Stress och oro ökar i vårt samhälle. Det läste jag om senast idag i allt nyhetsflöde. Det ökar så mycket i alla åldersgrupper att man har ökat förskrivningen av antidepressiva läkemedel. Barn i åldern 10 – 14 år tillhör en av dessa åldersgrupper där det har ökat de senaste tio åren. Det är med bestörtning jag läser det. Det är ju inte klokt! Det borde resultera i ett massivt arbete för att hitta orsaker på bred front och försöka göra något åt det. Men istället verkar vi i vårt samhälle istället hellre göra något åt symptomen. Vi medicinerar. Om människor kan fungera som vanligt med medicin i kroppen så finns inte problemet längre för då är vi ändå produktiva i samhället. Det är åtminstone så jag tolkar det. Detta totala ointresse i att titta på orsaker. Framför allt orsaker som inte enbart har med individen själv att göra.
Vårt samhälle är så fokuserat på att se oss som öar som inte påverkas av miljön omkring oss eller av hur vi lever våra liv. Det är bekvämt. Att blunda och stoppa huvudet i sanden som en struts. Om vi ser problemen som något fel i varje individ som man kan medicinera bort så behöver vi ju inte som samhälle ta något ansvar. Det är fruktansvärt sorgligt! Det gör mig arg! Hur länge ska det fortgå och öka? När ska vi börja titta på hur vårt samhälle ser ut? Vad är det som gör att så många människor blir sjuka i utmattning, depression och psykiskt relaterad ohälsa? Vad är det i förskola, skola, yrkesliv och livsomständigheter som påverkar oss så att vi blir sjuka? Hur inverkar andra faktorer som mat, näring och alla dessa tillsatser och mängden socker som vi öser i oss. Socker och tillsatser som gör oss sjuka men som samhället tjänar pengar på i andra änden. Som vi får i oss även när vi är inlagda på sjukhuset. Som cancerfonden får in pengar ifrån genom rosa godis. Tjäna pengar verkar vara det enda som driver vårt samhälle. Men som det ser ut så är det ett extremt kortsiktigt sätt att se på ekonomi och på liv.
Allt mer forskning verkar tyda på att olika typer av sjukdomar har en samverkan med inflammation på olika vis. Alltmer verkar tyda på att stressrelaterad ohälsa ökar i skolan och yrkeslivet. Ändå tar vi inte krafttag kring att försöka gräva djupare i det och göra något åt det. Varje gång vi istället väljer att döva symptomen i vårt samhälle genom mediciner så kommer vi ju i slutändan bli allt sjukare. Om inte annat så borde det få katastrofklockor att ringa även samhällsekonomiskt. Eller tänker vi enbart kortsiktigt?
Jag är som jag sagt tidigare inte motståndare till medicin om vi behöver det. Men vi behöver även titta på orsakerna och göra något åt dem. Det är alarmerande att allt yngre människor blir sjuka i depressioner och stressrelaterad ohälsa. Ska våra barn och ungdomar slås ut redan i tidig ålder? Vad bygger vi för sorts samhälle? Finns det någon politiker därute som tar det här på allvar och driver det som en av de viktigaste frågorna idag? Eller är alla bara intresserade av att vinna i frågan om vilka som ska få bo i vårt land eller inte? I vårt land som ändå är en av de rikaste länderna globalt sett. I vårt land där de flesta trots allt har det förhållandevis bra materiellt sett. Sverige och Schweiz är de två länder i Europa som har lägst andel materiell fattigdom. Ändå blir den viktigaste frågan för människor och politiker i vårt land att säkra att inga fler kommer hit och får ta del av ett bättre liv. I den frågan satsas det massor.
Vi har utmaningar i vårt land på flera sätt. Men när ska vi vakna upp och se att vi trots allt har det bättre än många andra rent materiellt. Och i det inte enbart tänka egoistiskt. Jag tror inte på att ett land som är så pass rikt som vårt land trots allt är, ska behöva tro att det är fler människor som skapar de problem vi har. Det är hur vi tar hand om människorna och hur pengar och resurser fördelas som är det centrala. Hur bygger vi trygghet, hälsa, hopp, glädje och hållbarhet i våra bostadsområden. Hur bygger vi det i förskola, skola och arbetsliv? Utan ett helhetstänk och ett omfattande hållbarhetstänk så kommer vi inte nå särskilt långt.
Det är verkligen hög tid att vi börjar titta på hur hållbart vårt samhälle är ur hälsosynpunkt. Hur bygger vi ett hållbart samhälle på alla plan och för alla. Hållbart i ett längre perspektiv än till nästa val. Det borde vara den största prioriteringen för våra politiker. Inte vi och dem. Utan vi alla på ett hållbart sätt. Ett hållbart samhälle ur många olika perspektiv. Det är våra barn som är framtiden. Det är vårt ansvar att börja bygga framtiden sund och hållbar. Det börjar med oss själva personligen. Det börjar med chefer och huvudmän på alla ställen. Det börjar med var och en av oss. Där ingår varenda politiker. Det är dags att börja ta eget ansvar där vi är. Inte fortsätta att stoppa huvudet i sanden medan vi medicinerar bort symptomen!
Månad: oktober 2018
Läkning bygger liv
Försoning och acceptans. Att försonas med det som varit och acceptera att jag och alla andra gjorde det vi gjorde. Just där och då gjorde vi det vi kunde utifrån var vi var just då i våra liv. Jag har inte varit perfekt. Mina misstag, saker jag gjort eller sagt som jag önskar inte hade kommit ur mig, är redan gjorda. Andras misstag, saker de gjorde eller sa, är redan gjorda. De går inte att radera ut. De finns där i vårt förflutna. Skaver i oss på olika sätt. Vissa är inte lätta att försonas med. En del känns omöjliga att förlåta. Men bit för bit kan vi kanske bearbeta och lite i taget försonas inom oss själva. Försöka hitta sätt att förlåta oss själva och andra för att kunna fortsätta livet utan att det tynger ner oss och påverkar våra liv.
Ibland får vi gåvan av att uppleva en försoning i det verkliga livet. Någon ger oss upprättelse. Någon möter upp oss i det som varit och vi når en sorts försoning. På något vis. Det kan väcka sorg i oss. Väcka upp för att det sedan ska få läka. Kanske hade vi begravt det och skjutit undan det för att undvika att känna smärtan. Eller kanske trodde vi att vi var färdiga med det. Att vi redan bearbetat det. När vi får chansen att läka gamla sår så ska vi ta dem. För vår egen skull. För att kunna gå framåt starkare och helare. Inte lägga locket på. Ta chansen. Det betyder mycket att få chans att läka och att läkas.
Just nu är det mycket läkning som pågår i mitt liv. På flera plan. Innan det läker så behöver det ibland flamma upp igen på olika sätt för att vi ska få syn på det. Se att vi har läkning kvar att göra. I kroppen och i själen. Det kan vara en jobbig tid. En jobbig process. Men jag tror att det i slutändan blir bra. Läkning behövs för att kunna leva ett hållbart liv. Ett läkande liv bygger på att få chans att läka. Det är inte lätt att välkomna det jobbiga men mitt i alltihop kan jag ibland förnimma att det finns en sorts meningsfullhet i det hela. Jag kan se att det ur detta kan växa något bättre. Läkning bygger liv.
Vad vill du skapa?
Balans mellan visioner och nu. Visionerna är viktiga för mig. De är en drivkraft och en källa till glädje. Det är vår föreställningsförmåga och vårt kreativa sinne som får skapa. Det är glädjefyllt och härligt. Visionerna ger mig riktningen som jag vill gå i. Det måste inte vara ett absolut mål utan snarare en riktning dit jag siktar. Så att jag går dit mitt innersta vill och inte kommer vilse. Inte står där vid livets slut utan att ha försökt göra det mesta av det jag ville.
Nu är den andra balanspunkten. Nu är det enda jag egentligen har. Det är i nuet allt utspelar sig och allt sker här. Det är nu jag lever, inte sen och inte då. Imorgon är alltid ett nytt nu. Varje sekund pågår ett nytt nu. Därför är det viktigt att ha balans. Att inte vara i livet som det var och inte vara i visionerna mer än stundvis. Besöka dem ibland. Men leva här och nu så fullt jag bara kan. Om nu är fyllt av glädje och kärlek, av djup meningsfullhet och liv, så lever jag ju egentligen de yttersta målen med mina visioner. Därför är alltid det viktigaste att ha fokus på nu så mycket som möjligt.
Att uppskatta det som finns nu. Det som omger mig och mitt liv nu. Att leva hälsosamt och i glädje så mycket jag förmår nu. Att vara närvarande i livet här och nu. Att känna kärlek och meningsfullhet här och nu, i det som är. Det är en konst som är värdefull att lära. Om vi går den vägen så tror jag att vi varje dag lever våra visioner i sin essens. Därför vill jag lägga fokus på det fina, på glädjen, på kärleken, på allt det jag vill ska växa. För här och nu skapar jag livet som jag vill leva. Vad vill du skapa?
Visioner
Livet på landet. Det längtar jag efter. De senaste åren har den längtan ökat mer och mer. Att ha mitt eget hus med lite mark och gärna något uthus. Där skulle jag odla mina egna grönsaker och örter. Den längtan finns i mina händer likväl som i min själ.
I mitt hem på landet skulle jag fortsätta skriva på olika sätt. Det upphör aldrig för det är mitt sätt att tänka, kommunicera och leva. Jag skulle nog fortsätta blogga och kanske även utveckla annat i mitt skrivande.
Mitt liv på landet skulle först vara en grund i att leva ett liv som jag mår bra i. Fortsätta bygga på min hälsa på olika sätt. Fortsätta lära mer och leva ett hållbart liv för mig. Fortsätta utbilda mig själv inom de områdena. Det intresset finns där hela tiden.
Bit för bit skulle jag utveckla en plats där jag kan ta emot andra som behöver bygga sin hälsa och sitt välmående på olika sätt. Uthusen skulle rymma det. Byggas om eller renoveras till att kunna vara den platsen där andra kan få växa.
Detta är min dröm. Det jag helst skulle vilja för min framtid. När barnen är vuxna och lever sina egna liv mer och mer. Bygga hälsa i mig själv och sedan hjälpa andra att bygga sin hälsa på olika vis.
Här och nu försöker jag leva mina visioner på de sätt jag kan. Jag är på de första stegen. Bygger min egen hälsa. Sakta. Samlar allt jag kan hitta om odling, bygga och renovera, kurser om olika saker och fortsätter att lära mer om hälsa ur olika perspektiv. I den takt jag orkar och kan. Det går inte fort. Men jag tar stegen.
Jag vandrar förbi kolonilotterna i mitt område och ser mig själv där med händerna i jorden. Sonen berättar om ett självgående bevattningssystem som han sett på sin kurs i programmering. Tankarna kring hur jag här och nu kanske skulle kunna börja leva delar av det jag vill börjar formas. Ett litet steg i taget.
Just här och nu är mitt första fokus att bygga upp en hållbar hälsa. Det är fortfarande en bit att gå. Men det är den som är grunden för att någon gång kanske kunna nå en bit på väg mot mina visioner. Grunden behöver läggas i min hälsa. Grunden behöver läggas i min ekonomi. Just nu är det en bra bit kvar. Men visionerna får leva i mig.
Hållbar träning
Nu har jag ägnat flera veckor till att bit för bit få ordning på min kost. Satsat på att etablera de vanor jag behöver kring maten, ta bort sådant som min kropp kan reagera mot och lägga till sådant som läker. Fyllt på med näring i massor. Maten har varit en av de första byggstenarna. Bara att avstå från allt socker och alla tillsatser är ganska stort. Bara det i sig själv är förmodligen den allra största hälsovinsten. Min psoriasis finns fortfarande men just i ansiktet har den börjat blekna alltmer. Det får ta tid. Jag har inte bråttom. Att må bra är min prioritet framför allt annat. Maten kommer säkert på sikt att också hjälpa mig i att bygga upp mig från utmattningen. Jag tror alltmer på sambandet mellan inflammation och utmattningssjukdomar. En växelverkan där det ena påverkar det andra. Ingen vet vilket som är den utlösande faktorn men jag är övertygad om att de hänger ihop.
Den här veckan vill jag lägga till träning. Jag promenerar, ibland kort och ibland lite längre. Mycket mer har jag inte haft ork till. Många menar också att det är bra att lyssna på kroppen i det här. Om det är så att jag går runt med en inflammation i kroppen så behöver den dämpas och bli bättre innan det är lämpligt att träna. Egentligen sker det naturligt av sig själv eftersom orken inte finns i och med utmattningen. Men nu börjar jag skönja en gnutta mer energi vissa dagar. Jag behöver dessutom få lite muskler på min slappa, svaga kropp. Att vara så pass inaktiv som jag varit de senaste tre åren syns och känns i kroppen. Jag vill framför allt bli starkare i musklerna och få mer ork och energi i dem. Det är en viktig aspekt i att bygga hälsa. Att inte få ont eller riskera att skada mig för att musklerna är så svaga.
Den här veckan tänkte jag börja med ett träningsprogram hemma. Enkla grundläggande övningar för att få upp styrkan i kroppen. Det finns många olika träningstips att hitta om man letar på nätet. Appar finns det också. Träning på olika vis och på olika nivåer. Jag har valt ett väldigt enkelt och basalt från Actic. Jag vet att jag behöver att det är enkelt för hjärnan orkar inte med om det blir för komplicerat. Om jag ska orka hålla fast vid det får det heller inte vara för långt och tröttande. Det måste rymmas på en nivå som passar den ork jag har just nu. Så småningom kan jag alltid utöka. Allteftersom orken ökar. Kanske jag en dag tittar mig i spegeln och upptäcker att jag faktiskt har muskler! 🙂
Det viktiga för att skapa en vana som jag håller fast vid tror jag är att börja enkelt. Inte ta i för mycket på en gång. Börja väldigt enkelt och inte köra slut på mig. Jag tror att det är bra att avsluta medan det fortfarande känns kul för att ha motivation till nästa gång. Så det optimala just nu är ett kort enkelt träningspass. Bättre med den träning som blir av än ingen alls. Chansen att den blir av ökar om den är relativt kort och okomplicerad.
Vi är alla olika och blir motiverade på olika sätt. Vi är också i olika skick i vårt utgångsläge. Därför tänker jag att vi inte ska snegla på varandra utan istället leta efter det som kan passa oss själva bäst just nu. Jag vill nu bit för bit bygga upp min kropps muskler på samma sätt som jag börjat bygga upp maghälsan med kostens hjälp. Ett litet steg i taget. En byggsten i taget. Bit för bit i lugn takt. Så att det blir hållbart nu och i längden.
Naturen är min religion
För mig är naturen en av de största källorna till glädje och inre ro. Tänk att jag som tyckte det var så jobbigt med alla insekter när jag var barn, idag känner den här stora längtan ut i naturen dagligen. Jag kan nog inte påstå att jag älskar insekter fortfarande men jag kan oftast samexistera med de flesta. Jag kan till och med uppskatta en del av dem. Men fortfarande finns det några som jag helst undviker. Trots det så älskar jag verkligen att vara ute i naturen. Vandra eller bara vistas där.
Jag älskar skönheten som möter mig där. Älskar att känna vinden, solen eller för den delen snön. Älskar regnet. Bara jag är rätt klädd så älskar jag att vara ute oavsett väder. Jag älskade att hålla min undervisning ute när jag var lärare. En varm anhängare av att undervisa ute i naturen oavsett ämne. Som förskollärare tyckte jag också om att vara ute med barnen. Jag skulle nog kunna tänka mig att vara utepedagog om jag skulle vara kvar i skola och förskola.
Jag drömmer om att vandra de 80 milen på El Camino. Någon gång ska jag göra det. Att vandra är bra för kroppen men också för själen. Jag laddar alla mina inre batterier då och fyller på glädje och energi. Inget kan få saker i livet i perspektiv som en vandring. Det är den ultimata stresshanteraren. Åtminstone för mig. Ändå har jag inte alltid gett mig ut. Prioriterat bort det i allt annat som känts viktigt. Men alltmer börjar jag inse att naturen är min religion. Den fyller på min själ och ingjuter kärlek i mig. Där möter jag elementen och alla sinnena får sitt. Det finns inget vackrare. Vem kunde tro det när jag var barn? Vem kunde tro att jag en dag skulle säga att naturen är min religion?
Syre är livsviktigt.
Varför är det ofta så att vi prioriterar vår egen påfyllning allra sist? När jag pratar med människor omkring mig så verkar det vara vanligt framför allt bland kvinnor. Andras behov går ofta före. Framför allt när vi fått barn. Det är ofta också då som det av någon outgrundlig anledning är just kvinnor som inte prioriterar sin egen påfyllning. Åtminstone verkar det vara så för väldigt många. Många som innan de fick barn hade en ganska god och jämlik balans i sin parrelation hamnar ändå där till slut. Ibland till förvåning för dem båda.
Jag fördjupar mig inte i varför just här. Det finns så mycket strukturer i vår kultur och i vårt samhälle som vi lever i och där många av de här sakerna på något vis kommer omedvetet. Även när vi aktivt tror att vi försöker skapa något annat. Det finns många förklaringar till det här om du är intresserad av att fördjupa dig mer i det. Men här just nu vill jag egentligen mest trycka på hur viktigt det är att börja lägga märke till varför vi inte mår bra.
En orsak kan vara att vi inte ger oss själva påfyllning i den omfattning vi faktiskt behöver för att må bra. Vi tömmer oss själva i våra jobb och i våra privata liv, i våra relationer och i allt vi behöver fixa och ordna i vår vardag. Visst finns det påfyllning i dessa saker också men vad jag menar är att vi kanske behöver bli lite mer medvetna om att vi många gånger har en balans som pekar på minus.
Första steget är att bli medveten om att det kanske är så att vår trötthet och irritation hänger ihop med att vi inte fyllt på oss själva tillräckligt. Nästa steg är att hitta några saker som fyller på. Några saker i våra liv som vi känner laddar oss med energi och glädje. Sedan behöver vi planera in dem i våra liv regelbundet, så ofta som vi känner att vi behöver. Och helst innan vi känner att vi behöver det. Göra det till en orubblig vana att göra de där sakerna. Se det som en insättning på ett konto för hälsa. En insättning för att i längden orka finnas där för andra och för allt vad livet erbjuder.
Ofta kan vi gå runt med frustration, irritation och ilska som vi riktar både mot andra omkring oss för att vi tycker att de kräver en massa och mot oss själva. Eller att andra suger ur oss vår energi. Att andras behov är så stora att vi aldrig får någon tid över till oss själva. Att vardagens måsten och borden tar över och lämnar ingen tid över. Jag är inget undantag. Så ofta som jag har burit runt på den där irritationen och ilskan inom mig för att jag tyckt att andra borde ändra sig. Eller för att jag själv tycker att jag måste eller borde en massa. Egna krav såväl som andras.
Men vad skulle hända om jag, om vi alla, istället började avsätta tid för påfyllning? Tid som är lika orubblig som en bokad läkartid. Som är lika viktig och som vi organiserar livet runt för att vi måste. Hur skulle det då se ut? Skulle vi då minska vår känsla av irritation, ilska och frustration? Skulle vi då ha mer energi, glädje och kärlek att ge till andra omkring oss? Skulle vi då tycka lite mer om oss själva? Skulle vi då kanske rent av ha mer energi och ork och egentligen bli mer effektiva i allt vi gör?
Jag tänker att när vi själva börjar tänka att det är vårt eget ansvar att ta hand om oss så har vi också makten att förändra vår situation. När vi slutar lägga skulden utanför oss själva och istället försöker hitta sätt att organisera våra liv så att vi tar oss tid för oss själva för att verkligen ägna oss åt att bygga hälsa så växer vi starka. När vi tar makten i att det är vi själva som allra bäst kan fylla på oss med det vi behöver så har vi också bäst chans att faktiskt må så bra vi bara kan.
När vi gör det så kan mötena med andra antagligen bli så mycket bättre. Jag tror att vi alla men framför allt vi kvinnor behöver bli mycket bättre på att fylla på med sådant vi mår bra av och avsätta tid för att bygga vår hälsa och vårt välmående. Vi behöver sluta be om ursäkt för att vi tar hand om oss själva. Det är en förutsättning för att kunna finnas där för någon annan.
Ett av mina sätt att fylla på är att vandra ute i naturen. Det finns nästan inget annat som kan slå det. Ett annat sätt är att umgås med nära och kära eller vänner som jag vet att jag mår bra omkring. Ytterligare ett är att hitta sammanhang där det är nära till humor och skratt. Något som jag också verkligen älskar och som gör mig glad in i själen är att dansa.
Vilka är dina sätt att fylla på? Det kan vara otroligt hjälpsamt att försöka göra en lista som du sedan använder dig av och försöker få in åtminstone några i din vardag varje vecka. Om det inte finns så mycket du kan lista så kanske det kan vara en bra idé att börja utforska vilka saker eller sammanhang som gör att du känner dig påfylld.
Att hitta sätt att fylla på dig själv är livsviktigt. Det är inget vi ska lägga i andras händer eller hoppas på att det någon gång finns tid över för. Det är du själv som skapar det. Det har blivit en av mina uppgifter nu. Att lära mig fylla på mig själv. Genom att ge mig själv syre i livet så kan jag också ge till andra på ett mer kärleksfullt sätt och med större glädje. Med mer syre ökar orken, energin och hälsan. Syre i form av allt det som fyller på mig. Syre är livsviktigt.
Benbuljong
Att dricka benbuljong eller berika soppor och grytor med benbuljong är värdefullt för att läka tarmen. Det är inte särskilt svårt att göra. Det som krävs är bara att man har tid. Det sköter sig självt när man väl har satt igång det men behöver puttra i många timmar för att bli riktigt bra. Det recept som jag har använt grundar sig på Autoimmun kokbok, skriven av Karl Hultén och Cecilia Nisbet Nilsson. Jag har använt deras recept som bas när det kommer till innehåll och proportioner men kryddat efter vad jag själv vill ha i buljongen.
Här kommer receptet som ryms i en stor gryta:
1 kg ben
3 liter vatten
3 msk färskpressad citronjuice
1 msk äppelcidervinäger
2 lagerblad
Salt (ungefär en tesked per liter vatten)
Valfria kryddor. Förslaget i kokboken är hel svartpeppar, libbsticka och grovt hackad selleri. Jag själv brukar välja hel svartpeppar och hel kryddpeppar för det har jag oftast hemma. Man kan ha olika typer av lök och rotgrönsaker också i om man vill. Det bestämmer man själv utifrån vad man gillar.
Jag använder märgben av nöt och gärna också kycklingben för att få lite mer broskrika ben. Men man kan använda vilken typ av ben man vill och beroende på vad man får tag på. Om man inte har en stor gryta som rymmer allt så kan man ju fördela på flera grytor så att man slipper koka buljong så ofta.
Lägg benen i grytan och fyll på med vatten så att benen är täckta. Lägg i salt, kryddor, eventuella grönsaker och häll i äppelcidervinäger och den färskpressade citronjuicen
Citronjuicens funktion är att hjälpa till att laka ur mineralerna ur benen.
Benbuljongen får sedan koka upp och småputtra under många timmar, alltifrån 6 timmar till 48 timmar. Jag brukar koka min mellan 12 och 24 timmar.
Sila ifrån benen och fördela buljongen i burkar, lådor eller istärningsblock. Du kan frysa in lagom storlekar så att du kan ta fram vid behov.
När du dricker benbuljong så får du i dig en mängd mineraler, kalcium, olika aminosyror och särskilt glycin. Inte nog med att det gör gott för magen, tarmen och kroppen i övrigt, det är otroligt gott också!
Ibland lägger jag finfördelat kött, lite svamp eller annat som jag tycker om och häller på buljong och värmer. Det blir en god soppa. Jag berikar alla grytor jag gör med benbuljong och på så sätt får alla i familjen i sig av det nyttiga.
Hoppas att du ska få många härliga buljongstunder framöver! 🙂
Starten på dagen…
Lördag morgon. Oavsett om du har en lugn morgon eller en morgon där du snart ska iväg på något så vill jag be dig att du tar dig en liten stund i lugn och ro. En stund då du släpper ner axlarna och andas ut. En stund då du tar dig tid att tänka på några saker i ditt liv som du känner glädje och tacksamhet över. Några saker som du uppskattar. Känn glädjen över att de finns i ditt liv. Uttala för dig själv att du är glad och tacksam över att du har detta i ditt liv. Låt de känslorna och tankarna bli starten på din dag.
Detta är en vana jag har etablerat i mitt liv. Något jag gör varje morgon. Det gör att jag blir medveten om att jag har mycket fint i mitt liv. Det gör att jag får en erfarenhet av att jag själv kan påverka hur jag känner mig just nu. Det gör att jag inser att jag på många vis faktiskt har makt att påverka mitt mående. Att jag känner att jag själv kan göra olika saker för att påverka mitt mående, min hälsa och mitt liv ger kraft. Kraft inför dagen. Kraft i livet.
Jag gör inte enbart den här tanketräningen på morgonen utan jag försöker se mig omkring under dagen också och lägga märke till allt som omger mig som jag uppskattar. Lägger märke till allt det lilla fina i vardagen. I och med att jag gör det så upplever jag en mycket högre grad av glädje och tillfredsställelse i mitt liv än vad jag gjorde för några år sedan.
Innan jag började använda mig av den här strategin så kunde morgnarna istället genomsyras av alla hemska nyheter jag läste om i tidningen. Eller genomsyras av alla de tusen små motgångar som vi stöter på i vår vardag. Att starta dagen annorlunda och att lägga märke till det fina under dagen gör inte att jag lever mitt liv världsfrånvänd. Men jag väljer var jag vill lägga huvuddelen av mitt fokus. Jag gör det för att det är viktigt för mig att bygga ett hållbart liv i hälsa. När jag gör det så har jag också så mycket mer glädje att sprida vidare till andra.
Idag börjar jag bit för bit att lägga till recept på bloggen. Sådant som jag själv tycker om och tillagar. För det mesta är det recept som jag kanske hittat någonstans hos någon annan, använder som de är eller har modifierat lite. Om det är recept som jag vet att jag hittat hos någon annan så kommer jag att uppge källan. Syftet är att jag bit för bit vill bygga en receptbank med recept som jag själv gillar och använder. Först ut lite senare idag blir benbuljong 🙂 Receptbanken kommer utgå från paleokost eller AIP. Jag kommer skriva ut vilken kategori de tillhör så att det ska vara lätt att välja om man vill prova.
Mentala verktyg
Många fnyser lite ironiskt och smått överlägset kring begreppet positivt tänkande. Jag tror att många tänker att en i det förnekar alla känslor, begraver allt negativt och lägger en glättigt tillkämpad positiv attityd ovanpå. Något som inte är äkta eller går på djupet. Något som förnekar de känslor som vi kanske behöver arbeta med eller det bagage som tynger oss och som vi kanske skulle må bättre av att på olika sätt bearbeta och ta hand om. Det kanske är sant att en del använder positivt tänkande så? Kanske de inte orkar gräva i det förflutna eller just där och då ta tag i allt det jobbiga utan vill bara försöka må bra just nu så mycket de bara kan. Vilka är vi att döma det? Att fnysa överlägset?
Jag tänker att förr eller senare brukar vi behöva ta hand om det som finns inom oss, de saker som inte försvinner utan som poppar upp då och då. Vi brukar behöva bearbeta vissa saker och hitta en sorts läkning inombords om vi kan. Ibland behöver vi hitta i att acceptera. Att så såg det ut. Att så ser det ut just nu. Finna sätt att acceptera att vi ibland känner sorg, ilska, frustration, stress, oro och en mängd känslor som vi kanske egentligen skulle vilja slippa. Jag tror på att söka hjälp och gå och prata med någon. Ibland behöver vi det. Ibland räcker det med en nära vän men ibland kanske vi behöver söka oss till kurator eller psykolog.
Utöver detta så finns det en del vi faktiskt kan göra själva för att påverka vårt mående och våra liv. Om en vill fnysa föraktfullt åt det så är det ju upp till var och en men jag tror att vi själva har en viss kapacitet att kunna träna oss i olika strategier för att må bättre i våra liv. Vissa verktyg och strategier är hjälpsamma. En del har vi provat under längre tid och de är etablerade och välkända. Andra är lite nyare och inte lika välkända för alla men kan ändå vara verksamma. Jag provar gärna. Jag är en sorts forskare som gärna själv provar och utvärderar olika metoder, strategier och verktyg. För jag tror på vår egen inneboende kraft till läkning på olika sätt. Ibland behöver vi mycket hjälp och ibland mindre. Ibland har vi nytta av enklare verktyg och strategier som någon tipsar om. Något hjäper mig och något hjälper dig. Inte säkert att det är exakt samma. Vi kan behöva olika nycklar till läkning och ett hållbart liv.
Jag har i många år provat olika verktyg och strategier och hittat fram till några som jag har stor nytta av i mitt liv. Som hälsopedagog vill jag hjälpa och inspirera andra i att hitta verktyg och strategier för att leva ett läkande liv. I att må så bra som möjligt. I att hitta egna vägar som passar just dig. Jag sitter inte inne med sanningen om vad som passar dig, det gör du själv allra bäst. Men om jag kan vara till hjälp på vägen så vill jag gärna det. Ett sätt och som jag gör här på bloggen är att berätta om mina egna vägar mot ett läkande liv, mot ett allt mer hållbart liv. Kanske kan det inspirera eller leda dig vidare på din väg. Inget skulle ge mig en större glädje än det. Det är mot den bakgrunden jag numera kallar mig hälsopedagog. En pedagog som utforskar ett läkande, hållbart liv i hälsa. För mig själv och för att kanske kunna hjälpa andra på deras väg.
Läkande Liv 