Etikett: Visioner

Livsstil · Utmattning

Hälsohandlingsplan

lakandelivLämna en kommentar
Förändringens tid. Det är det jag och mitt liv är i nu på många sätt. Det gamla sättet att leva, den gamla identiteten som jag hade håller på att förändras. Ibland är det skrämmande. Att se att jag har förändrats, att det sker förändringar i det yttre livet omkring mig, att livet förändras för andra. Att inte ha hela svaret kring vart jag kommer landa. Vart livet kommet att landa. För mig. Och för andra omkring mig.
Det kan också kännas spännande. Som att vara på ett äventyr. Att bara veta vad som finns här och nu. Att ta ett steg i taget utan att riktigt veta vart jag i slutändan hamnar. Att ha önskemål och mål om vart jag vill underlättar i att hitta vägen någorlunda. Då får mina steg en riktning. Då kanske jag inte går i cirklar. Men var jag till slut hamnar är liksom ganska öppet. Ovisst. För även om jag har mål så tar ibland livet andra vägar.
Igår funderade jag på hur min identitet på många sätt suttit ihop med prestationerna på jobbet eller i privatlivet. Det skakar om att börja inse att jag inte är den personen längre. Vem är jag då? Är jag tillräcklig? Kommer mina relationer att förändras nu? Hur? Vi speglar oss på olika sätt i varandra och formas ihop med andra. När någon tar ett nytt steg så påverkar det.
Mer och mer blir jag klar över att jag är färdig med att passa in. Att forma mitt liv efter andras syn på vad som är bra eller inte bra. Att forma mitt liv efter att bli uppskattad och godkänd. Att forma livet efter den person som andra har vant sig vid att jag är. Kärnan i mig är ju den jag alltid har varit. Men livet och människorna omkring formar oss. Vi gör val. Vi fattar beslut. Vi följer vägar. Vi sätter mål.
Men mitt liv har skakats om. Jag är inte riktigt densamma. Jag har insett vad som är viktigt. Och jag vill inte låta tiden gå utan att vara medveten. Jag vill fatta beslut utifrån en fast grund i mig själv. Jag vill veta vem jag är och vad jag verkligen värdesätter och vill leva. Jag vill inte slösa tid på annat. Det blir alltmer viktigt.
Livet är värdefullt. Jag vill ta tillvara det. Förändringens tid innebär en möjlighet att skapa om. Att börja gå en ny väg. En väg som stämmer mer med den identitet som nu sakta växer fram. Vad andra tycker om det blir mindre viktigt. För den skull är det inte lätt. Att förändra tar tid. Tar tålamod. Tar kraft. Det kräver medkänsla med sig själv och andra.
Mycket av den omvälvande förändring som sker finns inuti. Den är kanske inte synlig för andra. Men den pågår därinne. Som ett frö som sakta växer i det dolda. Tills det är dags att låta det spira i det yttre. När det är tillräckligt färdigt. Starkt nog att kunna leva och ta sig fram.
Jag får ständigt fina gåvor av fina människor omkring mig. Gåvor som ger nya tankar eller väcker gammal kunskap. Gåvor av kärlek och bekräftelse i en egen igenkänning av det jag går igenom nu. Det är härligt! Det bidrar till det som sker inuti. Det ger näring och skapar ökad klarhet. Tack.
Jag håller nu på att skapa en egen hälsohandlingsplan. Den innefattar flera områden. I både kropp och själ. Jag har skrivit ner de stora områdena och målen inom olika kategorier för att öka på hälsa och välmående. Idag ska jag bryta ner dem i mindre delmål. Jag har lärt mig att jag behöver ha riktigt små delmål för att inte bli överväldigad. När planen är färdig ska jag berätta om den här.
Dela upp i hanterbara delar har KBT lärt mig. KBT har också lärt mig att inte göra allt eller inget. Utan istället medvetet planera in korta stunder av målinriktat arbete och sedan växla med annat som fyller på mig. Att hitta en annan sorts rytm i det jag gör under en dag eller en vecka. För att det ska bli sunt och bra. För att jag ska må bra och få de saker gjorda som jag vill få gjorda.
Jag har fått strategier för att sänka kraven på mig själv. Gå i en värderad riktning mer än mot absoluta mål. Att ha mer medkänsla med mig själv utan att för den skull undvika att agera.
Jag har verktygen och strategierna. Jag har en värderad riktning och framtida mål. Nu är det dags att använda det jag redan har. För att följa den identitet som nu växer fram. För att följa de nya vägar som ska hjälpa mig framåt mot det jag vill leva. Och kunna leva det varje dag.
Förändringens tid är här. I det inre och i det yttre. På många olika sätt. Viktigast just nu att bygga är hälsa och välmående. Det är grunden för allt annat. Det är mitt fokus det här året.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

lakandelivLämna en kommentar
Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.
Sinnesfrid

Här och nu

lakandelivLämna en kommentar
Att längta och vänta till imorgon. Nästa vecka. Nästa månad eller år då något speciellt ska hända. Vänta på något viktigt. Vänta på en framtid vi målar inre bilder av. Det är ofta så mycket mer underbart i den där målade framtiden. Oavsett om den infaller imorgon eller längre fram.
Det är härligt att planera och drömma framåt. Att måla upp underbara bilder och att bit för bit försöka sätta dem i verket. När vi gör just det att vi försöker sätta dem i verket så är det ju gott. För då försöker vi aktivt skapa något framåt. Vi drömmer inte bara. Även om drömmar också behövs innan de kan bli klara mål. Drömmarna som vi målar kan ge kraft för att ta stegen framåt.
Men just idag, här vid min frukost, blev jag medveten om att livet pågår nu. Att det flyter fram just här och nu. Att det redan finns så mycket fint, just här och nu. Det är lätt att missa det eller ta det för givet när man väntar, drömmer och längtar till någonting.
Var jag än kommer att befinna mig i framtiden så har jag ju ändå bara här och nu när jag är där. Så om jag inte kan stanna upp och verkligen njuta här och nu så kommer livet att vara ett evigt väntande och längtande.
Om livet levs i väntan och längtan efter en viss framtid eller en viss händelse så lever vi ju inte riktigt. Då finns vi någon annanstans. Medan livet som pågår just nu går oss förbi. Så att försöka vara närvarande och fokuserad på just här och just nu är viktigt för mig att öva på. Idag ska jag fortsätta öva.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Kriser utvecklar

lakandelivLämna en kommentar
Att gå igenom kriser i livet innebär utveckling. En utveckling som man kanske inte hade frågat efter men den kom oavsett vi ville eller inte. Det finns många olika anledningar till livskriser. Det kan vara skilsmässa, olika förändringar i livet eller sjukdomar som startar krisen. Men gemensamt är att det innebär att man skakas om i sina grundvalar.
Det finns litteratur om krisens olika stadier och mycket man kan ha nytta av för att förstå mer själv om vad som händer i en. Mycket litteratur och mycket kunskap. Det som sker inom en är något omvälvande. Många gånger förändrar det vilka vi är på djupet. Förändrar vilka liv vi lever eller vill leva i fortsättningen.
Jag har kommit till en punkt i livet. En kris som på många sätt har satt punkt. En punkt för hur jag levt tidigare. En punkt för den jag var och det jag gjorde. Hur jag gjorde saker. Vissa grundläggande saker finns kvar. Det är den jag är. Men livet kan inte längre fortsätta som förut. Allt kommer till sin spets. Mycket i mitt sätt att leva och vara ifrågasätts och omvärderas. Nya frön sätts i jorden, nya knoppar kommer och gör det möjligt att blomma igen på andra sätt.
Jag tror att utveckling blir nödvändig. Att fortsätta som förut blir omöjligt. Om man gör det så tror jag att man hamnar i en ny kris igen efter ett tag. Ibland hamnar man i kriser som man omöjligt själv har kunnat påverka särskilt mycket. Men många gånger tror jag att krisen har något viktigt att lära oss.
Det låter som en klyscha. Men det är det jag upplever just nu. Att jag har något att lära. Något som i grunden förändrar mitt liv. Jag känner djupt i mig att jag är mitt inne i den processen. Mitt inne i en resa som håller på att förändra mitt sätt att leva mitt liv. Mitt sätt att vara i livet. Det är omvälvande och omskakande på många vis. Men också lite grand av ett äventyr. Något nytt är på väg att växa fram. Nya grindar visar sig som kan öppna nya vägar in till nya livsrum.
Det blir tydligare och tydligare vad som är viktigt i livet. Jag vill inte längre låta tiden gå och livet hända mig. Jag vill aktivt välja. Vara tydlig för mig själv och andra. Inte kompromissa om de saker som är viktiga. Börja leva den jag är i grunden och på djupet. Det som nu växer fram och blir allt tydligare.
Kanske andra kommer att ha synpunkter på de förändringar jag genomgår. Men det är faktiskt inte särskilt viktigt längre. Det viktiga är att leva så autentiskt som möjligt. Leva det som ger näring, liv, mening, glädje och njutning. Ta tillvara de relationer som är viktiga så gott jag kan. För livet är ändligt. Och jag vill leva de dagar jag har på sätt som jag mår bra i. Varje dag.
Det är inte lätt alltid att forma sin väg aktivt. Vissa saker råder vi inte över. Men mycket kan vi göra själva. Ibland tror vi oss mer hjälplösa än vi egentligen är. Vi kanske behöver göra avkall på vissa saker för att kunna leva på de sätt som vi mår bättre av. Det är en del i utvecklingen och förändringen vi går igenom om vi tar tillvara krisen och lyssnar inåt.
Kriser är inget vi väljer och de är riktigt tuffa att gå igenom. Men ibland kan de sätta igång en viktig förändring som på sikt kan skapa ett bättre liv för oss. Det är den vägen jag väljer att ta nu. Att ta tillvara det jag nu lär om mig själv på djupet. För att skapa mitt liv mer aktivt på ett sätt som jag mår bra i.
Livsstil · Sinnesfrid

Här, i livet.

lakandelivLämna en kommentar
Att vara mitt emellan. Ena foten i idag. Andra foten i framtiden. Att må bra och glädjas här och nu. Men också planera för och arbeta mot det jag vill framåt. Att ha visioner men inte fångas så i dem att man inte mår bra här och nu. Att hitta en sund balans som man mår bra i.
Vi kämpar nog alla mer eller mindre med det här. I yrkeslivet såväl som i privatlivet. Om vi är för mycket i framtidens visioner och längtan så tappar vi kanske lusten och orken för här och nu. Om vi bara är här och nu så kanske vi tappar riktningen dit vi innerst inne vill gå.
Vara rotad men låta oss sträcka oss mot det vi önskar och behöver. Hitta vår egen väg när vi kommer till vägskäl där vi behöver välja.
Jag tänker mig en balansvåg där här och nu alltid väger lite tyngre än visionerna. Inte tyngre för att det tynger oss mer utan tyngre för att det ändå behöver vara viktigast. För det är i här och nu vi lever och känner, relaterar till andra, älskar och sörjer, skrattar och gråter. Det är här och nu vi skapar och lägger grunden för det som kan bli framtiden.
Anledningen till att jag tänker och skriver om det här är att för mig blir det lätt ett ständigt strävade framåt. Framför allt när jag inte riktigt trivs och mår bra. Det är bra att sträva framåt och jobba för att skapa förändring när det behövs. Men jag kämpar en hel del med mitt tålamod. Att ha tålamod med att saker tar lite tid. Att allt kanske inte kan förändras på en gång.
Och jag behöver varje dag föra tillbaka fokus på här och nu. Ta ett steg i taget. Dela upp och inte köra järnet. Vara närvarande i de människor som är viktiga. Vara närvarande här och nu och känna glädjen som redan finns här. Hur gör ni andra för att hitta en sund balans i livet? Det skulle vara härligt att få höra lite ifrån er som läser. Så välkomna att kommentera och skriva era tankar.
Jag har läsare från olika delar av Sverige och från olika delar av USA. Jag har läsare från Irland, England, Tyskland, Indien, Spanien och Schweiz. Det är härligt! Det skulle vara kul att höra lite tankar ifrån er. Hur som helst är ni alla mycket välkomna! Det är fantastiskt att dela tankar med andra.
Idag blir en dag av att försöka vara här och nu. En del behöver fixas i det praktiska livet. Jag vill gärna komma ut och röra lite på mig. Kanske läsa lite. Får se vad orken räcker till. Ikväll blir det sångföreställning i Stockholm. Ena dottern och hennes klass ger en liten föreställning. Hon går på en gymnasieskola med sånginriktning. Det ska bli kul att få lyssna på henne och de andra!
Idag vill jag ha båda fötterna i här och nu. Vara här i livet. I det praktiska just nu. Uppleva och leva här och nu. Vara rotad.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Att leva det som är viktigt

lakandelivLämna en kommentar
De senaste månaderna har jag funderat mycket på vad som är viktigast i livet. För mig. I mitt personliga liv. Vad är det som jag värdesätter mer än något annat i mitt liv? Vad och vilka är viktigast? Hur vill jag leva mitt liv?
När jag är i slutet av mitt liv och tänker tillbaka, vad kommer då att kännas viktigast? Vad kommer jag då att vara stolt över? Må bra av och vara nöjd med?
Vad kommer jag att ångra? Vad vill jag ha hunnit leva? Vilka relationer vill jag ha vårdat och känna att jag har gett allt det som jag ville ge? Vilka vill jag ha omkring mig?
Jag har verkligen gått på djupet med de här frågorna. Och nu vet jag vad och vilka som är viktigast. Jag vet exakt vad jag vill leva, göra och vara. Jag vet var jag vill leva och hur. Jag känner mig själv på djupet nu. Och jag har börjat ta mina steg i den riktning som jag vill leva.
Bara för att man vet är det inte enkelt. Det är så lätt att fångas av sina gamla och invanda mönster. Det är så lätt att irra bort sig och engagera sig i andra saker. Och så går tiden utan att man följer den riktning man egentligen längtar mest efter.
Jag vill hitta strategier att hålla kvar fokus på det viktiga. Att föra tillbaka min uppmärksamhet på det när jag irrat bort mig.
Det jag vill leva ville jag leva redan när jag var 25 år. Men sedan kom livet emellan på olika sätt och jag irrade bort mig. Jag provade mig fram och levde andra liv. Ibland kändes det bra.
Men efter några år började ett hål växa inombords. Det fanns där och jag visste inte vad det var eller hur jag skulle fylla det. Provade att fylla det med olika saker, strävade på i det yttre och i det inre. Men hålet fanns där och värkte.
Det blev mer och mer klart att jag inte levde ett liv som jag mådde bra av. Att något fattades. Men jag visste inte vad.
En nära vän har sagt till mig att jag under många år har arbetat på det som till sist ledde till sjukskrivning och utmattningssyndrom. Stress i olika livsområden under många år ledde fram till det. Under de senaste tio åren har jag haft symptom av olika slag som kanske kunde ha varit en varningssignal. Om jag då fått stanna upp och lyssna inåt och förstå de saker som jag förstår nu så kanske jag inte hade kommit dithän att jag blev utbränd.
Men det som har varit har varit. Och det har ju bidragit till den jag är nu. Kanske blir de erfarenheterna till nytta. Jag grämer mig egentligen inte över det förflutna. Jag bara ser tillbaka för att förstå hur jag hamnade här. Det blir något att lära sig av för att kunna gå framåt. Mot något annat. Något friskare.
Hålet inombords har jag redan fyllt. Det fylldes av att börja förstå vem jag är och vad jag vill leva. Av att verkligen på djupet veta vad och vilka som är viktigast. Av att börja ta hand om mig själv. Så jag har kommit en bit på väg.
Nu börjar nästa steg. Att bit för bit sätta planerna i verket. Att börja skapa det liv jag verkligen vill leva. Jag vet vad jag vill nu. Jag vet exakt vad jag vill. Jag vet vad som är viktigast. Jag vet vilka som är viktigast.
Nu handlar det om att lära mig fokus. Lära mig att inte irra bort mig. Prioritera det som är viktigast. Leva det allt vad jag kan här och nu med det jag har här och nu. Men också ta steg framåt mot de mål jag har.
Att verkligen lyssna till och lära sig förstå vad den där inre längtan betyder är något av det viktigaste. Så att man inte lever sitt liv omedvetet och efter vart omständigheterna tar en. Så att man inte låter livet passera och gå utan att man någonsin levt det som varit viktigast.
Så att man inte styrs av andras ideal eller det kollektiva samhällets tryck på en att leva ett visst sorts liv. Det är livsviktigt att fråga sig själv vad som är viktigast. Vad och hur vill jag leva? Vad känns meningsfullt och glädjefyllt för mig? Vilka är viktigast och hur gör jag för att prioritera dem?
Vad vill jag se tillbaka på när jag blir riktigt gammal? Vad kommer då att ge mig en känsla av glädje, kärlek, meningsfullhet och ro? Genom livet kan det meningsfulla och det viktiga skifta. Det viktiga är inte att ha nått fram till det ultimata målet för hela livet.
Det viktiga är att veta att jag själv styr dit jag vill just nu och jag vet just nu vad och vilka som är viktigast. Att veta inombords och inte låta andras visioner för en bli viktigare. Inte låta andras uppskattning, beröm eller godkännande vara det som styr oss. Inte låta yttre belöningar lura oss att sträva vidare på jakt efter nya belöningar utan att vara medveten om vart det för oss.
För ibland upptäcker man då att man plötsligt lever ett liv som man egentligen inte trivs med eller mår bra i. Det är aldrig för sent att ändra på sitt liv. Det är aldrig för sent att ta nya steg och välja nya riktningar. Det enda som kan stoppa oss är vår egen rädsla.
Så nu börjar jag ta mina steg mot det liv jag vill leva. Jag kastar mig inte utför stup. Jag tar ett litet steg i taget. Men bit för bit når jag dit om jag håller fokus och lever det så mycket jag kan här och nu. Det vet jag säkert!
Livsstil · Utmattning

Fröer för framtiden

lakandelivLämna en kommentar
I några år nu har jag haft en längtan att bo i hus på landet. Att ha en uppväxt härlig trädgård att köra fingrarna i. Fixa och dona i mitt eget hus. Lära mig att fixa. Lära mig odla lite grönsaker och örter, sköta om blommor och växter. Lära mig måla och snickra. Handfast, konkret och jordnära.
Kanske är det på grund av att livet har varit fyllt av stress och trötthet. Jag har under det senaste året haft en rent fysisk längtan efter att sticka ner fingrarna i jorden, känna med händerna strukturen på trädens bark. Jag promenerade förra hösten ner till en park och lät händerna känna på löv och barr, på buskar och träd. En stark längtan i kropp och själ.
Jag älskar skönheten i naturen. Det vackra även i det som inte är perfekt. De knotiga träden. Maskrosorna. Ljuset och skuggorna.
Längtan växer istället för avtar. Kanske är det en av de nya vägar jag vill gå. Något av det jag vill leva framåt. Just nu är det inte möjligt. Men kanske om några år. Planer och idéer börjar ta form. Jag provar tankarna, visionerna och känner efter i kropp och själ. Provar dem då och då för att se om de fortfarande finns där.
Jag blir sugen på att lära mig saker kring att ta hand om ett hus. Bygga och renovera. Ta hand om trädgård. Olika lösningar och olika tekniker. Jag längtar efter att få göra de sakerna.
Kanske en längtan efter att leva livet både jordnära, praktiskt och med själsligt, andligt djup. Att göra och använda min kreativitet på flera sätt. Att vara här och nu i mindfullness och närvaro. Att skriva. Att skapa hem och trädgård, en egen oas.
Det är egentligen ingen ny längtan. Den har funnits där i 20 – 30 år på olika sätt. Men nu har den ökat i intensitet. Som om kropp och själ nu vill poängtera att det är dags. Nu eller aldrig. Att leva livet på de sätt som stämmer med mig och det jag vill leva.
Någonstans djupt därinne vet jag att jag kommer leva detta. En stark visshet. Jag vet bara inte när eller hur än. Men det gör inget. Jag förbereder mig nu. I tankarna och i det praktiska livet. Jag sår fröer nu.
Livsstil · Utmattning

I framtiden…

lakandelivLämna en kommentar
Jag är lite splittrad i tankarna nu på morgonen. Funderar över acceptans och uppskattning av det som är här och nu och å andra sidan visioner och planer för framtiden. Jag behöver båda.
Inte så att gräset nödvändigtvis är bättre på andra sidan. Jag är noga med att inte bara sträva vidare utan verkligen försöka ta mig tid att uppskatta här och nu och ta reda på vad som är viktigt för mig på riktigt.
Men vissa visioner har funnits med länge och bleknar inte. En inre längtan som funnits där i många år. Det är de vägarna jag vill utforska. Se om de är möjliga att leva. Att så nya fröer som kanske kan blomma.
Jag är medveten om att livet är ändligt. Inte så att jag är rädd att dö. Men jag har den senaste tiden blivit mer och mer medveten om att jag vill ta vara på tiden. Inte bara låta den gå. Leva den på de sätt som jag längtar efter.
Kanske hänger det också ihop med att barnen snart är flyttfärdiga. Sonen bor sedan flera år själv. Just nu utomlands. Ena dottern flyttar i slutet på maj. Snart är det bara yngsta dottern kvar hemma. Om ett år vill även hon söka gymnasium i Stockholm. Kanske pendla en tid. Men det är jobbigt att pendla så förmodligen dröjer det inte länge förrän även hon flyttar.
Det är ju så det ska vara. De ska bli flygfärdiga och ge sig iväg på egna äventyr. Jag älskar dem över allt annat. Jag älskar att ha dem omkring mig. Men samtidigt håller jag på att förbereda mig för mitt eget fortsatta liv. Tankarna har startat på hur jag själv vill leva resten av mitt liv.
Det är bra tankar. För jag vill ta mina steg framåt medvetet. Inte bara flyta med och sedan känna besvikelse över att jag inte gjorde de saker jag kanske velat. Så just idag är tankarna lite mer i framtiden än här och nu.