Min verklighet

Pengar är inte allt. De skapar inte lycka. De gör inte att livet känns meningsfullt och rikt. De skapar inte hälsa i sig själv. De genererar inte kärlek. 

Men när du behöver vända på varje öre för att de ska räcka så påverkar de livet både i det inre och i det yttre. Många i världen lever fruktansvärt fattigt. Svälter. Har inte tak över huvudet. Lever i utsatthet och misär. I jämförelse med dem har vi det för det mesta otroligt bra i vårt land.

Men även här finns det människor som lever utan hem, som inte har pengar som räcker till mat eller som lever i misär av olika anledningar. Barn som växer upp med oro över att inte ha det nödvändiga medan kompisarna sörjer över att de inte fick den senaste mobilen. 

Många tror inte på att det är så. Många vill hitta förklaringar som handlar om att lägga skuld och skam på de som har det svårt. Vill hitta förklaringar som har med missbruk eller dysfunktion att göra på olika vis. Så är det också ibland, men inte alltid. De som aldrig har haft det på det sättet verkar inte tro på att det existerar. Men sanningen är att det finns en hel del som av olika anledningar har det riktigt svårt.

Jag och mina barn har för det mesta haft så att det har gått runt. Vi har knåpat och fått det att fungera och ibland har vi haft mer. Det är inte alla som ens har det så. Men aldrig har mina barn kunnat ta pengar för givet. Det har i och för sig bidragit till att de uppskattar det de får så mycket mer. Inget har varit självklart utan allt har oftast blivit något att glädjas över. Det är vi idag eniga om är något positivt som kommit ur det. Att hitta glädje och uppskattning i det lilla. Och mycket har de ändå fått även om de aldrig har haft samma nivå som vännerna i skolan.

Kanske är det också det som har gjort att vi idag har intresset för second hand och loppisar gemensamt. Att vi också tänker att det är något bra ur flera perspektiv, även för miljön. 

Vi har lyckats gå runt för det mesta, ibland med hjälp av andra närstående när det varit tufft. Men nu är livet i ett annat läge. Just nu är utmaningen att få det att gå ihop näst intill mer än vad jag mäktar med. Det är den största stressfaktorn i mitt liv. När du är långtidssjukskriven kommer du till en tid när din ersättning sänks väsentligt. Där är jag nu. Och då går det inte runt längre. Jag försöker fortfarande knåpa och problemlösa på alla sätt jag kan. Men hur jag än gör så går det ändå inte. 

Samtidigt så drar min rehabplan ut på tiden. Innan sommaren var det sagt att vi skulle ha möten i mitten av september och då var min förhoppning att jag skulle ha kommit igång vid det här laget. Att hitta en plats att arbetsträna på för att bit för bit kunna komma i arbete igen. På ett hållbart sätt. Men tiden går och möten avlöser varandra för att de inblandade aktörerna på olika sätt drar ut på tiden. 

Hur gör jag då för att inte gå under fullständigt i all stress? Jag som är sjukskriven för utmattningssyndrom på grund av arbetsrelaterad stress som lärare och förskollärare får alltså nu under min sjukskrivning andra stressfaktorer att brottas med. Att inte kunna betala mina räkningar. Att inte veta om pengarna ska räcka till mat den här månaden. Och vänta. Vänta på att andra ska agera. Vänta på telefonsamtal och nya möten. Varje dag. Brottas med oro, stress och frustration. Tar egna initiativ och gör allt jag kan för att hitta lösningar. Emellanåt däckar jag för att jag inte orkar. Utmattningen tar ut sin rätt. Det går inte att vara igång och problemlösa dygnet runt när du är utmattad.

Någon frågar mig om jag vill följa med på yoga för det skulle kunna vara bra för mig. Just nu lite billigare. Jovisst men jag har inga pengar till det, tyvärr. Födelsedagar går inte att fira för vi har helt enkelt inte råd. Mat på bordet är viktigast. Räkningar i andra hand, förutom hyran. Inkasso. Maktlöshet. Letar lösningar febrilt. 

Andra reser utomlands, går på spa eller after work. Några tipsar om en intressant kurs eller om du vill följa med på bio. Barnen ska vara med i en konstutställning men du kan inte gå för du har inga pengar till transporten dit. 

Så ser livet ut. Det är bara att gilla läget. Det är inget nytt. Mycket av det är vardag redan. Det är inte de där extra sakerna som är det viktigaste för mig. Det viktiga är att kunna betala räkningar och ha pengar som räcker till mat. Och när pengarna inte heller räcker till det och jag inte kan göra något åt det så behöver jag hitta strategier för att inte gå i bitar. För att inte bli mer sjuk istället för att bygga hälsa. För att bemästra stressen. 

Så jag letar aktivt varje dag, varje stund, efter de där små små glädjeämnena i vardagen. Behöver verkligen vända min uppmärksamhet dit. Jag listar inom mig allt jag har att vara tacksam över, allt jag uppskattar, allt jag faktiskt har i mitt liv, allt som är fint och fyller mig med glädje och kärlek. Det är alltså inte flummigt positivt tänkande utan ett sätt att överleva och ta mig framåt. Livsviktiga strategier för att kunna bygga hälsa mitt i en stressfull tillvaro. 

Jag letar extra billiga matvaror som ändå ska kunna skapa hälsa och lagar mat som ska hjälpa mig och barnen att må så bra som möjligt. Försöker skjuta bort oron för om pengarna faktiskt ska räcka till mat hela månaden. Andas. Mediterar. Tanketränar och letar tacksamhet. Letar verktyg och strategier för stresshantering och använder dem. 

Den här bloggen är på blodigt allvar. Det är skarpt läge. Inte tomt gnäll utan ett försök att förklara varför jag gör det jag gör. Jag skriver för att hjälpa mig själv att hålla mig på banan och använda mina strategier. Samlar resurser åt mig själv. Hoppas att det jag skriver också ska kunna hjälpa någon annan som är i en liknande situation eller som på andra sätt har nytta av det jag skriver. Kanske kunna ge inspiration till någon annan därute. Det jag skriver om är mina strategier för att ta mig framåt varje dag och bygga upp hälsan och livet. 

Min förhoppning är att jag längre fram i tiden, när hälsan byggts upp ordentligt och jag har ett yrkesliv och en fungerande ekonomi igen, kanske ska kunna fortsätta att bygga vidare på de erfarenheter jag har haft och kanske kunna hjälpa andra.