Författare: lakandeliv

Kost · Livsstil · Rörelse · Utmattning

Hur blir man pigg?

lakandelivLämna en kommentar
Hur bekämpar man tröttheten och känslan av utmattning som gör att man inte orkar mer än nätt och jämnt jobba? Det är en fråga som varit central för mig länge nu. Jag fick många bra verktyg under tiden jag var sjukskriven i utmattningssyndrom. Nummer ett är att få ordning på sömnen. För ofta blir sömnen sönderhackad när stressnivå är hög och det bidrar till en ökande utmattning.
Utöver det fick jag olika verktyg med mig som är bra att bit för bit anamma. Vistas i naturen. Röra på mig, promenera i början och sedan öka på med annan fysisk träning. Fysisk träning är också en grundbult för att motverka skadeverkningarna av stress. Den kan både verka förebyggande och den har visat sig vara bra inte bara för musklerna i kroppen utan också för hjärnan.
För mig har det också varit till hjälp att jobba med att minska på kraven på mig själv. Att dela upp sådant jag ska göra i mindre mer hanterbara delar. Pausa med annat emellan. Bestämma mig för att jobba med en sak en viss tid och sedan får det vara tillräckligt bra. Annars är det lätt att perfektionisten i mig aldrig blir tillräckligt nöjd med resultatet och jobbar dygnet runt.
Här hemma har jag också fått släppa på mina egna krav på ordning och städnivå. Jag har nog aldrig varit pedant men ändå haft en viss nivå som jag har velat hålla. Det fick jag ganska snart skrota under min sjukskrivning. Det gick helt enkelt inte. Och fortfarande syns det hemma hos mig. Det är något jag försöker förhålla mig till så att det inte blir alltför stressande. Jag har helt enkelt fått släppa på mycket och istället försöka prioritera återhämtning och sådant som kan fylla på mig med energi. Det är fortfarande något jag kämpar med. En livstid av att inte prioritera sådant tar tid att fixa.
Alla dessa olika pusselbitar kan hjälpa till i att skapa en hållbar tillvaro och hälsa för mig. Det är det här och flera andra saker kring ett hållbart liv som jag nu utforskar och skriver om här på bloggen.
En pusselbit som just nu är lite mer i förgrunden är mat och näring. Att se till så att jag äter sådant jag mår bra av nu och på sikt. Att avstå eller minska sådant som inte är bra för min hälsa. För optimalt med näring borde ju rimligtvis också vara en grund för att bygga en hållbar hälsa med ork och energi.
Något som kanske inte är så sexigt men ändå viktigt är att vara medveten om tarmen och de bakterier som lever där. Vara medveten om hur de påverkar hälsan. Forskning har visat att grunden för att det vi äter ska tas upp och tillgodogöras på ett bra sätt är att vi har en variation av goda tarmbakterier. En kosthållning som utarmar variationen av goda tarmbakterier kan göra att näringen inte tas upp hur mycket kosttillskott vi än stoppar i oss. Så grunden för hälsan startar i tarmen.
Genom att äta näringsrik mat göder vi de goda tarmbakterierna. Näring i form av olika grönsaker, protein och bra fett. Sockerrik mat med tomma kalorier utarmar de goda tarmbakterierna och kan istället skada tarmen. Det i sin tur kan orsaka större problem. Det kan vara en av de saker som triggar igång sjukdomar, bland annat autoimmuna sjukdomar. Tarmen och dess bakterier påverkar immunsystemet och näringsupptaget på ett väsentligt sätt. Men de går att påverka och förändra genom det vi äter och genom vår livsstil.
Grunden för hälsa har alltså flera grundpelare. Maten är en stor del. Några andra pelare är fysisk träning, frisk luft och stresshantering.
Alla dessa pelare har varit långt bak i mina livsprioriteringar under många år. Jag har inte prioriterat min egen hälsa alls. Det vill jag ändra på nu. Det är inte lätt att ändra sin livsstil. Det jag skriver om nu i min blogg är idéer och teorier som jag utforskar men också hur det går för mig i min vardag när jag försöker tillämpa dem. Det kommer att utvecklas mer och mer här på bloggen.
Blogg · Livsstil · Sinnesfrid

Hur förhåller jag mig…

lakandelivLämna en kommentar
Hur ska man förhålla sig till livet när döden finns omkring oss? Hur ska man förhålla sig till sig själv och sitt liv när andra lever i misär? Jag sitter här och funderar på ett hållbart liv i min lilla bubbla, i förhållandevis trygghet här i Sverige. Så läser jag Magdalena Gads inlägg där hon rapporterar från kriget i Syrien. Det gör fysiskt ont att se bilderna därifrån och läsa hennes rapporter. Så fruktansvärd vardagen är där. Barn som lever mitt i krig och svälter, förlorar sina närmaste och bor granne med dagligt bombande och skjutande.
Här i min stad finns det barn som hamnar i narkotikamissbruk och misär bland annat av rädsla att skickas tillbaka till den plats de kom ifrån och för att de inte fått det stöd de behövt för att kunna bygga upp sig sig själva och sitt liv.
Hur förhåller man sig? Blundar, bläddrar förbi för att det är för smärtsamt? Det gör jag ibland för att det är så fruktansvärt det jag läser om att det blir för mycket att ta in. Det blir så starkt i mig och sorgen sprider sig. Men ändå följer jag ofta Magda Gads rapportering för jag vill inte vara en som blundar. Jag vill vara informerad och kunna känna att de som flyr från krig har rätt till en plats här hos oss i trygghet. Har rätt till att få all hjälp de behöver för att kunna hamna på fötter igen.
Jag vill vara informerad och försöka förstå alla politiska spel bakom alltihop. Få syn på de ekonomiska, strategiska, bakomliggande orsakerna att det ser ut på det sättet i många länder. Samma aktörer i olika länder som har sin agenda. Jag vill veta. Jag vill inte blunda. Det är medmänniskor som bor och lever mitt uppe i alltihop. Medmänniskor som vi sedan här i Sverige säger att vi inte har möjlighet att ta emot. Som vi försöker hitta sätt att stänga ute.
Jag vill veta för att få perspektiv på mina bekymmer och deras. Inte simma runt i min egen lilla damm och tänka att vi inte har råd att hjälpa. För om vi verkligen ser hur människor där har det så kan vi inte stänga vår dörr. Vad är vi då för sorts människor? Visst är det mycket att tänka på när vi tar emot människor som flytt. Det är väldigt viktigt att vi har ett bra mottagande så att det blir så bra det bara går för dem och för vårt samhälle. Det finns mycket som just nu inte fungerar tillräckligt bra. Min önskan är att vi ska jobba stenhårt på ett bra mottagande och en bra fortsättning här i Sverige. Där ingår också traumahjälp. Så länge som det ser ut som det gör i världen så behöver vi göra det vi kan för att hjälpa.
Givetvis skulle det vara bäst om vi kunde få stopp på de där krigen. Men det handlar om stora bakomliggande orsaker som stora aktörer är inblandade i. Det finns inga enkla lösningar inom en snar framtid. Under tiden vill åtminstone jag inte stänga min dörr och vända ryggen till.
Hur får man ihop bitarna av att ta hand om sig själv men också finnas där för andra, i det lilla och i det stora? Det är viktiga frågor. För om vi inte finns där för oss själva så kommet vi inte heller kunna finnas där fullt ut för andra. Båda bitarna behövs både i det privata och i samhället i stort.
I mitt arbete kan jag få ta emot just det där barnet som kommer från en traumatisk krigssituation. Jag kan behöva förhålla mig till traumatiserade vuxna som har fullt upp med att få ihop sin nya tillvaro medan de lider av vad de varit med om och oroar sig för nära och kära som finns kvar där. För att kunna förhålla mig på ett bra sätt och för att orka med det jobbet samtidigt som jag tar hand om mina egna barn och mitt eget liv så behöver jag tänka kring just det jag gör just nu. Hållbarhet.
Vad behöver jag för att leva mitt liv i min vardag på ett hållbart sätt? Hur håller jag mig så frisk och stark som möjligt? Hur får jag min egen tillvaro så hållbar som möjligt? Utifrån det kan jag stå mer stadigt när jag möter andra med behov av min hjälp och mitt stöd på olika vis. Det gäller både inom familjen och i större sammanhang. Hållbarhet i det lilla och i det stora.
Kost · Livsstil

Caféer, socker och byggstenar

lakandelivLämna en kommentar
Att sitta på café och umgås är någonting jag verkligen har älskat. Det är på café jag har haft intressanta samtal, byggt livsdrömmar och gjort upp planer för framtiden. När jag har rest så har caféet varit min utgångspunkt för att betrakta gatuliv, människor och insupa atmosfär.
Jag har suttit på café och läst många bra böcker. På café har jag också skrivit i åtskilliga skrivböcker. Caféer har varit ett må-bra-ställe där mitt liv har fått veckla ut sig. Det är en anledning av flera till att min första byggsten för ökad hälsa känts svår.
Min första byggsten för att må bättre och skapa en god grund för hälsa är att så mycket som möjligt försöka avstå från socker. Det ställer ju till det på flera sätt. Att bjuda hem nära och kära på fika, fira födelsedagar och högtider innefattar konsumtion av sockerrik mat och bakverk. Mycket av de sätt som vi umgås på innefattar umgänge runt något sockerrikt. Hur gör man då istället? Och man känner sig besvärlig när man blir hembjuden till andra.
Dessa utmaningar ska jag skriva mer om längre fram när ni följer mig i hur jag försöker leva mina byggstenar i min vardag. Men först vill jag skriva lite bakgrund till mitt beslut. Framför allt handlar det för mig om att socker göder inflammation i kroppen. Vid autoimmun sjukdom och andra sjukdomar är det kanske speciellt viktigt med sockerkonsumtionen.  Men även för mig som känner att jag inte vill bli sjuk. Som vill hålla mig frisk länge. Som vill kunna finnas där frisk ihop med mina barn och kanske med tiden barnbarn. Är det viktigare att njuta av socker på olika vis än att på alla sätt hålla mig frisk? Är det viktigare att kunna ta en fika än att ha en hälsa som tillåter att jag kan göra alla de saker jag tycker om i livet?
Socker är en drog som man lätt blir beroende av. Det vet nog de allra flesta. De som försöker avstå vet hur svårt det är. Det underlättas inte heller av att det finns tillsatt socker i nästan alla matvaror som inte är rent kött, fisk eller färska grönsaker och liknande.
Sockerindustrin tjänar mycket pengar på att göra oss beroende. De är mäktiga aktörer politiskt. Pengar ger makt och sockerindustrin finns ofta med på olika sätt när kostråd skapas. Ju mer jag har läst om det här desto mer skrämmande är det. De påverkar på ett väsentligt sätt vår hälsa.
Egentligen är även det här rätt logiskt. Socker är ingen naturlig mat. Det skulle vara konstigt om det då inte påverkar vår hälsa. Det vi stoppar i oss påverkar vår kropp på olika sätt, konstigt vore det ju annars. Det är genom maten kroppen byggs upp. Det är genom maten den fungerar. Den näring vi får i oss bygger vår hälsa. Det är ju inga nyheter. Så då är det ju inte konstigt om industriframställda produkter också påverkar vår hälsa på olika vis.
Ann Fernholm har skrivit mycket om det. Hon är journalist som har granskat vetenskapen. Hon har skrivit flera böcker. En av den är ”Ett sötare blod”. Hon skriver så här på sin hemsida:
”Forskare har makt över vår hälsa och vårt välmående. Tiden i forskarvärlden fick mig att inse att många forskare drar långtgående slutsatser från ganska bräcklig data. Det gäller framför allt kostområdet”.
Vi människor har väsentligt ändrat vår kosthållning mot hur vi åt förr. Industrin och storskaligheten har också bidragit till det. Förr åt vi i högre grad en större andel naturlig och oprocessad mat. Och ännu längre tillbaka levde vi som jägare och samlare. Allt fler intresserar sig för det här. Hur är våra kroppar ämnade att äta och leva för att må bra? Kostrekommendationerna som vi har fått lära oss börjar allt mer ifrågasättas. Allt fler intresserar sig för matens och livsstilens inverkan på kroppen. Man provar sig fram för att hitta sätt att må bättre själv, för att optimera sin hälsa eller för att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt för en sjuk kropp att bli frisk.
Ann Fernholm skriver så här på sin hemsida:
”När jag granskade den vetenskapliga litteraturen öppnades en helt ny värld. När vi drog ner på fettet, började vi istället äta mer socker, pasta och annan kolhydratrik mat. Det har lett till att vårt blod har blivit sötare än någonsin tidigare under mänsklighetens historia. Ett högt blodsocker eldar på åderförkalkning och demens. Kroppen blir inflammerad och vårt tillväxtsystem löper amok, vilket kan trigga cancercellers ohämmade tillväxt.”
Om jag ska ändra en sak i vad jag stoppar i mig så är nog det allra viktigaste att på flera sätt försöka undvika socker. Den här bloggen är inte tänkt som undervisning eller pekpinnar på något vis för andra. Bloggen är en plats för mig att prova mina egna och andras tankar och idéer. Att hitta sätt att försöka bygga mig en hållbar livsstil utifrån det jag kommer fram till passar mig. Om någon annan vill ta del av detta tankeliv så är ni välkomna. Jag betonar detta eftersom jag vet att ingenting är så laddat som frågor kring livsstil. Så än en gång vill jag betona att det här handlar om min väg.
Steg1 i mina byggstenar för hållbar hälsa är alltså att avstå socker. Men också avstå från olika artificiella sötningsprodukter. Jag vill utforska andra utgångspunkter för mitt umgänge än att nödvändigtvis umgås runt det som är sött. Jag behöver delvis hitta nya må-bra-ställen. När jag väljer att gå på café får jag göra andra val. Kanske ta en kopp kaffe eller te bara om inga andra alternativ finns. Men på en del caféer finns nu alternativ om man så vill. Det beror på vilka mål man har. Handlar det om att avstå socker eller handlar det om sötsaker helt och hållet? En del sötsaker är sötade med honung eller med frukt som ger sötma. Det känns som ett bättre val än att stoppa i sig t ex artificiella sötningsmedel som bland annat finns i olika lightprodukter. Var och en har sin egen målsättning och ett eget tänk kring sin hälsa och vad man fixar att leva efter. För min del är det att avstå från socker och att överlag försöka minska konsumtionen av sådant som är sött.
Livsstil

Glädje, meningsfullhet, harmoni

lakandelivLämna en kommentar

Lycka. Glädje. Välmående. Harmoni. Meningsfullhet. Ord som jag har haft med mig under det senaste året mer än någonsin. När jag var som mest utmattad var jag som bedövad. Ingenting smakade längre. Jag kände ingen lust till något. Men i början brann engagemanget med eldfängd styrka och jag kämpade med ilska och frustration mot hur det var och allt som jag ville förändra.

När det hade brunnit ut fanns bara den där bedövningen kvar. Jag försökte tänka ut vad jag tyckte om men hade väldigt svårt att hitta någonting alls. Mina barn och mina närmaste har alltid varit de viktigaste i mitt liv och där fanns inga tvivel om att jag älskade dem. Det jag menar är att jag inte kunde hitta något annat runt omkring mig som gav mig lust. Det mesta var mest trött gråhet.

Det är givetvis en naturlig del i utmattningen att vara så intensivt trött att det inte finns någon lust och smak för annat än att vila. Det är just det som man behöver börja med. Att få ordning på sömnen och på alla vis få den återhämtning man behöver. Det är först efter det som lusten sakta kommer tillbaka. Den kommer med den ökade orken. Sakta. Men den kommer. Livet får mer och mer kontur igen. Det jag kände först och allra mest intensivt var en längtan efter naturen. Efter jorden, träden och det gröna. Efter att luta pannan mot ett träd, låta händerna känna barken och fingrarna jorden. Det var som ett intensivt inre behov som bredde ut sig inom mig som en naturkraft.

Jag kunde dagdrömma om att få leva mitt liv nära naturen. Att bo på landet, kunna se horisonten åt alla håll och ha en trädgård att köra ner fingrarna i. Att sitta med kaffekoppen i mina händer och blicka ut över ängarna och åkrarna där utanför. Att gå långa promenader i regnet med vinden piskande mot ansiktet. Jag längtade efter att uppleva naturen inpå bara skinnet. Ett sätt att känna mig mer levande och närvarande. Ett sätt att grunda mig och landa i här och nu. Inga strävanden mer. Bara här och nu. Fortfarande finns denna längtan inom mig. Jag vet att det här är så som jag vill leva mitt liv. Det har skett en sorts djupare förändring inom mig som gör att jag vill leva mitt liv på andra sätt än vad jag har gjort tidigare.
Den här förändringen handlar om att jag under det senaste året har fått hitta min bas. Ifrån grunden har jag fått lära känna mig själv på nytt. Den jag är. Mina värderingar och min värdegrund på djupet. Vad jag vill leva. Min inre längtan. Vad som är viktigast för mig. Jag har hittat grunden i vem jag är och vad jag vill leva. Det är en skön känsla. Glädjen är verkligen något som kommer inifrån. Det går inte att lägga på utifrån. Meningsfullheten och harmonin handlar om att få leva den jag är. Relationerna är en stor källa till glädje i mitt liv men jag har mer och mer insett att livet börjar inifrån. Relationerna och allt annat runtomkring bidrar till glädjen, harmonin och meningsfullheten. Men det är genom att veta vem jag är, vad jag vill leva och själv ta ansvar för att skapa det jag vill leva på de sätt jag kan som jag verkligen kan må bra i grunden.

Jag har levt som ensamstående mamma i många år nu. Det har varit bra. Jag trivs i mångt och mycket med mitt liv. Jag trivs i att inte delta i olika relationsdraman längre. Jag har behövt hitta till den som är jag.

Under alldeles för många år levde jag andras liv i alltför stor grad. Tänkte att det var så jag också ville ha det. Kärleken var viktig. Relationerna var viktiga. Jag anpassade mig, kompromissade, medlade och försökte på alla vis jobba för att skapa harmoniska relationer. Det blev ett allt mer övergripande fokus i mitt liv. Jag tappade mig själv på vägen. Och jag var i allra högsta grad medskapare till det. Hela tillvaron gick ut på att försöka skapa harmoni, få relationerna att fungera bra och att kämpa på för att få livet att fungera på olika sätt. Tills jag inte längre kunde det. 
Spiralen av stress tog inte slut vid skilsmässan utan fortsatte i oförminskad fart. Att skiljas gjorde ju varken ekonomin eller arbetsmiljön bättre. Så stressen har funnits med länge på olika sätt. Droppe efter droppe har lagts till den bägare som till sist blev överfull. Och den fortsatte överfull och översvämmad tills det tog stopp för drygt ett år sedan i och med min krasch. 
Att leva själv med mina barn var bra för mig men det var inte tillräckligt för att förändra stressen i mitt liv. Annan stress tog plats. Jag förändrades ju inte särskilt mycket och inga andra livsomständigheter förändrades på ett sätt som skulle kunna minska stressen. Livet rusade på i allt snabbare takt och jag var fullt uppe i allt som behövde göras och i allt som stressade. Jag levde mitt liv utan inre kontakt. Jag släckte eldar och sprang från det ena till det andra. Däckade ibland men sedan var det tillbaka igen. Tills den stora kraschen kom.

Den gav ett lugn som gjorde det möjligt att hitta till den som är jag utan allt som finns runtomkring och utanpå. Nu är jag på många sätt mer grundad i mig själv. Jag har hittat till den som är jag och till det som jag vill leva och stå för. Jag vill i fortsättningen av mitt liv ta ansvar för att jag lever mitt liv på sätt som jag mår bra av. På sätt som ger mig glädje, harmoni och känns meningsfullt på djupet.

Relationerna är en extra bonus i mitt liv. De får inte längre vara själva grunden för att jag ska må bra. Så när människor undrar om jag inte hittat en ny man i mitt liv så känner jag att det faktiskt inte är mitt fokus i livet. Det skulle kunna vara en fin bonus om det är rätt människa. Men det viktigaste för mig oavsett om jag är i en kärleksrelation eller inte är att leva mitt liv på sätt som jag mår bra i. Inte lägga mitt välmående i någon annans händer. Det blir aldrig bra varken för mig eller den andre. Den sortens relationer vill jag inte ha. Jag är min egen och så vill jag ha det. Att ge och få kärlek är fint. Att ha fina relationer är underbart. Men i det behöver det finnas en sund balans så att man inte tappar bort sig själv. Att ta hand om sig själv på ett hållbart sätt ingår även i en sund relation.

Fortfarande har jag den där längtan efter ett mer naturnära liv och jag vet att en dag har jag skapat det. Det ligger en skön känsla i att veta att jag har ansvar att skapa mitt liv genom de val jag gör. Det ger kraft. Jag väntar inte på någon annans initiativ eller någon annans val. Jag bygger mitt eget liv. En bit i taget. Jag har gärna sällskap på vägen men jag kompromissar inte bort mig själv. Nu känner jag mig själv bättre. Jag utforskar nya vägar. Vägar som ska vara hållbara för mig.

Livsstil · Utmattning

Det mest kärleksfulla

lakandelivLämna en kommentar

Ego. Bloggen om mig och mitt liv kan säkert uppfattas som ett badande i egot. Varför ska mina högst personliga tankar och mitt liv utforskas inför andra? För mig är det nog på många vis ett sätt att kommunicera.

Att dela med mig av mig själv och kanske kunna diskutera och ta del av andras tankar. Genom att berätta om mig och mina vägar kanske andra kan hitta sina vägar. Genom att ta del av andras tankar och liv kan de egna tankarna ta fart.

Jag själv tycker mycket om att ta del av andra människors vägar för de kan inspirera, utmana och få igång mina egna tankar. Det är ett sätt som utvecklar mig. Det jag läser och tar del av gör att jag måste förhålla mig till vem jag själv är och det jag lever.

Att just skriva handlar i mångt och mycket för mig om att få ner mina tankar utanför mig själv för att kunna undersöka dem på olika vis. Så det jag skriver är inga cementerade sanningar om mig och mitt liv. Det är ett sätt att undersöka livet och prova idéer. Det är den version som jag har just nu. Livet utvecklas och förändras. Det som känns som min sanning idag kanske inte är min sanning om några år. Det är det som är så spännande med livet. Det är det som är så spännande med andra människor. Att vi inte är cementerade. Att vi kan förändras och utvecklas. Det ger också hopp. Hopp om det egna livet, om andra och om samhället i ett större perspektiv. För stora och små.

Just nu kretsar mina tankar mycket kring det här med hållbart liv för mig på en mängd olika sätt. Det beror på att jag varit nere på botten i utmattningssyndrom och fått anledning att ta en djupare titt på mitt liv. Det har lett vidare till att fundera över hur jag ska kunna bryta de mönster som har lett mig till utmattning. För utmattning beror inte enbart på jobbet och arbetsmiljön. Den bidrar i stor utsträckning men en del i det hela handlar också om hur jag fungerar och om min livsstil. Många drabbas ju inte av utmattning trots att vi arbetar på samma arbetsplats. Så hela sanningen ligger ju inte i arbetet i sig. Man behöver ha ett större perspektiv på det hela för att kunna skapa hälsa.

För mig har det betytt att försöka ta eget ansvar för det jag kan göra för att må bättre. Utöver det har min arbetsgivare ett ansvar för min arbetsmiljö och det som har bidragit där. Men om jag skulle ha lagt allt utanför mig själv så hade det inte gagnat mig och min hälsa. Jag vet att de sätt som jag fungerar på bidrar till att jag inte stoppar i tid, att jag inte släpper jobbet när jag kommer hem osv. Det är de sakerna jag själv kan ta ansvar för att förändra. De är mitt arbete.

Jag är nyss fyllda 50 år. Mina barn börjar bli stora och en efter en flyger de snart ur boet. De är de viktigaste människorna i mitt liv och det kommer de alltid vara. Men det senaste året har det blivit allt mer tydligt för mig att det faktiskt är viktigt att vara lite ego också. Med det menar jag att ta ansvar för sitt eget mående, sin egen hälsa och sitt eget liv. Inte att sluta bry sig om andra. För om jag inte tar hand om min hälsa och känsla av glädje så är det lätt hänt att andra känner sig ansvariga för det.

Mina barn och mina närmaste ska inte känna att de har ansvar för om jag är lycklig, mår bra eller är frisk. Jag vill leva mitt liv på ett sätt som gör att mina barn och mina närmaste ska kunna känna glädje över att jag tar hand om mig. Jag vill att de ska kunna släppa och flyga iväg mot sina mål, följa sin glädje och leva sina liv så fullt som de bara kan. Och under tiden vill jag leva mitt liv efter mina mål, min glädje och så fullt jag bara kan.

Ingen av oss kan leva någon annans liv. Ingen av oss kan skapa lycka och hälsa i någon annans liv hur gärna vi än skulle vilja. Att vara förälder sätter verkligen det på sin spets. Om vi kunde skulle vi ta bort all smärta för våra barn och plantera allt gott omkring dem. Vi skulle på alla sätt ge dem alla verktyg de behöver i sina liv för att må bra och ha det bra. Så att de på alla vis kan hantera allt som kommer i deras väg. De vi älskar vill vi på alla sätt göra gott för. Vi vill vara perfekta för att inte bidra till att de ska må dåligt. Vi vill skydda dem från smärta på alla vis vi kan. Vi vill bära dem när de har det som svårast. Vi vill sluta dem i vår famn och få dem att på djupet verkligen tro på att de är älskade för alltid, för det är de.

Men sanningen är den att hur vi än gör så är vi inte perfekta. Hur vi än gör så kan vi inte skydda dem mot allt. Hur vi än gör så är verktygen aldrig helt tillräckliga. Livet påverkar dem. Andra människor påverkar dem. Vi har inte kontroll över allt som sker i våra närmastes liv. Skuldkänslor är fruktansvärt tuffa att leva med. Men till sist handlar det om att acceptera att vi alla gör så gott vi kan. Kanske vi kunde ha gjort bättre eller mer men sanningen är ju att vi gjorde det vi gjorde och kunde just då.

Vi kan inte leva någon annans liv åt dem. Alla har sin egen livsväg att gå. Jag tror på att de erfarenheter vi gör kan vara till nytta för oss även om det är smärtsamma erfarenheter. En del erfarenheter kanske vi skulle ha kunnat vara utan men så är livet. Vi lever inte i en skyddad verkstad. Livet pågår och vi har inte kontroll över allt. Vad vi kan göra är att hitta sätt att ta oss vidare och upp igen när vi är redo. Vi kan be om och få hjälp ifrån andra. Andra människor har ibland resurser och verktyg som vi kan bli hjälpta av på olika vis. Det erbjuds eller vi ber om det. Men det är vi själva som ska vilja ta emot hjälpen. Det är vi själva som måste ta stegen även om någon annan finns bredvid.

Det handlar till sist om att det bara är man själv som kan ta de yttersta stegen mot att leva sitt liv på ett sätt som man mår bra av. Det är det jag håller på med nu. Att hitta olika sätt att leva så fullt jag bara kan i ett liv i hälsa, glädje och meningsfullhet. I ett liv som är hållbart för mig.

Att vi sedan tycker om att umgås, att vi blir inspirerade av varandra och att det finns stor kärlek och omtanke mellan oss är något helt annat. Att vi finns där för varandra på alla sätt vi kan är något annat. Det motsäger inte vartannat. Att ta ansvar för det egna livet skapar frihet i relationerna. Det tror jag är det mest kärleksfulla vi kan göra för varandra.

Kost · Livsstil · Utmattning

Livsstilens påverkan

lakandelivLämna en kommentar
Att skriva eller prata om hälsa i relation till mat och träning skapar ofta en direkt motvilja hos andra. Anledningarna kan vara många. Ibland kanske man mest känner dåligt samvete eller man vill bara få slippa höra talas om det för man vill fortsätta leva sitt liv på det sätt man gör utan en massa oro. Det har jag verkligen full förståelse för. För jag har länge varit precis där.
Jag har en mamma som under många år har varit väldigt intresserad av hälsa. Hon har mycket kunskap som hon har delat med sig av. Trots det så har det inte gjort att jag har levt särskilt hälsosamt. Jag har liksom inte haft tillräcklig motivation. Krämpor har funnits av och till. Krånglande mage, migrän, psoriasisliknande utslag på kroppen men de har ändå inte varit en tillräckligt stark motiverande kraft för mig att fundera över om jag kan göra något för att förbättra min hälsa på egen hand.
Att ändra livsstil har alltid känts alltför svårt och krävande. Jag har inte haft ork. Livet har varit fullt och hektiskt på många sätt och jag har inte orkat ha fler borden och måsten. Men så inträffade någonting som satte fart på mitt intresse för hur kost och livsstil kan påverka hälsan. Min son som är yrkesdansare fick veta att han har Bechterews sjukdom. Ett annat namn för det är Ankyloserande spondylit.
Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens immunförsvar attackerar den egna vävnaden i kroppen. I hans fall innebar det att han fick svår smärta i höften. Immunförsvaret attackerar lederna och om man inte får behandling så kan det på sikt leda till förbeningar i t ex ryggraden.
Från sjukvården fick vi veta hur medicineringen  går till och att den inte kan bota sjukdomen utan bara dämpa symptomen. Medicinen kunde verka för att dämpa inflammationen i kroppen. På så sätt undviks eller fördröjs förbeningen och man får hjälp i att dämpa smärtan. Vi fick också veta att träning av kroppen har visat sig vara bra.
Han började ta medicin och trappa upp den. Men så blev han sjuk av medicinen. Njurarna påverkades. Vi började ställa frågor om kosten kunde ha någon betydelse för att påverka sjukdomen. Vi hade läst något som tydde på det. Läkaren var ganska ovillig att prata om det men medgav att inflammationen kan triggas igång av att man t ex inte tål viss mat. Om inflammationen sätts igång så går immunförsvaret igång och attackerar då vävnaden i kroppen.
Sonen testade sig då för gluten och lactosintolerans. Det visade sig att han var lactosintolerant. När han slutade använda mjölkprodukter så blev han drastiskt mycket bättre. Han hade redan slutat ta medicinerna eftersom han ju blev mer sjuk av dem.
Efter detta har intresset för hur kosten påverkar vid hans sjukdom såväl som vid andra autoimmuna sjukdomar blivit ett riktigt specialintresse både för honom och för mig. Vi har hittat väldigt mycket information kring just hans sjukdom men också kring andra autoimmuna sjukdomar. Det finns många människor som provar sig fram för att själva hitta sätt att leva för att må bättre och bli friskare.
Min son har bit för bit hittat sätt att äta och leva som gör att han i princip är helt symptomfri. Så fort han äter något som inte är okej så får han ont. Som yrkesdansare där dansen är hans liv och kroppen hans redskap så blir det ännu viktigare att tänka på hälsan och även att han får i sig optimalt med näring i kroppen.
När jag kraschade för drygt ett år sedan började jag fundera en hel del kring livsstilens påverkan. Att bygga en stabil och stark fysisk hälsa är ju en stark grund för att stå emot sjukdomar och att klara av den stress som oundvikligen finns i våra liv. Jag har läst och lyssnat på föreläsningar på många olika sätt. Tagit del av artiklar, forskning, berättelser från människors egna erfarenheter, böcker om kost och hälsa på en mängd olika vis och mycket mer.
Det jag har förstått och som kommer fram allt mer är hur tarmens funktion påverkar hela kroppen, alla organ även hjärnan. Man pratar om läckande tarm där partiklar vandrar vidare i kroppen och ställer till skada. Även i hjärnan. Detta kan vara en bakomliggande orsak till väldigt många sjukdomar. Det intressanta är att man kan läka tarmen med hjälp av kosten och livsstilen.
Jag för min del vill hellre lära mig ett nytt sätt att leva och äta än att bli sjuk och ta mediciner som kanske inte ens kan bota min sjukdom och som faktiskt ganska ofta har biverkningar. För tänk om kosten och livsstilen faktiskt spelar roll? Jag tror det och jag tänker inte längre invänta att sjukdom ska uppstå innan jag gör något för att skapa hälsa. Jag pläderar inte för att man ska avstå mediciner om man behöver dem. Det måste var och en själv avgöra ihop med sin läkare.
Ibland varnar läkare för att man inte ska laborera med kosten och utesluta saker om man inte testats för intolerans eller liknande. Ändå laboreras det ju med mediciner som ger biverkningar och som man ibland inte vet hela vidden av hur de påverkar hälsan. Skälen är för det mesta goda. Man vill bota sjukdomar och måste välja det minst onda. Jag är inte läkare och utger mig inte för att sitta inne med några sanningar.
Läkarvetenskapen behövs men jag skulle önska att ännu mer forskning gjordes på hur vi kan förebygga sjukdomar. Jag stödjer till exempel Kostfonden som vill verka just för den typen av forskning. Här på bloggen skriver jag utifrån  mig själv och de erfarenheter jag gör, det jag läser och tar del av. Var och en som läser min blogg behöver själva ta reda på vad som passar dem.
Mitt intresse för det här kommer sig också av att det i min familj finns en ärftlighet för ökad risk för blodpropp och även ärftlig risk för Altzheimers sjukdom. Om jag på något sätt kan förebygga att jag får de här sjukdomarna så vill jag göra det. Jag tänker inte vänta och hoppas på att läkarvetenskapen forskar fram en medicin. Tänk om jag istället inte behöver få sjukdomarna från början?
I min värld är det ganska logiskt att vår livsstil påverkar hur vi mår och påverkar om vi blir sjuka eller inte. Så nu går startskottet för mig. Och det är bland annat det jag kommer att skiva mer om framöver.
Livsstil · Utmattning

Glädje och frihet

lakandelivLämna en kommentar
Veckan har gått fort. Det har gått bra att jobba 50 procent. På jobbet är det ju lugnare vid den här tiden. Hälften av barnen har gått på sommarledighet. Vi är ute mycket och det gör det också bättre. Ljudnivån blir inte lika hög som i rum inomhus. Det finns också mer yta för barnen att röra sig på. Allt detta underlättar för mig. Sinnena blir inte lika överbelastade. Trött blir jag. Men inte värre än att jag fixar det.
Det blev en bil! Den jag först tittade på visade sig vara krockskadad i fronten. Det syntes inte i annonsen. Besviken åkte jag hem igen efter den visningen. Min fina syster var med mig för att titta på bilen men vi fick åka hem igen utan att provköra.
Men så hittade jag en annan samma dag. En av mina närmsta vänner med son följde med och tittade på den. Hjälpte mig att provköra, diskutera och pruta. Det är jag mycket tacksam över. Glad över att inte vara ensam utan ha fina människor omkring mig som finns där och stöttar när de som mest behövs.
De senaste två dagarna har jag ägnat flera timmar åt att städa bilen grundligt invändigt och utvändigt. En egen rekonditionering. Den var rejält skitig så det behövdes. Golvmattorna byttes ut för de var så slitna att det flagade av bitar från dem. Ny klädsel fixades eftersom den fasta klädseln var rejält fläckig. Ratten fick nytt överdrag eftersom gummit i ratten kändes klibbigt. Så nu är den i så gott skick den kan bli.
Det är en 17 år gammal bil men godkänd i besiktningen som gjordes dagen innan jag köpte den. Repor och märken i lacken här och där. Men jag är mycket nöjd med min bil som jag köpte för 8 500 kr.
Känslan av frihet är underbar! Att kunna köra dit jag själv vill, när jag vill. När man har levt utan bil i flera år så uppskattar man lyxen av att ha en.
Livsstil · Utmattning

Spänning i livet

lakandelivLämna en kommentar
Lite glesare mellan blogginläggen har det blivit. Vissa dagar har jag fokuserat på annat som behövts i livet just nu. Men jag återkommer för bloggen är viktig för mig. Så ibland blir det tätare mellan inläggen och ibland lite glesare. Försöker både leva, njuta och blogga 🙂
Nu har jag ökat på arbetstiden till 50 procent. Startade igår. Det känns annorlunda den här gången så nu ska det nog hålla. Orken har fått tid på sig att öka lite. Det är lite lugnare på jobbet nu när flera familjer tagit semester. Vi är ute mycket med barnen om dagarna. Det underlättar. Då blir jobbet lite mindre intensivt.
Men sömnen har varit lite hackig de senaste dagarna. Det beror både på den extrema värmen det blir i min lägenhet och på tankar som snurrar. Känner lite stress över sådant jag vill hinna fixa innan vi åker iväg på semester till Skåne. Får jobba rätt hårt på att försöka sänka mina krav på vad som ska fixas innan.
Idag ska jag kolla på bil. Vill ha bil nu. Efter skilsmässan för flera år sedan så har jag inte haft bil. Men jag känner mer och mer att det skulle underlätta min vardag så mycket. Lite mindre stress och mer tid över för annat. För då behöver jag inte handla var och varannan dag, bära tunga kassar och slippa ifrån de dyrare affärerna som ligger nära.
Jag kan då veckohandla i billigare storköp. Och jag får lättare varje gång jag vill iväg med grejer till återvinningsstationen. Slipper lagra saker i evighet här hemma. Då kan jag göra utflykter!! Upptäcka de fina platser som finns. Vi kan åka iväg och bada, plocka jordgubbar och slipper förlita oss på skjuts av andra hela tiden. Det blir en skön självständighet. En ökad frihet.
Om det blir en bil så är det min första egna bil. Jag är 49 år och har aldrig ägt en bil själv. Så nu hoppas jag på att den jag ska titta på idag är tillräckligt bra. Om vi skaffar bil nu så kan vi åka med den när vi ska på semester till Skåne. Då slipper vi kånka resväskor, kylväska och katt på buss, tåg, nytt tåg och ytterligare nytt tåg för att avsluta med bil som hämtar upp. Så skönt att få åka från dörr till dörr i så fall. Skönt för katten också. Mindre stress.
Om vi får bil nu så kan vi åka på utflykter i Skåne. Behöver inte förlita oss på att andra också ska vilja och kunna skjutsa oss eller på att det går bussar eller tåg. Vi kan handla mat lite lättare där också. Allt detta bärande varenda dag kanske kan upphöra lite. All den tid som läggs på enbart sådant kan minskas. Så skönt.
Jag har lärt mig mycket av att leta bil. Att man t ex kan få bilen beslagtagen om förra ägaren har obetalda parkeringsböter, bilskatt osv. Så nu vet jag var jag kollar upp det. Några bilar som jag har tittat på har haft skulder hos Kronofogden. Även en bil som fanns på en bilfirma. Jag har lärt mig att kolla upp ägare och hur besiktningen har gått. En del skriver att bilen är nybesiktigad och när man kollar upp det så är det sant. Men det visar sig att den inte gick igenom och har körförbud.
Så jag har lärt mig en hel del under några veckors letande. Skaffat mig en erfarenhet om ungefär vilka priser som kan vara rimliga för en viss bil. Idag ska jag titta på en som verkar lovande. Om den känns bra så kanske jag äger en bil i eftermiddag. Ändå är det lite läskigt eftersom jag ju inte har några garantier. Det är en begagnad bil. En äldre årsmodell. Den kan ju lägga av om en månad. Det har jag ju inga garantier för. Den är godkänd i besiktning vilket ju känns tryggt. Men i övrigt blir det att hoppas på det bästa.
Håll tummarna för mig idag att jag ska göra ett riktigt kap! Livet är spännande!
Livsstil · Utmattning

Midsommarafton

lakandelivLämna en kommentar
Morgon på midsommarafton. Jag har min lugna stund här vid frukosten. Mitt goda kaffe. Tystnaden. Mina egna tankar. En skön start.
Om en stund ska jag börja baka midsommartårta. Jordgubbstårta. Vi brukar ha picknick med fika på en plats där det brukar vara dans kring midsommarstången. Men idag ska vi ta fikat hemma hos min syster där firandet sedan fortsätter. Det blir mysigt.
Mina tjejer är här. De sover ännu ett tag. Sommarlov. Efter ett intensivt år med skolarbete som tar mycket kraft och energi så behöver de få ordentlig återhämtning. Hämta kraft och energi för ytterligare ett år.
Sonen som bor i Genève och dansar i ett ungdomskompani kommer hem nästa vecka. Just nu har han fullt upp med de sista repetitionerna inför sista föreställningarna i helgen.
Om ungefär två veckor åker vi äntligen till Skåne på semester. Jag längtar intensivt. Inte enbart efter själva semestern utan också efter att vara i Skåne. De sista två åren har längtan efter att bo och leva där ökat i styrka. Jag längtar efter de böljande åkrarna och havet. Längtar efter ett liv ute på landet där jag kan se horisonten åt alla håll. Kanske finns det livet i min framtid? Eller så ändrar sig längtan till något annat.
Ibland förändras livet på sådana sätt att det vi vill leva förändras. Därför vet vi inte vad vi kommer längta efter om några år. Men i mig har en längtan efter ett annat sorts liv börjat växa sig allt starkare. Exakt hur det kommer att gestalta sig får jag se. Just nu formas det bit för bit inom mig. Under flera år har grunddragen varit desamma. Därför tror jag att det är något genuint. Det är de yttre detaljerna som möjligen kommer att ändras.
Idag blir en dag full av samvaro med några av de jag älskar mest. Det ska jag ta vara på och njuta av. Mitt i längtan efter ett annat liv finns det underbara här och nu. Det är viktigt att både ta tillvara här och nu och att sätta planer för framtiden i verket. Men viktigast är alltid här och nu. Annars försvinner livet i en ständig strävan. Då lever vi inte. Då missar vi det viktigaste. Stunder som aldrig kommer tillbaka.
Livsstil · Sinnesfrid · Utmattning

Andas

lakandelivLämna en kommentar
Idag behöver jag andas. Fokusera på andningen och här och nu under dagens gång. För nu snurrar stresskänslorna inombords. Jag vet inte riktigt varför eftersom mitt liv egentligen inte innehåller särskilt mycket stress om man ser till det yttre.
Jobbet flyter på. Ekonomin flyter på. Livet i det stora hela flyter på utan särskilt mycket svårigheter. Men inombords ökar stressen. Jag tror det hänger ihop med att det finns saker som behöver göras. Saker jag vill göra. I vardagen. Inför midsommar. Inför semestern. Saker jag vill bli färdig med.
Orken ökar ju inte i den takt jag vill. Det är väldigt frustrerande. Jag vill orka göra. Jag vill få gjort. Jag vill bli färdig med saker. Vill, vill, vill…
Men prioritet ligger på att orka jobba först och främst. Och efter det finns inte så mycket ork kvar.
Orken har dock ökat. Det är stor skillnad på orken nu och på hur det var för sex månader sedan. Det är det jag måste försöka minnas när frustrationen håller på att ta över. Att öva mig i tålamod verkar vara min livsläxa. Att stå ut med en annan identitet är också något jag behöver acceptera. Att börja acceptera att jag fungrare annorlunda nu. Acceptera ett annat sätt att leva.
Jag är innerligt trött på att vara trött! Trött på att det går så långsamt framåt. Tycker att jag har tagit all hjälp jag har kunnat få. Försöker göra de saker jag ska för att öka på hälsan och orken. Men jag vill se snabbare resultat. Vill inte känna mig avtrubbad och orkeslös inför sociala situationer. Vill, vill, vill. Så därför blir det idag att försöka bara att ta djupa andetag. Bara vara. Andas. Acceptera just här och nu.