Livsstil · Utmattning

Intern kurs i självkännedom

Igår lyckades jag ta lite i taget i röjningen här hemma. Promenera en stund. Se ett avsnitt av en serie ihop med dottern. Röja lite till. Fixa middag och koppla av i soffhörnan. Jag gjorde så som jag behöver lära mig. Att ta lite i taget. Få påfyllning emellan. Vila emellan. Inte köra järnet och sedan stupa.
Så det finns en hel del kvar att göra här hemma innan det är i ordning. Men så får det vara nu. En balans i hur mycket jag gör så att jag mår bra. Till slut blir det ju ändå klart. Bit för bit.
Nu frukost och en bra start på dagen.
Jag behöver ordentligt med påfyllning och bra energi för att orka. Idag ökar jag på mina arbetstimmar.
Målet är att ha ork både att jobba och fungera hemma. Att ha ork kvar att fixa mat eller annat. Helst så småningom också orka hålla igång någon form av träning för kroppen. Orka träffa vänner och släkt ibland. Orka hitta på något kul emellanåt.
Innan min sjukskrivning skalade jag bort mer och mer eftersom jag inte orkade. Till slut var det bara jobba och sova. Orkade inte ens prata i telefon.
Under sjukskrivningen var det bara vila och återhämtning större delen av tiden under fyra månader. Efter det började jag sakta komma igång lite mer. Energin ökade lite i taget de sista två månaderna.
Nu känns det som att ha tagit flera steg bakåt med orken. Nu när jag börjat jobba igen. Men jag hoppas att det bara ska vara för att det är ovant. Att energin ska öka allteftersom igen. Under tiden behöver jag finna balans på olika sätt i att lyssna på kropp och själ.
Jag går en intern utbildning i självkännedom. Den är livsviktig för att bli återställd och må bra.
Nu är frukosten snart uppäten. Fokus på några saker i mitt liv som jag är tacksam över och uppskattar. Sedan iväg till jobbet.
Livsstil · Utmattning

Sömn, arbete och stora projekt

Jag har börjat vakna tidigt igen och kan inte somna om. Så var det innan min sjukskrivning också. Sömnen tog ett tag att få ordning på. Efter fyra månaders sjukskrivning började jag sova bättre. Utan att vakna på natten eller tidigt, tidigt på morgnarna med tankarna snurrande och stress i bröstet.
Problemet när jag nu börjar vakna tidigt igen är att jag blir trött fortare på dagen. Sömnen är viktig för återhämtningen. Det är det som läkaren verkade tycka var viktigast att få ordning på först. Jag hoppas att det bara är tillfälligt nu. Att det blir bättre igen.
coffee-690349_640
Igår blev det förändring här hemma. Ommöblering och mina tjejer bytte rum. Saken är den att när man i en liten lägenhet börjar förändra och fixa på ett ställe så blir det en kedjereaktion. Alla andra områden i huset påverkas. För att fixa det ena måste man fixa det andra, som i sin tur påverkar det tredje. Så till slut står man där med röra och kaos i hela bostaden.
Vi lyckades få någorlunda ordning i deras rum igår. Men nu är resten kvar. Så idag blir det också en hel del att fixa här hemma. Så att det går att vara här. Så att det blir en viss grund. Sedan får det bli att fixa resten lite i taget. Just nu blir jag nöjd bara det blir beboeligt igen.
Veckan som kommer ökar jag min arbetstid till 50 %. Så den veckan blir det fokus på vila när jag kommer hem. Har jag en hyfsad ordning som grund så kan jag släppa och koppla av när jag behöver det. Därför blir det idag en dag av att skapa en hyfsad grund.
Det där att ha en balans i det man gör under en dag är inte så himla lätt. Enligt den KBT behandling jag deltog i så skulle man försöka dela upp saker att göra i hanterbara delar. Ta en sak i taget och också se till att få påfyllning genom att göra sådant man tycker om. Detta tillsammans med återhämtning skulle kunna vara en bra balans. Det tror jag är jättebra. Men hur gör man när man har satt igång ett projekt som växer över ens huvud?
Jag borde vara vis av erfarenheten och veta att det knappt går att ändra en sak i mitt hem utan att det blir nödvändigt med total makeover. Så nu får jag helt enkelt gilla läget och stå ut med kaoset ett tag. Försöka fylla på och återhämta mig ändå. Med kaoset runtomkring. Dela upp resten i hanterbara delar och ta en liten bit i taget. Från och med nu.
Utmattning

Att hålla emot…

När man som jag har varit utbränd och nu är på väg att må bättre så uppstår en del tankar kring hur jag nu ska förhålla mig i livet. Jag vet att jag själv har lätt att säga ja och lätt att engagera mig. Jag vill ofta mer än jag orkar. Och jag vet att jag har höga krav på mig själv.
De höga kraven på mig själv har jag fått verktyg och strategier att jobba med eftersom jag deltog i en KBT behandling i just detta. Men det är ett pågående och fortsatt arbete att inte hamna i det igen. I de gamla mönsterna.
Men hur är jag på jobbet nu? Hur mycket eller hur lite ska jag engagera mig? För att må bra. Vad ska jag säga ja till och nej till? Hur blir jobbet roligt och meningsfullt utan att jag sliter ut mig? Var hittar jag balansen och kan må bra på jobbet?
frog-1339892_1280
När ingen annan kan hjälpa en att sortera i det här och skapa en arbetsmiljö som fungerar på ett bra sätt så måste jag själv hela tiden vara uppmärksam. Hålla tillbaka. Trycka ifrån. Sätta gränser. Backa. Och det är krävande. Betyder det att det är dags att gå vidare? Att det blir svårt att må bra där jag nu är? Att det inte blir bra för mig och min hälsa i längden? Jag vet inte.
Just nu försöker jag hitta mina egna signaler. Märka var mina gränser går. Lära mig att lyssna inåt innan jag går igång och tar i för mycket. Så kanske är det för tidigt att veta om det kan fungera på det jobb jag har? Men det är krävande att känna att jag måste bevaka mina gränser och hålla emot.
Hålla emot mot mina egna impulser att säga ja och gå igång med engagemang som kör slut på mig. Hålla emot mina impulser när jag vill men egentligen inte orkar. Hålla emot mina impulser när jag ser kollegor som också går på knäna. Mina behov eller deras? Varför ska jag behöva välja? Vad är det för sorts arbetsplats som gör att jag måste välja?
Finns det en framtid där när det känns som om det är jag som måste hålla emot för att inte återigen hamna i utmattning? När flera medarbetare blir utbrända och balanserar på gränsen undrar jag varför förändring inte sker på organisationsnivå? Varför lägger man problemet och lösningen på den enskilde när allt fler inte håller?
Visst ligger en del i den personlighet jag har. Mitt engagemang och mina krav på mig själv. Men det är ju inte den enda faktorn. Och till slut har man på arbetsplatsen inte kvar något engagemang eller några engagerade medarbetare. För de flesta måste hålla emot för att orka.
Tankarna går i mig kring det här. Svårt att hitta svar och lösningar. Men även här fungerar jag som jag alltid gör. Många tankar och processer inom mig. Många försök till att skapa förändring inom mig men också omkring mig. Men när jag når en punkt när det inte går att förändra längre där jag är och på det sätt jag behöver för att må bra så blir det dags att gå vidare. Då behöver jag ett nytt sammanhang för att må bra. Riktigt där är jag inte än. Men det verkar som om det är dit jag är på väg.
Livsstil

Formatering i det inre och i det yttre

Rensa ut. Skala bort. Få luft. Just nu känner jag ett starkt behov av det. Det känns som om livet är överbelamrat. Jag behöver utrymme. Mellanrum. Att kunna andas. Kunna tänka. Kunna skapa.
När det inre behöver utrymme så behöver det yttre livet också det. Åtminstone är det så för mig. När det inre känner stress för det ena efter det andra då blir behovet av att rensa ut och förenkla livet stort. På alla plan.
Det känns som om mitt inre håller på med en stor rensning ifrån det gamla. Försöker plocka bort det som inte fungerar och börja tänka och leva annorlunda mot förut. En sorts ny formatering av den inre hårddisken. Steg för steg.
När jag varit utmattad och sjukskriven så har orken inte funnits till mer än det allra nödvändigaste. Så mitt hem har blivit allt mer överbelamrat. Jag bor ganska litet och när det då samlas för mycket saker så krymper utrymmet mer och mer.
Nu när jag fått tillbaka lite mer ork så kliar det i mig att rensa i mitt hem. Men orken är fortfarande väldigt begränsad så det blir inga stora saker. Jag behöver ta lite i taget. Dela upp. Så att jag inte kör slut på mig själv. Men även här är viljan lätt större än orken. Jag vill. Jag känner det som om jag inte står ut om jag inte får det gjort.
Jag vill få bort allt som bara ligger och inte används. Jag vill spara bara de saker som jag eller barnen älskar eller behöver. Vinden behöver tömmas. Jag behöver att vinden töms. För ro inombords. Jag vill inte bära runt på sådant som inte ger energi och liv längre. För jag vill känna mig levande och lätt. Vill kunna leva, andas och blomma nu.
Jag vill kunna packa ihop de saker jag värdesätter och behöver och ha möjlighet att flytta när jag vill. Utan att behöva flytta med mig ett förråd. Utan att då i den stunden behöva rensa. Jag vill ha enbart det jag behöver och det som jag använder och tycker om.
Men behovet stannar inte bara vid det. Jag känner ett intensivt behov av förnyelse också. Att byta ut det gamla, förnya och få in ny frisk energi. Byta ut alla tavlor och bilder på väggarna. Ha nya färger i min inredning. Möblera om. Ta bort och ändra. Skapa lite mer rymd och luft trots att det är trångt.
Det inre och det yttre i mitt liv är inne i förändring. Och de går lite i otakt. Det är en process av genomgripande förändring av mitt liv. Det gamla är slut nu. Jag vill bara ta med det som känns viktigt och sedan avsluta och gå framåt mot något annat. Mot ett nytt liv och nya skapelser som bygger ett annat liv. Det liv som redan finns inom mig. Mitt inre är redan där på många sätt men det yttre ligger efter.
Det är just så all förändring i mitt liv har gått till. När det inre skriker efter att det yttre ska hålla jämna steg med den förändring som äger rum då blir det till slut omöjligt att inte sätta bollen i rullning även i det yttre.
I fortsättningen av mitt liv vill jag ha ett lite lättare bagage. I mitt inre har jag kommit en bra bit på den vägen. Nu ska det yttre snart få följa. Så att jag kan leva det viktiga. Det jag vill och värdesätter. Det finns fler områden i det yttre som behöver förändring. Men ett steg i taget är enda vägen dit.
Utmattning

Trött igen…

Intensivt trött efter två och en halv timmes arbete. Hur är det möjligt? Hur kan man bli trött bara av att vistas tillsammans med andra människor? På förskolan? Det känns liksom ofattbart och konstigt. Men så är det.
På väg hem i bussen, vid lunch, höll jag nästan på att somna. Huvudet känns dubbelt så stort. Tomt. Jag kan inte fokusera eller följa en tråd i ett samtal. Orkar inte. Kan inte. Fastän jag vill. Fastän jag verkligen försöker.
Och om en vecka ska jag öka från 25 % arbete till 50 %. Hur kommer det att vara då? Tidigare sa läkaren att jag behövde få vila och återhämtning. Att mitt huvud och min kropp behövde det för att läka. Till slut blev jag bättre och orkade lite mer.
Så nu efter sex månaders sjukskrivning har jag börjat jobba. 25 % bara. Och återigen orkar jag knappt stå upp och laga mat här hemma. Vill bara sova. Vila. Så vad betyder det? Behöver huvudet precis som innan vila och återhämtning fortfarande? Eller blir det automatiskt så att huvudet efter en viss tid kan öva upp sin ork och sin förmåga att fungera igen?
Jag vet inte. Jag vet bara att jag vill må bra. Jag vill ha ork och energi. Jag vill kunna göra allt jag älskar. Jag vill kunna jobba. Jag vill ha en bra ekonomi. Och jag gör allt jag kan komma på för att kunna må så bra som möjligt.
Jag har förändrat kosten så att magen och kroppen mår bättre. Jag övar mig i mindfullness och olika tankeverktyg för att inte ställa för höga krav på mig själv. Jag promenerar utomhus för att jag mår bra av det. Åtminstone gjorde jag det innan jag började jobba igen. Nu orkar jag inte, återigen. Jag försöker lyssna på kroppen och själen så mycket som möjligt. Men det räcker inte fullt ut.
Jag behöver acceptera att det är så här det är just nu. Att orken fortfarande inte hållet jämna steg med viljan. Men vad jag undrar är just nu om det kommer att bli bättre? Går det att öva upp orken medan man jobbar när man har varit i ett utmattningssyndrom? Går jag rätt väg i ett tillfrisknande genom att jobba och öka min arbetstid trots att tröttheten är så stor?
Läkaren verkar i alla fall tänka så. Arbetsgivaren också. Så då är det nog så. Eller?
Om två veckor är det nytt läkarbesök. Då ska jag ställa lite fler frågor. Men just nu kan jag mest bara vila.
Jobba och sedan vila. En dag i taget. Det blir nog bättre.
Utmattning

Utmattningssyndrom

Efter mer än ett års uppehåll i bloggandet är jag igång igen. Året som har gått, 2015 – 2016, har varit tufft. Förra våren ökade stressen i mitt liv mer och mer trots mina försök att använda verktyg för stresshantering. Sommarens ledighet räckte inte till för den återhämtning jag behövde. När hösten kom blev det allt svårare att orka. I oktober kraschade jag.
relax-569318_640
Efter det har sex månaders sjukskrivning följt. Utmattningssyndrom. I början orkade jag knappt stå på benen. Men bit för bit kom orken tillbaka lite i taget. Efter fyra månader anmälde jag mig till en internetbaserad KBT behandling för att arbeta med mina egna höga krav på mig själv. För jag inser att en del av problemet ligger i just det. Att jag ställer höga krav på mig själv både yrkesmässigt och privat.
Det är givetvis inte den enda faktorn. En annan faktor har varit situationen på mitt jobb. Ytterligare en faktor har funnits i mitt privatliv. Alla dessa tillsammans körde slut på mig.
Jag ville ta itu med det jag själv kunde göra något åt för att tillfriskna och för att förhoppningsvis inte hamna där igen. Så KBT var en sak jag själv kunde ta tag i.
KBT handlar om att lära sig mer om sitt problem. Bli medveten om mekanismerna, vilka konsekvenser de får för mig och vilka fördelar de kanske ger. Efter det får man hjälp med olika verktyg för att förändra sitt beteende och sina tankar. Man får verktyg för att öva sig på olika saker för att komma tillrätta med sitt problem.
Så jag gick den här behandlingen i två månader. Den har varit jättebra. Jag har börjat förstå mer av hur jag fungerar och jag har fått verktyg för att komma tillrätta med de höga krav jag har på mig själv. Jag har fått öva på olika sätt i olika situationer. Nu är behandlingen slut och nu börjar arbetet med att fortsätta på egen hand.
beach-394503_640
Jag har precis börjat komma tillbaka till jobbet igen på 25 procent. Bit för bit ska arbetstiden trappas upp. Fortfarande är jag väldigt trött. Efter en förmiddag i barngrupp är jag ganska slut. Och det värsta är huvudet. Det är huvudet som blir trött fortast. Det tar liksom stopp och det går inte att fokusera eller tänka mer. Efter ett par dagar på jobbet får jag huvudvärk.
Så jag vet inte var det här ska landa riktigt. Jag hoppas att det ska bli bättre med huvudet och orken. Så att jag mer och mer klarar att jobba igen. När jag kommer hem blir det nu mest vila. Men att röra på sig ute är bra så det försöker jag få till.
Bloggen får alltså nu en liten nystart igen. Den kommer att fortsätta på samma tema som innan. För jag är ju fortfarande här i processen att finna vägar att må så bra som möjligt i livet. Men nu får den kanske ett lite större innehåll av olika strategier och verktyg som jag provar ihop med min egen process. Inte bara mindfullness som nog var det största innehållet tidigare.
Just nu provar jag flera verktyg mot ökad hälsa och välmående. Och det är de och min process i detta som jag kommer att skriva om. Jag vet ännu inte hur ofta jag kommer att skriva inlägg. Det får växa fram.
Välkommen att kika in om du vill följa min process. Kanske får du lite inspiration och idéer till din egen process. I så fall är det ju underbart. Skriv gärna en kommentar. Oavsett så är du välkommen hit.