Kategori: Sinnesfrid

Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

lakandelivLämna en kommentar
Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.
Sinnesfrid

Här och nu

lakandelivLämna en kommentar
Att längta och vänta till imorgon. Nästa vecka. Nästa månad eller år då något speciellt ska hända. Vänta på något viktigt. Vänta på en framtid vi målar inre bilder av. Det är ofta så mycket mer underbart i den där målade framtiden. Oavsett om den infaller imorgon eller längre fram.
Det är härligt att planera och drömma framåt. Att måla upp underbara bilder och att bit för bit försöka sätta dem i verket. När vi gör just det att vi försöker sätta dem i verket så är det ju gott. För då försöker vi aktivt skapa något framåt. Vi drömmer inte bara. Även om drömmar också behövs innan de kan bli klara mål. Drömmarna som vi målar kan ge kraft för att ta stegen framåt.
Men just idag, här vid min frukost, blev jag medveten om att livet pågår nu. Att det flyter fram just här och nu. Att det redan finns så mycket fint, just här och nu. Det är lätt att missa det eller ta det för givet när man väntar, drömmer och längtar till någonting.
Var jag än kommer att befinna mig i framtiden så har jag ju ändå bara här och nu när jag är där. Så om jag inte kan stanna upp och verkligen njuta här och nu så kommer livet att vara ett evigt väntande och längtande.
Om livet levs i väntan och längtan efter en viss framtid eller en viss händelse så lever vi ju inte riktigt. Då finns vi någon annanstans. Medan livet som pågår just nu går oss förbi. Så att försöka vara närvarande och fokuserad på just här och just nu är viktigt för mig att öva på. Idag ska jag fortsätta öva.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tillåta oss att känna

lakandelivLämna en kommentar
Att tillåta sig själv att känna det man känner är viktigt. Jag tror på att vi kan ha nytta av olika verktyg för att lyfta oss själva och börja må bättre. Men att också tillåta sig att känna sina känslor och leva igenom dem ordentligt är viktigt. Man kan inte lägga en positiv attityd ovanpå och tro att de försvinner. Ofta behöver vi få gå in i känslan och vara där ett tag innan vi känner att det är dags att gå vidare.
Vi behöver ha medkänsla med oss själva och med andra när vi inte är på topp. Tillåta oss att vara svaga ibland. Tillåta oss att ha en låg dag. Tillåta oss att sörja, vara arg, besviken eller ledsen. Att också ibland känna oss låga utan att riktigt veta varför.
Livet är verkligen inte alltid på topp och ibland är det rejält tufft. Att då känna ett krav på sig att tänka positivt eller ta hänsyn till andra genom att bespara dem de egna jobbiga känslorna lägger mer sten på bördan. Vi behöver ha tålamod med oss själva och varandra att livet ibland är en stor uppförsbacke. Och då tillåta oss och andra att få känna alla de känslor som är förknippade med det.
Jag tror att man behöver vara mer sann mot sig själv och acceptera att det är så. Att det är okej. Och att veta att det oftast blir bättre men just nu är det okej att känna precis det jag känner. Vi är många som vill visa hänsyn till andra och inte tynga dem med våra svårigheter. Men då får ju relationerna heller inget djup. Om vi vet hur den andre har det så kan vi få möjlighet att finnas där för varandra. Det är en gåva. Vi måste inte alltid stå starka och ensamma. När det är mörkt behöver vi lyfta blicken och se att det ofta finns någon annan där om vi bara vågar visa vår sårbarhet.
Om man varit nere en längre tid kanske man kan börja ta hjälp för att hitta upp igen. Då finns det många verktyg som är bra. Man kan också ta hjälp från andra. Ensam är inte alltid stark. Men när vi känner att det är dags att gå vidare, att få kraft att ta sig upp och framåt, då har vi användning för att kunna styra tankarna lite. Då kan det vara bra med mental träning och att öva sig i tacksamhet. De är verktyg som är bra att ha med sig i livet.
shoes-2216498_1280
Ibland kan verktyg i personlig utveckling och de hurtiga råden kännas cyniska. De kan kännas som ett krav som gör att man aldrig är riktigt äkta. Det är kanske bara i vår ensamhet som vi verkligen känner våra känslor på riktigt. Och ibland inte ens då.
För mig har det varit viktigt att tillåta mig att gå på djupet med mina känslor. Bara då har jag fått lära känna mig själv. Bara då har jag fått veta vem jag verkligen är, vad jag vill och vad jag mår bra av. Jag har också lärt mig att även om jag når botten så kan jag ta mig upp. Jag har lärt känna mig själv ordentligt. Utmaningen är att ha medkänsla med den jag är.
Jag har letat efter verktyg och hittat massor. En del har inte passat mig. Men en del har varit värdefulla för mig och hjälpt mig att kunna ta mig upp. De har hjälpt mig i att medvetet på djupet kunna öka känslan av glädje och kärlek. De verktygen är värdefulla för mig och jag använder dem ofta. Det betyder inte att jag då aldrig mer hamnar i svackor. Det är en del av livet att det ibland också går neråt.
Var och en av oss behöver hitta sina egna vägar. Det som fungerar för en kanske inte fungerar för en annan. En persons sanning behöver inte vara en annan persons sanning. Det viktiga är att vi själva hittar det som fungerar för oss. I det kan vi stödja varandra. Inte ställa krav på att den andre måste göra det på vårt sätt. Vi är olika på många vis. Vi behöver respektera olikheten och vars och ens egen väg.
Positivt tänkande för mig handlar inte om något som ska skyla över de jobbiga känslorna. Det handlar om att när jag gått igenom de jobbiga känslorna och är redo att börja gå framåt och upp igen så har jag verktyg till min hjälp. Verktyg som kan ge kraft och energi. Verktyg som bidrar till att jag mår bättre.
Jag har sorterat fram några verktyg som känns bra för mig. Det är de jag använder. Jag köper inte allt. Jag provar och utvärderar om jag har glädje av det. Så jag behöver heller inte fördöma andras strategier eller göra mig löjlig över positivt tänkande som helhet.
Det har blivit en sorts kollektiv grej att förlöjliga andras sätt och vägar för att visa sig själv duktig och smart. Ett sorts högfärdigt från ovan perspektiv på andra människor och deras försök att hitta vägar till hälsa.
Bättre är då att prova och utvärdera innan man uttalar sig. Och att ha respekt för att alla har sina egna vägar att gå.
Här berättar jag om mina tankar. Mina strategier. Det jag provar och övar på. Det jag känner. Det jag upplever och brottas med. Det jag gläds åt. Det är min väg. Andra provar sig fram till sin väg. Om det jag berättar eller skriver om kan inspirera eller ge tankar som leder framåt hos andra så är det härligt. Men framför allt är det här min väg.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Kriser utvecklar

lakandelivLämna en kommentar
Att gå igenom kriser i livet innebär utveckling. En utveckling som man kanske inte hade frågat efter men den kom oavsett vi ville eller inte. Det finns många olika anledningar till livskriser. Det kan vara skilsmässa, olika förändringar i livet eller sjukdomar som startar krisen. Men gemensamt är att det innebär att man skakas om i sina grundvalar.
Det finns litteratur om krisens olika stadier och mycket man kan ha nytta av för att förstå mer själv om vad som händer i en. Mycket litteratur och mycket kunskap. Det som sker inom en är något omvälvande. Många gånger förändrar det vilka vi är på djupet. Förändrar vilka liv vi lever eller vill leva i fortsättningen.
Jag har kommit till en punkt i livet. En kris som på många sätt har satt punkt. En punkt för hur jag levt tidigare. En punkt för den jag var och det jag gjorde. Hur jag gjorde saker. Vissa grundläggande saker finns kvar. Det är den jag är. Men livet kan inte längre fortsätta som förut. Allt kommer till sin spets. Mycket i mitt sätt att leva och vara ifrågasätts och omvärderas. Nya frön sätts i jorden, nya knoppar kommer och gör det möjligt att blomma igen på andra sätt.
Jag tror att utveckling blir nödvändig. Att fortsätta som förut blir omöjligt. Om man gör det så tror jag att man hamnar i en ny kris igen efter ett tag. Ibland hamnar man i kriser som man omöjligt själv har kunnat påverka särskilt mycket. Men många gånger tror jag att krisen har något viktigt att lära oss.
Det låter som en klyscha. Men det är det jag upplever just nu. Att jag har något att lära. Något som i grunden förändrar mitt liv. Jag känner djupt i mig att jag är mitt inne i den processen. Mitt inne i en resa som håller på att förändra mitt sätt att leva mitt liv. Mitt sätt att vara i livet. Det är omvälvande och omskakande på många vis. Men också lite grand av ett äventyr. Något nytt är på väg att växa fram. Nya grindar visar sig som kan öppna nya vägar in till nya livsrum.
Det blir tydligare och tydligare vad som är viktigt i livet. Jag vill inte längre låta tiden gå och livet hända mig. Jag vill aktivt välja. Vara tydlig för mig själv och andra. Inte kompromissa om de saker som är viktiga. Börja leva den jag är i grunden och på djupet. Det som nu växer fram och blir allt tydligare.
Kanske andra kommer att ha synpunkter på de förändringar jag genomgår. Men det är faktiskt inte särskilt viktigt längre. Det viktiga är att leva så autentiskt som möjligt. Leva det som ger näring, liv, mening, glädje och njutning. Ta tillvara de relationer som är viktiga så gott jag kan. För livet är ändligt. Och jag vill leva de dagar jag har på sätt som jag mår bra i. Varje dag.
Det är inte lätt alltid att forma sin väg aktivt. Vissa saker råder vi inte över. Men mycket kan vi göra själva. Ibland tror vi oss mer hjälplösa än vi egentligen är. Vi kanske behöver göra avkall på vissa saker för att kunna leva på de sätt som vi mår bättre av. Det är en del i utvecklingen och förändringen vi går igenom om vi tar tillvara krisen och lyssnar inåt.
Kriser är inget vi väljer och de är riktigt tuffa att gå igenom. Men ibland kan de sätta igång en viktig förändring som på sikt kan skapa ett bättre liv för oss. Det är den vägen jag väljer att ta nu. Att ta tillvara det jag nu lär om mig själv på djupet. För att skapa mitt liv mer aktivt på ett sätt som jag mår bra i.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Har det bra

lakandelivLämna en kommentar
Jag har det väldigt bra på många vis. Det vill jag inte glömma bort i mitt sökande och lärande i att tillfriskna från utmattningssyndrom. Jag har det jobbigt med orken och med att hjärnan inte fungerar som förut. Stundtals är det väldigt frustrerande och jag blir lite uppgiven när jag vill att det ska gå fortare att tillfriskna.
Jag inser mer och mer att livet inte kan bli riktigt som förut. Jag fungerar inte längre på samma sätt. Livet behöver levas på ett annat sätt nu. Det är en process att hitta nya vägar att leva och nya sätt att förhålla sig. Jag hamnar lätt i mitt gamla sätt att vara och inser då att det inte fungerar längre. Jag kan helt enkelt inte. Det tar stopp. Genom att stöta emot de där gränserna lär jag mig lite mer om hur det måste vara nu. Innan jag stött emot dem så vet jag inte.
Men på många sätt är mitt liv bra. Jag har mina underbara barn, familj och nära vänner. Det finns människor omkring mig som bryr sig om. Det finns de som jag vill bygga upp vänskap med när orken kommer tillbaka lite mer.
Jag har trots allt en fungerande ekonomi, kan äta mat som är bra för mig. Har en mysig liten bostad. Ett jobb med flera fina kollegor.
Förutom allt detta har jag möjlighet att skapa något annat även om det kan ta tid. Skapa livet på ett sätt som jag mår bra av. Njuta av sådant som ger glädje i vardagen. Planera för sådant jag vill i framtiden.
Mycket av det jag önskar ha i mitt liv finns redan där. Det jag saknar är inte mycket och det är sådant jag kan bygga framåt.
Hälsan har jag på alla andra vis. Det här är egentligen ingenting mot vad många andra går igenom. Det vill jag minnas. Jag vill känna tacksamhet och uppskattning varje dag för det jag har i mitt liv. Kärleken och vänskapen. Relationerna. De är det viktigaste för mig.
Mycket av det som ger glädje och kraft är enkelt och gratis. Naturen som jag älskar att vara i. Vandringar i olika miljöer. Samtal med de som står nära. Att andas, tänka, känna och meditera. Skriva. Läsa lite. Ta del av andras tankar. Dansa. Gosa med katten. En kopp kaffe. Levande ljus.
Dessa tankar vill jag ha med mig idag. Uppskattning av det jag har och tacksamhet över det. På många vis har jag det väldigt bra.
Livsstil · Sinnesfrid

Här, i livet.

lakandelivLämna en kommentar
Att vara mitt emellan. Ena foten i idag. Andra foten i framtiden. Att må bra och glädjas här och nu. Men också planera för och arbeta mot det jag vill framåt. Att ha visioner men inte fångas så i dem att man inte mår bra här och nu. Att hitta en sund balans som man mår bra i.
Vi kämpar nog alla mer eller mindre med det här. I yrkeslivet såväl som i privatlivet. Om vi är för mycket i framtidens visioner och längtan så tappar vi kanske lusten och orken för här och nu. Om vi bara är här och nu så kanske vi tappar riktningen dit vi innerst inne vill gå.
Vara rotad men låta oss sträcka oss mot det vi önskar och behöver. Hitta vår egen väg när vi kommer till vägskäl där vi behöver välja.
Jag tänker mig en balansvåg där här och nu alltid väger lite tyngre än visionerna. Inte tyngre för att det tynger oss mer utan tyngre för att det ändå behöver vara viktigast. För det är i här och nu vi lever och känner, relaterar till andra, älskar och sörjer, skrattar och gråter. Det är här och nu vi skapar och lägger grunden för det som kan bli framtiden.
Anledningen till att jag tänker och skriver om det här är att för mig blir det lätt ett ständigt strävade framåt. Framför allt när jag inte riktigt trivs och mår bra. Det är bra att sträva framåt och jobba för att skapa förändring när det behövs. Men jag kämpar en hel del med mitt tålamod. Att ha tålamod med att saker tar lite tid. Att allt kanske inte kan förändras på en gång.
Och jag behöver varje dag föra tillbaka fokus på här och nu. Ta ett steg i taget. Dela upp och inte köra järnet. Vara närvarande i de människor som är viktiga. Vara närvarande här och nu och känna glädjen som redan finns här. Hur gör ni andra för att hitta en sund balans i livet? Det skulle vara härligt att få höra lite ifrån er som läser. Så välkomna att kommentera och skriva era tankar.
Jag har läsare från olika delar av Sverige och från olika delar av USA. Jag har läsare från Irland, England, Tyskland, Indien, Spanien och Schweiz. Det är härligt! Det skulle vara kul att höra lite tankar ifrån er. Hur som helst är ni alla mycket välkomna! Det är fantastiskt att dela tankar med andra.
Idag blir en dag av att försöka vara här och nu. En del behöver fixas i det praktiska livet. Jag vill gärna komma ut och röra lite på mig. Kanske läsa lite. Får se vad orken räcker till. Ikväll blir det sångföreställning i Stockholm. Ena dottern och hennes klass ger en liten föreställning. Hon går på en gymnasieskola med sånginriktning. Det ska bli kul att få lyssna på henne och de andra!
Idag vill jag ha båda fötterna i här och nu. Vara här i livet. I det praktiska just nu. Uppleva och leva här och nu. Vara rotad.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Att leva det som är viktigt

lakandelivLämna en kommentar
De senaste månaderna har jag funderat mycket på vad som är viktigast i livet. För mig. I mitt personliga liv. Vad är det som jag värdesätter mer än något annat i mitt liv? Vad och vilka är viktigast? Hur vill jag leva mitt liv?
När jag är i slutet av mitt liv och tänker tillbaka, vad kommer då att kännas viktigast? Vad kommer jag då att vara stolt över? Må bra av och vara nöjd med?
Vad kommer jag att ångra? Vad vill jag ha hunnit leva? Vilka relationer vill jag ha vårdat och känna att jag har gett allt det som jag ville ge? Vilka vill jag ha omkring mig?
Jag har verkligen gått på djupet med de här frågorna. Och nu vet jag vad och vilka som är viktigast. Jag vet exakt vad jag vill leva, göra och vara. Jag vet var jag vill leva och hur. Jag känner mig själv på djupet nu. Och jag har börjat ta mina steg i den riktning som jag vill leva.
Bara för att man vet är det inte enkelt. Det är så lätt att fångas av sina gamla och invanda mönster. Det är så lätt att irra bort sig och engagera sig i andra saker. Och så går tiden utan att man följer den riktning man egentligen längtar mest efter.
Jag vill hitta strategier att hålla kvar fokus på det viktiga. Att föra tillbaka min uppmärksamhet på det när jag irrat bort mig.
Det jag vill leva ville jag leva redan när jag var 25 år. Men sedan kom livet emellan på olika sätt och jag irrade bort mig. Jag provade mig fram och levde andra liv. Ibland kändes det bra.
Men efter några år började ett hål växa inombords. Det fanns där och jag visste inte vad det var eller hur jag skulle fylla det. Provade att fylla det med olika saker, strävade på i det yttre och i det inre. Men hålet fanns där och värkte.
Det blev mer och mer klart att jag inte levde ett liv som jag mådde bra av. Att något fattades. Men jag visste inte vad.
En nära vän har sagt till mig att jag under många år har arbetat på det som till sist ledde till sjukskrivning och utmattningssyndrom. Stress i olika livsområden under många år ledde fram till det. Under de senaste tio åren har jag haft symptom av olika slag som kanske kunde ha varit en varningssignal. Om jag då fått stanna upp och lyssna inåt och förstå de saker som jag förstår nu så kanske jag inte hade kommit dithän att jag blev utbränd.
Men det som har varit har varit. Och det har ju bidragit till den jag är nu. Kanske blir de erfarenheterna till nytta. Jag grämer mig egentligen inte över det förflutna. Jag bara ser tillbaka för att förstå hur jag hamnade här. Det blir något att lära sig av för att kunna gå framåt. Mot något annat. Något friskare.
Hålet inombords har jag redan fyllt. Det fylldes av att börja förstå vem jag är och vad jag vill leva. Av att verkligen på djupet veta vad och vilka som är viktigast. Av att börja ta hand om mig själv. Så jag har kommit en bit på väg.
Nu börjar nästa steg. Att bit för bit sätta planerna i verket. Att börja skapa det liv jag verkligen vill leva. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet exakt vad jag vill. Jag vet vad som är viktigast. Jag vet vilka som är viktigast.
Nu handlar det om att lära mig fokus. Lära mig att inte irra bort mig. Prioritera det som är viktigast. Leva det allt vad jag kan här och nu med det jag har här och nu. Men också ta steg framåt mot de mål jag har.
Att verkligen lyssna till och lära sig förstå vad den där inre längtan betyder är något av det viktigaste. Så att man inte lever sitt liv omedvetet och efter vart omständigheterna tar en. Så att man inte låter livet passera och gå utan att man någonsin levt det som varit viktigast.
Så att man inte styrs av andras ideal eller det kollektiva samhällets tryck på en att leva ett visst sorts liv. Det är livsviktigt att fråga sig själv vad som är viktigast. Vad och hur vill jag leva? Vad känns meningsfullt och glädjefyllt för mig? Vilka är viktigast och hur gör jag för att prioritera dem?
Vad vill jag se tillbaka på när jag blir riktigt gammal? Vad kommer då att ge mig en känsla av glädje, kärlek, meningsfullhet och ro? Genom livet kan det meningsfulla och det viktiga skifta. Det viktiga är inte att ha nått fram till det ultimata målet för hela livet.
Det viktiga är att veta att jag själv styr dit jag vill just nu och jag vet just nu vad och vilka som är viktigast. Att veta inombords och inte låta andras visioner för en bli viktigare. Inte låta andras uppskattning, beröm eller godkännande vara det som styr oss. Inte låta yttre belöningar lura oss att sträva vidare på jakt efter nya belöningar utan att vara medveten om vart det för oss.
För ibland upptäcker man då att man plötsligt lever ett liv som man egentligen inte trivs med eller mår bra i. Det är aldrig för sent att ändra på sitt liv. Det är aldrig för sent att ta nya steg och välja nya riktningar. Det enda som kan stoppa oss är vår egen rädsla.
Så nu börjar jag ta mina steg mot det liv jag vill leva. Jag kastar mig inte utför stup. Jag tar ett litet steg i taget. Men bit för bit når jag dit om jag håller fokus och lever det så mycket jag kan här och nu. Det vet jag säkert!
Sinnesfrid · Utmattning

Dags att gå vidare

lakandelivLämna en kommentar
Dags att gå vidare. I tankarna. I vad jag lägger vikt vid. I planerna framåt. I friskfaktorerna. Inte vara kvar i frustration över sådant jag inte kan påverka eller förändra.
Jag måste släppa. Måste lära mig att acceptera att verkligheten ser ut precis så och gå vidare. Inte lägga energi på frustration och sorg över sådant jag inte kan förändra.
Inte låta all skog skymma sikten så att jag inte lägger märke till det som är viktigast. Inte lägger märke till att det finns annat som jag ska lägga fokus på nu. Se träden, vart och ett, istället för hela skogen på en gång.
Hitta stigen framåt däremellan. Inte låta mig överväldigas utan se de små detaljerna som kan skapa en bra väg framåt. Låta skogen vara där. Som den är. Men finna mina stigar.
Visst behöver man acceptera att man har de här känslorna och låga perioderna också ibland. Men jag känner ett behov av att komma vidare nu.
Om en miljö eller omständighet ständigt påverkar mig på det sättet och ingenting jag gör kan förändra det så är det dags att släppa och gå vidare.
Det börjar med att försöka släppa det i tankarna. Forma nya tankar och nya planer framåt. Till slut är jag på väg. Jag behöver verkligen fokusera på friskfaktorer.
Försöka engagera mig i bara det just nu. Inte engagera mig så starkt i något annat. Det tar för mycket kraft och energi. En kraft och energi som behövs till att skapa hälsa.
Jag behöver stålsätta mig. Låta saker rinna av mig. Inte lägga så stor vikt vid något annat än att fokusera på att bli starkare. Andra säger det till mig. Att jag ska skaffa ett pansar där jag inte engagerar mig så mycket. Just nu är det nog tyvärr så.
Det engagemang jag känner för mitt jobb behöver vara på ett minimum just nu. Jag behöver fokusera på hälsan före allt annat. Gå dit. Göra jobbet. Gå hem. Inte gå igång. För det kör slut på mig. Jag behöver öva på det. Mycket. Just nu är det så.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Mars och Venus

lakandelivLämna en kommentar
Igår var en dag med lite mer balans. Jag var ute i solen och njöt av allt det vackra som blommar och frodas överallt.
Jag promenerade men satt också en stund i lugn och ro i gröngräset. Växlade mellan aktivitet och vila. Mellan rörelse och stillhet. Båda behövs. Att hitta balans för att inte trötta ut men inte heller vila för mycket. Kroppen och själen behöver vara igång också. Inte lätt att känna var gränserna går just nu.
Det finns olika verktyg och strategier man kan använda för att hantera livet och må bättre på olika sätt.
Å ena sidan kan man lära sig förändra sina tankemönster och beteenden genom till exempel KBT och å andra sidan kan man öva sig i acceptans genom ACT. Det finns många fler verktyg och strategier men de här intresserar mig lite extra just nu.
Det kan tyckas motsägelsefullt men jag tror att man i olika lägen behöver olika strategier. Därför är de inte motpoler i mina ögon. Jag tror att man behöver en verktygslåda ibland i livet. Man behöver ibland ta hjälp av det ena och ibland av det andra.
Men det svåra kan vara att veta när det är lämpligt att använda det ena eller det andra. Lika svårt är det för mig att veta vad det innebär att lyssna på kroppen när jag inte är riktigt van att göra det. Vad är det egentligen den behöver nu?
Behövs mer vila eller behöver kroppen träning nu? Vad betyder tröttheten? Ska jag utmana den nu genom aktivitet eller ska jag vila mer för återhämtning? Jag måste helt enkelt prova mig fram. Tills jag lär mig att förstå min kropps signaler lite bättre.
Det är ingen annan som vet vad jag behöver så jag behöver lära mig förstå det själv. När en annan behöver vila kanske jag behöver röra på mig och tvärtom. Vi fungerar olika i olika lägen i livet och utifrån var vi är just nu i kropp och själ.
Att lära mig att lyssna på min kropp och själ och försöka följa dem lite mer är något av det svåraste jag har gjort. Det är som om hjärnan har ett annat språk än kroppen och själen. Som om hjärnan är från Mars medan kropp och själ är från Venus.
Sinnesfrid

Tacksamhet

lakandelivLämna en kommentar
Att regelbundet påminna sig själv om vad man uppskattar i sitt liv är ett enkelt sätt att uppleva glädje på. Det är något som jag har märkt gör skillnad i mitt liv. När jag varje morgon ägnar en stund åt att verkligen känna glädje och uppskattning och tacka för några saker i mitt liv så känner jag mig oftast gladare och mår bättre. Det hjälper mig också att få syn på de små saker i livet som är en glädje, men som vi kanske tar för givet. En god kopp kaffe och en tonfiskomelett på morgonen till exempel.
Jag strävar efter att varje morgon skriva ner minst tre saker som jag är tacksam över i mitt liv. Finns det mer som jag vill skriva så gör jag det. Det blir en bra start på dagen. Då lägger jag medvetet fokus på det som redan finns i mitt liv och på det som jag uppskattar.
Innan min sjukskrivning brukade jag ofta gå till jobbet på morgnarna. Det tog ungefär 45 minuter. Då försökte jag också använda tiden till att känna glädje och tacksamhet över det jag såg och upplevde på vägen. Då blev det en närvaro i upplevelserna samtidigt. Jag kände mig mer levande. Upplevde med glädje duggregnet mot ansiktet och kände tacksamhet över att vara frisk och stark och kunna gå. Kunna uppleva allt det fina längs vägen. De dagar som jag gjorde det här kände jag oftast en ökad känsla av glädje och energi. Och jag kände mig mer glad över det liv jag har här och nu.
leaf-1001679_1280
Det betyder inte att det inte finns saker jag vill förändra. Det betyder bara att det blir en ökad balans i hur jag mår inombords. Istället för att älta och vara upptagen av allt som inte fungerar och alla brister som finns i mitt liv så valde jag under dessa stunder att fokusera på det som faktiskt var bra i mitt liv.
För att orka och kunna förändra behöver man ha ork, kraft och energi. Om man då dränerar sig själv från morgon till kväll med att älta bekymmer och jobbiga relationer så tappar man till slut energin och orken att förändra. Det börjar lätt kännas hopplöst och omöjligt när man inom sig radar upp allt dåligt som händer. Så jag tror på att medvetet försöka fylla på sig själv med glädje och energi för att både må så bra man kan här och nu och för att ha tillräcklig kraft att ta de steg man kanske behöver för att förändra.
Jag tror inte på att skyla över allt negativt med positivt tänkande. Ibland behöver man gå in i sina jobbiga känslor och reda ut saker. Man behöver också, tror jag, acceptera att allt inte är på topp alltid. Tillåta sig att känna sina känslor av sorg och frustration. Acceptera att livet är på det sättet. Och sen ta nya tag och gå vidare. Men jag tror också att många av oss har lätt att fastna där. Att fortsätta älta och gräva ner oss. Att klaga över hur andra beter sig, över samhället, politiken, chefen, partnern och allt som uppstår i livet. Och det leder oftast inte oss framåt i livet. Det gör bara att vi mår dåligt.
Därför tror jag på att en väg bort ifrån det är att någon gång under dagen tänka på de saker som vi verkligen uppskattar att ha i våra liv. Verkligen känna känslan av glädje över det. Då fyller vi på oss själva med ny kraft. Då påverkar vi vårt eget liv och mående på ett sätt som gör skillnad.