Blogg · Livsstil · Utmattning

Berika och coacha varandra

Jag tror att jag är relativt bra på att coacha andra i olika saker som de brottas med eller bara i att våga tro mer på sig själva. Att lyfta fram andras kompetenser och positiva egenskaper som gör att de lyfter lite. Så att de ser sig själva som lite mer kompetenta och att de ser att de har en hel del att bidra med till andra. På så sätt har de sedan kunnat våga gå framåt på sin arbetsplats eller i övriga livet. Vågat gå utanför sin bekvämlighetszon. Jag är ofta noga med att lyfta mina kollegor inför chefer och andra, visa på deras positiva egenskaper och kompetenser men också berätta om bra saker som de har uträttat. Det är så jag fungerar utan att tänka så mycket på det och jag har förstått att det många gånger har hjälpt andra att komma framåt.

elephant-2380009_640

Jag är nog också relativt bra på att coacha mina barn i att följa sitt hjärta. Att göra de saker i livet som fyller dem med glädje och meningsfullhet. Det är viktigt tycker jag. Det är inte alltid lätt när många runtomkring kan ha åsikter som de frikostigt delar med sig av. Andras rädslor speglar ofta vad de ger uttryck för. Oro som en luftar genom de råd en ger. Men där har jag så mycket som möjligt försökt stärka dem i att lyssna inåt på sina egna hjärtan. På sin egen magkänsla och på det som de själva innerst inne vill. Det har gjort att de många gånger har vågat gå sina egna vägar trots att de stött på en hel del motstånd i form av andras misstro eller oro. Det har varit kämpigt för dem stundtals när de blivit ledsna över andras farhågor och misstro men i slutändan har de varit glada över att de har lyssnat på sig själva. Jag vill mest av allt att de ska, så mycket de förmår, våga prova sina drömmar och visioner i livet. Här och nu så är det ju det här livet en har. Att leva det så fullt som möjligt är viktigt.

Jag försöker numera också stärka dem i att försöka prioritera hälsan och ett liv i sund balans. Det beror så klart på mina egna erfarenheter av att inte ha gjort det. Erfarenheten av att har bränt ut mig och den långa vägen tillbaka till hälsa. Erfarenheten av att uppleva att hjärnan inte fungerar som tidigare, att orken inte fungerar som tidigare, att det begränsar livet. Att det tar långt tid att hämta tillbaka det, om det alls är möjligt. Så jag pratar med dem om hur viktigt det är att ha en rimlig nivå på olika saker i sitt liv. Hur ohjälpsamt det kan vara att sträva efter perfektionism i allt i livet. Att försöka hitta en sund balans kring arbete/skola, träning, socialt liv och återhämtning. Betona hur viktigt det är att försöka hitta en sund balans och inte ägna tolv timmar av dygnet till arbete eller skola, hela tiden. Ingenting är viktigare än hälsan. Utan den finns inget liv. 

seal-2469335_640

Numera är mina barn bättre på det än vad jag är, för det mesta. De gör planeringar som innefattar alla olika delar så att veckan har en hyfsad balans. Sedan är det ju inte alltid så enkelt ändå. Det kommer ibland saker emellan eller en har olika deadlines som en måste hålla. Men i det stora hela så är det bra att försöka hålla den balansen så gott en kan. Just nu jonglerar två av mina vuxna barn flera saker som de vill. De vill satsa på sina egna projekt samtidigt som de arbetar med annat eftersom det behövs en försörjning. Det ställer ännu högre krav på balans. Så de har avsatt tid för olika saker under veckan och försöker hålla balansen genom att hålla sig till sitt veckoschema. Inte jobba längre för att bli färdig eller för att det är så intressant med ett visst projekt för då blir resten lidande. Inte ta på sig för mycket andra jobb och gå för mycket in i det för då försvinner tiden till de egna projekten. Ibland kanske det pendlar stort men efter en tid så tror jag att de på det här sättet kan hitta sin balans. Finjustera när de märker om det inte fungerar. En får prova sig fram till hur det fungerar bäst för en. 

Om en har visioner och mål för saker i sitt liv så tror jag att det är hjälpsamt att på det här sättet hitta strategier till att avsätta tid för de olika delarna och samtidigt avsätta tid för annat som behövs för ett hållbart liv. Att jonglera flera saker samtidigt kan annars lätt ta en bort från det man helst vill för att man inte har en tidsplan eller plan för hur en ska arbeta för nå dit en önskar. 

key-3087900_640

Just nu är jag själv i ett läge där jag har visioner och egna mål kring hälsan och livet. Samtidigt ska en sorts rehabiliteringsplan upprättas där jag hittar till ett fungerande yrkesliv. Min ork ska räcka till både ett yrkesliv och ett liv i sund hälsa och balans. Till ett privatliv med glädjeämnen och återhämtning samtidigt som jag arbetar. Förra gången jag efter sjukskrivningen gick tillbaka till jobbet så fanns ingen balans. Orken räckte enbart till att jobba. Jag vet nu att det inte fungerar. Så jag behöver själv vara noga med att hitta en rimlig balans i livet samtidigt som jag hoppas att de som är med om att ta fram min rehabiliteringsplan också ska se att det behövs en balans om det ska bli hållbart i längden. Annars kommer jag förmodligen att trilla dit igen.

stained-glass-1181864_640

Mina barn lär mig så mycket! De är kloka, roliga och utmanar mig i mina invanda tankemönster och sätt att vara. Många gånger har jag varit pinsamt okunnig men trots det haft en vilja att försöka lyssna och förstå. De är en stor rikedom. Och ibland så kommer saker tillbaka till mig som jag själv har försökt ge mina barn. Kommer tillbaka i form av att de fixar det som jag inte fixat än och de blir mina nya förebilder. Jag älskar dem så mycket och är så stolt över dem. Just för att de är precis så som de är. Alla tre är olika varandra men också lika. Unika var och en. De berikar mitt liv på så många sätt!

Livsstil · Sinnesfrid

Livet i det enkla

I det enkla bor det vackra. Ett citat från Ernst Kirchteiger. Det gillar jag. Det rymmer så mycket. De orden kan genomsyra mycket i våra liv. Att allt inte behöver vara så komplicerat. Att det räcker att vara närvarande här och nu. I det lilla. I det enkla. Ett andetag åt gången.
Igår påmindes jag om att inte göra allt så svårt. Det går bra att slänga ihop en enkel kaka och besöka någon jag tycker om. Någon timme i nära samtal. Bara vara ihop. Tänka lite ihop med någon annan en stund. Njuta av att vara med någon som betyder mycket. Det behöver inte alltid planeras och organiseras i livet. I det enkla bor det vackra.
Det är något jag vill komma ihåg. Det enkla är grunden för det hållbara. När kraven på oss själva och andra blir för höga så försvinner hållbarheten. Livet blir skörare då. Viktigt att försöka minnas det som är viktigast. Det enkla. Det lilla. Det som är grunden för vår djupaste glädje och känslan av mening.
Att njuta av det goda. I det lilla. Det skapar glädje. Det skapar hållbarhet. Att ta små steg och njuta av vägen är mer hållbart än att rusa förbi livet medan målet är det enda viktiga. Jag vill försöka minnas varje dag vad som ger mig glädje i livet. Känna tacksamhet över det. Leva det varje dag. Här och nu. Målen framåt kan finnas. Men det är här och nu, i det enkla, som livet pågår.
Livsstil · Utmattning

En paus

En vecka med uppehåll här på bloggen. Mitt mål är att göra nya inlägg varje dag. Men ibland fungerar det inte av olika anledningar. Man blir sjuk eller något annat kommer emellan som är viktigt att hantera. Även då försöker jag ändå skriva här eftersom bloggen är viktig för mig. Att skriva är för mig ett tankeverktyg. Ett kommunikationsverktyg. Så även om jag är sjuk försöker jag om det är möjligt att få ner några rader. När det går. Ibland är orken för liten och då går det inte.
Att ta en paus när orken tar slut eller att stanna hemma tillräckligt länge när man blir sjuk är sunt. Ändå är vi många som får dåligt samvete eller pressar på och går till jobbet ändå. Man vet hur slitigt det blir för de andra. Ekonomin tar stryk. Det finns flera anledningar. Olika anledningar. Men ändå egentligen ingen anledning som är tillräcklig. För den dagen vi kraschar så kraschar vi rejält. Och då spelar ingenting annat någon roll utom att försöka bli frisk igen. Då handlar målet för dagen om att försöka orka kliva ur sängen. Eller om att orka fixa något att äta.
Så det är klokt att ta hand om kroppen och hälsan. Att stanna hemma när man är sjuk. Att ta en paus när man märker att det behövs. Försöka dämpa det dåliga samvetet med att man kommer tillbaka igen istället för att krascha och bli borta i månader. Det är mer hållbart för alla. För mig och min hälsa. För de andra. För ekonomin. Att sluta slå på sig själv och istället lyssna i tid är inte lätt. Att välja att fokusera på en hållbar hälsa och inte bara finnas där för andras omedelbara behov är inte lätt. Inte lätt när vi är skolade i att andra alltid är viktigare. Men lite i taget kan vi lära oss. Om vi vill. Om vi bestämmer oss. Om vi inte vill krascha. För då kan vi inte alls finnas där för någon. Jag vet för det hände mig.
Katter är mästare på att lyssna på sina behov. De är väl inga förebilder i omtanke om andra men de kan ses som en påminnelse i att lyssna på sin egen kropp och vad den behöver. Sova, vila, röra på sig på olika vis, umgås med tillgivenhet, leka och njuta av livet. Om vi tog till oss en liten del av det så skulle det räcka.
Hållbarhet är att lyssna på kroppens och själens behov. Utan att för den skull låta det gå ut över någon annan. Men en sund omtanke om oss själva bygger en starkare och stabilare grund för en hållbar hälsa på sikt. Så inget mer dåligt samvete för att stanna hemma om du är sjuk. Du är viktig. För om du tar hand om dig själv bra så har du större möjlighet att sedan finnas där för andra när det behövs.
Tänk om samhället var uppbyggt mer på de värderingarna? Att hälsa fick vara viktigare än ekonomi och effektivitet. Jag tror att det egentligen då paradoxalt nog skulle bli både mer ekonomiskt hållbart och effektivare, i hela samhället såväl som för varje enskild människa.
Sinnesfrid · Utmattning

Lyfta huvudet

Snön har färgat morgonen vit. Igen. Våren tog paus. Sängen kändes skönare än vanligt. Ville helst snurra in mig i täcket och somna om.
Trött. Den där slöjan av huvudvärk som funnits med några dagar ligger kvar. Igår var en dag då hjärnan kändes som mos. Jag hade svårare att fokusera och tappade tråden. Ganska likt hur det var för några månader sedan.
Vet inte riktigt varför. Beror det på att den ökade arbetstiden börjar kännas? Är det någon sorts vårtrötthet? Håller jag på att bli sjuk igen? Frågorna i mig kommer men just nu känns det bäst att inte fundera så mycket. Bättre att försöka vara här och nu så mycket som möjligt.
Samtal igår kväll satte igång tankar. Hade nog extra svårt att sortera i tankarna genom den där hjärndimman. Tankar och känslor kring nära och kära. Kring livet. Kring livskvalitet och integritet. Kring oro kontra rimlighet. Kring vad som är viktigt och för vem. Kring kärlek och omtanke. Kring känslan av otillräcklighet och till vad som är min plats. Tills jag bestämde mig för att sova. Dags att stänga ner hjärnan och vila.
Nu är en ny dag. Snö. Doftande kaffe. Frukosten smakar bra. Dags att lyfta huvudet igen mot tacksamhet. Inte veckla in mig i tankarna med blicken enbart inåt eller fastna i ändlös problemlösning. Det finns så mycket att vara tacksam över. Jag väljer idag att fokusera på det. Kanske tröttheten skingras något.
Livsstil

Glädje, meningsfullhet, harmoni

Lycka. Glädje. Välmående. Harmoni. Meningsfullhet. Ord som jag har haft med mig under det senaste året mer än någonsin. När jag var som mest utmattad var jag som bedövad. Ingenting smakade längre. Jag kände ingen lust till något. Men i början brann engagemanget med eldfängd styrka och jag kämpade med ilska och frustration mot hur det var och allt som jag ville förändra.

När det hade brunnit ut fanns bara den där bedövningen kvar. Jag försökte tänka ut vad jag tyckte om men hade väldigt svårt att hitta någonting alls. Mina barn och mina närmaste har alltid varit de viktigaste i mitt liv och där fanns inga tvivel om att jag älskade dem. Det jag menar är att jag inte kunde hitta något annat runt omkring mig som gav mig lust. Det mesta var mest trött gråhet.

Det är givetvis en naturlig del i utmattningen att vara så intensivt trött att det inte finns någon lust och smak för annat än att vila. Det är just det som man behöver börja med. Att få ordning på sömnen och på alla vis få den återhämtning man behöver. Det är först efter det som lusten sakta kommer tillbaka. Den kommer med den ökade orken. Sakta. Men den kommer. Livet får mer och mer kontur igen. Det jag kände först och allra mest intensivt var en längtan efter naturen. Efter jorden, träden och det gröna. Efter att luta pannan mot ett träd, låta händerna känna barken och fingrarna jorden. Det var som ett intensivt inre behov som bredde ut sig inom mig som en naturkraft.

Jag kunde dagdrömma om att få leva mitt liv nära naturen. Att bo på landet, kunna se horisonten åt alla håll och ha en trädgård att köra ner fingrarna i. Att sitta med kaffekoppen i mina händer och blicka ut över ängarna och åkrarna där utanför. Att gå långa promenader i regnet med vinden piskande mot ansiktet. Jag längtade efter att uppleva naturen inpå bara skinnet. Ett sätt att känna mig mer levande och närvarande. Ett sätt att grunda mig och landa i här och nu. Inga strävanden mer. Bara här och nu. Fortfarande finns denna längtan inom mig. Jag vet att det här är så som jag vill leva mitt liv. Det har skett en sorts djupare förändring inom mig som gör att jag vill leva mitt liv på andra sätt än vad jag har gjort tidigare.
Den här förändringen handlar om att jag under det senaste året har fått hitta min bas. Ifrån grunden har jag fått lära känna mig själv på nytt. Den jag är. Mina värderingar och min värdegrund på djupet. Vad jag vill leva. Min inre längtan. Vad som är viktigast för mig. Jag har hittat grunden i vem jag är och vad jag vill leva. Det är en skön känsla. Glädjen är verkligen något som kommer inifrån. Det går inte att lägga på utifrån. Meningsfullheten och harmonin handlar om att få leva den jag är. Relationerna är en stor källa till glädje i mitt liv men jag har mer och mer insett att livet börjar inifrån. Relationerna och allt annat runtomkring bidrar till glädjen, harmonin och meningsfullheten. Men det är genom att veta vem jag är, vad jag vill leva och själv ta ansvar för att skapa det jag vill leva på de sätt jag kan som jag verkligen kan må bra i grunden.

Jag har levt som ensamstående mamma i många år nu. Det har varit bra. Jag trivs i mångt och mycket med mitt liv. Jag trivs i att inte delta i olika relationsdraman längre. Jag har behövt hitta till den som är jag.

Under alldeles för många år levde jag andras liv i alltför stor grad. Tänkte att det var så jag också ville ha det. Kärleken var viktig. Relationerna var viktiga. Jag anpassade mig, kompromissade, medlade och försökte på alla vis jobba för att skapa harmoniska relationer. Det blev ett allt mer övergripande fokus i mitt liv. Jag tappade mig själv på vägen. Och jag var i allra högsta grad medskapare till det. Hela tillvaron gick ut på att försöka skapa harmoni, få relationerna att fungera bra och att kämpa på för att få livet att fungera på olika sätt. Tills jag inte längre kunde det. 
Spiralen av stress tog inte slut vid skilsmässan utan fortsatte i oförminskad fart. Att skiljas gjorde ju varken ekonomin eller arbetsmiljön bättre. Så stressen har funnits med länge på olika sätt. Droppe efter droppe har lagts till den bägare som till sist blev överfull. Och den fortsatte överfull och översvämmad tills det tog stopp för drygt ett år sedan i och med min krasch. 
Att leva själv med mina barn var bra för mig men det var inte tillräckligt för att förändra stressen i mitt liv. Annan stress tog plats. Jag förändrades ju inte särskilt mycket och inga andra livsomständigheter förändrades på ett sätt som skulle kunna minska stressen. Livet rusade på i allt snabbare takt och jag var fullt uppe i allt som behövde göras och i allt som stressade. Jag levde mitt liv utan inre kontakt. Jag släckte eldar och sprang från det ena till det andra. Däckade ibland men sedan var det tillbaka igen. Tills den stora kraschen kom.

Den gav ett lugn som gjorde det möjligt att hitta till den som är jag utan allt som finns runtomkring och utanpå. Nu är jag på många sätt mer grundad i mig själv. Jag har hittat till den som är jag och till det som jag vill leva och stå för. Jag vill i fortsättningen av mitt liv ta ansvar för att jag lever mitt liv på sätt som jag mår bra av. På sätt som ger mig glädje, harmoni och känns meningsfullt på djupet.

Relationerna är en extra bonus i mitt liv. De får inte längre vara själva grunden för att jag ska må bra. Så när människor undrar om jag inte hittat en ny man i mitt liv så känner jag att det faktiskt inte är mitt fokus i livet. Det skulle kunna vara en fin bonus om det är rätt människa. Men det viktigaste för mig oavsett om jag är i en kärleksrelation eller inte är att leva mitt liv på sätt som jag mår bra i. Inte lägga mitt välmående i någon annans händer. Det blir aldrig bra varken för mig eller den andre. Den sortens relationer vill jag inte ha. Jag är min egen och så vill jag ha det. Att ge och få kärlek är fint. Att ha fina relationer är underbart. Men i det behöver det finnas en sund balans så att man inte tappar bort sig själv. Att ta hand om sig själv på ett hållbart sätt ingår även i en sund relation.

Fortfarande har jag den där längtan efter ett mer naturnära liv och jag vet att en dag har jag skapat det. Det ligger en skön känsla i att veta att jag har ansvar att skapa mitt liv genom de val jag gör. Det ger kraft. Jag väntar inte på någon annans initiativ eller någon annans val. Jag bygger mitt eget liv. En bit i taget. Jag har gärna sällskap på vägen men jag kompromissar inte bort mig själv. Nu känner jag mig själv bättre. Jag utforskar nya vägar. Vägar som ska vara hållbara för mig.

Livsstil · Utmattning

Det mest kärleksfulla

Ego. Bloggen om mig och mitt liv kan säkert uppfattas som ett badande i egot. Varför ska mina högst personliga tankar och mitt liv utforskas inför andra? För mig är det nog på många vis ett sätt att kommunicera.

Att dela med mig av mig själv och kanske kunna diskutera och ta del av andras tankar. Genom att berätta om mig och mina vägar kanske andra kan hitta sina vägar. Genom att ta del av andras tankar och liv kan de egna tankarna ta fart.

Jag själv tycker mycket om att ta del av andra människors vägar för de kan inspirera, utmana och få igång mina egna tankar. Det är ett sätt som utvecklar mig. Det jag läser och tar del av gör att jag måste förhålla mig till vem jag själv är och det jag lever.

Att just skriva handlar i mångt och mycket för mig om att få ner mina tankar utanför mig själv för att kunna undersöka dem på olika vis. Så det jag skriver är inga cementerade sanningar om mig och mitt liv. Det är ett sätt att undersöka livet och prova idéer. Det är den version som jag har just nu. Livet utvecklas och förändras. Det som känns som min sanning idag kanske inte är min sanning om några år. Det är det som är så spännande med livet. Det är det som är så spännande med andra människor. Att vi inte är cementerade. Att vi kan förändras och utvecklas. Det ger också hopp. Hopp om det egna livet, om andra och om samhället i ett större perspektiv. För stora och små.

Just nu kretsar mina tankar mycket kring det här med hållbart liv för mig på en mängd olika sätt. Det beror på att jag varit nere på botten i utmattningssyndrom och fått anledning att ta en djupare titt på mitt liv. Det har lett vidare till att fundera över hur jag ska kunna bryta de mönster som har lett mig till utmattning. För utmattning beror inte enbart på jobbet och arbetsmiljön. Den bidrar i stor utsträckning men en del i det hela handlar också om hur jag fungerar och om min livsstil. Många drabbas ju inte av utmattning trots att vi arbetar på samma arbetsplats. Så hela sanningen ligger ju inte i arbetet i sig. Man behöver ha ett större perspektiv på det hela för att kunna skapa hälsa.

För mig har det betytt att försöka ta eget ansvar för det jag kan göra för att må bättre. Utöver det har min arbetsgivare ett ansvar för min arbetsmiljö och det som har bidragit där. Men om jag skulle ha lagt allt utanför mig själv så hade det inte gagnat mig och min hälsa. Jag vet att de sätt som jag fungerar på bidrar till att jag inte stoppar i tid, att jag inte släpper jobbet när jag kommer hem osv. Det är de sakerna jag själv kan ta ansvar för att förändra. De är mitt arbete.

Jag är nyss fyllda 50 år. Mina barn börjar bli stora och en efter en flyger de snart ur boet. De är de viktigaste människorna i mitt liv och det kommer de alltid vara. Men det senaste året har det blivit allt mer tydligt för mig att det faktiskt är viktigt att vara lite ego också. Med det menar jag att ta ansvar för sitt eget mående, sin egen hälsa och sitt eget liv. Inte att sluta bry sig om andra. För om jag inte tar hand om min hälsa och känsla av glädje så är det lätt hänt att andra känner sig ansvariga för det.

Mina barn och mina närmaste ska inte känna att de har ansvar för om jag är lycklig, mår bra eller är frisk. Jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör att mina barn och mina närmaste ska kunna känna glädje över att jag tar hand om mig. Jag vill att de ska kunna släppa och flyga iväg mot sina mål, följa sin glädje och leva sina liv så fullt som de bara kan. Och under tiden vill jag leva mitt liv efter mina mål, min glädje och så fullt jag bara kan.

Ingen av oss kan leva någon annans liv. Ingen av oss kan skapa lycka och hälsa i någon annans liv hur gärna vi än skulle vilja. Att vara förälder sätter verkligen det på sin spets. Om vi kunde skulle vi ta bort all smärta för våra barn och plantera allt gott omkring dem. Vi skulle på alla sätt ge dem alla verktyg de behöver i sina liv för att må bra och ha det bra. Så att de på alla vis kan hantera allt som kommer i deras väg. De vi älskar vill vi på alla sätt göra gott för. Vi vill vara perfekta för att inte bidra till att de ska må dåligt. Vi vill skydda dem från smärta på alla vis vi kan. Vi vill bära dem när de har det som svårast. Vi vill sluta dem i vår famn och få dem att på djupet verkligen tro på att de är älskade för alltid, för det är de.

Men sanningen är den att hur vi än gör så är vi inte perfekta. Hur vi än gör så kan vi inte skydda dem mot allt. Hur vi än gör så är verktygen aldrig helt tillräckliga. Livet påverkar dem. Andra människor påverkar dem. Vi har inte kontroll över allt som sker i våra närmastes liv. Skuldkänslor är fruktansvärt tuffa att leva med. Men till sist handlar det om att acceptera att vi alla gör så gott vi kan. Kanske vi kunde ha gjort bättre eller mer men sanningen är ju att vi gjorde det vi gjorde och kunde just då.

Vi kan inte leva någon annans liv åt dem. Alla har sin egen livsväg att gå. Jag tror på att de erfarenheter vi gör kan vara till nytta för oss även om det är smärtsamma erfarenheter. En del erfarenheter kanske vi skulle ha kunnat vara utan men så är livet. Vi lever inte i en skyddad verkstad. Livet pågår och vi har inte kontroll över allt. Vad vi kan göra är att hitta sätt att ta oss vidare och upp igen när vi är redo. Vi kan be om och få hjälp ifrån andra. Andra människor har ibland resurser och verktyg som vi kan bli hjälpta av på olika vis. Det erbjuds eller vi ber om det. Men det är vi själva som ska vilja ta emot hjälpen. Det är vi själva som måste ta stegen även om någon annan finns bredvid.

Det handlar till sist om att det bara är man själv som kan ta de yttersta stegen mot att leva sitt liv på ett sätt som man mår bra av. Det är det jag håller på med nu. Att hitta olika sätt att leva så fullt jag bara kan i ett liv i hälsa, glädje och meningsfullhet. I ett liv som är hållbart för mig.

Att vi sedan tycker om att umgås, att vi blir inspirerade av varandra och att det finns stor kärlek och omtanke mellan oss är något helt annat. Att vi finns där för varandra på alla sätt vi kan är något annat. Det motsäger inte vartannat. Att ta ansvar för det egna livet skapar frihet i relationerna. Det tror jag är det mest kärleksfulla vi kan göra för varandra.

Livsstil · Utmattning

Midsommarafton

Morgon på midsommarafton. Jag har min lugna stund här vid frukosten. Mitt goda kaffe. Tystnaden. Mina egna tankar. En skön start.
Om en stund ska jag börja baka midsommartårta. Jordgubbstårta. Vi brukar ha picknick med fika på en plats där det brukar vara dans kring midsommarstången. Men idag ska vi ta fikat hemma hos min syster där firandet sedan fortsätter. Det blir mysigt.
Mina tjejer är här. De sover ännu ett tag. Sommarlov. Efter ett intensivt år med skolarbete som tar mycket kraft och energi så behöver de få ordentlig återhämtning. Hämta kraft och energi för ytterligare ett år.
Sonen som bor i Genève och dansar i ett ungdomskompani kommer hem nästa vecka. Just nu har han fullt upp med de sista repetitionerna inför sista föreställningarna i helgen.
Om ungefär två veckor åker vi äntligen till Skåne på semester. Jag längtar intensivt. Inte enbart efter själva semestern utan också efter att vara i Skåne. De sista två åren har längtan efter att bo och leva där ökat i styrka. Jag längtar efter de böljande åkrarna och havet. Längtar efter ett liv ute på landet där jag kan se horisonten åt alla håll. Kanske finns det livet i min framtid? Eller så ändrar sig längtan till något annat.
Ibland förändras livet på sådana sätt att det vi vill leva förändras. Därför vet vi inte vad vi kommer längta efter om några år. Men i mig har en längtan efter ett annat sorts liv börjat växa sig allt starkare. Exakt hur det kommer att gestalta sig får jag se. Just nu formas det bit för bit inom mig. Under flera år har grunddragen varit desamma. Därför tror jag att det är något genuint. Det är de yttre detaljerna som möjligen kommer att ändras.
Idag blir en dag full av samvaro med några av de jag älskar mest. Det ska jag ta vara på och njuta av. Mitt i längtan efter ett annat liv finns det underbara här och nu. Det är viktigt att både ta tillvara här och nu och att sätta planer för framtiden i verket. Men viktigast är alltid här och nu. Annars försvinner livet i en ständig strävan. Då lever vi inte. Då missar vi det viktigaste. Stunder som aldrig kommer tillbaka.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Igång istället för att kliva av

Det blev ett annat innehåll på helgen. Mina tjejer bestämde sig för att komma hem i fredags. Så jag har haft en härlig helg med dem istället. Inte alls klivit av, tvärtom.
Gått på stan och kollat efter kläder, köpt present, lagat mat, handlat mat, tittat på filmer och varit på födelsedagsfirande för systerdottern. Härligt. Socialt. Mysigt med prat och att få vara med de jag älskar.
Behöver fortfarande få ta någon dag då jag bara kliver av allt och är i mig själv. Men det får bli en annan dag. Nu börjar jobbveckan igen. Onsdag ledig men då behöver jag handla inför midsommar och fixa lite. På torsdag kommer tjejerna igen och så firar vi midsommar ihop.
Försöker hitta återhämtning mitt i alltihop. Så gott jag kan. Men det är en utmaning. Märker att stressen inombords lätt ökar så fort jag ska göra något extra. Fortfarande räcker det med väldigt lite för att jag ska bli rejält trött. Svårt att ha ett helt fungerande liv fortfarande. Jobbar 25 procent den här veckan ut. Sedan ökar jag till 50 procent.
Vill hitta sätt att få vågskålarna att fungera. Att orka jobba men också orka hemma med ett normalt liv. Blir lätt frustrerad när jag märker att orken försvinner väldigt snabbt. Vill mer än jag kan just nu. Det är svårt att ha tålamod med det.
Blogg

Min själssyster

Idag tänker jag speciellt på vänskap. Hur härligt det är att ha vänner. De behöver inte vara många. Det räcker med några få riktigt nära. Jag har några sådana i mitt liv som jag verkligen är glad och tacksam över.
Idag är mina tankar speciellt med en av mina närmsta vänner. Min barndomsvän. Vi har känt varandra sedan vi var sex år. Var bästa kompisar under större delen av grundskolan. Hennes hem var lite av ett andra hem för mig. En oas där leken fick vara ifred. Så mycket kul vi hade ihop.
Livet tog oss på lite olika vägar. Vi har bott i olika delar av Sverige. Under några år tappade vi kontakten. Så återupptog vi den igen. Och det är jag så glad över. Hon är som en syster för mig. Trots att livet förändrar oss så är vi ju ändå oss själva därinne. Vår kärna är densamma. Jag känner henne så väl. Och hon känner mig så väl. De vi är där innanför. Det förändrar inte livet.
Idag är hon speciellt i mina tankar för idag är starten på en friskresa för henne. Idag blir hon opererad. Resan mot hälsa sätter igång. Idag går startskottet. Så idag är en fin dag. Första steget. Och jag är tacksam över att få vara med i den resan. Även om det sker lite på avstånd eftersom vi bor långt ifrån varandra.
Jag är tacksam över vår vänskap. Att den finns där efter så många år. Du är min själssyster. Idag börjar resan!
Livsstil · Sinnesfrid

Njuta av livet

Bara vara. Koppla av. Promenera. Umgås med mina tonåringar. Sitta i solen på en bänk i stan. Utsikt över ån och de vackra husen. Samtal. Hemma. Soffan. En bra serie ihop med tjejerna. Laga mat ihop. Njuta av livet ihop med två av mina barn, hela dagen och kvällen. Så såg dagen ut igår.
Förmiddag. Frukost. Fortsatt umgänge och samtal. Skratt. Småplanering ihop om semestern. Börjar få lite förkänning om sommarledighet. Skolavslutningar den här veckan och nästa. Snart är vi i Skåne vid havet. Vi längtar. Ser fram emot stranden, havet och lata dagar. Utflykter och att umgås med nära och kära där.
Så igår blev det inget blogginlägg. Dagen ägnades helt åt mina barn. Idag åker äldsta dottern tillbaka till sin pappa för att fortsätta skolan en vecka till. Yngsta dottern har två dagar kvar i skolan och sedan åker även hon till sin pappa. Efter det dröjer det några veckor tills vi åker till Skåne. Fram till dess är de hos sin pappa. Så även idag ska jag njuta av mina tonåringars sällskap. Ta vara på tiden ihop. Det är härligt att umgås med dem. Jag vill vara närvarande i det.