Kost · Livsstil · Rörelse · Utmattning

Hur blir man pigg?

Hur bekämpar man tröttheten och känslan av utmattning som gör att man inte orkar mer än nätt och jämnt jobba? Det är en fråga som varit central för mig länge nu. Jag fick många bra verktyg under tiden jag var sjukskriven i utmattningssyndrom. Nummer ett är att få ordning på sömnen. För ofta blir sömnen sönderhackad när stressnivå är hög och det bidrar till en ökande utmattning.
Utöver det fick jag olika verktyg med mig som är bra att bit för bit anamma. Vistas i naturen. Röra på mig, promenera i början och sedan öka på med annan fysisk träning. Fysisk träning är också en grundbult för att motverka skadeverkningarna av stress. Den kan både verka förebyggande och den har visat sig vara bra inte bara för musklerna i kroppen utan också för hjärnan.
För mig har det också varit till hjälp att jobba med att minska på kraven på mig själv. Att dela upp sådant jag ska göra i mindre mer hanterbara delar. Pausa med annat emellan. Bestämma mig för att jobba med en sak en viss tid och sedan får det vara tillräckligt bra. Annars är det lätt att perfektionisten i mig aldrig blir tillräckligt nöjd med resultatet och jobbar dygnet runt.
Här hemma har jag också fått släppa på mina egna krav på ordning och städnivå. Jag har nog aldrig varit pedant men ändå haft en viss nivå som jag har velat hålla. Det fick jag ganska snart skrota under min sjukskrivning. Det gick helt enkelt inte. Och fortfarande syns det hemma hos mig. Det är något jag försöker förhålla mig till så att det inte blir alltför stressande. Jag har helt enkelt fått släppa på mycket och istället försöka prioritera återhämtning och sådant som kan fylla på mig med energi. Det är fortfarande något jag kämpar med. En livstid av att inte prioritera sådant tar tid att fixa.
Alla dessa olika pusselbitar kan hjälpa till i att skapa en hållbar tillvaro och hälsa för mig. Det är det här och flera andra saker kring ett hållbart liv som jag nu utforskar och skriver om här på bloggen.
En pusselbit som just nu är lite mer i förgrunden är mat och näring. Att se till så att jag äter sådant jag mår bra av nu och på sikt. Att avstå eller minska sådant som inte är bra för min hälsa. För optimalt med näring borde ju rimligtvis också vara en grund för att bygga en hållbar hälsa med ork och energi.
Något som kanske inte är så sexigt men ändå viktigt är att vara medveten om tarmen och de bakterier som lever där. Vara medveten om hur de påverkar hälsan. Forskning har visat att grunden för att det vi äter ska tas upp och tillgodogöras på ett bra sätt är att vi har en variation av goda tarmbakterier. En kosthållning som utarmar variationen av goda tarmbakterier kan göra att näringen inte tas upp hur mycket kosttillskott vi än stoppar i oss. Så grunden för hälsan startar i tarmen.
Genom att äta näringsrik mat göder vi de goda tarmbakterierna. Näring i form av olika grönsaker, protein och bra fett. Sockerrik mat med tomma kalorier utarmar de goda tarmbakterierna och kan istället skada tarmen. Det i sin tur kan orsaka större problem. Det kan vara en av de saker som triggar igång sjukdomar, bland annat autoimmuna sjukdomar. Tarmen och dess bakterier påverkar immunsystemet och näringsupptaget på ett väsentligt sätt. Men de går att påverka och förändra genom det vi äter och genom vår livsstil.
Grunden för hälsa har alltså flera grundpelare. Maten är en stor del. Några andra pelare är fysisk träning, frisk luft och stresshantering.
Alla dessa pelare har varit långt bak i mina livsprioriteringar under många år. Jag har inte prioriterat min egen hälsa alls. Det vill jag ändra på nu. Det är inte lätt att ändra sin livsstil. Det jag skriver om nu i min blogg är idéer och teorier som jag utforskar men också hur det går för mig i min vardag när jag försöker tillämpa dem. Det kommer att utvecklas mer och mer här på bloggen.
Livsstil · Utmattning

Det mest kärleksfulla

Ego. Bloggen om mig och mitt liv kan säkert uppfattas som ett badande i egot. Varför ska mina högst personliga tankar och mitt liv utforskas inför andra? För mig är det nog på många vis ett sätt att kommunicera.

Att dela med mig av mig själv och kanske kunna diskutera och ta del av andras tankar. Genom att berätta om mig och mina vägar kanske andra kan hitta sina vägar. Genom att ta del av andras tankar och liv kan de egna tankarna ta fart.

Jag själv tycker mycket om att ta del av andra människors vägar för de kan inspirera, utmana och få igång mina egna tankar. Det är ett sätt som utvecklar mig. Det jag läser och tar del av gör att jag måste förhålla mig till vem jag själv är och det jag lever.

Att just skriva handlar i mångt och mycket för mig om att få ner mina tankar utanför mig själv för att kunna undersöka dem på olika vis. Så det jag skriver är inga cementerade sanningar om mig och mitt liv. Det är ett sätt att undersöka livet och prova idéer. Det är den version som jag har just nu. Livet utvecklas och förändras. Det som känns som min sanning idag kanske inte är min sanning om några år. Det är det som är så spännande med livet. Det är det som är så spännande med andra människor. Att vi inte är cementerade. Att vi kan förändras och utvecklas. Det ger också hopp. Hopp om det egna livet, om andra och om samhället i ett större perspektiv. För stora och små.

Just nu kretsar mina tankar mycket kring det här med hållbart liv för mig på en mängd olika sätt. Det beror på att jag varit nere på botten i utmattningssyndrom och fått anledning att ta en djupare titt på mitt liv. Det har lett vidare till att fundera över hur jag ska kunna bryta de mönster som har lett mig till utmattning. För utmattning beror inte enbart på jobbet och arbetsmiljön. Den bidrar i stor utsträckning men en del i det hela handlar också om hur jag fungerar och om min livsstil. Många drabbas ju inte av utmattning trots att vi arbetar på samma arbetsplats. Så hela sanningen ligger ju inte i arbetet i sig. Man behöver ha ett större perspektiv på det hela för att kunna skapa hälsa.

För mig har det betytt att försöka ta eget ansvar för det jag kan göra för att må bättre. Utöver det har min arbetsgivare ett ansvar för min arbetsmiljö och det som har bidragit där. Men om jag skulle ha lagt allt utanför mig själv så hade det inte gagnat mig och min hälsa. Jag vet att de sätt som jag fungerar på bidrar till att jag inte stoppar i tid, att jag inte släpper jobbet när jag kommer hem osv. Det är de sakerna jag själv kan ta ansvar för att förändra. De är mitt arbete.

Jag är nyss fyllda 50 år. Mina barn börjar bli stora och en efter en flyger de snart ur boet. De är de viktigaste människorna i mitt liv och det kommer de alltid vara. Men det senaste året har det blivit allt mer tydligt för mig att det faktiskt är viktigt att vara lite ego också. Med det menar jag att ta ansvar för sitt eget mående, sin egen hälsa och sitt eget liv. Inte att sluta bry sig om andra. För om jag inte tar hand om min hälsa och känsla av glädje så är det lätt hänt att andra känner sig ansvariga för det.

Mina barn och mina närmaste ska inte känna att de har ansvar för om jag är lycklig, mår bra eller är frisk. Jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör att mina barn och mina närmaste ska kunna känna glädje över att jag tar hand om mig. Jag vill att de ska kunna släppa och flyga iväg mot sina mål, följa sin glädje och leva sina liv så fullt som de bara kan. Och under tiden vill jag leva mitt liv efter mina mål, min glädje och så fullt jag bara kan.

Ingen av oss kan leva någon annans liv. Ingen av oss kan skapa lycka och hälsa i någon annans liv hur gärna vi än skulle vilja. Att vara förälder sätter verkligen det på sin spets. Om vi kunde skulle vi ta bort all smärta för våra barn och plantera allt gott omkring dem. Vi skulle på alla sätt ge dem alla verktyg de behöver i sina liv för att må bra och ha det bra. Så att de på alla vis kan hantera allt som kommer i deras väg. De vi älskar vill vi på alla sätt göra gott för. Vi vill vara perfekta för att inte bidra till att de ska må dåligt. Vi vill skydda dem från smärta på alla vis vi kan. Vi vill bära dem när de har det som svårast. Vi vill sluta dem i vår famn och få dem att på djupet verkligen tro på att de är älskade för alltid, för det är de.

Men sanningen är den att hur vi än gör så är vi inte perfekta. Hur vi än gör så kan vi inte skydda dem mot allt. Hur vi än gör så är verktygen aldrig helt tillräckliga. Livet påverkar dem. Andra människor påverkar dem. Vi har inte kontroll över allt som sker i våra närmastes liv. Skuldkänslor är fruktansvärt tuffa att leva med. Men till sist handlar det om att acceptera att vi alla gör så gott vi kan. Kanske vi kunde ha gjort bättre eller mer men sanningen är ju att vi gjorde det vi gjorde och kunde just då.

Vi kan inte leva någon annans liv åt dem. Alla har sin egen livsväg att gå. Jag tror på att de erfarenheter vi gör kan vara till nytta för oss även om det är smärtsamma erfarenheter. En del erfarenheter kanske vi skulle ha kunnat vara utan men så är livet. Vi lever inte i en skyddad verkstad. Livet pågår och vi har inte kontroll över allt. Vad vi kan göra är att hitta sätt att ta oss vidare och upp igen när vi är redo. Vi kan be om och få hjälp ifrån andra. Andra människor har ibland resurser och verktyg som vi kan bli hjälpta av på olika vis. Det erbjuds eller vi ber om det. Men det är vi själva som ska vilja ta emot hjälpen. Det är vi själva som måste ta stegen även om någon annan finns bredvid.

Det handlar till sist om att det bara är man själv som kan ta de yttersta stegen mot att leva sitt liv på ett sätt som man mår bra av. Det är det jag håller på med nu. Att hitta olika sätt att leva så fullt jag bara kan i ett liv i hälsa, glädje och meningsfullhet. I ett liv som är hållbart för mig.

Att vi sedan tycker om att umgås, att vi blir inspirerade av varandra och att det finns stor kärlek och omtanke mellan oss är något helt annat. Att vi finns där för varandra på alla sätt vi kan är något annat. Det motsäger inte vartannat. Att ta ansvar för det egna livet skapar frihet i relationerna. Det tror jag är det mest kärleksfulla vi kan göra för varandra.

Kost · Livsstil · Utmattning

Livsstilens påverkan

Att skriva eller prata om hälsa i relation till mat och träning skapar ofta en direkt motvilja hos andra. Anledningarna kan vara många. Ibland kanske man mest känner dåligt samvete eller man vill bara få slippa höra talas om det för man vill fortsätta leva sitt liv på det sätt man gör utan en massa oro. Det har jag verkligen full förståelse för. För jag har länge varit precis där.
Jag har en mamma som under många år har varit väldigt intresserad av hälsa. Hon har mycket kunskap som hon har delat med sig av. Trots det så har det inte gjort att jag har levt särskilt hälsosamt. Jag har liksom inte haft tillräcklig motivation. Krämpor har funnits av och till. Krånglande mage, migrän, psoriasisliknande utslag på kroppen men de har ändå inte varit en tillräckligt stark motiverande kraft för mig att fundera över om jag kan göra något för att förbättra min hälsa på egen hand.
Att ändra livsstil har alltid känts alltför svårt och krävande. Jag har inte haft ork. Livet har varit fullt och hektiskt på många sätt och jag har inte orkat ha fler borden och måsten. Men så inträffade någonting som satte fart på mitt intresse för hur kost och livsstil kan påverka hälsan. Min son som är yrkesdansare fick veta att han har Bechterews sjukdom. Ett annat namn för det är Ankyloserande spondylit.
Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar attackerar den egna vävnaden i kroppen. I hans fall innebar det att han fick svår smärta i höften. Immunförsvaret attackerar lederna och om man inte får behandling så kan det på sikt leda till förbeningar i t ex ryggraden.
Från sjukvården fick vi veta hur medicineringen  går till och att den inte kan bota sjukdomen utan bara dämpa symptomen. Medicinen kunde verka för att dämpa inflammationen i kroppen. På så sätt undviks eller fördröjs förbeningen och man får hjälp i att dämpa smärtan. Vi fick också veta att träning av kroppen har visat sig vara bra.
Han började ta medicin och trappa upp den. Men så blev han sjuk av medicinen. Njurarna påverkades. Vi började ställa frågor om kosten kunde ha någon betydelse för att påverka sjukdomen. Vi hade läst något som tydde på det. Läkaren var ganska ovillig att prata om det men medgav att inflammationen kan triggas igång av att man t ex inte tål viss mat. Om inflammationen sätts igång så går immunförsvaret igång och attackerar då vävnaden i kroppen.
Sonen testade sig då för gluten och lactosintolerans. Det visade sig att han var lactosintolerant. När han slutade använda mjölkprodukter så blev han drastiskt mycket bättre. Han hade redan slutat ta medicinerna eftersom han ju blev mer sjuk av dem.
Efter detta har intresset för hur kosten påverkar vid hans sjukdom såväl som vid andra autoimmuna sjukdomar blivit ett riktigt specialintresse både för honom och för mig. Vi har hittat väldigt mycket information kring just hans sjukdom men också kring andra autoimmuna sjukdomar. Det finns många människor som provar sig fram för att själva hitta sätt att leva för att må bättre och bli friskare.
Min son har bit för bit hittat sätt att äta och leva som gör att han i princip är helt symptomfri. Så fort han äter något som inte är okej så får han ont. Som yrkesdansare där dansen är hans liv och kroppen hans redskap så blir det ännu viktigare att tänka på hälsan och även att han får i sig optimalt med näring i kroppen.
När jag kraschade för drygt ett år sedan började jag fundera en hel del kring livsstilens påverkan. Att bygga en stabil och stark fysisk hälsa är ju en stark grund för att stå emot sjukdomar och att klara av den stress som oundvikligen finns i våra liv. Jag har läst och lyssnat på föreläsningar på många olika sätt. Tagit del av artiklar, forskning, berättelser från människors egna erfarenheter, böcker om kost och hälsa på en mängd olika vis och mycket mer.
Det jag har förstått och som kommer fram allt mer är hur tarmens funktion påverkar hela kroppen, alla organ även hjärnan. Man pratar om läckande tarm där partiklar vandrar vidare i kroppen och ställer till skada. Även i hjärnan. Detta kan vara en bakomliggande orsak till väldigt många sjukdomar. Det intressanta är att man kan läka tarmen med hjälp av kosten och livsstilen.
Jag för min del vill hellre lära mig ett nytt sätt att leva och äta än att bli sjuk och ta mediciner som kanske inte ens kan bota min sjukdom och som faktiskt ganska ofta har biverkningar. För tänk om kosten och livsstilen faktiskt spelar roll? Jag tror det och jag tänker inte längre invänta att sjukdom ska uppstå innan jag gör något för att skapa hälsa. Jag pläderar inte för att man ska avstå mediciner om man behöver dem. Det måste var och en själv avgöra ihop med sin läkare.
Ibland varnar läkare för att man inte ska laborera med kosten och utesluta saker om man inte testats för intolerans eller liknande. Ändå laboreras det ju med mediciner som ger biverkningar och som man ibland inte vet hela vidden av hur de påverkar hälsan. Skälen är för det mesta goda. Man vill bota sjukdomar och måste välja det minst onda. Jag är inte läkare och utger mig inte för att sitta inne med några sanningar.
Läkarvetenskapen behövs men jag skulle önska att ännu mer forskning gjordes på hur vi kan förebygga sjukdomar. Jag stödjer till exempel Kostfonden som vill verka just för den typen av forskning. Här på bloggen skriver jag utifrån  mig själv och de erfarenheter jag gör, det jag läser och tar del av. Var och en som läser min blogg behöver själva ta reda på vad som passar dem.
Mitt intresse för det här kommer sig också av att det i min familj finns en ärftlighet för ökad risk för blodpropp och även ärftlig risk för Altzheimers sjukdom. Om jag på något sätt kan förebygga att jag får de här sjukdomarna så vill jag göra det. Jag tänker inte vänta och hoppas på att läkarvetenskapen forskar fram en medicin. Tänk om jag istället inte behöver få sjukdomarna från början?
I min värld är det ganska logiskt att vår livsstil påverkar hur vi mår och påverkar om vi blir sjuka eller inte. Så nu går startskottet för mig. Och det är bland annat det jag kommer att skiva mer om framöver.
Livsstil · Utmattning

Glädje och frihet

Veckan har gått fort. Det har gått bra att jobba 50 procent. På jobbet är det ju lugnare vid den här tiden. Hälften av barnen har gått på sommarledighet. Vi är ute mycket och det gör det också bättre. Ljudnivån blir inte lika hög som i rum inomhus. Det finns också mer yta för barnen att röra sig på. Allt detta underlättar för mig. Sinnena blir inte lika överbelastade. Trött blir jag. Men inte värre än att jag fixar det.
Det blev en bil! Den jag först tittade på visade sig vara krockskadad i fronten. Det syntes inte i annonsen. Besviken åkte jag hem igen efter den visningen. Min fina syster var med mig för att titta på bilen men vi fick åka hem igen utan att provköra.
Men så hittade jag en annan samma dag. En av mina närmsta vänner med son följde med och tittade på den. Hjälpte mig att provköra, diskutera och pruta. Det är jag mycket tacksam över. Glad över att inte vara ensam utan ha fina människor omkring mig som finns där och stöttar när de som mest behövs.
De senaste två dagarna har jag ägnat flera timmar åt att städa bilen grundligt invändigt och utvändigt. En egen rekonditionering. Den var rejält skitig så det behövdes. Golvmattorna byttes ut för de var så slitna att det flagade av bitar från dem. Ny klädsel fixades eftersom den fasta klädseln var rejält fläckig. Ratten fick nytt överdrag eftersom gummit i ratten kändes klibbigt. Så nu är den i så gott skick den kan bli.
Det är en 17 år gammal bil men godkänd i besiktningen som gjordes dagen innan jag köpte den. Repor och märken i lacken här och där. Men jag är mycket nöjd med min bil som jag köpte för 8 500 kr.
Känslan av frihet är underbar! Att kunna köra dit jag själv vill, när jag vill. När man har levt utan bil i flera år så uppskattar man lyxen av att ha en.
Livsstil · Utmattning

Spänning i livet

Lite glesare mellan blogginläggen har det blivit. Vissa dagar har jag fokuserat på annat som behövts i livet just nu. Men jag återkommer för bloggen är viktig för mig. Så ibland blir det tätare mellan inläggen och ibland lite glesare. Försöker både leva, njuta och blogga 🙂
Nu har jag ökat på arbetstiden till 50 procent. Startade igår. Det känns annorlunda den här gången så nu ska det nog hålla. Orken har fått tid på sig att öka lite. Det är lite lugnare på jobbet nu när flera familjer tagit semester. Vi är ute mycket med barnen om dagarna. Det underlättar. Då blir jobbet lite mindre intensivt.
Men sömnen har varit lite hackig de senaste dagarna. Det beror både på den extrema värmen det blir i min lägenhet och på tankar som snurrar. Känner lite stress över sådant jag vill hinna fixa innan vi åker iväg på semester till Skåne. Får jobba rätt hårt på att försöka sänka mina krav på vad som ska fixas innan.
Idag ska jag kolla på bil. Vill ha bil nu. Efter skilsmässan för flera år sedan så har jag inte haft bil. Men jag känner mer och mer att det skulle underlätta min vardag så mycket. Lite mindre stress och mer tid över för annat. För då behöver jag inte handla var och varannan dag, bära tunga kassar och slippa ifrån de dyrare affärerna som ligger nära.
Jag kan då veckohandla i billigare storköp. Och jag får lättare varje gång jag vill iväg med grejer till återvinningsstationen. Slipper lagra saker i evighet här hemma. Då kan jag göra utflykter!! Upptäcka de fina platser som finns. Vi kan åka iväg och bada, plocka jordgubbar och slipper förlita oss på skjuts av andra hela tiden. Det blir en skön självständighet. En ökad frihet.
Om det blir en bil så är det min första egna bil. Jag är 49 år och har aldrig ägt en bil själv. Så nu hoppas jag på att den jag ska titta på idag är tillräckligt bra. Om vi skaffar bil nu så kan vi åka med den när vi ska på semester till Skåne. Då slipper vi kånka resväskor, kylväska och katt på buss, tåg, nytt tåg och ytterligare nytt tåg för att avsluta med bil som hämtar upp. Så skönt att få åka från dörr till dörr i så fall. Skönt för katten också. Mindre stress.
Om vi får bil nu så kan vi åka på utflykter i Skåne. Behöver inte förlita oss på att andra också ska vilja och kunna skjutsa oss eller på att det går bussar eller tåg. Vi kan handla mat lite lättare där också. Allt detta bärande varenda dag kanske kan upphöra lite. All den tid som läggs på enbart sådant kan minskas. Så skönt.
Jag har lärt mig mycket av att leta bil. Att man t ex kan få bilen beslagtagen om förra ägaren har obetalda parkeringsböter, bilskatt osv. Så nu vet jag var jag kollar upp det. Några bilar som jag har tittat på har haft skulder hos Kronofogden. Även en bil som fanns på en bilfirma. Jag har lärt mig att kolla upp ägare och hur besiktningen har gått. En del skriver att bilen är nybesiktigad och när man kollar upp det så är det sant. Men det visar sig att den inte gick igenom och har körförbud.
Så jag har lärt mig en hel del under några veckors letande. Skaffat mig en erfarenhet om ungefär vilka priser som kan vara rimliga för en viss bil. Idag ska jag titta på en som verkar lovande. Om den känns bra så kanske jag äger en bil i eftermiddag. Ändå är det lite läskigt eftersom jag ju inte har några garantier. Det är en begagnad bil. En äldre årsmodell. Den kan ju lägga av om en månad. Det har jag ju inga garantier för. Den är godkänd i besiktning vilket ju känns tryggt. Men i övrigt blir det att hoppas på det bästa.
Håll tummarna för mig idag att jag ska göra ett riktigt kap! Livet är spännande!
Livsstil · Utmattning

Midsommarafton

Morgon på midsommarafton. Jag har min lugna stund här vid frukosten. Mitt goda kaffe. Tystnaden. Mina egna tankar. En skön start.
Om en stund ska jag börja baka midsommartårta. Jordgubbstårta. Vi brukar ha picknick med fika på en plats där det brukar vara dans kring midsommarstången. Men idag ska vi ta fikat hemma hos min syster där firandet sedan fortsätter. Det blir mysigt.
Mina tjejer är här. De sover ännu ett tag. Sommarlov. Efter ett intensivt år med skolarbete som tar mycket kraft och energi så behöver de få ordentlig återhämtning. Hämta kraft och energi för ytterligare ett år.
Sonen som bor i Genève och dansar i ett ungdomskompani kommer hem nästa vecka. Just nu har han fullt upp med de sista repetitionerna inför sista föreställningarna i helgen.
Om ungefär två veckor åker vi äntligen till Skåne på semester. Jag längtar intensivt. Inte enbart efter själva semestern utan också efter att vara i Skåne. De sista två åren har längtan efter att bo och leva där ökat i styrka. Jag längtar efter de böljande åkrarna och havet. Längtar efter ett liv ute på landet där jag kan se horisonten åt alla håll. Kanske finns det livet i min framtid? Eller så ändrar sig längtan till något annat.
Ibland förändras livet på sådana sätt att det vi vill leva förändras. Därför vet vi inte vad vi kommer längta efter om några år. Men i mig har en längtan efter ett annat sorts liv börjat växa sig allt starkare. Exakt hur det kommer att gestalta sig får jag se. Just nu formas det bit för bit inom mig. Under flera år har grunddragen varit desamma. Därför tror jag att det är något genuint. Det är de yttre detaljerna som möjligen kommer att ändras.
Idag blir en dag full av samvaro med några av de jag älskar mest. Det ska jag ta vara på och njuta av. Mitt i längtan efter ett annat liv finns det underbara här och nu. Det är viktigt att både ta tillvara här och nu och att sätta planer för framtiden i verket. Men viktigast är alltid här och nu. Annars försvinner livet i en ständig strävan. Då lever vi inte. Då missar vi det viktigaste. Stunder som aldrig kommer tillbaka.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Andas

Idag behöver jag andas. Fokusera på andningen och här och nu under dagens gång. För nu snurrar stresskänslorna inombords. Jag vet inte riktigt varför eftersom mitt liv egentligen inte innehåller särskilt mycket stress om man ser till det yttre.
Jobbet flyter på. Ekonomin flyter på. Livet i det stora hela flyter på utan särskilt mycket svårigheter. Men inombords ökar stressen. Jag tror det hänger ihop med att det finns saker som behöver göras. Saker jag vill göra. I vardagen. Inför midsommar. Inför semestern. Saker jag vill bli färdig med.
Orken ökar ju inte i den takt jag vill. Det är väldigt frustrerande. Jag vill orka göra. Jag vill få gjort. Jag vill bli färdig med saker. Vill, vill, vill…
Men prioritet ligger på att orka jobba först och främst. Och efter det finns inte så mycket ork kvar.
Orken har dock ökat. Det är stor skillnad på orken nu och på hur det var för sex månader sedan. Det är det jag måste försöka minnas när frustrationen håller på att ta över. Att öva mig i tålamod verkar vara min livsläxa. Att stå ut med en annan identitet är också något jag behöver acceptera. Att börja acceptera att jag fungrare annorlunda nu. Acceptera ett annat sätt att leva.
Jag är innerligt trött på att vara trött! Trött på att det går så långsamt framåt. Tycker att jag har tagit all hjälp jag har kunnat få. Försöker göra de saker jag ska för att öka på hälsan och orken. Men jag vill se snabbare resultat. Vill inte känna mig avtrubbad och orkeslös inför sociala situationer. Vill, vill, vill. Så därför blir det idag att försöka bara att ta djupa andetag. Bara vara. Andas. Acceptera just här och nu.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Igång istället för att kliva av

Det blev ett annat innehåll på helgen. Mina tjejer bestämde sig för att komma hem i fredags. Så jag har haft en härlig helg med dem istället. Inte alls klivit av, tvärtom.
Gått på stan och kollat efter kläder, köpt present, lagat mat, handlat mat, tittat på filmer och varit på födelsedagsfirande för systerdottern. Härligt. Socialt. Mysigt med prat och att få vara med de jag älskar.
Behöver fortfarande få ta någon dag då jag bara kliver av allt och är i mig själv. Men det får bli en annan dag. Nu börjar jobbveckan igen. Onsdag ledig men då behöver jag handla inför midsommar och fixa lite. På torsdag kommer tjejerna igen och så firar vi midsommar ihop.
Försöker hitta återhämtning mitt i alltihop. Så gott jag kan. Men det är en utmaning. Märker att stressen inombords lätt ökar så fort jag ska göra något extra. Fortfarande räcker det med väldigt lite för att jag ska bli rejält trött. Svårt att ha ett helt fungerande liv fortfarande. Jobbar 25 procent den här veckan ut. Sedan ökar jag till 50 procent.
Vill hitta sätt att få vågskålarna att fungera. Att orka jobba men också orka hemma med ett normalt liv. Blir lätt frustrerad när jag märker att orken försvinner väldigt snabbt. Vill mer än jag kan just nu. Det är svårt att ha tålamod med det.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Kliver av

Sömnen var bättre inatt. Jag kom i säng tidigt och vaknade inte under natten. Det är första gången på ett par veckor nu. Så skönt att få sova bra. Det är en viktig del i att må bra.
Imorgon blir en dag då jag kliver av en stund. Kliver av från yttre stimulans som sociala kontakter, tv och underhållning. Kliver av från de där yttre kickarna för att skaffa energi. Imorgon blir det inget blogginlägg.
Jag ska använda dagen till att lite mer hitta hjärtats väg. I mig själv. Det är så lätt att fångas i all yttre stimulans och tappa riktningen. Det finns så mycket att göra, konsumera eller underhållas av som trubbar av mig. Som gör att jag tappar kontakten inåt och bara kör på. Och efter en tid mår jag inte bra.
Det är svårt att hitta en balans där jag mår bra. Mellan blomma och törne. Där jag hittar vägen som jag mår bra i. En balans mellan det inre och det yttre. Ofta blir det svängningar där jag är väldigt mycket i det ena för att sedan svänga till det andra. Jag vill nå fram till lite mindre svängningar och mera balans. Jag mår inte bra när det blir för mycket av det ena eller av det andra. Alla är vi olika i var den balansen går. Var och en behöver hitta sin egen balans.
Det kan tyckas som att jag tänker för mycket och problematiserar livet mer än jag behöver. Men jag hamnade i utmattningssyndrom genom att låta bli att känna efter och bara köra på. I alla livsområden. Genom att låta bli att lyssna inåt och på hjärtat så arbetade jag mig till utmattning. Tills kroppen tog stopp.
Och nu märker jag tydligt när jag är på fel spår igen. För då visar det sig på en gång i kropp och själ. Jag vill försöka hitta i att det inte ska behöva gå dithän. Att hitta en sorts väg emellan där jag inte hamnar i ytterligheterna. Där kropp och själ inte går emot väggen för att visa mig att jag gått fel igen. Utan där jag vet var min väg är. Den väg där jag inte stöter emot väggen utan kan vandra fritt och må bra i grunden. På ett hållbart sätt.
Att livet inte alltid är på topp är en annan sak. Det jag resonerar om är inte det. Jag försöker inte finna en utopi där jag alltid är lycklig och tillfreds. Jag försöker hitta en väg där jag i mig själv har mer balans och självkännedom. Så att jag kan skapa de bästa förutsättningarna för att må så bra som möjligt. Det är en resa som nog aldrig tar slut. Men jag vill komma en bit ytterligare på väg.
Så imorgon blir en dag då jag kliver av lite grand.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Hjärtats väg

Vad är det som fyller hjärtat och själen med glädje, engagemang och liv? När vaknar jag fylld av nyfikenhet inför en ny dag? När är kropp och själ igång, vaken och fyllda med energi?
De tankarna går jag med idag. Några dagar nu har jag varit väldigt trött. Känt mig lite låg. Ändå har det varit fina dagar både på jobbet och hemma. Ändå har jag träffat två fina vänner i fina samtal. Både på tisdagen och igår. Igår hade jag också en ledig dag då jag tog det lite lugnare.
Det är ibland som om min själ längtar efter något annat så starkt att det överskuggar det som är. Jag behöver leva mitt liv på ett nytt sätt. Själen och hjärta vet men den praktiska verkligheten hänger inte med än. Inom mig har det skett förändringar. Men den yttre verkligheten är inte i samklang med det. Kanske är det därför jag varit extra trött?
Igår började jag läsa Kajsa Ingemarssons Hjärtats väg. Kanske den kan ge lite nya tankar som behövs just nu?
Livet är också sådant. Man är inte pigg, full av liv och engagemang alltid. Dagarna ser olika ut. Hormoner, mat och träning spelar också en roll i hur vi mår fysiskt och psykiskt. Så ibland får man också bara ha tålamod med dessa dagar och försöka ta hand om sig själv så gott man kan.
Jag försöker bit för bit lära mig de här sakerna. Acceptera livets uppförsbackar och nerförsbackar. Hitta sätt att ta hand om mig på olika vis. Lära mer om hälsa. Men också lära känna mig själv och vad jag värdesätter och vill. Och bit för bit skapa förändring. Mer och mer följa hjärtats väg.