Nu har jag ägnat flera veckor till att bit för bit få ordning på min kost. Satsat på att etablera de vanor jag behöver kring maten, ta bort sådant som min kropp kan reagera mot och lägga till sådant som läker. Fyllt på med näring i massor. Maten har varit en av de första byggstenarna. Bara att avstå från allt socker och alla tillsatser är ganska stort. Bara det i sig själv är förmodligen den allra största hälsovinsten. Min psoriasis finns fortfarande men just i ansiktet har den börjat blekna alltmer. Det får ta tid. Jag har inte bråttom. Att må bra är min prioritet framför allt annat. Maten kommer säkert på sikt att också hjälpa mig i att bygga upp mig från utmattningen. Jag tror alltmer på sambandet mellan inflammation och utmattningssjukdomar. En växelverkan där det ena påverkar det andra. Ingen vet vilket som är den utlösande faktorn men jag är övertygad om att de hänger ihop.
Den här veckan vill jag lägga till träning. Jag promenerar, ibland kort och ibland lite längre. Mycket mer har jag inte haft ork till. Många menar också att det är bra att lyssna på kroppen i det här. Om det är så att jag går runt med en inflammation i kroppen så behöver den dämpas och bli bättre innan det är lämpligt att träna. Egentligen sker det naturligt av sig själv eftersom orken inte finns i och med utmattningen. Men nu börjar jag skönja en gnutta mer energi vissa dagar. Jag behöver dessutom få lite muskler på min slappa, svaga kropp. Att vara så pass inaktiv som jag varit de senaste tre åren syns och känns i kroppen. Jag vill framför allt bli starkare i musklerna och få mer ork och energi i dem. Det är en viktig aspekt i att bygga hälsa. Att inte få ont eller riskera att skada mig för att musklerna är så svaga.
Den här veckan tänkte jag börja med ett träningsprogram hemma. Enkla grundläggande övningar för att få upp styrkan i kroppen. Det finns många olika träningstips att hitta om man letar på nätet. Appar finns det också. Träning på olika vis och på olika nivåer. Jag har valt ett väldigt enkelt och basalt från Actic. Jag vet att jag behöver att det är enkelt för hjärnan orkar inte med om det blir för komplicerat. Om jag ska orka hålla fast vid det får det heller inte vara för långt och tröttande. Det måste rymmas på en nivå som passar den ork jag har just nu. Så småningom kan jag alltid utöka. Allteftersom orken ökar. Kanske jag en dag tittar mig i spegeln och upptäcker att jag faktiskt har muskler! 🙂
Det viktiga för att skapa en vana som jag håller fast vid tror jag är att börja enkelt. Inte ta i för mycket på en gång. Börja väldigt enkelt och inte köra slut på mig. Jag tror att det är bra att avsluta medan det fortfarande känns kul för att ha motivation till nästa gång. Så det optimala just nu är ett kort enkelt träningspass. Bättre med den träning som blir av än ingen alls. Chansen att den blir av ökar om den är relativt kort och okomplicerad.
Vi är alla olika och blir motiverade på olika sätt. Vi är också i olika skick i vårt utgångsläge. Därför tänker jag att vi inte ska snegla på varandra utan istället leta efter det som kan passa oss själva bäst just nu. Jag vill nu bit för bit bygga upp min kropps muskler på samma sätt som jag börjat bygga upp maghälsan med kostens hjälp. Ett litet steg i taget. En byggsten i taget. Bit för bit i lugn takt. Så att det blir hållbart nu och i längden.
Kategori: Blogg
Naturen är min religion
För mig är naturen en av de största källorna till glädje och inre ro. Tänk att jag som tyckte det var så jobbigt med alla insekter när jag var barn, idag känner den här stora längtan ut i naturen dagligen. Jag kan nog inte påstå att jag älskar insekter fortfarande men jag kan oftast samexistera med de flesta. Jag kan till och med uppskatta en del av dem. Men fortfarande finns det några som jag helst undviker. Trots det så älskar jag verkligen att vara ute i naturen. Vandra eller bara vistas där.
Jag älskar skönheten som möter mig där. Älskar att känna vinden, solen eller för den delen snön. Älskar regnet. Bara jag är rätt klädd så älskar jag att vara ute oavsett väder. Jag älskade att hålla min undervisning ute när jag var lärare. En varm anhängare av att undervisa ute i naturen oavsett ämne. Som förskollärare tyckte jag också om att vara ute med barnen. Jag skulle nog kunna tänka mig att vara utepedagog om jag skulle vara kvar i skola och förskola.
Jag drömmer om att vandra de 80 milen på El Camino. Någon gång ska jag göra det. Att vandra är bra för kroppen men också för själen. Jag laddar alla mina inre batterier då och fyller på glädje och energi. Inget kan få saker i livet i perspektiv som en vandring. Det är den ultimata stresshanteraren. Åtminstone för mig. Ändå har jag inte alltid gett mig ut. Prioriterat bort det i allt annat som känts viktigt. Men alltmer börjar jag inse att naturen är min religion. Den fyller på min själ och ingjuter kärlek i mig. Där möter jag elementen och alla sinnena får sitt. Det finns inget vackrare. Vem kunde tro det när jag var barn? Vem kunde tro att jag en dag skulle säga att naturen är min religion?
Syre är livsviktigt.
Varför är det ofta så att vi prioriterar vår egen påfyllning allra sist? När jag pratar med människor omkring mig så verkar det vara vanligt framför allt bland kvinnor. Andras behov går ofta före. Framför allt när vi fått barn. Det är ofta också då som det av någon outgrundlig anledning är just kvinnor som inte prioriterar sin egen påfyllning. Åtminstone verkar det vara så för väldigt många. Många som innan de fick barn hade en ganska god och jämlik balans i sin parrelation hamnar ändå där till slut. Ibland till förvåning för dem båda.
Jag fördjupar mig inte i varför just här. Det finns så mycket strukturer i vår kultur och i vårt samhälle som vi lever i och där många av de här sakerna på något vis kommer omedvetet. Även när vi aktivt tror att vi försöker skapa något annat. Det finns många förklaringar till det här om du är intresserad av att fördjupa dig mer i det. Men här just nu vill jag egentligen mest trycka på hur viktigt det är att börja lägga märke till varför vi inte mår bra.
En orsak kan vara att vi inte ger oss själva påfyllning i den omfattning vi faktiskt behöver för att må bra. Vi tömmer oss själva i våra jobb och i våra privata liv, i våra relationer och i allt vi behöver fixa och ordna i vår vardag. Visst finns det påfyllning i dessa saker också men vad jag menar är att vi kanske behöver bli lite mer medvetna om att vi många gånger har en balans som pekar på minus.
Första steget är att bli medveten om att det kanske är så att vår trötthet och irritation hänger ihop med att vi inte fyllt på oss själva tillräckligt. Nästa steg är att hitta några saker som fyller på. Några saker i våra liv som vi känner laddar oss med energi och glädje. Sedan behöver vi planera in dem i våra liv regelbundet, så ofta som vi känner att vi behöver. Och helst innan vi känner att vi behöver det. Göra det till en orubblig vana att göra de där sakerna. Se det som en insättning på ett konto för hälsa. En insättning för att i längden orka finnas där för andra och för allt vad livet erbjuder.
Ofta kan vi gå runt med frustration, irritation och ilska som vi riktar både mot andra omkring oss för att vi tycker att de kräver en massa och mot oss själva. Eller att andra suger ur oss vår energi. Att andras behov är så stora att vi aldrig får någon tid över till oss själva. Att vardagens måsten och borden tar över och lämnar ingen tid över. Jag är inget undantag. Så ofta som jag har burit runt på den där irritationen och ilskan inom mig för att jag tyckt att andra borde ändra sig. Eller för att jag själv tycker att jag måste eller borde en massa. Egna krav såväl som andras.
Men vad skulle hända om jag, om vi alla, istället började avsätta tid för påfyllning? Tid som är lika orubblig som en bokad läkartid. Som är lika viktig och som vi organiserar livet runt för att vi måste. Hur skulle det då se ut? Skulle vi då minska vår känsla av irritation, ilska och frustration? Skulle vi då ha mer energi, glädje och kärlek att ge till andra omkring oss? Skulle vi då tycka lite mer om oss själva? Skulle vi då kanske rent av ha mer energi och ork och egentligen bli mer effektiva i allt vi gör?
Jag tänker att när vi själva börjar tänka att det är vårt eget ansvar att ta hand om oss så har vi också makten att förändra vår situation. När vi slutar lägga skulden utanför oss själva och istället försöker hitta sätt att organisera våra liv så att vi tar oss tid för oss själva för att verkligen ägna oss åt att bygga hälsa så växer vi starka. När vi tar makten i att det är vi själva som allra bäst kan fylla på oss med det vi behöver så har vi också bäst chans att faktiskt må så bra vi bara kan.
När vi gör det så kan mötena med andra antagligen bli så mycket bättre. Jag tror att vi alla men framför allt vi kvinnor behöver bli mycket bättre på att fylla på med sådant vi mår bra av och avsätta tid för att bygga vår hälsa och vårt välmående. Vi behöver sluta be om ursäkt för att vi tar hand om oss själva. Det är en förutsättning för att kunna finnas där för någon annan.
Ett av mina sätt att fylla på är att vandra ute i naturen. Det finns nästan inget annat som kan slå det. Ett annat sätt är att umgås med nära och kära eller vänner som jag vet att jag mår bra omkring. Ytterligare ett är att hitta sammanhang där det är nära till humor och skratt. Något som jag också verkligen älskar och som gör mig glad in i själen är att dansa.
Vilka är dina sätt att fylla på? Det kan vara otroligt hjälpsamt att försöka göra en lista som du sedan använder dig av och försöker få in åtminstone några i din vardag varje vecka. Om det inte finns så mycket du kan lista så kanske det kan vara en bra idé att börja utforska vilka saker eller sammanhang som gör att du känner dig påfylld.
Att hitta sätt att fylla på dig själv är livsviktigt. Det är inget vi ska lägga i andras händer eller hoppas på att det någon gång finns tid över för. Det är du själv som skapar det. Det har blivit en av mina uppgifter nu. Att lära mig fylla på mig själv. Genom att ge mig själv syre i livet så kan jag också ge till andra på ett mer kärleksfullt sätt och med större glädje. Med mer syre ökar orken, energin och hälsan. Syre i form av allt det som fyller på mig. Syre är livsviktigt.
Benbuljong
Att dricka benbuljong eller berika soppor och grytor med benbuljong är värdefullt för att läka tarmen. Det är inte särskilt svårt att göra. Det som krävs är bara att man har tid. Det sköter sig självt när man väl har satt igång det men behöver puttra i många timmar för att bli riktigt bra. Det recept som jag har använt grundar sig på Autoimmun kokbok, skriven av Karl Hultén och Cecilia Nisbet Nilsson. Jag har använt deras recept som bas när det kommer till innehåll och proportioner men kryddat efter vad jag själv vill ha i buljongen.
Här kommer receptet som ryms i en stor gryta:
1 kg ben
3 liter vatten
3 msk färskpressad citronjuice
1 msk äppelcidervinäger
2 lagerblad
Salt (ungefär en tesked per liter vatten)
Valfria kryddor. Förslaget i kokboken är hel svartpeppar, libbsticka och grovt hackad selleri. Jag själv brukar välja hel svartpeppar och hel kryddpeppar för det har jag oftast hemma. Man kan ha olika typer av lök och rotgrönsaker också i om man vill. Det bestämmer man själv utifrån vad man gillar.
Jag använder märgben av nöt och gärna också kycklingben för att få lite mer broskrika ben. Men man kan använda vilken typ av ben man vill och beroende på vad man får tag på. Om man inte har en stor gryta som rymmer allt så kan man ju fördela på flera grytor så att man slipper koka buljong så ofta.
Lägg benen i grytan och fyll på med vatten så att benen är täckta. Lägg i salt, kryddor, eventuella grönsaker och häll i äppelcidervinäger och den färskpressade citronjuicen
Citronjuicens funktion är att hjälpa till att laka ur mineralerna ur benen.
Benbuljongen får sedan koka upp och småputtra under många timmar, alltifrån 6 timmar till 48 timmar. Jag brukar koka min mellan 12 och 24 timmar.
Sila ifrån benen och fördela buljongen i burkar, lådor eller istärningsblock. Du kan frysa in lagom storlekar så att du kan ta fram vid behov.
När du dricker benbuljong så får du i dig en mängd mineraler, kalcium, olika aminosyror och särskilt glycin. Inte nog med att det gör gott för magen, tarmen och kroppen i övrigt, det är otroligt gott också!
Ibland lägger jag finfördelat kött, lite svamp eller annat som jag tycker om och häller på buljong och värmer. Det blir en god soppa. Jag berikar alla grytor jag gör med benbuljong och på så sätt får alla i familjen i sig av det nyttiga.
Hoppas att du ska få många härliga buljongstunder framöver! 🙂
Starten på dagen…
Lördag morgon. Oavsett om du har en lugn morgon eller en morgon där du snart ska iväg på något så vill jag be dig att du tar dig en liten stund i lugn och ro. En stund då du släpper ner axlarna och andas ut. En stund då du tar dig tid att tänka på några saker i ditt liv som du känner glädje och tacksamhet över. Några saker som du uppskattar. Känn glädjen över att de finns i ditt liv. Uttala för dig själv att du är glad och tacksam över att du har detta i ditt liv. Låt de känslorna och tankarna bli starten på din dag.
Detta är en vana jag har etablerat i mitt liv. Något jag gör varje morgon. Det gör att jag blir medveten om att jag har mycket fint i mitt liv. Det gör att jag får en erfarenhet av att jag själv kan påverka hur jag känner mig just nu. Det gör att jag inser att jag på många vis faktiskt har makt att påverka mitt mående. Att jag känner att jag själv kan göra olika saker för att påverka mitt mående, min hälsa och mitt liv ger kraft. Kraft inför dagen. Kraft i livet.
Jag gör inte enbart den här tanketräningen på morgonen utan jag försöker se mig omkring under dagen också och lägga märke till allt som omger mig som jag uppskattar. Lägger märke till allt det lilla fina i vardagen. I och med att jag gör det så upplever jag en mycket högre grad av glädje och tillfredsställelse i mitt liv än vad jag gjorde för några år sedan.
Innan jag började använda mig av den här strategin så kunde morgnarna istället genomsyras av alla hemska nyheter jag läste om i tidningen. Eller genomsyras av alla de tusen små motgångar som vi stöter på i vår vardag. Att starta dagen annorlunda och att lägga märke till det fina under dagen gör inte att jag lever mitt liv världsfrånvänd. Men jag väljer var jag vill lägga huvuddelen av mitt fokus. Jag gör det för att det är viktigt för mig att bygga ett hållbart liv i hälsa. När jag gör det så har jag också så mycket mer glädje att sprida vidare till andra.
Idag börjar jag bit för bit att lägga till recept på bloggen. Sådant som jag själv tycker om och tillagar. För det mesta är det recept som jag kanske hittat någonstans hos någon annan, använder som de är eller har modifierat lite. Om det är recept som jag vet att jag hittat hos någon annan så kommer jag att uppge källan. Syftet är att jag bit för bit vill bygga en receptbank med recept som jag själv gillar och använder. Först ut lite senare idag blir benbuljong 🙂 Receptbanken kommer utgå från paleokost eller AIP. Jag kommer skriva ut vilken kategori de tillhör så att det ska vara lätt att välja om man vill prova.
Mentala verktyg
Många fnyser lite ironiskt och smått överlägset kring begreppet positivt tänkande. Jag tror att många tänker att en i det förnekar alla känslor, begraver allt negativt och lägger en glättigt tillkämpad positiv attityd ovanpå. Något som inte är äkta eller går på djupet. Något som förnekar de känslor som vi kanske behöver arbeta med eller det bagage som tynger oss och som vi kanske skulle må bättre av att på olika sätt bearbeta och ta hand om. Det kanske är sant att en del använder positivt tänkande så? Kanske de inte orkar gräva i det förflutna eller just där och då ta tag i allt det jobbiga utan vill bara försöka må bra just nu så mycket de bara kan. Vilka är vi att döma det? Att fnysa överlägset?
Jag tänker att förr eller senare brukar vi behöva ta hand om det som finns inom oss, de saker som inte försvinner utan som poppar upp då och då. Vi brukar behöva bearbeta vissa saker och hitta en sorts läkning inombords om vi kan. Ibland behöver vi hitta i att acceptera. Att så såg det ut. Att så ser det ut just nu. Finna sätt att acceptera att vi ibland känner sorg, ilska, frustration, stress, oro och en mängd känslor som vi kanske egentligen skulle vilja slippa. Jag tror på att söka hjälp och gå och prata med någon. Ibland behöver vi det. Ibland räcker det med en nära vän men ibland kanske vi behöver söka oss till kurator eller psykolog.
Utöver detta så finns det en del vi faktiskt kan göra själva för att påverka vårt mående och våra liv. Om en vill fnysa föraktfullt åt det så är det ju upp till var och en men jag tror att vi själva har en viss kapacitet att kunna träna oss i olika strategier för att må bättre i våra liv. Vissa verktyg och strategier är hjälpsamma. En del har vi provat under längre tid och de är etablerade och välkända. Andra är lite nyare och inte lika välkända för alla men kan ändå vara verksamma. Jag provar gärna. Jag är en sorts forskare som gärna själv provar och utvärderar olika metoder, strategier och verktyg. För jag tror på vår egen inneboende kraft till läkning på olika sätt. Ibland behöver vi mycket hjälp och ibland mindre. Ibland har vi nytta av enklare verktyg och strategier som någon tipsar om. Något hjäper mig och något hjälper dig. Inte säkert att det är exakt samma. Vi kan behöva olika nycklar till läkning och ett hållbart liv.
Jag har i många år provat olika verktyg och strategier och hittat fram till några som jag har stor nytta av i mitt liv. Som hälsopedagog vill jag hjälpa och inspirera andra i att hitta verktyg och strategier för att leva ett läkande liv. I att må så bra som möjligt. I att hitta egna vägar som passar just dig. Jag sitter inte inne med sanningen om vad som passar dig, det gör du själv allra bäst. Men om jag kan vara till hjälp på vägen så vill jag gärna det. Ett sätt och som jag gör här på bloggen är att berätta om mina egna vägar mot ett läkande liv, mot ett allt mer hållbart liv. Kanske kan det inspirera eller leda dig vidare på din väg. Inget skulle ge mig en större glädje än det. Det är mot den bakgrunden jag numera kallar mig hälsopedagog. En pedagog som utforskar ett läkande, hållbart liv i hälsa. För mig själv och för att kanske kunna hjälpa andra på deras väg.
Hälsopedagog och författare.
Jag lär mig så mycket av mina barn. De är några av mina allra bästa lärare i livet. Det är ju också det som är så fascinerande med människor överhuvudtaget, att man lär sig så mycket när man möter dem. Om sig själv, om andra, om livet och så mycket mer. Relationer är på det sättet verkligen våra mest värdefulla lärare. Det är spännande att möta någon annans sätt att se på saker och ting. Det är inte alltid som vi uppskattar andras syn på saker men jag tror ändå att vi alltid lär oss något i mötet. Det är intressant att se möten med andra på det sättet. I det ljuset. När vi kan. Ibland är det verkligen en stor utmaning att se det positiva i vissa möten och det kanske vi inte alltid kan kräva av oss själva. Jag gör det inte. Men ibland är det spännande att tänka i de banorna och mer och mer se på möten med andra och relationer på det sättet.
Igår pratade jag och min ena dotter om rätten att själv definiera vem man är. Eller snarare det självklara i att själv bestämma vem man är och inte göra allt svårare än vad det behöver vara. Inte låta sig definieras eller begränsas av andras definitioner. Till exempel det här med titlar. Vissa titlar kommer ur yrken där det krävs en legitimation och det finns inget att säga om det tycker jag. Självklart kan inte jag kalla mig läkare eller psykolog om jag inte har utbildningen som krävs och legitimation i de yrkena. Men hur är det med andra typer av yrken? Vad räknas? Måste man ha papper på att man gått en utbildning, ett diplom som man fått efter en helgkurs eller några få månaders utbildning, för att få kalla sig något? Det kanske beror på vad det är man vill kalla sig? Får man till exempel kalla sig konstnär om man inte har utbildning i det och inte har haft sina verk utställda eller uppmärksammade? Jag och min dotter är överens om att det är självklart att man kan säga att man arbetar som konstnär om man sysslar med konstnärligt skapande även om man ännu inte kan försörja sig på det. Den definitionen kan ingen annan göra. Det är bara man själv som kan göra det.
Det ligger en kraft i att våga säga att man är konstnär för att man själv definierar sig som sådan. En kraft i att kalla sig författare när en skriver under nästan all ledig tid men ännu inte fått något utgivet. Det finns alltid en jantelag som säger att vi inte ska tro att vi är något. Men jag tycker att vi tvärtom ska tro att vi är något. Att vi kan bidra och åstadkomma saker. Om vi har omfattande egenstudier och massiv egen erfarenhet som vi kan använda och bidra med, ska vi då stoppa oss själva för att vi inte har ett diplom som säger att vi har det? Det finns så många entreprenörer och konstnärer som är självlärda och som rönt stora framgångar. Deras styrka måste ha varit att de inte lät sig begränsas av att inte ha en formell utbildning. Utbildning är bra. Men jag tycker att det är dags att uppgradera även andra kompetenser. Och våga definiera oss själva på så många fler sätt. Sätt som visar på vår mångfald, på alla våra kompetenser och erfarenheter. Våga tro på vår egen förmåga i mycket högre utsträckning.
Så idag kallar jag mig för första gången för författare och hälsopedagog. Jag har skrivit dikter, skönlitterära texter, faktatexter och dagböcker sedan tonåren. Skrivandet är mitt sätt att tänka och kommunicera.
Jag har läst massor under över 30 år, kring hälsa på olika sätt. Läst, provat, övat och tillämpat. Precis som man gör i en utbildning fast under mycket längre tid och mycket mer omfattande. Jag har läst om kostens inverkan på hälsa såväl som tanketräning, mental träning och mycket mer. Många olika typer av strategier och verktyg har jag provat och övat på. Jag är pedagog. Utbildad till lärare och förskollärare. Där har jag min legitimation. Och jag har gått 2,5 år på psykologlinjen. Just nu genomgår jag en egen erfarenhet av att vara utbränd. Det i sin tur har skapat ännu större vetgirighet och självstudier kring stress och hälsa. Kring tankestrategier och mental träning. Kring kostens inverkan och mycket mer. Jag utforskar och har mig själv som testperson. Ibland bidrar jag till att inspirera och hjälpa andra.
Behöver jag gå en kort kurs till hälsopedagog för att få ett diplom? Så att andra kan tycka att min definition av mig själv är tillräckligt legitim? Jag tycker nog inte det. Så idag tar jag mig rätten att definiera mig själv. Enkelt är det inte men det känns viktigt. Varför ska jag förminska mig när jag besitter kunskaper som kanske kan vara till hjälp för andra? Måste jag vara perfekt själv för att ha rätt att hjälpa andra? Är den legitimerade läkaren själv aldrig sjuk? Samtalet med min dotter blev den springande punkten. Om någon annan ser mig på ett annat sätt spelar ingen roll. Det viktiga är hur jag ser mig själv.
Fylla på…
Morgon med utsikt som sträcker sig till landet bortanför fotbollsplanen. Intensiva färger som ger glädje. Morgon med kaffekoppen och de tända ljusen. Älskade favoritkoppen som jag fått av barnen. Små glädjekorn i vardagen.
Ett par dagar har jag behövt ha lite extra omsorg om mig själv. Jag fick ladda inför och praktisera mitt mod. Det tog på de begränsade krafterna. Då behövs de där verktygen och strategierna som jag samlat på mig. Strategier i att ta hand om mig, minska oron och stressen och fokusera på sådant som jag mår bra av. Andas. Min meditation för att släppa saker. Hela och släppa gammalt skräp. Omigen. Tacksamhet och uppskattning av det som finns i mitt liv här och nu. Närvaro. Här och nu. Något av det som jag mår allra bäst av är att vara ute och röra på mig i naturen. Så en lång tur ute igår var underbart.
Vissa dagar behöver vi vara extra omtänksamma om oss själva. När vi har tagit ett stort kliv inom något område som är en stor utmaning så behövs det ibland extra mycket omsorg och omtanke. Allt behöver på något vis få landa efteråt. För att kunna ge till andra så behöver vi också kunna ge till oss själva. Fylla på. Så att vi inte tömmer oss och kör slut på allt. Att vara ute och röra på mig är ett av mina sätt att fylla på.
Mod
Mod är att vara rädd men våga utmana sin rädsla. Våga prova något man innerst inne vill men tycker är läskigt. Våga visa sin sårbarhet trots att man är rädd för hur den ska tas emot. Våga vara den man är trots att det alltid finns andra som vill trycka till en. Våga vara sann mot sig själv och följa sitt hjärta trots att alla andra försöker stoppa dig genom att lägga sina värderingar eller sin oro ovanpå din egen rädsla och oro. Det är mod.
Mod är att våga utmana rädslan. Inte att vara dumdristig bara för att bevisa något. Utan för att något djupt därinne driver på som gör att vi bara måste, trots att vi är rädda. Kanske behöver vi modet för att växa. Utan mod skulle vi kanske för alltid stanna kvar i det invanda och göra som alla andra. Bara följa med strömmen och foga oss. Inte lära och inte växa. För det krävs mod att våga resa sig upp och gå när man aldrig har gjort det tidigare.
Det krävs mod att våga vara sårbar och be om hjälp. När hela ens väsen bara vill krypa ner under en sten och slippa utsätta sig själv för känslan av att besvära eller be och riskera ett avvisande. Att våga be om hjälp är fruktansvärt modigt. Att våga säga att jag klarar inte det här är otroligt modigt. Att våga gå på okända vägar i livet och våga drömma om något annat är mod. Att våga avsluta och säga stopp, våga hävda sitt eget värde när andra går över ens gränser är mod.
Att överhuvudtaget leva ett levande liv är otroligt modigt. Att verkligen leva. Mod. Att skaffa sig mod. Ibland behöver man ladda en stund för att vara redo att använda sitt mod. Att vara modig är något av det vackraste som finns. Mod gör livet levande. Ändå är det ibland så svårt att uppamma tillräckligt av det.
Återintroducera.
Livsstilen i stort är viktig. Helheten. Igår hade jag en tröttare dag igen. Då är det viktigt att försöka vara snäll och lyhörd mot sig själv så gott en kan. Ta hand om med omsorg. Därför blev det lite mer omsorg och lite mindre blogg igår. Inlägget om AIP kommer därför idag istället.
Jag har nu ätit enligt det autoimmuna protokollet i ungefär sex veckor. Jag ser små förbättringar i min psoriasis. De stora fläckarna som jag har haft runt ögonen har minskat i omfång och börjat bli lite blekare. De flagar inte på samma sätt längre utan verkar vara på väg att gå tillbaka. Men än är det en bit kvar. Och hårbottnen har inte förbättrats särskilt mycket än. Det rekommenderas att vi ska äta restriktivt i åtminstone en månad innan vi börjar återintroducera vissa livsmedel för att se ifall vi tål dem, men det kan ta längre tid. Jag läste om några som just blivit symptomfria från psoriasis genom en AIP kost och de menade att det kan ta längre tid för huden att bli frisk. Deras teori var att huden inte är en lika vital funktion som kanske andra inre organ är, därför läker den inte lika snabbt som dem. Jag vet inte om det är så men hur som helst kan det ta olika lång tid så det gäller att försöka ha tålamod. Att låta det få ta den tid det tar. Det allra viktigaste är att försöka se till att få i sig optimalt med näring på alla de sätt man kan. Att följa planen med att läka tarmen, skapa en god bakterieflora i den och tillföra all den näring vi behöver få i oss.
När det sedan är dags att börja återintroducera så gör vi det i väldigt lugnt tempo med ett livsmedel i taget. Vi börjar med väldigt lite av livsmedlet och ökar på sakta allteftersom. Under tiden ska vi uppmärksamma hur kroppen reagerar. Reaktioner kan komma på flera vis. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att till exempel psoriasisen flammar upp direkt. Istället kan du plötligt känna dig tröttare eller bli lite uppblåst i magen. Det finns alltså olika saker som kan ske i kroppen som är något som kan påvisa att det inte är ett riktigt bra val för dig. Vi behöver gå lugn och metodiskt fram med lite i taget och framför allt ett livsmedel i taget medan vi är uppmärksamma. En fördel kan kanske vara att föra dagbok över både sitt fysiska som sitt psykiska mående under tiden för att få syn på avvikelser som du kanske inte annars skulle se som samband.
Jag går inte in på i detalj hur man gör. Det finns mycket bra information om det ifall man söker. Karl Hultén är som jag har nämnt tidigare en riktigt bra resurs. Det vi gör är att vi följer ett schema över vilket livsmedel som är bäst att börja med och sedan ser vilka vi ska fortsätta med. Några livsmedel har vi en mindre risk att få en reaktion av än andra och det är därför vi följer en mall. Det kan ta ganska lång tid med återintroduktionen eftersom vi tar ett livsmedel i taget under en tid för att hinna lägga märke till både korta och längre reaktionstider. Men om vi gör det lugnt och metodiskt så har vi en större chans att verkligen komma fram till en kosthållning som vi vet att vi mår bra av. Slarvar vi och går för fort fram så finns risken att vi inte riktigt vet vilket livsmedel det egentligen var som vi reagerade på. Då får vi börja om igen.
Jag tror att jag behöver en tid till innan det blir dags för mig att återintroducera. Det svåra är också att det ju inte enbart är kosten som påverkar. Det gör även andra livsstilsfaktorer. Därför utforskar jag även dem. Försöker få ihop ett hållbart liv med hjälp av de olika ingredienser som behöver ingå för att leva ett friskt liv. Bland ingredienserna utöver kosten finns stresshantering på olika vis, sömn och vila, sinnesro, rörelse och träning. Dessa olika delar kan behöva ses över för de flesta men kanske framför allt om vi inte är friska, har en autoimmun sjukdom eller har börjat närma oss utbrändhet.
Min vision för framtiden är att kanske inte bara gå mot hälsa själv utan att också kunna bidra till att andra hittar sina vägar till ökad hälsa. Därför hoppas jag att du som läser ska ha nytta av mina texter, kanske få lite egen inspiration och söka vidare.
Läkande Liv 