veta vem jag är, vad jag vill leva och själv ta ansvar för att skapa det jag vill leva på de sätt jag kan som jag verkligen kan må bra i grunden.

Jag har levt som ensamstående mamma i många år nu. Det har varit bra. Jag trivs i mångt och mycket med mitt liv. Jag trivs i att inte delta i olika relationsdraman längre. Jag har behövt hitta till den som är jag.

Under alldeles för många år levde jag andras liv i alltför stor grad. Tänkte att det var så jag också ville ha det. Kärleken var viktig. Relationerna var viktiga. Jag anpassade mig, kompromissade, medlade och försökte på alla vis jobba för att skapa harmoniska relationer. Det blev ett allt mer övergripande fokus i mitt liv. Jag tappade mig själv på vägen. Och jag var i allra högsta grad medskapare till det. Hela tillvaron gick ut på att försöka skapa harmoni, få relationerna att fungera bra och att kämpa på för att få livet att fungera på olika sätt. Tills jag inte längre kunde det. 
Spiralen av stress tog inte slut vid skilsmässan utan fortsatte i oförminskad fart. Att skiljas gjorde ju varken ekonomin eller arbetsmiljön bättre. Så stressen har funnits med länge på olika sätt. Droppe efter droppe har lagts till den bägare som till sist blev överfull. Och den fortsatte överfull och översvämmad tills det tog stopp för drygt ett år sedan i och med min krasch. 
Att leva själv med mina barn var bra för mig men det var inte tillräckligt för att förändra stressen i mitt liv. Annan stress tog plats. Jag förändrades ju inte särskilt mycket och inga andra livsomständigheter förändrades på ett sätt som skulle kunna minska stressen. Livet rusade på i allt snabbare takt och jag var fullt uppe i allt som behövde göras och i allt som stressade. Jag levde mitt liv utan inre kontakt. Jag släckte eldar och sprang från det ena till det andra. Däckade ibland men sedan var det tillbaka igen. Tills den stora kraschen kom.

Den gav ett lugn som gjorde det möjligt att hitta till den som är jag utan allt som finns runtomkring och utanpå. Nu är jag på många sätt mer grundad i mig själv. Jag har hittat till den som är jag och till det som jag vill leva och stå för. Jag vill i fortsättningen av mitt liv ta ansvar för att jag lever mitt liv på sätt som jag mår bra av. På sätt som ger mig glädje, harmoni och känns meningsfullt på djupet.

Relationerna är en extra bonus i mitt liv. De får inte längre vara själva grunden för att jag ska må bra. Så när människor undrar om jag inte hittat en ny man i mitt liv så känner jag att det faktiskt inte är mitt fokus i livet. Det skulle kunna vara en fin bonus om det är rätt människa. Men det viktigaste för mig oavsett om jag är i en kärleksrelation eller inte är att leva mitt liv på sätt som jag mår bra i. Inte lägga mitt välmående i någon annans händer. Det blir aldrig bra varken för mig eller den andre. Den sortens relationer vill jag inte ha. Jag är min egen och så vill jag ha det. Att ge och få kärlek är fint. Att ha fina relationer är underbart. Men i det behöver det finnas en sund balans så att man inte tappar bort sig själv. Att ta hand om sig själv på ett hållbart sätt ingår även i en sund relation.

Fortfarande har jag den där längtan efter ett mer naturnära liv och jag vet att en dag har jag skapat det. Det ligger en skön känsla i att veta att jag har ansvar att skapa mitt liv genom de val jag gör. Det ger kraft. Jag väntar inte på någon annans initiativ eller någon annans val. Jag bygger mitt eget liv. En bit i taget. Jag har gärna sällskap på vägen men jag kompromissar inte bort mig själv. Nu känner jag mig själv bättre. Jag utforskar nya vägar. Vägar som ska vara hållbara för mig.