Utanför fönstret strömmar barn och ungdomar till förskolan och skolan bredvid mitt hus. Jag sitter med tända ljus och kaffet som värmer mot händerna. Min stund. Dottern har redan gett sig iväg till sin skola. Vi åt frukost ihop som vi brukar. Idag är en ny dag. Saker upprepar sig och är invanda rutiner medan annat är nytt. Som det ska vara. Det bor något skönt i det. En sorts naturlig balans.
Igår ägnade jag några timmar åt att känna alla känslor som dök upp efter rehabmötet. Känna, låta tankarna komma och gå, tillåta mig att för en stund tycka lite synd om mig själv. Fundera över alla katastrofer som min hjärna spelade upp. Bli än tröttare. Sätta på tv:n och fly från allt. Lämna bekymmerna en stund och hitta spänning och skratt. Känna hur hjärnan till slut var för trött för att skapa fler bilder eller tankar. Sömnen som behövs för lugn och ro. För läkning.
Idag är en ny dag. Dags att gå vidare. Igen. Använda verktyg som tar udden av katastroftankarna. The work som jag skrivit om tidigare. Det är effektivt mot berättelserna som spinner oro i huvudet. Att syna tankarna för att kunna släppa dem. För att behålla den ömtåliga energin i mig. Försöka låta bli att måla upp bilder om framtiden för jag vet ju ännu inte helt hur den kommer bli. Istället se det fina som finns här och nu.
Problemlösa det som går att problemlösa. Försöka släppa det jag inte kan förändra. Leta efter solglimtarna. Fokusera på det ljusa som är här och nu. Inte tänka för långt fram. Bara här och nu. På det sättet tar jag mig framåt en dag i taget. Till slut har jag kanske kommit en bit på min resa. Resan i ett läkande och hållbart liv. En stund i taget. En dag i taget. Tro och hoppas på det bästa. Det är vägen framåt.
Etikett: Metoder
Ljus
Ljus är det som skingrar mörker. När du vaknar på morgonen av att oro eller problem far omkring i huvudet så kan du börja med att lägga märke till att de finns där. Det är de som gör dig trött innan du ens har stigit upp. Det är de som gör dig rastlös, irriterad och frustrerad redan innan du fått i dig morgonkaffet. Andas. Se de där tankarna som mörka moln som du andas ut. Känn hur axlarna sänkts lite för varje gång du andas ut molnen. Känn avslappningen i kroppen.
För in ljus. Andas in och föreställ dig att du andas in ljus. Ett härligt soligt ljus som sprider gott i dig. Ljuset genomsyrar dig och fyller dig. Känn hur det känns gott i dig. Låt det ta lite tid. Andas. Andas. Och andas. Ut i mörka moln som glider långt bort. In i soligt vitt ljus som genomsyrar dig.
För in ljusa tankar. Tacka för en skön sömn. Känn uppskattning för den nya dagen, att du har vaknat till en ny dag. Att du får möjlighet att fylla den med något fint. Känn uppskattning över den varma morgonrocken som omsluter dig, hur skön den känns mot huden.
I badrummet kan du välja att verkligen känna vattnet mot din hud och både i tanke och känsla uppleva uppskattning över att du har rinnande vatten och att det känns fantastiskt mot huden. Att det rengör och friskar upp eller att det värmer och känns skönt.
I köket njuter du av att frukosten smakar gott, den varma muggen mot dina händer och känner uppskattning över dem. Ser dig omkring, tänker och känner tacksamhet och uppskattning över olika små saker omkring dig.
Innan du kommer till jobbet så kan du välja att tänka på några saker du verkligen uppskattar med ditt jobb, med dina kollegor och chefer. Ställa in dig på att idag blir en fantastisk dag. En dag som kommer bjuda på en kavalkad av glädje, utmaningar och lärdomar. Dagen idag är unik och kommer aldrig tillbaka. Du kan välja att försöka uppskatta så många stunder som möjligt av den dagen. Stanna upp och lägg märke till små, små saker som du uppskattar och är tacksam över.
På väg hem kan du välja att lyfta de fina och bra sakerna ur din dag. Tacka för dem och känn uppskattningen inom dig. Välj medvetet att lägga märke till det som varit bra eller som har fungerat. När du var på jobbet försökte du hantera ditt arbete på bästa sätt. Du problemlöste efter bästa förmåga där. Nu är du på väg hem. Arbetsdagen är slut och den problemlösning som hör till den. Vad var bra idag? Känn glädje och tacksamhet över det och låt de känslorna ta över utrymmet i dig.
Se framför dig att du nu ska hem. Vad är det du uppskattar med att komma hem? Vilka små saker är det som skänker dig glädje där? Vad är det du uppskattar och tycker om hos de andra som du bor ihop med. Tänk på de sakerna och känn uppskattningen över dem. Låt det du tycker om genomsyra dina känslor så gott du kan.
Att medvetet försöka föra in mer ljus i form av tankar, känslor och genom att se inom sig (visualisera) är mycket hjälpsamt om vi vill förändra hur vi mår. Om vi vill förändra våra stresstankar eller hjälpa oss själva i att bidra till att skapa bättre relationer. Vi kan medvetet påverka hur vi känner oss och hur vi möter andra. Det i sin tur påverkar vår interaktion med andra och hur vår dag utspelar sig. Men framför allt påverkar det oss själva. Hur vi känner och upplever vår morgon, vår dag och vårt liv.
Jag vet att livet inte går i slow motion. Det går ibland så fort att vi inte hinner registrera vad vi tänker eller känner. Vi bara åker med. Rätt som det är känner vi irritation, ilska eller glädje och brister ut i skratt. Det finns ingen möjlighet att ha kontroll över hur vi tänker och känner eller hur vi upplever och lever livet i varje sekund. Det är inte meningen heller. Vi ska ju leva med allt vad det innebär. Inte kontrollera livet in i minsta detalj. Det är inte meningen heller att förneka och trycka undan känslor.
Men om vi vill uppleva lite mer ljus och glädje, om vi vill minska på oro och stressfulla tankar så finns det verktyg som vi kan bli hjälpta av. De kan vi välja att använda emellanåt under vår dag för att mer och mer föra in ljus och skingra mörker. Ljus och mörker är naturliga ingredienser i ett levande liv. Och alla nyanser däremellan. Men lite i taget kan vi öva oss i tekniker för att mer medvetet föra in mer ljus om vi behöver och önskar det.
Kommunikation
Att starta med det som är bra. Tankarna spann vidare på inlägget från imorse. Att starta med det som är bra när vi pratar med andra. Imorse skrev jag om att starta med att berätta om det positiva som hänt under dagen när någon fråga oss hur dagen har varit.
Det här med kommunikation är inte alltid så himla lätt. Jag är definitivt ingen expert på det ämnet men det intresserar mig. Det är intressant hur vi pratar med varandra. Samtalen med andra påverkar oss ganska mycket. Hemma såväl som på jobbet.
Hårda, vassa, irriterade ord. Ironiska, milt överseende och förminskande. Kommunikation som vi inte alltid är fullt medvetna om att vi ger ut. Misstro, självhävdelse och konflikt. Eller att vi börjar våra samtal med det vi vill korrigera i den andre. Andras fel och brister. Något vi inte uppskattar. Något som oroar oss. Saker som stör oss och gör att vi pyser missnöje och klagar. Listan kan göras lång.
Kommunikation sker ju inte heller enbart med ord. Det skiner ofta igenom, det vi känner. Vi kanske försöker kamouflera vår oro eller misstro men den andre märker ändå av den. Tankar inom oss och ord påverkar våra känslor. Känslorna lyser ofta igenom på olika sätt.
Det är många som brottas med kommunikationsproblem. Hemma eller på arbetsplatsen. Även om vi inte känner av så stora problem så kanske vi ändå vill undersöka vad en annan sorts kommunikation skulle kunna ge? Det finns mycket skrivet om olika sätt att kommunicera. Det kan vi alla fördjupa oss mer i om vi vill. Det finns egentligen inga ursäkter att inte göra något åt en dålig kommunikation. Det finns hjälp att hitta. Men kan vi själva ändra på kommunikationen så att det blir en ordentlig skillnad? Behöver vi inte vara med på det allihop i så fall?
Jag tror inte att någon av oss kan förändra någon annan. Vi kan föreslå saker och hoppas på att den andre också ska tycka att det är en bra idé men om den andre inte nappar på det så kan vi inte göra något åt det. Däremot kan vi själva välja att göra annorlunda. Vi kan själva öva oss i att kommunicera på ett annat sätt. Vi behöver inte delta i en dålig kommunikation och spä på den. Vi kan göra annorlunda själv. Om det inte hjälper i den relation vi är i, trots att vi verkligen försökt på flera sätt eller försökt söka hjälp, så kanske vi behöver lämna den. Dålig kommunikation har makt att förstöra mycket. Både hemma och på jobbet.
Morgonens inlägg om att börja med det som är bra fick tankarna att spinna vidare på att försöka börja ändra en sak. En enda sak. Längre fram kan vi lägga till fler men all förändring börjar ju med ett steg. Vad skulle hända om vi alltid i alla samtal börjar med det som är bra? Börjar med något positivt om den andre? Något som är positivt i relationen? Något som den andre gjort bra? Något som vi ser som värdefullt i den andre? Eller på jobbet börjar med något som är bra på arbetsplatsen? Något som vi uppskattar där? Lyfter fram det som är bra hos kollegor, chefer och arbetsplats. I varje samtal. Alltid börjar med det.
Skulle det förändra något? Om vi vägrar delta i vanan att alltid först börja med det som inte fungerar eller det vi vill förändra och istället tar för vana att alltid börja med det som är bra. Överger den första impulsen att alltid klaga och istället väljer att framhålla det som är bra. Övar på att i förväg tänka ut fem positiva saker att starta med och ständigt leta efter fler? Vad skulle hända då? Skulle samtalen då bli annorlunda? Skulle de leda till något annat? Hur skulle det då bli i fikarummet på jobbet? Hur skulle det bli i våra relationer med vår partner eller med våra barn?
Självklart ska vi ta tag i problem och säga vad vi tycker. Självklart ska vi sätta gränser och göra vad vi kan för att förändra saker som inte fungerar. Men om vi alltid först fokuserar på det som fungerar och är bra så tror jag att vi genom det skulle kunna förändra på ett annat sätt. Det skulle ge en annan sorts energi i relationen och på arbetsplatsen. Den person som först blir lyft och får känna sig värdefull är mer intresserad av att lyssna och möta upp tror jag. Den arbetsplats som har personal och chefer som alltid börjar med att lyfta de bra sakerna, lyfta varandras goda sidor och ser varandra som värdefulla i första hand, har en större möjlighet att lösa eventuella problem. Det tror jag på.
Om vi möter varandra på ett respektfullt sätt med vänlighet och lyfter varandra det första vi gör så tror jag att vi många gånger skulle kunna revolutionera våra relationer. Både hemma och på arbetet. Med vår partner, våra barn, vänner, kollegor eller chefer. Tänk om det faktiskt skulle kunna göra skillnad? Tänk om vi skulle ge det åtminstone ett par månader då vi övar oss i det här? Skulle något förändras? Skulle vi känna annorlunda eller må annorlunda? För att utmana oss själva ännu mer kan vi ju försöka lista minst fem positiva saker om någon som utmanar oss riktigt ordentlig 🙂 Kan vi inte undersöka det?
Räkna de lyckliga stunderna…
När du kommer hem från jobbet, skolan eller var du än har tillbringat din tid, vad är det då du berättar om? När du möter din partner, vän eller någon annan och de undrar hur din dag har varit, vad svarar du då? Vilka saker väljer du att först berätta om?
Det var en litet klipp av Olof Röhlander som jag såg på Instagram igår som satte igång de tankarna. Han uppmanade till att alltid räkna de lyckliga stunderna först. När vi ska summera året så tyckte han att det är en god idé att börja med att räkna upp de lyckliga stunderna.
Jag funderade på det och mina tankar gick i banorna om vilka tankar jag vill vara kvar i när jag slutat min uppräkning. Ska jag börja med de lyckliga stunderna och sedan gå över till de stunder som varit olyckliga? Vilka tankar är det då som dröjer sig kvar? Vilka känslor? Vill jag avsluta dagen med de olyckliga stunderna i huvudet? Borde det inte vara tvärtom i så fall?
Men efter en stund så insåg jag att poängen förmodligen är att om vi börjar med de lyckliga stunderna så kanske vi också kan se de mindre lyckliga i ett annat ljus. Kanske de heller inte upplevs lika olyckliga längre? Kanske de istället kan börja betraktas som något annat? Som utvecklingssteg eller läromästare i våra liv? Jag vet inte. Jag undersöker i mig själv om det kan vara så. Och om vi börjar med de lyckliga stunderna så skapar vi en vana att se dem, att leta efter dem och lägga märke till dem. Det påverkar oss förmodligen till att känna oss lyckligare överlag.
Utifrån det gick tankarna till vad vi uttrycker till andra. När vi berättar för andra om vår dag. När någon frågar om hur vi haft det. Ibland kanske vi säger bra för att det är det som de flesta gör. Döljer hur det egentligen känns. Eller så berättar vi exakt hur vi upplevt dagen och hur vi mår. Det kanske beror på vem vi pratar med?
Att kunna berätta på riktigt hur vi mår och hur vi upplevt vår dag är viktigt i nära relationer tycker jag. Men jag undrar också om vi av vana ibland radar upp allt som gick fel, de underliga och jobbiga möten vi haft med andra eller alla motgångar som uppstått under dagen? En vana kring vad vi först berättar när vi kommer hem. Ett vanlig sätt att prata om dagen, livet och oss själva ihop med andra. Jag vet inte ifall det är så för dig. Jag rannsakar mig själv och funderar på hur jag gör.
Tänk om jag alltid skulle ta för vana att börja med att berätta om det positiva som hänt under dagen? Tänk om jag skulle ta för vana att börja med att berätta om det som fungerade bra och de möten som gick bra. Att alltid ha som vana att starta med det. Undrar om det skulle förändra något?
Hur skulle kommunikationen då se ut när vi kommer hem? Skulle den påverka oss och de andra på något annat vis? Vi behöver ju inte förneka det jobbiga eller avstå att berätta om det utan bara starta med att berätta om det som varit bra. Kan det göra någon skillnad? Vad tror du? Kommer energin i dig själv eller i de andra kännas annorlunda då? Hur skulle det se ut i familjen, i vänkretsen och på arbetsplatsen om vi alltid startade med det som var bra? Det kanske är värt att undersöka?
Beslut som formar livet
Hur kommer livet se ut om tio år? Var kommer jag då att befinna mig? Vad gör jag och vad lever jag då? Var bor jag och vilken resa har jag gjort innan dess? Just nu har jag en bild av hur jag vill att det ska vara. Under de sista åren har den bilden klarnat alltmer. Resan dit kommer ur vad jag gör varje dag. Kommer ur vilka vägar jag kommer välja att ta. Kommer ur vad jag gör just nu idag. Just i denna stund. Varje stund och varje dag. Just nu. Och just nu. Just nu kan jag göra val som tar mig vidare i min resa. Ibland kanske valen inte är lätta att göra. Ibland kanske jag väljer något som tar mig på andra vägar. Då kan det vara bra att emellanåt stanna upp och fundera över vart den här vägen tar mig. Ska jag justera eller fortsätta?
För ungefär tio år sedan levde jag ett annat liv. Jag var gift och hade ett annat hem. Barnen var fortfarande ganska små, min äldsta hade nyss fyllt tonåring. Jag arbetade som lärare i skolan. Ett arbete jag haft sedan jag gick min utbildning. Bakom mig låg år av studier ihop med ett liv som småbarnsförälder. Ett liv som varit rikt och härligt men också tufft på olika vis. Ungefär då, för tio år sedan, valde vi att skilja oss. Det blev flytt till annan bostad och ganska snart byte av arbete. Fokus framför allt annat var att få ekonomin och livet att gå ihop som ensamstående.
De senaste tio åren har jag skilt mig, bytt arbete två gånger och varit långtidssjukskriven i två perioder. Jag har arbetat hårt. Engagemanget har varit stort. Pedagogiskt utvecklingsarbete har legat mig varmt om hjärtat. Att skapa något bra i skola och förskola har varit en stark drivkraft. Livet kretsade kring barnen, jobbet och ekonomin. När jag började känna av att jag inte mådde riktigt bra så försökte jag lägga till olika saker som skulle fylla på mitt må bra konto. När inte det hjälpte så minskade jag det mesta runtomkring för att orka. Minskade på sociala kontakter och alla aktiviteter som inte hade med barn och arbete att göra. Jag tänkte att det skulle hjälpa. Om bara det här ordnar sig så blir det bättre sen… Men det ordnade sig aldrig. Det fanns alltid mer som behövde göras. Det tog aldrig slut. Tills jag kraschade i utmattningssyndrom.
De senaste tre åren har varit en annan sorts resa. En resa i att hitta läkande. Att hitta i hur jag behöver leva för att må bra. Att hitta i hur jag har omsorg om mig själv för att hålla. En resa i att prova olika verktyg och strategier för att sedan använda dem regelbundet eller när de behövs. En läkande resa. Ibland två steg fram och ett tillbaka. Mitt i förra resan kom ytterligare en krasch emellan. Nu är mitt mål att skapa mig själv ett hållbart liv. Ett liv där jag mår bra. Det innefattar allt som ingår i livet. Här är jag nu. Mitt uppe i min egen resa i ett läkande liv. Varje dag ett beslut att ta stegen på den resan.
Om tio år, var kommer jag att vara då? Jag kan ju inte säkert veta. Livet tar ju oss ibland på vägar som vi inte kunnat tänka ut i förväg. Men det jag vet är att jag här och nu varje dag ska göra allt vad jag kan för att leva ett läkande och hållbart liv. Det jag hoppas på är att jag kanske i det även ska kunna bidra till andra. Det är min vision om framtiden. De beslut jag tar här och nu, i varje stund och varje dag, är de som lägger grunden för var jag kommer vara om tio år. Var vill du vara om tio år? Vilka beslut tar du här och nu, i varje stund och varje dag som kan ha potential att ta dig dit? Beslut som formar ditt liv genom den resa de tar dig på.
Verktygslådan
När stressfyllda tankar, oro och rädsla väcks så är det en signal om att ta hand om oss på olika sätt. Först och främst kolla av om oron och rädslan är sann och verklig. Behöver vi fly så ska vi fly. Behöver vi skydda oss på olika vis så ska vi göra det. Men om vi upptäcker att oron och rädslan snarare bor i våra tankar och i vårt sätt att måla bilder av verkligheten så kan vi försöka välkomna dem. Välkomna att de dyker upp för då får vi en chans att arbeta lite med dem. Syna dem och kanske befria oss lite ifrån dem.
När vi börjar lägga märke till att våra tankar påverkar oss så har vi kommit en bit på väg. När vi märker att vi genom att tänka på sådant som vi uppskattar och som vi är tacksamma över känner oss lite gladare och får lite mer energi så märker vi att våra tankar har makt att påverka oss. Likadant är det ju tvärtom. Oron och tankarna kring saker vi är arga eller irriterade över kan spelas upp i dialoger inom oss. Om och om igen, timme efter timme och ofta utan att vi är fullt medvetna om det.
När vi börjar märka att vi är inne i en sådan dialog, en berättelse där vi argumenterar och diskuterar oförrätter kring andra, så har vi redan kommit en bit på väg. Att lägga märke till dem är första steget. Vi kan om vi vill börja ifrågasätta om de tankar vi spelar upp inom oss är sanna. Kan vi vara hundra procent säkra på att någon annan tänkt eller menat något på ett visst vis? Kan vi vara hundra procent säkra på att vi uppfattat hela vidden av en händelse helt korrekt? Många gånger upptäcker vi att vi inte är så säkra på det. Det kan ofta finnas en liten, liten möjlighet att vi inte vet hela sanningen. Ändå spelar vi dessa berättelser inom oss. Och mår dåligt över dem. Om och om igen.
Om vi börjar lägga märke till hur de tankarna påverkar oss och får oss att känna så har vi kommit ytterligare ett steg på väg mot läkning. Vi kan känna att vi får ont i magen, i axlarna och spänner käken. Vi kanske lägger märke till att vi andas kortare och mer ytligt. Vi upptäcker att vi känner en massa olika sorters känslor. Kanske sorg, ilska, oro och en känsla av avstånd till den andre. Det i sin tur får oss att tänka vidare om den andre. Dömer och bedömer den andre på olika vis. Avståndet mellan oss växer. Vi skapar kanske rent av det avståndet genom hur vi tänker och de känslor som våra tankar genererar.
Nästa steg är att börja fundera över hur det skulle kännas att möta den andre eller situationen utan de där tankarna. Utan alla berättelser och tankar som vi bedömt och dömt utifrån. Som en blank duk. Om du var helt oförmögen att tänka i de banorna hur skulle det då kännas? Om du mötte personen utan egna bedömande tankar. Bara mötte och lyssnade utan att döma. Hur skulle det kännas då? Ofta kan vi då märka att vi skulle slappna av påtagligt i kroppen, det som gjort ont skulle släppa. Andningen kanske skulle bli djupare och lugnare. Det skulle inte finnas ett avstånd. Ibland blir vi till och med överraskade över att märka att vår egen känsla av kärlek och förståelse skulle öka. Ibland kanske vi skulle märka en stor förändring i hur vi känner oss och ibland en mindre förändring.
Genom att på det här sättet bli medveten om hur tankarna påverkar våra känslor och även våra kroppsförnimmelser så får vi en egen erfarenhet av hur stor påverkan våra egna tankar har. Och vi kanske även märker att vi faktiskt ofta har makt att påverka våra tankar och då även påverka hur vi känner oss. Det kan ibland revolutionera vår värld. Våra relationer kan förändras till det bättre eller så upphör de eftersom de livnärde sig på den dynamik vi varit delaktiga i. Vi ser oss själva och vår egen makt över våra känslor och ytterst vår hälsa och vårt liv. Det kan göra oss mer och mer fria från oro och rädsla. Mer och mer fria från tankar som skapar ett lidande i oss. Vi kanske rent av kan förbättra våra relationer och våra liv. Det frigörs energi som gått åt till oro, stress, rädsla och till alla våra inre berättelser om andra.
Till sist kan vi försöka vända våra tankar och se om motsatsen till våra berättelser kan vara minst lika sann eller kanske mer sann än de tankar vi först hade. Ofta kan det finnas en liten möjlighet att det är så. Att vi inte säkert vet hur någon annan tänkt eller vad de haft för avsikt. Eller kanske vi rent av börjar se att vi själva haft en roll att spela.
Det jag har beskrivit här är ett sätt att arbeta med sig själv som kallas The Work. Det är författaren Byron Katie som upptäckte det här när hon själv mådde väldigt dåligt. Hon byggde upp sin hälsa och sitt liv med hjälp av den här metoden. Det handlar ytterst om att syna sina egna tankar och verkligen undersöka om de är sanna. Att undersöka och se hur de påverkar oss. Att undersöka om vi kan påverka dem och se hur det då påverka vårt eget mående. Under många år sedan dess har hon hjälp åtskilliga människor genom att samtala med dem kring de här frågorna, med den här metoden. Om du vill läsa mer om metoden, om hur Byron Katie själv upptäckte metoden i sitt liv, så har hon skrivit flera böcker om det här. Det går också att hitta henne på youtube där hon visar hur hon samtalar med människor kring det här och hjälper dem. Hon håller workshops och utbildningar i många olika länder. Hon har en hemsida och det finns dessutom en app där du själv kan arbeta med metoden.
Den här metoden är en av alla de olika verktyg och strategier som jag samlat på mig genom åren. Den är otroligt verksam. Vi kan behöva olika sätt för att arbeta med oss själva. Ett mer konkret, handfast arbete i att arbeta med våra tankar och känslor som den jag just beskrivit eller ett lugnare sätt att öva acceptans och låta tankarna passera via till exempel meditation. Vi är också olika och det som passar en kanske inte passar en annan. Jag berättar om de verktyg jag själv provat och provar. På det sättet hoppas jag att du hittar något som passar dig eller söker vidare. Att samla på verktyg kan vara bra. Att ha en verktygslåda full av olika verktyg och strategier. Då kan vi plocka fram dem när de behövs och välja ut ett som passar oss just nu. Vissa kanske finns med oss nästan dagligen under en längre tid för att vi behöver det. En del verktyg behöver vi använda ett tag och öva på för att de ska vara tillräckligt verksamma. Det kan krävas lite tålamod. Men det mesta som vi skapar skapas ju inte över en natt. Vi kan behöva lära oss verktygen och öva på dem innan de kan hjälpa oss att skapa.
Läkande Liv 