Blogg · Utmattning

Sätta ihop bitarna…

Livet är ett äventyr, en resa, där vi inte alltid vet vart den tar oss. Vi kan planera och jobba mot mål. Vi kan göra vårt allra bästa och mer därtill för att resa dit vi vill. Men ibland hamnar vi ändå på ett ställe som vi inte trott från början. Ibland kanske det blir till det bättre. Men inte nödvändigtvis alltid. Livet kan inte styras i detalj även om vi försöker. Ibland behöver vi jobba hårt för förändring eller för acceptans. 

Idag funderar jag över vart jag nu är på väg? Min resa tog stopp på den väg som jag trott jag skulle ta. De mål jag brann för gjorde att jag brann ut. Arbetsbelastningen och arbetsmiljön tog ut sin rätt. Nu handlar allt om livets grundläggande beståndsdelar. Hälsa. Trygg ekonomi. Det grundläggande. Varje dag försöker jag hitta vägar att lägga den grunden. Det är just nu det enda. Vägarna framåt kan jag inte styra. Jag är utlämnad till andras beslut och till att bli dribblad mellan stolarna för att inte vara en kostnad för någon. Att få arbetsträna och få en arbetslivsinriktad rehabilitering är inte enkelt. En plats och en plan som är hållbar. 

20181011_150801

Idag låter jag mörk i tonen men det beror på att det just nu känns ganska mörkt. Efter rehabmötet idag gick jag därifrån med en känsla av att inte vara värd särskilt mycket. Mitt värde fanns när jag arbetade och hade ett stort engagemang för mitt jobb. Nu vill man slippa ansvaret. Slippa anstränga sig för att hitta nya vägar och möjligheter. De ser inget värde i mig längre och trots att de är medansvariga till att jag är där jag är så kan de inte göra något. Det är inte deras policy säger de.

Tänk på det alla ni som engagerar er och jobbar hårt. Den dagen som de slitit ut dig finns de inte där. Då är det inte deras ansvar. Då är du en kostnad. Jag låter bitter idag. Och just idag tillåter jag mig att vara det. Att uttrycka det. För jag är så innerligt trött. Trött på att vara ensam om att kämpa. Just idag.

sparkler-839831_1920

Så just nu försöker jag återigen för hundramiljonte gången samla ihop skärvorna av mig själv och gör mitt bästa för att återställa mitt värde. Jag vet att mitt värde inte sitter i mitt yrkesliv eller i någon annans ögon. Men man ska ha ganska hård hud om den hanteringen inte påverkar en. Jag har mina verktyg och strategier och jag tar snart nya tag med dem. Men just nu. Just här och nu så vill jag bara ta hand om såren en stund. Och försöka dämpa paniken över hur i all världen min ekonomi ska fungera överhuvudtaget.

Just så är min verklighet. Det är den jag varje dag jobbar med. Försöker göra allt jag själv kan för att bygga upp. Min hälsa. Min ekonomi. Mitt yrkesliv. Det är det jag skriver om. Därför jag skriver. Bloggen är berättelsen om hur jag försöker bygga upp mitt liv sten efter sten. Bygga min väg en liten, liten bit i taget. Försöka hitta nya mål att resa mot. Fast på ett annat sätt. Utan att brinna ut. På den resan vill jag ha sällskap. Jag gör resan för mig men om jag kan bidra till andras resa så är det fantastiskt. 

connect-20333_1920

Idag tog orken slut för en stund. Men den kommer tillbaka. Jag vet det för jag har mina strategier och mina olika verktyg. Jag har mina sätt att sätta ihop bitarna igen och läka. Idag är ett läkande liv att låta mig få känna alla de känslor jag känner och ta hand om dem. Imorgon tar jag nya steg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s