Jag lär mig så mycket av mina barn. De är några av mina allra bästa lärare i livet. Det är ju också det som är så fascinerande med människor överhuvudtaget, att man lär sig så mycket när man möter dem. Om sig själv, om andra, om livet och så mycket mer. Relationer är på det sättet verkligen våra mest värdefulla lärare. Det är spännande att möta någon annans sätt att se på saker och ting. Det är inte alltid som vi uppskattar andras syn på saker men jag tror ändå att vi alltid lär oss något i mötet. Det är intressant att se möten med andra på det sättet. I det ljuset. När vi kan. Ibland är det verkligen en stor utmaning att se det positiva i vissa möten och det kanske vi inte alltid kan kräva av oss själva. Jag gör det inte. Men ibland är det spännande att tänka i de banorna och mer och mer se på möten med andra och relationer på det sättet.
Igår pratade jag och min ena dotter om rätten att själv definiera vem man är. Eller snarare det självklara i att själv bestämma vem man är och inte göra allt svårare än vad det behöver vara. Inte låta sig definieras eller begränsas av andras definitioner. Till exempel det här med titlar. Vissa titlar kommer ur yrken där det krävs en legitimation och det finns inget att säga om det tycker jag. Självklart kan inte jag kalla mig läkare eller psykolog om jag inte har utbildningen som krävs och legitimation i de yrkena. Men hur är det med andra typer av yrken? Vad räknas? Måste man ha papper på att man gått en utbildning, ett diplom som man fått efter en helgkurs eller några få månaders utbildning, för att få kalla sig något? Det kanske beror på vad det är man vill kalla sig? Får man till exempel kalla sig konstnär om man inte har utbildning i det och inte har haft sina verk utställda eller uppmärksammade? Jag och min dotter är överens om att det är självklart att man kan säga att man arbetar som konstnär om man sysslar med konstnärligt skapande även om man ännu inte kan försörja sig på det. Den definitionen kan ingen annan göra. Det är bara man själv som kan göra det.
Det ligger en kraft i att våga säga att man är konstnär för att man själv definierar sig som sådan. En kraft i att kalla sig författare när en skriver under nästan all ledig tid men ännu inte fått något utgivet. Det finns alltid en jantelag som säger att vi inte ska tro att vi är något. Men jag tycker att vi tvärtom ska tro att vi är något. Att vi kan bidra och åstadkomma saker. Om vi har omfattande egenstudier och massiv egen erfarenhet som vi kan använda och bidra med, ska vi då stoppa oss själva för att vi inte har ett diplom som säger att vi har det? Det finns så många entreprenörer och konstnärer som är självlärda och som rönt stora framgångar. Deras styrka måste ha varit att de inte lät sig begränsas av att inte ha en formell utbildning. Utbildning är bra. Men jag tycker att det är dags att uppgradera även andra kompetenser. Och våga definiera oss själva på så många fler sätt. Sätt som visar på vår mångfald, på alla våra kompetenser och erfarenheter. Våga tro på vår egen förmåga i mycket högre utsträckning.
Så idag kallar jag mig för första gången för författare och hälsopedagog. Jag har skrivit dikter, skönlitterära texter, faktatexter och dagböcker sedan tonåren. Skrivandet är mitt sätt att tänka och kommunicera.
Jag har läst massor under över 30 år, kring hälsa på olika sätt. Läst, provat, övat och tillämpat. Precis som man gör i en utbildning fast under mycket längre tid och mycket mer omfattande. Jag har läst om kostens inverkan på hälsa såväl som tanketräning, mental träning och mycket mer. Många olika typer av strategier och verktyg har jag provat och övat på. Jag är pedagog. Utbildad till lärare och förskollärare. Där har jag min legitimation. Och jag har gått 2,5 år på psykologlinjen. Just nu genomgår jag en egen erfarenhet av att vara utbränd. Det i sin tur har skapat ännu större vetgirighet och självstudier kring stress och hälsa. Kring tankestrategier och mental träning. Kring kostens inverkan och mycket mer. Jag utforskar och har mig själv som testperson. Ibland bidrar jag till att inspirera och hjälpa andra.
Behöver jag gå en kort kurs till hälsopedagog för att få ett diplom? Så att andra kan tycka att min definition av mig själv är tillräckligt legitim? Jag tycker nog inte det. Så idag tar jag mig rätten att definiera mig själv. Enkelt är det inte men det känns viktigt. Varför ska jag förminska mig när jag besitter kunskaper som kanske kan vara till hjälp för andra? Måste jag vara perfekt själv för att ha rätt att hjälpa andra? Är den legitimerade läkaren själv aldrig sjuk? Samtalet med min dotter blev den springande punkten. Om någon annan ser mig på ett annat sätt spelar ingen roll. Det viktiga är hur jag ser mig själv.
Månad: oktober 2018
Fylla på…
Morgon med utsikt som sträcker sig till landet bortanför fotbollsplanen. Intensiva färger som ger glädje. Morgon med kaffekoppen och de tända ljusen. Älskade favoritkoppen som jag fått av barnen. Små glädjekorn i vardagen.
Ett par dagar har jag behövt ha lite extra omsorg om mig själv. Jag fick ladda inför och praktisera mitt mod. Det tog på de begränsade krafterna. Då behövs de där verktygen och strategierna som jag samlat på mig. Strategier i att ta hand om mig, minska oron och stressen och fokusera på sådant som jag mår bra av. Andas. Min meditation för att släppa saker. Hela och släppa gammalt skräp. Omigen. Tacksamhet och uppskattning av det som finns i mitt liv här och nu. Närvaro. Här och nu. Något av det som jag mår allra bäst av är att vara ute och röra på mig i naturen. Så en lång tur ute igår var underbart.
Vissa dagar behöver vi vara extra omtänksamma om oss själva. När vi har tagit ett stort kliv inom något område som är en stor utmaning så behövs det ibland extra mycket omsorg och omtanke. Allt behöver på något vis få landa efteråt. För att kunna ge till andra så behöver vi också kunna ge till oss själva. Fylla på. Så att vi inte tömmer oss och kör slut på allt. Att vara ute och röra på mig är ett av mina sätt att fylla på.
Mod
Mod är att vara rädd men våga utmana sin rädsla. Våga prova något man innerst inne vill men tycker är läskigt. Våga visa sin sårbarhet trots att man är rädd för hur den ska tas emot. Våga vara den man är trots att det alltid finns andra som vill trycka till en. Våga vara sann mot sig själv och följa sitt hjärta trots att alla andra försöker stoppa dig genom att lägga sina värderingar eller sin oro ovanpå din egen rädsla och oro. Det är mod.
Mod är att våga utmana rädslan. Inte att vara dumdristig bara för att bevisa något. Utan för att något djupt därinne driver på som gör att vi bara måste, trots att vi är rädda. Kanske behöver vi modet för att växa. Utan mod skulle vi kanske för alltid stanna kvar i det invanda och göra som alla andra. Bara följa med strömmen och foga oss. Inte lära och inte växa. För det krävs mod att våga resa sig upp och gå när man aldrig har gjort det tidigare.
Det krävs mod att våga vara sårbar och be om hjälp. När hela ens väsen bara vill krypa ner under en sten och slippa utsätta sig själv för känslan av att besvära eller be och riskera ett avvisande. Att våga be om hjälp är fruktansvärt modigt. Att våga säga att jag klarar inte det här är otroligt modigt. Att våga gå på okända vägar i livet och våga drömma om något annat är mod. Att våga avsluta och säga stopp, våga hävda sitt eget värde när andra går över ens gränser är mod.
Att överhuvudtaget leva ett levande liv är otroligt modigt. Att verkligen leva. Mod. Att skaffa sig mod. Ibland behöver man ladda en stund för att vara redo att använda sitt mod. Att vara modig är något av det vackraste som finns. Mod gör livet levande. Ändå är det ibland så svårt att uppamma tillräckligt av det.
Återintroducera.
Livsstilen i stort är viktig. Helheten. Igår hade jag en tröttare dag igen. Då är det viktigt att försöka vara snäll och lyhörd mot sig själv så gott en kan. Ta hand om med omsorg. Därför blev det lite mer omsorg och lite mindre blogg igår. Inlägget om AIP kommer därför idag istället.
Jag har nu ätit enligt det autoimmuna protokollet i ungefär sex veckor. Jag ser små förbättringar i min psoriasis. De stora fläckarna som jag har haft runt ögonen har minskat i omfång och börjat bli lite blekare. De flagar inte på samma sätt längre utan verkar vara på väg att gå tillbaka. Men än är det en bit kvar. Och hårbottnen har inte förbättrats särskilt mycket än. Det rekommenderas att vi ska äta restriktivt i åtminstone en månad innan vi börjar återintroducera vissa livsmedel för att se ifall vi tål dem, men det kan ta längre tid. Jag läste om några som just blivit symptomfria från psoriasis genom en AIP kost och de menade att det kan ta längre tid för huden att bli frisk. Deras teori var att huden inte är en lika vital funktion som kanske andra inre organ är, därför läker den inte lika snabbt som dem. Jag vet inte om det är så men hur som helst kan det ta olika lång tid så det gäller att försöka ha tålamod. Att låta det få ta den tid det tar. Det allra viktigaste är att försöka se till att få i sig optimalt med näring på alla de sätt man kan. Att följa planen med att läka tarmen, skapa en god bakterieflora i den och tillföra all den näring vi behöver få i oss.
När det sedan är dags att börja återintroducera så gör vi det i väldigt lugnt tempo med ett livsmedel i taget. Vi börjar med väldigt lite av livsmedlet och ökar på sakta allteftersom. Under tiden ska vi uppmärksamma hur kroppen reagerar. Reaktioner kan komma på flera vis. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att till exempel psoriasisen flammar upp direkt. Istället kan du plötligt känna dig tröttare eller bli lite uppblåst i magen. Det finns alltså olika saker som kan ske i kroppen som är något som kan påvisa att det inte är ett riktigt bra val för dig. Vi behöver gå lugn och metodiskt fram med lite i taget och framför allt ett livsmedel i taget medan vi är uppmärksamma. En fördel kan kanske vara att föra dagbok över både sitt fysiska som sitt psykiska mående under tiden för att få syn på avvikelser som du kanske inte annars skulle se som samband.
Jag går inte in på i detalj hur man gör. Det finns mycket bra information om det ifall man söker. Karl Hultén är som jag har nämnt tidigare en riktigt bra resurs. Det vi gör är att vi följer ett schema över vilket livsmedel som är bäst att börja med och sedan ser vilka vi ska fortsätta med. Några livsmedel har vi en mindre risk att få en reaktion av än andra och det är därför vi följer en mall. Det kan ta ganska lång tid med återintroduktionen eftersom vi tar ett livsmedel i taget under en tid för att hinna lägga märke till både korta och längre reaktionstider. Men om vi gör det lugnt och metodiskt så har vi en större chans att verkligen komma fram till en kosthållning som vi vet att vi mår bra av. Slarvar vi och går för fort fram så finns risken att vi inte riktigt vet vilket livsmedel det egentligen var som vi reagerade på. Då får vi börja om igen.
Jag tror att jag behöver en tid till innan det blir dags för mig att återintroducera. Det svåra är också att det ju inte enbart är kosten som påverkar. Det gör även andra livsstilsfaktorer. Därför utforskar jag även dem. Försöker få ihop ett hållbart liv med hjälp av de olika ingredienser som behöver ingå för att leva ett friskt liv. Bland ingredienserna utöver kosten finns stresshantering på olika vis, sömn och vila, sinnesro, rörelse och träning. Dessa olika delar kan behöva ses över för de flesta men kanske framför allt om vi inte är friska, har en autoimmun sjukdom eller har börjat närma oss utbrändhet.
Min vision för framtiden är att kanske inte bara gå mot hälsa själv utan att också kunna bidra till att andra hittar sina vägar till ökad hälsa. Därför hoppas jag att du som läser ska ha nytta av mina texter, kanske få lite egen inspiration och söka vidare.
Det enda jag vill…
Utbränd och sjukskriven. Resultatet av att ha kraschat in i väggen är att stresskänsligheten finns närmre än vad den kanske annars skulle ha varit. Om jag tidigare kunde bli mer skärpt och effektiv vid pressat läge under en begränsad tid så är det nu totalt tvärtom. Jag blir helt slut. När jag var frisk så klarade jag ett visst mått av stress och kunde till och med triggas och få mer energi, adrenalin. Men när stressen blev alltmer konstant så bröts jag ner. Och nu är det som om jag är allergisk mot stress.
De som har varit sjukskrivna vet hur det är att leva i ovisshet och lägga sin tillvaro i andras händer. Det är andra som fattar beslut om allt som rör sjukskrivning, rehabilitering och ekonomi. Du själv får acceptera så gott du kan. Försöka göra det bästa av situationen efter förmåga. Men det betyder också att stresspåslagen inte blir så mycket mindre, de byter bara orsak. Nu kommer stresspåslagen ur all ovisshet om vilka beslut som kommer fattas, vad som ska hända härnäst, hur allt ska bli. Det värsta av allt är stressen kring ekonomin.
Ibland när man läser om andra som haft utmattningssyndrom så kan man läsa om hur de fixade ekonomin och livet på grund av att de var två vuxna om försörjningen eller så hade de sparkapital. En del kunde sadla om eller få en bättre ekonomi för att de hade kapital, kunde sälja sitt hus eller för att partnern hade en högre inkomst. De insåg att de behövde förändra och då gjorde de det. Det låter så enkelt. Ett beslut bara.
Jag lever ensam med mina barn. Jag har inget kapital. Äger ingenting. Har inga sparpengar att ta av. Har inte rika föräldrar som kan ge ett för tidigt arv, en partner som kan skjuta till pengar till försörjningen eller någon gömd skatt någonstans. Hur gör man då? Hur överlever man på de få pengarna det blir? Jag kan säga att det är fruktansvärt svårt. Nästintill omöjligt. Och just nu är det helt omöjligt eftersom sjukpenningen minskat.
Så vad kan jag göra? Jo jag kämpar för att ta mig framåt. Kämpar för att bygga upp min hälsa allt vad jag bara kan. Ser över allt jag möjligtvis kan göra själv för att förändra och bli frisk. För jag vill arbeta. Jag behöver arbeta. Men jag behöver ju också hålla. Inte bli sjukare utan hålla mig frisk.
Så det är just de sakerna jag gör och som jag skriver om här på bloggen. Jag jobbar med de bitarna som jag kan jobba med. Mina tankar, min stressnivå, min sinnesro. Min kost för att bygga upp kroppen med näring. Rörelse eftersom jag vet att det krävs för att bygga hälsa. Letar efter olika typer av livsstil för att hitta lösningar för hur jag ska kunna leva ett liv som fungerar och som jag mår bra i. Ett hållbart liv. Det är det enda jag vill just nu. Leva ett hållbart liv.
Näringstät mat
Näring i många olika former behöver vi. Näring för själen på olika vis. Ömsesidigt närande relationer. Näring för kroppen. När vi får optimalt med näring har vi också de mest optimala möjligheterna att må bra och blomma fullt ut. Inte många av oss lever väl perfekta liv så vi kanske inte har optimalt med näring inom alla områden. Men om vi på olika vis kan påverka näringstillförseln så har vi ju själva makt att göra något åt saken. Jag tror många gånger att vi har mer makt än vad vi ibland tror.
När det handlar om AIP så är det extra viktigt att tänka på att tillföra optimalt med näring. Vi kanske har gått med näringsbrister på grund av att tarmen inte fungerat så bra. Vi behöver näring för att bygga upp hälsan. För att ge stöd åt kroppens egna reparerande funktioner. Alltså är näringstät mat viktig. Det bästa man kan göra är förmodligen att äta varierat när det kommer till grönsaker, frukt och bär för att få i sig så mycket olika näringsämnen som möjligt.
Dr Terry Wahls har skrivit böcker om detta. Hon har skrivit om hur hon själv lyckades göra sig alltmer frisk ifrån MS med hjälp av just en kost som bygger på Paleo. Hon har därefter fortsatt med att hjälpa andra och forskar också kring de här sakerna. Hon är själv läkare och insåg att det var ohållbart att stoppa i sig så mycket vitamin och mineraltabletter som kanske skulle behövas för att optimera den näring hon behövde. Hon ville se hur hon skulle kunna få i sig det genom maten hon åt istället. Hennes bok The Wahls protocol är en mycket intressant bok som detaljerat går igenom hur hon gjorde.
Dr Wahls delar in grönsaker, frukt och bär i tre olika kategorier som det är viktigt att få i sig ifrån varje dag. En av kategorierna är svavelrika grönsaker som stödjer bland annat levern i dess arbete. I den kategorin ingår bland annat olika sorters kål, lök och svamp.
I kategorin färgade grönsaker ingår precis som namnet låter alla möjliga sorters färger på grönsaker, frukt och bär. Man bör få i sig en variation av olika färger.
Den tredje kategorin är bladgrönsaker och handlar just om att det är viktigt att få i sig olika sorters bladgrönsaker. När det kommer till att äta grönsaker så är det med utgångspunkt i hennes rekommendationer som jag försöker hålla mig. För att få i mig så allsidigt med näring som möjligt.
I AIP precis som i Paleo så lägger man vikt vid inälvsmat eftersom det är så näringstät mat. Vi äter inte så mycket sådant nuförtiden. Min mormor och morfar tog tillvara på det i sitt lantbruk och i skolan förr fick vi den sortens mat. Det jag nu har börjat göra för att få i mig det på ett sätt är att göra egen leverpastej. Det finns ett enkelt och gott recept på leverpastej hos Paleoskafferiet. Jag rekommenderar deras hemsida för de är en guldgruva när det kommer till recept.
Att få i sig fisk och skaldjur är också något som framhålls som viktigt. Omega 3 är viktigt för att motverka inflammation. Man kan också använda sig av extra kosttillskott för att få i sig tillräckligt av det här. Balansen mellan omega 6 som är mer inflammationsdrivande och omega 3 som dämpar inflammation är något vi lägger vikt vid. Jag kommer förmodligen att skriva mer om det framöver.
Imorgon fortsätter jag med ett inlägg om att introducera mat när man följt AIP en tid. Framöver kommer jag att av och till välja ut olika livsmedel eller grupper av livsmedel och näringsämnen att skriva lite mer fördjupat om. Blir du mer intresserad så går det också att hitta mycket information om du googlar på de här sakerna. Men just nu vill jag på ett relativt enkelt sätt ge en bild av vad det vill säga att äta autoimmun kost. Beskriva lite hur det är jag lever just nu när jag försöker ta hjälp av kosten i att bygga hälsa.
Dansa i regnet…
Livet handlar inte om
att vänta på att stormen ska passera.
Det handlar om
att lära sig dansa i regnet.
Vem det här citatet tillhör vet jag tyvärr inte men det väcker något i mig. Jag menar inte att det är fel på oss om vi ibland inte orkar annat än att vänta ut stormen. Det har nog sin tid och sin funktion. Att någonstans hitta en acceptans. Att vara i det och leva igenom det. Var och en har sin process och den behöver vi respektera. Jag har ibland väntat ut stormen. Inte orkat kämpa utan bara försökt hålla huvudet ovanför ytan. Ingen ork.
Men efter en tid har jag alltid sökt vägar. Bearbetat om det har behövts. Jobbat med det som har behövt jobbas med. Letat verktyg och strategier. Försökt lära mig och använda det jag lärt mig. Tagit mig framåt även om det stormat intensivt. Trots motvind. Ibland ett steg fram och två tillbaka.
Hur ser det ut när man lär sig dansa i regnet? Jag tror att det är det jag har gjort när jag mitt i stormen och motvinden har lagt märke till det lilla fina i min vardag. När jag mitt i den virvlande oron har blickat ut genom fönstret och känt glädjen sprida sig när jag sett skuggornas spel på husfasaden mittemot. Eller när jag låtit de stressfyllda tankarna glida iväg i utandningen och tänkt tanke efter tanke på allt jag uppskattar i mitt liv. Låtit de tankarna generera glädje, kärlek och lusten att dansa. Dansa mitt i regnet.
Läka tarmen!
Nu finns det ganska mycket att läsa och ta del av om tarmen och hur den påverkar vår hälsa på olika sätt. Det kommer ny forskning och nya böcker i ämnet av och till. Det är bra. Allt som kan öka förståelsen för hur vi fungerar och hur vi bygger hälsa är ju bra. Framför allt om vi tar med de faktorer som handlar om hur vi kan äta och leva för att hjälpa tarmen och kroppen att må så bra som möjligt. Både förebygga och läka.
I AIP, den autoimmuna kosten, vill vi också läka tarmen. Då har vi några hjälpmedel i kosten som är bra. Förutom att låta bli att äta det vi kan tänkas reagera mot eller som har visat sig kunna skada tarmen så tillför vi sådant som hjälper till att bygga upp tarmen och tarmbakterierna som vi behöver.
Ett hjälpmedel för att läka tarmen är benbuljong. Att koka benbuljong är inte särskilt svårt. Det sköter sig i princip själv. Man kan använda märgben och även spara kycklingben när man ätit kyckling. Man lägger dem i en gryta och fyller på med vatten, färskpressad citron, äppelcidervinäger och salt. Krydda kan man göra efter tycke och smak. Alltihop får sedan koka upp och småputtra på spisen i många timmar. Allt från 6 timmar till 48 timmar. Jag brukar koka dem i mellan 12 och 24 timmar. Man silar sedan ifrån benen och häller upp på burkar. Jag brukar göra en rejäl laddning och sedan frysa in för att kunna plocka fram allteftersom.
Benbuljongen använder jag sedan och dricker varm som den är, gör soppa på den eller använder den i grytor. Smakar så gott! Jag har använt recept från kokboken Autoimmun kost, läkande paleokost som Karl Hultén och Cecilia Nisbet Nilsson har skrivit. Den har varit min utgångspunkt och sedan har jag valt kryddor efter mitt eget tycke och smak. Jag kommer att lägga upp de recept jag använder här framöver så att det blir en liten receptbank här.
Något annat som kan hjälpa tarmen är att tillföra goda tarmbakterier i form av probiotika. Ett naturligt sätt att få i sig det är genom surkål eller andra mjölksyrade grönsaker. Det är något som en ganska enkelt kan göra själv. Men om du inte vill det så finns det att köpa i en del butiker. Det du ska tänka på då är att se till att köpa burkar som står svalt i butiken för annars är risken stor att bakterierna hunnit dö ut. Surkålen eller de mjölksyrade grönsakerna ska inte ha varit upphettade eller ha blivit varma i butiken. En kan även göra kokosyoghurt som tillför goda bakterier. Vill du göra de här sakerna själv så finns det recept att hitta på nätet eller i olika kokböcker men även det kommer jag framöver att lägga till recept på här.
Jag vill betona att jag går igenom vad AIP är ganska översiktligt och jag rekommenderar att man söker mer information ifall man vill utforska den kosthållningen. Mitt syfte med de här inläggen är att på ett ganska enkelt sätt berätta om vad det är jag gör när jag säger att jag äter en autoimmun kost för att komma tillrätta med min psoriasis.
Imorgon kommer nästa inlägg kring den autoimmuna kosten. Idag har jag ägnat lite tid åt att laga ett par olika maträtter så att jag har lite framförhållning. Det behöver finnas mat i kylen att ta fram och värma. Jag äter ju middagsresterna till frukost för att få i mig ordentligt med näring och för att inte rasa i vikt. Dessutom har jag några vuxna barn hemma som alltid är hungriga! Det är tur att vi hjälps åt och har olika matlagningsdagar och då är det en stor bonus att två av barnen också äter paleo eller autoimmun kost.
En fördel med det här sättet att äta nu när jag är utmattad är att maten egentligen är ganska enkel. Det är grönsaker, fett och protein. Det behöver inte vara så komplicerade maträtter om jag inte har energi. Det är upp till var och en vilken ambitionsnivå en har på sin matlagning. Ibland när energin är större så kan jag göra något lite mer omfattande. Eller så är det just då som jag väljer att göra benbuljong eller förbereda lite mer mat inför några dagar. I och med att vi turas om med matlagningen så har jag ungefär två eller tre dagar då det är min tur att laga mat. Det underlättar för mig nu tills orken och energin förhoppningsvis ökar bit för bit. Det är min förhoppning att den här kosten även ska kunna hjälpa mig i min utmattning. Ifall det finns ett samband mellan utmattning och inflammation så är det ju mycket möjligt.
Öppen för äventyr…
Igår läste jag i tidningen om någon som byggt och bor i en sorts cirkusvagn. Ett ”Tiny house”. Bostäderna kallas för Tiny house, förmodligen just för att de är små hus och är ofta byggda flyttbara, på hjul. Det är en rörelse som fler och fler lockas av där många längtar efter en enklare tillvaro på olika vis. Det kan säkert vara ganska olika vad man lägger i en enklare tillvaro. En del vill skala ner och vara mer ekonomiskt oberoende. Inte äga så mycket saker och leva på mindre yta. Kanske leva mer och konsumera mindre. Det är något som tilltalar mig. Det är spännande att se olika lösningar kring det där. Kring att leva bra på en liten yta. Kanske för att jag och mina barn redan gör det fast i lägenhet. Kring att konsumera mindre. Kring att rensa ut och bara ha kvar det jag använder och verkligen tycker om. Kring återbruk och hur man kan använda saker på nya sätt. Kring second hand och kretslopp.
De sista åren har det varit något som mer och mer har intresserat mig. Kanske det har sin grund i att jag längtar efter det mer jordnära och enkla livet. Utmattningssyndrom kanske har den effekten? Och jag är intresserad av självhushållning och av att lära mig bygga, renovera, återanvända och skapa. Det trodde jag nog inte för tio år sedan. Men så ser det ut nu. Min längtan har delvis blivit en annan. Det jag vill leva har blivit mer klart för mig, klarare för varje år. Jag suger girigt åt mig allt jag kan läsa om andra sätt att leva. Det inspirerar mig. Jag älskar mångfalden. Att det finns så mycket olikhet. Att jag kan få möjlighet att inspireras av någon annan som lever på andra sätt än mig. Att jag kan få möjlighet att lära mig mer om något som jag aldrig mött tidigare. Att få mina egna fördomar omkullkastade och bli medveten om att de varit just fördomar. Att få möjlighet att formas och formas om flera gånger. Att det inte finns en slutpunkt där jag eller någon annan måste ha bestämt oss. Lev så här tills du dör! Utan istället så nya frön, väx och frodas.
Ibland fylls jag av glädje över livet. Av glädje över andra människor. Av glädje över att bli omskakad och rubbad i min cement. Jag vill ju inte sitta av min tid här på jorden. Jag vill leva den. Lära och utvecklas. Skratta och glädjas. Bli förbannad ibland och ibland ödmjuk. Varför är vi ofta så rädda för det som är obekant? Varför är det så viktigt att vakta på sina invanda tankemönster? Att ha rätt till varje pris. Att mäta och väga? När jag läser om någon som lever på ett annat sätt än vad jag gör så gör det mig otroligt nyfiken. När mina barn konfronterar mig i mina omedvetna fördomar eller sätt att uttrycka mig så vill jag förstå och jag vill lära mer, när jag slutat gå i försvar…
Den här morgonen vill jag starta öppen för äventyret. Äventyret i att leva, att möta andra och att vara nyfiken på det som är olikt. Öppen för att se nya möjligheter…
Inflammation och AIP
Vissa livsmedel kan påverka vårt immunförsvar genom att trigga igång inflammation i kroppen. Inflammationen kan pågå i det tysta men till slut börjar vi märka av symptom. För den som har en autoimmun sjukdom så är det så att kroppens eget immunförsvar attackerar den egna vävnaden på olika vis. I mitt fall är det huden som genom det får symptom som eksem som fjällar och kliar. Om man har den sjukdom som min son har så innebär symtomen svår värk eftersom benvävnaderna attackeras.
Idag läste jag om att Karolinska institutet funnit att Fibromyalgi också orsakas av inflammation. Mina funderingar är då kring det här med utmattning eller för den delen depression. Tänk om även de har sin grund i inflammation? Det skulle väl inte vara helt otroligt om det är så. Både kroppen och hjärnan påverkas av inflammationen vi går runt med i kroppen. Ju mer forskning som dyker upp kring de här sambanden liksom forskning som nu sett hur stor inverkan tarmbakterier har på vår hälsa desto mer övertygad blir jag om vilken viktig grund det är att bygga hälsa med hjälp av kosten. Den är givetvis inte ensam om att påverka. Det finns fler livsstilsfaktorer som påverkar vår hälsa. Men kosten är en viktig del.
Den autoimmuna kosthållningen handlar först om att ta bort sådant som man vet att det är risk att man reagerar emot. De livsmedel som man förstått att flest människor reagerar mot och som därför triggar immunförsvaret att gå igång. Men det är också viktigt att på olika sätt läka tarmen som på olika vis har tagit skada av de livsmedel vi reagerat på. Tarmen har börjat läcka ut sitt innehåll i kroppen och det är när det pågår som immunförsvaret går igång. I det här inlägget vill jag börja med att berätta vad vi ska undvika att äta under en tid för att i så stor utsträckning som möjligt minska risken att fortsätta påverka tarmen och immunförsvaret negativt.
Om du vill göra det här själv så rekommenderar jag att du läser in dig lite mer på ämnet. Jag rekommenderar Karl Hultén som en mycket kompetent kunskapskälla. Lyssna på podden ”Paleoteket” och leta information om AIP på nätet. Det finns väldigt mycket engelskspråkigt att läsa i ämnet och massor med recept. Karl Hultén är en resurs som är på svenska. En ny bok är på väg som han och Anna-Maria Norman skriver. Den kommer bli en riktigt bra och utförlig grund för alla som vill lära sig mer. Jag har läst det första manusutkastet och ser verkligen fram emot att den ska komma ut. Men redan nu finns Autoimmun kokbok som Karl Hultén har skrivit ihop med Cecilia Nisbet Nilsson.
Det autoimmuna protokollet (AIP) är en form av Paleokost men den är mer restriktiv kring vad man äter just på grund av att den är ämnad att motverka inflammation och bidra till att minska symptom. Vi utesluter precis som i Paleokosten allt spannmål, alla baljväxter och mejeriprodukter, socker och sötningsmedel utom honung och kokossocker.
Utöver det utesluter vi även ägg, nötter, frön och den växtfamilj som kallas potatisväxter. Potatisväxter är paprika, chili, tomat, aubergine, gojibär och vanlig potatis. Kryddhyllan behöver man också kolla igenom så att man utesluter de kryddor som innehåller någon av potatisväxterna, starka kryddor som cayennepeppar men även fröbaserade kryddor.
Vi utesluter alla tillsatser och därför behöver man läsa noggrant på innehållsförteckningen på olika livsmedel, till exempel på olika charkprodukter såväl som på kryddburkarna. Även frysta grönsaker och örter har ibland tillsatser som man kanske inte är medveten om. Vi använder inga oljor som är utvunna ur fröer och spannmål utan håller oss till olivolja, avocadoolja och kokosolja eller animaliskt fett.
Det är ovant i början att lusläsa innehållsförteckningar på alla livsmedel och välja noggrant. Det är ovant att utesluta vissa kryddor men i gengäld finns det andra man kan använda istället. Jag tror att det är lite lättare om man börjat med Paleokost eftersom den är lite mer tillåtande. Så gjorde jag och på det sättet vande jag mig mer vid att laga annan typ av mat och baka andra typer av bakverk.
Att gå över till AIP är ett ytterligare steg ifall Paleo inte hjälper. Det är ett något tuffare steg. Men om man är sjuk eller har stora besvär som påverkar en i livet så kan det vara värt det. Jag börjar nu efter ungefär fem veckor se skillnad. Mina psoriasisfläckar i ansiktet börjar minska och blekna. För mig är det värt det. Tänk om jag kan bli av med psoriasisen? Tänk om kosten påverkar min utmattning och hjälper i mitt tillfrisknande? Min mage är redan mycket tacksam. Den mår betydligt mycket bättre nu.
Det här är det första inlägget om AIP. Det kanske verkar som om jag har något lönande samarbete med Karl Hultén men så är det inte. Jag berättar om honom och de resurser jag själv hittat genom att jag själv letat. De jag tycker är bra vill jag gärna dela med mig av. Imorgon eftermiddag kommer ytterligare ett inlägg där jag kommer skriva mer om hur man kan hjälpa tarmen att läka och på så sätt få möjlighet att bättre ta upp den näring som vi tillför kroppen. Vi börjar lägga grunden för att kroppen ska kunna ta vara på det vi ger den. Vi lär oss att vårda kroppen från insidan.
Läkande Liv 