Igår hittade jag en gammal skrivbok från 2009. Det var intressant att läsa om var jag befann mig då i mitt liv, i det inre och i det yttre. På Facebook har det på sistone varit flera som lagt upp bilder på sig själva för tio år sedan och på Instagram har jag också läst andras inlägg om hur livet utvecklats under de senaste åren. Det satte igång tankarna i mig själv. Vad har skett i mitt liv de senaste tio åren?
För exakt tio år sedan hade vi ganska nyligen bestämt oss för att skilja oss, jag och min man. Barnen hade nyss fått veta och det var en riktigt jobbig tid. Under det året flyttade vi isär och barnen började växelbo hos oss. Att inte ha barnen hos mig alltid var fruktansvärt jobbigt. Sorgen över att det inte höll och allt vad det innebar för oss alla var stor. Ändå fanns inga andra alternativ för vi hade haft det jobbigt i vår relation av olika anledningar under flera år. Det tog stopp och slut och det fanns ingen återvändo.
Jag arbetade som lärare i skolan då, för tio år sedan. Älskade att arbeta med barnen och framför allt i mitt huvudämne, svenska. Det var ett intressant arbete på många sätt med mycket pedagogiska diskussioner och utmaningar kring vad undervisning kan vara, lust till lärande och nyfikenhet som drivkraft. Jag lärde mig otroligt mycket. Där arbetade vi i större ämnesintegrerade projekt och försökte förhålla oss i undervisningen utifrån ett utforskande arbetssätt.
Efter skilsmässan blev ekonomin extremt tuff och lönen jag hade som lärare var låg. Det gick inte ihop. Min hyra var hög för den enda lägenhet jag fått tag i var en relativt nyproducerad sådan som därmed kostade en del. Driven framför allt av den ekonomiska pressen beslöt jag att söka andra arbeten. Genom en väninna och tidigare kollega fick jag tips och goda referenser till ett arbete i förskolan. Det arbetet innebar ett ganska stort lönelyft. Dessutom fick jag även på det arbetet jobba med liknande pedagogiska idéer som jag gjort i skolan men anpassat för de yngre barnen.
Tiden på det arbetet var turbulent och väldigt påfrestande men också utvecklande och lärorikt på många sätt. Jag pendlade totalt fyra timmar om dagen. På arbetsplatsen fanns det interna konflikter som inom ett par månader efter att jag börjat där ledde till att all personal plus arbetsplatsledaren sade upp sig. Jag var kvar. Familjerna var givetvis starkt oroade över hur det skulle bli för deras barn. Jag försökte vara en trygg och stabil punkt för dem så gott jag förmådde. I och med att all annan personal försvann så blev jag ny arbetsplatsledare. Jag fick introducera all ny personal och sätta ihop hela vår organisation och struktur så att de nya skulle kunna gå in och jobba direkt med relativt flyt. I samma veva byggdes det om och en ny avdelning tillkom. Det var mycket arbete men också stimulerande på många sätt. Jag lärde mig otroligt mycket. Men till sist tog allt ut sin rätt och jag längtade efter en lite lugnare tillvaro. Det var slitsamt att pendla och jag ville ha mer tid med mina barn.
Till sist hittade jag ett arbete i förskolan närmre mitt hem. Det är där jag fortfarande är anställd. Detta arbete var även det utmanande och lärorikt. Stimulerande och intressant. Jag har fått vara med om mycket. Ombyggnad och omorganisation, nya arbetslag som sattes samman och större block bildades istället för avdelningar. Jag arbetade med pedagogiskt ledarskap på olika sätt där. Förskollärare och utvecklingsgruppsledare och samtidigt hela tiden ett speciellt uppdrag att driva arbetet med pedagogisk dokumentation och pedagogisk miljö. Jag var med om att hålla i pedagogiska diskussioner i olika grupper. Fick bland annat sprida inspiration till andra genom olika presentationer både för personal på förskolan och för personal på andra förskolor. Det har varit mycket arbete, roligt och inspirerande med fina kollegor men också intensivt på många sätt.
Under de senaste tre åren har jag hunnit med att vara sjukskriven i två omgångar för utmattning. När jag nu tittar tillbaka så förstår jag varför. De senaste tio åren har det hänt en hel del och det har varit väldigt intensivt. Jag har varit starkt engagerad i mitt arbete och tyckt att det har varit otroligt intressant. Viljan och engagemanget att göra ett så bra jobb som möjligt har varit stark. Barn, deras välmående och utveckling på ett sätt som bygger upp lust till lärande, utveckling och liv på olika sätt, har alltid varit i centrum av allt jag har gjort i mina arbeten. Den drivkraften och det engagemanget har varit stort och starkt.
Jag har en stark inre värdegrund som har drivit på väldigt starkt. Den tillsammans med höga krav från mina arbetsgivare har givetvis båda bidragit till min utmattning. Jag har även haft en stark drivkraft att hitta vägar framåt i mitt arbete som innebär att alla är med på tåget. En stark tro på att enda sättet att utveckla är genom att inkludera alla. Alla är viktiga! Det som var och en bidrar med bygger helheten. Det har inneburit att jag har drivit idéer om olika pedagogiska grupper för att alla ska vara inkluderade i ett lärande och ett samarbete kring de pedagogiska frågorna. Att lyfta kollegor har varit viktigt för mig på olika sätt. Det finns nästan inget som slår att få bidra till att stärka självförtroende och självkänsla hos kollegor så att de växer i sig själva och i sitt arbete.
Mitt engagemang för det där växandet och för utveckling hos små och stora och i själva organisationen har genomsyrat mig mycket. Jag ville väldigt mycket och tog med arbetet hem. Till slut blev det för mycket. Detta ihop med allt som varit under åren innan blev för mycket. Jag blev alltmer trött och skar ner på allt utom jobb och hemlivet med barnen. Tills inte heller det räckte. Då kom den slutliga kraschen.
I och med min utmattning så har jag fått stanna upp och gå på djupet med mig själv. Först i att acceptera att bara vara utan att prestera. Vem är jag då? Vilket värde har jag då? Det har pågått länge. Det där att lära mig att acceptera mig själv här och nu utan allt det där yttre. Att i sociala sammanhang inte längre ha mitt arbete att prata om till exempel. Ibland har det känts som om jag inte har något att bidra med alls till andra. Jag har liksom inte längre haft något liv, inget ”riktigt” jag gör här och nu som kan tillföra något. Självförtroende och självkänsla går neråt när det känns som om man inte har något att ge någon annan längre. Livet snurrar på för alla andra. Jag har varit glad om jag orkat ta en dusch och laga mat på samma dag. Så har det sett ut en tid. Nu har det börjat det bli bättre, lite i taget.
Och så möter man människor som har hand om ens rehabilitering som också på olika sätt späder på känslan av att inte längre ha något att bidra med. Som späder på känslan av att andra misstror ens förmågor, kompetenser och ens intelligens. Man blir betraktad som ett problem som ska lösas, och ibland rakt över huvudet på dig. Du blir tvungen att vara tyst och följsam för det är andra som har makt över din omedelbara framtid. Du behöver vakta på dina uppflammande känslor och inte säga något som ens på minsta lilla sätt antyder att du kanske faktiskt besitter mer kompetens kring vissa saker än den som sitter framför dig. Det upplevs som fruktansvärt provocerande har jag märkt. Du får inte bli betraktad som en som inte samarbetar i din rehabilitering.
Så har de senaste tio åren förflutit. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och om mina egna drivkrafter, vem jag är och vad jag vill. Jag har lärt känna mig själv på djupet i och med att jag fått nå botten. Jag har också lärt känna andra omkring mig på andra sätt. Lärt känna hur andra reagerar och agerar, både positivt och negativt. Jag har fått en annan sorts förståelse och inlevelse i hur det kan vara för alla människor som på olika sätt är beroende av andra. Jag har fått en egen erfarenhet av alla de subtila sätt som omgivningen ibland omyndigförklarar. Hur man plötsligt inte verkar ha några egna kompetenser längre eller inte har något att tillföra. Hur lite lyssnande det finns många gånger. Hur mycket självrättfärdigt förhållningssätt det finns där det viktiga är att visa fram sig själv. Hur man genom det skjuter bort andra mer och mer.
Jag har förstått hur mycket rädsla, oro och osäkerhet det finns inom så många och som tar sig uttryck på alla de här sätten. Jag har fått lära känna alla skrymslen av mig själv i allt detta för att kunna skapa en förändring. Det har också gjort att jag fått ett nymornat intresse för kommunikation på olika sätt. Ett fördjupat intresse. Det har gjort mig nyfiken på att undersöka rädslan och hur den driver oss. Hur vi kan komma tillrätta med den och hitta andra drivkrafter som gör att vi mår bättre och bidrar på andra sätt till människor omkring oss. Dessa tio år med allt som varit fruktansvärt jobbigt och allt som varit väldigt roligt och inspirerande har bidragit till att jag är där jag är idag.
Idag är jag på en plats där jag går framåt i hälsa, bit för bit. Jag känner mig själv grundligt och jag vet också på djupet vad som är viktigt för mig och vad jag vill leva. Mina mål för framtiden är klarare än någonsin. Jag vet exakt vad jag vill i livet. Och jag känner en inre glädje och en förmåga att påverka mitt eget mående som jag alltid kommer ha med mig som en otrolig styrka i mitt liv. Jag har fått med mig verktyg och strategier som är ovärderliga.
Jag vet att jag i fortsättningen vill fördjupa mig i områden som hälsa och välmående, kommunikation i det inre och yttre, utforska glädje och lust i livet och göra mer av allt som jag är nyfiken på och intresserad av. Jag vill använda mina erfarenheter, min pedagogiska kunskap, mina kunskaper i psykologi, tanketräning och hälsa för att på olika sätt bidra till andra. Jag vill också fortsätta skriva på olika vis. Dessa är grunden för min fortsatta väg i livet.
När jag ser tillbaka så kan jag känna tacksamhet över allt jag fått vara med om. Mina barn har alltid varit i centrum av allt i mitt liv. De viktigaste av allt och nu är de alla i princip vuxna. De letar nu sina vägar framåt på olika sätt och det är så spännande att få vara med och se hur de formar sin egen framtid. De är en stor källa till inspiration! Varje dag får jag se hur de med stort mod vågar gå ut i livet och växa, utvecklas, utmana sig själva och försöka välja vägar som är rätt för dem oavsett vad andra har för åsikter om det. De är en gåva och mina största läromästare! Jag älskar att de redan när de var små var starka personligheter på olika vis och att jag har fått följa med och se hur de har utvecklats till de fantastiska personer som de är idag.
Även om åren många gånger har varit fruktansvärt jobbiga så har de till sist lett mig hit till en plats som på många sätt är rik. Trots tio år av ständig kamp kring en ekonomi som slagit i botten. Trots de sista årens utmattning. För nu är jag på en plats i mig själv som känns bra. Platsen inom mig. För det är i den som allt annat utgår. Det är ur den jag är som allt annat i livet växer fram.
Nu vet jag vilka vägar jag vill ta. Jag vet vad jag vill göra och leva. Jag vet vad som är viktigt. Jag vet att jag kommer gå den vägen som jag vill gå nu. Livet kan ta mig på omvägar som visar sig vara utmanande, krävande och bra läromästare på vägen, men min riktning framåt är ändå klar. Och viktigast av allt är den känsla jag har av att på djupet veta vem jag är. För ur den vetskapen kommer jag nu att ta mina steg varje dag, i nuet. Och om tio år får vi se vart den resan har tagit mig!
Etikett: Livsstil
En salig blandning av allt…
Julen närmar sig och det jag tycker allra mest om med den här tiden är känslan av magi i luften. Det är nog något jag burit med mig sedan jag var barn och de känslorna har liksom inte försvunnit. Trots att jularna inte alltid varit särskilt perfekta. De har varierat precis som livet varierar. Men att tända adventsljusstaken och pynta hemma med tomtar och annat som hör julen till ger mig glädje.
Hemma hos mig är ingenting särskilt heligt. Jag blandar friskt och tar det jag tycker om från höger och vänster. Jag har inga problem med att blanda in andra religiösa eller andliga symboler och firar också gärna andra traditioner än de som jag växt upp med. För varför ska jag inte ta alla tillfällen jag kan till glädje och magi i livet? För mig är andlighet och magi ständigt närvarande och har inget med religion att göra.
Jag har utforskat religion och livsåskådningsfrågor i hela mitt liv för det intresserar mig. Det jag har kommit fram till för egen del är att jag är en troende människa. Men jag tror på mitt eget vis och genom en egen inre andlig känsla och övertygelse. Min tro tillhör ingen specifik religion. Men det hindrar inte att jag inte kan njuta av traditioner som är förknippade med olika religioner eller se värdet i olika andliga praktiker. Det hindrar inte att jag tycker om att vara i religiösa byggnader och tycker om både muslimska böneutrop och kyrkklockornas ringning.
Förmodligen är jag väl en sådan där irriterande människa som plockar russinen ur kakan. Som väljer att leta efter guldkornen. Som till varje pris försöker fokusera på att hitta guldkanten, det som är positivt och som ger näring och glädje. Det betyder inte att jag alltid lyckas hitta det. Men det betyder att jag alltid, alltid försöker leta efter det och många gånger så hittar jag det. Jag vet att det kan sticka i ögonen på en del. Vet att några kanske tror att jag lever i det blå. Att jag inte ser verkligheten. Men jag skulle nog säga att det är precis tvärtom. Det är för att jag ser den krassa verkligheten som jag också ser värdet i att leta efter guldkanten. För när du lägger märke till det mörka, det svåra och det påverkar dig djupt så behöver du hitta kraft att ta dig uppåt och framåt. I mitt liv letar jag efter alla de resurserna och försöker lära mig mer och använda den kunskapen för att må bra, göra bra och leva på sätt som känns bra.
Så det här är jag. Carina. Den där irriterande människan som tror att hon kan blanda och ge kring religion, andlighet, vetenskap och magi. Som i andras ögon ibland verkar leva i det blå. Carina som en del ibland oroar sig över. Trots en ålder av 51 år och ett långt liv med en del uppförsbackar. Som tagit sig upp och vidare åtskilliga gånger i livet. Det här är jag. En del av den jag är. Och ingen av oss är en enda. Vi är ofta många olika saker och har många olika sidor och aspekter. Många facetter i en och samma person. Det är ju det som är så spännande i mötet med en annan människa. Att var och en av oss faktiskt kan vara en annan nästa gång vi möts. För mellan mötena kan det ha hänt mycket inom en människa. Så tänk om vi istället för att låta varje möte färgas av förutfattade meningar och en tro på en egen sanning om den andre skulle möta den andre med nyfikenhet? På nytt varje gång. För vi är alla en sammansättning av det gamla och en del nytt som vi möter dag för dag.
Idag är jag alltså tillbaka med mina lååånga inlägg här igen 🙂 Det har varit en period av att ta hand om mig och göra de saker som behöver göras. Fokus i mig är alltid att hitta min egen riktning och på vägen leta efter alla guldkorn jag kan hitta. Livet har lärt mig att det är mina viktigaste strategier. Jag är ärlig om vem jag är här på bloggen och om vad jag är i just här och nu i livet för att kanske på något vis få andra att se både sin egen styrka och sina egna möjligheter såväl som andras. Att visa på mina strategier och verktyg, min väg och mina tankar för att kanske bidra till att någon annan kan hitta något som leder dem vidare i sina egna liv. Därför innehåller bloggen både en del av mina svårigheter och motgångar men också de verktyg, strategier och den inställning jag har. Den innehåller både det som är tufft och det som ger glädje. Så som livet är.
Livet är inte alltid på topp. Men det betyder sällan att jag är helt under isen. Det betyder att så här är livet just nu. Det betyder att jag då går in extra mycket i mina strategier och verktyg. Det betyder att jag lägger all kraft där, i det och fokuserar på guldkornen. Då finns ingen plats att bära andras oro kring mig. Jag är inte orolig för mig själv och mitt liv. Det finns oro kring olika saker just nu och det är de jag hanterar på de sätt som jag av erfarenhet vet fungerar bäst för mig. De sätt som också är starkt färgade av min inre värdegrund. Det är den där djupa värdegrunden och inre tron som ibland krockar med andras övertygelser. Och det är de olikheterna som kan skapa oro. Vi växer när andra tror på vår förmåga och våra egna resurser på olika sätt och det är där vi också bäst visar vår kärlek för varandra. Det är viktigt för varje människa att få känna sig kompetent och kapabel. Det är viktigt att få känna att vi bidrar till någon annan på ett bra sätt. Det bästa vi kan göra för varandra är att ha en tilltro till den andres förmåga. Hjälpa om vi kan och vill men framför allt ha en tilltro till den andre. För när andra tror på oss och vi själva tror på oss så ger det kraft.
Vi bidrar allra bäst till andra genom att själva leva på sätt som kan inspirera. Det är långt mer verkningsfullt än att berätta för andra hur de borde göra. Bättre då att leva vår egen sanning och i så stor utsträckning vi kan berätta om vilka vi själva är och vad vi lever, vad som fungerar för oss i våra liv. Men ha en tilltro till den andre att leva sitt liv och sina erfarenheter utan att de behöver vara så som vi själva skulle önska eller som vi själva tror är rätt.
Det är en del av min värdegrund som jag gör mitt bästa i att försöka leva. Att var och en måste få följa sin väg i livet. Det viktiga är att hitta glädjen och guldkornen. Att hitta kärleken inombords. Att bidra till andra på sätt som stärker dem i deras egen kraft. Att leva och låta leva. Att vara den jag vill vara och låta andra vara det som de vill vara. Det är den sortens människa jag är inuti och försöker leva så gott jag kan. Det är nog det som syns i mitt hem också. Den som blandar friskt och försöker leva mitt liv i min egen sanning, efter min värdegrund. Som försöker leta efter guldkornen och leva ett liv som jag mår bra i. Som inte vill döma eller bedöma andra och deras val. Som vill vara nyfiken i varje möte med en annan människa. Som alltid vill lära mig mer och utvecklas. En människa som inte ger upp när livet är tufft utan istället letar efter sina egna inre resurser och använder verktyg och strategier för att ta mig framåt.
Jag är långt ifrån perfekt och jag gör misstag, beter mig på sätt som jag inte är stolt över eller misslyckas i livet på olika vis. Precis som alla andra. Men jag tror på möjligheten att förändras och förändra. Jag tror på lärande och växande. Mer och mer börjar jag få en sorts självdistans till den jag är och kapitulera inför att jag alltid kommer vara den som blandar friskt och ger ett osammanhängande intryck. För jag är osammanhängande men också sammanhängande på vissa sätt. Så mitt hem speglar den jag är på många vis.
Julpynt, tomtar, änglar och buddhafigurer i en salig blandning. Färger och former i överflöd. Böcker om vetenskap, andlighet, religion, pedagogik, biografier, personlig utvecking, romaner i olika genrer blandat med Lp-skivor, cd-skivor, färgpennor och papper, spel och dvd:er. Ljushållare, lyktor och levande ljus. Tavlor på väggarna som barn och vänner har skapat. Trångt men vi gör ändå alltid plats för fler som vill komma. Vi kan picknicka på golvet eller hämta ner en madrass från vinden. Finns det hjärterum så finns det stjärterum är ett motto hos oss.
Ett långt inlägg om den osammanhängande och oprecisa person jag är men som också kan vara skärpt och fokuserad. På sistone har hjärnan inte varit lika fokuserad på grund av utmattningen och då har de andra sidorna fått fritt spelrum ett tag vilket märks i min hemmiljö på mer än ett sätt 🙂
Leva i 116 år!
Jag brukar säga till mina barn att jag ska leva minst tills jag är 116 år! 🙂 Ett friskt liv resten av livet, med start nu. För att öka den möjligheten, i den delen av tillvaron som jag själv har makt över, så finns det vissa saker att tänka på. Här och nu är mitt mål att öka min hälsa och bli fri från utmattningen. Att bli frisk och ha energi. Det finns så mycket jag vill leva och göra! Därför slår jag mig inte till ro och väntar på sjukvården eller forskningen. Jag utforskar själv och provar på mig själv.
Just nu pågår den egna forskningen via autoimmun kost och genom att följa program i Utmattningsskolan som Lena Holfve har skapat. Det som är gemensamt för dessa är att komma tillrätta med inflammation och sådant som skapar ohälsa i kroppen som kan ha olika orsaker. Gå till grunden med dem, hitta orsaker, åtgärda dem och hitta till en kosthållning som bygger upp kroppen med optimalt med näring. Hitta sådant jag inte tål och utesluta det så att det inte triggar inflammation. Genom det här har jag möjlighet att lägga en mer stabil grund i min kropp för hälsa. Läka mage, tarm och kroppen i sin helhet så att den kan ta tillvara all den näring som jag sedan tillför.
Egen forskning pågår också via olika sätt att hantera stress. Olika strategier som jag använder regelbundet eller som jag provar för att se om de hjälper mig. Jag forskar också kring olika typer av livsstil. Vilken livsstil och sätt att leva mitt liv är mest optimalt för att jag ska må bra? Det är grunden. Plattformen för att sedan kunna verka utåt och bidra till andra. För att sedan landa i frågor som går utåt. Vilken livsstil kan bidra till andra? Vilken livsstil är inte bara bra för mig utan även för samhället i stort? Frågor som handlar om meningsfullhet och att bidra till andra.
Att röra på mig är ytterligare en faktor som jag vet är viktig. Hittills har det mest betytt promenader. Orken har ännu inte kommit dithän att jag får ihop något mer. Men jag hoppas på att mina andra strategier om ett tag ska kunna lägga en bättre grund för att energin och orken ska öka något. Promenader är inte att förakta. De är bra. Men jag vet att jag skulle behöva lite annat också. Och det kommer så småningom bit för bit.
De flesta har nog hört talas om de blå zonerna? Det är områden i världen där människor lever längre än på andra ställen. Dessutom lever friskare i högre utsträckning. De har studerats och utifrån det har slutsatser dragits kring vilka som är de gemensamma faktorerna.
Alla lever relativt lugna liv, utan så mycket yttre stress. De lever ute på landet eller i mindre samhällen där tempot är lugnare. Där har de också en social gemenskap och fler nära relationer. Dessa två är några faktorer som anses viktiga. I vårt samhälle lever vi allt längre ifrån det här. Vi bygger ett samhälle som bränner ut barn och ungdomar redan i skolan. Samhället bygger också på att de flesta måste bo i stan för att ha jobb och försörjning. På arbetsplatserna söks personal som ska kunna hålla många bollar i luften samtidigt och som ska trivas när det är fart. Individuell lönesättning bidrar också till att varje arbetare ständigt behöver gå utöver sitt yttersta för att få en löneökning eller få chanser att avancera. Samhällsekonomin bygger på konkurrens som påverkar alla människors liv. Både i skola och arbetsliv. Det genomsyrar allt.
I de blå zonerna finns en känsla av meningsfullhet i människors liv. Det anses också vara en faktor till hälsa och långt liv. Det kan handla om andlighet, religion eller annat. Att känna att livet har en mening utöver en själv är nog viktigt för de flesta. Om det inte finns så tror jag att det är viktigt att försöka finna den. Inte ge sig förrän den finns. Ofta verkar det även finnas ett större socialt engangemang i dessa zoner. Det är ju något som kan göra livet mer meningsfullt för de flesta. Att känna att vi bidrar till andra. Bidrar, hjälper, stöttar, bygger upp, lyfter och har omsorg om andra. En ekonomi och ett liv som handlar om att bygga hållbara relationer både i smått och i stort. Jag tror att orken till det och viljan till det ökar om vi lever liv som inte är så stressfyllda och hela tiden balanserar på gränsen till vad vi orkar med. Hela samhället skulle ha nytta av ett skifte mot ett samhälle som mer sneglar på värdena i de blå zonerna. Istället för att fortsätta på inslagen väg och ständigt ligga steget efter och desperat försöka döva alla symptom medan människor inte blir friskare.
Människorna i de blå zonerna rör ofta mycket på sig. De arbetar med kroppen. Vandrar, arbetar i trädgård eller i jordbruk större delen av sin dag. Så inte nödvändigtvis högintensiv träning med massiv styrketräning utan en mer lågintensiv daglig rörelse. Lite grand som stenåldersmänniskan. Det som vår kropp är skapad för.
Maten de äter i de här zonerna är till stor del växtbaserad men innehåller också kött, fisk, baljväxter och fett i huvudsak i form av olivolja eller animaliskt fett. Det verkar vara störst betoning på grönsaker och örter av olika slag. I Okinawa kunde det se ut så att de varje dag fick i sig minst 18 olika örter. Den animaliska maten och fett fanns där, men i betydligt mindre mängd än grönsakerna. Olika former av fermenterad mat äts också i de här zonerna vilket kanske bidrar till goda tarmbakterier som påverkar kroppen på ett bra sätt. Paleokosten och livsstilen verkar vara ganska bra i linje med det här men det finns säkert andra fullgoda varianter också.
Att odla sin mat själv i stor utsträckning som de gör i de här zonerna gör också att de förmodligen har grönsaker med ett högre näringsinnehåll samt i princip inga tillsatser. De verkar heller inte överäta, utan äter en måttlig mängd av det mesta. De får inte i sig stora mängder socker eller tillsatser som vi andra får via maten vi köper i affären. De sötsaker som äts verkar vara honung och frukt.
Jag känner nog att jag genom den väg jag går just nu ökar mina chanser att bli frisk och också ökar mina chanser att leva ett friskt och bra liv tills jag är minst 116 år 🙂 Men än är det en bit kvar. Jag är bara i början av min resa. En dag i taget. Ett steg i taget.
Min verklighet
Pengar är inte allt. De skapar inte lycka. De gör inte att livet känns meningsfullt och rikt. De skapar inte hälsa i sig själv. De genererar inte kärlek.
Men när du behöver vända på varje öre för att de ska räcka så påverkar de livet både i det inre och i det yttre. Många i världen lever fruktansvärt fattigt. Svälter. Har inte tak över huvudet. Lever i utsatthet och misär. I jämförelse med dem har vi det för det mesta otroligt bra i vårt land.
Men även här finns det människor som lever utan hem, som inte har pengar som räcker till mat eller som lever i misär av olika anledningar. Barn som växer upp med oro över att inte ha det nödvändiga medan kompisarna sörjer över att de inte fick den senaste mobilen.
Många tror inte på att det är så. Många vill hitta förklaringar som handlar om att lägga skuld och skam på de som har det svårt. Vill hitta förklaringar som har med missbruk eller dysfunktion att göra på olika vis. Så är det också ibland, men inte alltid. De som aldrig har haft det på det sättet verkar inte tro på att det existerar. Men sanningen är att det finns en hel del som av olika anledningar har det riktigt svårt.
Jag och mina barn har för det mesta haft så att det har gått runt. Vi har knåpat och fått det att fungera och ibland har vi haft mer. Det är inte alla som ens har det så. Men aldrig har mina barn kunnat ta pengar för givet. Det har i och för sig bidragit till att de uppskattar det de får så mycket mer. Inget har varit självklart utan allt har oftast blivit något att glädjas över. Det är vi idag eniga om är något positivt som kommit ur det. Att hitta glädje och uppskattning i det lilla. Och mycket har de ändå fått även om de aldrig har haft samma nivå som vännerna i skolan.
Kanske är det också det som har gjort att vi idag har intresset för second hand och loppisar gemensamt. Att vi också tänker att det är något bra ur flera perspektiv, även för miljön.
Vi har lyckats gå runt för det mesta, ibland med hjälp av andra närstående när det varit tufft. Men nu är livet i ett annat läge. Just nu är utmaningen att få det att gå ihop näst intill mer än vad jag mäktar med. Det är den största stressfaktorn i mitt liv. När du är långtidssjukskriven kommer du till en tid när din ersättning sänks väsentligt. Där är jag nu. Och då går det inte runt längre. Jag försöker fortfarande knåpa och problemlösa på alla sätt jag kan. Men hur jag än gör så går det ändå inte.
Samtidigt så drar min rehabplan ut på tiden. Innan sommaren var det sagt att vi skulle ha möten i mitten av september och då var min förhoppning att jag skulle ha kommit igång vid det här laget. Att hitta en plats att arbetsträna på för att bit för bit kunna komma i arbete igen. På ett hållbart sätt. Men tiden går och möten avlöser varandra för att de inblandade aktörerna på olika sätt drar ut på tiden.
Hur gör jag då för att inte gå under fullständigt i all stress? Jag som är sjukskriven för utmattningssyndrom på grund av arbetsrelaterad stress som lärare och förskollärare får alltså nu under min sjukskrivning andra stressfaktorer att brottas med. Att inte kunna betala mina räkningar. Att inte veta om pengarna ska räcka till mat den här månaden. Och vänta. Vänta på att andra ska agera. Vänta på telefonsamtal och nya möten. Varje dag. Brottas med oro, stress och frustration. Tar egna initiativ och gör allt jag kan för att hitta lösningar. Emellanåt däckar jag för att jag inte orkar. Utmattningen tar ut sin rätt. Det går inte att vara igång och problemlösa dygnet runt när du är utmattad.
Någon frågar mig om jag vill följa med på yoga för det skulle kunna vara bra för mig. Just nu lite billigare. Jovisst men jag har inga pengar till det, tyvärr. Födelsedagar går inte att fira för vi har helt enkelt inte råd. Mat på bordet är viktigast. Räkningar i andra hand, förutom hyran. Inkasso. Maktlöshet. Letar lösningar febrilt.
Andra reser utomlands, går på spa eller after work. Några tipsar om en intressant kurs eller om du vill följa med på bio. Barnen ska vara med i en konstutställning men du kan inte gå för du har inga pengar till transporten dit.
Så ser livet ut. Det är bara att gilla läget. Det är inget nytt. Mycket av det är vardag redan. Det är inte de där extra sakerna som är det viktigaste för mig. Det viktiga är att kunna betala räkningar och ha pengar som räcker till mat. Och när pengarna inte heller räcker till det och jag inte kan göra något åt det så behöver jag hitta strategier för att inte gå i bitar. För att inte bli mer sjuk istället för att bygga hälsa. För att bemästra stressen.
Så jag letar aktivt varje dag, varje stund, efter de där små små glädjeämnena i vardagen. Behöver verkligen vända min uppmärksamhet dit. Jag listar inom mig allt jag har att vara tacksam över, allt jag uppskattar, allt jag faktiskt har i mitt liv, allt som är fint och fyller mig med glädje och kärlek. Det är alltså inte flummigt positivt tänkande utan ett sätt att överleva och ta mig framåt. Livsviktiga strategier för att kunna bygga hälsa mitt i en stressfull tillvaro.
Jag letar extra billiga matvaror som ändå ska kunna skapa hälsa och lagar mat som ska hjälpa mig och barnen att må så bra som möjligt. Försöker skjuta bort oron för om pengarna faktiskt ska räcka till mat hela månaden. Andas. Mediterar. Tanketränar och letar tacksamhet. Letar verktyg och strategier för stresshantering och använder dem.
Den här bloggen är på blodigt allvar. Det är skarpt läge. Inte tomt gnäll utan ett försök att förklara varför jag gör det jag gör. Jag skriver för att hjälpa mig själv att hålla mig på banan och använda mina strategier. Samlar resurser åt mig själv. Hoppas att det jag skriver också ska kunna hjälpa någon annan som är i en liknande situation eller som på andra sätt har nytta av det jag skriver. Kanske kunna ge inspiration till någon annan därute. Det jag skriver om är mina strategier för att ta mig framåt varje dag och bygga upp hälsan och livet.
Min förhoppning är att jag längre fram i tiden, när hälsan byggts upp ordentligt och jag har ett yrkesliv och en fungerande ekonomi igen, kanske ska kunna fortsätta att bygga vidare på de erfarenheter jag har haft och kanske kunna hjälpa andra.
Kroppen, själen och helheten…
Hållbar hälsa har blivit mitt största fokus i livet. Det blir så när livet påverkas på ett omfattande sätt av att du inte mår bra. Alla delar i livet påverkas mer eller mindre. Så om jag verkar totalt insnöad på allt som har med hälsa och hållbar livsstil att göra så har det sin naturliga förklaring. Jag letar och utforskar alla möjliga vägar mot hälsa och hållbarhet som jag kan finna. Jag själv är mitt forskningsobjekt. Att prova är enda sättet att veta om något fungerar. Något fungerar för någon och kanske inte för alla, men om du inte provar så vet du ju inte om det kan hjälpa just dig. Det är så jag tänker och det är därför jag vänder på varje sten.
Att se kroppen som en helhet känns viktigt. Det jag stoppar i mig på olika sätt eller för den delen har på huden och i håret ger en inverkan på min kropp. Då blir det alltmer viktigt att ta reda på vad de sakerna innehåller. Välja med omsorg det jag äter eller tillför kroppen. Börja lära känna min egen kropps signaler. Hur märker jag när den inte tål något eller när den inte mår bra av något? Börja lägga märke till de subtila signalerna. Något av det absolut viktigaste tror jag är att avstå raffinerat socker, artificiella sötningsmedel och tillsatser så mycket du bara kan. Det finns i nästan allting. Att läsa innehållsförteckningar är ett måste.
Vad får vi i oss via miljön vi omges av? Hur påverkar plasten och aluminiumet oss? Finns det andra miljöfaktorer som kan påverka vår hälsa? Hur kommer jag tillrätta med dem? Det är ytterligare en aspekt som jag intresserar mig för på min väg mot en hållbar hälsa och ett hållbart liv. Det är dessutom något som påverkar fler än mig. Jag ser det som ganska självklart att det vi använder till att förpacka vår mat i eller tillaga vår mat i, också når vidare in i vår kropp.
Att röra på sig är viktigt. Det har ju konstaterats på många ställen att vi behöver röra oss och få upp pulsen minst tre gånger i veckan. Det har en god effekt på oss på många vis. Det inverkar på hjärnan bland annat och kan vara en god behandling mot mild depression. Att röra på sig motverkar även demens när vi börjar bli äldre. De flesta vet att vi behöver röra på oss för att må bra. Ändå är det lätt att inte prioritera det när livstempot går för fort. Som utmattad fick jag börja med promenader. I början var även det svårt. Vardagsrörelse är viktig. Att ta trappan, att promenera eller cykla till och från platser du besöker. Om du sedan också kan lägga till pulshöjande träning tre gånger i veckan så är det mycket bra. Att stärka musklerna är också viktigt. För att ge kroppen möjlighet att göra alla de saker vi vill utan att vi skadar oss. Detta område är något som är eftersatt i mitt liv och behöver byggas upp ordentligt.
Att se kroppen och själen som något som hänger ihop och påverkar varandra är också en viktig aspekt. Det är därför jag är intresserad av att arbeta med den mental biten på olika sätt. Med olika strategier och metoder. Tanketräning, tacksamhet, mental träning och mindfullness. Strategier för stresshantering. Många blir hjälpta av yoga och meditation. Det viktiga är att inte koppla bort det ena från det andra utan att se att kroppen behöver sitt och själen sitt för att må bra. Vi behöver ta hand om båda. Träning och näring för kroppen såväl som träning och näring för själen. Helhetssyn har en större möjlighet att bygga hållbar hälsa.
Det är inom alla de här områdena som jag bit för bit försöker bygga upp min hälsa igen. Jag har börjat i en ände och sedan lagt till något allteftersom. Att göra för mycket på en gång har inte fungerat. Återigen handlar det om att lyssna inåt och förstå att det tar tid att bygga hälsa om du har varit sjuk. Nästa vecka ska jag starta upp mer regelbunden meditation. Hittills har jag enbart mediterat när jag känt behov av det. Men nästa vecka påbörjar jag en regelbunden meditation via en app från Chopracenter.
Min framtid är fortfarande ganska oviss. Jag vet ännu inte hur det blir med min framtida arbetsträning. Det skulle undersökas i veckan som gått men än har jag inte hört något från dem som skulle undersöka det. Min ekonomi är i princip helt omöjlig men det har jag blivit tvungen att acceptera de senaste åren. Trots det så vaknar jag varje morgon med oro över den. Så meditation kanske kan vara ytterligare ett verktyg som hjälper mig i att hantera all ovisshet och all stress det innebär att leva i det här och vänta på att andra ska fatta beslut om min framtid.
Att vara sjukskriven bygger inte hälsa. Det jag gör varje dag på egen hand är det som bygger hälsa. Sjukskrivningen har gjort det möjligt att få tillbaka en viss ork så att jag har kunnat sätta igång egna friskstrategier. Det är dessa friskstrategier som jag sedan hoppas ska leda till hållbar hälsa.
Till dig som inte är sjuk kan jag bara rekommendera att använda alla de här strategierna i förebyggande syfte. Att i tid prioritera en hållbar hälsa för kropp och själ är det bästa du kan göra för dig själv och för de du älskar. Det är inte egoism att ta hand om sig. Det är en nödvändighet för att kunna ge fullt ut. Att använda syrgasmasken på sig själv först handlar ju om att om du inte gör det så förlorar du själv medvetandet och kan då inte vara till hjälp för någon annan. Att prioritera din hälsa och ditt välmående både till kropp och själ handlar om just det. Att du genom det använder syrgasmasken på dig själv först. Det är något av det mest kärleksfulla du kan göra både mot dig själv och mot andra. Har du precis som jag blivit sjuk så är det ändå aldrig för sent att börja prioritera om. Börja med ett steg. Så gott du kan.
Hållbarhet
Härlig morgon idag med frost och gryningen som gick i guld och rosa utanför fönstret. De tända ljusen på bordet, kaffekoppen och en närande frukost. Läste texter hos andra bloggare som inspirerar och berikar. Känner mig just nu rik i själ och hjärta.
Igår städades alla dammtussar bort och hemmet röjdes på lite bråte som vi lätt får för mycket av eftersom vi bor på liten yta. Vi bor i 3 rum och kokvrå på 67 kvm. Jag och mina tre barn som alla nu i princip är vuxna. Min yngsta är 17 år.
Jag var iväg och handlade lite och har ganska nyligen upptäckt en mindre butik som ofta har väldigt bra priser på grönsaker. Inte alltid supersnygga men prisvärda. Igår köpte jag till exempel två kilo sötpotatis för tio kronor. Normalt så brukar kilopriset annars vara 33 kronor ungefär. Den här affären sänker kraftigt priset på matvaror istället för att slänga dem som andra butiker gör. När jag kom hem med mina sötpotatisar så fick jag skära bort lite grand på sina ställen men ca 90 procent av dem var fina.
Den typen av affär vill jag stödja så att de inte går under ekonomiskt bland alla stormarknader. Det slängs så mycket mat som är fullt ätbar. Idag läste jag några blogginlägg om dumpstring på en blogg som heter Vildvittring. En klok person med glimten i ögat är det som är författare till den bloggen. Inspirerande läsning som kan rekommenderas! Den som inte vet vad dumpstring är kan med fördel gå in och läsa om det på Vildvittring.wordpress.com
Ett annat gott exempel på fina tankar kring hållbarhet är något som finns inom promenadavstånd från mitt hem. Det är en sorts kollektiv trädgård. De har kolonilotter som är mer för privat odling men också allmänna områden där vem som helst kan odla och skörda. Inget är privat utan det som finns där tillhör alla. De har även tillverkat ett litet skåp där vem som helst kan ställa in saker som någon annan kan hämta ut. Sådant gör mig varm i hjärtat och skapar en tro på framtiden. Varje gång jag går förbi den här platsen så blir jag glad.
Det här med livsstilen och vad som ingår i den är något som intresserar mig en hel del. Att hitta sätt att leva som är hållbara på olika vis. För mig personligen men också i ett större perspektiv. Det är också ett ämne som jag kommer skriva mer om framöver allteftersom jag själv utforskar det. Det är ytterligare en av byggstenarna till ett läkande liv.
Skapa vägen genom att gå den.
Idag känner jag nytt liv i mig lite grand. Oron över hur min framtid ska formas finns där framför allt när jag vaknar på morgonen. Men jag använder de strategier jag har för att låta orostankarna flyta bort så mycket jag kan. Vänder fokus mot här och nu allt vad jag förmår. Och så dyker det ganska ofta upp saker som inspirerar mig. Bit för bit hittar jag då tillbaka till lite mer liv igen. Det kan vara mina barn som står för inspiration och klokskap, en vän eller familjemedlem. Men det kan också vara något jag läser som ger mig det där lilla extra som ger en ton av hopp och glädje.
Ibland undrar jag vad det är för mening med all kamp i livet. Allt är ju inte en kamp men ibland blir saker så övermäktiga att det känns så. Men så får jag ibland en glimt av ett lite större perspektiv och hittar en sorts meningsfullhet mitt i alltihop. Jag tror att de svårigheter jag går igenom på något vis kommer generera något som kan vara till nytta. För mig och om jag har tur även för andra. De tankarna håller jag fast vid så ofta jag kan. Inspiration och glädje kan komma ur så många olika källor. Det är trots allt en rikedom att bli medveten om alla små möjligheter till glädje och kärlek i livet. Det är ju sann rikedom.
Om jag kan vara mitt uppe i alla svårigheter, vakna med oro på morgnarna och ändå hitta glädje, kärlek och rikedom i livet genom små källor i min vardag så är jag nog rikare än de flesta. Det är trots allt något stort som jag får med mig ifrån det här. Så idag känner jag en glädje och ett hopp inför framtiden igen. Oavsett hur det ser ut det närmaste året så kommer det att bli bättre så småningom. Det har jag en tro på därför att jag vet vilka vägar jag vill gå framöver. Och även om det tar tid att ta mig dit jag vill så kommer jag att gå de vägarna på de sätt jag kan. Varje dag tar jag ett litet steg. Till slut har jag skapat vägen genom att gå den.
Ljus
Ljus är det som skingrar mörker. När du vaknar på morgonen av att oro eller problem far omkring i huvudet så kan du börja med att lägga märke till att de finns där. Det är de som gör dig trött innan du ens har stigit upp. Det är de som gör dig rastlös, irriterad och frustrerad redan innan du fått i dig morgonkaffet. Andas. Se de där tankarna som mörka moln som du andas ut. Känn hur axlarna sänkts lite för varje gång du andas ut molnen. Känn avslappningen i kroppen.
För in ljus. Andas in och föreställ dig att du andas in ljus. Ett härligt soligt ljus som sprider gott i dig. Ljuset genomsyrar dig och fyller dig. Känn hur det känns gott i dig. Låt det ta lite tid. Andas. Andas. Och andas. Ut i mörka moln som glider långt bort. In i soligt vitt ljus som genomsyrar dig.
För in ljusa tankar. Tacka för en skön sömn. Känn uppskattning för den nya dagen, att du har vaknat till en ny dag. Att du får möjlighet att fylla den med något fint. Känn uppskattning över den varma morgonrocken som omsluter dig, hur skön den känns mot huden.
I badrummet kan du välja att verkligen känna vattnet mot din hud och både i tanke och känsla uppleva uppskattning över att du har rinnande vatten och att det känns fantastiskt mot huden. Att det rengör och friskar upp eller att det värmer och känns skönt.
I köket njuter du av att frukosten smakar gott, den varma muggen mot dina händer och känner uppskattning över dem. Ser dig omkring, tänker och känner tacksamhet och uppskattning över olika små saker omkring dig.
Innan du kommer till jobbet så kan du välja att tänka på några saker du verkligen uppskattar med ditt jobb, med dina kollegor och chefer. Ställa in dig på att idag blir en fantastisk dag. En dag som kommer bjuda på en kavalkad av glädje, utmaningar och lärdomar. Dagen idag är unik och kommer aldrig tillbaka. Du kan välja att försöka uppskatta så många stunder som möjligt av den dagen. Stanna upp och lägg märke till små, små saker som du uppskattar och är tacksam över.
På väg hem kan du välja att lyfta de fina och bra sakerna ur din dag. Tacka för dem och känn uppskattningen inom dig. Välj medvetet att lägga märke till det som varit bra eller som har fungerat. När du var på jobbet försökte du hantera ditt arbete på bästa sätt. Du problemlöste efter bästa förmåga där. Nu är du på väg hem. Arbetsdagen är slut och den problemlösning som hör till den. Vad var bra idag? Känn glädje och tacksamhet över det och låt de känslorna ta över utrymmet i dig.
Se framför dig att du nu ska hem. Vad är det du uppskattar med att komma hem? Vilka små saker är det som skänker dig glädje där? Vad är det du uppskattar och tycker om hos de andra som du bor ihop med. Tänk på de sakerna och känn uppskattningen över dem. Låt det du tycker om genomsyra dina känslor så gott du kan.
Att medvetet försöka föra in mer ljus i form av tankar, känslor och genom att se inom sig (visualisera) är mycket hjälpsamt om vi vill förändra hur vi mår. Om vi vill förändra våra stresstankar eller hjälpa oss själva i att bidra till att skapa bättre relationer. Vi kan medvetet påverka hur vi känner oss och hur vi möter andra. Det i sin tur påverkar vår interaktion med andra och hur vår dag utspelar sig. Men framför allt påverkar det oss själva. Hur vi känner och upplever vår morgon, vår dag och vårt liv.
Jag vet att livet inte går i slow motion. Det går ibland så fort att vi inte hinner registrera vad vi tänker eller känner. Vi bara åker med. Rätt som det är känner vi irritation, ilska eller glädje och brister ut i skratt. Det finns ingen möjlighet att ha kontroll över hur vi tänker och känner eller hur vi upplever och lever livet i varje sekund. Det är inte meningen heller. Vi ska ju leva med allt vad det innebär. Inte kontrollera livet in i minsta detalj. Det är inte meningen heller att förneka och trycka undan känslor.
Men om vi vill uppleva lite mer ljus och glädje, om vi vill minska på oro och stressfulla tankar så finns det verktyg som vi kan bli hjälpta av. De kan vi välja att använda emellanåt under vår dag för att mer och mer föra in ljus och skingra mörker. Ljus och mörker är naturliga ingredienser i ett levande liv. Och alla nyanser däremellan. Men lite i taget kan vi öva oss i tekniker för att mer medvetet föra in mer ljus om vi behöver och önskar det.
Räkna de lyckliga stunderna…
När du kommer hem från jobbet, skolan eller var du än har tillbringat din tid, vad är det då du berättar om? När du möter din partner, vän eller någon annan och de undrar hur din dag har varit, vad svarar du då? Vilka saker väljer du att först berätta om?
Det var en litet klipp av Olof Röhlander som jag såg på Instagram igår som satte igång de tankarna. Han uppmanade till att alltid räkna de lyckliga stunderna först. När vi ska summera året så tyckte han att det är en god idé att börja med att räkna upp de lyckliga stunderna.
Jag funderade på det och mina tankar gick i banorna om vilka tankar jag vill vara kvar i när jag slutat min uppräkning. Ska jag börja med de lyckliga stunderna och sedan gå över till de stunder som varit olyckliga? Vilka tankar är det då som dröjer sig kvar? Vilka känslor? Vill jag avsluta dagen med de olyckliga stunderna i huvudet? Borde det inte vara tvärtom i så fall?
Men efter en stund så insåg jag att poängen förmodligen är att om vi börjar med de lyckliga stunderna så kanske vi också kan se de mindre lyckliga i ett annat ljus. Kanske de heller inte upplevs lika olyckliga längre? Kanske de istället kan börja betraktas som något annat? Som utvecklingssteg eller läromästare i våra liv? Jag vet inte. Jag undersöker i mig själv om det kan vara så. Och om vi börjar med de lyckliga stunderna så skapar vi en vana att se dem, att leta efter dem och lägga märke till dem. Det påverkar oss förmodligen till att känna oss lyckligare överlag.
Utifrån det gick tankarna till vad vi uttrycker till andra. När vi berättar för andra om vår dag. När någon frågar om hur vi haft det. Ibland kanske vi säger bra för att det är det som de flesta gör. Döljer hur det egentligen känns. Eller så berättar vi exakt hur vi upplevt dagen och hur vi mår. Det kanske beror på vem vi pratar med?
Att kunna berätta på riktigt hur vi mår och hur vi upplevt vår dag är viktigt i nära relationer tycker jag. Men jag undrar också om vi av vana ibland radar upp allt som gick fel, de underliga och jobbiga möten vi haft med andra eller alla motgångar som uppstått under dagen? En vana kring vad vi först berättar när vi kommer hem. Ett vanlig sätt att prata om dagen, livet och oss själva ihop med andra. Jag vet inte ifall det är så för dig. Jag rannsakar mig själv och funderar på hur jag gör.
Tänk om jag alltid skulle ta för vana att börja med att berätta om det positiva som hänt under dagen? Tänk om jag skulle ta för vana att börja med att berätta om det som fungerade bra och de möten som gick bra. Att alltid ha som vana att starta med det. Undrar om det skulle förändra något?
Hur skulle kommunikationen då se ut när vi kommer hem? Skulle den påverka oss och de andra på något annat vis? Vi behöver ju inte förneka det jobbiga eller avstå att berätta om det utan bara starta med att berätta om det som varit bra. Kan det göra någon skillnad? Vad tror du? Kommer energin i dig själv eller i de andra kännas annorlunda då? Hur skulle det se ut i familjen, i vänkretsen och på arbetsplatsen om vi alltid startade med det som var bra? Det kanske är värt att undersöka?
Beslut som formar livet
Hur kommer livet se ut om tio år? Var kommer jag då att befinna mig? Vad gör jag och vad lever jag då? Var bor jag och vilken resa har jag gjort innan dess? Just nu har jag en bild av hur jag vill att det ska vara. Under de sista åren har den bilden klarnat alltmer. Resan dit kommer ur vad jag gör varje dag. Kommer ur vilka vägar jag kommer välja att ta. Kommer ur vad jag gör just nu idag. Just i denna stund. Varje stund och varje dag. Just nu. Och just nu. Just nu kan jag göra val som tar mig vidare i min resa. Ibland kanske valen inte är lätta att göra. Ibland kanske jag väljer något som tar mig på andra vägar. Då kan det vara bra att emellanåt stanna upp och fundera över vart den här vägen tar mig. Ska jag justera eller fortsätta?
För ungefär tio år sedan levde jag ett annat liv. Jag var gift och hade ett annat hem. Barnen var fortfarande ganska små, min äldsta hade nyss fyllt tonåring. Jag arbetade som lärare i skolan. Ett arbete jag haft sedan jag gick min utbildning. Bakom mig låg år av studier ihop med ett liv som småbarnsförälder. Ett liv som varit rikt och härligt men också tufft på olika vis. Ungefär då, för tio år sedan, valde vi att skilja oss. Det blev flytt till annan bostad och ganska snart byte av arbete. Fokus framför allt annat var att få ekonomin och livet att gå ihop som ensamstående.
De senaste tio åren har jag skilt mig, bytt arbete två gånger och varit långtidssjukskriven i två perioder. Jag har arbetat hårt. Engagemanget har varit stort. Pedagogiskt utvecklingsarbete har legat mig varmt om hjärtat. Att skapa något bra i skola och förskola har varit en stark drivkraft. Livet kretsade kring barnen, jobbet och ekonomin. När jag började känna av att jag inte mådde riktigt bra så försökte jag lägga till olika saker som skulle fylla på mitt må bra konto. När inte det hjälpte så minskade jag det mesta runtomkring för att orka. Minskade på sociala kontakter och alla aktiviteter som inte hade med barn och arbete att göra. Jag tänkte att det skulle hjälpa. Om bara det här ordnar sig så blir det bättre sen… Men det ordnade sig aldrig. Det fanns alltid mer som behövde göras. Det tog aldrig slut. Tills jag kraschade i utmattningssyndrom.
De senaste tre åren har varit en annan sorts resa. En resa i att hitta läkande. Att hitta i hur jag behöver leva för att må bra. Att hitta i hur jag har omsorg om mig själv för att hålla. En resa i att prova olika verktyg och strategier för att sedan använda dem regelbundet eller när de behövs. En läkande resa. Ibland två steg fram och ett tillbaka. Mitt i förra resan kom ytterligare en krasch emellan. Nu är mitt mål att skapa mig själv ett hållbart liv. Ett liv där jag mår bra. Det innefattar allt som ingår i livet. Här är jag nu. Mitt uppe i min egen resa i ett läkande liv. Varje dag ett beslut att ta stegen på den resan.
Om tio år, var kommer jag att vara då? Jag kan ju inte säkert veta. Livet tar ju oss ibland på vägar som vi inte kunnat tänka ut i förväg. Men det jag vet är att jag här och nu varje dag ska göra allt vad jag kan för att leva ett läkande och hållbart liv. Det jag hoppas på är att jag kanske i det även ska kunna bidra till andra. Det är min vision om framtiden. De beslut jag tar här och nu, i varje stund och varje dag, är de som lägger grunden för var jag kommer vara om tio år. Var vill du vara om tio år? Vilka beslut tar du här och nu, i varje stund och varje dag som kan ha potential att ta dig dit? Beslut som formar ditt liv genom den resa de tar dig på.
Läkande Liv 