I många år har jag varit på det klara med att mina tankar påverkar mina känslor. Jag har vetat att när jag tänker stressfyllda tankar så påverkar det mig även känslomässigt på olika sätt. När jag ältar, tänker eller talar om andra eller om olika saker i livet oavsett om det hör till det förflutna eller nuet i min vardag så påverkar det mina känslor och hur jag mår. Det vet nog egentligen de flesta att det är så. Ändå kan vi ofta känna oss lite som offer för omständigheterna och för andras beteende. Visst är det så att andra påverkar oss, att livet påverkar oss på olika sätt. Men en hel del kan vi också påverka själva. Om vi verkligen vill.
Jag vill. Av och till har jag försökt på olika sätt. Jag vet att det går att påverka en hel del i mig själv hur jag mår känslomässigt. För ungefär en vecka sedan bestämde jag mig för att på riktigt ta det här till en riktigt test. Nu undersöker jag om jag med hjälp av olika strategier kan öka glädjen i mitt liv. Jag forskar på mig själv och använder de strategier och verktyg som jag har i min kunskapsbank. Går det att med hjälp av de där strategierna öka glädjen och hur påverkar detta mitt liv på olika vis? Under tiden skriver jag om vad jag gör, om det påverkar något eller inte och i så fall hur.
Att forska på sig själv är en bra källa till självkännedom och också till att prova olika strategier. Det är ju det enda sättet att egentligen veta om de fungerar. För mig. Om de fungerar för dig kan bara du vet. Då måste du själv testa. Det är inte alltid så att alla strategier passar alla. Det är därför det är så bra att det faktiskt finns en uppsjö av dem 🙂 Då kan du välja de som tilltalar dig och prova dem. Om du vill.
Många gånger har jag märkt att människor är så snabba att döma ut saker utan att prova om de är verksamma. Ett annat sätt är att förminska de som har skrivit om dem eller förminska de som försöker använda dem. Jag vet egentligen inte varför. Handlar det om rädsla? Är man så inriktad på att allt måste vara väl prövat rent vetenskapligt innan man tillåter sig att testa eller ens acceptera att de får finnas? Då tror jag att man ibland kan gå miste om sådant som är riktigt bra. Visst kan man även gå på nitar men det är ju erfarenheter i livet. Vissa saker går inte att bevisa rent vetenskapligt och annat kan ta tid att bevisa. Forskning kostar pengar och det satsas inte forskning på allt. Ska vi då förkasta allt som det inte forskats på? Många saker som tidigare sågats har efter flera år till slut forskats på och blivit allmänt accepterat. Det bygger ju på att det finns några som vågar prova.
Givetvis ska man inte utsätta sig för saker som kan vara direkt skadliga. Men ofta är vi rädda även för sådant som vi rimligtvis inte behöver vara rädda för. Jag välkomnar mångfalden. Välkomnar att det finns en uppsjö av strategier, verktyg, synsätt och mycket mer i vårt samhälle. Jag tycker att det är intressant att ta del av. Och jag känner mig fri att prova det jag vill prova. Jag provar en massa olika saker för att öka min hälsa och mitt välmående på olika sätt. Kosten är en del i de strategier jag provar.
Nu utforskar jag alltså också hur jag på olika vis kan öka glädjen i mitt liv. Jag utforskar om och hur det i sin tur påverkar mig och mitt liv. I 90 dagar ska jag helhjärtat ägna mig åt detta och skriva om det. Ni kommer säkert få läsa mer om det här men framför allt skriver jag om det i bokform. Jag får se om det blir något som sedan kanske kan vara intressant att ge ut.
Tacksamhet och uppskattning av det som finns i mitt liv här och nu är en av de strategier som fungerar i mitt liv för att öka glädjen. Det ägnar jag mig åt varje dag, flera gånger under dagen. Välkommen att prova det. Skriv gärna hur det går eller om du har andra sätt att öka glädjen i ditt liv. Det skulle vara kul att få ta del av hur du brukar göra!
Etikett: Glädje
Tack
Om det är något jag är tacksam över kring den här resan med utmattning och sjukskrivning så är det att jag har förstått vad som är viktigt. Viktigt för mig. Jag har blivit tvungen att nå till djupet. Hittat de minsta nämnarna för glädje i mitt liv. Det minsta och viktigaste. Jag har undersökt på djupet vad jag värdesätter allra mest. Tänkt på riktigt kring tanken om vad som skulle vara allra viktigast om jag visste att jag hade en begränsad tid att leva. Inte för att jag på något sätt varit i närheten av döden eller liknande, utan för att jag behövt fundera ut de sakerna för att hitta glädjen i tillvaron när det har varit tungt.
Jag har inte varit i depression utan i utmattning men med utmattningen kommer också deppighet emellanåt. Det är tufft att märka av att du inte orkar som förut. Knappt orkar det mest grundläggande som att stiga upp och ta en dusch, i början. Det är lätt att tänka i banor där du ifrågasätter vem du är. Frågor som: vem är jag nu när jag inte kan prestera som förut? Vem är jag när jag inte är min yrkesidentitet? Vem är jag när jag inte orkar laga mat och fixa ett normalt vardagsliv? Vem är jag när jag inte orkar umgås och knappt prata i telefon? Vem är jag när jag inte orkar med ljud och inte kan läsa en bok längre? Vem är jag när allt som jag tyckt varit glädjeämnen också tröttar ut mig? Vem är jag när jag sitter där i min soffa och inte orkar någonting?
Tankarna spinner lätt vidare i vad jag har för värde då. Vad ska andra då ha för nytta av mig? Vad är jag bra för egentligen om jag inte kan ge och inte prestera? De tankarna har jag suttit med, skrivit om och försökt komma tillrätta med. Till sist har det mynnat ut i andra värden. Jag har upptäckt nya saker om mig själv och om vad jag vill leva. Jag har upptäckt vilka saker som är allra viktigast för mig i livet. Vad som ger mig en känsla av mening och syfte. Det jag har upptäckt är att det jag värdesätter allra mest är inga stora saker. De är stora för mig i mitt liv men det är ingenting som har med pengar, prylar eller yttre upplevelser att göra.
Jag har förstått att det räcker för mig att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. För mig och mina barn. Det är de grundläggande behoven för att känna trygghet och för att må bra. Allt utöver det är en trevlig bonus som kan ge guldkant i tillvaron men ingenting som jag upplever att jag behöver för att må bra eller vara lycklig. Det är när den här grundtryggheten hotas som det skapar stress och oro som påverkar mig.
Jag har alltid vetat om att mina tre barn är de allra viktigaste i mitt liv. Det kommer de alltid vara. De är så obeskrivligt värdefulla och genererar så mycket kärlek och glädje i mitt liv. De är mina bästa lärare och att ha den gåva som det är att ha dem i mitt liv är något otroligt stort.
Det finns fler omkring mig som är viktiga för mig i mitt liv. Människor som står mig nära och som jag verkligen vill ha i mitt liv. Det är människorna och relationerna som är de viktigaste. Ändå har inte min ork alltid räckt till att hålla så tät kontakt som jag kanske egentligen skulle ha velat. Men jag hoppas att tiden ska stå på min sida och räcka till den dagen som orken ökar mer och mer.
Utöver dessa grundläggande saker i livet så finns min glädje i naturen, i det vackra som finns runtomkring i vardagen. Den finns i de små sakerna i livet och i vardagen. Att lära mig att lägga märke till dem har varit en av de allra bästa lärdomarna som kommit ur min utmattning. Det skapar glädje och kärlek i mig varje dag.
Skrivandet är ytterligare något som betyder en hel del för mig och det har ökat i betydelse under min utmattning. Det ihop med intresset för att bygga hållbar hälsa har varit de två saker jag ägnat min tid åt under sjukskrivningen. Intresset för hållbar hälsa har genom det jag själv har gått igenom växt mer och mer. Så pass att jag börjat brinna för alla olika aspekter av det både för min egen del och för andra. Det är något som nu engagerar mig även i ett större samhällsperspektiv. Hållbar hälsa både mentalt och fysiskt. Hållbar livsstil för att förebygga ohälsa och för att skapa hälsa.
Min utmattning har alltså lärt mig vad jag värdesätter allra mest i livet och vad jag helst vill syssla med och bidra med till andra. Pengar, prestige eller att prestera för att känna mig värdefull är något som inte intresserar mig. Att passa in i en mall intresserar mig inte heller. Det har blivit helt och hållet nödvändigt att mer och mer vara nöjd med den jag är och det jag har här och nu. Att veta exakt vad jag vill ägna min tid åt och inte leva sådant som jag inte mår bra i. Att inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker längre.
Vinsten med utmattningen och den självkännedom som av nödvändighet kommit ur den är att jag blivit tvungen att koka ner allt till det mest väsentliga för mig. Så om bara basen, själva grundtryggheten kommer på plats, så vet jag att jag är en person som för det mesta är ganska lycklig i mitt liv. Jag vet för jag upplevde det under en period i somras när den ekonomiska tryggheten fanns där en kort stund. Då hade jag allt som jag upplever skapar lycka och välmående i mitt liv. Trots att jag ännu inte är helt frisk från min utmattning.
Så just idag känner jag trots allt en stor tacksamhet. Tacksamhet över att jag fått lära mig vad som är allra viktigast i livet och fått möjligheten att verkligen kunna vara lycklig, fylld av glädje och kärlek här och nu i det lilla. För i det lilla som blivit kvar när jag kokat ner vad som är viktigast, ligger det riktigt stora. Så tack.
Inre resurser
Kaffet som värmer mot händerna och de levande ljusen som jag tänder varje morgon är några av de små saker som ger mig glädje. Att blicka ut över landsbygden bortanför fotbollsplanen utanför mitt fönster och se årstidernas växlingar är ytterligare ett glädjeämne. Skuggor och ljus som spelar mot fasaderna på byggnaderna mittemot är ofta så vackra att de fångar mig och gör mig glad. I min vardag, sittande vid mitt köksbord hittar jag redan på morgonen några saker som genererar glädje i mig. En känsla av tacksamhet och stilla glädje i det lilla. Det är rikedom.
Igår vid middagen flöt samtalen vid bordet som det ofta brukar göra i min lilla familj. Olika tankar och projekt ventilerades och diskuterades. Ena dottern berättade om jobb hon sökt under dagen. Vad de efterfrågat och vad hon skrivit om sig själv. Andra dottern diskuterade med sonen om filmning, klippning, färgjustering och redigering av de filmer som de ska ha med i en konstutställning. Så kom vi in på att prata om sinnena och hur vi upplever saker på olika sätt. Det blev många skratt. Sådana där skratt som gör att tårarna kommer fram och du kippar efter luft 🙂 Det är stor rikedom.
Senare valde vi en film som vi ville se tillsammans. Valet blev också något som gav oss många skratt. Levande ljus på soffbordet, mina tre barn omkring mig, katten ihopkrupen intill och en film som fick oss att skratta. Ytterligare rikedom.
De där små källorna till glädje, stilla eller i kiknande skratt, är så värdefulla. Det viktigaste jag bär med mig igenom alla prövningar är att lägga märke till de små glädjeämnena i livet. Leta aktivt efter dem och känna inom mig den uppskattning och tacksamhet jag känner över dem och låta de känslorna fylla mig. Det är en av de bästa strategier jag har för att ta mig igenom nästan allting i livet. Det gör att jag oftast inte ser allt i svart när det är som tuffast. Det gör att jag till och med kanske ibland kan lyfta mig själv helt och hållet.
Att se de små rikedomarna i livet, i vardagen, är att vara rik på riktigt. Om du övar upp din förmåga att ständigt leta efter den lilla glädjen och den lilla kärleken i allt så har du det viktigaste i livet. Då kommer du att känna dig rik på sätt som skapar ett större mått av välmående än någonting annat. Om du ser och verkligen känner de små glädjeämnena i vardagen så ökar du chanserna att orka ta dig igenom det som är tufft. Då får du de extra resurser du kan behöva när du behöver det som mest. Resurser som tar dig framåt steg för steg även om du ibland faller.
Stilla glädje…
Ljuset väckte mig imorse. Annars brukar jag vakna innan det ljusnar. När jag kom upp såg jag att den första snön hade kommit under natten. Vacker ligger den där och förstärker ljuset. När barnen kom upp och såg blev de upprymda och glada. Vuxna nu men plötsligt såg jag hur deras glädje förde mig tillbaka till när de var små och knappt hann att få i sig frukost innan de ville ut och åka pulka på den första snön. Samma upprymda glädje.
Den bubblande glädjen över det lilla behöver inte försvinna bara för att vi blir lite äldre. Jag tror att vi många gånger har så många tankar, måsten och sådant vi vill hinna under dagen att vi inte ens lägger märke till de små källorna till glädje. Som vi gjorde när vi var barn. Då fanns här och nu mer närvarande är sen.
Sinnena upplever mer intensivt när vi låter oss vara här och nu. När vi inte trubbar av dem med sen. När vi är här och nu och lägger märke till de små sakerna omkring oss och tillåter oss att känna uppskattning för dem så föds glädjen. Prova det idag. Vi kan påverka vår sinnesstämning. Det är något som är värdefullt att träna oss i. När det sedan är som tuffast så kan vi ändå hitta stilla glädje i det lilla.
Skapa vägen genom att gå den.
Idag känner jag nytt liv i mig lite grand. Oron över hur min framtid ska formas finns där framför allt när jag vaknar på morgonen. Men jag använder de strategier jag har för att låta orostankarna flyta bort så mycket jag kan. Vänder fokus mot här och nu allt vad jag förmår. Och så dyker det ganska ofta upp saker som inspirerar mig. Bit för bit hittar jag då tillbaka till lite mer liv igen. Det kan vara mina barn som står för inspiration och klokskap, en vän eller familjemedlem. Men det kan också vara något jag läser som ger mig det där lilla extra som ger en ton av hopp och glädje.
Ibland undrar jag vad det är för mening med all kamp i livet. Allt är ju inte en kamp men ibland blir saker så övermäktiga att det känns så. Men så får jag ibland en glimt av ett lite större perspektiv och hittar en sorts meningsfullhet mitt i alltihop. Jag tror att de svårigheter jag går igenom på något vis kommer generera något som kan vara till nytta. För mig och om jag har tur även för andra. De tankarna håller jag fast vid så ofta jag kan. Inspiration och glädje kan komma ur så många olika källor. Det är trots allt en rikedom att bli medveten om alla små möjligheter till glädje och kärlek i livet. Det är ju sann rikedom.
Om jag kan vara mitt uppe i alla svårigheter, vakna med oro på morgnarna och ändå hitta glädje, kärlek och rikedom i livet genom små källor i min vardag så är jag nog rikare än de flesta. Det är trots allt något stort som jag får med mig ifrån det här. Så idag känner jag en glädje och ett hopp inför framtiden igen. Oavsett hur det ser ut det närmaste året så kommer det att bli bättre så småningom. Det har jag en tro på därför att jag vet vilka vägar jag vill gå framöver. Och även om det tar tid att ta mig dit jag vill så kommer jag att gå de vägarna på de sätt jag kan. Varje dag tar jag ett litet steg. Till slut har jag skapat vägen genom att gå den.
Starten på dagen…
Lördag morgon. Oavsett om du har en lugn morgon eller en morgon där du snart ska iväg på något så vill jag be dig att du tar dig en liten stund i lugn och ro. En stund då du släpper ner axlarna och andas ut. En stund då du tar dig tid att tänka på några saker i ditt liv som du känner glädje och tacksamhet över. Några saker som du uppskattar. Känn glädjen över att de finns i ditt liv. Uttala för dig själv att du är glad och tacksam över att du har detta i ditt liv. Låt de känslorna och tankarna bli starten på din dag.
Detta är en vana jag har etablerat i mitt liv. Något jag gör varje morgon. Det gör att jag blir medveten om att jag har mycket fint i mitt liv. Det gör att jag får en erfarenhet av att jag själv kan påverka hur jag känner mig just nu. Det gör att jag inser att jag på många vis faktiskt har makt att påverka mitt mående. Att jag känner att jag själv kan göra olika saker för att påverka mitt mående, min hälsa och mitt liv ger kraft. Kraft inför dagen. Kraft i livet.
Jag gör inte enbart den här tanketräningen på morgonen utan jag försöker se mig omkring under dagen också och lägga märke till allt som omger mig som jag uppskattar. Lägger märke till allt det lilla fina i vardagen. I och med att jag gör det så upplever jag en mycket högre grad av glädje och tillfredsställelse i mitt liv än vad jag gjorde för några år sedan.
Innan jag började använda mig av den här strategin så kunde morgnarna istället genomsyras av alla hemska nyheter jag läste om i tidningen. Eller genomsyras av alla de tusen små motgångar som vi stöter på i vår vardag. Att starta dagen annorlunda och att lägga märke till det fina under dagen gör inte att jag lever mitt liv världsfrånvänd. Men jag väljer var jag vill lägga huvuddelen av mitt fokus. Jag gör det för att det är viktigt för mig att bygga ett hållbart liv i hälsa. När jag gör det så har jag också så mycket mer glädje att sprida vidare till andra.
Idag börjar jag bit för bit att lägga till recept på bloggen. Sådant som jag själv tycker om och tillagar. För det mesta är det recept som jag kanske hittat någonstans hos någon annan, använder som de är eller har modifierat lite. Om det är recept som jag vet att jag hittat hos någon annan så kommer jag att uppge källan. Syftet är att jag bit för bit vill bygga en receptbank med recept som jag själv gillar och använder. Först ut lite senare idag blir benbuljong 🙂 Receptbanken kommer utgå från paleokost eller AIP. Jag kommer skriva ut vilken kategori de tillhör så att det ska vara lätt att välja om man vill prova.
Livet får mer rymd
Utsikten från mitt fönster betyder mycket för mig. Den skänker glädje varje morgon. Det gamla brukets vackra byggnader där skuggorna spelar mot fasaderna. Allt färgas mjukt rosa på morgonen och i dramatiskt orange och rött vid kvällens solnedgång. Igår på morgonen slog regnet mot fönstret och utanför mitt fönster visade sig en av de vackraste tavlor naturen kan skapa…
Om jag sätter mig vid andra sidan av bordet med min kaffekopp så blir utsikten fri bortanför idrottsplatsen. Bortanför den finns landet där dimmorna ibland ligger i slöjor och på vintern syns rimfrosten på träden i horisonten. Men igår på morgonen fanns den andra halvan av regnbågen där.
Mobilbilderna från mitt fönster gör inte utsikten rättvisa men kanske kan de ge ett litet hum om hur vackert det är. Att ha fri sikt och rymd utanför fönstret är viktigt för mig, för att jag ska trivas. Det är som om hela mitt liv då vidgas och får mer rymd. Det jag ser utanför mitt fönster när jag tänder ljus och dricker kaffet på morgonen ger mig en glädjefull start på mina morgnar. En skönhetsupplevelse som ger glädje och värme inombords. Här och nu är livet rikt!
Guldkornen här och nu…
Om jag kunde behålla fokus på här och nu oftare så skulle jag öka min sinnesro väsentligt. Om jag skulle vara närvarande både i görandet och i tanken kring det som är just nu så skulle jag förmodligen både må bättre och vara mer effektiv. För här och nu är ju allt som egentligen spelar roll. När jag kommer till framtiden så är jag ju också i här och nu, varje sekund av framtiden skapas av här och nu. Om jag inte är i här och nu så är det ju som att leva ett blekt liv. Ett liv där jag större delen av tiden är diffust medveten om den verklighet jag lever i medan tankarna sysselsätter sig i framtiden eller i det som redan hänt.
Vi är ju konstruerade så att våra tankar inte går att styra helt och det finns väl en mening med det också. Men jag blir mer och mer medveten om hur nära förknippad min hälsa och min sinnesro är med min förmåga att mer leva närvarande i nuet. Det är där den största glädjen går att hitta. I det lilla som pågår om jag lägger märke till det. Jag går miste om så mycket liv när jag inte är närvarande. När oro, frustration och irritation tar över och tankarna är i saker som har hänt och spinner på i berättelser där jag tolkar olika saker så spiller jag värdefull tid. Mina berättelser är inte nödvändigtvis sanna. Jag tolkar utifrån min världsbild och utifrån den jag är. Om jag kunde släppa tankarna kring det som varit i större utsträckning så skulle jag vara mer fri och förmodligen mycket lyckligare. Vem har egentligen förändrat något genom att älta det förflutna? Det går ju inte att ändra något som redan har hänt.
Att bearbeta sådant som varit svårt är en annan sak. Det fyller sin plats. Men att ständigt älta är något annat. Likadant är det när vi ständigt sysselsätter oss i tankarna kring vad vi saknar och längtar efter. Risken är att vi inte ser vad vi redan har. Att vi inte värdesätter det fina som redan finns i våra liv. För vi är hela tiden någon annanstans och på väg. Att ha mål och visioner att sträva mot är inte negativt men om en bara sysselsätter sitt sinne med framtiden så lever en ju inte. För livet pågår ju nu.
Så hur hittar jag i det? Hur hittar jag en sund balans i att bearbeta det som kanske behöver bearbetas, att planera för framtiden och de mål jag vill nå men samtidigt ändå leva närvarande och till fullo här och nu? Det är väl något som de flesta skulle vilja ha svar på. Och det finns kanske inga absoluta svar. Var och en behöver hitta sin väg dit. Det som de känner får dem att må så bra som möjligt. Som ger dem ett större mått av sinnesro. Av närvaro.
Ett sätt är kanske att verkligen försöka återföra uppmärksamheten på just här och nu, i det vi gör eller den människa vi har framför oss här och nu, varje gång tankarna vandrar iväg. Att bli medveten om att tankarna faktiskt vandrar är första steget. Att sedan aktivt försöka återföra dem är nästa steg.
Vi är oftast som mest närvarande när vi gör saker vi älskar. Då känner vi oss också mest levande och fyllda med glädje. Energin fyller oss. Men det är ju inte alltid vi är i det vi älskar mest. Hur gör vi då? Det är där jag tror vi har nytta av just det där att anstränga oss i att vara mer närvarande för då tror jag att vi kan öka på känslan av glädje och energi. Att här och nu försöka lägga märke till det jag uppskattar. Att här och nu försöka lägga märke till något vänligt och sympatiskt hos den andre. Att här och nu försöka känna smakerna, dofterna, känslan mot händerna och huden. Att här och nu uppleva mer av det som är. Inte sysselsätta tankarna med bedömningar eller tolkningar utan försöka låta dem passera och återföra uppmärksamheten på det som är.
Dessa saker vill jag öva mig i. Det är en strategi som jag verkligen behöver. När livet är tufft är det lätt att drömma om en bättre framtid, att längta dit. Det behövs också. Det behövs visioner för att ta oss framåt. Det behövs hopp om något bättre. Men även i det svåra går det att hitta guldkorn. Och de tror jag är minst lika viktiga att leta efter och lägga märke till. För att må så bra jag kan här och nu även om det är tufft. Om jag kan hitta guldkorn när det är som tuffast så klarar jag allt. Och då har livet större förutsättningar att vara rikt. Då väntar jag inte på glädjen och meningsfullheten utan den finns redan här och nu. Då blir livet en resa i att leva mer än en resa i att överleva och ta sig framåt mot något annat.
Vad jag vill säga är nog egentligen att mål, visioner och planer för framtiden är en viktig del i livet. Att hitta sätt att ta sig dit man vill. Att hitta strategier för att skapa sig det liv man helst vill leva. Men det behöver vara i en balans med att leva just här och nu också. För här och nu är allt vi har i varje stund. Därför skriver jag om strategier, verktyg och olika sätt att ta oss framåt till att leva våra liv så som vi vill och mår som bäst av men också om livet här och nu. Om de små sakerna som ger glädje. Om närvaro och sinnesro här och nu. För det är där den riktigt glädjen finns. Det är där vi hittar vår energi här och nu. Det är där vi lämnar ilska, frustration och kamp och ser det fina som finns mitt framför oss. Just här och nu.
Berika och coacha varandra
Jag tror att jag är relativt bra på att coacha andra i olika saker som de brottas med eller bara i att våga tro mer på sig själva. Att lyfta fram andras kompetenser och positiva egenskaper som gör att de lyfter lite. Så att de ser sig själva som lite mer kompetenta och att de ser att de har en hel del att bidra med till andra. På så sätt har de sedan kunnat våga gå framåt på sin arbetsplats eller i övriga livet. Vågat gå utanför sin bekvämlighetszon. Jag är ofta noga med att lyfta mina kollegor inför chefer och andra, visa på deras positiva egenskaper och kompetenser men också berätta om bra saker som de har uträttat. Det är så jag fungerar utan att tänka så mycket på det och jag har förstått att det många gånger har hjälpt andra att komma framåt.
Jag är nog också relativt bra på att coacha mina barn i att följa sitt hjärta. Att göra de saker i livet som fyller dem med glädje och meningsfullhet. Det är viktigt tycker jag. Det är inte alltid lätt när många runtomkring kan ha åsikter som de frikostigt delar med sig av. Andras rädslor speglar ofta vad de ger uttryck för. Oro som en luftar genom de råd en ger. Men där har jag så mycket som möjligt försökt stärka dem i att lyssna inåt på sina egna hjärtan. På sin egen magkänsla och på det som de själva innerst inne vill. Det har gjort att de många gånger har vågat gå sina egna vägar trots att de stött på en hel del motstånd i form av andras misstro eller oro. Det har varit kämpigt för dem stundtals när de blivit ledsna över andras farhågor och misstro men i slutändan har de varit glada över att de har lyssnat på sig själva. Jag vill mest av allt att de ska, så mycket de förmår, våga prova sina drömmar och visioner i livet. Här och nu så är det ju det här livet en har. Att leva det så fullt som möjligt är viktigt.
Jag försöker numera också stärka dem i att försöka prioritera hälsan och ett liv i sund balans. Det beror så klart på mina egna erfarenheter av att inte ha gjort det. Erfarenheten av att har bränt ut mig och den långa vägen tillbaka till hälsa. Erfarenheten av att uppleva att hjärnan inte fungerar som tidigare, att orken inte fungerar som tidigare, att det begränsar livet. Att det tar långt tid att hämta tillbaka det, om det alls är möjligt. Så jag pratar med dem om hur viktigt det är att ha en rimlig nivå på olika saker i sitt liv. Hur ohjälpsamt det kan vara att sträva efter perfektionism i allt i livet. Att försöka hitta en sund balans kring arbete/skola, träning, socialt liv och återhämtning. Betona hur viktigt det är att försöka hitta en sund balans och inte ägna tolv timmar av dygnet till arbete eller skola, hela tiden. Ingenting är viktigare än hälsan. Utan den finns inget liv.
Numera är mina barn bättre på det än vad jag är, för det mesta. De gör planeringar som innefattar alla olika delar så att veckan har en hyfsad balans. Sedan är det ju inte alltid så enkelt ändå. Det kommer ibland saker emellan eller en har olika deadlines som en måste hålla. Men i det stora hela så är det bra att försöka hålla den balansen så gott en kan. Just nu jonglerar två av mina vuxna barn flera saker som de vill. De vill satsa på sina egna projekt samtidigt som de arbetar med annat eftersom det behövs en försörjning. Det ställer ännu högre krav på balans. Så de har avsatt tid för olika saker under veckan och försöker hålla balansen genom att hålla sig till sitt veckoschema. Inte jobba längre för att bli färdig eller för att det är så intressant med ett visst projekt för då blir resten lidande. Inte ta på sig för mycket andra jobb och gå för mycket in i det för då försvinner tiden till de egna projekten. Ibland kanske det pendlar stort men efter en tid så tror jag att de på det här sättet kan hitta sin balans. Finjustera när de märker om det inte fungerar. En får prova sig fram till hur det fungerar bäst för en.
Om en har visioner och mål för saker i sitt liv så tror jag att det är hjälpsamt att på det här sättet hitta strategier till att avsätta tid för de olika delarna och samtidigt avsätta tid för annat som behövs för ett hållbart liv. Att jonglera flera saker samtidigt kan annars lätt ta en bort från det man helst vill för att man inte har en tidsplan eller plan för hur en ska arbeta för nå dit en önskar.
Just nu är jag själv i ett läge där jag har visioner och egna mål kring hälsan och livet. Samtidigt ska en sorts rehabiliteringsplan upprättas där jag hittar till ett fungerande yrkesliv. Min ork ska räcka till både ett yrkesliv och ett liv i sund hälsa och balans. Till ett privatliv med glädjeämnen och återhämtning samtidigt som jag arbetar. Förra gången jag efter sjukskrivningen gick tillbaka till jobbet så fanns ingen balans. Orken räckte enbart till att jobba. Jag vet nu att det inte fungerar. Så jag behöver själv vara noga med att hitta en rimlig balans i livet samtidigt som jag hoppas att de som är med om att ta fram min rehabiliteringsplan också ska se att det behövs en balans om det ska bli hållbart i längden. Annars kommer jag förmodligen att trilla dit igen.
Mina barn lär mig så mycket! De är kloka, roliga och utmanar mig i mina invanda tankemönster och sätt att vara. Många gånger har jag varit pinsamt okunnig men trots det haft en vilja att försöka lyssna och förstå. De är en stor rikedom. Och ibland så kommer saker tillbaka till mig som jag själv har försökt ge mina barn. Kommer tillbaka i form av att de fixar det som jag inte fixat än och de blir mina nya förebilder. Jag älskar dem så mycket och är så stolt över dem. Just för att de är precis så som de är. Alla tre är olika varandra men också lika. Unika var och en. De berikar mitt liv på så många sätt!
Livet i det enkla
I det enkla bor det vackra. Ett citat från Ernst Kirchteiger. Det gillar jag. Det rymmer så mycket. De orden kan genomsyra mycket i våra liv. Att allt inte behöver vara så komplicerat. Att det räcker att vara närvarande här och nu. I det lilla. I det enkla. Ett andetag åt gången.
Igår påmindes jag om att inte göra allt så svårt. Det går bra att slänga ihop en enkel kaka och besöka någon jag tycker om. Någon timme i nära samtal. Bara vara ihop. Tänka lite ihop med någon annan en stund. Njuta av att vara med någon som betyder mycket. Det behöver inte alltid planeras och organiseras i livet. I det enkla bor det vackra.
Det är något jag vill komma ihåg. Det enkla är grunden för det hållbara. När kraven på oss själva och andra blir för höga så försvinner hållbarheten. Livet blir skörare då. Viktigt att försöka minnas det som är viktigast. Det enkla. Det lilla. Det som är grunden för vår djupaste glädje och känslan av mening.
Att njuta av det goda. I det lilla. Det skapar glädje. Det skapar hållbarhet. Att ta små steg och njuta av vägen är mer hållbart än att rusa förbi livet medan målet är det enda viktiga. Jag vill försöka minnas varje dag vad som ger mig glädje i livet. Känna tacksamhet över det. Leva det varje dag. Här och nu. Målen framåt kan finnas. Men det är här och nu, i det enkla, som livet pågår.
Läkande Liv 