Öppnar ögonen…

Öppnar ögonen till en ny dag. Igår finns inte mer. Den försvann i natten. Bekymmerna jag bar med mig när jag lade huvudet mot kudden igår kväll försvann i välsignad sömn. Men de dök upp igen i medvetandet direkt när morgonljuset nådde ögonlocken. Ny dag men ändå samma. Jag bär med mig samma tankar in till den här dagen. Om jag låter dem fortsätta frodas i samma banor och ger dem mer näring med liknande tankar så kommer de upprepa gårdagen. Samma bekymmer om och om igen. Samma tröttsamma tankar kring problemlösning. Kan jag förändra det? Hur ska jag förändra det? Ältar. Blir trött innan jag har vaknat riktigt.

Så kan mina morgnar se ut. 

Mina morgnar kan också se ut på ett annat sätt.

Öppnar ögonen till en ny dag. Igår finns inte mer. Den försvann i natten. Bekymmerna jag bar med mig när jag lade huvudet mot kudden igår kväll försvann i välsignad sömn. När de nu pockar på igen direkt när morgonljuset når mina ögonlock så lägger jag märke till dem och ser dem passera när jag andas ut. För varje andetag släpper jag dem att glida iväg bort och försvinna i fjärran. Andas. Ut. 

Jag väljer en medveten tanke som jag vill tänka. Jag tänker på något jag tycker om och uppskattar. Något som finns här och nu i mitt liv. Känner glädjen genomsyra mig. Andas in glädjen och det ljusa lätta. För varje andetag jag drar in i min kropp väljer jag att lägga märke till ytterligare en sak jag uppskattar. Fyller mig med ljus och glädje. Ler. Andas. In.

Vid frukosten njuter jag av de tända ljusen, gläds åt hur vackert det är. Låter handen stryka över kattens lena päls. Blickar ut utanför mitt fönster och ser trädens olika färger bilda en tavla i olika lager och djup. Blir sakta medveten om att idag är en helt ny dag. En dag då jag själv har makt att fylla mig med de känslor jag vill ska dominera. Jag kan inte kontrollera livet. Men jag kan ge mig själv näring i mina tankar. I varje andetag. När jag minns. När jag öppnar ögonen.