Näring i många olika former behöver vi. Näring för själen på olika vis. Ömsesidigt närande relationer. Näring för kroppen. När vi får optimalt med näring har vi också de mest optimala möjligheterna att må bra och blomma fullt ut. Inte många av oss lever väl perfekta liv så vi kanske inte har optimalt med näring inom alla områden. Men om vi på olika vis kan påverka näringstillförseln så har vi ju själva makt att göra något åt saken. Jag tror många gånger att vi har mer makt än vad vi ibland tror.
När det handlar om AIP så är det extra viktigt att tänka på att tillföra optimalt med näring. Vi kanske har gått med näringsbrister på grund av att tarmen inte fungerat så bra. Vi behöver näring för att bygga upp hälsan. För att ge stöd åt kroppens egna reparerande funktioner. Alltså är näringstät mat viktig. Det bästa man kan göra är förmodligen att äta varierat när det kommer till grönsaker, frukt och bär för att få i sig så mycket olika näringsämnen som möjligt.
Dr Terry Wahls har skrivit böcker om detta. Hon har skrivit om hur hon själv lyckades göra sig alltmer frisk ifrån MS med hjälp av just en kost som bygger på Paleo. Hon har därefter fortsatt med att hjälpa andra och forskar också kring de här sakerna. Hon är själv läkare och insåg att det var ohållbart att stoppa i sig så mycket vitamin och mineraltabletter som kanske skulle behövas för att optimera den näring hon behövde. Hon ville se hur hon skulle kunna få i sig det genom maten hon åt istället. Hennes bok The Wahls protocol är en mycket intressant bok som detaljerat går igenom hur hon gjorde.
Dr Wahls delar in grönsaker, frukt och bär i tre olika kategorier som det är viktigt att få i sig ifrån varje dag. En av kategorierna är svavelrika grönsaker som stödjer bland annat levern i dess arbete. I den kategorin ingår bland annat olika sorters kål, lök och svamp.
I kategorin färgade grönsaker ingår precis som namnet låter alla möjliga sorters färger på grönsaker, frukt och bär. Man bör få i sig en variation av olika färger.
Den tredje kategorin är bladgrönsaker och handlar just om att det är viktigt att få i sig olika sorters bladgrönsaker. När det kommer till att äta grönsaker så är det med utgångspunkt i hennes rekommendationer som jag försöker hålla mig. För att få i mig så allsidigt med näring som möjligt.
I AIP precis som i Paleo så lägger man vikt vid inälvsmat eftersom det är så näringstät mat. Vi äter inte så mycket sådant nuförtiden. Min mormor och morfar tog tillvara på det i sitt lantbruk och i skolan förr fick vi den sortens mat. Det jag nu har börjat göra för att få i mig det på ett sätt är att göra egen leverpastej. Det finns ett enkelt och gott recept på leverpastej hos Paleoskafferiet. Jag rekommenderar deras hemsida för de är en guldgruva när det kommer till recept.
Att få i sig fisk och skaldjur är också något som framhålls som viktigt. Omega 3 är viktigt för att motverka inflammation. Man kan också använda sig av extra kosttillskott för att få i sig tillräckligt av det här. Balansen mellan omega 6 som är mer inflammationsdrivande och omega 3 som dämpar inflammation är något vi lägger vikt vid. Jag kommer förmodligen att skriva mer om det framöver.
Imorgon fortsätter jag med ett inlägg om att introducera mat när man följt AIP en tid. Framöver kommer jag att av och till välja ut olika livsmedel eller grupper av livsmedel och näringsämnen att skriva lite mer fördjupat om. Blir du mer intresserad så går det också att hitta mycket information om du googlar på de här sakerna. Men just nu vill jag på ett relativt enkelt sätt ge en bild av vad det vill säga att äta autoimmun kost. Beskriva lite hur det är jag lever just nu när jag försöker ta hjälp av kosten i att bygga hälsa.
Etikett: Hälsa
Läka tarmen!
Nu finns det ganska mycket att läsa och ta del av om tarmen och hur den påverkar vår hälsa på olika sätt. Det kommer ny forskning och nya böcker i ämnet av och till. Det är bra. Allt som kan öka förståelsen för hur vi fungerar och hur vi bygger hälsa är ju bra. Framför allt om vi tar med de faktorer som handlar om hur vi kan äta och leva för att hjälpa tarmen och kroppen att må så bra som möjligt. Både förebygga och läka.
I AIP, den autoimmuna kosten, vill vi också läka tarmen. Då har vi några hjälpmedel i kosten som är bra. Förutom att låta bli att äta det vi kan tänkas reagera mot eller som har visat sig kunna skada tarmen så tillför vi sådant som hjälper till att bygga upp tarmen och tarmbakterierna som vi behöver.
Ett hjälpmedel för att läka tarmen är benbuljong. Att koka benbuljong är inte särskilt svårt. Det sköter sig i princip själv. Man kan använda märgben och även spara kycklingben när man ätit kyckling. Man lägger dem i en gryta och fyller på med vatten, färskpressad citron, äppelcidervinäger och salt. Krydda kan man göra efter tycke och smak. Alltihop får sedan koka upp och småputtra på spisen i många timmar. Allt från 6 timmar till 48 timmar. Jag brukar koka dem i mellan 12 och 24 timmar. Man silar sedan ifrån benen och häller upp på burkar. Jag brukar göra en rejäl laddning och sedan frysa in för att kunna plocka fram allteftersom.
Benbuljongen använder jag sedan och dricker varm som den är, gör soppa på den eller använder den i grytor. Smakar så gott! Jag har använt recept från kokboken Autoimmun kost, läkande paleokost som Karl Hultén och Cecilia Nisbet Nilsson har skrivit. Den har varit min utgångspunkt och sedan har jag valt kryddor efter mitt eget tycke och smak. Jag kommer att lägga upp de recept jag använder här framöver så att det blir en liten receptbank här.
Något annat som kan hjälpa tarmen är att tillföra goda tarmbakterier i form av probiotika. Ett naturligt sätt att få i sig det är genom surkål eller andra mjölksyrade grönsaker. Det är något som en ganska enkelt kan göra själv. Men om du inte vill det så finns det att köpa i en del butiker. Det du ska tänka på då är att se till att köpa burkar som står svalt i butiken för annars är risken stor att bakterierna hunnit dö ut. Surkålen eller de mjölksyrade grönsakerna ska inte ha varit upphettade eller ha blivit varma i butiken. En kan även göra kokosyoghurt som tillför goda bakterier. Vill du göra de här sakerna själv så finns det recept att hitta på nätet eller i olika kokböcker men även det kommer jag framöver att lägga till recept på här.
Jag vill betona att jag går igenom vad AIP är ganska översiktligt och jag rekommenderar att man söker mer information ifall man vill utforska den kosthållningen. Mitt syfte med de här inläggen är att på ett ganska enkelt sätt berätta om vad det är jag gör när jag säger att jag äter en autoimmun kost för att komma tillrätta med min psoriasis.
Imorgon kommer nästa inlägg kring den autoimmuna kosten. Idag har jag ägnat lite tid åt att laga ett par olika maträtter så att jag har lite framförhållning. Det behöver finnas mat i kylen att ta fram och värma. Jag äter ju middagsresterna till frukost för att få i mig ordentligt med näring och för att inte rasa i vikt. Dessutom har jag några vuxna barn hemma som alltid är hungriga! Det är tur att vi hjälps åt och har olika matlagningsdagar och då är det en stor bonus att två av barnen också äter paleo eller autoimmun kost.
En fördel med det här sättet att äta nu när jag är utmattad är att maten egentligen är ganska enkel. Det är grönsaker, fett och protein. Det behöver inte vara så komplicerade maträtter om jag inte har energi. Det är upp till var och en vilken ambitionsnivå en har på sin matlagning. Ibland när energin är större så kan jag göra något lite mer omfattande. Eller så är det just då som jag väljer att göra benbuljong eller förbereda lite mer mat inför några dagar. I och med att vi turas om med matlagningen så har jag ungefär två eller tre dagar då det är min tur att laga mat. Det underlättar för mig nu tills orken och energin förhoppningsvis ökar bit för bit. Det är min förhoppning att den här kosten även ska kunna hjälpa mig i min utmattning. Ifall det finns ett samband mellan utmattning och inflammation så är det ju mycket möjligt.
Inflammation och AIP
Vissa livsmedel kan påverka vårt immunförsvar genom att trigga igång inflammation i kroppen. Inflammationen kan pågå i det tysta men till slut börjar vi märka av symptom. För den som har en autoimmun sjukdom så är det så att kroppens eget immunförsvar attackerar den egna vävnaden på olika vis. I mitt fall är det huden som genom det får symptom som eksem som fjällar och kliar. Om man har den sjukdom som min son har så innebär symtomen svår värk eftersom benvävnaderna attackeras.
Idag läste jag om att Karolinska institutet funnit att Fibromyalgi också orsakas av inflammation. Mina funderingar är då kring det här med utmattning eller för den delen depression. Tänk om även de har sin grund i inflammation? Det skulle väl inte vara helt otroligt om det är så. Både kroppen och hjärnan påverkas av inflammationen vi går runt med i kroppen. Ju mer forskning som dyker upp kring de här sambanden liksom forskning som nu sett hur stor inverkan tarmbakterier har på vår hälsa desto mer övertygad blir jag om vilken viktig grund det är att bygga hälsa med hjälp av kosten. Den är givetvis inte ensam om att påverka. Det finns fler livsstilsfaktorer som påverkar vår hälsa. Men kosten är en viktig del.
Den autoimmuna kosthållningen handlar först om att ta bort sådant som man vet att det är risk att man reagerar emot. De livsmedel som man förstått att flest människor reagerar mot och som därför triggar immunförsvaret att gå igång. Men det är också viktigt att på olika sätt läka tarmen som på olika vis har tagit skada av de livsmedel vi reagerat på. Tarmen har börjat läcka ut sitt innehåll i kroppen och det är när det pågår som immunförsvaret går igång. I det här inlägget vill jag börja med att berätta vad vi ska undvika att äta under en tid för att i så stor utsträckning som möjligt minska risken att fortsätta påverka tarmen och immunförsvaret negativt.
Om du vill göra det här själv så rekommenderar jag att du läser in dig lite mer på ämnet. Jag rekommenderar Karl Hultén som en mycket kompetent kunskapskälla. Lyssna på podden ”Paleoteket” och leta information om AIP på nätet. Det finns väldigt mycket engelskspråkigt att läsa i ämnet och massor med recept. Karl Hultén är en resurs som är på svenska. En ny bok är på väg som han och Anna-Maria Norman skriver. Den kommer bli en riktigt bra och utförlig grund för alla som vill lära sig mer. Jag har läst det första manusutkastet och ser verkligen fram emot att den ska komma ut. Men redan nu finns Autoimmun kokbok som Karl Hultén har skrivit ihop med Cecilia Nisbet Nilsson.
Det autoimmuna protokollet (AIP) är en form av Paleokost men den är mer restriktiv kring vad man äter just på grund av att den är ämnad att motverka inflammation och bidra till att minska symptom. Vi utesluter precis som i Paleokosten allt spannmål, alla baljväxter och mejeriprodukter, socker och sötningsmedel utom honung och kokossocker.
Utöver det utesluter vi även ägg, nötter, frön och den växtfamilj som kallas potatisväxter. Potatisväxter är paprika, chili, tomat, aubergine, gojibär och vanlig potatis. Kryddhyllan behöver man också kolla igenom så att man utesluter de kryddor som innehåller någon av potatisväxterna, starka kryddor som cayennepeppar men även fröbaserade kryddor.
Vi utesluter alla tillsatser och därför behöver man läsa noggrant på innehållsförteckningen på olika livsmedel, till exempel på olika charkprodukter såväl som på kryddburkarna. Även frysta grönsaker och örter har ibland tillsatser som man kanske inte är medveten om. Vi använder inga oljor som är utvunna ur fröer och spannmål utan håller oss till olivolja, avocadoolja och kokosolja eller animaliskt fett.
Det är ovant i början att lusläsa innehållsförteckningar på alla livsmedel och välja noggrant. Det är ovant att utesluta vissa kryddor men i gengäld finns det andra man kan använda istället. Jag tror att det är lite lättare om man börjat med Paleokost eftersom den är lite mer tillåtande. Så gjorde jag och på det sättet vande jag mig mer vid att laga annan typ av mat och baka andra typer av bakverk.
Att gå över till AIP är ett ytterligare steg ifall Paleo inte hjälper. Det är ett något tuffare steg. Men om man är sjuk eller har stora besvär som påverkar en i livet så kan det vara värt det. Jag börjar nu efter ungefär fem veckor se skillnad. Mina psoriasisfläckar i ansiktet börjar minska och blekna. För mig är det värt det. Tänk om jag kan bli av med psoriasisen? Tänk om kosten påverkar min utmattning och hjälper i mitt tillfrisknande? Min mage är redan mycket tacksam. Den mår betydligt mycket bättre nu.
Det här är det första inlägget om AIP. Det kanske verkar som om jag har något lönande samarbete med Karl Hultén men så är det inte. Jag berättar om honom och de resurser jag själv hittat genom att jag själv letat. De jag tycker är bra vill jag gärna dela med mig av. Imorgon eftermiddag kommer ytterligare ett inlägg där jag kommer skriva mer om hur man kan hjälpa tarmen att läka och på så sätt få möjlighet att bättre ta upp den näring som vi tillför kroppen. Vi börjar lägga grunden för att kroppen ska kunna ta vara på det vi ger den. Vi lär oss att vårda kroppen från insidan.
Öppnar ögonen…
Öppnar ögonen till en ny dag. Igår finns inte mer. Den försvann i natten. Bekymmerna jag bar med mig när jag lade huvudet mot kudden igår kväll försvann i välsignad sömn. Men de dök upp igen i medvetandet direkt när morgonljuset nådde ögonlocken. Ny dag men ändå samma. Jag bär med mig samma tankar in till den här dagen. Om jag låter dem fortsätta frodas i samma banor och ger dem mer näring med liknande tankar så kommer de upprepa gårdagen. Samma bekymmer om och om igen. Samma tröttsamma tankar kring problemlösning. Kan jag förändra det? Hur ska jag förändra det? Ältar. Blir trött innan jag har vaknat riktigt.
Så kan mina morgnar se ut.
Mina morgnar kan också se ut på ett annat sätt.
Öppnar ögonen till en ny dag. Igår finns inte mer. Den försvann i natten. Bekymmerna jag bar med mig när jag lade huvudet mot kudden igår kväll försvann i välsignad sömn. När de nu pockar på igen direkt när morgonljuset når mina ögonlock så lägger jag märke till dem och ser dem passera när jag andas ut. För varje andetag släpper jag dem att glida iväg bort och försvinna i fjärran. Andas. Ut.
Jag väljer en medveten tanke som jag vill tänka. Jag tänker på något jag tycker om och uppskattar. Något som finns här och nu i mitt liv. Känner glädjen genomsyra mig. Andas in glädjen och det ljusa lätta. För varje andetag jag drar in i min kropp väljer jag att lägga märke till ytterligare en sak jag uppskattar. Fyller mig med ljus och glädje. Ler. Andas. In.
Vid frukosten njuter jag av de tända ljusen, gläds åt hur vackert det är. Låter handen stryka över kattens lena päls. Blickar ut utanför mitt fönster och ser trädens olika färger bilda en tavla i olika lager och djup. Blir sakta medveten om att idag är en helt ny dag. En dag då jag själv har makt att fylla mig med de känslor jag vill ska dominera. Jag kan inte kontrollera livet. Men jag kan ge mig själv näring i mina tankar. I varje andetag. När jag minns. När jag öppnar ögonen.
Maten och hälsan
Ett led i mina försök att bygga upp hälsa handlar om maten. Alla vet ju att näring är avgörande för hälsan. Maten är det som ger bränsle och energi. Den hjälper oss bland annat med att bygga muskler men också med att stödja hjärnan i alla dess funktioner. Därför är maten också intressant att titta närmre på som ett hjälpmedel för mig i att bygga upp kroppen, huden, hjärnan, orken och energin. Maten är en väsentlig del i ett friskt liv. Jag vill använda flera olika resurser som tillsammans kan bygga upp min hälsa. Resurser som jag också sedan kan behålla för att fortsätta leva ett så friskt liv som möjligt.
Som jag skrivit om tidigare så ökade mitt intresse för matens inverkan på hälsan när min son blev sjuk och riskerade att inte kunna följa sin dröm att bli yrkesdansare. Ankyloserande spondylit gav honom svår värk i höften som ibland gjorde att han inte kunde kliva ur sängen. Medicinerna han fick börja ta gjorde honom sjukare. Så vi letade efter andra vägar och hittade AIP, det autoimmuna protokollet. Det blev starten på en resa som har hjälpt honom otroligt mycket. Numera är han oftast helt symptomfri och behöver inte äta någon medicin.
Jag har i hela mitt liv kämpat med vikten på så sätt att jag väldigt lätt går ner i vikt. När jag vägde som minst vägde jag 38 kilo och det var en kamp att lyckas ta mig upp till 42 kilo där jag sedan låg i många år. Jag har alltid haft ganska dålig kvalitet på hår och naglar. Hårbotten har varit besvärlig av och till med psoriasisutslag. Under senare år har jag haft stora besvär med magen, IBS. Ibland kändes det som om det nästan kvittade vad jag åt för magen var alltid som en ballong och ofta hade jag kramper av alla gaser som spände. För cirka tre år sedan bestämde jag mig för att prova börja äta paleokost. Det innebar lite förenklat att jag undvek spannmål, mjölkprodukter, bönor och linser. Utöver det så innebar den kosten att jag även undvek raffinerat socker och tillsatser.
Jag ville prova paleokost för att se om det gjorde skillnad för mig. Jag hade förstått att det kanske kunde vara så att min maghälsa påverkade hela min övriga hälsa. Om magen inte mådde bra kanske den inte tog upp den näring jag behövde och därför gick jag inte upp i vikt. Efter några månader på den kosten var min mage bättre än någonsin. Det var en enorm lättnad. Jag lyckades hålla mig ganska bra till det sättet att äta när jag var sjukskriven men när jag sedan bit för bit kom tillbaka till jobbet så gjorde jag avsteg. Orken räckte inte till och jag tog enkla utvägar, de mest välbekanta. Det enda jag helt höll fast vid var att inte äta gluten. När jag återigen kraschade i utmattning så orkade jag inte ta mig an kosten igen. Jag åt det som var lättast och snabbast och då satte mina gamla vanor in igen mer och mer.
Magen blev ganska direkt sämre igen. Jag försökte lite då och då att strama upp kosten igen men det växlade väldigt. Under den senaste tiden har även min psoriasis ökat i omfattning och spridit sig till fläckar i ansiktet och på kroppen. Nu har jag kommit till en punkt då jag verkligen vill ta tag i det igen. Ordentligt. Eftersom psoriasis är en autoimmun sjukdom så är det möjligt att den autoimmuna kosten kan hjälpa. Nu är jag starkt motiverad. För ungefär fem veckor sedan satte jag igång.
Magen mår nu mycket bättre igen. Den senaste veckan börjar jag se en skillnad i min psoriasis. Det är en bra bit kvar, men det ser lovande ut just nu. Jag tänker att den autoimmuna kosten också kan stödja mig i mitt allmänna hälsotillstånd. Kanske kan även utmattningen på sikt påverkas positivt? Hjärnan fungerar kanske också bättre om jag lyckas minska inflammationen och om kroppen då får möjlighet att ta upp mer näring ur den mat jag äter.
Imorgon startar jag en serie inlägg om vad den autoimmuna kosten innebär. Vad det är jag gör rent konkret. Maten är en väsentlig del i att bygga en hållbar hälsa. Att tillföra näring behövs både för kropp och själ.
Vända på varje sten
Kan det vara så att utmattning kommer ur inflammation i kroppen på olika vis? Jo det låter ju inte särskilt otroligt att inflammation och sjukdomar i kroppen gör oss utmattade. Men kan det även vara så att långvarig stress påverkar våra kroppar att bli mer mottagliga för inflammation? Kan det vara så att utmattning har mer med inflammation att göra än vad vi tror? Jag tycker att alla stenar är värda att vända på och undersöka eftersom vi vet så lite om det här området. Läkare och sjukvård har inga svar och ingen klar behandlingsväg. Vi famlar oss fram och försöker så gott vi kan hitta sätt och vägar.
Det finns en Facebooksida som heter Utmattningsskolan. Den är skapad av Lena Holfve som hittade vägar till hälsa och nu har hjälpt många fler till hälsa genom samma metoder som hon själv blev hjälpt av. Hennes största mål är att man på riktigt ska gå till botten med att undersöka alla möjliga orsaker till utmattning istället för att låsa sig fast vid att det handlar om psykisk ohälsa. Hon och många andra har upptäckt att utmattningen har flera andra orsaker och att man kan komma tillrätta med dem. Detta är en väg man kan prova sig fram på. Jag tänker att om andra har blivit hjälpta så kan det vara värt att prova för jag vill vända på varje sten för att bygga hälsa. Är man intresserad så kan man kolla upp hennes sida där eller läsa någon av de böcker hon har skrivit kring de här sakerna.
Jag har de sista veckorna stramat upp min kosthållning igen. Autoimmun kost, AIP, är en kost som har visat sig hjälpsam vid olika autoimmuna sjukdomar. Min son har blivit hjälpt av den. Han har Ankyloserande spondylit, Bechterews sjukdom, men är nu för det mesta helt symptomfri. I och med att jag under den senaste tiden har börjat få mer och mer besvär av psoriasis så kändes det extra angeläget att försöka hitta vägar att komma tillrätta med det. Psoriasis är också en autoimmun sjukdom. Jag kommer framöver att skriva mer om den här kosthållningen och hur det går för mig på den resan.
Den autoimmuna kosten vill ta bort sådant som vi kan få allergiska reaktioner av eller sådant som det är vanligt att vi reagerar på. Syftet är att hitta det som irriterar vårt immunförsvar och triggar igång inflammation. Det går ut på att vi en tid lever på en kost som utesluter de livsmedel som betraktas som eventuella utlösare till inflammationen i kroppen. Samtidigt försöker vi äta sådant som läker tarmen och främjar goda tarmbakterier. Det är också viktigt att äta mat som tillför mycket näring. När vi väl börjar märka förbättring så kan vi börja att återintroducera ett livsmedel i taget för att se om vi tål det eller inte. Till slut ska detta leda till en kosthållning som innehåller mat som vi tål och mår bra av men utesluta sådant som vi märkt att vi reagerat på. Målet är att minska och bli av med symptom och må så bra som möjligt.
I Sverige är Karl Hultén en av de personer som är mycket kunnig, har egen erfarenhet av detta och har hjälpt många andra. Han har en podd, Paleoteket, som jag rekommenderar. Dessutom har han skrivit en kokbok om AIP. Just nu är en ny bok på gång som kommer bli den första svenska boken som på ett omfattande sätt går igenom den här kosthållningen. Jag har haft förmånen att få läsa manuset och ge återkoppling på olika vis. Den här boken kan jag verkligen rekommendera när den kommer ut!
Med hjälp av några av de här verktygen och tankarna bakom dem utforskar jag nu om det också kan ha en inverkan på min utmattning. Jag tänker att det inte är helt ologiskt att tänka sig att om min mage och tarm inte mår bra och av den anledningen inte tar upp den näring jag behöver och triggar igång inflammationer i min hud så skulle det även kunna göra mig utmattad och påverka hjärnan på olika vis.
Jag undersöker alltså olika verktyg och strategier för att bygga hälsa på ett hållbart sätt och i det finns det inga stenar som jag vill lämna utan att vända på dem. Vad som är den allra första orsaken till alltihop är det väl ingen som vet och kanske är det en växelverkan. En växelverkan av yrkesrelaterad stress, annan stress och oro i livet, miljöfaktorer, fysisk påverkan i kroppen och en massa annat. Vem vet var det tog sin början? Vem vet vilket det var som till slut fick det att rinna över? Det spelar egentligen ingen roll just nu. Det som spelar roll är hur jag nu går vidare. Hur jag hittar i att bygga en hållbar hälsa.
Det jag vet är att jag inte är en ö där allt enbart sker inom mig. Jag, precis som vi alla, blir påverkad av det samhälle och den miljö vi lever i. Det finns oftast inte ett enda svar. Därför letar jag på flera olika ställen och tänker att en helhetssyn på ett hållbart liv behövs. Inte bara för mig utan för de flesta av oss. Jag gör allt vad jag kan utifrån de områden som jag själv kan påverka. Andra områden utanför mig själv är en större mer politisk fråga utifrån hur vi i vårt samhälle bygger hållbarhet inom alla olika områden. Jag börjar med mig just nu men självklart intresserar det mig att även titta på samhället i stort. Hur vill jag att mina barn och barnbarn ska ha det i framtiden? I det här så vet jag nu att mitt liv har tagit en ny riktning. Ett hållbart liv för den enskilde och för samhället är något jag framöver på olika vis kommer fördjupa mig i. Just nu har det sin startpunkt i att skapa ett eget hållbart liv för mig.
Helhetssyn
Tänk om det är så att jag är en helhet och inte ett huvud med olika delar som är oberoende av varandra? Tänk om det är så att våra fysiska delar i kroppen både är i ett komplicerat samspel med varandra men också med den omgivning vi befinner oss i, i vår miljö? Ja inte låter det särskilt otroligt eller konstigt egentligen. Ändå beter sig ofta vårt samhälle som om varje del är fristående från en annan del. Utifrån det behandlas varje del för sig, t ex inom sjukvården. Ibland erkänner man samband som är större men ofta inte. Man använder sig av mediciner som minskar symptom när man inte har några förklaringar till vad en åkomma beror på. Det tas tacksamt emot av de flesta för man vill ju minska sina obehag och symptom och fortsätta fungera i det stora hela.
Jag är inte emot symptomlindring. Inte heller är jag emot mediciner. Men jag tänker att vi alla skulle kunna ha mycket att vinna på om det fanns en balans i den ekonomiska vinsten i medicintillverkningen i relation till en större vinst i att forska på samband och orsaker. Orsaker och samband som kanske kan göra oss mer friska och oberoende av mediciner. Visst finns det sådan forskning. Men jag önskar mycket mer av det. Oberoende forskning utan egenintresse. Det skulle samhället tjäna på tror jag.
Den diagnos som kallas utmattningssyndrom är en sådan diagnos som skulle behöva ordentlig forskning. Allt fler drabbas och den behandling som erbjuds är inte särskilt hjälpsam. Många som har hand om behandlingen och rehabiliteringen har ingen kunskap alls om den lilla forskning som finns. Jag tror att vi skulle behöva ta ett mycket större helhetsgrepp här. Forska på många olika saker i relation till det här. Men kanske är det också så att samhället inte vill ha vilka svar som helst? Kanske är vi rädda för vad det kan innebära? Det kan ju innebära att samhället i stort behöver förändras. För även här tror jag på en helhet. Jag tror inte att den enskilda människan är fristående från samhället. Det kommer behövas förändring såväl på samhällsnivå som på enskild nivå.
Jag tror att vi skulle behöva titta på hur samhället ser ur i sina olika delar och på hur vi skapar ett samhälle där människor är friska. Vi behöver titta på arbetsmiljö och vad som bygger hälsa för att sedan göra de förändringar som krävs och göra dem obligatoriska. Inte börja i andra änden i att släcka bränder som redan uppstått. Utgå ifrån vad som bygger hälsa och inte enbart på att undvika ohälsa. Utbilda människor i mycket högre utsträckning i vad som bygger hälsa och göra det till ett av de viktigaste skolämnena i skolan. Hälsa har så många fler aspekter än enbart idrott. Låt ämnet hälsa bygga på forskning och beprövad erfarenhet.
Ge en konkret utbildning och erfarenhet i hur en lever ett hälsosamt liv. Schemalägg olika friskstrategier på skolor och arbetsplatser. Rolig och omväxlande rörelse utomhus. Konditionsträning och muskelträning. Andningsövningar och meditation för avspänning. Mental träning, teoretisk och praktisk kunskap för att påverka sinnesstämningen och för att lära sig strategier i livet. Den tid som detta skulle ta från arbetstiden tror jag skulle betala sig i längden. Den tid vi sedan arbetar skulle vi förmodligen har en högre kapacitet och vara mer effektiva. Jag tror också att samspel och kommunikation skulle påverkas positivt.
Överallt skulle vi behöva se över olika miljöfaktorer och kostfaktorer som skapar hälsa och satsa på att åtgärda dem. Från förskolan till åldringsvården. Jag tänker att det skulle vara mer hållbart för hela vårt samhälle på alla vis. Kostnader för sjukvård och frånvaro från skolan och arbetslivet skulle förmodligen minska. Människor skulle hålla sig friskare och starkare och på så vis bidra mer till samhället än vad de kostar. Om vi nu tänker enbart ekonomiskt. Och för människors livskvalitet skulle det göra en enorm skillnad.
Jag försöker på egen hand nu fundera över helheten för mig själv. Tänk om utmattningen även interagerar med inflammation i kroppen på något vis? Är det därför jag har fått stora besvär med psoriasis nu? Kan känslorna av nedstämdhet som kommer ibland när tröttheten är stor både ha med stress att göra och med inflammation i kroppen att göra? Vad händer om jag tar ett helhetsperspektiv kring dessa saker? Jag arbetar med strategier för stresshantering och återhämtning samtidigt som jag bit för bit försöker hitta i andra hälsostrategier. Kosten, rörelse och träning, miljön i min närhet och mycket mer.
Att enbart vara hemma och få återhämtning är en nödvändig start eftersom kroppen är så slutkörd. Att få en rehabiliteringsplan som fungerar är nödvändig för att inte få bakslag. Hjärnan är ju en av de delar i kroppen som påverkas mycket. Den behöver ofta lång tid att återhämta sig och byggas upp igen. Men alla andra saker utöver den återhämtningen som kanske kan inverka vill jag själv försöka hitta i. För i det finns väldigt lite stöd ifrån sjukvården eller ifrån de som har hand om rehabiliteringen. Däremot finns det andra resurser man kan titta på och undersöka. Jag vill hitta vägar till ett så friskt liv som möjligt och jag vill gärna bidra till att andra ska hitta sina vägar. Jag forskar just nu på mig själv. Om det sedan kan hjälpa någon annan så är det en bonus.
Enkel glädje
Vaknade av mig själv innan alla andra. Gjorde iordning min frukost som bestod av gårdagens middag och bryggde kaffe. Satte mig i kökssoffan vid fönstret och smakade på maten. Andades. Tittade ut genom fönstret på hur träden vajade kraftigt i vinden och på hur deras skuggor spelade på husfasaden mittemot. Axlarna sjönk ner en bit och jag tänkte på hur vackert det var. Kände glädje i hur något så vanligt, något jag ser varje morgon, kan vara så vackert.
Vanligtvis, de senaste månaderna, så brukar jag plocka fram mobilen vid frukosten och läsa nyheterna där. Titta in kort på Instagram och sedan fundera över allt jag vill och måste fixa. Men idag kom tanken upp i mig att det är här och nu som gäller. Om jag vill känna mig levande och fylld av liv och glädje så är det här och nu. I att lägga märke till de små, små sakerna som skänker glädje och välbefinnande just här och nu. Det vet jag ju egentligen redan men ändå hamnar jag så lätt en bra bit ifrån det jag inuti vet. Sporadiskt kommer jag tillbaka till det igen. Kanske är det ett första steg? Att bli medveten om att det är så och sedan försöka hålla kvar det längre och längre stunder?
För mig innebar det nu vid frukosten att jag kände smakerna mer i det jag åt, kände värmen från kaffekoppen mot mina händer och njöt av att betrakta världen utanför mitt fönster. Jag både tänkte och kände att jag är tacksam över att få äta god, näringsrik och bra mat som ger mig byggstenar till att bygga hälsa. Det var min första medvetna tanke kring tacksamhet och uppskattning idag.
Realistisk oro
Stormen och regnet väckte mig tidigt idag. Men det var okej för jag hade lagt mig tidigt igår. Lite extra trött efter två dagar av möten kring min hälsa och rehabilitering. Mötet igår gick bra. Så bra man kan förvänta sig i den här situationen. Så bra man kan förvänta sig när mötet planerades in med extremt kort varsel. Kort varsel innebar att alla som hade behövt vara med inte kunde vara där. Så resultatet blev att tid för ett nytt möte har bokats då alla ska vara med. Mötet igår förde ändå det positiva med sig att det klargjordes vilka möjliga vägar framåt som kan finnas. En diskussion om vilken av dem som skulle vara bäst för mig ledde fram till en slutsats. Det är den slutsatsen som nu inte kan sättas i verket förrän alla inblandade kan vara med i ett nytt möte och fatta beslut.
Ibland är det frustrerande när människor omkring en gärna vill tro att man själv som sjukskriven inte vill komma tillbaka till ett yrkesliv. Jag vill. Men jag behöver ha ett yrkesliv som håller. Så rehabiliteringen behöver vara inriktad mot att hitta ett hållbart alternativ för mig att arbeta under tiden som jag också bygger upp min hälsa. Jag vill inte hamna i utmattning en tredje gång. Jag vill bygga en hållbar hälsa och sedan kunna leva ett fungerande liv.
Men om inte andra aktörer som har hand om min rehabilitering ger mig möjligheterna att arbeta på ett hållbart sätt så blir det näst intill omöjligt. Det jag vill säga är att vi som är sjukskrivna i mångt och mycket är tvungna att lägga vår framtid i andras händer. Om vi inte har lyxen av att ha så pass goda ekonomiska förutsättningar att vi själva kan bestämma. Då är det viktigt att de händerna är extremt kompetenta och vet vad som krävs. Att de har kunskap om vår sjukdomsbild, resurser att hitta lämpliga vägar och tar tag i de bitar som är deras ansvar. Men tyvärr är ofta okunskapen stor. Okunskapen kring utmattning är ett problem och fördomarna är många. Ibland tar olika aktörer heller inte sitt ansvar på allvar utan drar ut på tiden eller försöker skjuta över det på någon annan.
En del har svårt att förstå min oro kring allt det här. De tycker att vi i Sverige inte har någon anledning att oroa oss för vi har ju alltid allt vi behöver. Därför borde jag vara mer realistisk och tänka annorlunda. Om min oro och stressnivå skjuter i höjden på grund av att jag oroar mig för dessa saker så är det mig det är fel på. Då måste jag ändra på det sättet att tänka eftersom det i princip är påhittad oro. Hur får man någon att förstå som inte är intresserad av att lyssna? Någon som inte själv varit i min situation? Någon som aldrig har upplevt hur det är att inte kunna betala sina räkningar eller vara tvungen att inte betala dem för att kunna köpa mat.
Det finns så många i vårt samhälle som hamnar mellan stolarna och inte får den hjälp de skulle behöva. Det finns många som slåss för sina rättigheter och är nära att hamna på gatan för att de inte kan fixa sin ekonomi. Det är inte sant att vi i Sverige alltid är så skyddade och trygga. Vi var kanske det förr, men inte längre. Många lever i sin egen värld av hur verkligheten ser ut, utan insikt i hur det ser ut på riktigt för väldigt många. I det frodas också fördomarna.
Så min oro är inte orealistisk. Och min stress kring ekonomin är verkligen inte heller orealistisk när jag varje månad som sjukskriven inte kan betala alla mina räkningar och kämpar för att få ihop det med matkostnaderna. Om man själv inte varit där kanske det är svårt att förstå. Men de som har hand om vår rehabilitering borde ha en större kunskap, insikt och framför allt ett empatiskt sätt att bemöta människor på. Det är tyvärr inte alla som har det.
Jag skriver själv en hel del om tankens kraft och att fokusera på det vi mår bra av på olika sätt. Det tror jag på. Det är hjälpsamt. Men det betyder inte att man alltid kan gå runt i livet utan motgångar, känslor av oro, sorg eller stress. Livet pågår och det händer saker som vi inte alltid har kontroll över. Visst kan vi i mångt och mycket försöka jobba med oss själva och försöka hantera motgångar vi möter. Men vi är inte helt befriade från ”negativa” känslor. Det är en del i att vara människa. Vi skulle inte frivilligt stoppa in handen i eld och tänka att om jag bara tänker positiva tankar och andas så gör det inte ont och skadar mig inte. Vi är människor som tänker och problemlöser för att undvika den där elden eller något annat som kan vara potentiellt riskfyllt för oss. Det är naturligt och viktigt. Man behöver skilja på adekvat oro och oro som man skapar utan att det nödvändigtvis är sant.
Det kanske är så att jag oroar mig i onödan. De scenarier som jag målar upp har ju inte hänt än. Då är det definitivt knasigt att ta ut det i förskott. Men att logiskt tänka det är skilt från att faktiskt uppleva det rent känslomässigt. Jag vet att jag mår bättre om jag styr mina tankar mot annat som är bra och som jag mår bra av här och nu. De strategierna använder jag dagligen. Men när jag går runt i ovisshet kring min framtid och ska beskriva för andra eller för någon som är inblandad i min rehabilitering hur mina tankar går och hur jag mår så är det ett faktum att jag har en gnagande oro som ligger där eftersom jag inte vet hur mitt liv ser ut om en månad. Att då bli bemött med att det är dig det är fel på och du borde ändra på ditt sätt att tänka är både okänsligt och kränkande.
En del i min friskresa innefattar att hitta ökad sinnesro genom mindfullness och medveten närvaro. Att finna ökad sinnesro genom acceptans och att uppskatta de små glädjeämnena i livet. Att arbeta med mina tankar på olika sätt är verktyg som jag har funnit hjälpsamma. Men att tro att man kan gå genom livet utan att känna oro, rädsla, sorg eller stress är orealistiskt. Att tro att tuffa omständigheter inte ska beröra och ibland skaka om en rejält är orealistiskt. Konsten ligger snarare i att så småningom använda sig av strategier att ta sig upp igen. Kanske bearbeta, arbeta med och hitta verktyg som tar oss framåt.
Jag fortsätter min egen friskresa i allt det här. Försöker balansera i att ta hand om mig på alla de sätt jag kan samtidigt som jag ska förhålla mig till alla runt omkring och alla som är inblandade i min rehabilitering. Det är ett äventyr och en process. Men jag tror på mig själv och min förmåga att till sist nå fram till ett friskt och hållbart liv.
Starkare än…
Ibland möter vi människor som på olika sätt får oss att känna oss som små skitar. Som om vi inte har någon egen förmåga eller kompetens och som om vi inte klarar någonting. Människor som gärna vill berätta hur du ska göra och om du inte gör det så kommer det inte att gå bra. Människor som till varje pris vill ha rätt och därför inte lyssnar alls på dig utan är så investerade i sin egen sanning. Igår mötte jag en sådan person. En person som på många sätt har makt över min omedelbara framtid på grund av min sjukskrivning. Jag gick ifrån det mötet med känslan av att ha blivit utsatt för en missilattack där jag knappt fick en chans att yttra mig. Och jag fick verkligen veta att jag inte klarade någonting själv tillräckligt bra. Det är anmärkningsvärt att en sådan person har en position för att ta hand om människor som är sjuka och behöver rehabilitering.
Hittills under min sjukskrivning har jag tack och lov varit förskonad från den typen av människor. Jag har nog haft tur, har jag förstått. Många andra har riktigt dåliga erfarenheter. Hittills har jag haft människor omkring mig som har varit lyssnande och samtalande. Personer som jag har kunnat bolla med kring olika strategier och som har trott på mig och min förmåga. Personer som har förstått vad utmattning är. Som jag själv har kunnat lyssna på med respekt. Men igår kände jag mig mest sparkad på.
När jag gick ifrån mötet var jag gråtfärdig och kände mig värdelös. En intressant grund att bygga på när man ska bygga upp sin hälsa och kraft att ta sig tillbaka till ett yrkesliv. Men jag bestämde mig ändå relativt snabbt för att jag inte är ett offer. Jag ska titta på hela situationen och vad personen sa och se om det finns något där som jag kan ha nytta av, något sanningens korn, något som tar mig vidare. Efter att ha granskat samtalet så såg jag att det fortfarande var ett uselt bemötande och bedömanden, ett samtal som var mer av en attack än av ett samtal. Men jag såg också att det fanns vissa punkter som vi var överens om och som jag tog fasta på. Punkter som handlade om hur jag ska gå vidare nu.
Idag är ett nytt möte med fler inblandade i min rehabilitering. Till det mötet tar jag med mig de få punkterna och tänker att jag är färdig med att låta andra diktera vem jag är eller vad jag kan och inte kan. Jag vet ju vem jag är. Och jag vet vilka kompetenser jag har. Jag vet att jag har klarat av en hel del tuffa saker i livet och tagit mig upp och framåt. De tar jag fasta på nu. De är min styrka. Jag är mycket starkare än man kanske kan tro.
Att bli utmattad handlar inte om svaghet. Det handlar tvärtom om att en har varit stark alldeles för länge. Att en har kämpat på i ett allt högre tempo och med alltför stora påfrestningar under för lång tid. Ofta är det vi som jobbar med människor som går in i väggen. Jag tror att det handlar om att vi lägger hela vår själ i att göra ett så bra arbete som möjligt för att vi vill andra människor väl. Men ofta finns inte de resurser och den grund som behövs på arbetsplatsen eller i organisationen och arbetsmiljön för att vi ska kunna göra ett jobb som känns tillräckligt. Vi är engagerade och gör vårt yttersta men kan jobba hur mycket som helst utan att det någonsin blir färdigt. Det finns alltid mer att göra. Tiden är alltid för kort. Arbetsuppgifterna är många och vi är för få om dem. Det kommer ständigt nya saker som läggs till. Arbetsbördan växer men tiden att göra dem ökar inte. Kraven ökar men tid och resurser att genomföra dem saknas. Allt detta ihop med att vi så gärna vill göra ett bra jobb gör att vi arbetar ut oss. När man arbetar med människor så bryr man sig om att de ska ha det bra och att det man gör blir så bra som möjligt. Många av oss kämpar och kämpar för att göra ett bra jobb, är engagerade och gör vårt yttersta. Ofta fler timmar än de vi har på pappret. Tills den dagen det inte går längre. Så lata och svaga är vi inte. Tvärtom.
Jag ska idag gå på mötet med min egen kraft intakt. För det här handlar om min framtid. Mitt fokus är att bygga upp min hälsa. Det är nummer ett. På den vägen ska jag också komma tillbaka ut i ett yrkesliv. Det vill jag. Kanske den vägen kommer bli lite vinglig och krokig och inte vara perfekt på något vis under tiden jag bygger mig själv allt starkare. Men med fokus på min egen hälsa så tar jag mig framåt på den vägen tills jag är där jag behöver vara för att kunna börja gå mot mina egna visioner. Och jag tänker inte låta någon som enbart har träffat mig i 45 minuter få mig att tro att jag inte är tillräcklig. Det betyder inte att jag är självtillräcklig. Jag behöver andra i lika hög grad som de flesta människor gör. Men jag är långt ifrån värdelös. Och trots att jag trillat dit i utmattning för andra gången så är jag inte helt inkapabel att lära mig nya sätt att ta hand om mig i framtiden. Det är ju det jag undersöker här i bloggen nu och letar reda på de verktyg som ska bli min bas.
Trots utmattningen och allt som den för med sig så har jag en inre styrka som alltid är med mig. Jag har mina strategier och verktyg som jag ska hålla mig till för att bygga upp min hälsa. Och jag vet att jag kan. Även om det inte kommer bli lätt. Även om det kanske blir ett steg fram och två tillbaka. Jag vet att jag kommer nå fram till slut. För jag är starkare än en del tror!
Läkande Liv 