Blogg · Livsstil · Utmattning

Tack

Om det är något jag är tacksam över kring den här resan med utmattning och sjukskrivning så är det att jag har förstått vad som är viktigt. Viktigt för mig. Jag har blivit tvungen att nå till djupet. Hittat de minsta nämnarna för glädje i mitt liv. Det minsta och viktigaste. Jag har undersökt på djupet vad jag värdesätter allra mest. Tänkt på riktigt kring tanken om vad som skulle vara allra viktigast om jag visste att jag hade en begränsad tid att leva. Inte för att jag på något sätt varit i närheten av döden eller liknande, utan för att jag behövt fundera ut de sakerna för att hitta glädjen i tillvaron när det har varit tungt.

sunflower-3759285_1920

Jag har inte varit i depression utan i utmattning men med utmattningen kommer också deppighet emellanåt. Det är tufft att märka av att du inte orkar som förut. Knappt orkar det mest grundläggande som att stiga upp och ta en dusch, i början. Det är lätt att tänka i banor där du ifrågasätter vem du är. Frågor som: vem är jag nu när jag inte kan prestera som förut? Vem är jag när jag inte är min yrkesidentitet? Vem är jag när jag inte orkar laga mat och fixa ett normalt vardagsliv? Vem är jag när jag inte orkar umgås och knappt prata i telefon? Vem är jag när jag inte orkar med ljud och inte kan läsa en bok längre? Vem är jag när allt som jag tyckt varit glädjeämnen också tröttar ut mig? Vem är jag när jag sitter där i min soffa och inte orkar någonting? 

dandelion-3597681_1920

Tankarna spinner lätt vidare i vad jag har för värde då. Vad ska andra då ha för nytta av mig? Vad är jag bra för egentligen om jag inte kan ge och inte prestera? De tankarna har jag suttit med, skrivit om och försökt komma tillrätta med. Till sist har det mynnat ut i andra värden. Jag har upptäckt nya saker om mig själv och om vad jag vill leva. Jag har upptäckt vilka saker som är allra viktigast för mig i livet. Vad som ger mig en känsla av mening och syfte. Det jag har upptäckt är att det jag värdesätter allra mest är inga stora saker. De är stora för mig i mitt liv men det är ingenting som har med pengar, prylar eller yttre upplevelser att göra.

grass-3765172_1920Jag har förstått att det räcker för mig att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. För mig och mina barn. Det är de grundläggande behoven för att känna trygghet och för att må bra. Allt utöver det är en trevlig bonus som kan ge guldkant i tillvaron men ingenting som jag upplever att jag behöver för att må bra eller vara lycklig. Det är när den här grundtryggheten hotas som det skapar stress och oro som påverkar mig.

Jag har alltid vetat om att mina tre barn är de allra viktigaste i mitt liv. Det kommer de alltid vara. De är så obeskrivligt värdefulla och genererar så mycket kärlek och glädje i mitt liv. De är mina bästa lärare och att ha den gåva som det är att ha dem i mitt liv är något otroligt stort. IMG_20170729_180830_284Det finns fler omkring mig som är viktiga för mig i mitt liv. Människor som står mig nära och som jag verkligen vill ha i mitt liv. Det är människorna och relationerna som är de viktigaste. Ändå har inte min ork alltid räckt till att hålla så tät kontakt som jag kanske egentligen skulle ha velat. Men jag hoppas att tiden ska stå på min sida och räcka till den dagen som orken ökar mer och mer. 

Utöver dessa grundläggande saker i livet så finns min glädje i naturen, i det vackra som finns runtomkring i vardagen. Den finns i de små sakerna i livet och i vardagen. Att lära mig att lägga märke till dem har varit en av de allra bästa lärdomarna som kommit ur min utmattning. Det skapar glädje och kärlek i mig varje dag.20180711_174915

Skrivandet är ytterligare något som betyder en hel del för mig och det har ökat i betydelse under min utmattning. Det ihop med intresset för att bygga hållbar hälsa har varit de två saker jag ägnat min tid åt under sjukskrivningen. Intresset för hållbar hälsa har genom det jag själv har gått igenom växt mer och mer. Så pass att jag börjat brinna för alla olika aspekter av det både för min egen del och för andra. Det är något som nu engagerar mig även i ett större samhällsperspektiv. Hållbar hälsa både mentalt och fysiskt. Hållbar livsstil för att förebygga ohälsa och för att skapa hälsa.vegetables-790022_1920Min utmattning har alltså lärt mig vad jag värdesätter allra mest i livet och vad jag helst vill syssla med och bidra med till andra. Pengar, prestige eller att prestera för att känna mig värdefull är något som inte intresserar mig. Att passa in i en mall intresserar mig inte heller. Det har blivit helt och hållet nödvändigt att mer och mer vara nöjd med den jag är och det jag har här och nu. Att veta exakt vad jag vill ägna min tid åt och inte leva sådant som jag inte mår bra i. Att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker längre.

Vinsten med utmattningen och den självkännedom som av nödvändighet kommit ur den är att jag blivit tvungen att koka ner allt till det mest väsentliga för mig. Så om bara basen, själva grundtryggheten kommer på plats, så vet jag att jag är en person som för det mesta är ganska lycklig i mitt liv. Jag vet för jag upplevde det under en period i somras när den ekonomiska tryggheten fanns där en kort stund. Då hade jag allt som jag upplever skapar lycka och välmående i mitt liv. Trots att jag ännu inte är helt frisk från min utmattning.20180722_204032Så just idag känner jag trots allt en stor tacksamhet. Tacksamhet över att jag fått lära mig vad som är allra viktigast i livet och fått möjligheten att verkligen kunna vara lycklig, fylld av glädje och kärlek här och nu i det lilla. För i det lilla som blivit kvar när jag kokat ner vad som är viktigast, ligger det riktigt stora. Så tack.

 

Blogg · Sinnesfrid

Kommunikation

Att starta med det som är bra. Tankarna spann vidare på inlägget från imorse. Att starta med det som är bra när vi pratar med andra. Imorse skrev jag om att starta med att berätta om det positiva som hänt under dagen när någon fråga oss hur dagen har varit. 

Det här med kommunikation är inte alltid så himla lätt. Jag är definitivt ingen expert på det ämnet men det intresserar mig. Det är intressant hur vi pratar med varandra. Samtalen med andra påverkar oss ganska mycket. Hemma såväl som på jobbet. 

Hårda, vassa, irriterade ord. Ironiska, milt överseende och förminskande. Kommunikation som vi inte alltid är fullt medvetna om att vi ger ut. Misstro, självhävdelse och konflikt. Eller att vi börjar våra samtal med det vi vill korrigera i den andre. Andras fel och brister. Något vi inte uppskattar. Något som oroar oss. Saker som stör oss och gör att vi pyser missnöje och klagar. Listan kan göras lång.

apple-1475977_1280

Kommunikation sker ju inte heller enbart med ord. Det skiner ofta igenom, det vi känner. Vi kanske försöker kamouflera vår oro eller misstro men den andre märker ändå av den. Tankar inom oss och ord påverkar våra känslor. Känslorna lyser ofta igenom på olika sätt.

Det är många som brottas med kommunikationsproblem. Hemma eller på arbetsplatsen. Även om vi inte känner av så stora problem så kanske vi ändå vill undersöka vad en annan sorts kommunikation skulle kunna ge? Det finns mycket skrivet om olika sätt att kommunicera. Det kan vi alla fördjupa oss mer i om vi vill. Det finns egentligen inga ursäkter att inte göra något åt en dålig kommunikation. Det finns hjälp att hitta. Men kan vi själva ändra på kommunikationen så att det blir en ordentlig skillnad? Behöver vi inte vara med på det allihop i så fall?

Jag tror inte att någon av oss kan förändra någon annan. Vi kan föreslå saker och hoppas på att den andre också ska tycka att det är en bra idé men om den andre inte nappar på det så kan vi inte göra något åt det. Däremot kan vi själva välja att göra annorlunda. Vi kan själva öva oss i att kommunicera på ett annat sätt. Vi behöver inte delta i en dålig kommunikation och spä på den. Vi kan göra annorlunda själv. Om det inte hjälper i den relation vi är i, trots att vi verkligen försökt på flera sätt eller försökt söka hjälp, så kanske vi behöver lämna den. Dålig kommunikation har makt att förstöra mycket. Både hemma och på jobbet.

adult-1822449_1920

Morgonens inlägg om att börja med det som är bra fick tankarna att spinna vidare på att försöka börja ändra en sak. En enda sak. Längre fram kan vi lägga till fler men all förändring börjar ju med ett steg. Vad skulle hända om vi alltid i alla samtal börjar med det som är bra? Börjar med något positivt om den andre? Något som är positivt i relationen? Något som den andre gjort bra? Något som vi ser som värdefullt i den andre? Eller på jobbet börjar med något som är bra på arbetsplatsen? Något som vi uppskattar där? Lyfter fram det som är bra hos kollegor, chefer och arbetsplats. I varje samtal. Alltid börjar med det. 

Skulle det förändra något? Om vi vägrar delta i vanan att alltid först börja med det som inte fungerar eller det vi vill förändra och istället tar för vana att alltid börja med det som är bra. Överger den första impulsen att alltid klaga och istället väljer att framhålla det som är bra. Övar på att i förväg tänka ut fem positiva saker att starta med och ständigt leta efter fler? Vad skulle hända då? Skulle samtalen då bli annorlunda? Skulle de leda till något annat? Hur skulle det då bli i fikarummet på jobbet? Hur skulle det bli i våra relationer med vår partner eller med våra barn?

Självklart ska vi ta tag i problem och säga vad vi tycker. Självklart ska vi sätta gränser och göra vad vi kan för att förändra saker som inte fungerar. Men om vi alltid först fokuserar på det som fungerar och är bra så tror jag att vi genom det skulle kunna förändra på ett annat sätt. Det skulle ge en annan sorts energi i relationen och på arbetsplatsen. Den person som först blir lyft och får känna sig värdefull är mer intresserad av att lyssna och möta upp tror jag. Den arbetsplats som har personal och chefer som alltid börjar med att lyfta de bra sakerna, lyfta varandras goda sidor och ser varandra som värdefulla i första hand, har en större möjlighet att lösa eventuella problem. Det tror jag på.

clasped-hands-541849_1920

Om vi möter varandra på ett respektfullt sätt med vänlighet och lyfter varandra det första vi gör så tror jag att vi många gånger skulle kunna revolutionera våra relationer. Både hemma och på arbetet. Med vår partner, våra barn, vänner, kollegor eller chefer. Tänk om det faktiskt skulle kunna göra skillnad? Tänk om vi skulle ge det åtminstone ett par månader då vi övar oss i det här? Skulle något förändras? Skulle vi känna annorlunda eller må annorlunda? För att utmana oss själva ännu mer kan vi ju försöka lista minst fem positiva saker om någon som utmanar oss riktigt ordentlig 🙂 Kan vi inte undersöka det?

Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Räkna de lyckliga stunderna…

När du kommer hem från jobbet, skolan eller var du än har tillbringat din tid, vad är det då du berättar om? När du möter din partner, vän eller någon annan och de undrar hur din dag har varit, vad svarar du då? Vilka saker väljer du att först berätta om?

Det var en litet klipp av Olof Röhlander som jag såg på Instagram igår som satte igång de tankarna. Han uppmanade till att alltid räkna de lyckliga stunderna först. När vi ska summera året så tyckte han att det är en god idé att börja med att räkna upp de lyckliga stunderna.

luck-2722470_1920

Jag funderade på det och mina tankar gick i banorna om vilka tankar jag vill vara kvar i när jag slutat min uppräkning. Ska jag börja med de lyckliga stunderna och sedan gå över till de stunder som varit olyckliga? Vilka tankar är det då som dröjer sig kvar? Vilka känslor? Vill jag avsluta dagen med de olyckliga stunderna i huvudet? Borde det inte vara tvärtom i så fall?

Men efter en stund så insåg jag att poängen förmodligen är att om vi börjar med de lyckliga stunderna så kanske vi också kan se de mindre lyckliga i ett annat ljus. Kanske de heller inte upplevs lika olyckliga längre? Kanske de istället kan börja betraktas som något annat? Som utvecklingssteg eller läromästare i våra liv? Jag vet inte. Jag undersöker i mig själv om det kan vara så. Och om vi börjar med de lyckliga stunderna så skapar vi en vana att se dem, att leta efter dem och lägga märke till dem. Det påverkar oss förmodligen till att känna oss lyckligare överlag. 

Utifrån det gick tankarna till vad vi uttrycker till andra. När vi berättar för andra om vår dag. När någon frågar om hur vi haft det. Ibland kanske vi säger bra för att det är det som de flesta gör. Döljer hur det egentligen känns. Eller så berättar vi exakt hur vi upplevt dagen och hur vi  mår. Det kanske beror på vem vi pratar med? 

animals-1974166_1920

Att kunna berätta på riktigt hur vi mår och hur vi upplevt vår dag är viktigt i nära relationer tycker jag. Men jag undrar också om vi av vana ibland radar upp allt som gick fel, de underliga och jobbiga möten vi haft med andra eller alla motgångar som uppstått under dagen? En vana kring vad vi först berättar när vi kommer hem. Ett vanlig sätt att prata om dagen, livet och oss själva ihop med andra. Jag vet inte ifall det är så för dig. Jag rannsakar mig själv och funderar på hur jag gör.

Tänk om jag alltid skulle ta för vana att börja med att berätta om det positiva som hänt under dagen? Tänk om jag skulle ta för vana att börja med att berätta om det som fungerade bra och de möten som gick bra. Att alltid ha som vana att starta med det. Undrar om det skulle förändra något?

cloud-600224_1920

Hur skulle kommunikationen då se ut när vi kommer hem? Skulle den påverka oss och de andra på något annat vis? Vi behöver ju inte förneka det jobbiga eller avstå att berätta om det utan bara starta med att berätta om det som varit bra. Kan det göra någon skillnad? Vad tror du? Kommer energin i dig själv eller i de andra kännas annorlunda då? Hur skulle det se ut i familjen, i vänkretsen och på arbetsplatsen om vi alltid startade med det som var bra? Det kanske är värt att undersöka? 

Blogg · Livsstil · Utmattning

Din påfyllning idag

Utrymme för de egna tankarna att spela fritt ett tag. Tystnad runtomkring en stund. Tända ljus och svag gryning. Kaffekoppen som värmer i händerna. En skön start på morgonen. Att få det ibland är påfyllning.

20181011_093310En kväll med härliga filmer, spänning eller skratt spelar ingen roll bara det är något jag gillar. Avkoppling utan alltför mycket djup är också påfyllning. Allt behöver inte vara djupt eller komplicerat för att vara värdefullt. Ibland finns det så mycket snobberi i det här. Välj det du mår bra av.

Umgänge på olika vis med de jag tycker om är påfyllning. Som utmattad får jag lära mig hur ofta, hur många åt gången och på vilket sätt som fungerar utan att göra mig uttröttad. Det kan ta lite tid att hitta i det. Ibland väljer jag att utmana mig lite grand och testar om gränsen har flyttats. Någon gång ska den göra det.

sommerfest-3450787_1920

Vandra ute i naturen och ta in allt det vackra med alla sinnen är massiv påfyllning. Det fyller mig alltid med stor glädje. Till skillnad mot att vara nere i stan, mycket människor och ljud som suger ur mig nästan all energi. Ljud påverkar. Trafik, röster, barn som skriker, gälla skratt, svårt att ta sig fram, ljus som flimrar och växlar, saker som pockar på uppmärksamhet, musik som spelar, tåg med skrikande bromsar. De har sin påverkan. De överbelastar mina sinnen och gör mig intensivt trött.

urban-438393_1920

Vindens sus i träden, ljudet av regnet mot luvan, knakandet av kvistarna jag trampat på och däremellan tystnaden som nästan går att ta på. Lugnet. Träden och jag. De har sin påverkan. De fyller på mina sinnen och ger mig energi.

20181011_150533

Att hitta sin egen påfyllning och sin egen väg mot läkning och hälsa är viktigt. Viktigt för att förebygga innan vi blir sjuka. När vi väl blivit sjuka blir de några av de viktigaste saker vi kan fokusera på. Nu är det en ny morgon. Hur stödjer du din hälsa idag? Vad fyller på dig?

 

Blogg · Sinnesfrid

Läkning bygger liv

Försoning och acceptans. Att försonas med det som varit och acceptera att jag och alla andra gjorde det vi gjorde. Just där och då gjorde vi det vi kunde utifrån var vi var just då i våra liv. Jag har inte varit perfekt. Mina misstag, saker jag gjort eller sagt som jag önskar inte hade kommit ur mig, är redan gjorda. Andras misstag, saker de gjorde eller sa, är redan gjorda. De går inte att radera ut. De finns där i vårt förflutna. Skaver i oss på olika sätt. Vissa är inte lätta att försonas med. En del känns omöjliga att förlåta. Men bit för bit kan vi kanske bearbeta och lite i taget försonas inom oss själva. Försöka hitta sätt att förlåta oss själva och andra för att kunna fortsätta livet utan att det tynger ner oss och påverkar våra liv. 

heart-1776746_1920

Ibland får vi gåvan av att uppleva en försoning i det verkliga livet. Någon ger oss upprättelse. Någon möter upp oss i det som varit och vi når en sorts försoning. På något vis. Det kan väcka sorg i oss. Väcka upp för att det sedan ska få läka. Kanske hade vi begravt det och skjutit undan det för att undvika att känna smärtan. Eller kanske trodde vi att vi var färdiga med det. Att vi redan bearbetat det. När vi får chansen att läka gamla sår så ska vi ta dem. För vår egen skull. För att kunna gå framåt starkare och helare. Inte lägga locket på. Ta chansen. Det betyder mycket att få chans att läka och att läkas. 

heart-1407248_1920

Just nu är det mycket läkning som pågår i mitt liv. På flera plan. Innan det läker så behöver det ibland flamma upp igen på olika sätt för att vi ska få syn på det. Se att vi har läkning kvar att göra. I kroppen och i själen. Det kan vara en jobbig tid. En jobbig process. Men jag tror att det i slutändan blir bra. Läkning behövs för att kunna leva ett hållbart liv. Ett läkande liv bygger på att få chans att läka. Det är inte lätt att välkomna det jobbiga men mitt i alltihop kan jag ibland förnimma att det finns en sorts meningsfullhet i det hela. Jag kan se att det ur detta kan växa något bättre. Läkning bygger liv.

Blogg

Hälsopedagog och författare.

Jag lär mig så mycket av mina barn. De är några av mina allra bästa lärare i livet. Det är ju också det som är så fascinerande med människor överhuvudtaget, att man lär sig så mycket när man möter dem. Om sig själv, om andra, om livet och så mycket mer. Relationer är på det sättet verkligen våra mest värdefulla lärare. Det är spännande att möta någon annans sätt att se på saker och ting. Det är inte alltid som vi uppskattar andras syn på saker men jag tror ändå att vi alltid lär oss något i mötet. Det är intressant att se möten med andra på det sättet. I det ljuset. När vi kan. Ibland är det verkligen en stor utmaning att se det positiva i vissa möten och det kanske vi inte alltid kan kräva av oss själva. Jag gör det inte. Men ibland är det spännande att tänka i de banorna och mer och mer se på möten med andra och relationer på det sättet.

people-692005_1920

Igår pratade jag och min ena dotter om rätten att själv definiera vem man är. Eller snarare det självklara i att själv bestämma vem man är och inte göra allt svårare än vad det behöver vara. Inte låta sig definieras eller begränsas av andras definitioner. Till exempel det här med titlar. Vissa titlar kommer ur yrken där det krävs en legitimation och det finns inget att säga om det tycker jag. Självklart kan inte jag kalla mig läkare eller psykolog om jag inte har utbildningen som krävs och legitimation i de yrkena. Men hur är det med andra typer av yrken? Vad räknas? Måste man ha papper på att man gått en utbildning, ett diplom som man fått efter en helgkurs eller några få månaders utbildning, för att få kalla sig något? Det kanske beror på vad det är man vill kalla sig? Får man till exempel kalla sig konstnär om man inte har utbildning i det och inte har haft sina verk utställda eller uppmärksammade? Jag och min dotter är överens om att det är självklart att man kan säga att man arbetar som konstnär om man sysslar med konstnärligt skapande även om man ännu inte kan försörja sig på det. Den definitionen kan ingen annan göra. Det är bara man själv som kan göra det.

paint-2940513_1920

Det ligger en kraft i att våga säga att man är konstnär för att man själv definierar sig som sådan. En kraft i att kalla sig författare när en skriver under nästan all ledig tid men ännu inte fått något utgivet. Det finns alltid en jantelag som säger att vi inte ska tro att vi är något. Men jag tycker att vi tvärtom ska tro att vi är något. Att vi kan bidra och åstadkomma saker. Om vi har omfattande egenstudier och massiv egen erfarenhet som vi kan använda och bidra med, ska vi då stoppa oss själva för att vi inte har ett diplom som säger att vi har det? Det finns så många entreprenörer och konstnärer som är självlärda och som rönt stora framgångar. Deras styrka måste ha varit att de inte lät sig begränsas av att inte ha en formell utbildning. Utbildning är bra. Men jag tycker att det är dags att uppgradera även andra kompetenser. Och våga definiera oss själva på så många fler sätt. Sätt som visar på vår mångfald, på alla våra kompetenser och erfarenheter. Våga tro på vår egen förmåga i mycket högre utsträckning. 

startup-593341_1920

Så idag kallar jag mig för första gången för författare och hälsopedagog. Jag har skrivit dikter, skönlitterära texter, faktatexter och dagböcker sedan tonåren. Skrivandet är mitt sätt att tänka och kommunicera.

Jag har läst massor under över 30 år, kring hälsa på olika sätt. Läst, provat, övat och tillämpat. Precis som man gör i en utbildning fast under mycket längre tid och mycket mer omfattande. Jag har läst om kostens inverkan på hälsa såväl som tanketräning, mental träning och mycket mer. Många olika typer av strategier och verktyg har jag provat och övat på. Jag är pedagog. Utbildad till lärare och förskollärare. Där har jag min legitimation. Och jag har gått 2,5 år på psykologlinjen. Just nu genomgår jag en egen erfarenhet av att vara utbränd. Det i sin tur har skapat ännu större vetgirighet och självstudier kring stress och hälsa. Kring tankestrategier och mental träning. Kring kostens inverkan och mycket mer. Jag utforskar och har mig själv som testperson. Ibland bidrar jag till att inspirera och hjälpa andra.

action-2277292_1920

Behöver jag gå en kort kurs till hälsopedagog för att få ett diplom? Så att andra kan tycka att min definition av mig själv är tillräckligt legitim? Jag tycker nog inte det. Så idag tar jag mig rätten att definiera mig själv. Enkelt är det inte men det känns viktigt. Varför ska jag förminska mig när jag besitter kunskaper som kanske kan vara till hjälp för andra? Måste jag vara perfekt själv för att ha rätt att hjälpa andra? Är den legitimerade läkaren själv aldrig sjuk? Samtalet med min dotter blev den springande punkten. Om någon annan ser mig på ett annat sätt spelar ingen roll. Det viktiga är hur jag ser mig själv. 

Blogg · Livsstil

Mod

Mod är att vara rädd men våga utmana sin rädsla. Våga prova något man innerst inne vill men tycker är läskigt. Våga visa sin sårbarhet trots att man är rädd för hur den ska tas emot. Våga vara den man är trots att det alltid finns andra som vill trycka till en. Våga vara sann mot sig själv och följa sitt hjärta trots att alla andra försöker stoppa dig genom att lägga sina värderingar eller sin oro ovanpå din egen rädsla och oro. Det är mod. 

not-hear-3444212_1920

Mod är att våga utmana rädslan. Inte att vara dumdristig bara för att bevisa något. Utan för att något djupt därinne driver på som gör att vi bara måste, trots att vi är rädda. Kanske behöver vi modet för att växa. Utan mod skulle vi kanske för alltid stanna kvar i det invanda och göra som alla andra. Bara följa med strömmen och foga oss. Inte lära och inte växa. För det krävs mod att våga resa sig upp och gå när man aldrig har gjort det tidigare. 

cat-3442257_1920

Det krävs mod att våga vara sårbar och be om hjälp. När hela ens väsen bara vill krypa ner under en sten och slippa utsätta sig själv för känslan av att besvära eller be och riskera ett avvisande. Att våga be om hjälp är fruktansvärt modigt. Att våga säga att jag klarar inte det här är otroligt modigt. Att våga gå på okända vägar i livet och våga drömma om något annat är mod. Att våga avsluta och säga stopp, våga hävda sitt eget värde när andra går över ens gränser är mod.

amurtiger-1975790_1920

Att överhuvudtaget leva ett levande liv är otroligt modigt. Att verkligen leva. Mod. Att skaffa sig mod. Ibland behöver man ladda en stund för att vara redo att använda sitt mod. Att vara modig är något av det vackraste som finns. Mod gör livet levande. Ändå är det ibland så svårt att uppamma tillräckligt av det.