Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Gränser

lakandelivLämna en kommentar
De senaste månaderna har varit en resa. Och resan tar nog inte slut. Den fortsätter på olika vis. Man blir liksom aldrig färdig. Det är så livet är. Det är inte perfekt. Jag är inte perfekt. Det flyter sällan på helt friktionsfritt. Det är både en process i att acceptera livet och en själv som man är och en process i att förändra det som inte är bra. Förändra det man inte mår bra av.
Under de senaste månaderna har jag blivit mer medveten om vad som är viktigt att förändra. Viktigt att jobba med för att må bra. Jag har påbörjat ett arbete på flera plan för att hitta strategier i att skapa ökad hälsa. Skapa stresshantering som fungerar för mig. Lära känna mig själv, min historia och det som triggar min stress. Och jag har sett att det har funnits flera områden som har behövt förändras. Gammalt har behövt tas bort för att kunna ersättas av något nytt.
Sedan jag gick in i väggen i oktober har mycket hänt. Framför allt kring min självkännedom. Men också kring sökandet efter strategier och verktyg. Jag har provat en del och tagit hjälp på olika sätt. Hittat vissa saker att hålla fast vid och fortsätta använda. För det är inget som blir färdigt snabbt. Min inre identitet har börjat förändras. Mina mål framåt i livet har förändrats eller tagit en fastare form. Jag känner mig själv bättre nu och vet mer säkert vad jag värdesätter och vill.
Jag vet också vad jag ofta brottas med. Vad som ofta återkommer på olika sätt. Vad som är ett hinder för mig i att må bra. Att bli medveten är första steget. Att förändra det tar tid. Där gäller det att odla tålamod och medkänsla med sig själv.
Något som jag har brottats med hela livet är gränssättning på olika sätt. Att sätta gränser på jobbet men också i en del privata relationer. Och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är något som väldigt många brottas med.
Jag har också erfarenhet av några riktigt dåliga relationer där min oförmåga att sätta tydliga gränser ledde till att jag mådde riktigt dåligt. Det var en växelverkan mellan min oförmåga att sätta gränser och den andres förmåga att manipulera och utöva makt. Den erfarenheten har jag tyvärr haft både i barndom och vuxenliv.
Jag har blivit bättre på att sätta gränser. Det går lite lättare nu, framför allt inom vissa områden. Men fortfarande har jag en bit kvar. Idag kom insikten att en anledning till att jag på många sätt har dragit mig undan och prioriterat egen tid framför att skapa relationer handlar om min oro över att inte kunna sätta gränser. Att inte kunna värna mig själv på ett sunt sätt ihop med andra.
Rädsla för att återigen tillåta att någon annan går över mina gränser har lite grand gjort att jag undvikit att släppa in människor. Känt att jag inte orkar gå igenom det fler gånger. Det var jag inte medveten om tidigare. Inte medveten om att den rädslan påverkar mig i att undvika att skapa nya relationer. Att den avhåller mig från att umgås med andra i större utsträckning. Den rädslan får mig att hålla mig på min kant.
Jag är medveten om att jag lämnar ut mig lite grand nu. Men jag tänker att förmodligen fler känner igen sig i olika hög grad. För en del handlar det om gränssättning enbart i relation till jobbet. För en del i kärleksrelationen. För andra i relation till sina barn. Några till en vän. Vi brottas alla med detta mer eller mindre någon gång i livet. En del av oss lär sig och klarar det bättre och bättre. Och det kräver övning.
Jag har blivit bättre på det inom några områden men inte i alla. Insikten om att jag håller distans till andra av rädsla för att de ska gå över mina gränser innebär att jag på allvar vill jobba med det här. Att öva på att sätta sunda gränser så att jag i högre grad vågar känna mig fri att släppa in andra. Men också öva på att släppa rädslan. Stå ut med den och ändå ta klivet. För det är ju sant att mod inte är frånvaro av rädsla. Mod är att känna rädsla och ändå ta klivet.
Så jag vill öva upp mitt mod. Våga öva mig i att känna tillit till min egen förmåga att ta hand om mig. Tillit till att jag kan sätta sunda gränser nu. Att mitt förflutna inte bestämmer min framtid.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Skapa mellanrum

lakandelivLämna en kommentar
Att skapa mellanrum är något jag vill göra aktivt nu . Att lämna tomma stunder under veckan och helst under dagen. Stunder då inget är planerat eller uttänkt i förväg. Stunder utan en agenda. Utan några krav. Stunder som jag bara kan vara i.
Det är många som känner sig kvävda av att all tid är uppbokad. Det finns alltid så oändligt mycket att göra. Och inte bara på jobbet eller i det egna livet. Det finns alltid andra som behöver oss också. Att finna rum emellan är inte alltid lätt.
Det är bra att vi finns för andra ibland. Relationer och andra människor omkring oss är något av det mest värdefulla vi har. Men när all tid blir uppbokad så ökar stressen inombords. Så vi behöver finna en balans som vi mår bra i.
Det kanske ser olika ut för olika människor. En del har ett större behov av egen tid än andra. Behöver ett eget mellanrum på egen hand. Andra kanske mår bättre av att ha mindre tid på egen hand men istället njuta av mellanrummet ihop med någon annan.
Att skapa mellanrum ger plats för tankar, känslor, att komma ifatt sig själv och hålla den riktning man vill i sitt liv. Mellanrummet ger också utrymme för njutning och glädje. Av att bara vara utan prestation. Mellanrummet behöver inte vara tomt. Men det måste vara tomt i början. Lämna ett utrymme som kan fyllas under tiden. Här och nu. Som inte är förplanerat.
Idag ska jag bära med mig de tankarna. Hur kan jag skapa mellanrum i en vanlig vardag? Så att kropp och själ får återhämtning.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tomrummet är viktigt

lakandelivLämna en kommentar
Vissa dagar är dagar då jag inte orkar tänka några tankar. Orkar inte göra något speciellt. Behöver bara vara. Sitta i soffan och kolla på en serie. Vila alla egna tankar.
En sån dag var det igår. Så därför blev det inget blogginlägg. Inget nyttigt blev gjort. Inga måste och borde fick någon uppmärksamhet. Dagen fick bara vara.
De där dagarna behövs. Det är så lätt att fylla dagarna med allt som man måste göra. Väldigt lite utrymme ges till sådant man verkligen vill göra. Sådant som ger glädje, energi och påfyllning. Och ännu mindre utrymme ges till att bara vara. Utan att prestera något alls. Utrymmet mitt emellan behövs. Tomrummet i koppen är lika viktigt, om inte viktigare än själva koppen.
Igår fick vara en sådan dag. En dag utan någon som helst prestation. Soffan. Serier. Fixa lite mat. Äta. Prata med sonen via videosamtal. Umgås med ena dottern i soffan med vår gemensamma favoritserie. Prata med andra dottern i telefon. Fixa lite mat igen. Fortsätta bara leva dagen och kvällen i soffan.
Jag märker att jag behöver de dagarna ibland. De ger återhämtning. Men för mig har det varit svårt att verkligen tillåta mig själv det. Det finns alltid saker jag borde eller måste göra. Och om inte det finns så kan jag ju sysselsätta mig med att planera för förbättringar av olika slag.
Även hälsomål kan bli prestationsfällor. Att ständigt sträva efter att förbättra sig själv. Det blev jag medveten om mitt under min heltidssjukskrivning. När jag gjorde den internetbaserade KBT behandlingen kring för höga krav på mig själv. Då fick jag syn på att jag hade flyttat mina höga krav på mig själv kring jobbet till höga krav på mig själv att jobba mot hälsa.
Att jobba mot hälsa eller mot mål är viktigt. Inget som ska förkastas på något sätt. Tvärtom. Men när det upptar all tid och det inte finns balans så blir det inte bra. Det är den balansen jag försöker öva mig i.
Jag insåg att de höga kraven på mig själv genomsyrade alla livsområden. Det var också därför jag inte kunde sitta ner en längre stund i soffan utan att göra något nyttigt.
Jag har under några månader övat mig i att stå ut med obehaget. Känslan av obehag över att inte prestera hela tiden. Känslan av obehag över att inte sträva efter att nå upp till mina omöjliga krav på mig själv. Att stå ut med de känslor som väcks i mig. Acceptera att det känns så och märka att de avtar efter en tid. Att lära mig att bara vara.
Jag har insett att jag behöver stå ut med att känna mig lat. Stå ut med att känna mig mindre duktig ibland. Och bit för bit lära mig att det är okej att ta hand om mig själv utan att prestera. Att det är okej att bara vara även om huset är upp och ner. Om det är vad min kropp och själ behöver just nu så är det så det ska vara.
Men jag kämpar med det. Det är lättare när jag är själv. Men i samvaro med andra är det mycket svårare. Det blir som att förändra min identitet. Och det tar tid. Men det behövs. För att bygga en hållbar hälsa.
När man är i en process av att lära sig balans så börjar det ofta med stora svängningar emellan motsatserna. Man pendlar emellan och stöter i gränserna på bägge sidor. Men till slut blir svängningarna mindre och mindre. Jag har kommit en bit på väg nu. Jag har ökat balansen. Men processen fortsätter. Det är dagliga utmaningar. Till sist har de nya spåren blivit så djupa att jag allt lättare hittar dem. Allt lättare att hitta balansen. Bit för bit.
Kost · Livsstil · Rörelse · Sinnesfrid

Byggstenar för hälsa

lakandelivLämna en kommentar
Att skapa ökad hälsa innebär att aktivt göra förändringar. Tiden är förbi när det enbart var vila och återhämtning som gällde. Det behövdes då. I stor mängd. För att börja läka.
Men nu är det dags att börja bygga upp fler friskfaktorer. Basen är lagd. Jorden är på plats som skapar grunden att växa i. Ramen som jag ska hålla fast vid har börjat komma på plats. Den ram som är gjord av alla verktyg jag har fått. Nu ska jag ta avstamp i jorden, i basen. Jag ska hålla fast i ramen, verktygen. Fröna ska planteras. Det blir det första steget.
Fröna som jag sätter är min hälsohandlingsplan. När jag börjar agera och följa planen steg för steg så kommer fröna börja växa. Bli allt starkare och starkare. Tills de en dag står där fulla av hälsa och liv.
Sanna Ehdin skriver om konsten att hålla balansen. Att ha en sorts buffertzon. Om man befinner sig i den zonen så kan man i grunden må bra även om livet går lite upp eller ner. Och det gör ju livet för oss alla. Hennes idé är att om vi gör och tillför plussaker så bidrar vi till att hålla oss inom buffertzonen.
Plussaker kan till exempel vara:
– God och näringsrik mat.
– Varma och närande relationer.
– Aktiv avslappning (massage, meditation, vila).
– Att vistas i naturen.
– Glädje och positiva upplevelser.
– Det som ger dig andlig näring och inre tillfredsställelse.
Tanken är att själv komma fram till vad som är plussaker för en själv. Det kan vara individuellt.
Det är en lista som tagits ur boken ”12 veckor till ett självläkande liv” av Sanna Ehdin.
En annan tänkvärd lista från samma bok handlar om att fundera över följande frågor:
– Vad tillför dig energi?
– Vad får dig att lyfta som människa?
– När mår du bäst?
– Upplever du att det är du som styr ditt liv? Om inte, vem är det då?
– Om du fick välja bort något i ditt liv, vad skulle det vara?
– Om du fick välja att få mer av något i ditt liv, vad skulle det vara?
Jag har funderat över de här frågorna ganska länge. Ibland har jag hittat några svar. Så har livet fortsatt och jag har av olika anledningar behövt tänka kring det här igen. Och ibland hittat nya svar. Eller fördjupade svar. Vi förändras. Livet förändras. Därför blir vi inte färdiga en gång för alla. Men vi kanske kommer en bit på väg. Växer en liten bit i taget ovanför jorden. Vissa delar av livet går bra, skjuter i höjden och kommer längre. Annat i livet kämpar vi med och det växer sakta och det fortsätter att vara en återkommande fråga att brottas med. Livet är sådant.
Sist jag var hos psykologen fick jag med mig en lista hem. Den innehöll en massa olika återhämtningsaktiviteter som var listade under följande rubriker:
– Aktiviteter som ger avbrott.
– Aktiviteter där hjärnan får vila.
– Friluftsliv, motion och avslappning.
– Stimulera sinnena.
– Återhämtning under aktivitet.
Den har jag också tittat på för att få tankar kring vilka saker jag kan tillföra i mitt liv nu för att öka min hälsa och mitt välmående. För att bygga grunden som jag sedan kan stå fast på.
Jag har sedan januari månad ändrat min kost helt och hållet. Jag har helt tagit bort socker, gluten och även glutenfria mjölprodukter. Det var sådant jag redan märkt att jag inte mådde bra av. Jag har även tagit bort en del annat för att komma tillrätta med riktigt jobbiga magproblem. Nu mår magen bra. Jag lever på en kost som innehåller mycket grönsaker och rotfrukter. Kött och fisk. Nyttiga fetter. Lite frukt och bär. Kokosmjölk och kokosgrädde. Sakta återintroducerar jag vissa matvaror för att landa i en kost som är optimal för mig.
Motion är något som har gått upp i rök de här månaderna när jag varit sjukskriven. Så planen nu är att börja promenera till jobbet varje morgon. Det är några kilometer att gå. Tidigare gjorde jag det nästan dagligen. Jag ska också styrketräna här hemma. Det finns en hel del bra appar som man kan hitta träningsprogram i. Kroppen behöver bli starkare bit för bit nu. Så att jag också kan göra allt jag älskar. Välja vägar fritt. Tillföra sådant jag tycker om.
Själen ska också få sitt tillsammans med kroppen varje måndag och onsdag då jag ska gå på yoga utomhus. Det blir en strategi för återhämtning. Att vara i rörelse och andning. Mediterar gör jag redan sporadiskt på mitt eget vis. Med yogan kanske även meditationen kan bli lite mer regelbunden.
De tre sakerna blir en start i att lägga en hälsosammare grund som jag sedan kan bygga på. Kost, träning och yoga.
Jag har också listat sådant som ger mig glädje och påfyllning. Sådant som stimulerar sinnena. Att vistas i naturen är en av dessa. Skriva, fotografera, umgås med de som står mig nära, lyssna på musik, se en bra film och få massage är andra saker som finns på listan. Varje dag ska innehålla minst en sak som fyller på utöver kost, motion och yoga.
Det är de små sakerna i vardagen varje dag som gör skillnad. De små byggstenarna är starten.
Det är mina första steg i min hälsohandlingsplan. Från de första byggstenarna kan jag sedan bygga en hel trädgård med variation, färger, kontraster och djup.
Nu börjar jag på allvar bygga basen som ska bli min egen väg till hälsa och välmående. Jag har hittat verktyg. Fått tankehjälp. Men planen är min egen, stegen är mina och till slut kommer grunden att vara på plats och trädgården kan blomma.
Livsstil · Utmattning

Hälsohandlingsplan

lakandelivLämna en kommentar
Förändringens tid. Det är det jag och mitt liv är i nu på många sätt. Det gamla sättet att leva, den gamla identiteten som jag hade håller på att förändras. Ibland är det skrämmande. Att se att jag har förändrats, att det sker förändringar i det yttre livet omkring mig, att livet förändras för andra. Att inte ha hela svaret kring vart jag kommer landa. Vart livet kommet att landa. För mig. Och för andra omkring mig.
Det kan också kännas spännande. Som att vara på ett äventyr. Att bara veta vad som finns här och nu. Att ta ett steg i taget utan att riktigt veta vart jag i slutändan hamnar. Att ha önskemål och mål om vart jag vill underlättar i att hitta vägen någorlunda. Då får mina steg en riktning. Då kanske jag inte går i cirklar. Men var jag till slut hamnar är liksom ganska öppet. Ovisst. För även om jag har mål så tar ibland livet andra vägar.
Igår funderade jag på hur min identitet på många sätt suttit ihop med prestationerna på jobbet eller i privatlivet. Det skakar om att börja inse att jag inte är den personen längre. Vem är jag då? Är jag tillräcklig? Kommer mina relationer att förändras nu? Hur? Vi speglar oss på olika sätt i varandra och formas ihop med andra. När någon tar ett nytt steg så påverkar det.
Mer och mer blir jag klar över att jag är färdig med att passa in. Att forma mitt liv efter andras syn på vad som är bra eller inte bra. Att forma mitt liv efter att bli uppskattad och godkänd. Att forma livet efter den person som andra har vant sig vid att jag är. Kärnan i mig är ju den jag alltid har varit. Men livet och människorna omkring formar oss. Vi gör val. Vi fattar beslut. Vi följer vägar. Vi sätter mål.
Men mitt liv har skakats om. Jag är inte riktigt densamma. Jag har insett vad som är viktigt. Och jag vill inte låta tiden gå utan att vara medveten. Jag vill fatta beslut utifrån en fast grund i mig själv. Jag vill veta vem jag är och vad jag verkligen värdesätter och vill leva. Jag vill inte slösa tid på annat. Det blir alltmer viktigt.
Livet är värdefullt. Jag vill ta tillvara det. Förändringens tid innebär en möjlighet att skapa om. Att börja gå en ny väg. En väg som stämmer mer med den identitet som nu sakta växer fram. Vad andra tycker om det blir mindre viktigt. För den skull är det inte lätt. Att förändra tar tid. Tar tålamod. Tar kraft. Det kräver medkänsla med sig själv och andra.
Mycket av den omvälvande förändring som sker finns inuti. Den är kanske inte synlig för andra. Men den pågår därinne. Som ett frö som sakta växer i det dolda. Tills det är dags att låta det spira i det yttre. När det är tillräckligt färdigt. Starkt nog att kunna leva och ta sig fram.
Jag får ständigt fina gåvor av fina människor omkring mig. Gåvor som ger nya tankar eller väcker gammal kunskap. Gåvor av kärlek och bekräftelse i en egen igenkänning av det jag går igenom nu. Det är härligt! Det bidrar till det som sker inuti. Det ger näring och skapar ökad klarhet. Tack.
Jag håller nu på att skapa en egen hälsohandlingsplan. Den innefattar flera områden. I både kropp och själ. Jag har skrivit ner de stora områdena och målen inom olika kategorier för att öka på hälsa och välmående. Idag ska jag bryta ner dem i mindre delmål. Jag har lärt mig att jag behöver ha riktigt små delmål för att inte bli överväldigad. När planen är färdig ska jag berätta om den här.
Dela upp i hanterbara delar har KBT lärt mig. KBT har också lärt mig att inte göra allt eller inget. Utan istället medvetet planera in korta stunder av målinriktat arbete och sedan växla med annat som fyller på mig. Att hitta en annan sorts rytm i det jag gör under en dag eller en vecka. För att det ska bli sunt och bra. För att jag ska må bra och få de saker gjorda som jag vill få gjorda.
Jag har fått strategier för att sänka kraven på mig själv. Gå i en värderad riktning mer än mot absoluta mål. Att ha mer medkänsla med mig själv utan att för den skull undvika att agera.
Jag har verktygen och strategierna. Jag har en värderad riktning och framtida mål. Nu är det dags att använda det jag redan har. För att följa den identitet som nu växer fram. För att följa de nya vägar som ska hjälpa mig framåt mot det jag vill leva. Och kunna leva det varje dag.
Förändringens tid är här. I det inre och i det yttre. På många olika sätt. Viktigast just nu att bygga är hälsa och välmående. Det är grunden för allt annat. Det är mitt fokus det här året.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Bli medveten om gränsen

lakandelivLämna en kommentar
Jag märker mina gränser när jag stöter emot dem eller går över dem. Då blir det väldigt tydig. Idag känner jag av verkningarna av det. Verkningarna av att min kropp inte orkar så mycket som jag skulle önska.
Igår var en bra dag på många vis. Den kändes stimulerande och kreativ. Studiedagen på jobbet var bra. Vi kom en bra bit på väg med planeringen inför hösten. Det känns skönt att äntligen vara ett relativt komplett arbetslag. Hoppfullt att vi nu kan bygga något riktigt bra.
Men eftersom det kändes viktigt att vara med i planering inför hösten och vara med i samtalen i arbetslaget så jobbade jag längre än vad jag skulle ha gjort. Jag var på jobbet i sex timmar. En timmes lunch tillsammans.
Det kräver en hel del av mig att vara koncentrerad och fokuserad. Det är en av de bitarna som tagit skada av utbrändheten. Det blir en intensiv ansträngning.
Direkt efter jobbet hade jag tid hos psykologen för KBT. Det var också en krävande stund. Igår innefattade det att orka koncentrera mig på ett formulär som jag skulle fylla i. En självskattning. Jag som har pluggat mycket och alltid varit intresserad av att läsa all möjlig litteratur har nu svårt att hålla tråden när jag läser. Det tar tid. Jag behöver läsa om meningar flera gånger för att koppla ordentligt och kunna fundera över det lästa.
Efter det höll psykologen en sorts föreläsning vid en whiteboardtavla. Då behövdes också koncentration för att hålla tråden och kunna delta aktivt i samtalet. Jag märkte hur jobbigt det var att fokusera och inte tappa tråden i samtalet. Att minnas vad det var vi pratade om. Hjärnan var riktigt trött. Dimmig.
Hemma på kvällen blev det ingen tv. Det orkade jag inte. Satt i soffan och vilade. Försökte lyssna på en podd men orkade inte riktigt. Ändå var jag på något sätt uppe i varv.
På natten vaknade jag av det intensiva regnet mot fönstret. Sedan hade jag svårt att somna om. Tankarna levde sitt eget liv. Mest kring jobbet. Inte stresstankar. Bara tankar som snurrade. Till slut somnade jag om.
Nu vid frukosten känns huvudet minst tio gånger så stort som normalt. Känner mig svullen. Har ont i huvudet på det där sättet jag fått tidigare när det varit för mycket omkring mig. För mycket intryck. Den huvudvärken känns annorlunda än annan huvudvärk.
Så idag blir det vila från alla intryck så mycket som möjligt. Ska ta en promenad i regnet. För det är bra att komma ut och röra på mig. Bra att jag nu är ledig några dagar. Då hinner jag återhämta mig innan det är dags att jobba igen.
Det är jobbigt att stöta emot gränserna och bli sådär trött igen. Men samtidigt vet jag inte var mina gränser går förrän jag gått över dem. Jag brottas med att hitta balansen. Var den går. Vad som kan vara rimligt. Just nu.
Psykologen pratar om viktiga grundbitar för välmående. Sömnen, maten, den fysiska aktiviteten och den sociala samvaron. När den grunden finns så är det bra. Den är viktig. Utifrån den kan man bygga. Det tror jag på. Det låter ju vettigt. Där har jag inte alla pusselbitar på plats än. Det är nog där jag ska starta och fortsätta lägga en grund.
Igår när jag varit hos psykologen kände jag mest irritation över att jag tyckte att han föreläste och att det var så ytligt. Jag tyckte inte att jag fick ut något av det. Men nu när jag sitter här och tänker på vad han pratade om så förstår jag poängen lite bättre. Igår var jag för trött för att orka ta in. För trött för att hålla tråden och förstå poängen. Jag blev distraherad av sådant som att han hela tiden körde handen genom håret. Orkade inte riktigt följa resonemanget. Splittrad.
När det blir för mycket då är det som om allt runtomkring, alla sinnesintryck, ord, meningar, samtal, händelser, ljud, gester blir en kaskad av olika partiklar som jag inte kan koppla ihop. Som ofattbara lösryckta partiklar som yr omkring mig och gör det svårt att fokusera och svårt att koppla ihop. De splittrar min uppmärksamhet och gör att jag missar saker. Håller inte tråden och glömmer. Som regndroppar som blåser runt i stor mängd och landar på olika ställen utan att följa en linje.
Det är skrämmande att det är så. Jag som tycker att jag är en hyfsat intelligent person som har kunnat läsa och förstå komplicerad litteratur. Jag som har kunnat följa komplicerade samtal och göra slutsatser som har varit väl genomtänkta. Jag som älskar att läsa. Älskar att ta del av andras tankar. Då är det skrämmande att upptäcka att hjärnan har tagit skada. Att jag fungerar på ett annat sätt nu.
Jag kan fortfarande läsa och följa komplicerade resonemang men jag orkar bara korta stunder. Det tar längre tid för mig. Det kräver mer ansträngning.Kanske är det därför jag har en djup längtan inombords att förenkla mitt liv nu. Att vara mer här och nu. Att vara i naturen. Stoppa fingrarna i jorden. Bo på landet. Göra praktiska och handgripliga saker. Vara kreativ genom att skapa. Vila det intellektuella. Inte omge mig med för mycket saker. För mycket sinnesintryck i vardagen. Ett annat sorts liv.
Sinnesfrid

Här och nu

lakandelivLämna en kommentar
Att längta och vänta till imorgon. Nästa vecka. Nästa månad eller år då något speciellt ska hända. Vänta på något viktigt. Vänta på en framtid vi målar inre bilder av. Det är ofta så mycket mer underbart i den där målade framtiden. Oavsett om den infaller imorgon eller längre fram.
Det är härligt att planera och drömma framåt. Att måla upp underbara bilder och att bit för bit försöka sätta dem i verket. När vi gör just det att vi försöker sätta dem i verket så är det ju gott. För då försöker vi aktivt skapa något framåt. Vi drömmer inte bara. Även om drömmar också behövs innan de kan bli klara mål. Drömmarna som vi målar kan ge kraft för att ta stegen framåt.
Men just idag, här vid min frukost, blev jag medveten om att livet pågår nu. Att det flyter fram just här och nu. Att det redan finns så mycket fint, just här och nu. Det är lätt att missa det eller ta det för givet när man väntar, drömmer och längtar till någonting.
Var jag än kommer att befinna mig i framtiden så har jag ju ändå bara här och nu när jag är där. Så om jag inte kan stanna upp och verkligen njuta här och nu så kommer livet att vara ett evigt väntande och längtande.
Om livet levs i väntan och längtan efter en viss framtid eller en viss händelse så lever vi ju inte riktigt. Då finns vi någon annanstans. Medan livet som pågår just nu går oss förbi. Så att försöka vara närvarande och fokuserad på just här och just nu är viktigt för mig att öva på. Idag ska jag fortsätta öva.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Tillåta oss att känna

lakandelivLämna en kommentar
Att tillåta sig själv att känna det man känner är viktigt. Jag tror på att vi kan ha nytta av olika verktyg för att lyfta oss själva och börja må bättre. Men att också tillåta sig att känna sina känslor och leva igenom dem ordentligt är viktigt. Man kan inte lägga en positiv attityd ovanpå och tro att de försvinner. Ofta behöver vi få gå in i känslan och vara där ett tag innan vi känner att det är dags att gå vidare.
Vi behöver ha medkänsla med oss själva och med andra när vi inte är på topp. Tillåta oss att vara svaga ibland. Tillåta oss att ha en låg dag. Tillåta oss att sörja, vara arg, besviken eller ledsen. Att också ibland känna oss låga utan att riktigt veta varför.
Livet är verkligen inte alltid på topp och ibland är det rejält tufft. Att då känna ett krav på sig att tänka positivt eller ta hänsyn till andra genom att bespara dem de egna jobbiga känslorna lägger mer sten på bördan. Vi behöver ha tålamod med oss själva och varandra att livet ibland är en stor uppförsbacke. Och då tillåta oss och andra att få känna alla de känslor som är förknippade med det.
Jag tror att man behöver vara mer sann mot sig själv och acceptera att det är så. Att det är okej. Och att veta att det oftast blir bättre men just nu är det okej att känna precis det jag känner. Vi är många som vill visa hänsyn till andra och inte tynga dem med våra svårigheter. Men då får ju relationerna heller inget djup. Om vi vet hur den andre har det så kan vi få möjlighet att finnas där för varandra. Det är en gåva. Vi måste inte alltid stå starka och ensamma. När det är mörkt behöver vi lyfta blicken och se att det ofta finns någon annan där om vi bara vågar visa vår sårbarhet.
Om man varit nere en längre tid kanske man kan börja ta hjälp för att hitta upp igen. Då finns det många verktyg som är bra. Man kan också ta hjälp från andra. Ensam är inte alltid stark. Men när vi känner att det är dags att gå vidare, att få kraft att ta sig upp och framåt, då har vi användning för att kunna styra tankarna lite. Då kan det vara bra med mental träning och att öva sig i tacksamhet. De är verktyg som är bra att ha med sig i livet.
shoes-2216498_1280
Ibland kan verktyg i personlig utveckling och de hurtiga råden kännas cyniska. De kan kännas som ett krav som gör att man aldrig är riktigt äkta. Det är kanske bara i vår ensamhet som vi verkligen känner våra känslor på riktigt. Och ibland inte ens då.
För mig har det varit viktigt att tillåta mig att gå på djupet med mina känslor. Bara då har jag fått lära känna mig själv. Bara då har jag fått veta vem jag verkligen är, vad jag vill och vad jag mår bra av. Jag har också lärt mig att även om jag når botten så kan jag ta mig upp. Jag har lärt känna mig själv ordentligt. Utmaningen är att ha medkänsla med den jag är.
Jag har letat efter verktyg och hittat massor. En del har inte passat mig. Men en del har varit värdefulla för mig och hjälpt mig att kunna ta mig upp. De har hjälpt mig i att medvetet på djupet kunna öka känslan av glädje och kärlek. De verktygen är värdefulla för mig och jag använder dem ofta. Det betyder inte att jag då aldrig mer hamnar i svackor. Det är en del av livet att det ibland också går neråt.
Var och en av oss behöver hitta sina egna vägar. Det som fungerar för en kanske inte fungerar för en annan. En persons sanning behöver inte vara en annan persons sanning. Det viktiga är att vi själva hittar det som fungerar för oss. I det kan vi stödja varandra. Inte ställa krav på att den andre måste göra det på vårt sätt. Vi är olika på många vis. Vi behöver respektera olikheten och vars och ens egen väg.
Positivt tänkande för mig handlar inte om något som ska skyla över de jobbiga känslorna. Det handlar om att när jag gått igenom de jobbiga känslorna och är redo att börja gå framåt och upp igen så har jag verktyg till min hjälp. Verktyg som kan ge kraft och energi. Verktyg som bidrar till att jag mår bättre.
Jag har sorterat fram några verktyg som känns bra för mig. Det är de jag använder. Jag köper inte allt. Jag provar och utvärderar om jag har glädje av det. Så jag behöver heller inte fördöma andras strategier eller göra mig löjlig över positivt tänkande som helhet.
Det har blivit en sorts kollektiv grej att förlöjliga andras sätt och vägar för att visa sig själv duktig och smart. Ett sorts högfärdigt från ovan perspektiv på andra människor och deras försök att hitta vägar till hälsa.
Bättre är då att prova och utvärdera innan man uttalar sig. Och att ha respekt för att alla har sina egna vägar att gå.
Här berättar jag om mina tankar. Mina strategier. Det jag provar och övar på. Det jag känner. Det jag upplever och brottas med. Det jag gläds åt. Det är min väg. Andra provar sig fram till sin väg. Om det jag berättar eller skriver om kan inspirera eller ge tankar som leder framåt hos andra så är det härligt. Men framför allt är det här min väg.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Kriser utvecklar

lakandelivLämna en kommentar
Att gå igenom kriser i livet innebär utveckling. En utveckling som man kanske inte hade frågat efter men den kom oavsett vi ville eller inte. Det finns många olika anledningar till livskriser. Det kan vara skilsmässa, olika förändringar i livet eller sjukdomar som startar krisen. Men gemensamt är att det innebär att man skakas om i sina grundvalar.
Det finns litteratur om krisens olika stadier och mycket man kan ha nytta av för att förstå mer själv om vad som händer i en. Mycket litteratur och mycket kunskap. Det som sker inom en är något omvälvande. Många gånger förändrar det vilka vi är på djupet. Förändrar vilka liv vi lever eller vill leva i fortsättningen.
Jag har kommit till en punkt i livet. En kris som på många sätt har satt punkt. En punkt för hur jag levt tidigare. En punkt för den jag var och det jag gjorde. Hur jag gjorde saker. Vissa grundläggande saker finns kvar. Det är den jag är. Men livet kan inte längre fortsätta som förut. Allt kommer till sin spets. Mycket i mitt sätt att leva och vara ifrågasätts och omvärderas. Nya frön sätts i jorden, nya knoppar kommer och gör det möjligt att blomma igen på andra sätt.
Jag tror att utveckling blir nödvändig. Att fortsätta som förut blir omöjligt. Om man gör det så tror jag att man hamnar i en ny kris igen efter ett tag. Ibland hamnar man i kriser som man omöjligt själv har kunnat påverka särskilt mycket. Men många gånger tror jag att krisen har något viktigt att lära oss.
Det låter som en klyscha. Men det är det jag upplever just nu. Att jag har något att lära. Något som i grunden förändrar mitt liv. Jag känner djupt i mig att jag är mitt inne i den processen. Mitt inne i en resa som håller på att förändra mitt sätt att leva mitt liv. Mitt sätt att vara i livet. Det är omvälvande och omskakande på många vis. Men också lite grand av ett äventyr. Något nytt är på väg att växa fram. Nya grindar visar sig som kan öppna nya vägar in till nya livsrum.
Det blir tydligare och tydligare vad som är viktigt i livet. Jag vill inte längre låta tiden gå och livet hända mig. Jag vill aktivt välja. Vara tydlig för mig själv och andra. Inte kompromissa om de saker som är viktiga. Börja leva den jag är i grunden och på djupet. Det som nu växer fram och blir allt tydligare.
Kanske andra kommer att ha synpunkter på de förändringar jag genomgår. Men det är faktiskt inte särskilt viktigt längre. Det viktiga är att leva så autentiskt som möjligt. Leva det som ger näring, liv, mening, glädje och njutning. Ta tillvara de relationer som är viktiga så gott jag kan. För livet är ändligt. Och jag vill leva de dagar jag har på sätt som jag mår bra i. Varje dag.
Det är inte lätt alltid att forma sin väg aktivt. Vissa saker råder vi inte över. Men mycket kan vi göra själva. Ibland tror vi oss mer hjälplösa än vi egentligen är. Vi kanske behöver göra avkall på vissa saker för att kunna leva på de sätt som vi mår bättre av. Det är en del i utvecklingen och förändringen vi går igenom om vi tar tillvara krisen och lyssnar inåt.
Kriser är inget vi väljer och de är riktigt tuffa att gå igenom. Men ibland kan de sätta igång en viktig förändring som på sikt kan skapa ett bättre liv för oss. Det är den vägen jag väljer att ta nu. Att ta tillvara det jag nu lär om mig själv på djupet. För att skapa mitt liv mer aktivt på ett sätt som jag mår bra i.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Har det bra

lakandelivLämna en kommentar
Jag har det väldigt bra på många vis. Det vill jag inte glömma bort i mitt sökande och lärande i att tillfriskna från utmattningssyndrom. Jag har det jobbigt med orken och med att hjärnan inte fungerar som förut. Stundtals är det väldigt frustrerande och jag blir lite uppgiven när jag vill att det ska gå fortare att tillfriskna.
Jag inser mer och mer att livet inte kan bli riktigt som förut. Jag fungerar inte längre på samma sätt. Livet behöver levas på ett annat sätt nu. Det är en process att hitta nya vägar att leva och nya sätt att förhålla sig. Jag hamnar lätt i mitt gamla sätt att vara och inser då att det inte fungerar längre. Jag kan helt enkelt inte. Det tar stopp. Genom att stöta emot de där gränserna lär jag mig lite mer om hur det måste vara nu. Innan jag stött emot dem så vet jag inte.
Men på många sätt är mitt liv bra. Jag har mina underbara barn, familj och nära vänner. Det finns människor omkring mig som bryr sig om. Det finns de som jag vill bygga upp vänskap med när orken kommer tillbaka lite mer.
Jag har trots allt en fungerande ekonomi, kan äta mat som är bra för mig. Har en mysig liten bostad. Ett jobb med flera fina kollegor.
Förutom allt detta har jag möjlighet att skapa något annat även om det kan ta tid. Skapa livet på ett sätt som jag mår bra av. Njuta av sådant som ger glädje i vardagen. Planera för sådant jag vill i framtiden.
Mycket av det jag önskar ha i mitt liv finns redan där. Det jag saknar är inte mycket och det är sådant jag kan bygga framåt.
Hälsan har jag på alla andra vis. Det här är egentligen ingenting mot vad många andra går igenom. Det vill jag minnas. Jag vill känna tacksamhet och uppskattning varje dag för det jag har i mitt liv. Kärleken och vänskapen. Relationerna. De är det viktigaste för mig.
Mycket av det som ger glädje och kraft är enkelt och gratis. Naturen som jag älskar att vara i. Vandringar i olika miljöer. Samtal med de som står nära. Att andas, tänka, känna och meditera. Skriva. Läsa lite. Ta del av andras tankar. Dansa. Gosa med katten. En kopp kaffe. Levande ljus.
Dessa tankar vill jag ha med mig idag. Uppskattning av det jag har och tacksamhet över det. På många vis har jag det väldigt bra.