Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Mentala verktyg

Många fnyser lite ironiskt och smått överlägset kring begreppet positivt tänkande. Jag tror att många tänker att en i det förnekar alla känslor, begraver allt negativt och lägger en glättigt tillkämpad positiv attityd ovanpå. Något som inte är äkta eller går på djupet. Något som förnekar de känslor som vi kanske behöver arbeta med eller det bagage som tynger oss och som vi kanske skulle må bättre av att på olika sätt bearbeta och ta hand om. Det kanske är sant att en del använder positivt tänkande så? Kanske de inte orkar gräva i det förflutna eller just där och då ta tag i allt det jobbiga utan vill bara försöka må bra just nu så mycket de bara kan. Vilka är vi att döma det? Att fnysa överlägset?

sparkler-677774_1920

Jag tänker att förr eller senare brukar vi behöva ta hand om det som finns inom oss, de saker som inte försvinner utan som poppar upp då och då. Vi brukar behöva bearbeta vissa saker och hitta en sorts läkning inombords om vi kan. Ibland behöver vi hitta i att acceptera. Att så såg det ut. Att så ser det ut just nu. Finna sätt att acceptera att vi ibland känner sorg, ilska, frustration, stress, oro och en mängd känslor som vi kanske egentligen skulle vilja slippa. Jag tror på att söka hjälp och gå och prata med någon. Ibland behöver vi det. Ibland räcker det med en nära vän men ibland kanske vi behöver söka oss till kurator eller psykolog. 

Utöver detta så finns det en del vi faktiskt kan göra själva för att påverka vårt mående och våra liv. Om en vill fnysa föraktfullt åt det så är det ju upp till var och en men jag tror att vi själva har en viss kapacitet att kunna träna oss i olika strategier för att må bättre i våra liv. Vissa verktyg och strategier är hjälpsamma. En del har vi provat under längre tid och de är etablerade och välkända. Andra är lite nyare och inte lika välkända för alla men kan ändå vara verksamma. Jag provar gärna. Jag är en sorts forskare som gärna själv provar och utvärderar olika metoder, strategier och verktyg. För jag tror på vår egen inneboende kraft till läkning på olika sätt. Ibland behöver vi mycket hjälp och ibland mindre. Ibland har vi nytta av enklare verktyg och strategier som någon tipsar om. Något hjäper mig och något hjälper dig. Inte säkert att det är exakt samma. Vi kan behöva olika nycklar till läkning och ett hållbart liv.

coffee-2511065_1920

Jag har i många år provat olika verktyg och strategier och hittat fram till några som jag har stor nytta av i mitt liv. Som hälsopedagog vill jag hjälpa och inspirera andra i att hitta verktyg och strategier för att leva ett läkande liv. I att må så bra som möjligt. I att hitta egna vägar som passar just dig. Jag sitter inte inne med sanningen om vad som passar dig, det gör du själv allra bäst. Men om jag kan vara till hjälp på vägen så vill jag gärna det. Ett sätt och som jag gör här på bloggen är att berätta om mina egna vägar mot ett läkande liv, mot ett allt mer hållbart liv. Kanske kan det inspirera eller leda dig vidare på din väg. Inget skulle ge mig en större glädje än det. Det är mot den bakgrunden jag numera kallar mig hälsopedagog. En pedagog som utforskar ett läkande, hållbart liv i hälsa. För mig själv och för att kanske kunna hjälpa andra på deras väg. 

Blogg

Hälsopedagog och författare.

Jag lär mig så mycket av mina barn. De är några av mina allra bästa lärare i livet. Det är ju också det som är så fascinerande med människor överhuvudtaget, att man lär sig så mycket när man möter dem. Om sig själv, om andra, om livet och så mycket mer. Relationer är på det sättet verkligen våra mest värdefulla lärare. Det är spännande att möta någon annans sätt att se på saker och ting. Det är inte alltid som vi uppskattar andras syn på saker men jag tror ändå att vi alltid lär oss något i mötet. Det är intressant att se möten med andra på det sättet. I det ljuset. När vi kan. Ibland är det verkligen en stor utmaning att se det positiva i vissa möten och det kanske vi inte alltid kan kräva av oss själva. Jag gör det inte. Men ibland är det spännande att tänka i de banorna och mer och mer se på möten med andra och relationer på det sättet.

people-692005_1920

Igår pratade jag och min ena dotter om rätten att själv definiera vem man är. Eller snarare det självklara i att själv bestämma vem man är och inte göra allt svårare än vad det behöver vara. Inte låta sig definieras eller begränsas av andras definitioner. Till exempel det här med titlar. Vissa titlar kommer ur yrken där det krävs en legitimation och det finns inget att säga om det tycker jag. Självklart kan inte jag kalla mig läkare eller psykolog om jag inte har utbildningen som krävs och legitimation i de yrkena. Men hur är det med andra typer av yrken? Vad räknas? Måste man ha papper på att man gått en utbildning, ett diplom som man fått efter en helgkurs eller några få månaders utbildning, för att få kalla sig något? Det kanske beror på vad det är man vill kalla sig? Får man till exempel kalla sig konstnär om man inte har utbildning i det och inte har haft sina verk utställda eller uppmärksammade? Jag och min dotter är överens om att det är självklart att man kan säga att man arbetar som konstnär om man sysslar med konstnärligt skapande även om man ännu inte kan försörja sig på det. Den definitionen kan ingen annan göra. Det är bara man själv som kan göra det.

paint-2940513_1920

Det ligger en kraft i att våga säga att man är konstnär för att man själv definierar sig som sådan. En kraft i att kalla sig författare när en skriver under nästan all ledig tid men ännu inte fått något utgivet. Det finns alltid en jantelag som säger att vi inte ska tro att vi är något. Men jag tycker att vi tvärtom ska tro att vi är något. Att vi kan bidra och åstadkomma saker. Om vi har omfattande egenstudier och massiv egen erfarenhet som vi kan använda och bidra med, ska vi då stoppa oss själva för att vi inte har ett diplom som säger att vi har det? Det finns så många entreprenörer och konstnärer som är självlärda och som rönt stora framgångar. Deras styrka måste ha varit att de inte lät sig begränsas av att inte ha en formell utbildning. Utbildning är bra. Men jag tycker att det är dags att uppgradera även andra kompetenser. Och våga definiera oss själva på så många fler sätt. Sätt som visar på vår mångfald, på alla våra kompetenser och erfarenheter. Våga tro på vår egen förmåga i mycket högre utsträckning. 

startup-593341_1920

Så idag kallar jag mig för första gången för författare och hälsopedagog. Jag har skrivit dikter, skönlitterära texter, faktatexter och dagböcker sedan tonåren. Skrivandet är mitt sätt att tänka och kommunicera.

Jag har läst massor under över 30 år, kring hälsa på olika sätt. Läst, provat, övat och tillämpat. Precis som man gör i en utbildning fast under mycket längre tid och mycket mer omfattande. Jag har läst om kostens inverkan på hälsa såväl som tanketräning, mental träning och mycket mer. Många olika typer av strategier och verktyg har jag provat och övat på. Jag är pedagog. Utbildad till lärare och förskollärare. Där har jag min legitimation. Och jag har gått 2,5 år på psykologlinjen. Just nu genomgår jag en egen erfarenhet av att vara utbränd. Det i sin tur har skapat ännu större vetgirighet och självstudier kring stress och hälsa. Kring tankestrategier och mental träning. Kring kostens inverkan och mycket mer. Jag utforskar och har mig själv som testperson. Ibland bidrar jag till att inspirera och hjälpa andra.

action-2277292_1920

Behöver jag gå en kort kurs till hälsopedagog för att få ett diplom? Så att andra kan tycka att min definition av mig själv är tillräckligt legitim? Jag tycker nog inte det. Så idag tar jag mig rätten att definiera mig själv. Enkelt är det inte men det känns viktigt. Varför ska jag förminska mig när jag besitter kunskaper som kanske kan vara till hjälp för andra? Måste jag vara perfekt själv för att ha rätt att hjälpa andra? Är den legitimerade läkaren själv aldrig sjuk? Samtalet med min dotter blev den springande punkten. Om någon annan ser mig på ett annat sätt spelar ingen roll. Det viktiga är hur jag ser mig själv.